Jag förstår – inte?

När Main Stream Media beskriver situationen i Ukraina tycks det dominerande uttrycket vara ”vi förstår inte vad som händer”. Flyktingarna från Ukraina förstår inte, flyktingmottagarna förstår inte, soldaterna som förutsätts riskera sina liv förstår inte, medias läsare eller lyssnare förstår inte och våra politiker förstår definitivt inte.

Borde man inte kunna kräva att åtminstone vår regering och riksdag skall förstå? De som skall fatta besluten om vår framtid? Tyvärr finns det bara två alternativa tolkningar av detta, de förstår faktiskt inte heller eller så ljuger de det svenska folket rakt upp i ansiktet.

För det är ju egentligen inte särskilt komplicerat. I Genève i Schweiz sitter den judiske f.d.nazikollaboratören Klaus Schwab som hjärnan i sin organisation World Economic Forum, bildad av CIA:s förtrupper redan under andra världskrigets slutskede för att föra ut guld och viktiga personer ur det sammanfallande Tyskland. Sedan 1971 med uppdraget att sprida globalismens välsignelser över resten av världen. Jo, han har faktiskt haft det uppdraget i mer än 50 år, utan att behöva lämna över ordförandeklubban. Med hjälp av sin ”utbildning” till Young Global Leaders försöker han – sedan några decennier tillbaks – infiltrera sina adepter i nutidens statsförvaltningar. Ett exempel är Kanada som Schwab beskriver med orden ” – Igår var jag på en reception för premiärminister Trudeau och jag borde veta att hälften av hans kabinett eller till och med mer än hälften av hans kabinett är från World Economic Forums Young Global Leaders.

Bakgrunden är att Nationernas Förbund misslyckades med att ge globalismen en knuff i rätt riktning efter det första världskriget, därefter misslyckades Förenta Nationerna med samma uppdrag efter det andra världskriget. Man kan säga att det blev för många kockar till soppan. Varför inte istället skapa en smalare organisation där alla världens beslut och tillgångar finns församlade redan från början, de som man behöver bry sig om? I Genève naturligtvis.

Ambitiös som han är, den gode Schwab, så skriver han sitt manifest – boken The Great Reset – för den som orkar läsa. Det gör ingen. Föredömet var Hitler med Mein Kampf. Ingen läste den heller, men den hamnade i bokhyllan – för säkerhets skull. Vad skrev då Schwab? Jo, att framtiden nu snart är här, en framtid där vi (folket) skall vara fattiga men lyckliga, vi skall inte äga någonting men få mat och bostad av staten. Vi skall inte heller behöva tänka så mycket, det kan vi överlåta till den artificiella intelligensen, AI, som genom inplantat i våra hjärnor får oss att agera rätt, säga rätt saker och instämma i att när vi inte behövs längre så får staten stänga av uppkopplingen och beställa plats på kyrkogården. Ett rationellt och HÅLLBART samhälle kan ju inte dras med en massa människor som bara går omkring och dräller som pensionärer eller belastar sjukvård och statskassan. Det förstår väl alla?

Samhället måste nu styras av storfinansen och de globala megabolagen så världens ekonomi blir optimal. Besvärliga småföretagare och fastighetsägare måste avlägsnas och inkorporeras i den övergripande agendan. Lätt fixat, truga på dem räntefria lån och höj sedan räntan till 10% efter några år så är det klart! Banken köper in exekutivt och slussar över till Bankens Fastigheter AB. De globala investmentbolagen (Black Rock, Vanguard, State Street) köper in de kursade företagen och ser till så att McDonalds med genmanipulerade vegetariska burgare blir världens enda restaurangkedja. Hållbart! Aktier i de globala storbolagen delas ut till alla som är samarbetsvilliga och därför berättigade till att tillhöra eliten bakom Shareholders Capitalism, den styrande klassen. Ju fler bolag som läggs under hatten, desto rikare blir de utvalda aktieägarna.

Men det finns bara ett litet problem. För att systemet skall kunna fungera smärtfritt måste även staten styras av Näringslivet, så man kan lita på att problem med polis, domstolar,  militär och skattemyndigheter inte saboterar en sund verksamhet. Bara en sådan trivialitet som att föra några miljarder från ett land till ett annat måste ju kunna fungera, råvaror har ju en benägenhet att ligga där man INTE vill att de skall ligga. Därför förstår nog alla att nationsgränser är helt onödiga. Det är ju dessutom så trevligt att de intorkade nationalisterna får träffa lite andra kulturer och får smaka på den övriga världen! Vitt, svart, brunt, gult i en härlig röra, det blir vi glada av!

Ursäkta om jag ironiserar lite, men ibland gör det problemen tydligare och lättare att förstå, vilket ju var temat för dagens artikel.

Klaus Schwabs idoga arbete med global förbrödring har avancerat genom att ALLA politiker och statschefer av betydelse måste infinna sig i Davos i Schweiz varje januari månad för rapportering och mottagande av instruktioner. Statschefer kan numera uppvisa ett diplom på genomgången utbildning hos WEF, ett pass till tronen. Organisationen finansieras direkt genom andelsägande av de globala megabolagen – så slipper man trassla med FN och andra strulpellar.

Det finns fortfarande vissa länder som tror att befolkningen genom val skall tillsätta sin regering, de förstår inte att Näringslivet istället måste sköta den detaljen själva, annars urholkas ju kompetensen! Men för syns skull får de delta i valarbetet, så korrigerar man resultatet i datorerna efteråt så alla blir nöjda. Vi är ju alla demokrater!

Men vad har allt detta med Ukraina att göra? Jo, det finns i nuläget bara ett land som vägrar förstå att detta Förenade Oligarkers Förbund är det bästa för världens styre, nämligen Ryssland! Hela detta fina globalistiska system, där alla kommer att vara lyckliga och få leva en rimlig tid, stoppas nu av att dessa envisa ryssar vill bestämma över sig själva, vill behålla sina råvaror (trots att de snart är de enda som finns kvar) och dessutom hotar resten av världen med sina kärnvapen! Vilken makalös egoism! Dessutom konspirerar de med kineserna och alla suspekta individer där borta i Asien för att kunna skapa ett eget system. Trots att de fått McDonalds vegoburgare och kinesiska Volvobilar! Och IKEA-möbler till alla!

Den där Putte förstår inte att det är de duktiga judiska affärsmännen som byggt upp hans land, trots att han blir generöst belönad med aktier insisterar han på att staten skall bestämma över Näringslivet istället för det omvända, något som borde vara självklart för alla! Vem vill göra affärer i ett land där fängelsehålorna är djupa som brunnar och Sibirien är fullt av tigrar? Dessutom inbillar han sig att allt utanför Moskva är ryskt, se bara på Vitryssland, Ukraina och Georgien, de tillhör ju egentligen FOF, liksom resten av världen.

Det är då självklart att Rysslands gränser skall utplånas och att landet skall ingå i den globala gemenskapen! Ryssland tillhör ju oss alla (i alla fall råvarorna)! Så vi drar lite försiktigt i Ukraina och ser vad som händer! En liten bit i taget drar vi landet in i vår fina gemenskap, vi har ju till och med betalt nazister med kedjor för att få folket att förstå att det skall kräva frihet från Ryssland.

När så Putte skriker Stopp och belägg, vad sysslar ni med, så låtsas vi som ingenting ända tills han hotar med sina kärnvapen. Då har vi chansen att skrika tillbaks ”din fascist, krossar du folkets frihet så krossar vi dig, vi är världsfolkens försvarare!” Sedan bör ju saken vara klar, vi har ju redan planerat för revolutionen i Moskva genom våra duktiga judiska affärsmän, våra 140.000 fredsbevarande soldater kan samtidigt rycka in och befria det stackars folket i Ukraina från Putte Den Store, Ondskans furste.

Men Kina har ju redan 100.000 färdiga FN-soldater med blå hjälm och allt? Varför skickar vi inte dit dem istället? Har NATO plötsligt blivit FN? Eller vad säger Stoltenberg – är 100.000 man från USA bättre? Jag förstår – inte…

Eller blir det som Bidde Den Lille mumlar i micken, Putte skall avsättas – av USA. Men först får väl Förenade Oligarkers Förbund säga sitt? För världshandeln har ju avstannat, bankerna stängt sina bankvalv och livsmedlen tagit slut. Till och med Larry Fink, VD för Black Rock, är bekymrad inför detta! Kanske blir resultatet istället att Kina och Ryssland stärker sitt samarbete och därmed låter västvärlden bli det sjunkande skeppet i oceanen? Båda har sedan länge upparbetat goda relationer med Afrika och Sydamerika – mat istället för Ebola och Aids!

Jag tycker det ser ut att ryka där borta vid Vita Huset, har kanske Putte skickat en hälsning från ovan, eller bränner man bara alla dokument?

Var det någon som förstod – bättre? Tyvärr tror jag att alla anhöriga till dödsoffren i Ukraina fortfarande VÄGRAR att förstå!

Peter Krabbe

Ukraina, sett från öster. Del 4.

Ukrainska ”demokrater” från Maidantorget 2014. Blev det bättre?

Jag trodde att min trilogi över Ukraina var tillräcklig, men efter närmare övervägande kan jag bara konstatera att det finns fler pusselbitar som behöver komma på plats. Dags därför för ännu ett avsnitt, som främst skall fördjupa den för västvärlden tydligen helt obekanta bakgrunden till att Rysslands tålamod med Ukraina tagit slut.

Trots att vi, som medlemmar i EU, borde ha insett att man inte lämnar den sortens organisation efter eget godtycke, tar vi tydligen för givet att det går bra i öst. Det bästa exemplet hos oss är väl Storbritanniens utträde efter många år av förhandlingar och hotfulla attityder. Räkningen är inte heller betald och kvitterad än på länge. Detta trots att EU består av på pappret suveräna stater, i likhet med vad vi kallar Ukraina.

När Ukraina vill söka medlemskap i både EU och NATO innebär detta att man samtidigt vill lämna den organisation som man tillhört sedan 1991, OSS (Oberoende staters samvälde), eller på engelska CIS (Commonwealth of Independent States).

Enligt Wikipedia bildades OSS den 8 december 1991 som en fortsättning på det sovjetiska imperiet. Som grund skrevs det s.k. Belavezja-avtalet. I OSS ingick 11 f.d. sovjetrepubliker från kretsen kring Ryssland, inklusive Ukraina. Organisationen skulle vara en motsvarighet till EU. Den militära makten skulle övertas av den f.d. sovjetarmén och vara gemensam för republikerna.

2008 lämnade Georgien samarbetet, vilket fastställdes (raticifierades) 2009. Wikipedia hävdar i artikeln (som påpassligt reviderats den 9 mars 2022!!!) att Ukraina aldrig raticifierade stadgarna och därför inte var medlem, något som knappast är sannolikt efter 30 års medlemskap i en ryskdominerad organisation! Istället påstås att Porosjenko begärt utträde 2018, innan presidentvalet, något han ju knappast hade behövt göra om Ukraina aldrig varit medlem ”på riktigt”. Enligt OSS är detta beslut, som består av ett enkelt uttalande av Porosjenko, inte verkställt = godkänt av de övriga medlemmarna. Året efter beslöt parlamentet under Zelensky att Ukraina skulle söka medlemskap i EU och NATO. Detta är bakgrunden till att Putins har en annan syn på Ukrainas rätt till självbestämmande om blocktillhörighet.

Dessutom har inte Minskavtalets beslut rörande självbestämmande för Donbass, Luhansk och Krim beaktats före denna ”flykt” till väst. Wikipedias ”revidering” av kartan över medlemsstaterna i OSS, gjord för två veckor sedan, visar med rött de före detta medlemsstaterna Georgien och Ukraina (inklusive Krim och utbrytarstaterna under rysk kontroll Donbass och Luhansk), ungefär som om denna information vore den viktigaste rörande OSS-imperiet!

Kanske kan vi snarare tala om revidering av historia? Kanske skulle också våra journalister väga in denna bakgrund innan de skriver om konfliktens bakgrund och orsaker?

Vilka förpliktelser som skrevs in i Belavezja-avtalet vet vi inte, men Putin vet med all säkerhet. Den intensiva påverkan för att få Ukraina att anslutas till EU/NATO har pågått sedan millenieskiftet och eskalerat genom de judiska oligarkerna Kolomoyskyi och Pinchuk, som arbetat aktivt för att få Ukraina att byta sida genom sitt arbete inom Atlantic Council. Genom att hårdlansera sin kandidat till presidentposten, Zelensky, tog man 2019 kontroll över statsmakten och kunde genomföra de formella besluten att söka anslutning till EU/NATO.

Det krävs inte så mycket fantasi att föreställa sig Putins reaktioner inför hotet att Rysslands största flottbas Sevastopol skulle hamna hos NATO, tillsammans med de ryskspråkiga provinserna i Östra Ukraina som enligt Minskavtalet skulle fått självstyre och stannat i OSS.

Vad gäller missnöjet med det ryska samarbetet beror detta naturligtvis på dels att man inte kan gå från sovjettidens kommunism till en västerländsk demokrati på de trettio år som passerat, det har fungerat hjälpligt med satellitstaterna i Östeuropa genom det enorma kapitalinflöde som EU har öst in för att bygga om och förnya ländernas infrastruktur, bostäder, företagsetableringar etc. Ryssland har saknat motsvarande resurser och har sina huvudsakliga inkomster från sädesslag, gas och olja. Dels på oligarkernas rovdrift på den i Sovjetstaterna (Ryssland, Ukraina, Vitryssland) befintliga industrin och främst råvaror, vilket knappast kommit folket tillgodo. De företag från väst som etablerat sig i Ryssland har som enda intresse att föra ut sina vinster ur landet istället för att bidra till en höjning av välståndet. Med ökad ”demokrati” hade landet tömts på nolltid på alla sina resurser. Tyvärr är en stark statlig styrning nödvändig under många år till för att få stadga på samhällsfunktionerna.

Ukraina vill inte delta i denna krävande process och väljer istället att flirta med EU för att få samma snålskjuts till väst som Polen m.fl. EU har vid ett flertal tillfällen konstaterat att vi (EU) inte har råd att ta oss an ett så genomkorrumperat land som Ukraina med 43 miljoner invånare.

Landet styrs av judiska oligarker, vilket innebär att stora delar av våra bidrag skulle hamna i Israel. Medborgare i Israel, med verksamhet utomlands, förväntas skicka generösa bidrag till moderlandet för att finansiera ”framtidsprojektet”. Parlamentet i Ukraina beslöt 2019 under Zelensky att söka anslutning till både EU och NATO. Detta beslut är nu gällande och måste enligt Putin upphävas formellt till förmån för strikt neutralitet, vilket man vägrat. Beslutet är i strid mot Krimavtalet och sannolikt också mot avtalen rörande OSS, som jag nämnde ovan.

Vad många missat i sammanhanget är att fullt krig pågått mellan Ukrainas militär och separatisternas motståndsgrupper i Donbass och Luhansk sedan 2015. Något val om självstyre eller inte genomfördes aldrig, istället försökte Ukraina ta tillbaks utbrytarprovinserna med våld och detta krig har en direkt fortsättning genom Rysslands pågående invasion. När man bedömer i vad mån Ryssland har skäl att se sig hotade av Ukrainas planering, skall man se hela Ukraina inklusive de östra delarna som NATO-land med full frihet att placera ut robotramper och missiler riktade mot Moskva. Dessutom på traditionellt rysk mark med en rysktalande befolkning. Detta borde framstå som en absurditet, även för sansade bedömare i väst, men så tycks inte vara fallet.

Kan då detta krig få ett snabbt slut? Ryssland och för övrigt resten av OSS också kan inte backa vad gäller Ukrainas neutralitet. Förutom det militära hotet från NATO är Ukraina en knutpunkt för Rysslands gasledningar till väst. Dessutom är jordbruket i Ukraina en viktig försörjningsresurs för ett stort antal länder. De amerikanska biolabben i Ukraina visar också att det finns planer på att slå ut det närliggande ryska jordbruket genom kontaminering. En framtida krigshärd på alla fronter, riktad mot OSS således.

Men visst kan det få ett slut! Mycket enkelt. Om EU och NATO avvisar alla Ukrainas önskemål om medlemskap omgående, tydligt och bestämt. Minskavtalet genomförs med erkännande av de provinser som inte vill tillhöra Ukraina. Men istället framhärdar både EU och NATO i att välkomna Ukraina, den utrikespolitiska situationen till trots.

Dessutom skickar ”den fria världen” enorma mängder vapen till de stackars soldaterna i Ukraina, vilket kommer att innebära en säker död för flertalet både soldater och befolkning. Förstår man inte att det leder till den största militära konflikten vi sett i Europa sedan andra världskriget?

Detta visar tydligt att Ukraina bara är en marionett i ett större spel, där USA och dess allierade EU vill provocera Ryssland till ett krig som lägger både Europa och halva Asien i aska. Vad vinner vi i Sverige på det? Vad vinner Europa?

Vad USA vinner såg vi redan efter det andra världskriget när återuppbyggnaden av det krossade Europa räddade den amerikanska ekonomin för det kommande halvseklet. Nu hägrar visionen att dela världen med ett Kina som man tror sig enkelt kunna behärska i nästa skede. När Ryssland är borta. Det är tydligen nu eller aldrig…

Peter Krabbe

Ukraina, sett från öster. Del 3.

Vi skall avsluta denna trilogi med att se lite på två andra väsentliga riskfaktorer för, inte bara Ryssland, utan hela den fria världen.

Det handlar då om de nyligen avslöjade bio-labben i Ukraina och kärnkraftverken, räddningsplankan för energin i en värld som skyr fossila bränslen – men som samtidigt ger möjlighet för Ukraina att bli ett kärnvapenhot. Vi skall också försöka sammanfatta intrycken.

LABORATORIERNA

För en värld som lidit av sviterna efter ett av WHO:s forskningslaboratorier i kinesiska Wuhan, där utsläpp av virus för biologisk krigsföring plågat mänskligheten i två år nu, framstår det som ofattbart att en liknande rad forskningslaboratorier, varav flera uppförda 2010- 2014, avslöjats i Ukraina. Vad har då dessa haft för syften?

Totalt handlar det om 26 bio-labb. Vi har inte i nuläget möjlighet att granska alla och de kan ha olika syften med sin forskning. För de som lyfts fram nu genom att de beslagtagits av ryska trupper har uppgifter säkrats som visar att det handlar om arbete med patogener (smittoämnen), närmare bestämt hur man kan få migrerande fåglar och insekter att föra smitta vidare till mänskliga mottagare.

Ännu värre blir det när man konstaterar att de potentiella mottagarna skall vara rasspecifika, dvs utvalda etniska grupper. Finansiär och därmed överordnad myndighet för denna forskning är – hör och häpna – DOD (Departement of Defence) i USA! I Ukraina, så nära den ryska gränsen som man vågar komma!

Jag minns själv en viss uppståndelse för många år sedan, efter att ett antal personer gripits i Ryssland och utvisats. De visade sig (uppgav sig) vara amerikanska studenter som samlade in DNA från olika ryska folkgrupper. Som skäl angav man släktforskning, vilket ingen trodde på. Nu kan vi lätt få ekvationen att gå ihop, man bedriver forskning för att kunna skapa ett biovapen som angriper, smittar och kanske utrotar vissa bestämda befolkningsgrupper! Om detta är forskning som föregått forskningen i Wuhan med att få fladdermusvirus applicerbara på människor eller ett alternativ för nästa runda lär vi få fundera vidare över. Under alla förhållanden borde bara detta faktum vara tillräckligt för Ryssland att gå in och undanröja dessa laboratorier omgående – innan vårens migration av fåglar och insekter börjar. Vem vill ha Fauci & Co rännande på andra sidan gränsen som en ekorre med tanke på hans CV?

KÄRNKRAFTVERKEN

Ukraina har fyra kärnkraftverk med tillsammans 15 reaktorer, varav Zaporizjzja är Europas största med 6 reaktorer. Därutöver finns det 5 nedlagda kärnkraftverk från Sovjet-tiden, varav Tjernobyl är det mest kända efter olyckan som skrämde slag på Europa. Kärnkraften står för 50% av elförsörjningen i Ukraina.

Att det skulle innebära någon risk för grannländerna att Ryssland tar över kontrollen av dessa är naturligtvis rent nonsens. Ryssland har själva 38 reaktorer och en kompetens som vida överstiger Ukrainas i sammanhanget. Tvärtom har ryssarna som första åtgärd säkrat det nedlagda Tjernobyl och nu också tagit kontrollen över Zaporizjzja. Man gör detta för att kunna styra elförsörjningen i krigsområdena, men också för att undvika attentat från ukrainska Azov-trupper i syfte att skapa false flag-situationer som kan användas i propagandan mot Ryssland. En sådan har avslöjats vid Kharkiv, där ukrainare spridit rykten om att ryssar skulle ha planerat missilanfall mot reaktorn. Personligen känner jag större trygghet med dessa reaktorer i ryska händer än i judiska oligarkers. Vi skall inte glömma att närmaste land som skulle drabbas av ett radioaktivt utsläpp är Ryssland själva. Att vi kommer att få en återkommande skrämselpropaganda om motsatsen får vi nog räkna med!

FLYKTINGARNA

Det är både tragiskt och oförlåtligt att så många oskyldiga civilpersoner drabbas av dessa krigshandlingar. De avgörande krigsinsatserna sätts in i städerna och även om ryssarna medvetet undviker civila mål är det två sidor som är aktiva och konfrontation är målet för båda.

Städerna blir fängelser utan vatten, mat och el. De som försöker fly från landet kommer främst från dessa städer, där möjligheten till överlevnad är liten, samtidigt som risken för raserade hus och splitter från granater är stor överallt. Av befolkningen, som totalt uppgår till 43 miljoner, är 78% ukrainare, 17% ryssar och mindre än 1% judar. De ryssar som flyr drar sig bakom de ryska truppernas anfallslinjer och låter sig evakueras till ryskt territorium. Många ukrainare föredrar att fly västerut, via Polen och Slovakien till Västeuropa. Strax före krigsutbrottet lämnade 20 chartrade flyg med välinformerade och förvarnade flyktingar landet med okänd destination. Skall vi tippa Israel eller USA?

Det finns ingen krigsinformation som är helt tillförlitlig, men enligt de anföranden som Ryssland håller i FN har Ryssland medverkat i förhandlingar om humanitära korridorer och också skyddat dem som tagit sig dit. Problemet tycks vara att den ukrainska armén inte släpper ut sina invånare ur städerna för att de skall vara levande sköldar som avhåller ryssarna från att beskjuta utvalda mål.

Det finns också rapporter som visar att dessa soldater skjuter sina egna om de försöker fly till ”korridorerna”. I linje med krigföringen som vi ser i Mellanöstern förvarar man också vapen och militära depåer i sjukhus och byggnader där man kan hävda humanitära skäl för att slippa angrepp. Detta är den nya typen av krig som vi sett dagligen i Irak, Syrien och Palestina. Den är numera mer regel än undantag. Tyvärr efterlämnar den totalt raserade städer och enorma flyktingkaravaner till andra länder eftersom förutsättningarna för liv saknas även vid ett krigsavslut.

SAMMANFATTNINGEN

Den fråga som återstår att besvara är om denna invasion (i Ryssland benämnd Militär Specialinsats) varit motiverad eller inte. Denna kommer säkert att diskuteras i åratal framöver utan att bli besvarad. Jag får då hålla mig till min personliga åsikt, varken mer eller mindre:

Putin har i förspelet varit närmast övertydlig med att Ryssland är hotat i många avseenden, främst genom att ett Ukraina som medlemsland i både EU och NATO skulle öka både det militära och ekonomiska hotet mot Ryssland. På den punkten har han helt rätt, det bör alla kunna förstå som läst denna trilogi.

Att västmakterna, både USA/Storbritannien och EU har avvisat alla önskemål om hänsynstagande trots en upptrappad retorik och ett flertal förhandlingsrundor visar, som jag ser det, att hela scenariot är planlagt av dessa och att utfallet är precis vad man önskade sig. Vem som egentligen har ansvaret för invasionen kan därför diskuteras. Ryssland har kört in med stridsvagnar för att neutralisera ett hot mot sitt land, men motparten hade kunnat undvika det genom ett handslag och en underskrift på ett papper. Det ville man inte.

Vad man fortfarande väntar på är en ursäkt för att få angripa Ryssland militärt och därmed dra igång det tredje världskriget. Ryssland är det avgörande hindret för att kunna genomföra New World Order i global skala. I del 1 berörde jag de judiska oligarkernas roll i detta. De finns nu överallt i det nya Asien och arbetar medvetet och sammankopplat för att genom att köpa inflytande i statsförvaltningarna sätta den demokratiskt valda administrationen ur spel. Dessa oligarker har ett nära samarbete med sina kollegor i USA (Rothschild, Soros och hundratals andra) och i Israel och London. De finns även i Paris och i Berlin och har marionetter i Bryssel. Genom investmentbolag som Black Rock, Vanguard och State Street knyter de samman sina ekonomiska resurser. Deras mål är monopol på samhällsviktiga sektorer som finans, läkemedel, livsmedel, vapenindustri och energiförsörjning. Samordningsmöten sker varje kvartal under olika organisationsnamn, viktigast idag är WEF (World Economic Forum) under Klaus Schwabs ledning. Man styr redan hela ledningen i Washington och i vårt stackars Bryssel och har genom NATO ett järngrepp på krigsindustrin.

Detta kallar vi globalism och syftet är att utplåna såväl nationsgränser som befolkningens besvärande inflytande genom den föraktliga demokratin. Man vill välja sina egna beslutsfattare, så att man aldrig mer behöver släppa sitt grepp om makten. Val kan man ha som underhållning, men resultaten ligger dessförinnan redan klara i datorn. Vad man främst vinner är fri tillgång till världens råvaror. Sina arméer sätter men blå hjälmar på och använder för att slå ner alla oppositionella. År 2030 tror de själva att detta skall vara klart.

Ryssland representerar i motsats till detta nationalism, man värnar om sina egna råvaror som behövs för egen nytta eller handel med fritt valda partners. Staten skall styra även över storföretagen, inte tvärtom. Fria val skall utse statens representanter. Lagar och domstolar skall skydda befolkningen, inte storföretagen. Armén skall försvara landet, inte andra världsdelar. Putin säger att om ni slår mot mig så slår jag tillbaks. Vi försvarar våra värderingar. Min kompis är Kina. Vi klarar oss utan er. Så lek på er egen bakgård.

Ibland får jag kommentaren ”men så kan det väl inte vara?” Jo, precis så kan det vara, det är det redan och värre kommer det att bli. Så var tacksamma för att Putin som den ende står upp och säger ”hit men inte längre”. Hur detta kommer att sluta är fortfarande en öppen fråga. Att våra representanter i regering och riksdag överger vår neutralitet och levererar avancerade krigsmaterial till Ukraina i denna situation är häpnadsväckande. Förstår man inte alls vilken risk man utsätter Sverige för? Räcker det inte att Ryssland varnar Sverige för konsekvenser när man ger Ukraina möjlighet att skjuta sönder 5000 ryska stridsvagnar och samtidigt döda 15000 ryska soldater, allt utan att ha den minsta analys av situationen klar i förväg? Avsätt dessa kompletta idioter omgående – innan det är för sent! Att Sverige redan styrs av samma krafter som Ukraina blir allt tydligare.

Peter Krabbe

Ukraina, sett från öster. Del 2.

I dessa artiklar skall vi se på vilka motiv Ryssland egentligen haft för att gå in i Ukraina. Både Putin och Lavrov framhåller att Rysslands säkerhet är hotad, ett argument som USA i decennier använt i egen sak för att motivera angrepp på fria stater över i stort sett hela världen utan att någon reagerat.

I del 1 har vi sett på oligarkins ofattbara inflytande i landet och hur man enkelt manipulerar opinionen genom sitt grepp om media och TV-bolag. Denna oligarki har starka band till Israel genom att flertalet oligarker är judar med medborgarskap i Israel.

Den hotbild Putin ser i sammanhanget är främst oligarkernas försök att också ta över politiken, vilket i praktiken innebär att man lägger statens kontrollfunktioner under sig själva. Därmed har man också infört en totalitär stat utan möjlighet till demokratisk styrning.

Att detta fenomen inte bara är förbehållet de forna Sovjetstaterna visar den parallella utvecklingen i Frankrike, där motsvarande judiska oligarker genom sina alltomfattande industrikonglomerat, innehållande både landets viktigaste industrier och flertalet media och TV-kanaler i princip själva väljer ut och matchar fram presidentkandidater till valsegern. Macron kom i likhet med Zelenskij från ingenstans och utan parti till presidentposten genom medverkan av den judiske oligarken Alain Minc (LeMonde-koncernen) och pågående val ligger i händerna på hans frände Dassault (Figaro-koncernen).  Tror någon att Putin ser en Macron med denna bakgrund som en trovärdig förhandlare i krisen med Zelenskij? Vi kommer snart att vara där i Sverige också. Men åter till Ukraina.

Både USA:s och Israels inblandning i Sovjetstaternas (se nedan) utveckling kan knappast missförstås. Israel har inte en industri som kan bära landet ekonomiskt utan lever på de generösa bidragen från de länder där deras oligarker arbetar och säljer råvaror. USA:s ekonomiska bidrag till Israel är fundamentet för landets existens.

Denna utförsel av kapital utarmar självklart de utsatta länderna och gör att befolkningen i de länder som faktiskt är rikast på attraktiva råvaror fortfarande lever i fattigdom. Samtidigt lever europeiska banker med Deutsche Bank i spetsen högt på den illegala penningutförseln från öst. Detta är ett av hoten mot Rysslands självbestämmande och nationella integritet.

STATEN

Det som förvånar många i väst är att Putin och Lavrov talar om Ukraina som ryskt och att pågående krigshandlingar sker på rysk mark.

Om man går tillbaks till slutet av 1600-talet i landets turbulenta historia, befinner man sig jämförelsevis där Sverige tog Skåne från Danmark, i slutet av 1600-talet. Ryssland styrde då över den ukrainska landsdelen öster om floden Dnepr, medan den västra delen tillhörde Polen. Hundra år senare hade även de polska besittningarna integrerats i det ryska riket. Städer som Odessa, Mykolajiv, Cherson och Sevastopol byggdes av ryssarna, samtidigt som industrialisering och jordbruk aktiverades.

Efter stridigheterna i samband med den ryska revolutionen 1917 bildades Sovjetstaten Ukraina 1922 efter vissa gränsjusteringar. Sovjetunionen bildades av de fyra Sovjetstaterna Ryssland, Vitryssland (Belarus), Ukraina och Transkaukasien.

Detta skall inte sammanblandas med ”krigsbytet” efter andra världskriget, då Sovjet fick förvaltaransvar för större delen av Östeuropa, liksom de allierade fick motsvarande över Västtyskland. Upplösningen av Sovjetunionen 1991 innebar att de ockuperade staterna i Östeuropa återfick sin frihet, medan grundarstaterna Ukraina, Vitryssland och Ryssland istället bildade OSS (Oberoende Staters Samvälde). Detta skedde den 8 december 1991. Ukraina hade då den 8 augusti samma år förklarat sig som självständiga och genomfört en folkomröstning som stöd för beslutet. Men räcker det? Blev Katalonien självständigt efter samma procedur? Svar nej, Spanien gick in med militär. Skulle Skåne bli självständigt om vi gjorde samma sak? Knappast, Magdalena hade omedelbart kommit dragandes med Hultqvist. Självständighet förutsätter grannarnas och omvärldens godkännande. Hade Ukraina det?

Enligt ett uttalande från FN 2014 skulle Ukrainas gränser inte ha fastställts och godkänts vid detta tillfälle. Vad medlemskapet i OSS innebär får vi forska vidare i, möjligen är det där Ryssland har dokument som berättigar till krigshandlingarna. Kanske en försvarsallians som ger skyldighet att ingripa mot intrång av främmande makt, något man möjligen kan hävda relativt USA:s och Israels inblandning. Att oenighet om tolkningarna råder kan vi sluta oss genom att problematiken med Krim och Separatistområdena Donbass och Luhansk blev aktuell 2014 och resulterade i Minsk-avtalet 2015. Lavrov får själv förklara…

OLJA OCH GAS

Om detta har jag skrivit så ingående redan 2018 att jag lägger länken här till hela artikeln:

Full Spectrum Dominance, del 2. Oljan eller livet! | Peter Krabbe (wordpress.com)

Vad man kan tillägga idag är att gasledningarna för Nord Stream 1 och 2 retat gallfeber på amerikanarna, som istället vill sälja sin egen gas till Europa, trots att det innebär omfattande transporter med gastankers i skytteltrafik över Atlanten. Nu har man fått sin vilja igenom, när tyskarna inte längre vågar säga nej till amerikansk gas och gett klartecken till byggande av nya hamnanläggningar för dessa gastankers.

Konsekvensen kommer att bli att vi får betala dubbla priset för gasen och därmed får permanent högre elräkningar. Hur man kan vara så ofattbart dum att man flyttar vårt energiberoende till den amerikanska kontinenten istället är en gåta att fundera över. Att pricka dessa gastankers med missiler är knappast någon större svårighet vid en internationell konflikt. Redan dessa absurda beslut kan ses som en indikation på amerikansk inblandning i de provokationer som startat kriget. Ryssland är fullt av gas och ger landet goda inkomster, något som USA till varje pris vill förhindra.

Av kartan i artikeln ovan framgår att Ukraina är ett nav för gasledningarna från Asien till Europa. Att kontrollera dessa är önskedrömmen för de judiska oligarkerna. Putin har hittills sett till så det inte blir så, vilket vi kan vara tacksamma för. Men Kina och andra köpare står i kö, så ett leveransstopp till Europa drabbar bara oss själva. Att Zelenskij och hans oligarker kommer över gasledningarna är ju knappast till någon nytta, när inte Ryssland längre fyller dem med gasen! De gasfyndigheter som upptäckts inom Ukrainas gränser ligger inom separatistprovinserna i öster. Sorry Zelenskij – de tillhör nu Rysslands allierade…

Fortsättning följer.

Peter Krabbe

Ukraina, sett från öster. Del 1.

President Zelenskij framför sin back-up, den ukrainsk-israeliske oligarken Kolomovskij

Normal nyfikenhet gör att flertalet som har ett mynt i handen som man aldrig sett förr, vänder på det för att se hur det ser ut på andra sidan. För ett mynt har två helt olika sidor. När det gäller Ukraina saknas tydligen den nyfikenheten, eftersom väldigt få vänder på myntet. Men det skall vi göra här och nu !

OLIGARKERNA

Vid Sovjetunionens upplösning 1991 stod en handfull oligarker redo att inte bara ta över alla de statliga företag som nu saknade ledning och kontroll, utan även att ta över den politiska makten i det nya Ryssland som skulle ersätta Sovjetimperiet. Med enorma kapitalresurser kunde man muta till sig praktiskt taget vad som helst, de partimedlemmar som länge levt ett påvert liv, trots sina ledarpositioner, hade svårt att värja sig mot de ekonomiska belöningar som väntade efter visad ”samarbetsvilja”.

Men som gubben ur lådan dök Putin upp och lyckades stämma i bäcken, både ekonomiskt och politiskt. De oligarker som trott att Putin var en liten patetisk marionett misstog sig gruvligt. med hjälp av gripanden, rättegångar och utvisningar återställdes ordningen hjälpligt. Kvar fanns en rimlig grund för att bygga upp det nya Ryssland.

De judiska oligarkerna sökte stöd hos Soros i USA, men Soros vågade inte riskera sitt kapital innan horisonten hade klarnat. Följden blev att flertalet tog vad de hade hunnit komma över och flydde till London eller Israel. Några stannade kvar och lovade Putin sin lojalitet. Andra, som Khodorkovsky, som trodde sig inte bara kunna ta över oljeindustrin utan även den politiska makten, tog strid i tron att pengar skulle kunna få Putin på fall. Det kostade honom tio års fängelse.

Putins budskap till dessa oligarker var följande: Jag inser att ni kan göra nytta för Ryssland genom att starta företag, sanera de gamla och tillföra kapital för landets ekonomiska tillväxt. Men betänk att Rysslands intressen måste respekteras. Den som försöker röra den politiska makten kommer saklöst att ställas inför domstol och interneras eller utvisas.

Detta är den avgörande definitionen av vad som är globalism eller nationalism. I det senare fallet styr staten med hjälp av polis, krigsmakt och domstolar över såväl storföretag som privatpersoner, i det förra styr storföretagen över staten med hjälp av politiker som bara är marionetter i vad de själva kallar Shareholder Capitalism. Där har demokratin upphört att existera.

Putins symbios med oligarkerna har fungerat hjälpligt i 30 år, även om oligarkernas växande rikedom är en nagel i ögat för många. En av dem är den judiske Roman Abramovich (privatiseringen av ryska oljebolag), som anses vara en av världens rikaste män och näst rikast i Israel. Två andra är de likaledes judiska bröderna Boris Rotenberg (Rysslands största byggkoncern) och Igor Rotenberg (oljeborrning och fastigheter). Nämnas kan också Mikhail Fridman (Rysslands största privatbank Alfa Bank), som också är kopplad till Russian Jewish Congress och via Genesis Philantropy Group öser bidrag över Israel. Så långt Putins balansgång med de judiska oligarkerna.

Hur ser det då ut i Ukraina?

Samma strategi användes i Ukraina under den då Rysslandsvänliga presidenten Poroshenko. Men Ukraina sågs av oligarkerna som det första steget på vägen mot ett möjligt övertagande av det betydligt mer lukrativa Ryssland och strategin skulle vara att med EU:s och NATO:s hjälp ge oligarkerna det militära och ekonomiska skydd som de ansåg sig behöva. Bakom ridån väntade de amerikanska bundsförvanterna. Poroshenkos motdrag 2016 blev att nationalisera den ukrainska PrivatBank, ägd av de judiska oligarkerna Kolomoyskyi och Gennadyi Bogolyibov. Bakgrunden var Kolomovskyis (United Jewish Community) ambition att gå in i politiken i syfte att vrida Ukraina mot väster. Kolomovskyi, en av Ukrainas rikaste, bedrev vidlyftiga affärer i USA, där stora summor från banken investerades i amerikanska stålverk och fastigheter. Efter konkurser, penningtvätt och illegal utförsel av medel från Ukraine Bank blev Kolomovskyi eftersökt av FBI och det amerikanska justitiedepartementet.

Men nu börjar cirkusen på allvar! Kolomovskyi låter inför presidentvalet 2019 sitt mediabolag (TV-bolag ingår alltid i en oligarks outfit) skriva en TV-såpa (Servant of the People) där hjälten, en historielärare, vinner valet genom att avslöja regeringens korruption. I rollen ser vi skådespelaren Zelenskij! TV-programmet blir naturligtvis en succés med den vinklingen. I det efterföljande riktiga valet lanseras Zelenskij som verklighetens president, den som skall rädda landet, precis som han gjort på filmduken! Trots oro för att det hela skulle vara alltför naivt och lätt att genomskåda vann Zelenskij valet med 75% av rösterna efter en storskalig matchning på TV-kanalen.

Gjorde då Zelenskij vad som förväntades? Nej, knappast. Första åtgärd blev att upphäva Poroshenkos nationalisering av Kolomovskyis bank och återbörda den till honom och hans aktieägare. Ridå.

Under en kort tid med sittande premiärministern Volodymyr Groysman i Ukraina, där den judiska populationen är mindre än 1 % av befolkningen hade landet både en judisk president och en judisk premiärminister, därutöver landets mäktigaste judiska oligark som uppdragsgivare.

I oktober 2021 (Pandora Papers) avslöjades att Zelenskij mottagit 40 miljoner dollar från Kolomovskyis bank, placerade i skatteparadis. Groysman ersattes dock 2020 av Denys Shmyhal, som är nuvarande premiärminister.

Det politiska arbetet sköts av en annan av Ukrainas rikaste och judiska oligarker, Victor Pinchuk, grundare av Victor Pinchuk Foundation (pro-NATO) och Yalta European Strategy (pro-EU). Arbetet här är finansiellt och för lobbyverksamhet mot ett västerländskt Ukraina. Ryssland införde sanktioner mot Pinchuk 2018, eftersom hans verksamhet byggde på att öka det psykologiska motståndet mot Ryssland i Ukraina. Som medlem i Atlantic Council har han även drivit förtalskampanjer mot Putin, något som nu sprider sig över hela västvärlden.

Sammanfattningsvis har då Kolomovskyi och Pinchuk valt att inte följa Putins deklaration om symbios i ländernas utveckling, utan istället försökt driva igenom ett politiskt maktövertagande i Ukraina, vilket inte bara stört och hotat Putins planer för Ryssland, utan också de ryska oligarkernas, de ser nu sina globala tillgångar frysta som en följd av konflikten och de fortsatta ekonomiska konsekvenserna är svåra att överblicka. Sanktionernas verkliga syfte är därför sannolikt att pröva de judiska oligarkernas i Ryssland solidaritet med Putin. Att slå in en kil mellan den statliga makten och oligarkernas ekonomiska är det skarpaste vapnet mot Ryssland. Men vågar Putins oligarker ta risken? Den ryska staten är betydligt starkare än Ukrainas.

MINSK-AVTALET

Jag skrev under vintern 2018 en ingående analys av hela Ukraina-komplexet under rubriken Full Spectrum Dominance, del 1- 4. Den går att läsa i sin helhet på bloggen, men jag tar ut några relevanta avsnitt här för att man skall kunna se utvecklingen bättre.

Historiken nedan leder fram till oroligheterna på Maidantorget 2004 och Poroshenko som president 2014. Poroshenko förlorade valet mot Zelenskij, som jag beskriver ovan. Viktigt att känna till är dock att Poroshenko medverkade tillsammans med Vitryssland, Frankrike och Tyskland till det s.k. Minskavtalet 2015, vars viktigaste innehåll berörde separatistprovinserna Donetsk och Lugansk.

De utlovades självstyre och fria val för att kunna forma sin egen framtid, allt baserat på den stora rysktalande befolkningens önskemål. Ingenting av detta har dock genomförts, istället har den militära aggressionen från Zelenskij-regimen mot dessa regioner ökat genom beskjutning och motsatta krav på införlivande i Ukraina. Detta är orsaken till att Putin erkänt regionernas självständighet i syfte att få avtalet genomfört genom militära påtryckningar.

Det förekommer uppgifter om att Zelenskij istället beordrat en invasion från Ukraina i syfte att inkorporera regionerna i moderlandet. Detta skall ha skett INNAN Ryssland i förebyggande syfte gick in i Ukraina.

Vi får utvärdera dessa dokument när de finns ute för allmän kännedom. Tilläggas kan att inte heller Poroshenko gjorde något för att genomföra Minsk-avtalet, så hela skulden ligger i detta fall inte på Zelenskij. Även Poroshenko avslöjades för att ha fört ut stora belopp i Panama-cirkusen, kanske betalning för att låta Minsk-avtalet ligga i skrivbordslådan. Förhistorien klipper jag in här från bloggen anno 2018:

”Sittande president (2004), Victor Janukovytj, hade tappat gnistan vad gällde att ansluta Ukraina till NATO och EU och skulle avlägsnas. Istället satsades det på att få den USA-trogna Justjenko från Ukrainas centralbank– gift med amerikanskan Kateryna – på plats. Justjenko förlorade valet 2004, men man fabricerade anklagelser om valfusk och provocerade genom oroligheterna fram ett omval, som Justjenko vann med knapp marginal. Mission completed.

Förfarandet var detsamma. USAs man var den amerikanske ambassadören John Herbst, som till sin hjälp fick, förutom av NED, Soros och Freedom House, även av CIAs sammanplock av nynazister, anti-Stalinister och ett georgiskt rockband för att locka ungdomar till Maidan-torget. Herbst budget uppgick till 20 miljoner dollar. Som slogan hade man ”Pora” (det är dags).

Justjenko och hans premiärminister Julia Tymosjenko lyckades dock inte särskilt bra och Ukraina drabbades av ekonomiskt kaos. Som en följd av detta kunde Janukovytj komma tillbaks och vinna valet 2010. Tymosjenko sattes i fängelse efter anklagelser om korruption. Janukovytj försökte nu med ett försiktigt närmande till ett EU, som hade fått kalla fötter med tanke på den ekonomiska belastning som ett medlemskap skulle innebära. Dessutom krävde man att Tymosjenko skulle friges. Istället knöts tätare kontakter med Ryssland, vilket skulle bli upptakten till den andra fasen av den orangea revolutionen, nu var året 2013/2014.

Återigen hamnade Maidan-torget i centrum, i denna revolution var medverkan av senatorn John McCain och Victoria Nuland från det amerikanska utrikesdepartementet ett uppseendeväckande inslag. Båda närvarade på Maidan-torget och uppträdde villigt inför TV-kamerorna från CNN och BBC. ”America stands with you” skrek McCain i mikrofonerna. Jämför detta med den påstådda ryska inblandningen i det amerikanska valet, det är ungefär som om Putin skulle hållit tal utanför Vita Huset…

För att få fart på händelseutvecklingen användes georgisk paramilitär (som svarade för beskjutningen av Maidan-torget, där hundratalet demonstranter och poliser dog) och inte minst en Ukrainsk-judisk trupp under namn Delta, bestående av ett 40-tal soldater anförda av veteraner från IDF (Israel Defense Forces). Denna gången tvingades Janukovytj fly till Ryssland undan mobben. Den nya makten kom att vila hos Arsenij Jatsenjuk, som började sin verksamhet med att resa till Washington för överläggningar och förhandlingar med kongressen om ekonomiskt bistånd.

I det rysktalande Krim försökte man få en grupp judiska tatarer att kräva anslutning, men den rysstrogna majoriteten satte effektivt stopp för detta, dock utan att avlossa ett enda skott! I vad mån Putin behövde medverka eller inte är oklart, men det ryska intresset av att få ha sin största flottbas ifred lär knappast ha ifrågasatts av något annat land. Mer om detta senare.

Det nya i just dessa ”revolutioner” är Israels uppdykande som aktiv part vid sidan om USA/CIA. Jag har tidigare pekat på det sionistiska intresset för denna region, som ju har en historisk bakgrund. Men det handlar också om att skapa en korridor för oljetransporter från Kaspiska Havet till Medelhavet som ligger utanför Rysslands kontroll. De kurdiska områdena i östra och södra Turkiet ingår i denna korridor, vilket är förklaringen till både USAs och Israels kelande med kurderna i norra Syrien. Kampen om oljan är långtifrån avslutad!”

Fortsättning följer.

Peter Krabbe