Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation?

Facebook hade vänligheten att lägga ut denna serie som ett ”minne” på åttaårsdagen av min första publicering, den 18 juni 2016. Med viss förvåning, eftersom Facebook de senaste åren har gjort stora insatser för att stoppa spridningen av mina alster, tackar jag för påminnelsen och lägger ut den igen, även på bloggen. Det intressanta är att serien skildrar tiden strax innan eskaleringen i Ukraina och tiden med skådespelaren Zelensky som fanbärare för globalismen. Den omfattar 10 delar och om någon ser den som en intressant sommarläsning kan det vara värt att lyfta fram den igen! Jag lägger därför här ut del 1, resterande kan sökas i arkivet under juni 2016.

Globalism betyder i sin enklaste form att världen skall styras av en enda regering, ha en enda armé, en valuta och en religion. Tanken är långt ifrån ny, den hävdades redan under Romarriket. Skillnaden var att världen då var liten, Asien och den amerikanska kontinenten fanns inte ens på kartan. Bolsjevismen och Hitlers Tredje Rike hade samma ambitioner med samma tankegods fast i en betydligt större värld.

Försöken att upprätta en världsregering har dock hittills alltid misslyckats kapitalt, främsta orsaken har nog varit att användandet av militär makt, våld och terror sällan skapar de lojaliteter som behövs för att hålla samman större strukturer. Världen är ett kalejdoskop av olika kulturer, religioner, traditioner, värderingar, behov och förmågor. Hur kan någon tro att allt detta skulle gå att förena under ett litet fåtals styre? Ändå har världsregeringen varit en dröm för en grupp människor som under det senaste seklet trappat upp sina ansträngningar att konkretisera denna dröm. Man har numera insett att vapen inte är rätt modell, utan ekonomisk överhöghet. Efter att under ett par hundra år tålmodigt ha byggt upp en i det närmaste total kontroll över världens ekonomi är denna grupp nu ytterligt nära målet – en ny världsordning.

Knappast någon kan väl tro på fagra löften om att en värld utan nationalstater skulle få leva i permanent fred genom frånvaron av territoriella tvister eller ojämnt fördelade råvarutillgångar, ha ett jämnt fördelat välstånd genom en global socialism, kunna ge utbildning och sjukvård till alla eller ge världens medborgare ett inflytande över sina liv. I synnerhet inte när de som gör anspråk på att styra denna framtida värld under de senaste hundra åren svarat för det mesta av världens konflikter, krig, depressioner och dessutom samlat 40 % av världens förmögenheter under sin egen hatt. I själva verket handlar det om en korruptionskarusell utan motstycke i historien, där behövda politiker, företagare och organisationer fått smaka på kakan i utbyte mot obetingad lojalitet. Att någon annan än dessa oligarker eller deras närmaste män skulle komma ifråga för ledningen av den nya världen finns inte ens i tankevärlden. Syftet är nämligen att behålla och utöka de redan verkställande finansiella tillgångar som nu kontrolleras av 1 % av jordens befolkning. För att nå detta syfte krävs hårda tag. En vanlig uppfattning i dessa kretsar är att jordens befolkning behöver minskas med flera miljarder människor för att få balans mellan jordens tillgångar och efterfrågan. Uppfinningsförmågan är stor i detta avseende och radikala grepp som världskrig, växtgifter, genmanipulering, medicinsk manipulering och folkförflyttningar är man inte främmande för. I många U-länder ser man vaccineringar som ett försök att döda befolkningen och svarar med att mörda läkarteamen.

Centrum för globaliströrelsen finns i USA och främst i Washington och New York. Det är knappast någon hemlighet längre att dess finansiella tungviktare är familjerna Rothschild och Rockefeller, som under de senaste 200 åren metodiskt byggt upp sina förmögenheter. Till deras springpojkar hör namn som Soros, Kissinger och många andra, som vi skall stifta bekantskap med i kommande artiklar. Deras problem är att spelplanen för deras verksamheter hänvisat dem till västvärlden, medan Asien med Kina och i viss mån Ryssland oförutsett vuxit lavinartat i ekonomisk betydelse de senaste 20 åren och nu hotar att etablera ett parallellt finansiellt system, som i sig självt är ett direkt hot mot det planerade världsstyret, eller åtminstone mot dem som ansett sig givna att styra det. Oligarkernas brådska med att hantera detta problem blir följaktligen också det största hotet mot världsfreden i vår tid, Ryssland och Kina kommer aldrig frivilligt att inordna sig under ett i grunden amerikanskt världsstyre, inte ens om man försöker kalla det för ett FN-projekt. Att utmana Ryssland militärt försätter därmed lilla oskyldiga Sverige inför ett direkt krigshot, något som vi starkt upplever redan nu, våren 2016. Eller kanske inte Sverige är så oskyldigt? Detta skall vi också titta på längre fram.

Det ursprungliga fokuset på Västeuropa och Amerika gav upphov till den styrgrupp som kallas Bilderberggruppen, behovet av en starkare kontroll över kärnlandet USA förde fram till bildandet av CFR, Council on Foreign Relations, och behovet av en mer internationell inriktning födde Den Trilaterala kommissionen TC, alla syskon i samma familj och med till övervägande del samma medlemmar. I dessa grupper finns västvärldens finansiella och politiska makt samlad, vi kan gott kalla dem embryot till en kommande världsregering. Konstellationens Grand Old Man är David Rockefeller, som ser sig själv som den givne presidenten, sina 101 år till trots.

Den militära makten är idag delad på FN:s fredsbevarande trupper och den operativa spjutspetsen NATO. I båda fallen bygger trupperna på tillskott och finansiering genom deltagarländerna, men FN måste genom sin breda bas av deltagarländer arbeta lågmält och preventivt. Det behöver inte NATO, som har att kämpa mot Rysslands och Kinas arméer om maktövertaget. Globalisternas dröm är att alla dessa arméer slås samman till en enda världsarmé, som ju då får som enda uppgift att slå ner uppror och konflikter inom den ”enade” världsbefolkningen. Ger detta associationer?

Den successiva sammanslagningen av världens valutor har lett till bildandet av euron. Problematiken är komplex, men problemen handlar dels om USA:s minskande guldreserv och den allt svagare kopplingen av dollarn till denna, något som ger möjlighet att trycka obegränsat med sedlar, vars värde då inte blir beständiga. Kina går motsatt väg och ökar istället sin guldreserv i syfte att skapa en stark valuta (BRICS), som kan utmana dollarn i internationell handel. Detta kan i förlängningen äventyra den amerikanska ekonomin, prissättningen av oljan och därmed oligarkernas finansiella grepp.

Oligarkerna är till största delen sekulära judar. Deras syn på lämplig världsreligion är oklar. Att döma av islams frammarsch i FN ses denna totalitära religion som lämplig för att hålla massorna i schack. Invandringen av muslimer till såväl USA som Västeuropa tyder också på detta, speciellt Muslimska Brödraskapet har fått en särställning vad gäller att sprida sin form av islam. Det är också tydligt att påven ser sin ställning som hotad i dagsläget.

Allt detta skall vi se mer på längre fram. Låt oss nu istället gå 100 år bakåt i historien och undersöka bakgrunden och, framför allt, försöka förstå vad som egentligen hände under 1900-talet. Är den historia som berättats för oss i skolorna den sanna? Eller har vi alla blivit grundlurade under ett helt sekel? Är kampen mellan kapitalism och kommunism en illusion?

De flesta som hört berättas om den nya världsordningen har också uppfattat att det finns en socialistisk agenda bakom, särskilt betonat genom FN:s Agenda 2030 som är en kopia av NWO:s program, och haft svårt att få detta att gå ihop med oligarkernas superkapitalistiska verksamhet. Förståelsen av detta är viktig för förståelsen av vad vi har att vänta i framtiden.  Så låt oss i detta lilla format försöka sammanfatta vad som egentligen hade behövt minst 1000 sidor:

Kapitalism på lokal nivå innebär frihet att bedriva privat företagsamhet och tjäna sina pengar genom att skapa vinster genom denna. Globalt kräver företagsamheten frihandel, där vinsterna kan återföras till det lokala företaget, återinvesteras, skapa nya jobb och generera förmögenheter och inkomster som kan beskattas för samhällets utgifter.

Marxismen innebär å andra sidan att det privata ägandet är förbjudet, ett enda parti kontrollerar statens ekonomiska planering och fördelar vinsterna till folket efter eget godtycke. Individen saknar oftast motivation att förädla eller förbättra verksamheten eftersom det saknas ett belöningssystem för detta.

Det som intresserar oligarkerna i marxismen är Monopolet, ”ett allomfattande monopol, som inte bara kontrollerar regeringen, penningsystemet och all egendom, utan också ett monopol, som likt de bolag det söker efterlikna, är självbevarande och evigt” (Eustace Mullins). I det sovjetiska systemet belönades människor beroende på deras rang och betydelse i den statliga hierarkin, de som åtnjöt flest extra förmåner var de som ledde staten.

När länder som Ryssland släpper på sin marxism fylls genom trögheten i systemet tomrummet av maffian, medan exempelvis Kina genom skarp övervakning har lyckats kombinera kommunism och kapitalism till ett framgångsrecept, som egentligen är den förebild som oligarkerna eftersträvar. Möjligheten att koncentrera makt och kontroll är en av grundtankarna i den nya världsordningen. Man kontrollerar redan världens finansiella sektor och söker en koncentration av producentledet till de egna, multinationella företagen. Detsamma gäller för jordbruket och den medicinskt- kemiska industrin. I avvaktan på nationernas avskaffande är frihandelsavtalen TTIP och TTP avgörande för utvecklingen. Monopoltanken kräver samtidigt att konkurrerande verksamheter motarbetas, läggs ner eller inkorporeras. Den våg av företagssammanslagningar som nu sveper över den industrialiserade världen är ingen tillfällighet, utan ett konkret genomförande av branschvisa monopol. Genom detta kan lönsamheten kontrolleras. ”Ett partnerskap mellan internationell monopolkapitalism och internationell revolutionär socialism är till fördel för båda” (Frederick C Howe 1906).

”Kontroll kräver ett statiskt samhälle. Ett växande, konkurrerande och fritt samhälle ger nya människor chansen att göra sig en förmögenhet och ersätta några av dem som redan finns i toppen. Därför befrämjar man lagstiftning som inskränker entreprenörssatsningar och som skattar bort kapitalanhopningar som inte skyddas av de skattebefriade stiftelserna hos etablissemangets inre krets. Alla ansträngningar görs för att pressa en medelstor affärsrörelse mot väggen och tillåta att den slukas av etablissemangets giganter” (Gary Allen). Socialism sätter makten i händerna på regeringen, samtidigt måste makten över regeringen tillfalla Rockefeller och de organisationer som han personligen styr.

Med Howes uttalande från 1906 i åtanke kan vi gå tillbaks till den ryska revolutionen 1918. En av dåtidens amerikanska oligarker var Andrew Carnegie, som 1892 ägde världens största stålbolag. Hans engagemang utvecklades i stiftelsen Carnegie Endowment for International Peace, som i sin tur formulerade den s.k. Marburgplanen.

Målsättningen med denna plan var att svetsa samman ”internationella finansiärer och socialister i en rörelse för att tvinga fram bildandet av ett förbund (Nationernas Förbund, föregångare till FN) för att med maktmedel upprätthålla freden….. och tillhandahålla ett botemedel för alla mänsklighetens politiska missförhållanden” (Jennings C Wise). ” Ryssland var då – och är idag – den största outnyttjade marknaden i världen. Dessutom utgör Ryssland det största potentiella konkurrenshotet mot amerikansk industriell och finansiell överhöghet.” (Antony Sutton 1974).

Ryssland styrdes av familjen Romanov fram till avrättningen av tsar Nikolaj II med familj i samband med revolutionen 1917. John D Rockefeller sr:s personlige sändebud George Kennan, ägnade 20 år åt att främja revolutionär verksamhet riktad mot tsaren. Före revolten var Ryssland världens ledande oljeproducent, 1902 stod Ryssland för mer än hälften av den totala världsproduktionen. Efter revolutionen 1922 var istället hälften av oljekällorna ur drift. Rockefeller hade som ägare till Standard Oil därmed satt sin värste konkurrent ur spel och kunde därefter gå in och ta över stora delar av den ryska oljebranschen.

Rockefellers engagemang i den ryska revolutionen var omfattande, både ideologiskt och finansiellt. Trotskij fick en fristad i USA efter det misslyckade revoltförsöket 1905 och när han återsändes 1917 hade American International Corporation bildats i New York i syfte att förmedla ekonomiskt bistånd till bolsjevikerna. Bakom organisationen stod J P Morgan, Rockefellerfamiljen och National City Bank. Även Federal Reserv Bank stödde öppet den genomförda revolutionen. För Rockefeller var det införda sovjetsystemet ett experiment i hur ett statsmonopol kunde utformas, i syfte att vara förebild för den planerade globala världsregeringen, ett experiment som skulle komma att kosta 100 miljoner ryssar livet under kommunismens järngrepp. Som en ”pikant” detalj kan nämnas att Stockholmsbanken Nya Banken (senare överförd till SE-banken) under 20-talet var mellanhand för överföringarna från de amerikanska oligarkerna till de ryska revolutionärerna. Familjen Wallenbergs plats i Bilderberggruppen har möjligen här sin grundplatta…

Morgan- Rockefeller fick en betydande roll i det tidiga Sovjetimperiets uppbyggnad. Rockefellerägda Vacuum Oil blev agent för försäljningen av sovjetisk olja i Europa genom likaledes Rockefellerägda Chase National Bank. John D Rockefeller jr beviljade 1926 ett lån på 75 miljoner dollar till bolsjevikerna och byggde ett oljeraffinaderi i Ryssland mot 50 % av den kaukasiska oljeproduktionen. Även under tiden efter andra världskriget investerades stora belopp i den sovjetiska produktionsapparaten. Enligt bedömare kom 90 -95 % av Sovjets teknologi direkt eller indirekt från USA och dess allierade (Antony Sutton 1972).

Det tycks med andra ord som om utmålningen av kommunismen som världens fiende nr 1 har varit ett spel för galleriet. Utan en rättmätig och synlig fiende kommer ingen nation att frivilligt ge upp sina individuella fri- och rättigheter. Detta ser vi med förskräckande tydlighet nu, våren 2016, när den amerikanska retoriken ”övertygar” Löfven om lämpligheten för Sverige att gå med i NATO, trots att den enda hotbilden är NATO:s egen provokation mot Ryssland.

En-världsplaneringen står och faller med den ekonomiska kapplöpningen, där mot förmodan Kina – med Ryssland som partner – utvecklas snabbare än vad Rockefeller tänkt sig. Samtidigt har oligarkerna satt igång tåget FN genom Agenda 2030 i tron att inget kunde hota deras egen styrande roll i världsregeringen. Deras skräckscenario är att istället BRICS-länderna med sina miljarder människor tar över styret. Bara en militär storkonflikt tycks nu kunna vara Rockefellers medel för att stoppa detta. Det har gått bra förr och kan göras igen, om världen vägrar lyda.

Morgan- Rockefeller var tidigt ute även vad gäller krigsförberedelserna i Nazi-Tyskland och har ett stort ansvar för att den nödvändiga tekniken utvecklades, både tekniskt och finansiellt. Samtidigt som Sovjetimperiet hjälptes på vägen startade Rockefeller upp den industri som skulle möjliggöra andra världskriget. Aktörerna var desamma som i Ryssland, med Vacuum Oil (Standard Oil). 1924 presenterades Dawes-planen för finansiellt bistånd till Tyskland. Fram till 1933 investerades mer än 800 miljoner dollar i den tyska industrin. I samarbete mellan tyska I G Farben och Standard Oil tillverkades 95 % av de tyska sprängmedel som användes under kriget. Standard Oil medverkade också till den tyska framställningen av syntetisk bensin, som skulle garantera bränsleförsörjningen under kriget, denna framställdes ur det tyska brunkolet då oljetillgången var begränsad och importberoende. Ironiskt nog startade General Motors och Ford Motor Co upp de bilfabriker i Tyskland för Opel och Ford, som sedan skulle bli huvudleverantörer av tyskarnas stridsvagnar.

De tyska avtalen underlättades av att den amerikanske oligarken Paul Warburg, som grundade Federal Reserv Bank hade sin bror, Max Warburg, kvar som bankir i Hamburg. Paul Warburg emigrerade till USA från Hamburg, där familjen bott tidigare och var nära knuten till familjen Rockefeller. Han blev också styrelseledamot i I G Farben. Det är belagt att IG Farben bidrog finansiellt till att Hitler blev vald 1933. (Antony Sutton 1976). Mera om detta senare. Vi kan dock sammanfatta att Rockefellers, som är drivande i genomförandet av globalismen, har varit aktivt pådrivande i både den ryska revolutionen och det andra världskriget. Kommer de att vara det även i det tredje?

Till de mer märkliga inslagen i Rockefellerkretsens förberedelser för världsregeringen hör kraven på nolltillväxt och nedläggningen av industrienheter. Detta började i USA under 1980-talet. ”Under de senaste tre decennierna har produktionskapaciteten i USA:s ekonomi halverats, mätt i termer av varumarknadskorgar per capita, per hushåll- och per kvadratkilometer-basis. På samma gång har penningfordringarna på denna sjunkande produktion ökat hyperboliskt” (John Hoefle 2001). ”Som ett resultat av detta har de rika blivit rikare och de fattiga fattigare, medan medelklassen fortsatt att minska. Detta är det pris som de sammanlänkande organisationerna från den inre kretsen har utkrävt bakom våra ryggar” (Daniel Estulin).

”Ingen i Rockefellerfamiljens inflytelsesfärer kan gå sin egen väg eller formulera en självständig policy, oavsett vad som kan vara dess rättfärdigande, därför att den opererar under kontrollen av världens finansiella struktur, vilket betyder att på vilken given dag som helst, kan alla dess tillgångar göras i det närmaste värdelösa av skicklig finansiell manipulation. Detta är den yttersta kontrollen, vilket säkerställer att ingen kan lämna organisationen. Inte bara skulle han bli berövad alla tillgångar, utan han skulle också stå under kontrakt för att omedelbart bli lönnmördad”. (Eustace Mullins 1988).

Peter Krabbe

Källor:

Daniel Estulin / Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010 (huvudkälla)

Eustace Mullins / The Medical Conspiracy Against America, 1988

Frederick C Howe /  Confessions of a Monopolist, 1906

Gary Allen / The Rockefeller File

Jennings C Wise / Woodrow Wilson: Disciple of Revolution

Antony Sutton / Wall Street and the Bolsjevik Revolution, Wall Street and the Rise of Hitler

John Hoefle / Southern Strategy, 2001