Vägval Europa – och Frankrike

När jag vandrar runt i den lilla sydfranska byn, som ligger och dåsar i 30-graders värme och brännande sol är gator och torg öde. Men det är ju idag det för Frankrike livsavgörande valet skall hållas? Alla offentliga lokaler är stängda. Jag passerar borgmästeriet, biblioteket, biografen i den gamla olivkvarnen, inte ett spår av varken människor eller aktiviteter. På caféerna sitter förvisso några törstiga turister med sina öl, pastiser eller kaffekoppar och tränger ihop sig under parasollernas skugga. På torget pågår, även där i parasollernas skugga en turnering i kortspel, igår susade boulekloten som kanonkulor genom luften på byns boulebana i en distriktstävling. Allt är som vanligt med andra ord. Och det är ju söndag, då gör man ingenting.

Jag frågar en gammal man som sitter och dåsar i sitt fönster var vallokalen finns. Elections? Je ne sais pas. I gårdagens TV-sändning ställdes samma fråga av journalisten, svaret var detsamma – är det val, det vet jag ingenting om. Jag bläddrar i lördagens dagstidning för att hitta all information som borde välla ut från de 40-talet sidorna. Men inte ett ord om något val eller att det finns vallokaler någonstans. Fem sidor fotboll och inte en rad om politik. Hmmm.

Jag går upp till kyrkogården, där de enda valaffischerna brukar finnas. De blir en sista hälsning till dem som bärs in innanför murarna. Kanske lite för sent? Men jag kan ändå studera valkretsens politiska förmågor och deras koalitioner. I detta valet – för det pågår väl ett val ?– har politikerna skapat allianser för att kunna vinna så många valkretsar som möjligt. Där finns nämligen bara en vinnare. Den som får flest röster får också en biljett till Paris och Nationalförsamlingen. Resten får göra sig nyttiga på annat sätt.

Genom att valet hålls två söndagar efter varandra sorteras småskurkarna ut successivt, därför ingår man koalitioner för att samla flest röster. Hur man skall fördela arbetet i den franska riksdagen när en vald representant skall försöka göra fem partier nöjda är för mig en gåta. Blir det slagsmål i korridorerna?

Den största koalitionen har den erfarne socialdemokraten Mélenchon som beskyddare och kallas NUPES (Nouvelle Union Populaire Ecologique et Sociale) och skall representera Europé Ecologie/ Les Vert (de gröna), PCF (kommunisterna), La France Insoumise (allmän vänster, Melenchons parti), PS (sossarna som nu lagt till social-ecologie till namnet) och Generations- le Mouvement ( obekant för mig).

Macron försöker ta hjälp för sitt nya parti Renaissance från förre premiärministern Philippes nya parti Horizons i den nya alliansen ENSEMBLE. Vad Macron vill återföda är oklart, hans politik liknar mer en total förödelse av hela Frankrikes ekonomi. Det närmaste man kan komma är väl då Schwabs motto i WEF The Great Reset. Philippes horisont lär vara att ersätta Macron om fem år. Helt klart är att det är denna koalition som utgör hotet mot en demokratisk utveckling inte bara för Frankrike, utan också för hela EU, detta genom att vara helt styrda av globalisterna i USA och Israel.

Vad händer då med vad media älskar att kalla extremhögern? I splittringens namn går Marine Le Pen med sitt Rassemblement National (RN) sin egen väg och Zemmour med sitt Reconquête tar hjälp av Le Pens systerdotter Marion Marechal i en kamp om högerns röster! Varför då inte bilda en allians även här, undrar många väljare? Tillsammans hade de kunnat ta ett stort antal valkretsar, men var för sig riskerar båda att misslyckas.

Det finns två tolkningar. Antingen är Marine Le Pen rädd för att Zemmour skall bli den stjärna hon själv inte lyckats bli i parlamentet genom sin överlägsna retorik och debattförmåga och därför vägrar att släppa fram honom i ett samarbete där hon själv kommer till korta, eller så är Zemmour redan från början insatt av sina judiska finansiärer (själv jude) i syfte att åstadkomma just detta – den splittring av högern som kommer att hjälpa Macron kvar vid makten.

Någon av presidentkandidaterna kan lyckas ta sig fram genom att ha en majoritet i sin hemmabaserade valkrets och på så sätt få en plats i landets forum. Det räcker att vinna en valkrets för att få en plats. Detta skiljer det franska valsystemet helt från det svenska, som bygger på procentuella andelar.

Klockan 20 ikväll söndag 12/6 stänger vallokalerna (de lär finnas någonstans) och den första prognosen kommer att presenteras. Vad vi lärde oss av presidentvalet för ett par månader sedan var att prognosen stämde exakt med slutresultatet, trots att rösterna inte var färdigräknade förrän många timmar senare. Vi lär få se samma clairvoyance även denna gång, kanske är det en orsak till att flertalet struntar i att gå till vallokalerna – det mesta verkar vara förutbestämt och inga ändringar är önskvärda. Men kanske ändå, något kan ju gå snett i planeringen?

Vi skall i alla fall följa detta hela vägen ut och hoppas på det bästa! Jag återkommer senare i kväll!

Peter Krabbe