Och den ljusnande framtid är vår…

Nåja, vi skall inta ta till överord, men ett stort tack förtjänar alla svenskar som insett situationens allvar och förpassat miljöfanatikernas destruktiva agenda till soptippen. När vi nu, några dagar efter den 11 september 2022, äntligen kan andas ut och få valresultatet bekräftat, känns livet omedelbart lite lättare och behagligare.

Tyvärr ger datumet även andra associationer som jag skall återkomma till nedan.

Bara att slippa de kräkreflexer som regelbundet uppstått när vissa politiker visat sig i TV-rutan innebär ett inte oväsentligt ökat välbefinnande. Som en extra present kan vi nu räkna in även Centerledaren i detta gäng som tveklöst fört Sverige mot en säker undergång. Tid då för självrannsakan för dessa verklighetsfrämmande ideologer som vandrat framåt med bindel för ögonen i tron att allt runt omkring oss består av mörker.

Kan vi då lita på att våra nya makthavare verkligen arbetar för oss, eller är det hela bara ett propagandanummer av samma dignitet som de som förde Macron i Frankrike till makten under folkets jubel, eller som fick Ukrainas folk att rösta fram en TV-stjärna till posten som president i tron att TV och verklighet var samma sak? Kanske skrattar deras regissörer i smyg gott åt vår godtrogenhet? Om ett år har vi svaret på dessa funderingar, till dess kan vi bara njuta av den paus vi får genom att slippa den omedelbara fortsättningen på åtta års ständigt växande ångest och elände.

Var finns då hoten mot den ljusnande framtiden?

Efter att under mer än tio år utan nämnvärda resultat ha varnat för globalismens framflyttade positioner, ser jag äntligen något hända. Allt fler börjar förstå sammanhangen, allt fler ser nu tydligt vad som pågår. Anledningen är dels att vi har fått ett internet som ger nya kanaler för åsiktsutbyte och diskussion, dels att ledande globalister börjar bli riktigt gamla, vill se resultat innan de dör och därför sätter en accelererad tidsplan för slutmålet till 2030, en tidpunkt som nu snabbt närmar sig. Panik ger misstag. För stor aktivitet blir synlig. Det globalisterna måste fråga sig är om de nu har passerat point of no return och nu måste satsa allt framåt eller själva gå under.

Svaret vi kan se är ja, för i takt med att deras agenda avtäcks växer också motståndet. Det svenska valet hoppas vi är ett exempel på det, liksom det franska valet till Nationalförsamlingen. Italien är på kokpunkten, liksom Holland, Tjeckien och Slovenien. Fler är på väg. När Macron och Merkel för några år sedan diskuterade att bilda en europeisk insatsstyrka för att slå ner demonstrationer och proteströrelser över hela unionen, visste de att kampen skulle hårdna inom kort.

Det märkliga är ändå att World Economic Forum (WEF) helt öppet går ut med sin agenda i av dem själva styrda media, Schwab skriver böcker om hela planen lika öppet som Hitler skrev Mein Kampf. Bli fattig, äg ingenting och lev utan bekymmer tills staten avlivar dig – när du är onyttig för samhället. Allt får du hyra av samhället – så länge som din medborgarlön räcker. Allt i klartext. Tror man då inte på detta? Så kan det väl inte bli säger 98% av befolkningen. Kanske ändrar man uppfattning när man vet att WEF ägs av samma intressenter som äger världens finansmarknader, storföretag, monopolkluster, FN, EU och kanske – svenska staten?

För att genomföra planen har man bildat världens största holdingbolag, Vanguard, som tillsammans med ett par andra som Black Rock och State Street köper in alla mindre bolags kontrollerande aktieinnehav för att bilda heltäckande handels- och finansmonopol. Utåt syns ingenting eftersom bolagsnamn och varumärken finns kvar. Syftet är att lägga all näringsverksamhet under globalisternas kontroll, privat ägande skall utplånas. Men alla vill inte sälja. Därför skapas ekonomiska kriser som tvingar bolagsägarna i konkurs, så att de via kronofogden får lämna sina tillgångar ifrån sig. Helst med kvarstående skulder för att förhindra en come-back. Extra hjälpmedel är nedstängningar genom ”pandemi”-restriktioner, förbud att använda nödvändiga ingredienser, höjda omkostnader genom ökade skatter och – nu aktuellt – chockhöjda elkostnader som skapar konkurser på löpande band.

Att skapa inflation ingår också eftersom det drabbar även alla enskilda genom ökade räntor och andra levnadsomkostnader, det eventuellt sparade kapitalet skall nu rinna ut i strida strömmar till statens djupa brunnar. Att inte äga någonting och vara fattig kommer att bli en realitet inom några år om inte agendan stoppas av oss alla.

Begreppet useless eaters är ett ledord i agendan. Befolkningen i världen skall minskas radikalt, de som läst Deagels befolkningsprognoser kan nu förstå att dessa inte var ett skämt. Att sprida sjukdomar samtidigt som man förbjuder mediciner har det dubbla syftet att minska befolkningen och att demoralisera dem som klarat sig – tills vidare. Om detta inte räcker skapar man nya krig. Ukraina är ett sådant som med kort varsel kan utökas till ett världskrig – på europeisk mark. Att få fler länder som medlemmar i NATO är ett sätt att polarisera politiken och provocera fram ett storkrig. NATO är ingen fredsorganisation utan dess motsats. Sverige har nu gått i den fällan också, regisserad av WEF genom vår avgående statsminister. Kristerson tar över den stafettpinnen, glad i hågen. Båda har en bakgrund i WEF.

Vi vet alla att 9/11 2001 var startpunkten för USA:s kommande storkrig i Mellanöstern. Blir vårt eget 9/11 2022 startpunkten för USA:s planerade krig mot Ryssland? Medverkan av Sverige och Finland i ett sådant krig har större betydelse än de flesta tror, vårt strategiska läge med kontrollen över Östersjön är en pusselbit som kan vara avgörande för NATO:s utveckling av Ukraina-konflikten till ett nytt storkrig mot Ryssland och dess allierade. Enligt den amerikanska tankesmedjan Rand är avsikten med Ukraina-konflikten att skapa ett krig som gör Ryssland och Tyskland till spelplan. I ett sådant krig blir vi – denna gången – stridande part. Det är då en fördel om vår blivande (?) utrikesminister Carl Bildt kan hämtas direkt från Rands ledning, där han blev konsult 2016, samtidigt som Rands Ukrainapolitik offentliggjordes. Även Kristersons retorik i frågan är oroväckande.

Listan kan göras mycket längre, bara att räkna upp de ekonomiska skador som drabbar vårt samhälle genom en förfalskad klimatagenda kan göras flera sidor lång. Den som funderar kan ändå lätt se att våra egna pengar i snabb takt hamnar hos staten istället. Tror någon att klimatet det senaste decenniet hotar hela vår civilisation, trots att det inte är särskilt annorlunda än vad det varit de senaste 10.000 åren?

Men kan vi ändå glädja oss åt dagens politiska maktskifte, eller är vi lurade igen?

I det korta perspektivet är det ett måste att energiförsörjningen får en lösning som gör att alla, för vi är alla beroende av el, kan finansiera sitt behov av ljus och värme. Får vi inte det behöver inte globalisterna vänta till 2030, vår kollaps kommer redan om ett år eller två. Det innebär att kärnkraften måste komma igång igen utan dröjsmål, i Frankrike går man före genom att starta upp alla sina 30-talet reaktorer igen. Dessutom projekterar man nya och modernare reaktorer. Det måste vi också göra, elområdena måste avskaffas så alla betalar samma pris för svensk el och skattelättnader måste införas för elproduktion och användning. Låt oss hoppas att dessa vallöften nu infrias. Om Moderaterna vill ha krig borde man förstå att vår motståndskraft i ett krig är lika med noll utan el.

SD har ett tungt och svårt arbete framför sig med att hävda att fred och samarbete är mer produktivt än att kriga mot Ryssland. Låt oss hoppas att man lyckas med detta. SD är valets vinnare och den direkta anledningen till det politiska skiftet av makten. Jag tror att man gör det bättre från en eller flera ministerposter än från en talarstol i riksdagen. Varje SD-minister innebär en M-minister mindre. En minister vet vad som planeras, en riksdagsman får veta det efteråt. Som största alliansparti har man rätten att dämpa krigshetsen, den kampen måste SD ta.

Vi vet inte om vi får en ljusnande framtid eller inte, men vi har i alla fall ökat chansen att vi får det. Tills vi vet måste vi fortsätta att göra våra röster hörda, inte lämna politikerna i fred utan kräva resultat istället för svikna vallöften!

Peter Krabbe