Inför sista akten?

Tror tyskarna att det går bättre denna gången? 1945 i Berlin…

Att förflytta sig från Sverige till Frankrike är som att för första gången få höra väckarklockan ringa. Här sopas inga problem under mattan, även om media försöker tysta ner verkligheten så gott de kan. Folket REAGERAR och AGERAR. Miljontals demonstranter på gatorna och ett pärlband av strejker skall tvinga politikerna att lyssna på folkets missnöje.

Macron kvider under en situation där han saknar majoritet i nationalförsamlingen, han får nu äta upp sin arrogans under de första fyra åren då globalisternas manipulationer gav honom en bekväm majoritet, som också gav honom fritt spelrum i politiken. Ändå framhärdar han genom att upprepade gånger utnyttja en undantagsparagraf i lagstiftningen som ger presidenten rätten att driva igenom beslut som är avgörande ”för landets säkerhet”, detta trots förlorade omröstningar i nationalförsamlingen. En gång må vara säger fransmännen, men när detta används fortlöpande för att styra landet mot majoritetens intressen, ligger revolutionen inte långt bort. Macron lever farligt.

Bönderna levererar nu tonvis med gödsel framför landets administrativa centra och tänder eld på hela härligheten så odörerna sprider sig långt in i tjänsterummen. Gator och torg fylls med jämna mellanrum av demonstranter och strejkerna avlöser varandra. Den 7 mars planeras en generalstrejk som avses lamslå landet tills Macron förstår vems intressen han är vald att företräda. Allt fler röster höjs för att Frankrike skall lämna både EU och NATO. Fransmännen är kloka nog att förstå att dessa organisationer har andra syften än att skapa välfärd i deras eget land.

I svensk TV innebär en ”debatt” att en SVT-journalist intervjuar en annan SVT-journalist. I Frankrike inbjuds parter av alla åsikter i debatterna som därför blir livliga och givande. Skillnaden är monumental. Frankrike har alltid haft goda relationer med Ryssland, även om flertalet av kommunismens revolutionärer hade sitt ursprung i Paris, redan under mitten av 1800-talet. Förväntningarna var därför stora att Macron skulle förhandla fram en fredslösning för Ukraina med Zelensky, inte minst eftersom Frankrike var part i Minskavtalet och därför hade att ansvar att leva upp till. Det gick nu inte och Zelensky har istället visat sitt rätta ansikte som knähund till sin judiske frände Blinken i Washington. Inte särskilt förvånande.

Bara det amerikanska folket kan nu stoppa sina ledare från att starta det efterlängtade världskriget med syfte att utplåna Ryssland en gång för alla. I vanlig ordning tror man att detta kan ske med Europa som spelplan och med Europas folk som kanonmat. Scenariot från både första och andra världskrigen upprepar sig. För att stoppa europeiska staters ekonomiska tillväxt på den amerikanska hegemonins bekostnad, skapar man konspirationer som utlöser ett krig där de värsta konkurrenterna förgör varandra, göder sin egen industri med svällande vapenindustri i godan ro på andra sidan Atlanten, för att slutligen själva gå in i krigets slutskede på en ödelagd spelplan för att spela rollen som segrare och administratör av fredsvillkoren. På köpet vinner man att kristna nationer utplånar varandra och att deras teknologi kan ”räddas” över till USA istället.

Men blir det lika enkelt denna gången? Det vi ser i nuläget är en upprepning av de tidigare världskrigen med stridsvagnar, missiler och massvis av döda soldater i fält. Förstörd infrastruktur och bebyggelse är prispokalen till segrarmaktens företagare, en oändlig och konkurrensbefriad marknad på förlorarens bekostnad. Skuldsättning och beroende ger kontroll under decennier framöver. Vi har sett det förut. Varför förstår vi ändå inte?

Fransk TV genom France 2 chockade i tisdags 21/2 tittarna genom den välgjorda och synnerligen osminkade dokumentären om andra världskriget, kallad Apocalypse i de två delarna ”Le grand choc” och ”Le dernier acte” av Louis Vaudeville och Diane Imbault-Huart. Genom krigets inslag från just Ukraina vill man försöka få folk att förstå (den yngre generationen) vad krig egentligen är i verkligheten. Reagerar man inte ens på denna film finns det inte mycket hopp för mänskligheten.

Slaget om Ukraina vid Koursk 1943. Tror NATO att stridsvagnar fortfarande är lösningen år 2023?

När stollarna i NATO (inklusive Sverige och Zelensky) gör sig till redskap för det amerikanska intresset att egenmäktigt få styra världen, måste de folk som på grund av bristande insikter i de verkliga avsikterna valt galningarna, ta saken i egna händer och stoppa utvecklingen innan det är för sent. Den processen har startat i Frankrike därför att fransmännen månar om sitt land och dess fortbestånd. Varför gör vi inte det i Sverige? Istället ansluter vi oss efter två hundra år av fred till USA:s krigsorganisation NATO.

Fast hur var det nu? Vi försvarar ju bara den liberala samhällsordningen! Problemet är bara att halva världssamfundet inte vill ha den. Det kan vi ju inte acceptera, eller hur? Därför är det ju klart att det är vi som är hotade, basta!

Det finns bara två sätt att skapa fred i världen. Antingen förhandlar man, kompromissar och skriver ett fredsavtal eller så fortsätter man att slåss till sista man. Om 99% av mänskligheten väljer det första alternativet och 1%, tillika våra ”ledare”, väljer det andra, så är det vår skyldighet att avsätta dessa ledare. Tiden håller på att rinna ut…

Peter Krabbe