Början på slutet – Frankrike 2022

I en tidigare artikel skrev jag om demokratins svanesång och berörde då det amerikanska inflytandet på den franska regeringsmakten genom ”konsultbolaget” McKinsey, som nu bildar en stat i staten i Frankrike genom sina förgreningar in i den franska administrationen. Detta var illavarslande eftersom farhågorna var starka att dessa krafter enligt amerikansk modell skulle se till att Macron kunde sitta kvar genom att använda sig av valfusk via datormanipulation. Tidigare facit är både Sverige, där SD genom ett ”datorhaveri” plötsligt förlorade 5 % av sina röster under pågående röstsammanräkning, dels det amerikanska presidentvalet, där Trump förlorade valet till Biden genom avancerat valfusk på alla fronter. De som stöttat de valda kandidaterna vänder ryggen till i eget syfte, men vilket pris sätter man på en förlorad demokrati? Och vad hände i Frankrike den 24 april 2022? Låt oss se efter!

Det märkliga börjar med att man publicerar en prognos samtidigt som vallokalerna stängs, i och för sig inget onormalt, men i detta fallet naglas prognosen fast som ett faktum på varenda bildruta under den efterföljande valvakan. Prognosen ses som ett valresultat trots att röstsammanräkningen inte ens börjat. Hur väl stämde den då med ”slutresultatet”? Jo, för Macron gav prognosen 58,8% och resultatet blev 58,54%. För Marine Le Pen blev prognosens 41,2% till slut 41,46%. I sanning en anmärkningsvärd fullträff för prognosmakarna! Man kan nog säga statistiskt omöjligt.

Så skönt då för Macron, som redan efter ett par timmar kan ge sig ut och fira segern på gator och torg. Saken är klar, Macrons seger är ett faktum och försprånget ointagligt! Eller inte?

I TV-studion rullar siffrorna fram under den verkliga röstsammanräkningen som nu börjat. Strax efter kl 21 visar dessa att Marine Le Pen leder marginellt över Macron, knappt men ändå en klar ledning som tenderar att växa. På nivån 28 miljoner avgivna röster har båda drygt 14 miljoner röster men Le Pen leder klart.

Valvakan på fransk stats-TV 2 – ställningen kl 21.15

Ojdå, Le Pen leder fortfarande!

Obekymrade om detta pladdrar man på i studion om Macrons seger och går därefter över till att följa Macrons segertåg genom Paris. När vi i de sista dallrande minuterna återvänder till TV-studion visar siffrorna på tavlan plötsligt att Marine Le Pen har FÖRLORAT närmare 3 miljoner röster och ramlat ner till prognosens dryga 11 miljoner medan Macron står kvar på drygt 14 miljoner. Därefter slutar valvakan, trots att 4 miljoner röster återstår att räkna!

Ordningen återställd ett par timmar senare!

Vi får senare veta att Macron slutat på drygt 18 miljoner röster och Le Pen på drygt 14 miljoner, detsamma som hon hade redan kl 21 tidigare på kvällen. Tydligen gick ALLA återstående röster till Macron, medan Le Pen fick nöja sig med att få tillbaks de röster hon blivit berövad tidigare under kvällen. Så bra, nu stämmer ju prognosen nästan exakt, duktiga grabbar de där amerikanarna!

Känner någon igen scenariot från det svenska valet 2018, då SD förlorade sin högst tillfälliga plats som största oppositionsparti efter en paus i centraldatorn? Eller från det amerikanska valet där Biden blev mästare i grafiskt höjdhopp?

Här blev det också lite fel, bäst att ändra snabbt!

Slutsatserna av detta är inte bara bekymmersamma, utan katastrofala. Vår inbillade demokrati har definitivt slutat att existera genom att datorprogram som Dominion tagit över rollen som valförrättare i västvärlden. Det vi trodde var omöjligt är nu fullt möjligt. Vi kan inte lita på något val alls i fortsättningen, allt går att manipulera.

I USA mutade man domstolarna, i Sverige ryckte man på axlarna, men vad kommer man att göra i Frankrike? Känner jag fransmännen rätt så kommer mycket att hända. Kortsiktigt lär vi få se nya demonstrationer och kravallpolis på gatorna, men långsiktigt tippar jag att man kommer att satsa på att blockera Macron genom att rösta fram en stark opposition i det kommande valet till Nationalförsamlingen i juni. Utan majoritet där kommer Macron knappast vidare. Men går det valet att genomföra utan fusk? Har man sagt A får man säga B. Jag hoppas att fransmännen nu säger till att gränsen är passerad. De är vårt enda hopp, utan den debatten kan vi glömma vårt eget val i september!

Peter Krabbe

Europas ödesdag

Så är det då dags för det franska presidentvalets slutomgång. Idag avgörs vem som inte bara skall styra Frankrikes politik de närmaste fem åren, utan också i praktiken hela EU:s. Frankrikes roll i EU är nämligen så fundamental i egenskap av ett av grundarländerna att landets hållning kan avgöra i vilken riktning utvecklingen inom resten av EU skall gå.

Motsättningarna mellan kandidaterna Emmanuel Macron och Marine Le Pen återspeglar också på ett närmast övertydligt sätt att det finns två helt olika riktningar att välja mellan, för fransmännen men också för oss utomstående passiva iakttagare.

En fråga som blir aktuell i högsta grad för Sverige är NATO-frågan.

Le Pen vill nämligen att Frankrike lämnar NATO för att kunna styra sin egen utrikespolitik, att beroendet av USA bryts och att det militära samarbetet med Tyskland avbryts. Hon vill ha goda relationer med Ryssland och ser inga skäl för att skicka vapen till Ukraina. Allt detta strider mot den rådande inställningen i EU och Sverige. Tillsammans med Orban i Ungern är hon därmed den enda politikern på hög nivå som arbetar för fred i vår del av världen och en nedtrappning av konflikten i Ukraina, som numera flertalet är pinsamt medvetna om drivs på av amerikanska krigsintressen i globalismens namn. Kort sagt – ut med USA ur Europa och låt oss föra en konstruktiv och handels- och fredsbefrämjande politik inom vårt eget närområde. I den ingår respekt för Rysslands intressen av fred och oberoende. Med Le Pen som president i Frankrike vore det nog värt lite extra eftertanke för både Sverige och Finland innan man tar parti för en anslutning till NATO.

Marine Le Pen vill också att Frankrike skall lämna EU, eller alternativt arbeta för en förändring av EU inifrån med sikte på att nationernas rätt skall gå före EU:s, inte tvärtom som situationen är idag. Bidragen till EU är för höga och används på ett oansvarigt sätt utan insyn eller påverkansmöjlighet för medlemsländerna. Exempel är migrationen, krigshetsande vapenanslag till Ukraina och pandemihantering. EU:s vandring mot en totalitär stat måste stoppas.

Andra frågor som skiljer sig helt från Macrons ställningstagande är nedmonteringen av vindkraft och främjande av säker kärnkraft. Hon vill också hjälpa ungdomar till arbete genom skattefrihet för alla under 30 år, ett sätt att undvika en start i livet som bidragstagare.

Marine Le Pen har många frågor gemensamt med Orban i Ungern, som vann en jordskredsseger i det senaste valet. Orban tillåter inte att media ensidigt stödjer statsfientliga intressen och försöker styra opinionen genom onyanserad journalistik. Detta gäller i högsta grad även för Frankrike och Sverige. Demokrati är beroende av en allsidig debatt för att kunna existera. Den finns idag enbart genom fria sociala media, något som sittande regeringar med alla medel försöker strypa.

En fråga som fransmännen tvekar att ta ställning till är migrationen. Le Pen har mildrat sin inställning till mångkulturell invandring för att inte framstå som alltför radikal i detta sammanhang. Till hjälp har hon då fått Zemmour, som går betydligt längre och kräver återvandring av migranter som inte visat intresse för att arbeta och integrera sig i Frankrike. Det ger Le Pen möjlighet att vara mer generös i sin inställning och lugna opinionen.

Vad vill då Macron? Enkelt uttryckt, raka motsatsen till ovanstående. Han har redan sålt ut stora delar av Frankrike till globala ekonomiska intressen och arbetar medvetet med att göra fransmännen fattigare och utan inflytande. Den franska nationalkaraktären skall krossas, trots att vi alla vet att denna är en av de starkaste i världen. Fransmännen är i första hand hantverkare, småjordbrukare, kulturarbetare och individualister som alla hatar industrialismen. I ett land som har det mesta inom sina gränser förstår man inte att det skulle finnas något behov av globalism. Macron vill utplåna Frankrike till förmån för EU, sedan till förmån för FN och världsregeringen – där han förutsätter att han själv kommer att sitta.

Ett EU utan både England och Frankrike skulle bli ett Stortyskland, styrt direkt eller indirekt av USA. Det är inte svårt att förstå att detta skulle leda till hela unionens upplösning och omformulering till nya konstellationer. Detta förutspådde Friedman redan för många år sedan. Kanske är det idag dags för startpunkten för en sådan omvandling?

Friedmans vision av det framtida Europa.

Som vanligt försöker de styrda franska medierna att förstora Macrons opinionssiffror inför dagens val, detta är knappast något nytt utan gängse propaganda i syfte att styra väljarna. Marine Le Pen har folkets stöd, medan Macron har storfinansens och elitens stöd. Hur detta skall avlöpa kan tyckas givet, särskilt som valfusk tycks vara räddningsplankan för etablissemangets vandring mot ett totalitärt system. Att Macron kommer att sitta kvar – och som vissa tror, utöka sin mandatperiod till 7 år istället för att nå fram till det oåterkalleliga 2030, slutpunkten för globalistagendan, lär vi få ta konsekvenserna av.

Peter Krabbe

Demokratins svanesång

Det franska presidentvalet närmar sig nu med stormsteg. Första valetappen avgörs den 10 april, därefter möts de två med bästa placeringarna i slutvalet den 24 april. Som vanligt ingår skandalerna i slutdebatten. I det förra valet 2017där Macron segrade manövrerades den mest sannolike segraren, republikanernas Fillon, ut genom avslöjandet att han hade dubblerat sin lön genom att sätta in hustrun på en fiktiv anställning i statsförvaltningen. Avslöjandet kostade honom valsegern.

Nu seglar en ny historia upp, riktad mot Macron och egentligen mot hela globalismen. Det handlar då om skandalen McKinsey, ett amerikanskt globalt storbolag på konsultbas med 470 ”konsulter” anställda bara i Frankrike. Affären har avslöjats genom en utredning, gjord av två senatorer som bl.a. kallat bolagets VD till förhör i senaten. Förutom att denne belagts med att ljuga under förhöret har skandalen fyra aspekter:

1. Infiltration i statsförvaltningen. Bolagets verksamhet har under de senaste tio åren riktats alltmer mot att påverka regeringsarbetet. Detta har blivit möjligt genom att komplicerade utredningar inför ändringar i lagar och förordningar, som i Sverige anförtros riksdagsledamöter, istället lämnats som uppdrag till detta amerikanska privatägda bolag. Offentliganställda lägger då fram utredningar som ser pro forma objektiva ut men i själva verket är starkt vinklade efter globalismens agenda. Så har exempelvis avslöjats att en hög tjänsteman inom hälsodepartementet samtidigt varit anställd av McKinsey.
2. Hela Covid-agendan med nedstängningar och restriktioner har därför i praktiken formulerats, inte av Macron, utan av McKinsey. Den har därför innehållit de mest radikala åtgärderna i Europa och alla förstår säkert varför med tanke på bolagets kopplingar till USA. I samband med detta har sekretessbelagda personuppgifter från den franska sjukvården utan tillstånd förts över till detta privata amerikanska bolag, vilket upprör kritikerna.
3. När Macron lanserades som presidentkandidat 2016 bildades en grupp av ”konsulter” från McKinsey bestående av fyra ”rådgivare” i nyckelpositioner som ledde och planerade hans valkampanj. Med tanke på dessas kontaktnät och samarbete med likasinnade i den franska oligarkin är det ingen överdrift att konstatera att den partilöse Macron planterades in som president av dessa aktörer. Konsultarbetet utfördes ”gratis”.
4. Notan kom därefter. Faktureringen från McKinsey mot den franska staten uppgår till 10 miljarder dollar årligen. Macron är garanten för att denna fakturering/uppdragsvolym skall kunna beviljas. Man kallar nu McKinsey en stat i staten, vi är mer vana vid begreppet Deep State, som vi också har i Sverige utan att någon förstår det. Det gjorde inte fransmännen heller. Av denna enorma fakturering har noll euro lämnats för beskattning i Frankrike, alla vinstmedel har förts över till konton i USA och andra länder. Den som lyckas tränga igenom bolagets bokföring kommer att hitta många anonyma ”underkonsulter”, sannolikt även Macron själv.

Att McKinsey-skandalen tas upp just nu är en följd av valdebatten, Macrons motståndare har nu legala möjligheter att avslöja korruption och andra missförhållanden som annars försvinner i mediacensuren. Oligarkerna har ingen möjlighet att tysta kritiken på torgmöten och i diverse TV-studios, valdebatten i sig själv är ett andningshål för oppositionen. Blir Macron omvald tystas kritiken ner och allt blir som vanligt igen.

Vad vi kan se här är hur globalisterna arbetar målmedvetet med att ta över statsmakten. Förhållandet är inte unikt för Frankrike, det är bara första gången det klarläggs så tydligt just här. McKinsey finns även i Sverige. Modellen finns även i Ukraina genom oligarkernas tillsättning av Zelensky. En granskning hade sannolikt hittat samma mönster i flertalet västerländska länder. McKinsey lär inte heller vara det enda bolaget i branschen.

Följden av denna obskyra verksamhet är att valen blir meningslösa, de politiska ledarna utses i praktiken av det etablissemang som förfogar över den ekonomiska makten, en process som blir självförverkligande genom att de statliga finanserna öppnas genom att nyckelpersoner ger tillgång till statliga anslag som betalar deras egna intrång i den statliga kassakistan.

Ett konkret exempel är Pfizers aktiviteter för att styra vaccinationsagendan, som betalas direkt ur statskassan utan granskning av skäligheten i Pfizers prissättning. För att klara detta behövs mullvadar i statsförvaltningen, i detta fall Läkemedelsverket och Folkhälsomyndigheten. Korruption och nedmontering av statsmakten går hand i hand. Sekretess hindrar insyn i affärerna.

Vi kan vara lika övertygade om att opinionsinstituten ingår i organisationer som vill förbereda en tillsättning av ”lämplig” politiker i en regering genom medial marknadsföring. Att rigga valen blir svårt om inte prognoserna ligger inom rimlig närhet av resultatet. I Frankrike har Macron legat på 25% det senaste halvåret och höjs nu inför valet till 30%, samtidigt som konkurrenterna åker jo-jo upp och ner. De flesta fransmän är medvetna om att Macron redan från början lagts på en nivå som garanterar hans plats i andra omgången. Sedan blir det svårare eftersom debatten blir allt häftigare och fakta som McKinsey-affären kommer på bordet.

Att Macron kommer att avgå som mångmiljonär om han till äventyrs skulle förlora är det få som betvivlar. Ett skifte kommer bara att ske om läckorna blir så stora att någon annan måste sättas in för att inte stoppa processen, inte på grund av folkets valsedlar.

Allt detta är saker som vi behöver ha ögonen på även i Sverige när vi skall rösta om landets framtid. Kanske blir vårt riksdagsval sista valet i traditionell bemärkelse, sedan har oligarkin tagit över styret även hos oss och demokratins saga är all. Accepterar ni det?

Peter Krabbe