Europas ödesdag

Så är det då dags för det franska presidentvalets slutomgång. Idag avgörs vem som inte bara skall styra Frankrikes politik de närmaste fem åren, utan också i praktiken hela EU:s. Frankrikes roll i EU är nämligen så fundamental i egenskap av ett av grundarländerna att landets hållning kan avgöra i vilken riktning utvecklingen inom resten av EU skall gå.

Motsättningarna mellan kandidaterna Emmanuel Macron och Marine Le Pen återspeglar också på ett närmast övertydligt sätt att det finns två helt olika riktningar att välja mellan, för fransmännen men också för oss utomstående passiva iakttagare.

En fråga som blir aktuell i högsta grad för Sverige är NATO-frågan.

Le Pen vill nämligen att Frankrike lämnar NATO för att kunna styra sin egen utrikespolitik, att beroendet av USA bryts och att det militära samarbetet med Tyskland avbryts. Hon vill ha goda relationer med Ryssland och ser inga skäl för att skicka vapen till Ukraina. Allt detta strider mot den rådande inställningen i EU och Sverige. Tillsammans med Orban i Ungern är hon därmed den enda politikern på hög nivå som arbetar för fred i vår del av världen och en nedtrappning av konflikten i Ukraina, som numera flertalet är pinsamt medvetna om drivs på av amerikanska krigsintressen i globalismens namn. Kort sagt – ut med USA ur Europa och låt oss föra en konstruktiv och handels- och fredsbefrämjande politik inom vårt eget närområde. I den ingår respekt för Rysslands intressen av fred och oberoende. Med Le Pen som president i Frankrike vore det nog värt lite extra eftertanke för både Sverige och Finland innan man tar parti för en anslutning till NATO.

Marine Le Pen vill också att Frankrike skall lämna EU, eller alternativt arbeta för en förändring av EU inifrån med sikte på att nationernas rätt skall gå före EU:s, inte tvärtom som situationen är idag. Bidragen till EU är för höga och används på ett oansvarigt sätt utan insyn eller påverkansmöjlighet för medlemsländerna. Exempel är migrationen, krigshetsande vapenanslag till Ukraina och pandemihantering. EU:s vandring mot en totalitär stat måste stoppas.

Andra frågor som skiljer sig helt från Macrons ställningstagande är nedmonteringen av vindkraft och främjande av säker kärnkraft. Hon vill också hjälpa ungdomar till arbete genom skattefrihet för alla under 30 år, ett sätt att undvika en start i livet som bidragstagare.

Marine Le Pen har många frågor gemensamt med Orban i Ungern, som vann en jordskredsseger i det senaste valet. Orban tillåter inte att media ensidigt stödjer statsfientliga intressen och försöker styra opinionen genom onyanserad journalistik. Detta gäller i högsta grad även för Frankrike och Sverige. Demokrati är beroende av en allsidig debatt för att kunna existera. Den finns idag enbart genom fria sociala media, något som sittande regeringar med alla medel försöker strypa.

En fråga som fransmännen tvekar att ta ställning till är migrationen. Le Pen har mildrat sin inställning till mångkulturell invandring för att inte framstå som alltför radikal i detta sammanhang. Till hjälp har hon då fått Zemmour, som går betydligt längre och kräver återvandring av migranter som inte visat intresse för att arbeta och integrera sig i Frankrike. Det ger Le Pen möjlighet att vara mer generös i sin inställning och lugna opinionen.

Vad vill då Macron? Enkelt uttryckt, raka motsatsen till ovanstående. Han har redan sålt ut stora delar av Frankrike till globala ekonomiska intressen och arbetar medvetet med att göra fransmännen fattigare och utan inflytande. Den franska nationalkaraktären skall krossas, trots att vi alla vet att denna är en av de starkaste i världen. Fransmännen är i första hand hantverkare, småjordbrukare, kulturarbetare och individualister som alla hatar industrialismen. I ett land som har det mesta inom sina gränser förstår man inte att det skulle finnas något behov av globalism. Macron vill utplåna Frankrike till förmån för EU, sedan till förmån för FN och världsregeringen – där han förutsätter att han själv kommer att sitta.

Ett EU utan både England och Frankrike skulle bli ett Stortyskland, styrt direkt eller indirekt av USA. Det är inte svårt att förstå att detta skulle leda till hela unionens upplösning och omformulering till nya konstellationer. Detta förutspådde Friedman redan för många år sedan. Kanske är det idag dags för startpunkten för en sådan omvandling?

Friedmans vision av det framtida Europa.

Som vanligt försöker de styrda franska medierna att förstora Macrons opinionssiffror inför dagens val, detta är knappast något nytt utan gängse propaganda i syfte att styra väljarna. Marine Le Pen har folkets stöd, medan Macron har storfinansens och elitens stöd. Hur detta skall avlöpa kan tyckas givet, särskilt som valfusk tycks vara räddningsplankan för etablissemangets vandring mot ett totalitärt system. Att Macron kommer att sitta kvar – och som vissa tror, utöka sin mandatperiod till 7 år istället för att nå fram till det oåterkalleliga 2030, slutpunkten för globalistagendan, lär vi få ta konsekvenserna av.

Peter Krabbe