I väntans tider….
27 november, 2020 114 kommentarer

Fortfarande finns det en liten andel av världens befolkning som väntar på den slutliga bekräftelsen om vem som skall bli USA:s nästa president. Den större andelen har redan vant sig vid – och gläds uppenbarligen åt – den förväntade installationen av Joe Biden och hans vicepresident Kamala Harris, kvinnan som tros ersätta den ålderssvage Biden redan under det första ämbetsåret.
Är det då så farligt att en regim, som i stort sett är en upprepning av Obamas tid vid makten, får förnyat förtroende de kommande fyra åren? Svaret är ja för dem som inser att den pågående FN-agendan New World Order, eller mer populariserat The Great Reset, är på fullt allvar. Nej svarar de som fortsätter sin Törnrosasömn i tron att världen går mot större frihet, demokrati och rättvis inkomstfördelning i global bemärkelse. Klimatet skall ju bli kallare (varför vi nu skulle vilja det?) och all miljöförstöring upphöra så alla blir både friskare, gladare och lyckligare. Familjetvånget skall upphöra och alla får nu finna sig själva i sin ensamhet, göra vad de vill, älska med vem de vill, tycka vad de vill och strunta i alla bekymmer med barnpassning och krävande föräldrar. Staten finns ju där istället, delar ut fickpengar och viskar sina små råd i öronmusslan.
Men ridån är tung, alla orkar inte lyfta den för att se efter vad som finns bakom.
De som ändå orkar göra det ser ganska snabbt att skillnaden mellan Trump och Biden är just att den förre är den förste presidenten sedan J F Kennedy att inse vilket bedrägeri mot befolkningen som agendan innebär och som samtidigt försökt stoppa eländet, medan den senare i sin förvirrade senilitet väntar på papperslapparna med nästa presidentorder att läsas upp inför konfunderade väljare som snabbt kommer att sätta jublet i halsen.
För världens fattiga blir inte rikare om inte världens rika samtidigt blir fattigare. Industrier i u-länderna uppstår inte om de inte samtidigt läggs ner i i-länderna. Tillväxt och konsumtion försvinner där kapitalet försvinner och uppstår där oligarkerna väljer att placera det istället.
Oligarkerna har insett att det är bekvämare att låta staten styra befolkningen och att istället äga och styra staten.
Deras enda kvarvarande hake är att länder som Kina och Ryssland ännu inte går att köpa, därför får man nöja sig med att omvandla västvärlden efter samma modell så länge och hoppas på att resultatet blir så lockande att man kan byta päron mot äpplen och dela på fruktkompotten. I framtiden kommer vi därför alla att leva under ett nykommunistiskt system där staten håller oss i örat medan oligarkerna klingar i champagneglasen och skålar för alla äntligen fritt tillgängliga råvaror runt vårt jordklot, så skönt att nu slippa kriga för att få tillgång till metaller, olja, gas, kol, odlingsmark, betesmarker och fiskevatten. För ni trodde väl inte att sol och vind skulle kunna ge energi åt framtidens värld när energibehovet blivit mångdubblat? För det kommer det att bli snabbare än ni anar. Det är bråttom nu…
Förlänger vi då bara en liten, redan utmätt tidsfrist marginellt genom att låta Trump fortsätta sin kamp för våra traditionella samhällen där vi har det bra med våra kulturer och våra värderingar, i fred för den otäcka världen som kryper allt närmare?
Kanske är det så, men inför valet att bli utrotade som loppor genom de virusattacker som nu kommer att sprutas över oss tills vi ger upp, är det nog ganska naturligt att vi vägrar erkänna oss besegrade. Hellre då utnyttja Trump genom att ge honom legitimitet att avsätta västvärldens redan korrupta politiker för att istället tillsätta dem som vi litar på och delar värderingar med.
Det enorma valfusket i USA har tydligt visat att demokrati som begrepp redan är förlorat om Biden förklaras som vinnare. Då är allt förlorat och Europa blir ett museum, folket har förlorat makten och fattigdom och arbetslöshet väntar.
Kanske hade vi kunnat bygga en bättre värld med demokratin som budskap. Men världen fungerar inte så. Polariseringen är redan för stor och religionerna ökar tyvärr motsättningarna. Kristendom och demokrati har blivit synonymer för vår omvärld. Stora delar av världen vill inte ha kristendom utan sina urgamla klanstyrda samhällen där andra religioner har företräde. I kommunistiska samhällen är Partiet och dess ordförande Gud. Där blir det ingen konkurrens om Makten. När staten är svag blir religionen istället starkare, men i en religion följer man inte med sin tid och många problem blir svårlösta, det saknas ett uppdaterat facit. Lagt kort ligger. Att blanda många artfrämmande religioner inom ett begränsat geografiskt område blir ett sätt att påskynda vår civilisations fall, den kristna demokratin står sig slätt både mot ateismens starka Stat och mot de många alternativa Gudarnas härskaror. När våra kyrkor bränns utan att vi reagerar har vi redan förlorat. Är det så vi vill ha det?
Och hur går det då med valet? Blir det Trump eller Kamala/ Biden? Det får vi kanske veta när vi tänt både det första och det andra adventsljuset, men gladast blir i alla fall jag om Trump får vara jultomte med vår frihet i tomtesäcken. Det är värt att vänta på…
Alternativet berättar Claire Edwards, med bakgrund i FN, om i denna sevärda video. (The Covid-19 Genocide of 2020 by Claire Edwards (bitchute.com) Se den gärna och begrunda, kanske blir den en väckarklocka för dem som ännu inte vaknat. Men det finns inte tid att trycka på snooze, detta har redan börjat!
Peter Krabbe