Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 6. Trilaterala Kommissionen (TC).

Globalization1 TC copy

I detta avsnitt skall vi bekanta oss med Trilaterala Kommissionen, TC (Trilateral Commission), den tredje av de viktigaste styrgrupperna för globalismens genomförande. TC bildades 1973 och sist efter CFR år 1921 och Bilderbergruppen år 1954. Många undrar säkert varför alla dessa grupper behövs, särskilt som de till stor del innehåller samma medlemmar. Men deras uppgifter skiljer sig ändå åt, inom ramen för samma målsättning. CFR var redan från början mer politiskt ideologiskt och hade som främsta målgrupp den amerikanska regeringen och dess dignitärer, dess dominans av Utrikesdepartementet är idag nästan total. Som en följd därav blev CFR också den viktigaste maktfaktorn vid expansionen av globalismen i samband med förenandet av Europa efter andra världskriget. Bilderberggruppen, som bildades därefter, hade som uppgift att sammanföra den styrande eliten, inte bara i regeringskretsar utan också inom det i västvärlden församlade näringslivet, bankväsendet, militären genom NATO och opinionsbildarna genom media och universitet. Genom TC, som bildades 20 år senare, togs ett steg mot ett enande i internationell bemärkelse. Verksamheten skulle baseras på tre regioner – en nordamerikansk, en europeisk och en östasiatisk med bas i Japan och med gemensamma möten, därav namnet. Bilderbergruppen var genom NATOS dominans begränsad till dess militära intresseområde, medan TC kunde gå vidare med en mer civil agenda till andra världsdelar.

Antalet nationer som deltar i TC:s möten växer stadigt och man kan alltmer likna TC vid ett privat FN i miniatyr, men inriktat på global ekonomi och företagsamhet på ett sätt som inte fungerar i FN. Dessutom är den breda demokratiska basen i FN ointressant för TC, som istället hävdar den finansiella maktelitens förtur till den globala beslutsordningen.

David Rockefeller kan ses som grundare och drivande kraft i TC, vilket innebär att kretsen kring honom själv dominerar TC i lika hög grad som CFR och Bilderberggruppen. Ett bra exempel är Peter Sutherland, den europeiska regionens ordförande i TC under många år. Det var Peter Sutherland som efter valet i Sverige klappade Morgan Johansson på huvudet och uppmanade till ökad invandring, vilket Johansson självklart lovade att stå till tjänst med. Vem är då Peter Sutherland? På hans meritlista hittar vi titlar som irländsk general, EU-kommissionär för konkurrensfrågor, FN-kommissionär för migrationsfrågor, styrelseordförande för British Petroleum (BP), styrelseordförande i finansbolaget Goldman Sachs och styrelsemedlem i teknikföretaget ABB (tillsammans med Percy Barnevik) och generaldirektör för WTO. Därutöver naturligtvis medlem i Bilderberggruppen. Helt enkelt, en typisk medlem av den maktelit som gör anspråk på att styra världen, med sina fingrar överallt i smeten.

TC:s möten bevistas av 350 personer från de tre regionerna och man träffas en gång om året, på varierande platser i världen i likhet med Bilderbergarna. TC ger varje år ut rapporter i sin Task Force Reports, som avhandlar de ämnen som ledningen fastställer. Till skillnad från de andra grupperna ger därmed TC möjlighet till en viss insyn, dock utan att de viktigaste målen avslöjas för allmänheten.

En av grundarna, Zbigniew Brzezinski, såg som målsättning ”skapandet av en gemenskap mellan de utvecklade nationerna, som effektivt kan ta itu med de större angelägenheterna som mänskligheten står inför”. Man såg fyra maktpelare som viktiga – ”de politiska, monetära, intellektuella och andliga”, allt under en central världsregering. Skillnaden mot den ideella inriktningen hos FN är här tydlig, TC representerar en existerande elit i avsikt att de facto styra världen, möjligen kan man acceptera FN som ett rådgivande parlament.

Eftersom världens oljekartell har en stor representation i TC kan man inte förbise sammanträffandet mellan bildandet av TC 1973 och den stora oljekrisen i kölvattnet på Suezkrisen och krigshandlingarna i Israel-konflikterna samma år. Oljepriset fyrdubblades på kort tid vilket förde fram till en global ekonomisk kris. Här blev de nationella rörelsernas skadliga inverkan på ekonomin påtaglig, något som särskilt Rockefeller, med sina kombinerade finans- och oljeintressen (Standard Oil) drabbades av. Synen på hur arabländerna framöver borde behandlas genom sin roll som huvudleverantör till världens industriländer blev ett steg framåt för globalismen. Deras växande oberoende och kaxighet var ett problem som måste lösas. Samma år togs planerna på ett Eurabia upp, spridningen av islam till västvärlden i utbyte mot säkrade oljeleveranser och återinvestering av kapital som inte kunde vara produktivt i Mellanöstern. Mer om detta senare.

Senatorn och förre presidentkandidaten Barry Goldwater skrev i sin bok With No Apologies om TC: ”vad trilateralerna verkligen avser är att skapa en världsomspännande ekonomisk makt som står över de politiska regeringarna i de nationalstater som är involverade. I egenskap av förvaltare och skapare av systemet, kommer de att regera över framtiden”. Goldwater som var öppet kritisk till globalismen, möttes av en motkampanj i presidentvalet som snabbt gjorde honom chanslös i kampen om presidentposten. Samma ”omhändertagande” utsattes den redan sittande presidenten Nixon för när han tvingades avgå på grund av Watergateaffären, en affär som konstruerades av medlemmar i CFR och TC i just det syftet. Nixon ville införa lagstiftning i syfte att kontrollera priser och löner för att stoppa inflationen, något som irriterade globalisternas planer att kunna styra räntenivåerna enligt sin egen agenda. Lagen (NEP) avskaffades direkt vid Nixons avgång.

Bättre tur hade Jimmy Carter, som efter att ha blivit utsedd av Rockefeller som lämplig presidentkandidat, kunde vända sitt femprocentiga väljarstöd till en övertygande seger med hjälp av hela CFR/TC-etablissemangets propagandaapparat. Carter blev sedan en lydig president. Samma stöd har satt både George W Bush och Barack Obama på presidentposten, i det senare fallet med John Kerry sam vakthund.

Att både president och utrikesdepartement i USA kan kontrolleras och styras av oligarkernas aktörer är fundamentalt för genomförandet av den globala agendan. Än så länge är USA:s inflytande i den internationella politiken omfattande. Att monopolisera finansmarknaden, råvarumarknaden och näringslivet i övrigt genom globala företag är ett riskprojekt om man inte också har en stark politisk kontroll globalt.

Finanspolitiken bygger på principen att skuldsätta nationalstaterna, vilket genom en ofrånkomlig inflation ger den utlånande parten ett ständigt växande inflytande, i utvecklingsländerna behöver man kontinuerligt fortsätta att låna för att klara räntebetalningar varigenom låneskulden ökar i all oändlighet. I slutändan avgör finanskartellen hur landet skall styras (jmf Grekland). Detta i sin tur är avgörande för att säkra råvarutillgångar i utvecklingsländer, särskilt oljan (jmf Venezuela som nu straffas för att inte lyda USA). Genom en monopolsituation i näringslivet kan man genom att lägga ner eller starta upp nya företag styra hög- respektive lågkonjunkturer efter behag, perioder med låg ränta och låg inflation kan användas för att locka till lånefinansierade investeringar som sedan ger en god utdelning för långivaren när trenden vänts till hög inflation och hög ränta.

Nyckeln till allt detta är statlig kontroll, förutsatt att oligarkerna själva kontrollerar staten. När starka nationalstater som Ryssland sätter sig på tvären skramlar man med vapnen, som finns till hands i NATO:s arméer. Målet är att nationalstaterna försvagas och helst försvinner till förmån för ett globalt styre efter samma modell.

I denna agenda ingår då också att förhindra privat verksamhet som kan underminera monopolsituationen, på samma sätt är inskränkandet av individens frihet och yttrandefrihet nödvändigt för att staten, den nationella eller globala, skall kunna upprätthålla full kontroll över sina undersåtar. Det finns anledning för dem som hyllar globalismen att fundera en gång extra över om detta är rätt väg mot framtiden, en annan fråga är i vad mån vi fortfarande har någon möjlighet att stoppa den? Viktigast av allt – förstår våra politiker vilket spel de deltar i, med eller utan ögonbindel?

För den som funderar över denna sista fråga kan det vara intressant att få veta att Carl Bildt – enligt egen uppgift – är medlem i Trilaterala Kommissionen. Det kanske förklarar en del om det senaste decenniets politik även i vårt lilla Sverige…

Peter Krabbe

Annonser

En förskräcklig historia – Livsmedel som vapen. Del 2.

Vi har i föregående artikel sett hur rasismens ultimata yttring – en selektiv minskning av jordens befolkning – fått fotfäste i det amerikanska etablissemanget redan för 100 år sedan och havererat under nazismens extrema handläggning för att därefter omformas under efterkrigstiden till globalismens viktigaste spjutspets vid sidan om olje- och krigsmonopolen: kontrollen över livsmedelsproduktionen och möjligheten att reglera vem som skall leva eller dö.

Eugeniken skulle nu döpas om till genetik och molekylärbiologi, en vetenskap i syfte att utrota svälten i världen. Men blev det så? Låt oss se på ideologierna kontra det verkliga syftet!

Familjen Rockefeller var under 1960-talet det amerikanska etablissemangets maktcentrum. Främst stod bröderna David och Nelson tillsammans med den till Rockefeller Foundation värvade Henry Kissinger. Genom att bilda organisationerna CFR (Council on Foreign Relations) och TC (Trilaterala kommissionen) kunde man samla personer som Zbigniew Brzezinski, Jimmy Carter, George H W Bush, Dick Cheney, Paul Volcker (senare Federal Reserve) och Alan Greenspan, som tillsammans med David Rockefeller själv och Kissinger skulle bilda en stabil kombination av privat kapital och regeringsmakt för resten av 1900-talet. Kissinger gick från Rockefeller Foundation till utrikesministerposten under Nixon och har ännu inte släppt sitt inflytande, 94 år gammal. Från dessa organisationer utgick såväl planerna för globaliseringen som NWO, den nya världsordningen.

Rockefeller styrde redan sedan lång tid tillbaks oljekartellen med global makt över oljeproduktionen, nu var det dags för livsmedelsbranschen, eller som man kallade det – agroindustrin.  Vid FN:s världslivsmedelskonferens i Rom 1974 konstaterades att 95% av världens spannmålslager kontrollerades av sex amerikanska företag – Cargill Grain Co, Continental Grain Co, Cook Industries, Dreyfus, Bunge Co och ADM. Under konferensen konstaterade fackets ordförande Jean Pierre Laviec ”De bestämmer vilken mängd av livsviktiga insatsvaror som skall produceras, vilka kvantiteter av jordbruksprodukter som skall köpas, var anläggningarna kommer att byggas och investeringar göras. Agroindustrins tillväxttakt har ökat under de senaste tio åren och stått i direkt proportion till ökningen av hunger och nöd”. Ändå visste inte Laviec vad som komma skulle.

Det livsmedelsvapen som Kissinger skulle komma att arbeta fram byggde på de två stegen att först ta kontroll över världsproduktionen, sedan genförändra grödorna så att man kunde styra effekterna på de människor som var tvungna att livnära sig på dem. För att kunna behålla detta nya system skulle man införa patenträtter på de genförändrade grödorna (mer om detta längre fram) och krossa all diversifierad och privat odling efter modellen att varje land bara får odla ett fåtal grödor för att bli beroende av import från andra länder av de resterande. På då sätt skulle alla länder förlora sin möjlighet till självförsörjning. De som till äventyrs har insett hur långt detta system redan är infört har säkert svårt att sova på nätterna…

För att kunna tillämpa systemet fullt ut behövdes frihandelsavtalen TTIP och TPP. Att sätta dessa i relation till den amerikanska livsmedelspolitiken är en ofta bortglömd aspekt i diskussionen. De modiga personer som vågat sätta en käpp i hjulen för avtalen kan vi nog komma att kalla mänsklighetens räddare. Till dem hör inte Sveriges politiker

Hur även hjälporganisationer som USAID infogats i systemet förklarar ekonomen J W Smith: ”Högt mekaniserade gårdar på stora arealer kan producera enheter av livsmedel billigare än till och med de lägst betalda jordbrukarna i tredje världen. När dessa billiga livsmedel säljs eller ges bort till tredje världen, förstörs de lokala jordbrukarnas ekonomi”. Beroendet av fortsatt import förändrar dessa länders möjligheter helt att klara sin försörjning utan att behöva låna till framtida ockerräntor.

1974 uppdrog John Rockefeller åt president Nixon att upprätta en hemligstämplad promemoria genom Kissinger, som skulle kallas ”Konsekvenser av en världsomfattande befolkningstillväxt för USA:s säkerhet och utländska intressen”, eller NSSM 200. I studien skulle bl.a. bedömas ”sannolikheten för att befolkningstillväxten kommer att leda till utrikespolitiska störningar och internationell instabilitet” och om ”tekniska innovationer eller teknisk utveckling kan minska(befolknings) tillväxten eller dess effekter”. Vi närmar oss åter 1930-talets eugenik i skrivningar som ”utvecklingen av mer effektiva, enklare preventivmedel genom biomedicinsk forskning kommer att gynna alla länder som står inför problemet med snabb befolkningstillväxt”. Befolkningskontroll blev nu ett nytt kodord för selektiv eliminering.

Tretton utvecklingsländer angavs särskilt som de mest resursrika på jorden, men samtidigt också mest politiskt instabila. Policyn hävdade då att endast en drastisk minskning av deras befolkning skulle möjliggöra amerikansk exploatering av deras råvaror. Till dessa länder räknades Indien, Nigeria, Brasilien och Turkiet. USA:s tillträde till strategiska råvaror i andra länder sågs som ett amerikanskt nationellt säkerhetsintresse. I en hotfullt tillagd kommentar konstaterar Kissinger att ”USA skulle ransonera sitt livsmedelsbistånd för hjälp till människor som inte kan eller kommer att kontrollera sin befolkningstillväxt”.

Som resultat av NSSM 200 kunde man 1991 konstatera att i Brasilien hade 44% av den kvinnliga befolkningen i fertil ålder steriliserats, av dessa utgjordes 90% av kvinnor med afrikanskt ursprung, en vanlig folkgrupp i Brasilien. Redan 1965 hade 35% av Puerto Ricos fertila kvinnor steriliserats genom Rockefellers försorg.

Hur skulle man då gå tillväga för att kunna lägga hela världens jordbruk under de amerikanska monopolföretagens fötter? Strategin skulle gå ut på att ta fram hybridutsäden som kunde ersätta de traditionella, kombinera dessa med behovet av jordbrukskemikalier från monopolets tillverkare och marknadsföra jordbruksutrustning som traktorer, skördemaskiner och utrustning för konstbevattning och besprutning som bara passade för storskaliga jordbruk. Denna satsning på rika storgods skulle ekonomiskt komma att slå ut fattiga småjordbrukare. Genom att ta patent på de nya hybriderna samtidigt som de traditionella blev oanvändbara eller slogs ut av bekämpningsmedel skulle man också kunna kontrollera och straffbelägga återanvändning av utsäde.

Genom egna markinköp eller politiska påtryckningar på storgodsägare kombinerat med förmånliga lån, skulle man förändra ägarstrukturen så att de små jordbruken försvann genom bristande lönsamhet eller köptes upp till låga priser av storproducenterna.

Efter andra världskriget hade de amerikanska kemiföretagen en överkapacitet inom kväveproduktion, resultatet av minskad användning av bomber och granater. Kvävet var en huvudingrediens i trotyl och andra högexplosiva sprängämnen. Men det passade också bra för tillverkning av kvävehaltiga gödselmedel. Detta har vi fått många exempel på i samband med nutida terrordåd. Kvävegödselindustrin infogades lägligt i agroindustrin genom Rockefellerstyrda företag som Du Pont, Dow Chemical och Monsanto, nu återstod att göra utsädet beroende av gödningen, något som skulle ske genom gentekniken. Löften om ökade skördar var ett odiskutabelt lockbete. Men man drog sig inte heller för att villkora livsmedelsbistånd mot det något udda kravet på acceptans av programmet för befolkningskontroll!

I nästa artikel skall vi se på hur man utvecklat gentekniken i syfte att byta ut traditionella livsmedel över hela jordklotet mot genmanipulerat utsäde med patentskydd och hälsoeffekterna för mänskligheten av dessa nya produkter. Vi skall också se på terminator- och traitorteknik i syfte att ekonomiskt kontrollera allt utsäde, samt hur man till sist försöker smyga in födelsekontroll i våra livsmedel. Kanske är det hög tid att kontrollera vad vi har på tallriken när vi sätter oss till bords?

Peter Krabbe

Huvudsaklig källa: Hotet mot livet, den genetiska manipulationens dolda agenda/ William Engdahl, 2013.

Kommer Vilda Västern att fortsätta varvet runt?

 

I föregående artikel har vi sett på Putins och Rysslands reaktioner inför de ständiga hoten från väst om införlivandet av Ryssland i ett större, av USA styrt sammanhang. Vilka resonemang ligger då bakom de amerikanska motiven för ett sådant införlivande? Låt oss se på både den officiella agendan och den inofficiella!

Den officiella återspeglas ganska väl i förre presidentrådgivaren (för Jimmy Carter, Clinton och Obama) och Bilderbergaren Zbigniew Brzezinskis bok Strategic Vision från 2012. Mest känd är han för sin bok The Grand Chessboard från 1997. Som medlem i CFR och delaktig i grundandet av TC (trilaterala kommissionen) och nära samarbetspartner med Kissinger och Rockefeller var Brzezinski en sann globalist och medlem av Deep State. Han avled i våras efter 40 år i amerikansk politik.
I denna hans sista bok gör han en beskrivning av sin vision av världen efter år 2025, ett närliggande perspektiv, sett ur vår synvinkel.

Brzezinski ser två nödvändiga steg för att skapa grunden för den nya ”västvärlden”. Det ena är att införliva Turkiet i ”gemenskapen”, det andra att göra samma sak med det väldiga Ryssland. Som resultat skulle man få ”The Larger West- The Core of Global Stability”, ett rike som omfattar den norra delen av jordklotet – norr om Medelhavet och Mexico. För utvecklingen i detta rike skulle USA, EU och Ryssland svara, den problematiska resten av världen med sin överbefolkning och sina klimatproblem lämnar globalismen tills vidare åt framtiden att lösa. Förutsättningen för det nya riket ser Brzezinski i att EU blir fadder för Ryssland och att NATO blir dess armé, i syfte att säkra ”demokrati” av västerländsk modell.

A Larger West – kärnan i den civiliserade världen enligt Strategic Vision/ Brzezinski 2012.

Att succesivt ansluta alla mindre länder i Rysslands närhet till EU och i slutänden även Ryssland är den politik som vi redan ser ligga på bordet. I Putinintervjuerna skämtar Putin om just detta, att han till USA:s förvåning föreslog Rysslands inträde i EU och NATO. Det föll, märkligt nog inte i god jord. Den nationella suveränitet som Ryssland skulle komma att bibehålla vid ett fredligt samgående är inte kompatibel med de vinster som USA skulle få vid en militär erövring, där näringslivet i väst skulle få ett helt annat inflytande över återuppbyggnaden av ett samhälle, jämnat med marken efter intensiv krigsföring.

Å andra sidan vore det en våt dröm för Deep State att kunna införliva en relativt intakt högteknologisk krigsmaskin som Rysslands i NATO, den blivande världsarmén. Vem i världen skulle kunna matcha denna, övriga länder skulle förvandlas till inget annat än en skränande folkhop. Ursäkta ironin, men det är tydligt att många resonemang i Washington ligger på denna nivån. Ett snabbt och kortvarigt militärt övertagande av Ryssland, som ger full kontroll över framtida regeringsposter, samtidigt som förödelsen blir begränsad, är sannolikt det ideala scenariot för dessa galningar.

Turkiet då? Brzezinski skrev sin bok 2012, då man fortfarande trodde på en sekulär utveckling i EU:s koppel. Detta gällde, som vi alla vet, även för vår förre statsminister Carl Bildt, som fick lära läxan hos Bilderbergarna. Idag visar sig en annan utveckling åt motsatt håll, mot ett muslimskt samhälle med totalitära avsikter. Detta lilla utskott i det nya riket som Brzezinski hade tänkt sig att Turkiet skulle vara för att få ökad kontroll över Mellanöstern, skrumpnar nu. EU:s blindtarm måste istället opereras bort snarast. Risken för en inflammation som sprider sig är akut.

Vi kan då se att globalismens fokus just nu ligger på ett införlivande av Ryssland i det som Brzezinski kallar ett större Väst, men som kanske hellre skulle haft beteckningen Norra Unionen med tanke på geografin. Där beräknar CIA att 1,1 miljarder människor (15%) skulle bo på 27% av världens landyta och ha 46% av världens BNP. Naturresurserna i östra Ryssland innehåller enorma reserver i form av råvaror och mark för etablering.

Märkligt nog verkar Arktis saknas på kartan över Riket, trots att det ligger mitt i det. Kanske skall man inte bli oroad genom att de råvaror – bl.a. olja – som ligger under istäcket nu ju tillhör det gemensamma Riket. Kanske vet man också mer om denna dolda kontinent än vad man vill tala om. Kanske är möjligheten till kontrollerad avsmältning av istäcket en kalkylerad metod att sätta resten av världen under vatten, samtidigt som landmassan stiger upp till exploateringsbar nivå? Är en konstruerad global uppvärmning därmed en medveten ingrediens i programmet för depopulation av ekvatorzonen?

Jag skall inte låta fantasin flöda alltför mycket, men helt klart är isen i Arktis en framtida resurs i en värld som kommer att lida brist på dricksvatten. Vilka tankar i övrigt som fått Brzezinski att välja denna geografiska avgränsning av globalismens första utbredning får vi inte längre svar på, men kanske finns där också en idé om ett etniskt och kristet sammanhållet landområde med goda utvecklingsmöjligheter för den västerländska civilisationen, fritt från religionskrig och tropisk hetta. Lite grand som ett nytt Vilda Västern som ligger och väntar…

Helt klart är att Brzezinski inte trodde på teorierna om en ny istid och en svalnande sol, annars hade han nog ritat en annan karta. Inte heller lär han ha trott på Putins mirakulösa omvandling till ett modernt samhälle, ett samhälle som faktiskt varken kommer att behöva USA eller EU!

Peter Krabbe

Kissinger – en joker i världspolitiken?

trump-kissinger

I föregående artikel skrev jag om Trumps retoriska stöd för Israel och Netanyahus planer att stärka Israels roll i Mellanöstern – på arabstaternas bekostnad. Denna politik hade varit enfaldig om man inte redan hade räknat in Rysslands mer eller mindre öppna medgivande till en så omvälvande omdaning av oljeländerna.

Hur skulle då Ryssland kunna vinnas för saken? Det hade varit lika enfaldigt att tro att Trump ensam skulle kunna åstadkomma en rysk attitydförändring. I en analys av William Engdahl för NEO (New Eastern Outlook) kan vi ana svaret. Bakom gardinen står nämligen den gamle nestorn i amerikansk utrikespolitik de senaste 60 åren, tillika David Rockefellers högra hand och den drivande kraften bakom New Wold Order, den 93-årige Henry Kissinger. Om Kissinger och hans roll i samtliga NWO:s organ som Bilderberggruppen, CFR och Trilaterala kommissionen har jag skrivit tidigare, den som till äventyrs trodde att han dragit sig tillbaks på grund av sin ålder misstar sig grovt.

Genom sin judiska härkomst har Kissinger ett starkt intresse för Israels framtid, dessutom är han en av Saudiarabiens främsta rådgivare vad gäller investering av oljepengar i västvärldens ekonomi. Trumps val av Rex Tillerson som utrikesminister – hämtad från Rockefellers oljebolag ExxonMobil med stora affärsintressen i Ryssland genom samarbete med Putins och Rysslands oljebolag Rosneft – anses vara beordrad av Kissinger. Putin har tidigare beskrivit Kissinger som ”a world class politician”. I februari 2016 reste Kissinger till Moskva för ett ”privat” möte med Putin. Kremls talesman Dmitry Peskov beskrev mötet som ”a friendly dialogue between President Putin and Henry Kissinger, who are bound by a long-standing relationship”.

I en artikel i tyska tidningen Bild den 26 december 2016 tolkas rapporter från dåvarande Trumps Transition Team som att Trump kommer att söka ”konstruktivt samarbete” med Ryssland i motsats till Obamas sanktionspolitik. I artikeln nämns Kissinger som mannen som skall skapa detta genom att bl.a. lyfta de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och erkänna Rysslands rätt till Krim. Till mångas förvåning prisade Kissinger i en CBS-intervju den nyvalde Trump med orden ”he has the possibility of going down in history as a very considerable President…. One could imagine that something remarkable and new emerges…. I’m saying it’s an extraordinary opportunity.”

Det lär inte heller vara en tillfällighet att Kissinger och James “Mad dog” Mattis känner varandra väl från gemensamt styrelsearbete i ett privat läkemedelsbolag, där de båda varit aktiva fram till början av 2016. En parallell finns också mellan Kissinger och Tillerson i styrelsen för CSIS. Det är därför lätt att konstatera att två av Trumps tyngsta ministrar har relationer med Kissinger som tillsammans med Trumps eget intresse för Ryssland pekar mot en ny politik gentemot den påstådda ärkefienden.

Vad finns det då för motiv för denna kursändring, förutom att undanröja hindren för en pro-israelisk Mellanösternpolitik?

Redan när Kissinger skrev sin doktorsavhandling 1950 med titeln ”A World Restored” formulerade han sin framtida politiska inriktning, baserad på den klassiska brittiska ideologin om maktbalans. Enkelt uttryckt, om någon nation eller makt tenderar att bli märkbart starkare än de andra så stödjer man den svagare för att återställa maktbalansen. Det egna inflytandet blir större i en värld där jämvikt råder. Omvänt går detta inflytande förlorat om en annan part tillåts dominera världshändelserna i kraft av militär och ekonomisk överlägsenhet.

Paradoxalt nog är detta senare just vad Kissinger medverkat i, fast med ursäkten att USA är det enda moraliskt acceptabla undantaget. Nu förändras världen snabbt. Kina passerar snart USA som världens supermakt och USA behöver nya allianser för att inte förlora sina möjligheter att påverka. En konstellation bestående av Kina, Ryssland och Iran med Shiatrogna riskerar att sätta USA och EU i marginalen, även om Saudiarabien och Sunnitrogna ligger i deras vågskål.

För USA och de judiska globalisterna finns bara två alternativ i detta läge – att få över Ryssland till det egna lägret för att balansera Kinas växande tyngd och att bromsa Irans förväntade tillväxt i Mellanöstern och därmed hotet mot både Israel och Saudiarabien. Med detta utfört kan kampen mot Kina åter bedrivas med framgång genom ekonomiska påtryckningar och infiltration av det asiatiska banksystemet. Kanske kan till och med Kina i framtiden tvingas in i det globala styrsystemet genom New World Order – frågan som återstår att besvara är om Trump låtit sig ”övertalas” att medverka till detta eller om han håller fast vid valkampens höga ideal för att hjälpa den svaga människan i kampen mot etablissemanget, något som knappast går att kombinera. Den logiska följdfrågan är om Trump eller Kissinger kommer att styra de närmaste åren – är Kissinger jokern i leken?

Peter Krabbe

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 4. Council on Foreign Relations (CFR).

globalization

Den treklöver som jag har valt att skriva om här är Bilderberggruppen, CFR och Trilaterala Kommissionen. Bilderbergruppen har vi stiftat bekantskap med i avsnitten 2 och 3. Låt oss då se lite på Council on Foreign Relations, CFR.

Sir Winston Lord, en av gruppens tidigare ordförande uttryckte saken på följande sätt: ”Det är inte den Trilaterala Kommissionen som i hemlighet styr världen. Det är Council on Foreign relations som gör det.” Detta sagt av USA:s biträdande utrikesminister 1978.

Sammanslutningen bildades 1921 och dess grundare, Edward Mandell House, var president Woodrow Wilsons huvudrådgivare och egentliga makthavare under Wilsons presidentperiod 1913 – 1921. House författade även planen för Nationernas Förbund 1919, som skulle komma att utvecklas till dagens FN. House var känd som marxist och hängiven socialist. Vi kan idag ha svårt att förstå hur starka de marxistiska strömningarna var i USA:s ledande skikt vid denna tid, detta avspeglade sig bl.a. i stödet till Trotskij, som då vistades i USA, och den kommande ryska revolutionen. En av huvudaktörerna i rörelsen var familjen Rockefeller, som såg både ekonomiska och politiska fördelar i marxismen och snabbt etablerade sig i de sovjetiska oljefälten efter revolutionen.

Drömmen om en enpartiregering och – i förlängningen – en envärldsregering är i praktiken densamma som den som omsattes i Sovjet efter revolutionen och dess socialistinternational. Det är också här grunden ligger för 1900-talets New World Order-strävanden, tanken fanns långt tidigare men dess etablering i samhällets styrande skikt, till och med i USA, fick fotfäste vid tiden för första världskriget.

På programmet stod då också bildandet av en amerikansk centralbank som kunde styra penningpolitiken och sedelmängden. Detta genomfördes 1912 genom bildandet av The Federal Reserve, som skulle bli världens första privatägda centralbank! Här skapades redskapet för de kommande hundra årens uppbyggnad av oligarkernas nuvarande monopol över världens finansmarknader.  Dominerande i the Federal Reserve var de numera bekanta familjerna Rothschild, Warburg och Rockefeller. Att deras finanssystem skulle växa och bli globalt ingick redan då i planen för envärldsregeringen. Huvudfinansiär för CFR:s agenda skulle bli Rockefeller Foundation och Carnegie Foundation och dess medlemmar skulle komma att dominera det amerikanska utrikesdepartementet under lång tid framöver. År 2006 var över 4000 personer ur Amerikas ledande etablissemang medlemmar i CFR.

Att CFR är ett för många okänt begrepp beror till stor del på att den amerikanska pressen medverkar i gruppen, inte bara drygt 200 kända journalister utan också höga chefer och ägare till amerikansk media som New York Times, Washington Post, Los Angeles Times, Wall Street Journal, NBC, CBS, ABC, Fox, Time, Business Week med flera. Katherine Graham, ägare till Washington Post, uttryckte saken ”det finns saker som allmänheten inte behöver veta om oss och inte heller borde veta”.

Den amerikanske senatorn William Jenner varnade redan 1954 i ett tal för att ” Inom vår statsmakt och vårt politiska system opererar ett annat organ som representerar en annan form av statsmakt, en byråkratisk elit som anser att vår konstitution är omodern och som är säkra på att de är den vinnande sidan. Alla märkliga utvecklingar när det gäller utrikespolitiska avtal kan spåras till denna grupp, som kommer att göra om oss efter sitt behag.” CFR-medlemmarna består enbart av amerikaner, till skillnad från de två övriga grupperna Bilderbergarna och TC. En gemensam nämnare har man i David Rockefeller med familj. Även om CFR är förbehållen amerikanare är dess verksamhet genom att man dominerar UD i allra högsta grad global och påverkar det mesta som händer i världen. CFR-medlemmar innehar idag nästan alla regeringsbefattningar i Vita Huset. Det kan inte nog upprepas att en av huvudaktörerna är Henry Kissinger, som trots sin ålder aldrig tycks sluta vara aktiv. Skrämmande för oss övriga är också att cheferna för CIA och FBI är ständigt närvarande. Att John Kerry är CFR-medlem kan vara värt att tänka på när vi idag studerar hans utrikespolitik.

Till och med när USA:s presidenter kommer och går, förblir CFR:s makt och agenda densamma. Politiska undersökningar visar på en växande apati hos väljarna, ingenting förändras inom regeringsmakten oavsett hur du röstar. Som en följd av detta minskar valdeltagandet och demokratin urholkas. I Sverige kan vi börja se paralleller till detta och en berättigad fråga är om vi har fått en syskonorganisation till CFR även i vårt land? Svaret visar sig kanske i nästa val när moderater och socialdemokrater bildar regering tillsammans med Miljöpartiet som kuttersmycke. Finns det då någon som anser det vara lönt att gå till valurnorna fortsättningsvis?

Vad vill då CFR göra med vår värld? Redan 1971 skrev CFR-medlemen Kingman Brewster i tidskriften Foreign Affairs ” vår nationella uppgift borde vara att avskaffa den amerikanska nationaliteten och ta vissa risker för att bjuda in andra att slå samman sin suveränitet med vår.” Med risker menade Brewster nedrustning i syfte att överlåta militärmakten till FN:s fredsbevarande styrkor. Vi kan se att samma målsättning som House formulerade vid bildandet av Nationernas Förbund 1919 lever kvar i FN:s agenda, dock att man ännu inte kommit fram till ett praktiskt genomförande av FN:s roll som världsregering. På samma sätt lever den marxistiska tanken kvar i FN, men väntar fortfarande efter hundra år på att finna en användbar form. FN började med en grupp av CFR-medlemmar kallad Informal Agenda Group. De gjorde utkastet till det ursprungliga förslaget till FN, ett förslag som president Roosevelt sedan tillkännagav för allmänheten. Vid FN:s instiftande konferens i San Francisco var fler än 40 av de amerikanska delegaterna CFR-medlemmar. Strax därefter lanserades önskemålen om Den nya världsordningen, där den nationella suveräniteten och oberoendet hos individuella nationer skulle avskaffas. Nationella militärstyrkor skulle reduceras kraftigt eller förbjudas i lag. Enskilda medborgare skall inte tillåtas att beväpna sig.

En nedrustningslag (Public Law 87-297) fastställdes redan 1962 av Kennedy och har sedan dess uppdaterats ett otal gånger. Innebörden i lagen är att de nationella militärstyrkorna skall avskaffas och ersättas av FN:s fredsbevarande styrkor. Omständigheterna i världspolitiken därefter har knappast möjliggjort ett genomförande av innehållet i denna amerikanska lag, som ju förutsätter att en faktisk världsregering först bildats. Vem skulle annars ha kontroll över denna världens gemensamma krigsmakt? Det som är viktigt för oss att veta här är att USA planerar att lämna scenen som globalt fredsbevarande krigsmakt, något som sker både på gott och ont. Istället har i dagsläget NATO blivit en ersättare av denna mission, vilket med tanke på att den globala politiken inte på långa vägar är samordnad än, innebär ett spänt och farligt läge för alla. Hotet består i den relaterade uppfattningen att denna militärstyrka skall ha rätten att med vapenmakt infoga tredskande stater i den av CFR styrda världsordningen. Hur skall detta ske när världens övriga stormakter fortfarande är beväpnade till tänderna? Mer om detta senare.

Egentligen präglas hela 1900-talet av ett antal slingriga ideologier, som var för sig strävar mot samma mål, ett världsherravälde för en utvald grupp av människor. Detta gäller för såväl den sovjetiska som den kinesiska kommunismen och den amerikanska kapitalismen i lika hög grad som för seklets fascistiska och nazistiska rörelser. Därför ser vi många likheter och gemensamma överenskommelser mellan dessa ideologier när vi granskar dem närmare. Den avgörande skillnaden är att den mäktigaste rörelsen, som genom CFR nu försöker ta över FN som styrmedel, är den amerikanska finansmakten. Denna har inga som helst planer på att dela den globala makten med ryssar och kineser, utan tar för självklart att den i lugn och ro skall kunna utveckla sina ekonomiska monopol i en avväpnad värld under fortsatt och evig kontroll. I det som man föreställer sig bli en värld utan krig förutsätts det att ledningen också styr över befolkningstillväxten genom kontroll över hälsovården och livsmedelsproduktionen. Dessa är de styrmedel som står till förfogande för att reglera folkmängden i önskad riktning, uppåt eller nedåt – allt i en inbillad värld utan krig.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att CFR är en mäktig spelare i kampen för ett införande av globalismen. Det största obehaget kan vi känna inför medias roll och det medvetna manipulerandet av den allmänna opinionen. Detta styrs genom en inre krets av CFR som kallas ”Special group”, medan samarbetet mellan olika myndigheter sköts genom ”Secret Team”, ett nätverk som är precis så hemligt som det låter. CFR har länge drivit tesen att absolut beteendekontroll, utan mänsklighetens självmedvetna insikt, är nära förestående. Är detta en värld som vi ser fram emot?

Peter Krabbe

Huvudkälla: Daniel Estulin/ Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 1. Bakgrund och syften.

capital_1    Har kampen mellan kapitalet och folket varit en illusion?

Globalism betyder i sin enklaste form att världen skall styras av en enda regering, ha en enda armé, en valuta och en religion. Tanken är långt ifrån ny, den hävdades redan under Romarriket. Skillnaden var att världen då var liten, Asien och den amerikanska kontinenten fanns inte ens på kartan. Bolsjevismen och Hitlers Tredje Rike hade samma ambitioner med samma tankegods fast i en betydligt större värld.

Försöken att upprätta en världsregering har dock hittills alltid misslyckats kapitalt, främsta orsaken har nog varit att användandet av militär makt, våld och terror sällan skapar de lojaliteter som behövs för att hålla samman större strukturer. Världen är ett kalejdoskop av olika kulturer, religioner, traditioner, värderingar, behov och förmågor. Hur kan någon tro att allt detta skulle gå att förena under ett litet fåtals styre? Ändå har världsregeringen varit en dröm för en grupp människor som under det senaste seklet trappat upp sina ansträngningar att konkretisera denna dröm. Man har numera insett att vapen inte är rätt modell, utan ekonomisk överhöghet. Efter att under ett par hundra år tålmodigt ha byggt upp en i det närmaste total kontroll över världens ekonomi är denna grupp nu ytterligt nära målet – en ny världsordning.

Knappast någon kan väl tro på fagra löften om att en värld utan nationalstater skulle få leva i permanent fred genom frånvaron av territoriella tvister eller ojämnt fördelade råvarutillgångar, ha ett jämnt fördelat välstånd genom en global socialism, kunna ge utbildning och sjukvård till alla eller ge världens medborgare ett inflytande över sina liv. I synnerhet inte när de som gör anspråk på att styra denna framtida värld under de senaste hundra åren svarat för det mesta av världens konflikter, krig, depressioner och dessutom samlat 40 % av världens förmögenheter under sin egen hatt. I själva verket handlar det om en korruptionskarusell utan motstycke i historien, där behövda politiker, företagare och organisationer fått smaka på kakan i utbyte mot obetingad lojalitet. Att någon annan än dessa oligarker eller deras närmaste män skulle komma ifråga för ledningen av den nya världen finns inte ens i tankevärlden. Syftet är nämligen att behålla och utöka de redan verkställande finansiella tillgångar som nu kontrolleras av 1 % av jordens befolkning. För att nå detta syfte krävs hårda tag. En vanlig uppfattning i dessa kretsar är att jordens befolkning behöver minskas med flera miljarder människor för att få balans mellan jordens tillgångar och efterfrågan. Uppfinningsförmågan är stor i detta avseende och radikala grepp som världskrig, växtgifter, genmanipulering, medicinsk manipulering och folkförflyttningar är man inte främmande för. I många U-länder ser man vaccineringar som ett försök att döda befolkningen och svarar med att mörda läkarteamen.

Centrum för globaliströrelsen finns i USA och främst i Washington och New York. Det är knappast någon hemlighet längre att dess finansiella tungviktare är familjerna Rothschild och Rockefeller, som under de senaste 200 åren metodiskt byggt upp sina förmögenheter. Till deras springpojkar hör namn som Soros, Kissinger och många andra, som vi skall stifta bekantskap med i kommande artiklar. Deras problem är att spelplanen för deras verksamheter hänvisat dem till västvärlden, medan Asien med Kina och i viss mån Ryssland oförutsett vuxit lavinartat i ekonomisk betydelse de senaste 20 åren och nu hotar att etablera ett parallellt finansiellt system, som i sig självt är ett direkt hot mot det planerade världsstyret, eller åtminstone mot dem som ansett sig givna att styra det. Oligarkernas brådska med att hantera detta problem blir följaktligen också det största hotet mot världsfreden i vår tid, Ryssland och Kina kommer aldrig frivilligt att inordna sig under ett i grunden amerikanskt världsstyre, inte ens om man försöker kalla det för ett FN-projekt. Att utmana Ryssland militärt försätter därmed lilla oskyldiga Sverige inför ett direkt krigshot, något som vi starkt upplever redan nu, våren 2016. Eller kanske inte Sverige är så oskyldigt? Detta skall vi också titta på längre fram.

Det ursprungliga fokuset på Västeuropa och Amerika gav upphov till den styrgrupp som kallas Bilderberggruppen, behovet av en starkare kontroll över kärnlandet USA förde fram till bildandet av CFR, Council on Foreign Relations, och behovet av en mer internationell inriktning födde Den Trilaterala kommissionen TC, alla syskon i samma familj och med till övervägande del samma medlemmar. I dessa grupper finns västvärldens finansiella och politiska makt samlad, vi kan gott kalla dem embryot till en kommande världsregering. Konstellationens Grand Old Man är David Rockefeller, som ser sig själv som den givne presidenten, sina 101 år till trots.

Den militära makten är idag delad på FN:s fredsbevarande trupper och den operativa spjutspetsen NATO. I båda fallen bygger trupperna på tillskott och finansiering genom deltagarländerna, men FN måste genom sin breda bas av deltagarländer arbeta lågmält och preventivt. Det behöver inte NATO, som har att kämpa mot Rysslands och Kinas arméer om maktövertaget. Globalisternas dröm är att alla dessa arméer slås samman till en enda världsarmé, som ju då får som enda uppgift att slå ner uppror och konflikter inom den ”enade” världsbefolkningen. Ger detta associationer?

Den successiva sammanslagningen av världens valutor har lett till bildandet av euron. Problematiken är komplex, men problemen handlar dels om USA:s minskande guldreserv och den allt svagare kopplingen av dollarn till denna, något som ger möjlighet att trycka obegränsat med sedlar, vars värde då inte blir beständiga. Kina går motsatt väg och ökar istället sin guldreserv i syfte att skapa en stark valuta (BRICS), som kan utmana dollarn i internationell handel. Detta kan i förlängningen äventyra den amerikanska ekonomin, prissättningen av oljan och därmed oligarkernas finansiella grepp.

Oligarkerna är till största delen sekulära judar. Deras syn på lämplig världsreligion är oklar. Att döma av islams frammarsch i FN ses denna totalitära religion som lämplig för att hålla massorna i schack. Invandringen av muslimer till såväl USA som Västeuropa tyder också på detta, speciellt Muslimska Brödraskapet har fått en särställning vad gäller att sprida sin form av islam. Det är också tydligt att påven ser sin ställning som hotad i dagsläget.

Allt detta skall vi se mer på längre fram. Låt oss nu istället gå 100 år bakåt i historien och undersöka bakgrunden och, framför allt, försöka förstå vad som egentligen hände under 1900-talet. Är den historia som berättats för oss i skolorna den sanna? Eller har vi alla blivit grundlurade under ett helt sekel? Är kampen mellan kapitalism och kommunism en illusion?

De flesta som hört berättas om den nya världsordningen har också uppfattat att det finns en socialistisk agenda bakom, särskilt betonat genom FN:s Agenda 2030 som är en kopia av NWO:s program, och haft svårt att få detta att gå ihop med oligarkernas superkapitalistiska verksamhet. Förståelsen av detta är viktig för förståelsen av vad vi har att vänta i framtiden.  Så låt oss i detta lilla format försöka sammanfatta vad som egentligen hade behövt minst 1000 sidor:

Kapitalism på lokal nivå innebär frihet att bedriva privat företagsamhet och tjäna sina pengar genom att skapa vinster genom denna. Globalt kräver företagsamheten frihandel, där vinsterna kan återföras till det lokala företaget, återinvesteras, skapa nya jobb och generera förmögenheter och inkomster som kan beskattas för samhällets utgifter.

Marxismen innebär å andra sidan att det privata ägandet är förbjudet, ett enda parti kontrollerar statens ekonomiska planering och fördelar vinsterna till folket efter eget godtycke. Individen saknar oftast motivation att förädla eller förbättra verksamheten eftersom det saknas ett belöningssystem för detta.

Det som intresserar oligarkerna i marxismen är Monopolet, ”ett allomfattande monopol, som inte bara kontrollerar regeringen, penningsystemet och all egendom, utan också ett monopol, som likt de bolag det söker efterlikna, är självbevarande och evigt” (Eustace Mullins). I det sovjetiska systemet belönades människor beroende på deras rang och betydelse i den statliga hierarkin, de som åtnjöt flest extra förmåner var de som ledde staten.

När länder som Ryssland släpper på sin marxism fylls genom trögheten i systemet tomrummet av maffian, medan exempelvis Kina genom skarp övervakning har lyckats kombinera kommunism och kapitalism till ett framgångsrecept, som egentligen är den förebild som oligarkerna eftersträvar. Möjligheten att koncentrera makt och kontroll är en av grundtankarna i den nya världsordningen. Man kontrollerar redan världens finansiella sektor och söker en koncentration av producentledet till de egna, multinationella företagen. Detsamma gäller för jordbruket och den medicinskt- kemiska industrin. I avvaktan på nationernas avskaffande är frihandelsavtalen TTIP och TTP avgörande för utvecklingen. Monopoltanken kräver samtidigt att konkurrerande verksamheter motarbetas, läggs ner eller inkorporeras. Den våg av företagssammanslagningar som nu sveper över den industrialiserade världen är ingen tillfällighet, utan ett konkret genomförande av branschvisa monopol. Genom detta kan lönsamheten kontrolleras. ”Ett partnerskap mellan internationell monopolkapitalism och internationell revolutionär socialism är till fördel för båda” (Frederick C Howe 1906).

”Kontroll kräver ett statiskt samhälle. Ett växande, konkurrerande och fritt samhälle ger nya människor chansen att göra sig en förmögenhet och ersätta några av dem som redan finns i toppen. Därför befrämjar man lagstiftning som inskränker entreprenörssatsningar och som skattar bort kapitalanhopningar som inte skyddas av de skattebefriade stiftelserna hos etablissemangets inre krets. Alla ansträngningar görs för att pressa en medelstor affärsrörelse mot väggen och tillåta att den slukas av etablissemangets giganter” (Gary Allen). Socialism sätter makten i händerna på regeringen, samtidigt måste makten över regeringen tillfalla Rockefeller och de organisationer som han personligen styr.

Med Howes uttalande från 1906 i åtanke kan vi gå tillbaks till den ryska revolutionen 1918. En av dåtidens amerikanska oligarker var Andrew Carnegie, som 1892 ägde världens största stålbolag. Hans engagemang utvecklades i stiftelsen Carnegie Endowment for International Peace, som i sin tur formulerade den s.k. Marburgplanen.

Målsättningen med denna plan var att svetsa samman ”internationella finansiärer och socialister i en rörelse för att tvinga fram bildandet av ett förbund (Nationernas Förbund, föregångare till FN) för att med maktmedel upprätthålla freden….. och tillhandahålla ett botemedel för alla mänsklighetens politiska missförhållanden” (Jennings C Wise). ” Ryssland var då – och är idag – den största outnyttjade marknaden i världen. Dessutom utgör Ryssland det största potentiella konkurrenshotet mot amerikansk industriell och finansiell överhöghet.” (Antony Sutton 1974).

Ryssland styrdes av familjen Romanov fram till avrättningen av tsar Nikolaj II med familj i samband med revolutionen 1917. John D Rockefeller sr:s personlige sändebud George Kennan, ägnade 20 år åt att främja revolutionär verksamhet riktad mot tsaren. Före revolten var Ryssland världens ledande oljeproducent, 1902 stod Ryssland för mer än hälften av den totala världsproduktionen. Efter revolutionen 1922 var istället hälften av oljekällorna ur drift. Rockefeller hade som ägare till Standard Oil därmed satt sin värste konkurrent ur spel och kunde därefter gå in och ta över stora delar av den ryska oljebranschen.

Rockefellers engagemang i den ryska revolutionen var omfattande, både ideologiskt och finansiellt. Trotskij fick en fristad i USA efter det misslyckade revoltförsöket 1905 och när han återsändes 1917 hade American International Corporation bildats i New York i syfte att förmedla ekonomiskt bistånd till bolsjevikerna. Bakom organisationen stod J P Morgan, Rockefellerfamiljen och National City Bank. Även Federal Reserv Bank stödde öppet den genomförda revolutionen. För Rockefeller var det införda sovjetsystemet ett experiment i hur ett statsmonopol kunde utformas, i syfte att vara förebild för den planerade globala världsregeringen, ett experiment som skulle komma att kosta 100 miljoner ryssar livet under kommunismens järngrepp. Som en ”pikant” detalj kan nämnas att Stockholmsbanken Nya Banken (senare överförd till SE-banken) under 20-talet var mellanhand för överföringarna från de amerikanska oligarkerna till de ryska revolutionärerna. Familjen Wallenbergs plats i Bilderberggruppen har möjligen här sin grundplatta…

Morgan- Rockefeller fick en betydande roll i det tidiga Sovjetimperiets uppbyggnad. Rockefellerägda Vacuum Oil blev agent för försäljningen av sovjetisk olja i Europa genom likaledes Rockefellerägda Chase National Bank. John D Rockefeller jr beviljade 1926 ett lån på 75 miljoner dollar till bolsjevikerna och byggde ett oljeraffinaderi i Ryssland mot 50 % av den kaukasiska oljeproduktionen. Även under tiden efter andra världskriget investerades stora belopp i den sovjetiska produktionsapparaten. Enligt bedömare kom 90 -95 % av Sovjets teknologi direkt eller indirekt från USA och dess allierade (Antony Sutton 1972).

Det tycks med andra ord som om utmålningen av kommunismen som världens fiende nr 1 har varit ett spel för galleriet. Utan en rättmätig och synlig fiende kommer ingen nation att frivilligt ge upp sina individuella fri- och rättigheter. Detta ser vi med förskräckande tydlighet nu, våren 2016, när den amerikanska retoriken ”övertygar” Löfven om lämpligheten för Sverige att gå med i NATO, trots att den enda hotbilden är NATO:s egen provokation mot Ryssland.

En-världsplaneringen står och faller med den ekonomiska kapplöpningen, där mot förmodan Kina – med Ryssland som partner – utvecklas snabbare än vad Rockefeller tänkt sig. Samtidigt har oligarkerna satt igång tåget FN genom Agenda 2030 i tron att inget kunde hota deras egen styrande roll i världsregeringen. Deras skräckscenario är att istället BRICS-länderna med sina miljarder människor tar över styret. Bara en militär storkonflikt tycks nu kunna vara Rockefellers medel för att stoppa detta. Det har gått bra förr och kan göras igen, om världen vägrar lyda.

Morgan- Rockefeller var tidigt ute även vad gäller krigsförberedelserna i Nazi-Tyskland och har ett stort ansvar för att den nödvändiga tekniken utvecklades, både tekniskt och finansiellt. Samtidigt som Sovjetimperiet hjälptes på vägen startade Rockefeller upp den industri som skulle möjliggöra andra världskriget. Aktörerna var desamma som i Ryssland, med Vacuum Oil (Standard Oil). 1924 presenterades Dawes-planen för finansiellt bistånd till Tyskland. Fram till 1933 investerades mer än 800 miljoner dollar i den tyska industrin. I samarbete mellan tyska I G Farben och Standard Oil tillverkades 95 % av de tyska sprängmedel som användes under kriget. Standard Oil medverkade också till den tyska framställningen av syntetisk bensin, som skulle garantera bränsleförsörjningen under kriget, denna framställdes ur det tyska brunkolet då oljetillgången var begränsad och importberoende. Ironiskt nog startade General Motors och Ford Motor Co upp de bilfabriker i Tyskland för Opel och Ford, som sedan skulle bli huvudleverantörer av tyskarnas stridsvagnar.

De tyska avtalen underlättades av att den amerikanske oligarken Paul Warburg, som grundade Federal Reserv Bank hade sin bror, Max Warburg, kvar som bankir i Hamburg. Paul Warburg emigrerade till USA från Hamburg, där familjen bott tidigare och var nära knuten till familjen Rockefeller. Han blev också styrelseledamot i I G Farben. Det är belagt att IG Farben bidrog finansiellt till att Hitler blev vald 1933. (Antony Sutton 1976). Mera om detta senare. Vi kan dock sammanfatta att Rockefellers, som är drivande i genomförandet av globalismen, har varit aktivt pådrivande i både den ryska revolutionen och det andra världskriget. Kommer de att vara det även i det tredje?

Till de mer märkliga inslagen i Rockefellerkretsens förberedelser för världsregeringen hör kraven på nolltillväxt och nedläggningen av industrienheter. Detta började i USA under 1980-talet. ”Under de senaste tre decennierna har produktionskapaciteten i USA:s ekonomi halverats, mätt i termer av varumarknadskorgar per capita, per hushåll- och per kvadratkilometer-basis. På samma gång har penningfordringarna på denna sjunkande produktion ökat hyperboliskt” (John Hoefle 2001). ”Som ett resultat av detta har de rika blivit rikare och de fattiga fattigare, medan medelklassen fortsatt att minska. Detta är det pris som de sammanlänkande organisationerna från den inre kretsen har utkrävt bakom våra ryggar” (Daniel Estulin).

”Ingen i Rockefellerfamiljens inflytelsesfärer kan gå sin egen väg eller formulera en självständig policy, oavsett vad som kan vara dess rättfärdigande, därför att den opererar under kontrollen av världens finansiella struktur, vilket betyder att på vilken given dag som helst, kan alla dess tillgångar göras i det närmaste värdelösa av skicklig finansiell manipulation. Detta är den yttersta kontrollen, vilket säkerställer att ingen kan lämna organisationen. Inte bara skulle han bli berövad alla tillgångar, utan han skulle också stå under kontrakt för att omedelbart bli lönnmördad”. (Eustace Mullins 1988).

Peter Krabbe

 

Källor:

Daniel Estulin / Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010 (huvudkälla)

Eustace Mullins / The Medical Conspiracy Against America, 1988

Frederick C Howe /  Confessions of a Monopolist, 1906

Gary Allen / The Rockefeller File

Jennings C Wise / Woodrow Wilson: Disciple of Revolution

Antony Sutton / Wall Street and the Bolsjevik Revolution, Wall Street and the Rise of Hitler

John Hoefle / Southern Strategy, 2001

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Förord.

Globe scene   Charlie Chaplin, Globe scene.
De flesta människor lever i en värld där det mesta är synligt för ögat – vår fysiska verklighet med hus, gator och allt levande i form av både djur och människor. Vi tror gärna på det som vi ser runt omkring oss, men ställer oss skeptiska till det som skrivs, sägs eller i annan abstrakt form kräver vårt intellektuella engagemang för att utvärderas. Två bilar som kolliderar upplever vi som både sant och verkligt, men politiska förändringar som sker långsamt under decennier blir inte synliga förrän de drabbar oss som en konsekvens, kanske genom fördubblad skatt eller någon annan påtaglig inskränkning i tillvaron.
När någon berättar en historia är det därför praktiskt att kalla den för en ”konspirationsteori”, vi behöver då inte utvärdera och ta ställning till den, samtidigt som vi kan vara säkra på att den inte förändrar vår tillvaro, åtminstone inte under morgondagen. När jag nu presenterar den historia som jag under sommaren kommer att berätta i en artikelserie, vet jag därför att många kommer att kalla den för just konspirationsteori för att slippa ändra sin invanda syn på världen och anpassa sig till de konsekvenser ett nytt synsätt skulle innebära i praktiskt taget alla avseenden av våra liv. Jag kommer därför att bemöda mig om maximal saklighet för att bespara läsaren de tvivel som annars vore oundvikliga. Den diskussion som borde följa på dessa artiklar samlar jag gärna upp efter att sista avsnittet är publicerat, förutsättningen för en sådan är nämligen att man läst det som jag tänker skriva i sin helhet. Min avsikt är inte att skrämmas, utan att få mina läsare att se även det osynliga och att förstå sammanhangen. Först då har man en liten, liten chans att påverka den framtida utvecklingen. Tyvärr kan man lätt hålla sig för skratt när man ställs inför verkligheten, passa därför på att njut av Charlie Chaplin ovan innan ni läser vidare. Man kan bara önska att han hade funnits som opinionsbildare även idag! Vår tids diktatorer bär inte uniform utan kritstrecksrandiga kostymer, det är därför de är svåra att se.
Globalismen, dess uppkomst och framtid är temat för artikelserien. De flesta har olika uppfattning om vad globalism är, därav rubriken. Jag skall därför belysa både vad förhoppningarna innebär och vad de negativa konsekvenserna kan bli. Den accelererande utvecklingen, både globalt och i Europa, kräver under alla förhållanden snabba ställningstaganden om vi skall kunna påverka och styra den i en annan riktning. Om inte kommer efterkrigstidens Kalla Krig att framstå som en ljum västanfläkt i jämförelse. Mitt eget intryck är att våra valda politiker totalt saknar inblick i det scenario som jag tänker beskriva, ändå fattar de för oss väljare helt avgörande beslut. Om de å andra sidan är väl medvetna om det, kan jag inte kalla deras agerande för något annat än grovt vilseledande genom att hålla sina väljare totalt ovetande om sina verkliga syften.
Glädjande nog har även många andra skribenter, dock inte media, börjat uppmärksamma globalismens hotfulla sidor i en snabbt växande omfattning. Min förhoppning är att detta skall växa till en folkrörelse som våra politiker inte längre kan negligera, under kommande valdebatt måste ämnet upp på dagordningen så väljarna klart kan förstå var politikerna står och vilken insikt de har om denna för den framtida utvecklingen helt avgörande fråga.
Jag kommer att följa nedanstående upplägg, med variationer vid behov:
1.       Globalismen, bakgrund och syften
2.       Bilderberggruppen
3.       De politiska morden
4.       Council on Foreign Relations, CFR
5.       Marshallplanen, vägen till EU
6.       Den Trilaterala kommissionen , TC
7.       Globalismen, kampen om oljan
8.       FN:s Agenda, dess roll i globaliseringen
9.       Globalismen och dess potentiella väpnade konflikter/ NATOS roll
10.   Framtidens religioner
11.   Sveriges roll i Globalismen
12.   Slutdiskussion
Efter denna genomgång kan ingen läsare hävda sin okunskap om pågående förändringar, varken i Sverige eller i vår omvärld. Alla behöver inte nödvändigtvis ha samma åsikt som jag, men förhoppningsvis kommer alla som även fortsättningsvis har en åsikt att veta varför de har den. Därmed har jag nått mitt mål. Välkomna till min blogg!
Peter Krabbe

När molnen tornar upp sig, del 4

Vi har följt det judiska kapitalets vandring under århundraden från Europa till det nya landet Amerika, där det obegränsade handlingsutrymmet uppenbarligen utlöst hybris hos kapitalägarna. Från det hårda förtrycket i Europa med yrkesförbud, förbud att äga mark och stängda gränser var plötsligt allt möjligt. Vi har också sett den judiska identiteten kluven i två filosofier, den kapitalistiska med familjen Rothschild i spetsen och den sekulärt socialistiska med ingen mindre än Karl Marx som initiativtagare. Vi har också sett hur det amerikanska kapitalet försökt sätta tänderna i godbiten Ryssland, men blivit hårdhänt utkastade av en uppdykande Putin. Vad kan vi då lära oss av detta?

Kanske kan man sammanfatta det så här:

Tanken om ett globalt styre för att underlätta för kapitalrörelser utan gränser föddes redan i Europa, som under 1800-talet var strikt uppdelat i nationalstater där återkommande krigshandlingar gjorde fria kapitalrörelser omöjliga. Stränga restriktioner för judarnas verksamheter innebar att det nya och fria Amerika var rena lyckolandet för detta förtryckta folk. Men innebar inte också denna frihet ett ansvar och krav på måttlighet? De judiska familjer som redan grundlagt en förmögenhet i Europa hade nu på andra sidan Atlanten en 150 år lång julafton. När amerikanska presidenter och höga politiker alltmer uttrycker sin oro över en utveckling som de inte längre kan kontrollera, börjar läget bli allvarligt.

I den gamla världen frodas samtidigt socialismen efter judiska initiativ. Likt tvillingstjärnor som roterar runt varandra, både ger och tar dessa ytterligheter impulser från varandra. Det gemensamma intresset och tron på den egna judiska fallenheten för världsstyre motiverar båda parterna. Men kommunismen är gammalmodig, den nya tiden kräver nya lösningar. Dagens stormtrupper finns i det växande civilsamhället – de som inte räds att gå ut på gatorna och demonstrera, störta regeringar och starta revolutioner i strid mot poliser, brandkårer och ämbetsmän, de Goda som kan ta sig rätten att kräva ett Rättvist och Jämlikt Samhälle på hela befolkningens bekostnad. Naturligtvis med stöd av de världsomfattande media som oligarkerna varit snabba att lägga under sig.

demonstranter   Demonstranter i Kiev, Ukraina

Att föda civilsamhällets organisationer är billigt för oligarkerna. Betydligt dyrare är det att sponsra tillsättningen av presidenter och världspolitiker och framför allt FN, vars inriktning ändrat karaktär på kort tid. Det vi är vana att se som en humanitär global biståndsorganisation har nu fått direktiv att utveckla en Agenda som sätter press på de anslutna staterna att arbeta för ett världsstyre med tvingande verkan. Att utveckla socialismen under förevändningen att utrota fattigdomen är lika naivt som att förorda Sovjet eller Maos Kina som lösningen på världens problem. Vi har redan facit. I själva verket handlar det om den utopiska visionen att världens konsumenter skall mångfaldigas genom att de rika länderna skall dela med sig av sina tillgångar till utvecklingsländerna. De ekonomiska styrsystemen är redan globala, nu måste också konsumtionen bli det. För att USA inte skall tappa fotfästet på kuppen måste frihandelsavtalen TTIP och TTP genomföras, annars kommer den degenererade kemi-, livsmedels- och läkemedelsindustrin i USA på undantag. De amerikanska oligarkerna har redan fått FN att samarbeta i denna nya uppgift.

Många undrar kanske vad judar som folkgrupp har med denna utveckling att göra. Handlar det inte bara om människor med tillräckligt med pengar för att kunna styra bankerna? Jag har i dessa avsnitt försökt illustrera dels hur judarna, som ett extremt förtryckt och plågat folk under tusentalet år, nu genom demokratiseringen av våra samhällen fått möjligheten att blomma ut inom sina kärnämnen, dels att det finns en ambition hos ett fåtal att övervärdera sig själva som någon form av skapelsens krona. Vi kan alla njuta av de judiska framgångarna inom konst, musik och vetenskap – men vad driver just vissa judar att lägga hela världsekonomin under sig själva? Oavsett om man anser sig vara sekulär eller inte är sammanhållningen inom den judiska gruppen extrem, ett arv från tiden av förtryck och utanförskap. Denna sammanhållning odlar man intensivt i grupper som Illuminati (de upplysta), Trilaterala kommissionen, Bilderbergruppen, WEF, Frimurarna m.fl. där också kontakterna med andra, utvalda makthavare underhålls. Man kan uppfatta detta som en mänsklig hybris och resultatet av lyckade affärer, men några citat av Soros talar ett tydligare språk: ”Jag ansåg mig dela många egenskaper med Gud i Gamla testamentet, ni vet osynlig, jag var rätt osynlig. Välvillig. Jag var rätt välvillig. Allseende. Jag försökte vara allseende.” Soros berättar att hans mål var att bli världens samvete. ”Jag medger att jag alltid burit med mig en överdriven bild av min egen betydelse, eller rent ut, som en slags Gud eller en ekonomisk reformator…”.

Om man redan förfogar över tre hundra biljoner dollar (Rothschilds), vad får en då att fortsätta om man inte anser sig ha ett högre mål genom världsherravälde? Detta har knappast med den judiska religionen att göra, men kan kanske ses som en ny religion där en liten krets judiska närstående anser sig vara de utvalda att leda världen in i framtiden. Detta är naturligtvis inte acceptabelt och måste stoppas innan det är för sent. En grupp människor kan aldrig tillåtas laborera med andra människors liv och död i ideologiskt syfte. Det kan aldrig vara ett fåtals uppgift att samla in all världens tillgångar för att sedan fördela efter eget behag. Det är vår skyldighet att reagera – eller att få våra folkvalda politiker att förstå.

Världsstyret är tänkt att genomföras med utgångspunkt i FN:s omarbetade Agenda (under inflytande av USA:s oligarker/ klart), sedan att likt brickorna i ett dominospel fälla Europa (genom bildandet av ett kontrollerat EU/ klart), Eurabia (genom det redan beslutade samgåendet mellan EU och Arabförbundet/ pågående), Ryssland (stoppat av Putin), Kina (inte intresserade) och sedan resten av världen (pågående). Trots finansiella attacker mot Ryssland har detta land mot förmodan klarat motståndet briljant. Till oligarkernas förtret försöker man liera sig med Kina och några andra länder i bildandet av BRICS-valutan för att göra sig oberoende av oligarkernas dollarflöde. De gamla kommunistländerna vägrar ansluta sig till världssocialismen!! Nåja, låt oss uttrycka det så att de inte vill se Rothschilds bankpalats vid Röda Torget och Himmelska Fridens Torg – åtminstone inte än på 100 år!

Hur kommer då oligarkerna att hantera Israel- Palestinafrågan i detta sammanhang? Tyvärr tror jag personligen att de sekulära judiska oligarkerna på Wall Street kommer att offra Israel för det övergripande målet – att upprätta ett världsstyre med säte i USA. Man kommer att tvinga in Israel i de redan existerande planerna att retirera från ockuperad mark och öppna sina gränser för arabisk invandring, ett sätt att i praktiken utplåna Israel som judisk nation. Därefter skall Israel ingå i Eurabia tillsammans med övriga EU- och arabländer och stå under ett samordnat FN-relaterat styre. Det judiska folket lär få flytta vidare, ännu en gång! Påven arbetar intensivt för att skapa det nya världsstyrets enda religion – en Gud, ett folk! Känns vansinnet igen? Vad påven inte tycks vara medveten om är att det inte kommer att bli hans katolska kyrka som leder den nya religionen…

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: