Om muslimer och att äga sin bostad….

För alla oss som sedan valet ifrågasatt Kaplan som minister i en svensk regering kommer knappast de senaste dagarnas händelser som en överraskning.  Att islamisterna nu hoppar upp som lopporna ur madrassen när Miljöpartiet äntligen tvättar byken förvånar inte heller.

Det som förvånar är däremot att ledamöterna i ett riksdagsparti är så naiva och blinda för intryck från omvärlden att man först nu börjar inse vad religiös (läs muslimsk) inblandning i statsmakten innebär. Islam är inte bara en tro, det är också ett sätt att styra ett land och en statsmakt. Dessa två hjärnhalvor måste samverka för att kunna fungera.  Det vi anser vara normala beteendemönster i relationer mellan människor och i styrningen av våra liv ser annorlunda ut när religion är inblandad. Det är också tänkvärt att en så ohöljd påverkan från en muslimsk stat som Turkiet får fortgå opåtalat, trots att vår minister helt öppet reser i skytteltrafik till just Turkiet. Hade ingen reagerat ens om Margot Wallström rest med samma fermitet till Palestina eller Ryssland? Eller är vissa religioner undantagna trots att de har oupplösliga band till fascism och diktatur?

Att Kaplan hamnat på fel plats som muslimsk bostadsminister är också ett uttryck för denna naivitet hos partikamraterna. I stort sett allt bostadsbyggande i Sverige sker efter upplåning av det kapital som behövs för bygget. När den muslimska tron förbjuder sina utövare att låna mot ränta, förbjuder den också samtidigt möjligheten för muslimer att köpa sin bostad. Finansinspektionen i sin tur förbjuder egendomliga omskrivningar av räntesystemet, som föreslås genom islamiska banker, eftersom detta är en grundbult i vårt ekonomiska system. Bostäder till muslimer måste då tillhandahållas av det allmänna och finansieras genom skattemedel. Hur skall ett växande bostadsbehov för invandrande muslimer kunna tillgodoses om dessa aldrig får ta ansvar för egna räntekostnader i sammanhanget? Skall hela bostadssektorn levereras av staten och landets skattebetalare på grund av en religiös dogm? Kanske någon borde inse att bostadspolitik och islam är en ganska misslyckad kombination? Om nästa bostadsminister också kommer från det muslimska ledet vägrar jag tro mina öron. Sannolikheten är stor om inte Löfvén återtar detta departement från Miljöpartisterna.

Peter Krabbe

Annonser

Att hantera en bostadskris.

illustration

Skanörs Vångar, illustration Vellinge kommun. Ett område som drabbas av höga byggkostnader.

De flesta är idag överens om att vi har en besvärande brist på bostäder. En invandring som spränger alla gränser medför, eftersom de regeringar som uppmuntrat denna invandring inte på minsta sätt agerat för att stimulera bostadsbyggandet, att vi snart står inför en ren katastrofsituation. Att man först nu inser konsekvenserna av sin politik och nervöst börjar två sina händer framstår som första gradens hjärnsläpp. Bostadsbyggande har en cykel om närmare tio år från första skissen, över detaljplaneprocess och bygglovshantering, till färdigbyggt hus. Dessutom måste de ekonomiska incitamenten finnas på plats. Det gör de exempelvis inte under perioder av deflation, eftersom ingen bygger ett hus finansierat genom banklån när fastigheten riskerar att minska i värde och lånen kvarstår oförändrade.

Att bostadsbyggandet går som tåget när vi har hög inflation vet alla som byggde för 50 år sedan och nu sitter med fastigheter som är värda 10- 20 gånger mer än då. Men under perioder med hög inflation har vi också höga räntor, som begränsar handlingsutrymmet och höjer risktagandet. Även detta vet vi som var med när räntorna pendlade mellan 6 (extremt billigt) och 12 % på bostadslån. Det innebar ändå för de flesta deras livs affär att bygga ett hus och sedan ha sin trygghet i evigt stigande fastighetsvärden. Det var värt risken, man kunde alltid arbeta lite extra om räntebördan blev för tung.

Om vi stannar lite i den tiden, för 40- 50 år sedan, så var behovet av bostäder enormt samtidigt som slummen började breda ut sig i det befintliga bostadsbeståndet. Många hus hade torrdass på gården och ett badrum i källaren till 20 lägenheter. Centralbadhus fanns byggda sedan sekelskiftet med hundratals badkar i rader, men systemet var otidsenligt. Det tar emot att säga något positivt om socialdemokratin, men då saknade man inte handlingskraft och satsade storstilat både på det s.k. miljonprogrammet, att bygga en miljon nya lägenheter, och ett omfattande renoveringsprogram för det äldre fastighetsbeståndet. Visst fick det negativa konsekvenser för kulturmiljön och de flesta nybyggnadsområden är numera dagens bostadsslum och utanförskapsområden, men man löste åtminstone bostadsförsörjningen med en sjujäkla rallarsving.

Hur kunde man då genomföra detta? Jo, genom att ösa in kapital från bankerna med hjälp av staten som borgensman för husägarens låneskuld upp till 98 % av produktionskostnaden plus en kraftig räntesubvention. Staten införde en garanterad högsta ränta om 3,95 %, vilket var himmelriket på den tiden. Dessutom införde man en tillfällig sänkning av momsbeskattningen på byggnadsarbeten med närmare halva beloppet. Samhällsekonomiskt kunde man räkna hem denna operation genom att kvarvarande byggmoms, motsvarande c:a 10 % av hela produktionskostnaden finansierade både räntesubventionen och garantiåtagandet för de sänkta egeninsatserna. Logiken i systemet ligger i att byggindustrin, både genom byggplatserna och alla små och stora tillverkare av byggprodukter, utgör en av de starkaste motorerna i svenskt näringsliv. Genom att starta denna motor vann man både de bostäder som behövdes och skapade arbetstillfällen och välstånd i en vidare bemärkelse, egentligen en klassiskt borgerlig politik som nu tjänade socialdemokratins syften.

Visserligen ledde byggboomen i förlängningen till både fastighetskris och bankproblem under 90-talet eftersom ingen tänkte på hur man skulle avsluta systemet när vi till slut fick ett överskott av bostäder istället. Men oavsett om vissa aktörer gick i konkurs under denna slutfas så finns ändå bostäderna kvar och fyller sitt syfte än idag.

Hur regeringen skall lösa situationen i dagens kris, när ingen vill bygga och regeringen med bostadsminister Kaplan i spetsen är handlingsförlamade av brist på pengar och kreativitet, står skrivet i stjärnorna. Förutsättningarna är radikalt annorlunda. Inte bara Sverige utan hela världen går mot en ekonomisk kris där tillväxten ständigt minskar, samtidigt som flyktingströmmarna ökar lavinartat. Att bygga i Sverige är dyrare än någonsin, möjligen dyrast i världen, genom våra högt ställda krav på utförande och anpassning till alla sociala kriterier. Vårt klimat och krav på energibesparing gör en bostad i Sverige minst tre gånger dyrare än i de länder som flyktingarna kommer ifrån. Detsamma gäller för driftskostnader och bostadskomplement som skolor och utbyggd samhällsstruktur.

Erfarenheterna från miljonprogrammet visar att 30-40 år senare stod allt fler lägenheter outhyrda därför att behovet minskade totalt och därför att många låg på fel plats när tiderna förändrades. I vissa glesbygdskommuner fick man till och med riva funktionsdugliga lägenheter för att spara in på underhållskostnader. Sannolikt står vi inför en liknande situation nu, flertalet invandrare vill ha bostäder centralt och i storstäderna. Även om detta inte är kortsiktigt möjligt, finns det anledning att tänka sig för innan nya bostäder byggs där man av marknadsmässiga skäl inte hade gjort det, eftersom bostäderna har en betydligt längre livscykel än konjunkturer och migrationstänkande.

Är vi då beredda att skapa en ny, i alla avseenden lägre bostadsstandard för ett nytt bostadsprogram för att komma ner på kostnadsnivåer som är anpassade för ett bidragsrelaterat boende? De små ansträngningar som nu görs för att minska administrationskostnaderna i bygglovs- och planprocessen är totalt verkningslösa i rådande situation. Att pruta på tekniska krav ger högre kostnader längre fram. Att ge upp beprövad och billig energi för experiment med sol, vind och vatten gör inte heller boendet billigare. Miljonprogrammets detaljreglerade minimiytor och inredningslängder har vi redan lagt bakom oss. Undantaget är de kostnadskrävande utrymmeskraven och hisskraven för handikappanpassning, som kanske ändå inte hade behövts för HELA bostadsproduktionen? Inte heller detta lär förändra bilden. Det vi då har kvar är faktiskt bara momsen. Är det rimligt att en femtedel av hela produktionskostnaden skall gå till staten i form av omsättningsskatt? Kostnaden för en lägenhet som byggs för 800.000 kr med ett påslag om 200.000 kr i moms blir 1.000.000 kr för nyttjaren. Av en miljard i bygginvesteringar går 200 miljoner tillbaks till staten. Trots att staten inte lyft ett finger ens för att det skall byggas. Momsen har aldrig varit högre än nu, därför har heller aldrig byggkostnaderna varit högre än nu. Om regeringen sitter och väntar på att byggandet av en halv miljon nya lägenheter skall leverera in 100 miljarder i form av moms till statskassan, lär man få vänta mycket länge. Sänk byggmomsen till 5 % under tio år istället, så kommer husen som svampar ur jorden! Staten förlorar ingenting genom att de subventionerade hyrorna kan sänkas och statens utgifter därmed blir lägre i samma takt. På köpet får vi alla arbetstillfällen tillbaks, precis som under miljonprogrammet. Det blir i längden dyrt för landet när man sätter käppar i alla hjul som hade kunnat snurra alldeles av sig självt!

Peter Krabbe

Kanalprojektet – drömmar eller verklighet?

Falsterbokanalen skiss

Utdrag ur Vellinge kommuns Översiktsplan 2010.

Vellinge kommun slår nu på stora trumman för det planerade Kanalprojektet, att bygga 250 bostäder i området runt norra Falsterbokanalen. Att landets största kommuner vill ha sitt eget skrytprojekt i de gamla hamnområdena, i likhet med Västra Hamnen i Malmö, kan man möjligen förstå. Även Trelleborg kämpar för sin nya havsfront, trots att de flesta inser att projektet saknar ekonomiska förutsättningar åtminstone under de kommande 50 åren. Men lilla Vellinge då, vad kan en kommun av den storleksordningen göra i sammanhanget?

Ett försök till politisk diskussion i Sydsvenskan den 13/8 bemöts bara i svepande ordalag: Ny havsnära mötesplats, en plats för båtliv, friluftsliv och social rekreation, en mångfunktionell livsmiljö, utveckling av fantastiska naturvärden och ökning av den biologiska mångfalden m.m. Men kommer projektet att leva upp till dessa visioner?

Detta är ett för Vellinge gigantiskt stadsbyggnadsprojekt, som under 10- 15 år kommer att utgöras av en formidabel trafikpropp mitt på västra Falsterbonäsets livsnerv, väg 100. Kanske har såren läkts så där fram emot år 2050, men var det inte då som Falsterbonäset skulle ligga under havets nivå? Men kanske samma Länsstyrelse som hävdar det ändå tycker att projektet är en bra idè? Hmmm.

Nåväl, låt oss vara konkreta och utan förutfattade meningar. Vad har vi då på bordet?

–      Sjöfartsverket, som idag har lagstadgad skyldighet att underhålla sin kanal, slipper ifrån ansvaret med välfylld plånbok. Faller istället detta ansvar på Vellinges skattebetalare? Får vi en redovisning av hur kostnaderna för kanalens framtida skötsel skall fördelas mellan parterna?

–      Privata exploatörer (landets större byggbolag) kommer att få köpa marken och bekosta uppförandet genom ramavtal med kommunen. Hur detta skall se ut skulle jag gärna vilja se. Hur exploateringsgraden och kostnaderna växer i projekt som har oklara förutsättningar kan vi se på projektet Falsterbo Strand, som blivit allt större i takt med att de ekonomiska ramarna sprängs. Har man sagt A får man säga B, det finns ingen väg tillbaks.

–      Blir det en bra boendemiljö med lägenheter utefter en kajkant? Havet ger ofantliga mängder fukt, vilket också sänker utetemperaturen väsentligt. Till och med vid Medelhavet får man räkna med mögel i sängkläderna vid strandnära boende. Vi har sommar två månader om året, vem vill bo där resterande tio? Bygger vi för permanenta invånare eller semesterlägenheter? Och i det senare fallet, vad har kommunen för nytta av det om vi inte får hit nya skattebetalare? Möjligheten att styra detta torde vara obefintlig, eftersom den som betalar bäst får köpa.

–      Broöppningarna är en ständig orsak till irritation eftersom de sommartid medför 5- 10 km långa bilköer på båda sidor. I dagsläget kan vi som bor väster om bron uthärda med lite planering i utbyte mot charmen med en kontinental sommarort. Men vad händer när de nya bosättarna i hamnen lagt 200 nya båtar där, som alla vill segla söderut? Eller alla andra nya sjöväga besökare som vill besöka detta häftiga område. Kort sagt, är kombinationen öppningsbar bro tvärs över väg 100 tillsammans med en väsentligt utbyggd småbåtshamn en klok lösning? Det lär knappast bli lättare om vi skall ha framtida spårbunden trafik över bron också.

–      Till saken hör också trafiksituationen på väg 100 just vid broöppningarna. Hur planerar man in de tillkommande 375 bilarna i detta komplicerade flöde? Sannolikt får man förlänga Falsterbovägen västerut till kanalen och göra en vägtunnel under väg 100 vid brofästet för att de boende i området alls skall kunna ta sig därifrån under sommarens badtrafik.

Problemen är betydligt fler än denna lilla genomgång indikerar. Vad man egentligen frågar sig är om Vellinges politiker är förberedda nog för att planera och genomföra ett kvalificerat stadsbyggnadsprojekt i denna storleksordningen utan att väsentligt skada kommunens finanser, och därmed skattebetalarnas ekonomi? Vi har inte Malmös resurser och vi har inget HSB som kan ta en Turning Torso-smäll. Som arkitekt har jag inget emot visioner, som byggare vet jag vad kostnader och kostnadskontroll innebär. Ibland kan det vara bättre att ha vackra drömmar än att behöva konfronteras med verkligheten. Det är kanske dags för lite eftertanke ändå….

Peter Krabbe

Är sista ordet nu sagt om Skanörs centrum?

Den 12 juni presenterar Sydsvenskan planförslaget till Skanörs centrum, etapp 1, med rubriken ”Skanörs torg skall bli en bättre mötesplats”. ICA-handlaren Jonas Rosberg presenterar sin vision med orden ”allt kommer att bli nytt, fräscht och tidsenligt. Och vi får en ännu trevligare atmosfär.” Mot bakgrund av den kritik jag framfört på sociala medier mot planförslaget har jag inget emot att även ICA-handlaren får yttra sig, men vad menar egentligen Rosberg? Att det byggs en ny koloss i den kulturhistoriska stadskärnan som kanske hade passat bättre i Hyllie kan vi ju inte förneka, får vi fräschare grönsaker skall vi inte heller klaga men vad är det som blir tidsenligt? Att 20 % av parkeringsplatserna försvinner så vi får ta cykeln istället när vi skall handla, att Bäckatorget blir ett hopplöst isolerat stadbyggnadsrudiment till förmån för ”Skanörs torg” vid Mellangatan, eller att ICA totalt tar över all centrumhandel genom att äta upp övrig småskalig detaljhandel i området?

 

Södergatan 3

Byggrätten för ICA illustrerad i enlighet med planbestämmelserna.

Att ICA har ett visst inflytande över Sydsvenskan förstår alla vi som får genomlida måndagsexemplaren av Sydsvenskan, som till 1/3 består av ICA Malmborgs veckobilaga, men vore det ändå inte på sin plats att återge åtminstone något av den konkreta kritik som framförts mot planförslaget av andra, särskilt boende i Skanörs stadskärna, vilka drabbas värst av ändringarna?

När samtidigt den ofrånkomliga utbyggnaden av Toppen-området i Höllviken aktualiseras med planerna för ännu en stor livsmedelsbutik och direktinfart från väg 100, måste man ställa sig frågan om det är långsiktigt hållbart att fortsätta med en utbyggnad av ICA Skanör på stadsmiljöns bekostnad. Den centralisering av detaljhandeln som präglar Toppen-konceptet är inte rätt väg för Skanör, där istället ett främjande av fristående butiker, insprängda i den unika gatumiljön, borde vara ett självklart val för politikerna. En ICA-butik med ett prisläge väsentligt högre än sina syskonbutiker kan aldrig bli långsiktigt bestående, inte ens om man nu försöker samla all övrig detaljhandel under sitt eget tak.

Peter Krabbe

 

Ett Skanör i utförsbacke…

 

Så har då Vellinge kommun bestämt sig för att låta detaljplanen för Skanörs centrum, etapp 1, gå till antagande på kommunfullmäktiges möte den 17 juni. Jag har kommenterat planen åtskilliga gånger på min blogg här, här, här och här i ett enträget försök att få våra politiker och tjänstemän att förstå att planen inte duger och behöver göras om på ett bättre sätt. Tydligen känner man sig säker i sadeln efter att ha uppskjutit processen till efter valet och kan nu strunta i den där tjatiga Skanörsarkitekten Krabbe och hans invändningar. I utlåtandet avfärdas mitt yttrande med att ”avseende Skanörs historiska stadskärna och det riksintresse som den utgör har Länsstyrelsen den granskande rollen”. Skriver jag bara om riksintresset för kulturmiljö? Läs gärna själva ovan!

Det var min förhoppning att skiftet av stadsbyggnadschef i höstas skulle innebära en positiv förändring i plankompetensen, men så tycks inte ha blivit fallet. Denna detaljplan går nu vidare utan nämnvärda förändringar. Man böjer sig för skyddet av Alabuskekärret och undantar detta område från planområdet. Därmed slipper man ta en konflikt med FNF.

 

antagandehandling ill

Illustrationen till den antagandehandling som kommunen nu vill fastställa.

I övrigt besvärar man sig inte ens med att rätta till de direkta felaktigheter i planen som jag påpekat i mina yttranden. Jag behöver inte upprepa alla dessa synpunkter, de finns att läsa ovan. Några punkter är ändå värda att förtydliga för Skanörs invånare.

Lögnerna:

– Man framhärdar i att visa en illustrationsbild från Södergatan där det utbyggda ICA framstår i storlek som ett Skanörshus vilket som helst. I själva verket är 1/3 av fasaden 8,5 meter hög, ungefär motsvarande ett normalt 3-våningshus. Resterande är 5 meter högt, en meter högre än bankhuset. Inga ritningar visas på det planerade bygget, trots att dessa rimligtvis bör ha legat i lådorna under de senaste åren. När får vi se motiven för tillbyggnaden?

– De 10 bilplatser (de mest utnyttjade) som tas bort för att möjliggöra ICA:s utbyggnad norrut visas i en illustration på Bäckatorget utanför planområdet. Kommunen har ingen skyldighet att anlägga dessa nya platser eftersom de inte ingår i planen. Bortfallet av parkering drabbar även andra näringsidkare i området. Så får man inte göra.

– Det som man fortfarande kallar en ”paviljong” på entrétorget har tagits bort på illustrationen. Vad och hur vill man då bygga? Får vi veta det?

– Det som illustreras som ICA:s öppna lastgård är i själva verket en envåningsbyggnad.

Det som man vill dölja:

– Den del av Falsterbovägen som löper väster om parkeringen är idag en relativt bred och framkomlig gatusträckning. I syfte att bredda parkeringen och anlägga en gång- och cykelväg mellan denna och gatan smalnar man av Falsterbovägens körbana och hugger ner alla uppvuxna björkar, som idag utgör ett värdefullt inslag i stadsbilden. Istället planteras de små klippta stadsträden i ett patetiskt försök att infoga denna gata i det kulturhistoriska Skanör.

– I planen ingår fortfarande en tillbyggnad till Rendiks ”växthus”, trots att verksamheten lagts ner och lokalen står tom. Behövs det fortfarande ett växthus?

– Huvudfrågan är ändå att det saknas trovärdigt underlag för genomförandet av kommande etapper. Invändningar mot en dragning av Södergatan förbi Bäckagården förekommer från de boende, personal och kommunalråd. Ändå är detta en fundamental del av helheten och ett krav för att centrum långsiktigt skall fungera logistiskt. Bäckatorget som en återvändsgränd är centrums stora problem idag, stora markarealer ligger dåligt utnyttjade samtidigt som alla aktiviteter klumpas ihop väster om ICA istället. Utan ett trafikflöde genom Södergatan kommer detta förhållande att bestå och göra Falsterbovägen till ett nålsöga med permanent trafikkaos. När får vi klart besked i denna fråga?

– Som ett kuriosum kan jag inte låta bli att nämna Vellingebostäders yttrande, där man hänvisar till konsultfirmans Tyréns rekommendation att låta bussarna trafikera Södergatan istället för Bangången. Jo minsann, mitt livs skratt skulle jag nog få av att se superbussarna klämma sig in på den trånga Södergatan och dundra förbi utanför Bäckagårdens entré där pensionärerna flyr för livet. Bör man inte besöka orten innan man gör en sådan utredning?

Allmänheten kommer inte att informeras om att planen nu går till antagande på annat sätt än genom annons om kommunfullmäktiges ärendelista. Den som vill studera ändringar eller slutligt utförande får söka sig till plankontoret. De som lämnat skriftliga yttranden får beslutet per post för att kunna överklaga, om man så önskar.

Man blir aldrig profet i sin hemby. I Vellinge upplevs den som ifrågasätter ignoranta och okunniga politiker som inte lever upp till förväntningarna som en bråkstake. Med en verksamhet bakom mig som i Vellinge omfattar ett 40-tal detaljplaner, fördjupade översiktsplaner och bevarandeplaner för både Skanörs och Falsterbos stadskärnor kan jag ändå inte låta bli att undra varför man ser mig som motståndare, när jag försöker påverka en detaljplan till det bättre som kommer att styra samhällsutvecklingen i min egen hemstad i väsentlig omfattning. Varför är det så svårt att lyssna? Är det på grund av prestige, okunskap eller oförmåga att förstå hur ett samhälle kan och bör utvecklas? Nu har jag i alla fall rent samvete, Skanörs övriga invånare får skylla sig själva när de står där med eländet. Jag har gjort vad jag kan, men ingen vill lyssna – eller agera. Ingen kan få mig att kalla det som är negativt för positivt bara för att göra alla glada och nöjda. Fortsatt engagemang ter sig därmed helt meningslöst. Stackars Skanör, du vissnande blomma…

Peter Krabbe

 

Om FNF, natur- och kulturvården och dess framtid

Författaren vid borgens vallgrav1948

För någon månad sedan blev jag tillfrågad om jag vill efterträda Jan-Åke Hillarp i styrelsen för Falsterbonäsets Naturvårdsförening. Förvisso hedrad av erbjudandet tackade jag efter moget övervägande nej till denna för mig något överraskande styrelseplats. Jag vill ändå ta tillfället i akt för att berätta om mina tankegångar i sammanhanget.

Jan-Åke är kanske Skånes främsta naturkännare och folkbildare inom naturvårdssektorn. Att efterträda honom känns som en omöjlig uppgift, Jan-Åke är naturvården personifierad och hans verksamhet som lärare har gett alla våra barn på Falsterbonäset en positiv relation till djur och natur som kommer att följa dem resten av livet. Hans engagemang är helt enkelt oersättligt.

Även om även jag har haft ett livslångt intresse för naturen och dess invånare på amatörmässiga grunder, ligger mitt fokus på samhällsplanering och kulturvårdande byggande. Detta kan ibland skapa konflikter med de naturvårdande intressena, men jag är fullt medveten om att en ibland påtvingad samsyn är nödvändig för att vi skall kunna behålla ett bra samhälle i framtiden. Samhällsplanering är i första hand ett kommunalt intresse, men där krav på hänsyn till naturvården många gånger nedgraderas till förmån för andra prioriteringar. Därför har jag också tackat nej till erbjudandet att som planläggare skapa ett nytt industriområde i känslig natur vid Haga-rondellen i Skanör, ett projekt präglat av trångsynt vansinne och oförmåga att kommunicera.

Länsstyrelsen skall normalt stoppa projekt med negativa konsekvenser för naturvården. I ett projekt som det ovan nämnda väljer man att byta den lokala naturvårdsaspekten mot kommunala löften om att medverka till spårbunden trafik till Skanör och Falsterbo. En station för dessa jättespårvagnar var Länsstyrelsens bytesvaluta för att godkänna förstörelsen av den tidigare heliga marken öster om Storevångsvägen.

Normalt är förhållandet det omvända, att Länsstyrelsen stoppar för kommuninvånarna viktiga planprojekt med hänvisning till en kryptisk agenda grundad på FN:s globala politiska resonemang om främst påhittade klimatförändringar. Som snälla små gossar står regeringen och dess förlängda arm, med IPCC-styrda SMHI som hävstång, i givakt och lyder till punkt och pricka galenskaperna. Så är fallet i exempelvis Skanörs hamn, där Länsstyrelsen genom direkta diktatorsfasoner försöker bromsa en utveckling av hamnområdet till den attraktiva mötesplats som kommuninvånarna önskar. Istället ser Länsstyrelsen en avfolkning av hela Falsterbonäset med sina 20.000 invånare som det önskvärda och ett införlivande av hamnområdet i naturskyddsområdena som den bästa lösningen. Detta skall ske genom upphävandet av befintliga planer och stopp för nya. Strandskyddsområdet skall utökas från 100 till 300 meter. Ny bebyggelse får inte uppföras på lägre höjd över havet än 3 meter, trots att Falsterbonäset medelnivån på vår halvö ligger mellan 2- 2,5 meter.

Falsterbonäsets Naturvårdsförening vill av naturliga skäl ha goda relationer med Länsstyrelsen. Samtidigt har man som främsta syfte att arbeta för ökad kunskap och förståelse för våra unika värden inom natur- och kulturvård, sett ur kommuninvånarnas synvinkel. Denna ekvation ter sig allt mer omöjlig i takt med att Länsstyrelsens militant politiska agenda breder ut sig. Ett av föreningens pilotprojekt är att göra hela Falsterbonäset till nationalstadspark. Även om det finns en god tanke i detta, innebär det tyvärr att man därmed överlämnar allt mer av styrningen från kommunen till Länsstyrelsen. Detta ligger definitivt inte i kommuninvånarnas intresse. De åtgärder som Länsstyrelsen i ett sådant fall hade kunnat göra oemotsagt kan kommunen lika gärna göra i en omfattning som passar oss alla och efter samråd med oss som bor här och nyttjar marken. Utan statligt tvång och överhöghet.  Jag är säker på att föreningen vill ha medlemmar även ur andra politiska grupper än Miljövänstern och därmed få en bredare bas för att verka opolitiskt, natur- och kulturintresset omfattas av oss alla. Möjligheten att fortsätta fungera som remissinstans i planfrågor kräver också ett nyanserat och pragmatiskt förhållningssätt för att föreningens yttranden skall bli respekterade och verkningsfulla.

Inom kulturminnesvården finns samtidigt en flathet hos både kommun och länsstyrelse, som vi inte sett på mycket länge. I Länsstyrelsens fall kanske motiverad av bristande intresse för en region som man föresatt sig att genom reträtt avfolka, i kommunens fall tyvärr bristande intresse genom att en ny generation av politiker inte har de kunskaper som behövs för att rätt värdera vår kulturella bakgrund. Ändå upplever jag detta i mitt arbete som en stor fråga för flertalet befolkningsgrupper.

Sammanfattningsvis ser jag det ideella arbete som bedrivs inom Naturvårdsföreningen som beundransvärt och nödvändigt, dock är risken påtaglig att Länsstyrelsen och kommunen var för sig kommer att försvåra arbetet i framtiden genom de konfliktlinjer som redan idag är tydliga och utan tendens till samsyn. I kommunens fall kan vi själva påverka utvecklingen genom lokal debatt och opinion, i Länsstyrelsens fall ser jag inget hopp om förändring.

Jag brukar försöka hålla en saklig ton i mina skriverier, men ibland tar desperationen överhand och min slutkommentar blir tyvärr: Innan tokstollarna på Länsstyrelsen förstått vilken värld vi egentligen lever i finns inget hopp om en för oss människor positiv samhällsutveckling. Avpolitisera dessa blinda tjänstemän fortast möjligt så kan vi kanske till sist börja planera för ett vettigt samhälle. Tills dess nöjer jag mig med att knattra vidare från mitt tangentbord….

Peter  Krabbe

PS Om klimatdebatten och IPCC finns mycket att läsa på min blogg. Det skulle inte förvåna mig om många av dess företrädare sitter i fängelse om tio år. Men vem bryr sig? DS

Är havsnivåerna ett problem i Skanörs hamn?

I Länsstyrelsens remissyttrande till detaljplaneförslaget för Skanörs hamn anmärker man bl.a. på att riskerna för höjda havsnivåer inte utvärderats. Länsstyrelsen lever fortfarande kvar i en fantasivärld, där havsnivåerna förutspås höjas med 1 meter i 100-årsperspektivet. Detta skulle vara ett resultat av den globala uppvärmningen.

Nu är det ju så att denna uppvärmning bevisligen avstannade 1998, efter att vi under de föregående 100 åren haft en uppvärmning motsvarande 0,7 grader. Denna oväntade utveckling är till och med bekräftad av ledande mätinstitut som NASA och NOAA i USA, som normalt har legat bakom de förvridna hypoteserna om fortsatt uppvärmning som IPCC och i förlängningen Länsstyrelsen envisas med att hävda.

Har då den enligt IPCC rekordsnabba och hotfulla uppvärmningen under 1900-talet avsatt de förväntade spåren i Skanörs hamn? IPCC har nu drivit sitt skräckscenario i 26 år, sedan 1988. Låt oss se på två fotografier som skildrar hamnen under de senaste 100 åren.

1916 + 2014

Det högra fotografiet är taget 1916 och visar prins Wilhelm på besök med torpedbåten Castor, tillsammans med tre Skanörstöser på den norra kajen. Vi kan notera att vattennivån denna sommardag ligger ett par decimeter under den nedersta avbäraren, c:a 1,5 meter under kajens nivå.

Om vi hoppar framåt i tiden till dags dato kan vi på den vänstra bilden göra den förbluffande upptäckten att havsnivån fortfarande verkar ligga på samma nivå som den gjort under 100 år, trots att hela 1900-talets temperaturhöjning ligger under perioden mellan de två bilderna.

Hur kan detta vara möjligt, Länsstyrelsen? Borde inte vattnet ligga och skvalpa uppe vid kajkanten snart? Eller är havsnivåhöjningen bara lite försenad, i likhet med den avstannade globala uppvärmningen?

Förvisso har kajerna byggts om och till under årens lopp, men marknivån på kajplanen är fortfarande densamma. Även havsnivåerna varierar med väderleken, bilderna är dock representativa för medelvattennivåer vid båda tillfällena.

Nej, naturligtvis är vi tacksamma för att Länsstyrelsen tar hand om oss så vi inte blir våta om fötterna, har vett att flytta till torrare trakter och låter fåglar och fiskar vara ifred. Men finns det inte gränser för denna omsorg? Vi kanske ändå vill behålla både vår hamn och våra bostadshus…

Peter Krabbe

 

 

Kampen om Skanör hamn, del 3 – slutsatserna.

PICT1352

Hittills har vi sett hur Länsstyrelsen försöker stoppa hamnprojektet dels genom att använda en omöjlig konstruktion för Natura 2000-prövning, dels genom att hänvisa till risken för förhöjda havsnivåer. Länsstyrelsen anser dessutom att båthallen, livräddarnas byggnad samt övernattningsbodarna, vilka ligger helt eller delvis inom respektive precis intill Natura 2000-områden skall tillståndsprövas. Själva hamnområdet ingår inte i Natura 2000. Länsstyrelsen försöker dock resa hinder för kallbadhusets bryggor genom hänvisning till denna konvention, liksom som vi kan se för de byggnader som planerats på den södra parkeringen. Övernattningsbodarna måste rimligtvis utgå ur planförslaget under alla förhållanden.  Resonemanget är ändå märkligt. Länsstyrelsen har själva satt gränsen för Natura 2000. Om en gräns skall vara motiverad gäller bestämmelserna inom den gräns man sätter och inte utanför den. Antingen eller. Nu försöker man hävda att bestämmelserna också gäller för det som befinner sig i närheten av men utanför gränsen. Självklart strider detta mot lagstiftningens principer. Som om svenska bestämmelser skulle gälla i Köpenhamn för att staden ligger nära Sverige.

Vad kan man då mer hitta på för att stoppa hamnprojektet? Jo, planförslaget medger bryggor och badhusbyggnader inom vattenområde. Åtgärder som fyllning, pålning, och grävning i vattenområde definieras som vattenverksamheter. Vattenverksamheter är generellt tillståndspliktiga. Återigen skjuter man in sig på kallbadhuset. Men också den obetänksamme planförfattaren får salt i såret genom att bjuda på en arkeologisk undersökning på land! Detta tas tacksamt emot av Länsstyrelsen. Men vad förväntar man sig då att hitta i fyllnadsmassorna till den 140 år gamla, konstgjorda ön? En stenåldersboplats eller ett vikingaskepp?

Den avgörande frågan när man skall sammanfatta detta historiskt idiotiska och fientliga dokument är naturligtvis: Vad har Länsstyrelsen emot Skanörs hamn? Borde man inte istället jubla över möjligheten att utveckla denna turistmetropol med stimulerande konsekvenser för såväl hela samhällets utveckling som för riksintressena friluftsliv och kustzon? Badlivet, segling med båtar och brädor, sol, luft och frihet. Är inte detta bra? Men nej, vi människor skall helst inte få vara här alls. Naturen skall få ha sin gång. Få sätta hus och hamnar under vatten, låta människorna flytta med allt sitt pick och pack. Kort sagt, kan man kalla detta den värsta formen av miljöfascism. Staten som försöker krossa den enskilde.

Vad bör då kommunen göra i rådande läge? Till och börja med får man dra in tentaklerna från Natura 2000-områdets gräns. Fram till gränsen kan man slåss i Europadomstolen. Detta innebär att kallbadhuset bör ligga på den södra pirarmen tillsammans med Badhytten, som jag visat tidigare. En detaljplaneändring görs bara för berörda delar, utan att upphäva gällande plan för övriga hamnområdet i förväg. Det stora mastodontbygget för Badhytten slopas omgående med detaljplan och allt som hör till. Detta gynnar riksintresset kulturmiljö. Varvsbyggnader och annat läggs in i kärnområdet, bakom Rökeriet.  Husbilar och övernattningsbodar skall bort omgående. Boende får inte förekomma i hamnen och husbilarna är både miljöförstörande och olagliga enligt både den gamla och nya planen. Detta är ingen hamnverksamhet.  Förtätning av handelsbodar bör kunna ske utan alltför stora åthävor, en miljö som får växa fram succesivt.

Konkret innebär Länsstyrelsens remissvar att planförslaget inte kommer att kunna hanteras vidare i processen innan Kallbadhuset prövats enligt Natura 2000. För att göra detta kräver Länsstyrelsen att kommunen först upphäver den lagliga rätten att bedriva hamnverksamhet i området. För att komma vidare kan kommunen antingen upphäva gällande detaljplan för att kunna pröva tillstånd enligt Natura 2000 eller avbryta planarbetet och anpassa projektet till vad gällande detaljplan möjliggör. Eftersom inga garantier lämnas att hamnen skall få ”återuppstå” mitt i Länsstyrelsens naturreservat innebär detta istället att kallbadhuset måste utgå ur planen i sitt nuvarande läge.

PICT1355 bild 4b

Länsstyrelsens handläggning är det mest skandalösa jag upplevt under min tid som samhällsplanerare. Att detta kunnat ske under en borgerlig regeringsperiod gör en förbluffad. Vad kommer då att hända under kommande period med Miljöpartiet i regeringen? Ursäkta, anhängare till Miljöpartiet, men miljöfascismen börjar bli alltför påtaglig. Den äventyrar vår demokrati. Detta är hårda ord, men för de 20.000 boende på Falsterbonäset är Länsstyrelsen ett större hot än eventuella effekter av klimatförändringen. Detta måste vi ändra på. Om kommunen skall orka driva planärendet vidare tror jag att det krävs ett aktivt stöd från våra invånare i frågan, någon offentlig debatt i de politiskt korrekta medierna lär vi inte kunna räkna med.

I det fjärde och sista avsnittet skall vi sammanställa synpunkterna från hamnens aktörer, föreningar och näringsidkare för att se om det går att formulera ett nytt och bättre program för planarbetet. Därefter får det bli en politisk fråga för kommunstyrelsen att avgöra om man tänker lyssna på opinionen eller inte. Att driva planärendet vidare med ett kallbadhus norr om hamnen riskerar med Länsstyrelsens agenda att kommunen förlorar kontrollen över hela hamnverksamheten genom en upphävd detaljplan. Detta kan vi inte riskera.

Peter Krabbe

 

Kampen om Skanörs hamn, del 2 – är havsnivåerna en avgörande fråga?

PICT1353 bild 3b

Så fortsätter vi då att granska Länsstyrelsens märkliga remiss till Vellinge kommun rörande det nya detaljplaneförslaget för Skanörs hamn. Missa inte första delen! Där försöker Länsstyrelsen stoppa planförslaget genom att kräva Natura 2000-prövning av kallbadhusets brygga på grunder som närmast kan ses som ett dåligt skämt.

I den fortsatta skrivningen framhåller länsstyrelsen att Länsstyrelsen delar inte kommunens uppfattning om att planen inte innebär betydande miljöpåverkan och kräver en Miljökonsekvensbeskrivning. Man oroar sig bl.a. för miljökvalitetsnormer för vatten och markföroreningar. Det gäller således för de badande att varken kissa i vattnet eller på land. Någon förorenande industri har aldrig funnits i hamnen, möjligen med undantag för de kanonfundament som tyskarna göt inför andra världskriget under förespegling av en cementfabrik. Nåväl, en MKB kan lätt upprättas om man accepterar ett par hundra tusen i extra kostnader.

På sidan 2 spelar Länsstyrelsen ut sitt ess. Länsstyrelsen godtar inte kommunens förslag till översiktsplan när det gäller att skydda befintlig och planerad bebyggelse på Falsterbonäset mot stigande havsnivåer på lång sikt….. Då planförslaget är lågt beläget(1,7 – 2 m.ö.h) finns det en akut risk för översvämning i nuläget vid extrema vädersituationer med högt vattenstånd och pålandsvind. I ett förändrat klimat med en stigande medelhavsnivå (avser dock inte nivån i Medelhavet!) kommer situationen att förvärras. Så som planförslaget är utformat bedömer Länsstyrelsen att marken är olämplig för bebyggelse med hänsyn till risken för översvämning och erosion .I granskningsyttrandet till gällande översiktsplan bedömde Länsstyrelsen att ny bebyggelse belägen på nivåer lägre än 3 meter över havet inte är lämplig på Falsterbonäset med hänsyn till risken för översvämning och erosion. Detta är en följetong som man egentligen läser bäst om i många artiklar på min blogg. I korthet är det så här: Länsstyrelsen grundar sina bedömningar på SMHI: s prognoser som i sin tur grundar sig på FN:s klimatorgan IPCC. Detta senare grundades under 1980-talet genom oron för vad man då bedömde som en hotande uppvärmning av vår jord. Datormodeller spottade ut hotbilder med flera meters förestående havsnivåhöjningar som skrämde livet ur politikerna världen runt.  Uppvärmningen avstannade bevisligen efter 1998 och har därefter legat stilla eller på en något fallande skala. Ingenting tyder på att denna uppvärmning skall fortsätta, snarare på det motsatta. Det senaste halvåret har vi haft havsnivåer en halv meter under det normala runt Sveriges kuster. De globala havsnivåhöjningarna beräknas idag av vetenskapen till 3 mm/år eller 30 cm i 100-årsperspektivet. För Sverige kompenseras denna av pågående landhöjning. Havsnivåhöjningen kan dock relateras till uppvärmningen, upphör den blir förhållandet det motsatta. I dagsläget grundar Länsstyrelsen sin uppfattning på de några år gamla datorberäkningar som förutspår 80- 120 cm havsnivåhöjning i 100-årsperspektivet. IPCC kan dock inte undgå verkligheten och väntas till klimatmötet 2015 sänka sin profetia till mer måttliga 40- 62 cm, alltså en halvering. Om några år lär det bli aktuellt att tala tyst om hela företeelsen. Under de 25 år som IPCC haft möjlighet att härja skulle Skanör enligt deras prognoser nu ha 25 cm högre permanent havsnivå. Har vi det?

vågor 3

Stormfloder under några timmar är ständigt återkommande, men har inte med diskussionen om havsnivåer att göra.

Självklart kan man inte bygga murar eller avspärrningar i en hamn 1- 1,5 meter över befintlig marknivå utan att förlora hamnens hela funktion. Även Hamnvägen i sin sträckning från Skanör över Flommen ligger på samma nivå. I första hand skjuter Länsstyrelsen in sig på kallbadhuset.  Man kan dock fråga sig vilket allmänintresse som finns här, det är ett privat bygge och privatpersoner som förlorar sitt kapital om något händer. Att besökare inte skulle hinna undan när det drar ihop sig till storm kan man nog utesluta. Kortvariga stormfloder har förekommit så länge som Näset existerat och kommer att fortsätta under överskådlig tid. Hittills har dessa nått upp till kajkanten och vattnat båtuppläggningsplatsen när det varit som värst, inte mer. Detta får kallbadhusets ägare tänka på. Likaså kan alla former av boende i hamnen strykas direkt, såväl husbilar som campingstugor i syfte att minska överraskningsmomentet. I övrigt får handelsbodar och restaurangägare leva med sin risk för kapitalförstöring, detta har inte Länsstyrelsen med att göra. All befintlig bebyggelse i hamnen fortlever under samma villkor. Några tsunamis har vi inte skäl att vänta oss, vi lever i ett geologiskt stabilt område.  I själva verket handlar det om ett högst medvetet sabotage från Länsstyrelsens sida av allt som Vellinge kommun företar sig på Falsterbonäset. Med det ytterligt klena kunskapsunderlag som Länsstyrelsen håller sig med måste man istället ifrågasätta tjänstemännens yttrande i sammanhanget.  Skanörs hamn kommer att finnas kvar i oförändrat skick även om 100 år.

I nästa avsnitt skall vi summera och dra slutsatserna av Länsstyrelsens sällsynt grova och inkompetenta angrepp på hamnprojektet. Därefter skall vi se om det finns anledning att också diskutera nyttjarnas synpunkter för att skapa en framtida turistmetropol. Kommer planarbetet att gå vidare eller ger kommunen upp inför övermakten?

Peter Krabbe

Kampen om Skanörs hamn, del 1 – vad vill länsstyrelsen?

Skanörs hamn bild 2

Som de flesta lär veta vid det här laget har ett detaljplaneförslag för Skanörs hamn ställts ut under sommaren. Remisserna från myndigheter och föreningslivet har nu kommit in till kommunen och skall sammanfattas i en samrådsredogörelse, som skall ligga till grund för de ändringar man eventuellt vill göra vid den fortsatta handläggningen. Tunga yttranden är självklart de som kommer från alla aktiva, näringsidkare och föreningar, i hamnen idag. Men ännu tyngre är Länsstyrelsen, som levererat en femsidig skrivelse.

För att alla Vellingebor skall förstå vad denna myndighet innebär för vår kommun och hur man agerar i ärenden av detta slaget, skall jag gå igenom och förklara innehållet i denna makabra skrivelse. De som tror att Skanörs hamn kommer att utformas av kommunens invånare tillsammans med sin kommunledning kan bereda sig på en präktig överraskning. Kursiverade utdrag nedan är originaltexter i Länsstyrelsens yttrande, övrigt mina förklaringar och kommentarer. Läs och förfäras!

Skanörs hamn byggdes under 1870-talet av människor i en svår kamp mot vädrets makter, dess tillblivelse kantades av stormar, ras och översvämningar på grund av dess valda belägenhet hundra meter ut i havet och anslöts till stranden och staden genom den samtidigt anlagda Hamnvägen, som fick bilda en vägbank ut till den ö som utgjorde byggnadsplats. Hamnen var viktig för både transporter och persontrafik till de då isolerade städerna Skanör och Falsterbo, landförbindelsen österut var ofta oframkomlig genom de då höga havsnivåerna. Med en dåres envishet fullbordade man därför ändå hamnbygget och städerna kunde åter börja blomstra. Den strax därefter nödvändiga återuppbyggnaden av i stort sett hela Skanör efter de förödande bränderna hade inte varit möjlig utan hamnen.

Idag har Länsstyrelsen i egenskap av rikets företrädare rullat ut riksintresseområden, naturreservat, Europakonventioner av alla de slag, återupprättade strandskydd och vattenskyddsbestämmelser över hela den samlade omgivningen till denna lilla konstgjorda ö. Som en liten sprattlande sill ligger nu vår hamn infångad i ett nätverk beståenda av de flesta av Svea Rikes lagar och förordningar. Låt oss då läsa lite i texterna!

Länsstyrelsen kan inte göra en bedömning om markens lämplighet utifrån de aktuella planhandlingarna. Därmed kan Länsstyrelsen komma att ingripa vid sin tillsyn enligt 11 kap. 10-11 §§ PBL. Detta är i praktiken ett underkännande av hela detaljplanearbetet och ett hot att Länsstyrelsen kommer att upphäva planen om den förs vidare i nuvarande skick.

Natura 2000-prövningen måste vara avslutad innan kommunen går vidare med planarbetet. Länsstyrelsen påminner att det inte är möjligt att få ett Natura 2000-tillstånd i strid mot gällande detaljplan. För att komma vidare kan kommunen antingen upphäva gällande detaljplan för att kunna pröva tillstånd enligt Natura 2000 eller avbryta planarbetet och anpassa projektet till vad gällande detaljplan möjliggör. Vad är det egentligen tjänstemännen på Länsstyrelsen säger? Det alternativ som rekommenderas är att lägga ner planarbetet och hålla sig till vad som är tillåtet i den gamla planen. Alltså ingen förändring alls. Alternativt erbjuder Länsstyrelsen möjligheten att upphäva gällande plan, som ger hamnen rätt att bedriva hamnverksamhet inom området, för att därefter söka tillstånd enligt Natura 2000. Om detta inte beviljas kommer då hamnen att sakna detaljplan och kan läggas ut som naturreservat eller fågelskyddsområde istället. Jo, om ni inte tror era ögon kan jag intyga att så står det. Kommunen tar naturligtvis inte en sådan risk. Hmmm. Men varför skulle en prövning av Natura 2000 behöva ske inom redan detaljplanelagt område? Kallbadhusets brygga? Låt oss se längre fram om miljöhuliganerna på Länsstyrelsen försöker bluffa eller inte.

Utöver Natura 2000-tillstånd krävs ytterligare dispenser (naturreservat och återinträtt strandskydd) enligt 7 kap MB och prövning av vattenverksamheter enligt 11 kap MB. Dessa prövningar kan samordnas med Natura 2000-prövningen. Är det fortfarande någon som tror att hamnområdet verkligen kommer att förnyas? Vad är då Natura 2000? Detta avses vara ett skydd för den biologiska mångfalden och gäller områden vars natur är värdefull ur ett EU-perspektiv. Områdena skall ha särskilda skydds- och bevarandevärden och skyddas genom Miljöbalken. Detta tycker vi säkert alla är bra, men finns det en biologisk mångfald inom hamnområdet som är värd ett starkare skydd än själva hamnverksamheten? Naturligtvis är Länsstyrelsens skrivning ovan rent nonsens med enda syfte att försöka sabotera kommunens planläggning. Hamnområdet är undantaget från samtliga naturskydd utom de övergripande regionala riksintressena, där hamnen tvärtom är en positiv företeelse.

Strandskydd gäller inte inom detaljplanelagt område, i övrigt gäller 100 meter från vattnet som skyddad zon, vilket skulle innebära hela hamnområdet. Detta förklarar också Länsstyrelsens angelägna förslag att upphäva den gällande detaljplanen innan ny prövning av planfrågan görs. Tror Länsstyrelsen att kommunen är så dum att man klär av sig naken i väntan på att eventuellt få nya kläder av Länsstyrelsen? Naturreservatens bestämmelser gäller inte heller inom hamnområdet, undantaget kallbadhusets brygga som inkräktar på det marina naturreservatet. Utförd utredning visar att denna inte har någon negativ påverkan på reservatet.

Eftersom jag nu bara har avverkat sidan 1 av 5 i Länsstyrelsens yttrande delar jag, för att ni kära läsare skall orka ta del av materialet, upp mina kommentarer i ett ännu obekant antal delar, varav detta får bli del 1. Säkert pekar många mungipor redan nedåt och jag kan tyvärr inte lova att det kommer att bli bättre….

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: