Lugnet före stormen…

foto och copyright: Emilie Langdal

Så börjar då sommaren gå mot sitt slut. Kanske har den inneburit en väg tillbaks till lugnet för många, trots bistra Covid-varningar på de flesta officiella sidor har friheten varit påtaglig i hela Europa. Fritt fram att vistas på hotell, restauranger och uteserveringar – skräcken för virus har lagt sig och livet återgår så smått till det normala. Medvetenheten om att denna uppblåsta pandemi har haft andra syften ökar och till och med de folkvalda börjar skruva på sig när hoten om död och svår sjukdom känns alltmer avlägsna.

I Frankrike förlorade Macron sin majoritet i nationalförsamlingen och tjurar även över sitt förlorade anseende. Som vingklippt president har han fem svåra år framför sig, inga beslut kan tas utan komplicerade förhandlingar. Den första sessionen i nationalförsamlingen upphävde direkt hans planer att införa skärpta krav på vaccin-pass och restriktioner, något som skulle bädda för genomförandet i EU-parlamentet till hösten av WHO:s proklamerade globala beslutsrätt över all hälsobevakning under FN:s flagga, naturligtvis med Bill Gates mysande bakom ridåerna. Tedros på WHO hade redan vässat pennan för att pandemiförklara det nya påhittet Monkeypox, trots att det är konstaterat ofarligt för en överväldigande majoritet av befolkningarna. Är då Gates bakväg till global kontroll därmed stängd? Det får vi se i Bryssel till hösten, men utan EU lär det bli svårt att dra åt strypsnaran ännu en gång.

I Sverige närmar vi oss nästa riksdagsval utan att vi märker så mycket av det. Har intresset svalnat efter Magdalenas beslut att dra in Sverige i NATO? Det som skulle kunnat bli en valfråga – NATO eller inte NATO – rann spårlöst ut i sanden. Hur många sossar lämnar partiet efter detta? Är socialdemokraterna nu ett borgerligt parti, berett att dela regering med moderaterna? Är miljöpartiet borta för alltid, nu när alla förstår att vi saknar energiförsörjning på grund av deras utopier om fossilfri energi? Blir Vänsterpartiet de nya sossarna? Kommer muslimerna in på scenen genom ett eget parti? Blir KD eller Liberalerna det nya bondeförbundet efter att centern har övergett dessa sina grundare?

Överraskningarna kan dugga tätt i detta val, som uppenbart inte förmår intressera så många. Trenden från Frankrike kommer säkert att bli tydlig även här – det lägsta valdeltagandet någonsin. Vad finns det mer att diskutera än om pensionerna skall höjas med 100 eller 500 kronor i månaden?

Beslutet som skall börja gälla under hösten att slopa garantipensionen för bosatta utomlands är glädjande men samtidigt förvånande eftersom det stoppar missbruket genom invandrare som saknar arbetsrelaterad pension och därför flyttar hem med svensk garantipension så fort som avierna börjar komma i brevlådan. Begreppet utlandssvensk får nu en ny innebörd eftersom utvandrade etniska svenskar sällan har eller kommer att få garantipension. Klarar sossarna att täta fler hål i sin sjunkande skuta utan att förlora sina väljargrupper?

Den viktigaste frågan i sammanhanget är om ett ständigt sjunkande valdeltagande är en del av planeringen eller inte. I jämförelselandet Frankrike går man nu under 50%, efter att ha haft ”normala” siffror runt 75%. Detta kan enkelt fabriceras genom mediatystnad. När valdeltagandet blivit tillräckligt lågt har man mandat att inställa valprocessen eftersom den inte är representativ och därmed missvisande. Idealet i den nya världsordningen är att eliten själva väljer sina ersättare och en okunnig allmänhet skall inte bry sig. Därmed blir makten fullkomlig och oantastlig. En förstärkt polismakt och krigsmakt garanterar dess fortbestånd. Styrningen av EU går alltmer i denna riktning, samtliga toppar i ledningen utses genom interna urval utan besvärande inblandning, parlamentet får nöja sig med att säga ja eller nej. Därför har vi ett EU som i snabb takt lämnar demokratins bana och går i totalitär riktning. Detta ser vi nu med all tydlighet när EU går in med sanktioner mot Ryssland som inte kan ses som något annat än krigshandlingar och därmed äventyrar allas vår säkerhet. Vem frågar sig om Tysklands förra försvarsminister, Ursula van der Leyen, är rätt person att leda hela EU i en krissituation som dagens? Vem har rekryterat henne som ordförande för EU-parlamentet? Vems intressen företräder hon? Sin mans vaccinfabrik eller ditt och mitt?

Sommarens väderkaos har överraskat många. Tragedier har utspelats i följderna av skogsbränder, översvämningar, stormar, hagelskurar och extremtorka. På lägre höjd susar brandsläckningsplanen fram, på högre höjd generar sig inte chemtrailsflygen längre, mödan att dölja sina rutnät på himlen som metrologerna snällt fortsätter att kalla ”höga slöjmoln” kan man bespara sig. Alla kan ju konstatera att det är för varmt, eller hur? Var glada att solen försvinner och den härliga svalkan breder ut sig. Att vi hostar så vi nästan spyr när det sällsynta regnet tvättar rent de övre luftlagren och vrider ur trasan framför våra näsor får vi väl finna oss i. Det är ju för vårt eget bästa. Dessutom finns det ju inte. Det har regeringen sagt…

Sommarens chockhöjningar på drivmedel har fått oss att ställa bilen hemma och promenera ut i naturen istället. Det var väl bra? Samtidigt har bilprovningarna fått order att underkänna så många bilar som möjligt så att vi inser att alla äldre bilar skall skrotas så fort som möjligt. Vi behöver ju nya elbilar istället. Men hur skall regeringen klara sig när det inte längre går att beskatta bensin och diesel? Ju mer man höjer energikostnaderna desto mer tjänar staten, för skatten skall ju vara procentuell. Men elbilar går ju på el som också skall produceras, så det löser man nog med tredubblad skatt på elkonsumtionen – när alla bytt till en elbil. Vi håller ju redan på att lära oss att el kan man inte ta för givet. Den säljer man till högstbjudande.

Finns det då någon anledning att känna optimism inför framtiden i nuläget? Vi vet ju alla att allt är Rysslands fel, så om Ryssland förintas så kanske allt blir bra igen? Kanske bäst då att dra igång det där kärnvapenkriget som så länge legat klart i mapparna hos NATO och i Pentagon? Ett krig är väl inte så farligt? Bara krypa ner i bunkersen några dagar så fixar Biden resten. Sedan kan man slänga ut kineserna i Kinesiska sjön, så är ju globalismen klar och genomförd. Det finns alltid några bomber kvar för Kim och för mullorna. Visserligen strök det med några miljarder människor, men det fanns ju faktiskt för många. Med vaccinerna har vi sett till att det inte skall hända igen. Det där barnafödandet, menar jag.

En mer mödosam väg framåt vore att hjälpa varandra till ökat välstånd genom utökad fredlig handel, ekonomiskt och tekniskt bistånd, utbildning och fostran till att respektera andra människors rätt till självbestämmande och frihet, sin egen etnicitet och sina traditioner, sin trygghet i en sedan årtusenden invand hembygd och att respektera att alla varken kan tycka lika eller vara lika. Men det blir nog för svårt. Eller?

Peter Krabbe