Varför råder oenighet om klimatförändringar?

Frågan kan tyckas irrelevant. Klimatet är väl vad det är? Obestridligt? Vad gäller i så fall debatten? Vi har i alla tider pratat väder, något som för de flesta påverkar den dagliga gärningen. Något som för sysselsatta inom jordbruksnäringen kan vara skillnaden mellan vinst och förlust, överlevnad eller undergång. Åtminstone vi skåningar har upplevt alla sorter utan att bekymra oss nämnvärt, vissa vintrar saknar vi helt snö och frost, andra kör vi i konvojer efter snökanoner genom meterhöga drivor för att kunna ta oss till Malmö. Vissa somrar regnar all utevistelse bort, andra steker vi oss i gassande sol.

De senaste decennierna har dock rena kriget brutit ut mellan IPCC och grupper av vetenskapsmän om vilka regelverk som skall styra vår framtida tillvaro, nu går jorden mot sin undergång om vi inte hejdar utsläppen av koldioxid och därav följande uppvärmning enligt IPCC medan andra hävdar att vi närmar oss en ny istid. Hur kan man se samma sak på så olika sätt? Låt oss göra en liten analys för att reda ut begreppen. Faktum är att om vi inte gör det, kanske jorden går mot sin undergång, men av helt andra orsaker, nämligen politiska motsättningar.

bild havstroll

Hoten om obehagliga klimatförändringar plågar oss natt och dag!

1900-talet har präglats av en stegvis temperaturökning, mätt i medeltemperatur för jorden som helhet. Den har dock begränsat sig till 0,7 grader under mer än ett sekel, med perioder av stigande temperatur under 1910- 1940 och 1975- 1998. Perioderna efter andra världskriget och under 2000-talet har inte inneburit någon sådan ökning. När debatten startade under de sista decennierna av 1900-talet trodde man att industrialiseringen av världen var orsaken, främst genom utsläpp av koldioxid. Någon annan förklaring fanns inte tillgänglig genom att forskningen var dåligt koordinerad och otillräckligt utbyggd. Koldioxidteorin hade sina rötter i det tidiga 1800-talets primitiva forskningsvärld och kunde enkelt dammas av som faktabaserad. En avgörande fråga i debatten är därför huruvida uppvärmningen är orsakad av människan eller är en följd av naturliga processer. Koldioxid har alltid funnits i atmosfären i varierande mängder och är en förutsättning för liv på jorden, eftersom växternas fotosyntes är beroende av koldioxid. Är industriella utsläpp av koldioxid marginella i sammanhanget eller avgörande för växthuseffekten och därmed en snabbare uppvärmning?

Eftersom den kamp mot industrialismen som nu skulle börja var global, även om den nationella utbredningen var minst sagt olikartad, behövdes ett världsomfattande forum för att handlägga problemen och IPCC (International Panel on Climate Change) bildades i FN:s regi 1988. Ett omfattande arbete, inte med att utreda orsakerna till uppvärmningen, utan med att ta fram rapporter som styrkte den redan lanserade teorin om koldioxiden startades. Detta bak- och framvända arbete är den egentliga orsaken till den av hårda motsättningar präglade debatt som förs idag. Trots en flod av forskningsrapporter som sökte förklaringar i andra fenomen hade nu en stark och envis politisk styrning av det önskade resultatet inletts, till forskarvärldens stora förvåning.

”Tidigare har politikerna bestämt sig för en sak de vill besluta om och därefter beställt de vetenskapliga bevis som stöder deras beslut. Detta måste upphöra” säger EU:s vetenskaplige rådgivare Anne Glover, ”det är inte så vetenskap fungerar. Vetenskap är förutsättningslöst insamlande av fakta, formulerande av en hypotes som kontrolleras mot tillgänglig fakta och i bästa fall kan man ur detta komma fram till en slutsats. Först därefter kan det vara lämpligt att fatta politiska beslut.”

Detta uttalande efter EU-valet kan ju inge hopp om en förändring, alternativt får Anne Glover sparken inom kort. Drivande inom den hysteriska koldioxidteorin är förutom FN det demokratiska partiet i USA, igångsatt av förre presidentkandidaten Al Gore och utvecklat av Obamas administration, främst genom utrikesministern John Kerry som i sin argumentation pläderar för dödsstraff för klimatskeptiker, d.v.s. de som tror på vetenskapliga förklaringar istället. EU följer lydigt med i polemiken, trots katastrofala konsekvenser för tillväxt och energiförsörjning. Detta förvånar så mycket mer som EU både har haft och kommer att ha en konservativ majoritet. Uppenbarligen är det militära gummibandet till NATO av prima kvalitet. Republikanerna i USA håller tyst. Än så länge.

Vad är det då för politiskt budskap som är inbakat i denna till synes goda gärning, att rädda jorden från förintelse i skärselden? Vi kan bara gissa oss till diskussionerna i de stängda rummen, men de tecken som sipprar ut kan tolkas på följande sätt:

I en rapport från ett antal amerikanska universitet, sponsrad av NASA som i sin tur styrs av amerikanska regeringen, gör matematikern Motesharrei ett antal klarläggande uttalanden. ”Den ekonomiska uppdelningen av samhället i rika och fattiga begränsar flödet av resurser till de fattiga och skapar ett överskott för de rika som sätter stor press på de naturliga tillgångarna. Denna situation kommer oundvikligen att leda till samhällets undergång.” ” De två lösningarna är att minska den ekonomiska ojämnlikheten för att garantera en rättvisare fördelning av resurserna och att dramatiskt reducera förbrukningen av resurser genom förnybara energikällor och minskad befolkningstillväxt.” ” Ekonomisk tillväxt är det största hotet mot ekologin.” Till och med prins Charles faller in i kören och proklamerar att ”en genomgripande omvandling av den internationella kapitalismen är nödvändig för att förhindra klimatförändringarna”.

Hmmm. Var det inte meningen att västvärldens industri skulle strypas för att minska uppvärmningen genom koldioxidutsläppen? Känns det inte mer som om Marx har återuppstått? Att detta tilltalar vänsterextremister och Miljöpartister förvånar kanske inte. Men hur kan ett konservativt EU helt okritiskt svälja dessa floskler? Anne Glover lär inte vara den siste som nu börjar fundera över vad som egentligen sker. Det strömhopp av meriterade forskare från IPCC som tidigare svalt den utmålade idealismen, men nu börjat reagera mot det totala negligerandet av vetenskapliga fakta till förmån för ren politik, har till och med föranlett en amerikansk undersökningskommission i Washington att hålla en utfrågning av fyra kända toppforskare inom IPCC som nu hotar med att lämna organisationen i protest. Den mest kände, Richard Tol, betonar att IPCC:s arbete inte längre bygger på vetenskap. Även den internationellt kände svenske klimatforskaren Lennart Bengtsson har på samma grunder lämnat sitt samarbete med IPCC, något som väckt uppmärksamhet i hela världen men inte kommenterats med ett enda ord i svenska media.

häxbål

Tror du på uppvärmningen nu då?

Det paradoxala med den förda politiken är att man skjuter sig själv i foten genom att de fattiga inte längre har råd med en rimlig uppvärmning av sina hus på grund av skenande energikostnader och att arbetslösheten ökar lavinartat genom industrinedläggelser. I det industrialiserade Frankrike har arbetslösheten på fem år ökat med 50 %. I Tyskland börjar man åter mata sina koleldade kraftverk för att motverka energifattigdomen.  I Sverige kan vi tillåta oss vara stora i korken genom vår etablerade vattenkraft, vindkraften kan vi ha som dekoration.

Ett argument för IPCC:s agenda som ofta hörs är den stora uppslutningen av vetenskapsmän, av Obama angiven till 97 % av den samlade kompetensen. I en analys av detta påstående i Wall Street Journal konstateras att det saknar grund och närmast kan liknas vid bedrägeri. Siffran har sitt ursprung i en studentuppsats vid ett amerikanskt universitet och har sedan fått växa obehindrat ända upp till presidentens talarstol. Upprördheten är istället stor hos många forskare som anser sig felciterade eller censurerade för att passa IPCC:s slutrapporter. I själva verket finns ingen vederhäftig dokumentation om forskarvärldens åsiktstillhörighet. Det finns heller ingen redovisning av vem som anses tillhöra denna forskarvärld, men det kan konstateras att de egentliga klimatforskarna inom det naturvetenskapliga området är få jämfört med ekonomer, socionomer och liknande grupper som helt saknar insikt i sakfrågan och istället är inriktade på att presentera teorier om vad som kommer att hända med jorden om koldioxidteorin skulle vara riktig, något som IPCC ensamt anser är klarlagt. I gengäld har ett upprop i USA i protest mot IPCC på kort tid samlat fler än 30.000 namn med akademisk examen, varav 9.000 med filosofie doktors-examen.

Många tar illa vid sig när Miljöpartiet kritiseras i dessa sammanhang. Man tänker då egentligen på frågor som renare luft, minskade kemikaliemängder i miljön och minskade utsläpp av andra sorters föroreningar. Jag tror inte att någon motsätter sig detta vällovliga arbete, men låt oss kalla detta miljöförändringar, som har väldigt lite att göra med klimatförändringar. Dessa senare styrs enligt IPCC av ökade koldioxidmängder i atmosfären medan den större delen av den opolitiska vetenskapen menar att helt andra faktorer styr klimatförändringarna.  Koldioxidhalten i atmosfären uppgår till blygsamma 0,04 %, medan dess effekt i växthusgaserna uppskattas till 10 %. Resten av dessa utgörs huvudsakligen av vattenånga. Det är viktigt att komma ihåg att varken koldioxiden eller växthusgaserna i övrigt är giftiga gaser, utan nödvändiga förutsättningar för vår livsmiljö till skillnad från orenade utsläpp av tungmetaller m.m. från industri och fordonstrafik. Dessa miljöförändringar påverkar naturligtvis vår hälsa och miljö negativt och måste motarbetas genom krav på rening och produktutveckling. Större ekonomiska resurser skulle kunna läggas på detta om man istället minskade det meningslösa slöseriet för att hitta alternativa energiformer. Vi behöver billig energi för att kunna lösa våra framtida problem och har också alla möjligheter att producera detta. Kärnkraft är ett exempel och tekniska utvecklingar av den är på väg. Framtidens problem kommer snarare att bestå av behovet av uppvärmning än det motsatta.

I kommande artiklar skall jag gå igenom det vetenskapliga läget i klimatfrågan i olika avseenden och därmed försöka skapa perspektiv på den pågående debatten.

Peter Krabbe

 

 

Annonser

Dags att stoppa länsstyrelsens ”visioner” för Falsterbonäset!

Länsstyrelsen har i en remiss till länets kommuner begärt in synpunkter på det fortsatta klimatanpassningsarbetet. Vellinge kommuns svar har i dagarna offentliggjorts på kommunens hemsida. Läs Vellinge kommuns hela yttrande. (PDF-dokument, 81 kB) . För den som inte orkar ta sig igenom kanslisvenskan och inte har insikten att identifiera ironin gör jag här en kort sammanfattning av detta för vår kommun ytterst viktiga dokument. Vellinge kommun gör här en kraftfull markering mot länsstyrelsens utopiska miljöflum och försöker på ett föredömligt sätt tillföra sans och realism till debatten. Att detta är en överlevnadsfråga för vår kommun förstår den som dessförinnan läser också länsstyrelsens remiss http://www.lansstyrelsen.se/skane/sv/miljo-och-klimat/klimat-och-energi/klimatanpassning/pages/regional-handlingsplan-for-klimatanpassning-2014.aspx. Det som för normalt funtade invånare framstår som ett dåligt skämt från länsstyrelsens sida, får efter Miljöpartiets framgångar i Europavalet en obehaglig eftersmak som alla invånare i Vellinge kommun bör ta med sig till valurnorna i september. Efter helvetet kommer skärselden. Eller vad sägs om detta citat ur länsstyrelsens text ovan: ” Det tydligaste exemplet i Skåne gäller Falsterbohalvön, som omges av Natura 2000-områden som skyddar dagens naturvärden, men där skyddsåtgärder för bebyggelsen påverkar områdesskyddet negativt.”

Skanörs kyrka

Anser länsstyrelsen att Falsterbonäsets kulturhistoriska bebyggelse är ett riksintresse eller enbart bebyggelse?

Vad vill då länsstyrelsen ha kommunernas bekräftelse på? Man utgår ifrån IPCC:s tes att havsnivån kommer att stiga med en meter till år 2100. Detta är inte vetenskapligt korrekt, dels därför att hela klimatförändringsteorin saknar relevant underlag, dels därför att de globala medelvärden som används av IPCC/ SMHI skiljer sig avsevärt från de lokala förutsättningar som bl.a. gäller i Skandinavien. Om detta skall jag återkomma längre fram, men läs gärna ”Är havsnivåhöjningar verkligen ett hot?” på denna blogg. Låt oss ändå bortse från havsnivådebatten nu och istället fokusera på länsstyrelsens slutsatser av sitt resonemang.

  • Länsstyrelsen anser att all mark belägen under 3 m.ö.h. (i stort sett hela Falsterbonäset) skall överges och överlämnas åt naturens krafter (s.k. reträtt)!
  • För att nå det målet snarast möjligt skall detaljplaner med ännu outnyttjade byggrätter upphävas. Detaljplaner har normalt en genomförandetid om 5 eller 10 år, när denna löpt ut kan byggrätter upphävas utan kostnad för samhället.
  • Kostnaden för hus som får rivas eller sätts under vatten tycker länsstyrelsen skall betalas av den enskilde, samhället har inget ansvar för detta!
  • Länsstyrelsen anser inte att det är ekonomiskt försvarsbart att bygga skyddsvallar för att bevara den existerande samhällsstrukturen, trots att värden för c:a 50 miljarder skulle gå till spillo på Falsterbonäset!
  • Trots att kostnaden för att bygga skyddsvallar kan beräknas till några få procent av ovanstående kostnader underbygger inte länsstyrelsen sin bedömning av vad som är ekonomiskt försvarbart. De naturområden som idag utgör riksintressen kommer i länsstyrelsens scenario också att till största delen försvinna tillsammans med golfbanor, badstränder och anläggningar för friluftslivet.

Det torde vara uppenbart för alla att någon eller några personer på länsstyrelsen inte har alla hästar hemma. Är det vår moderate landshövding eller övernitiska tjänstemän eller någon annan figur som gått vilse i rabatten? Man kan skratta åt eländet, men verkligheten lär bli att dessa galenskaper kommer att förberedas för den nya regeringen efter höstens val. Då skrattar vi inte längre. Att flertalet föreslagna åtgärder faktiskt strider mot svensk lag tycks inte bekymra länsstyrelsen, kanske får vi då förlita oss till EU-domstolen och skänka en tacksamhetens tanke till de mer verklighetsnära observatörer som nu kommer att hålla i taktpinnen i det övriga Europa.

Bli nu inte alltför rädda av det ni läst, jag kan försäkra att någon havsnivåhöjning värd namnet kommer det inte att bli inom överskådlig framtid. De mycket tillfälliga och kortvariga stormfloder som uppstår vid speciella väderförhållanden har vi haft under tusentals år och kommer vi att få dras med även fortsättningsvis, de utgör inget hot mot vårt samhälles fortbestånd. Tillsammans måste vi däremot få länsstyrelsen att förstå att vi inte accepterar deras försök att hindra all utveckling och tillväxt på Falsterbonäset! Om ett behov av att bygga skyddsvallar skulle uppstå i framtiden genomför vi detta oavsett vad länsstyrelsen tycker. Det är faktiskt vi och inte staten som äger marken.

Peter Krabbe

Framtidens energiproblem lösta?

I Sydsvenskan kan vi den 21 maj 2014 (inte 1 april!) läsa en liten notis att US Navy tror sig ha hittat en teknik att omvandla havsvatten till bränsle via att extrahera koldioxid och vätgas ur vattnet. Man ser sig därmed ha konstruerat en evighetsmaskin, en perpetuum mobile. Är detta då en bluff eller den framtida lösningen på våra energiproblem? Kan vi säga adjö till olja, gas, vindkraft m.m. och lugnt hämta vårt energibehov ur det oändliga havet?

Tanken är förvisso inte ny. Den som intresserar sig för UFO och Aliens har säkert sett den ryska dokumentären ”Men in black”, som Medvedev nyligen rekommenderade för dem som vill veta vad som händer ute i det fördolda. I filmen får vi se hur ett UFO tankar havsvatten utanför Kaliforniens kust för att därefter pila iväg i rasande fart.

UFO

Ett UFO tankar havsvatten enligt en rysk dokumentärfilm.

Vi kan dock gå ännu längre tillbaks i tiden. Redan 1928 tolkade en amerikansk siare budskap som han ansåg sig få från överjordiska krafter i en närmast identisk form. Den evighetsmaskin som han ville förmedla kunskapen om bestod av en roterande tank fylld med vattenånga, som skulle sättas i rörelse genom att ångan komprimerades på ett sätt som skapade elektrisk laddning mellan positivt och negativt laddade partiklar. Vi kan tänka oss de krafter som uppstår vid ett åskväder med blixtnedslag i havet för att förstå teorin. När trumman väl satts i rörelse skulle den kunna rotera i evighet eller tills den stoppades. Som jämförelse anfördes jordklotets rotation, som utgör en verklig evighetsmaskin, driven av den kraft som jordens magnetfält med nord- och sydpol utgör.

Tankarna föll i god jord, en liten industrigrupp i USA ägnade två års experiment till att försöka tillverka en prototyp för denna revolutionerande energikälla. Man lyckades dock inte lösa alla detaljer eftersom siaren, trots sitt hypnotiska tillstånd, inte kunde beskriva tekniken på ett sätt som möjliggjorde konstruktionsritningar för en så pass komplicerad produkt. Motorn döptes efter en av producenterna till Stansell-motorn, men projektet fick läggas ner och föll i glömska. Om vi nu skall tro US Navy så har man rotat vidare i arkiven och kanske lagt till någon nytillkommen kunskap, så att Stansell-motorn nu efter 85 år börjat fungera. Eller har kanske en Alien viskat något i NASA:s öra?

Principen är fysiskt sett enkel, det förstår vi alla som hukat under våldsamma elektriska urladdningar i samband med kraftiga åskväder, att kunna tämja dessa enorma krafter ter sig nog lite svårare. Men nu har ju US Navy tydligen gjort det och vi kan lägga klimatdebatten bakom oss. Eller?

Peter Krabbe

Ett gammalt hus berättar sin historia.

vykort 1970 B

Per i Vången på ett vykort från 1960-talet. Tillsammans med gässen en symbol för Skanör!

De Skanörsbor som nu promenerar förbi det gamla korsvirkeshuset Per i Vången stannar förskräckta inför den nya anblick som detta turistmål erbjuder. Vad pågår? Jo, en renovering av fasaderna till detta 1700-talshus utförs och den tunna kalkhuden avslöjar obarmhärtigt de skröpligheter som gömt sig därunder. Samtidigt kan man avläsa mycket av husets historia för första gången under de senaste hundra åren. Flyttning av dörrar och fönster, rester av raserade väggar och skador efter forna översvämningar avslöjas obarmhärtigt. Svaret på många gåtor erbjuds i gengäld.

Detta lilla hus, beläget vid grinden som korna passerade på vägen ut till sina betesmarker, har genom sitt läge på den förr sanka marken någon halvmeter nedanför stadsbebyggelsens torra sandås fått utstå mycket. Huset har sitt namn efter Per Jönsson, som flyttade in 1886. Han hängde sig 1912, så köpet blev kanske inte vad han tänkt sig. Helt klart är att Per hade ett omfattande reparationsarbete framför sig, den stora översvämningen år 1872 tillsammans med flera andra under slutet av 1800-talet innebar stora skador på huset. Vi ser nu de hårt anfrätta korsvirkesstolparna med sina ruttna nederdelar, som uppenbart stått under vatten periodvis. Väggfackens lerfyllningar har också tagit stor skada av vattnet genom att lösas upp och tappa sitt fäste i ekstommen, där de stabiliserande enestörarna skulle varit infästa.  Rötskadorna i stolparna indikerar att en vattennivå 30- 40 cm över marken omgett huset under stormfloderna. Den relativa havsnivån låg då normalt närmare en halv meter över dagens, vilket förklarar husets utsatta läge vid den inre änden av vattendraget Brede väg. Vi kan också se att vissa fyllningar och till och med hela väggpartier rasat helt och senare ersatts med tegelmurningar.

stolprenovering

Stolparnas rötskadade nederdelar får genom skickliga snickares hjälp nytt liv.                     

Vissa personer har trott tidigare att huset skulle ha varit del av en kyrko- eller klosterbyggnad. Nu kan vi se att så inte varit fallet, istället framkommer en mycket enkel boning i det då halmtakstäckta klinehuset, där det mesta varit oisolerade förråds- och stallutrymmen.  Förbryllande putsdetaljer visar sig vara inklädda stolphuvuden eller tegelförstärkta klineväggar istället för mystiska murrester.  Efter familjen Tegnérs inköp under slutet av 1950-talet har huset inretts i din helhet. Den östra vinkellängan ritades av Krabbe Arkitekter under 1970-talet. Nu får hela huset nytt liv och kommer om några veckor åter att framstå i all sin glans.

väggrenovering

Till vänster syns den ursprungliga konstruktionen med lerkline på enestörar, underdelen lagad många gånger under seklens gång. Tegelfyllningar har efter hand ersatts de sämsta delarna. På gamla korsvirkeshus nära havet ser man ibland stolpar som inte verkar höra hemma i huset – virke från strandade fartygsvrak (t.h)!

Många gamla korsvirkeshus i Skanör och Falsterbo innehåller ekvirke i stolpar och löshult som kan härledas till strandade fartyg. Jakten på strandfynd var en viktig del av det dagliga livet och reven bidrog på så sätt till de boendes levebröd. Kampen var hård mellan invånarna och Tullkontorets ombudsman strandridaren om godset, som enligt lagen tillföll staten. Många bybor fick sitta av en tid i arresten efter att ha blivit ertappade med vrakgods!

1920 B

                 Idyllen Per i Vången under början av 1900-talet, till vänster grinden ut till vångarna.

Ett kommande oväder?

imagesLXNU34H6

Ett par veckor återstår till EU-valet. Normalt förmår svenskarna knappast uppbåda något större intresse för detta val, det är för långt till Bryssel och rapporteringen från det arbete som pågår där har svårt att hävda sig mot de inhemska notiserna om vardagslivets förtretligheter. Men så börjar plötsligt något hända. Likt de jordskalv som utlöses av gnisslet mellan de tektoniska kontinentalplattorna får vi ett veritabelt vulkanutbrott i förkastningen mellan EU-plattan och Rysslandsplattan – det börjar ryka och skälva i Ukraina. Så vadå? Krim är väl mer ryskt än Ryssland och knappast en angelägenhet för EU? Eller har vi missat något?

Från Bryssel ryter musen Rompuy att EU skall omfatta hela kontinenten från Atlanten till Uralbergen och ner till arabvärldens öknar. De gamle, som såg omvandlingen av kol- och stålunionen till det fredsbevarande EU-projektet för kärnländerna i Europa, lägger pannan i djupa veck och börjar fundera över denna nya uppfattning om vad Europa är och skall bli. Bevarar vi freden i Europa genom att utmana Ryssland eller genom att importera alla arabvärldens konflikter till vår egen mark? Känns det inte lite som att pinka på bensinstationens dörr samtidigt som vi tankar bilen?

Det sovande EU-parlamentet blir snabbt en uppvaknande parallell till den engelska motsvarigheten när Yeah-ropen och Booh-ropen växer i takt med att UKIP och Front National intar scenen. Dessa högerinriktade partier förväntas ta uppemot 30% av rösterna i det kommande valet. Barroso och Rompuy ser ut som levande frågetecken när Farage läser lusen av EU:s självgoda potentater. Aldrig tidigare har någon ifrågasatt när EU försöker rulla ut mattan mot Uralbergen. Aldrig tidigare har någon ifrågasatt när EU försöker köpa över Sovjets tidigare satellitstater med hjälp av västmakternas kostnadsbidrag. Vad har Telia fått för signaler när man tror att det går att surfa in i de forna öststaterna med hjälp av svenska skattemedel i en korruptionshärva utan motsvarighet i Sveriges historia? Tror man att investeringen redan är säkrad? Det märkliga är att det tilltagande motståndet mot EU inte får den positiva mittfåran att fundera över vad som skulle kunna vara fel. När Blair för några år sedan föraktfullt konstaterade att UKIP med Farage inte representerar England blir nu svaret att UKIP med största sannolikhet seglar upp som Englands största parti i EU. Så sågar man av den gren som man själv sitter på….

När ni nu skall rösta i EU-valet, tänk då på att det handlar mindre om märkning av livsmedel och tandkräm än om man skall säga ja eller nej till dessa imperiebyggande efterträdare till Karl XII, Napoleon och Hitler. Bakom står Obama och knuffar EU i ryggen – seså, var inte rädda, vi finns där om något skulle hända! Vi har ju redan återuppbyggt Europa en gång tidigare, kanske vår bästa affär någonsin…

Nej, nu skall vi naturligtvis vara snälla. Rösta för ett EU för alla i fredlig samverkan, för att fördela våra tillgångar över jordklotet och för att få ett lagom bra klimat. För även detta senare garanterar EU. En bekant är noga med att man skall se allt positivt, men faktum är att om man inte bryr sig om att regnmolnen kommer blir man blöt. Bäst då att åtminstone fälla upp paraplyet.

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: