En förskräcklig julkrönika.

När nu julen närmar sig och vi alla förhoppningsvis snart kan sätta oss i en fåtölj under några dagar för att smälta årets turbulenta intryck, kan det vara dags att göra en liten sammanfattning av förändringarna i världen.

Mina egna intryck delar jag gärna upp i de fullt synliga inslag som genast sätter sig på näthinnan och de dolda, långsiktiga förändringar som obevekligt kommer att påverka våra framtida liv, antingen vi vill det eller inte.

Till de förra hör förändringar i persongalleriet, politiker och statschefer som ömsom åker ut eller kommer in, alla val i närtiden som vi tror och hoppas skall innebära förändringar, krig och konflikter som antingen blossar upp eller dör ut. Mångkulturen och dess konsekvenser i samhället, vågor av invandring eller påstådda utvisningar, moskébyggen i stadsbilden och flöden av videoklipp med halshuggningar och misshandel. Frånvarande poliser, juridisk anarki, nedlagt försvar och en malande oro för en allt mer osynlig samhällsstyrning.

Till de senare hör den långsiktiga omdaningen av samhället från nationernas trygga hamn till global planering och styrning. Krafter som vi varken kan identifiera eller påverka löser upp vår invanda demokrati för att krympa oss till betydelselösa bifigurer, som arbetsmyrorna i en myrstack. Organisationer som FN, EU, NATO och dess väldresserade tjänstemän och makthavare tar sig rätten att diktera vad vi skall tänka och tycka och tar kontrollen över samhällets medel att forma oss till lydiga individer utan möjlighet att påverka morgondagens, våra barns och barnbarns livsrum. New World Order, Climate Change och Värdegrund stämplas i våra pannor, dissidenter hotas med internering eller indragna försörjningsmöjligheter. En hundraårig planering i hemliga sammanslutningar, politikerkluster och slutna ordnar närmar sig obevekligt sitt definitiva genomförande. Framtiden framstår allt mer som skrämmande science fiction.

Naturligtvis hänger allt detta ihop, som utslagen vid en infektionssjukdom. Det man kan grubbla över är om de berörda, oräkneliga människoskaror som är föremål för detta gigantiska experiment, verkligen vill att det skall genomföras eller inte. Om de inte vill det, varför går det då inte att stoppa? Är den djävulska planen – att först samla världens finansiella tillgångar hos ett litet fåtal, för att därefter med hjälp av dessa obegränsade medel köpa över den existerande intellektuella och kapabla eliten som finns därunder  – så genialisk att det inte går att förhindra att den resterande folkmassan återförs till ett slavliknande och underdånigt köttberg? Ett köttberg som kan ökas eller minskas efter behag. Det fåtal individer i eliten som inte låter sig köpas genom moralisk övertygelse kan man enkelt skrämma eller avliva, för vem väljer inte hellre att få plats i hissen till nivån näst under himmelriket?

Men när vi stirrar in i vårt juleljus kan vi också se positiva tecken i den fladdrande lågan. Hela Östeuropa börjar frusta och skälva som en uppjagad tjur inför en tjurfäktning, man accepterar inte att gå från ett förtryck till ett annat. Asien börjar stå på egna ben samtidigt som man inser att kulturblandning är som att hälla grus i oljan. Militära hot gäller inte längre när alla kan förgöra varandra genom en knapptryckning. Bara de kärnvapenlösa kan trampas ner om de inte får en skyddande partner. Oligarkernas värdepapper riskerar att förvandlas till sopor samma dag som någon slutar erkänna deras existens. När all betalning sker i guld istället, som förr i världen. Eller genom byteshandel. Kanske blir det normalt igen att bilda familj och föda barn, att vara vit medelålders man och att ha Vovve, Villa och Volvo. Kanske tillfrisknar samhället från sin infektionssjukdom och kanske bleknar utslagen. Kanske förvärras sjukdomstillståndet istället. Vi kan inte veta.

Dessutom slipper ni höra av mig mer under detta året. Därför önskar jag alla mina läsare en riktigt God Jul och njut av julskinkan och julesnapsen! För visst tror jag ändå att det blir bättre, kanske redan nästa år?

Peter Krabbe                                          tomte-copy

Överlever Donald Trump presidentvalet?

Trump 1

Det amerikanska presidentvalet närmar sig allt mer samtidigt som kandidaternas positioner väcker upprörda känslor. För Demokraterna lär Hillary Clinton bli en given kandidat. För Republikanerna framstår Trump nu också som en lika given kontrahent till Clinton. Till och med den egna partistyrelsen ser dock bekymrat på utvecklingen. Trumps öppna attityder och i sammanhanget fria språkbruk både skrämmer och fascinerar väljarna. Hans egen ekonomiskt oberoende ställning ger honom möjligheten att på allvar hota oligarkernas numera vedertagna inflytande över valet och presidentposten. Åtminstone säger han det själv, trots att hans imperiebyggnad Trump Tower i Chicago är belånad hos Soros och anslutande banker med en och en halv miljard kronor.

Man kan utan tvekan säga att valet är avgörande för mycket mer än presidentposten. I själva verket är det ett vägval som kommer att sträcka sig långt in i framtiden. Trumps löften att avslöja allt ruttet som hittills gömts undan i den amerikanska administrationen får de hittillsvarande makthavarna att darra av skräck. Säkert pågår redan en intensiv utsortering av komprometterande dokument i arkiven för att förhindra att historien skrivs om. Högt upp på Trumps lista står ett stopp för mångkulturismen och globalisternas New World Order. Därmed skulle 50 års arbete gå förlorat för globalisterna, som representerar hela den amerikanska makteliten med oligarkerna i spetsen. Konsekvenserna skulle bli jämförbara med en revolution. Dock en revolution där den amerikanska flaggan och folkets nationalism ersätter den röda fanan, som snarare borde gälla som symbol för NWO idag. Låt oss kalla det en kontrarevolution i nationalismens namn i syfte att lämna tillbaks makten till det amerikanska folket. Att invandringen stryps till kontrollerade former är i detta koncept en självklarhet.

Det Trump vågar sig på är jämförbart med att gå in obeväpnad i en lejonbur, som någon låser utifrån. Det av oligarkerna styrda etablissemanget kommer aldrig att tillåta att Trump tar över presidentposten. I nuvarande skede inriktar man sig på att störa Trumps kampanj genom att blockera tillfartsvägar och hindra besökare till hans kampanjmöten från att komma fram, en metod som också används av Sveriges rödgardister i sin illegala kamp mot oliktänkande. På detta sätt skapade man stor turbulens runt Trumps senaste möte i Chicago den 11 mars i år. Dessa insatser organiserades av den Sorosfinansierade gruppen moveon.org, som därmed i desperation för in ett nytt, militant inslag i valrörelsen.

Värre är de attentatsrykten som redan är i omlopp. En amerikansk sajt (USA Politics Today) rapporterar följande: I december 2015, upptäckte Libanons underrättelsetjänst vid en rutinkontroll av fem saudier, vars privatjet tvingades landa, en dator med krypterat innehåll. Datorn överlämnades till ryska säkerhetsstjänsten för dekryptering, varvid det konstaterades att den innehöll detaljerade uppgifter om Trumps planerade reseschema tillsammans med hans privata säkerhetsarrangemang under kommande oktober månad, den tidpunkt då det bör stå klart vem som kommer att väljas till president. Huruvida detta är korrekt eller inte kan nog bara Putin svara på, men helt klart skulle Trump som president röra om rejält i grytan i Mellanöstern, något som knappast skulle ses med blida ögon av Saudiarabien. Med en elefant i porslinsbutiken kan vad som helst hända. Det är därför en utbredd uppfattning att Trump aldrig kommer att sitta i Vita Huset, oavsett om han blir vald eller ej. Är det värt priset för en person som redan har allt han kan önska sig att riskera livet för att stoppa NWO? Trump framstår allt mer genom sina framgångar som en självmordskandidat. Vi får nog vara inställda på att 2016 blir det mest omvälvande året i världspolitiken sedan kalla krigets dagar – antingen öppnas dörrarna på vid gavel för oligarkerna genom ett oåterkalleligt NWO med Clintons hjälp eller så lyckas Trump ändå ta över rodret och dra fram spökena i ljuset. Vad som är bäst för världen i övrigt återstår att se….

Peter Krabbe

Islam och New World Order – slutet på vår civilisation?

montageobamaegypten-1440x564_c   Obama och Mursi – en oväntat stark relation!

Rubriken kan tyckas tillspetsad. Men vad finns det för fog bakom denna oheliga allians? Frågan är för viktig för att förbises. Svaren finns som vanligt att söka i USA, det självutnämnda ledarlandet bakom planerna att införa en ny världsordning. Låt oss se vad vi har i potten!

När Obama valdes till president i USA för åtta år sedan, lanserades han som kristen och i egenskap av färgad som det nya idealet för en mångkulturell nation. Det kristna inslaget var ofrånkomligt i ett land där ”so help me God” är en stående fras. De kristna fundamentalisterna är starka i stora delar av USA och har stort inflytande över det republikanska partiet. Att även judarna har en av tradition stark ställning är också välbekant för de flesta, inte minst genom de djupdykningar vi gjort i oligarkernas värld under tidigare artiklar. Men muslimerna då, på vad sätt har denna för amerikanarna nya religion satt sina spår i landet? Man kan tycka att ett gediget hat mot muslimer bör ha rotat sig i USA efter händelserna 9/11 och påföljande intensiva krigsföring mot arabvärlden i Bushs regi. Men dessförinnan hade vi den ”arabiska våren” under Clintons tid, då amerikanska ansträngningar fokuserade på vad man trodde skulle innebära en demokratisering av arabvärlden och minskade spänningar globalt. Det Muslimska Brödraskapets renässans, främst i Egypten, stöttades av USA och fick både ekonomiskt stöd och lovord från oligarker som Soros. Det demokratiska konceptet visade sig dock vila på bräcklig grund, istället visade sig en islamsk fundamentalism som under den korta tid vid makten som erbjöds snabbt monterade ner de demokratiska grunderna för samhället och genom en lokalt utövad jihad angrep kristna och andra oönskade religionsutövare, samtidigt som den legala styrningen av landet antog diktatoriska former i islams namn. Konsekvensen blev ett nyval 2014, där al-Sisi fick makten och återställde såväl ordning som religionsfrihet. Al-Sisi tog öppet kontakt med kristna religiösa ledare och besökte kyrkor och andra samfund, till stort förtret för de tillbakaträngda islamisterna. Det Muslimska Brödraskapets ledare och förre president Mursi dömdes 2015 till döden och sattes i väntan på detta i fängelse.

Händelserna i Egypten under Mursis tid medförde stärkta kontakter mellan företrädare för Clintons regim i USA och även en ökad invandring av muslimer till USA. Plötsligt fanns det gott om muslimer i landet och många med nära kontakter i regeringskretsar, främst representanter för Det Muslimska Brödraskapet. Samma process har vi för övrigt haft i Sverige och sitter därför nu med en bostadsminister med rötter i samma Brödraskap. Soros gnisslade tänder när Bush blev vald till president i USA och såg dennes period som åtta förlorade år. Vid valet 2008 var presidentfrågan noga förberedd och Barack Hussein Obama, med muslimsk far och styvfar och sin barndom i det muslimska Indonesien var en given kandidat, trots att han var i det närmaste totalt okänd av flertalet väljare. Hans muslimska härkomst tystades effektivt ner under valkampanjen, när han tillträdde sitt ämbete fanns redan handlingsplanerna för ett närmande mellan USA och den muslimska världen klara. Dessa planer fanns redovisade i två huvuddokument:

Changing Course – A New Direction for U.S Relations with the Muslim World. Tillkommen genom ekonomiskt stöd från numera välbekante Georg Soros.

The Doha Compact – New Directions – America and the Muslim World. Undertecknad av Dalia Mogahed, medlem i U.S.-Muslim Engagement Project’s “Leadership Group”. En annan medlem i denna ledningsgrupp är Ingrid Mattson från ISNA, en organization närstående med Muslimska Brödraskapet.

De två dokumenten har under Obamas tid som president varit den agenda som följts till punkt och pricka i hans utrikes- och inrikespolitik. Bland hans rådgivare i muslimska frågor finns ett flertal framstående muslimer från Muslimska Brödraskapet. Vad vill då dessa rådgivare? Jo, i egna ord:

”En slags Grand Jihad för att eliminera och förstöra den västliga civilisationen inifrån och sabotera dess miserabla innehåll med de rättroendes händer så den elimineras och Allah’s religion fås att segra över alla andra religioner”. (Mohamed Akram, 1991)

I Israel-Palestinafrågan förordas en tvåstatslösning, trots att de flesta inser det omöjliga i att lägga ett Palestina gräns i gräns mot ett Israel samtidigt som den förra staten kräver att Israel skall utplånas. Med samma fria invandring och ”kulturblandning” som NWO förordar i Europa behövs inte så många år för att göra judarna till en minoritet i sitt eget land. Detta har under Obama varit USA:s officiella politik. Observera att detta även är Soros politik. Att stärka USA:s förbindelser med Iran har också varit en av huvudpunkterna i Obamas politik, trots att detta påverkar Israels situation negativt. Vi kan nu se avtalet med Iran om inskränkningar i kärnvapentillverkningen mot slopade ekonomiska restriktioner som sista punkten i Obamas politik, avslutat i elfte timmen. USA har till och med hotat skjuta ner Israeliska angrepp riktade mot Iran om förhandlingarna störs.

I en intervju i en arabisk TV-kanal framställde Obama USA som ”ett land för muslimer, judar, kristna och icke-troende”, i nämnd ordning. I sitt installationstal var ordningen ”vi är en nation av kristna och muslimer, judar och hinduer samt icke-troende”. Man kan skratta åt detta, men i diplomatins värld vägs orden på guldvåg. Kontentan är att USA fick sin första muslimska president till slut, trots att ingen förstod det.

Även moderlandet för New World Order har då under Obamas regim genomgått en omfattande islamisering genom ökad acceptans för sharialag och fler muslimska politiker på höga positioner. Till antalet har inte USA fler muslimer än exempelvis England, men trenden är tydlig. Man vill följa den kulturmarxism i spåren som nu håller på att förändra Europa i snabb takt, även den regisserad av oligarker som Soros. En oroad påve har besökt såväl Obama som sina kärnanhängare i Syd- och Centralamerika och försöker mana till enighet runt en enda Gud och en religion i ett vidare begrepp, men framstår som patetisk i sin naiva oförståelse för islams oförtrutet upprepade budskap att islam är den enda godtagbara religionen i en framtida värld. Den katolska kyrkans fredsbudskap står sig slätt mot en militant religion som islam med miljoner skanderande anhängare på gator och torg. Den kristna trons anhängare har vuxit samman med ett demokratiskt samhällssystem under århundraden medan islam är och förblir en totalitär regim, styrd – enligt deras egen uppfattning – av Allah, inte av människor. Kyrkan är en av världens största markägare, men saknar genom dessa passiva investeringar, som bara syftar till att avlöna sin egen organisation den konkurrensfaktor som islam disponerar genom en ekonomi som är aktivt delaktig i världens oljeproduktion och industriella finansiering. Utgången av denna maktkamp torde på lång sikt vara given.

Islams ökande inflytande i FN där också NWO nu får sin näring genom Agenda 2030 visar att vi är på väg mot en allians mellan de amerikanska oligarkerna, med sikte på den globala ekonomiska makten, och islam, med kontrollen av folket på sin lott. Är vi beredda att leva i en sådan värld? Och vad händer när mullorna sitter tillräckligt säkert i sadeln för att göra sig av med oligarkerna, som ändå är i deras ögon förhatliga judar? Då kommer våra efterlevande sannolikt att få se slutet på en civilisation, i likhet med romarrikets fall.

Och Obama då, vad hände med honom? Jo, han avgick som president för USA i januari 2017. Som av en tillfällighet löpte Ban-Ki-moons femårsmandat som generalsekreterare för FN ut samtidigt. Den givne efterträdaren på den posten blev – Obama! Därmed var posten som chef för det Högsta Politiska Rådet i FN och ansvarig för genomförandet av New World Order tillsatt. Oligarkerna skrattade så de kiknade.

Citat och fakta ur The Post-American Presidency av Pamela Geller och Robert Spencer.

Peter Krabbe

                                                ark 2015

2030 Agenda och Maktens Män– hur hänger det ihop? Del 1.

Jag har i några inlägg beskrivit FN:s 2030 Agenda och där bl.a. pekat på de artiklar som propagerar för en global migration, d.v.s. en fri rörlighet över jordklotet för alla människor. Men vad ligger egentligen bakom denna ”vackra” vision? Jag har också pekat på de krafter som ligger bakom Agendans tillkomst. Nu skall vi knyta ihop trådarna.

En centralfigur i vår nuvarande värld är George Soros, dels för att han ser sig själv som en världens Messias, dels för att han faktiskt är världens rikaste man, med en personlig förmögenhet som uppgår till 13 miljarder dollar kombinerat med ytterligare 25 miljarder dollar genom de tillgångar som styrs av hans företag Soros Fund Management. Sammanlagt cirka 310 miljarder kronor, ingen dålig handkassa för en inbillad världsförbättrare. Bedömare anser att Soros är den nu levande person som påverkar politik och kultur i Amerika (och västvärlden i sin helhet) mer än någon annan person. Soros är central i Bilderberggruppen och därmed också i FN:s 2030 Agenda. Jag skall i ett par inlägg förklara varför. Som källa har vi den konservativa nätsajten discoverthenetworks, som ger oss Soros biografi och detaljer från verksamheten. Den som orkar läsa de 40 sidorna kan gå direkt dit, stanna annars här.

soros-migrants

Soros och migrationen är ett dagsaktuellt ämne i media utanför Sverige.

Soros föddes i Ungern 1930 under namnet Schwartz och som sekulär jude. Fadern Tividar var redan då en globalist och bl.a. upphovsman till det som han trodde skulle bli det nya internationella språket Esperanto, något som vi idag kan se blev ett fiasko. Det nya namnet Soros betyder på esperanto ”den som kommer att bli högtflygande”. I en intervju i The Independant 1993 berättade Soros att han såg sig själv som ” some kind of God, the creator of everything”. 1947 flyttade familjen till London efter att ha överlevt andra världskriget med hjälp av falska papper. 1952 arbetade Soros i London som finansmäklare efter avslutad ekonomutbildning och hamnade några år senare på Wall Street, som skulle bli hans framtida spelplan. 1973 bildades Soros Fund Management, som redan 1985 hade ett värde motsvarande en miljard dollar.

Men pengar skall användas. I detta syfte grundade Soros 1984 Open Society Institute (OSI), som idag är aktivt i mer än 70 länder. Organisationen sponsrade flera vänsterradikala organisationer i USA, som American Civil Liberties Union och Human Rights Watch i syfte att bekämpa rasdiskriminering och övergrepp mot illegala invandrare. OSI förfogar idag över närmare 2 miljarder dollar, som ekonomiskt stödjer hundratals organisationer med migration och hjälpverksamhet inom ramen för civilsamhället på agendan. Denna filantropiska verksamhet omspänner hela världen och omfattar såväl organisationer som Amnesty och FN Foundation, d.v.s. direkta bidrag till FN. Soros har en direkt påverkan på migrationen genom att finansiera många av de organisationer som arbetar inom den frivilliga sektorn, när Ungern stängde sina gränser för invandrare nyligen obstruerades detta i hög grad av frivilligorganisationer finansierade av Soros. Soros har också fått kritik för att ha organiserat utdelandet av en handbok till migranter, ”The Rough Guide”, med instruktioner och kontaktadresser för att lättare ta sig igenom de nationella barriärerna. Utdelningen sker genom gruppen W2EU eller ”Welcome to Europé”.

Vid sidan om sitt arbete med att få sin förmögenhet att växa och att spendera resultatet på filantropiska verksamheter är Soros en stormakt inom politiken. I USA anses det demokratiska partiet vara helt styrt av Soros, som med sina ekonomiska bidrag och lobbyorganisationer i praktiken står för valet av presidentkandidat. Utöver de 5 miljarder dollar som Soros spenderat på vänsterorganisationerna ovan har rundliga kampanjbidrag kommit demokratiska politiker till del, särskilt anmärkningsvärt Bill och Hillary Clinton, Al Gore och Barack Obama. Soros kommenterade förhållandet till Clinton med ” We actually work together as a team”.  I syfte att kunna påverka presidentvalet inom lagens ram bildade Soros 2003 527 organisationer eller kommittéer som utåt sett var neutrala, men i verkligheten lobbade för demokraternas presidentkandidat. De kunde bestå av advokater, mediasammanslutningar etc. med stor påverkan på samhället. Rörelsen fick i USA öknamnet The Shadow Party, Skuggpartiet.

Problem uppstod när Soros skulle verkställa en plan att genom ekonomiska manipulationer sätta Ryssland i sådana svårigheter att en USA-styrd marionett skulle kunna tillsättas istället för Jeltsin, men den nytillträdde Putin redde upp situationen med stora ekonomiska förluster som följd för Ryssland. Kongressens undersökningskommité kallade affären ”one of the greatest social robberies in human history”.

Den konservative presidenten George W Bush blev en nagel i ögat på Soros. Efter katastrofen 9/11 2001 hävdade Soros att terrorismens rötter var fattigdom och okunskap, att en växande olikhet mellan fattiga och rika krävde beslutsamma handlingar i en global skala. Istället kastade Bush in landet i Irakkriget för att rensa upp med militärmakt. Soros hade året innan publicerat sin bok ”Reforming Global Capitalism”.

Soros tog med hjälp av sina ekonomiska tillgångar aktiv roll i ett flertal konflikter, även utanför USA. Under Jugoslavienkrisen på 90-talet sponsrade Soros motståndarsidan mot Milosevic med 100 miljoner dollar och under revolutionen i Georgien avsattes Schevardnadze med hjälp av 42 miljoner dollar. Även Ukrainakrisen och upproret i Kirgizistan fick vederbörliga penningbidrag.

På hemmafronten kunde Soros glädja sig åt att hans kampanjbidrag starkt bidrog till att återinsätta en demokratisk president genom Barack Obama, som praktiskt taget annonserade ut sin kandidatur på väg ut från Soros kontor. Efter avslutade ämbetsperioder väntar nu Hillary Clinton på samma förmåner, vilket lär göra det svårt för republikanernas motkandidat.

Ytligt sett verkar Soros vara en människa som styrs av inbördes helt motstridiga ideologier. Hur skall man förklara denna mänskliga gåta? Å en sidan har vi en extrem kapitalist som ökar på sin förmögenhet i snabb takt genom transaktioner i global skala som får världen att skälva, aktioner mot nationella valutor som så när får länder att kollapsa och regeringar att falla, spekulationer mot korrumperade stater och direkta investeringar i krigssituationer för att avgöra vem som skall stå som segrare i konflikterna. Ofta med hjälp av den grövsta formen av bestickning, kapitalets främsta vapen. Å andra sidan har vi en filantrop som predikar fred på jorden och utrotande av fattigdomen, fri migration och till och med utrotandet av den kapitalism som han själv är den främsta företrädaren för.

Sov på saken, så skall vi i nästa inlägg se på Soros 6-punkters program för vår framtid. Bli inte förvånade om ni känner igen 2030 Agenda i ideologin! Vi skall också göra en historisk djupdykning för att hitta motiven!

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: