Epilog Frankrike, ouverture Eurasia…

Så är det då dags för den sista direktrapporten från Frankrike innan valet. Denna helgen har präglats av besvikelse och vanmakt. I Paris stod i lördags slaget om Place de Trocadero, med Eiffeltornet som bakgrund. Macron vann igen. Tusentals poliser bildade kedja och motade bort demonstranterna i en aktion, denna gången utan våld, ungefär som man föser ut badvattnet till avloppet. Trocadero tillhör de platser som man utan större motstånd i Nationalförsamlingen belägger med uppehållsförbud och demonstrationsförbud. Allmänna platser där parisarna rört sig fritt i alla tider sedan franska revolutionen. Vreden kokar under ytan.

I flera landsbygdsstäder som Bordeaux, Marseilles och Nice går det hett till och kampen fortsätter med bränder och skadegörelse, riktad mot banker och lyxbutiker. I andra delar av landet ockuperar man rondeller i vägkorsningarna och viftar med franska flaggor och allt som är gult. Stämningen är där närmast uppsluppen, man förväntas lägga en gul väst eller T-shirt i vindrutan och tuta vid passagen. Som belöning får man hurrarop och glada viftningar till svar.

Opinionsundersökningarna inför EU-valet visar dött lopp mellan Macron och hans parti La Republique En Marche och Marine Le Pen med Rassemblement National, 26% var. Den övriga halvan delas av ett flertal småpartier, störst där är socialisterna med 16%. Även konservativa och Gula Västarnas ofullgångna partikonstellationer hamnar i den halvan. Samordning och organisation saknas. Vad undersökningen egentligen visar är att rörelsen de Gula Västarna omfattar hela det franska folket, oavsett partisympatier och från höger till vänster. Det är helt enkelt för eller emot Macron. En överväldigande majoritet är emot. Resultatet blir att Frankrike kommer att skicka representanter till EU som i sin sammansättning avviker helt från Nationalförsamlingens. En utveckling efter två års maktinnehav för Macron som kommer att bli historisk, dock inte på det sätt som han hade förväntat sig….

Kinas statsbesök i Frankrike med överläggningar i Monaco, Nice och Paris mellan Xi Jinping och Macron avlöpte positivt för båda parter och utan intermesson. Kina har lagt en beställning hos den franska flygplanstillverkaren Airbus på 300(!) flygplan till en kostnad av svindlande 35 miljarder dollar. Därutöver har containertillverkaren CMA-CGM fått en kinesisk order på containerkranar till de kinesiska hamnarna som är värd 1,2 miljarder euro. Släng dig i väggen, Kiviks marknad!

Kinas affärer ligger officiellt inom konceptet Den Nya Sidenvägen, att förbättra handelsvägarna mellan Kina och Europa. Vad Kina egentligen gör är att köpa upp stora delar av Europas näringsliv och sammansvetsa det med Kinas eget. Vi har själva sett exemplet med Volvo. Frankrike är viktigt för Kina också genom det franska greppet över ett Afrika, där Kina gärna ser en framtida expansion.

Det är ingen tvekan om att världen i framtiden kommer att ha fokus på regionen Eurasia med Afrika som viktig råvaruleverantör. Det innebär ett spännande scenario för såväl Östeuropa som Ryssland och alla länder i södra Asien. Mindre spännande för Storbritannien och USA som kommer att halka efter.

Politiskt sett innebär det ett närmande mellan den judiska och västeuropeiska globalismen och den kinesiska statskommunismen. Båda har mycket gemensamt i sina totalitära drömmar och har möjligen kommit överens om att dela på kakan istället för att slåss om den. Det är en logisk lösning, positiv för det kinesiska folket, som fortfarande har mycket att hämta in i form av levnadsstandard, och negativt för Europas folk som kommer att få se en fortsatt sänkning av sin – tills global balans har nåtts. Därefter börjar den avgörande kampen om makten. Jag tror dock att de judiska bankirerna har fått en värdig motståndare i Kinas ledare. Två urgamla civilisationer – kommer det äktenskapet att hålla?

Peter Krabbe

Berättelsen om en Falsterbo-gård

Specialutgåva för Falsterbonäsets läsare. Länkarna Del 1 och Del 2 innehåller PDF-filer med historia, bakgrund och pågående renovering av Storgatan 11 i Falsterbo. Klicka gärna även på andra artiklar under temat Historia, de har fokus på Näset!

Berättelsen tar sin början! Den påbörjade renoveringen av det återstående gatuhuset har fått bygglov och arbetet har kommit igång. Efter tre månader stoppar byggnadsnämnden bygget på oklara grunder. Mars 2019.

Byggnadsnämnden i Vellinge har stoppat renoveringsarbetet med hänvisning till att detta kan betraktas som en rivning. Under maj 2019 har beslutet överklagats till länsstyrelsen, som har avslagit begäran om inhibition. Bilagan Länsstyrelsen nedan är byggherrens inlaga till länsstyrelsen för att förmedla nödvändig sakkunskap om projektet. Läs den gärna! Denna sakkunskap ansågs tydligen inte vara av intresse vid bedömningen.

Under juni 2019 skall byggnadsnämnden handlägga ärendet. På denna sida skall vi följa och kommentera de beslut som fattas.

Bilden: det gamla huset dignar under sitt tunga tegeltak, seklers misstag har fått detta lerstenshus att sjunga sin svanesång. vem skall bära ansvaret för dess framtid?

Storgatan 11 i Falsterbo del 1

Storgatan 11 i Falsterbo del 2 

Länsstyrelsen Skåne bilaga överklagande

Ovan ser vi huset som det skulle ha sett ut efter ombyggnaden. Återställandet av det nu verifierade korsvirket är dock avstyrkt av både Kulturen i Lund och byggnadsnämnden….

Följetongen om Storgatan 11 i Falsterbo fortsätter. I Sveriges mest företagarvänliga kommun har byggnadsplatsen nu stått stängd i närmare tre månader utan att ärendet behandlats i vår s.k. byggnadsnämnd. Ett försök att få länsstyrelsen att upphäva byggstoppet misslyckades. Jag skall återkomma till detta revolutionerande avslag. Under tiden har tiotalet byggnadsarbetare i det lokala byggföretaget fått hitta annan sysselsättning, en snickerifabrik i kommunen har fått skjuta en miljonorder till en oviss framtid och ortens byggmaterialleverantörer får se sin omsättning minska med några miljoner. En ställningsfirma utanför kommunen kan omvänt glädja sig åt att få hyra för ett väderskydd under ett extra halvår, med en utökad inkomst om ett par hundra tusen kronor. Ett väderskydd kostar 1000 kr om dagen. Att ta ner det och sätta upp det igen kostar ett par hundra tusen.
Att grannar och övriga boende i Falsterbo får sin sommar förstörd genom att lyssna på plastsjokens fladder i vinden tycks inte bekymra byggnadsnämnden. Om bygget hade fortsatt som planerat hade huset varit under tak nu och väderskyddet varit borta. Istället hade huset legat där och ingen hade sett den minsta skillnad, i alla fall ingen negativ. Att rekonstruera den gamla korsvirkesfasaden har ju byggnadsnämnden ansett vara olämpligt….
Vad handlar då detta om egentligen? Jag kan sammanfatta det i ett enda ord: MAKTMISSBRUK. Byggnadsnämndens tjänstemän har låtit sig påverkas av ett mediadrev mot byggherren och tagit förhastade beslut. Ingen återvändo finns i en affär som växer för varje dag – från Lokaltidningen till Expressen till veckopressen. Byggherren är en adlig finansman, vilket ju avgör allt. Stockholmare dessutom, nej ännu värre – Lidingö. Länsstyrelsen vågar inte inhibera beslutet, de är ju själva tjänstemän och kan lätt hamna i samma situation. Bäst att ligga lågt. Hjälpa varandra.
Kommunens tjänstemän börjar tydligen tvivla på sina beslut. Man anlitar därför en advokatfirma i Stockholm för att få hjälp med argumentationen. Detta i ett trivialt bygglovsärende som handlar om att avgöra om ett hus är rivet eller under renovering! Vi skattebetalare i kommunen får indirekt betala vår egen bödel, vi skall tystas på egen bekostnad. Kanske hade det varit både lättare och billigare att inleda en dialog med byggherren för att hitta en lösning som är bra för alla? Eller att anställa personal som har egen kompetens?
Vad är det då med länsstyrelsens avslag som är revolutionerande? Jo, man skriver att bygglovet inte inkluderar den omfattande handläggning och granskning som krävs för att få tillstånd att påbörja bygget och som faktiskt ingår i bygglovsavgiften. En kort förklaring:
Bygglovet baseras på ritningar i skala 1:100 och eventuella beskrivningar. Där granskas överensstämmelse med detaljplaner och Plan- och Bygglagen samt många andra bestämmelser som inte står i lagen. Underlaget anses vara så rudimentärt att det inte ger tillstånd att börja bygga. Därför har byggnadsnämnderna infört krav på att ett Tekniskt Samråd skall hållas innan byggstart, där projektets bygghandlingar gås igenom och en kontrollplan godkänns. Under den tid som förflutit i väntan på bygglovet har nämligen byggherren hunnit upprätta sina detaljerade bygghandlingar för arbetet samt ritningar för VVS-installationer och fått externa beslut m.m. Byggnadsnämnden upprättar ett protokoll över samrådet som, om nämndens tjänstemän är nöjda, resulterar i det slutliga tillståndet, startbeviset, varefter byggnadsarbetet kan påbörjas i enlighet med samtliga dessa handlingar som nu ingår i bygglovsärendet. Förfarandet finns detaljerat beskrivet i Plan- och Bygglagen.
Länsstyrelsen hävdar då att hela denna process, som för flertalet bygglovssökande tar ett halvt år eller mer, inte gäller som bygglovshandling. Detta är i sanning revolutionerande, eftersom man då upphäver väsentliga delar av bygglagen och samtidigt rättssäkerheten för den enskilde, som tror att de handlingar som man fått godkända är giltiga. Lagen kräver minst ett besök på plats av byggnadsnämnden, det var redan innan byggstoppet inbokat till den 23 april, då den bärande stommen inklusive de nya takstolarna beräknades vara klara. Om byggnadsnämnden hade begärt det hade besöket kunnat tidigareläggas och eventuella frågeställningar redas ut. Varför går man istället ut i skandalpressen? Varför står en ledamot av byggnadsnämnden i Expressen TV och orerar utan ha en aning om sakfrågan? Varför går en annan ledamots make ut i lokalpressen och pratar om brottslig verksamhet utan att veta någonting om projektet? Så här skapar man en rättsskandal, som byggherren får betala ett högt pris för.
Riksdagen röstade i höstas igenom förslaget till nytt tjänstemannaansvar. Det har mig veterligen inte blivit lag än, men man får nog tolka myndigheternas agerande ovan som ett tecken på att bilan hänger över huvudet på många. Man försöker i det längsta täcka över felbeslut och förhastade bedömningar i rädslan för personligt ansvar. Resultatet blir en administrativ snöbollslavin, alla söker någon annan som ansvarig för sina beslut. Kommuner och länsstyrelser sluter sig samman i försvaret av sina tjänstemän, kosta vad det kosta vill. Enskilda verksamheter stryps till döds genom en ogenomtränglig administration, tidsfaktorn som är avgörande för all lönsamhet ignoreras totalt. Byggbranschen är Sveriges motor med alla sina underleverantörer och enskilda hantverkare. Den klarar inte att få sirap i maskineriet. Framtiden ser i sanning dyster ut.

Kan man relatera detta lilla lokala ärende till EU-valet? Jo, faktiskt, det har ett riksintresse. En centraliserad administration innebär också att den lokala dialogen försvinner, beslutsfattandet blir trögt och osäkert. Vågar vi besluta något alls? Vad säger Bryssel? Effektiviteten försvinner när tjänstemännen får lägga hela sin tid med näsan i paragraferna och ändå är osäkra på sina beslut. Känner någon vibbarna från kommunismen? Inte? Men det gör jag.  Utveckling bygger på att fånga tillfället i flykten, att kunna förlita sig på regelverk och erfarna tjänstemän, att kunna sin spelplan. Detta kommer vi att förlora i en alltmer centraliserad värld. Jag fäller en tår över vårt land.

Peter Krabbe

Uppdatering per november 2019:

Bygget har nu stått under byggstopp i 8 månader! Väderskyddet togs ner innan sommaren därför att kommunen och polisen inte förnyade nödvändiga tillstånd för nyttjande av gatumark.

Ärendet har av byggherren överklagats till Mark- och miljödomstolen i Växjö, som gjort besök på plats i början av september. Det är nu i november fortfarande oklart när beslut i målet kan förväntas. Vid synen har vi på arkitektkontoret gjort en beskrivning av det som nu kan ses på plats och de olika byggnadsdelarnas bakgrund och tillblivelse. Detta har resulterat i två kompletterande skrivelser, som kan läsas nedan.

Bilaga 11 Illustrerad tidslinje avseende ombyggnad av Storgatan 11 i Falsterbo

Bilaga 12 upprättad i anslutning till MMD

Av handlingarna framgår ganska klart att det som är uppfört på platsen följer de handlingar som presenterats för byggnadsnämnden under processen fram till och med det tekniska samrådet, vilket ligger till grund för nämndens beslut om starttillstånd för projektet. Om någon på byggnadsnämnden i efterhand skulle anse att ombyggnaden skulle gjorts på ett annat sätt är därför en helt annan fråga. De beslut och överväganden som tagits under bygglovsprocessen gäller för projektet och kan inte godtyckligt upphävas av en enskild tjänsteman under byggskedet. Hur byggnadsnämndens Stockholmsadvokat skall kunna plädera för motsatsen är för mig en gåta.

Kan vi lita på vårt rättssystem? Detta fall har lagt många frågor på bordet som saknar svar. Jag kommer därför att – oavsett utgång – diskutera dessa frågor och speciellt belysa framtiden för dem som vill fortsätta att bygga i Vellinge kommun.

Uppdatering per mars 2021:

Uppdatering per 2021-03-23

Den långvariga striden om ombyggnaden av Storgatan 11 har nu, efter två års byggstopp, lett till vapenvila. Bilden visar fasaden på det hus som nu fått nytt bygglov och kommer att färdigställas under året. Som den vakne iakttagaren ser är det identiskt med både det ursprungliga bygglovet och det ursprungliga huset, i det senare fallet bortsett från att de tre norra missprydande 1880-talsfönstren ersatts med fönster av 1700-talstyp lika de södra.

Såväl det gamla takteglet som de södra fönstren och entrédörren kommer att vara de ursprungliga, men i den mån det krävts, reparerade där virket varit murket. Huset kommer därmed, som fågel Fenix, att ha återuppstått ur sin aska. Så vad handlade då hela den skandalösa handläggningen med byggstopp om?

Som jag beskrivit i min bloggartikel visade sig husets befintliga konstruktion vara så undermålig att en konkret rasrisk förelåg. Husets centrala parti, som jag bedömer byggdes under slutet av 1600-talet bestod av murket korsvirke grundlagt på lösa stenar lagda direkt på marken och med väggfyllningar av halmblandat lerkline. Eftersom denna delen av Storgatan är en backe ner mot norr, innebar grundläggningen på mark att husets golv i rummen i den norra delen låg 20 cm lägre än i den södra änden. Både det norra och det södra gavelpartiet hade byggts upp under slutet av 1800-talet i bränt tegel, medan korsvirkesdelen förstärkts med lersten (obränt tegel) lagt på flatan utan bärande funktion. Avgörande var att huset under slutet av 1800-talet fått hela takkonstruktionen upplyft i syfte att öka den invändiga rumshöjden med 20 cm. I ett korsvirkeshus hålls konstruktionen samman genom förbanden mellan takstol och korsvirkesstolpar, men här kapades detta förband, förutom att takets ursprungliga halmtak ersattes med ett tungt tegeltak under 1900-talets första decennier, detta trots att varken den klena takstolen eller klineväggarna hade den bärande förmåga som krävdes.

I det första bygglovet redovisades både att grundförstärkning och att en ny bärande lättklinkervägg skulle utföras innanför de gamla ytterväggarna. Där redovisades vidare att en vindsinredning skulle utföras (tidigare outnyttjad vind) med isolerade takfall och ny, kraftigare takstol. När grund- och väggförstärkning utförts monterades taket ner för byte av takstol. Eftersom arbetet utfördes under vintern användes ett väderskydd av plast för att skydda de kvarvarande byggnadsdelarna.

Detta uppfattas av en totalt oinformerad privatperson som att byggherren försökte ”dölja en rivning” av huset. Istället för att kontakta byggledningen för information kontaktar denne det objektiva organet Expressen TV och framför sin version av pågående händelser, med stöd av andra lokala ”auktoriteter” förmås en likaledes totalt oinformerad tjänsteman att, med media i hälarna, utfärda ett formellt byggstopp.

Därmed påbörjas två års processer som slutar i Mark- och miljödomstolen med det ”kvalificerade” utlåtandet att ”vad som utgör en rivning är inte definierat i PBL och det är svårt att säga var gränsen går mellan en rivning i förening med uppförande av en ny byggnad och en genomgripande  renovering.”  Ändå gör domstolen bedömningen att ”arbetena är av en sådan art och omfattning att det är fråga om en rivning”.  Detta subjektiva yttrande av rådmannen Anna Karlsson har nu kostat byggherren miljonbelopp och är så pinsamt att till och med byggnadsnämnden nu utan prut skrivit ut ett nytt bygglov för att bygget skall kunna färdigställas och avslutas.

Men de uppförda konstruktionerna är nämligen nu så anfrätta av tidens tand att allt måste rivas och arbetet göras om från början. Därmed försvinner också de sista ursprungliga byggnadsdetaljerna och hela byggnadsstommen blir ny. Så vad vann byggnadsnämnden? Ett domslut blir prejudicerande och kommer att påverka alla försök att underhålla och bevara våra äldsta byggnader. Den som om något år promenerar förbi Storgatan 11 kommer inte att se någon skillnad nu mot då, men det antikvariska intresset är utplånat för all framtid. Detta gäller även för korsvirket som byggherren ville återställa, men som byggnadsnämnden vägrat ge tillstånd till. Detta skall jag berätta mer om en annan gång. Då skall jag också berätta vad detta fall kommer att innebära för alla dem som äger kulturhistoriskt värdefulla hus…

Peter Krabbe

fortsättning följer 

Slaget om Frankrike?

 

Så går då lördagen mot sitt slut. Det är bara att konstatera att Macron lyckats skrämma fransmännen till att stanna hemma istället för att gå ut på gatorna igen. I Paris hade ändå 10.000 demonstranter – enligt officiella uppgifter – anslutit sig till en protestmarsch från södra Paris upp till kyrkan Sacre Ceur på de norra sluttningarna. De verkliga siffrorna torde överskrida mer än det dubbla, polisen gjorde nämligen 5.600 ID-kontroller av demonstranter med hjälp av sina 7.000 polismän. Ett hundratal demonstranter har rättsliga efterverkningar att vänta, genom att ha trotsat förbuden att vistas på vissa platser.
Macron har genom sina snabblagar lagt fast bötesbelopp i storleksordningen 8.000 kr för dem som trotsar polisens anvisningar. Detta klarar inte fransmannen i gemen, vilket Macron är väl medveten om. Polisen har också fått en ny spray, som ger en skenbart osynlig märkning av kroppsdelar, som kan avläsas i efterhand för att fastställa en persons medverkan i demonstrationerna. Genom att skrämma gula västarna från att sluta upp har militären, genom antiterroristtrupperna les Sentinelles, kunnat hålla sig i bakgrunden för att därmed undvika den känsliga konfrontationen som hade kunnat få situationen att explodera. Den fredliga eftermiddagsmarschen håller nu, vid 17-tiden, på att upplösas. I den deltog socialistledaren Melenchon och hans välorganiserade fackföreningsledare var sannolikt orsaken till att lugnet kunde bestå.
Kvällen återstår dock att bevaka och när den organiserade demonstrationen nu upplöses ökar provokationerna bland dem som inte är nöjda med utfallet. Rökgranaterna börjar i skrivande stund brisera, vattenkanonerna körs fram och vi får se hur kvällen utvecklar sig. Sopkärl välts och tänds på och spänningen stiger nu för varje timme. Detta är inte slut än…
Demonstrationerna är intensiva även i många andra städer, som Lyon, Montpellier och Nice. I Nice är situationen spänd på grund av det förestående toppmötet under helgen mellan Macron, Merkel och Kinas Xi Jinping. Den senare skall bo på lyxhotellet Negresco i Nice och har för ändamålet tagit med sig sin säng från Kina… betvivlad bekvämlighet eller rädsla för en bomb i madrassen? Hela det centrala Nice är under alla förhållanden avstängt, vilket retar upp Nice-borna ytterligare. Man kan undra vad Xi tycker om EU:s pekpinnar för totalitär maktutövning, när han nu får se på plats vad den franska regimen innebär. Säkert har han svårt för att hålla sig för skratt.
Peter Krabbe

Finalen eller startskottet?

 

Helgen har varit full av dramatik, skjutning eller fake i Christchurch, skolbarnen i massdemonstrationer för – eller mot? – klimatet och den formella avslutningen på Gula Västarnas demonstrationer i Frankrike.

Vad gäller Christchurch får var och en försöka bilda sig en egen uppfattning, Second Opinions omfattande utlägg under Mewe-artikeln lär överträffa det mesta i svensk nyhetsförmedling – så länge som det får stå kvar. Helt klart är att bilden är komplicerad och att det finns mönster som känns igen. Om tvivlen är befogade har vi fått ett permanent inslag av reality theater som vedertagen metod att snabbt införa nya lagar och som ett alternativ till dragning i långbänk i de än så länge nationella parlamenten. Jag har ingen egen möjlighet att bedöma frågan om fake eller inte och nöjer mig med att vägra medias censur i syfte att försvåra allmänhetens möjligheter att granska materialet.

Matchningen av lilla Greta borde falla under lagen om barnmisshandel. Hur föräldrar kan utsätta sitt barn för denna psykiska press är ofattbart. Vilken objektiv bedömare som helst kan se att Greta inte mår bra. Chocken när hon förr eller senare inser att allt hon trott på bara är en påhittad liten kugge i globalismens maskineri, avsedd att nedmontera samhället och driva in mer skatt till nya institutioner som exempelvis Macrons klimatbank, lär knäcka henne för resten av livet. Sätt barnet i skolan istället, så hon får en rimlig chans att lära sig det hon behöver om verkligheten!

I Paris haglade gatstenarna för första gången mot de polisbilar som försökte bilda mur runt triumfbågen. Våldet eskalerade från båda sidor, Ruptlys direktsändande fotograf fälldes av en projektil och vattenkanonerna gick för högtryck. Helgen skulle bli avslutet för demonstrationerna i förhoppningen att Macron skulle kunna tvingas till förhandlingsbordet. Istället åkte Macron till Alperna för att åka skidor…

Macron har trott att krisen skulle kunna lösas genom en tvåmånaders propagandadrive i media, kallad Le Grand Débat, en sorts diskussion med det ”dumma” folket i syfte att få dessa att förstå Macrons glimrande idéer för en ny världsordning. Knappast en dialog, utan ett enkelriktat budskap med förhoppningen att undvika en liberalsocialistisk katastrof inför EU-valet. Detta är det som skrämmer Macron mest just, inte gula västar på gatorna. Under fredagskvällen fick Marine Le Pen ”tillfälle” att gå i svaromål under ett av den franska statstelevisionen arrangerat förhör, som skulle fått svenska Opinion Live och Agenda att framstå som förskolans sagostund. Under tre timmars utfrågning sattes hennes värsta kritiker in omväxlande för att debattera utvalda frågor – dock inte de som Marine ville prata om utan de av Macron i förväg utvalda. Den kvinnliga programledaren Léa Salamé talade oavbrutet i munnen på Marine och eldade på opponenterna, de häpna lyssnarna fick för det mesta höra tre personer tala – samtidigt. Sannolikt vann Marine Le Pen ändå sympatier efter att ha utstått denna obarmhärtiga häxjakt under tre timmar. 70% av fransmännen anser att Le Grand Débat inte tillfört något alls för att lösa krisen.

Efter 18 veckor av demonstrationer, med som mest en kvarts miljon deltagare, har i nuläget ingenting uppnåtts. Macron vägrar att lyssna och viker inte en tum. Istället inför han nya lagar efter bara en veckas handläggning, riktade mot demonstranterna, som Loi Anticasseurs mot skadegörelse, förbud mot folksamlingar, förbud mot maskering m.m.

Den allmänna uppfattningen är att Macron alltmer styr Frankrike mot ett totalitärt system och att lagar införs utanför demokratins spelregler. Den påbjudna mediatystnaden är i det närmaste total. Oron är därför stor att kommande val skall präglas av valfusk. Globalismen tolererar inte ett nederlag.

Utvecklingen i Frankrike är allvarlig. Dels visar den med all tydlighet vad jag försökt förklara under många år, att globalismen är ett totalitärt system. När den är fullt genomförd är ordet demokrati förpassat till historieböckerna. Den elit som då tagit makten kommer aldrig att släppa den. Delningen av befolkningen kommer att vara genomförd så att de mindre bemedlade alltid kommer att få stå och vänta vid månadsskiftet på att få sin magra lön eller pension för att kunna betala högen av räkningar. Samtidigt är kassan obegränsad för att betala de trogna inom eliten som svarar för att systemet upprätthålls. Evig rikedom är svårt att motstå för flertalet som får möjlighet att välja – vara fattig idealist eller rik kollaboratör.

Men fransmännen har inte gett upp än. Efter de 18 veckornas fredliga demonstrationer har man nu utlovat mer militanta åtgärder, som att lamslå landet ekonomiskt genom blockader av hamnar, flygplatser, motorvägar och andra kommunikationer. Detta kommer att föra landet närmare ett rent inbördeskrig, frågan är hur militären, som redan sympatiserar med oppositionen, kommer att agera i ett läge där landets ekonomi står på spel. Det kommer vi att få veta i god tid innan Europa går till valurnorna. Detta gäller inte bara Frankrike, utan oss alla. Globalisternas enda chans är att tysta all information, så förvänta er hårda tag även i detta avseende de närmaste månaderna!

Peter Krabbe

 

Macrons meddelande till folken i EU: läget är akut! Ja, för Macron…

 

I dagarna har Macron gått ut med en appell till medborgarna i EU med uppmaningen att bygga ett bättre Europa. Den som har lite humor kan skratta, men flertalet torde undra hur det egentligen står till med den franske presidentens förstånd. Som om problemen på hemmaplan för Macron inte skulle räcka, går han nu ut i en självpåtagen frälsarroll även för resten av Europa. Trots rasande opinionssiffror i Frankrike och motdemonstrationer vars sympatisörer omfattar 70% av det franska folket, de värsta sedan franska revolutionen för två hundra år sedan, låtsas Macron att nu väntar hela Europa på just honom.

Hans Waterloo lär inte ligga många månader bort. Gula Västarna planerar en upptrappning av demonstrationerna i mitten av mars för att tvinga fram presidentens avgång. Planerar Macron att byta lokaltåget till fjärrtåget? Att rädda globalistprojektet från Bryssel istället för från ett Paris i sammanbrott? Är detta hans plan B?

Vad är det då som Macron anser vara akut?

Dels Brexit. Från en position i EU:s ledning skulle Macron kunna försöka stoppa Brexit genom att fördröja och omförhandla utträdet.

Dels globalismens sammanbrott. Att de europeiska nationerna fortfarande har en smula självbestämmande får Macron att se rött. EU är globalismens paradprojekt, faller det samman faller sannolikt hela globalismen. Det gigantiska migrationsprojekt som man i stort sett lyckats hemlighålla i femtio år har nu fått så påtagliga konsekvenser att ingen längre kan blunda för dem. Den gamla kolonialpolitiken har gjort det till en helig ko för Macron att väva samman Europa med Afrika, där de franska intressena är koncentrerade. Att sluta en framtidspakt med Afrika står högt upp på Macrons önskelista. Men detta kostar mycket pengar, så EU behövs för att finansiera investeringar på plats, hålla en arme´ för att mota Al Shabab och ta emot, mestadels fransktalande, migranter till Europa. Fransk TV rapporterar mer om vad som händer i Afrika än om Europa och afrikanska skådespelare och nyhetsjournalister sätts numera in i alla sammanhang.

Macron önskar sig också en europeisk valbyrå som skydd för manipulationer (kontroll av lämpligt valresultat), förbud mot hat (mot Macron?) på internet, förbud mot utländsk finansiering av politiska partier (tänker förmodligen på Ryssland samtidigt som Soros sitter i besöksstolen), en ömsesidig försvarsklausul inom EU som inledning till en europaarme´ (redan upprättat med Tyskland), och att avskaffa kolkraftverken inom trettio år (utan att alternativ finns).

Dessutom står på önskelistan att få en europeisk klimatfond, alla globalisters våta dröm, där ökade skattemedel kan samlas i en okontrollerbar kassakista. Allt kombinerat med sanktioner mot Facebook och likasinnade om de inte följer order från den politiska propagandamaskinen.

Det är så gravt anmärkningsvärt att en fransk president går ut med en appell som denna, översatt till 21 språk inom EU och distribuerad till medlemsländernas medborgare, att man måste undra vad som egentligen ligger bakom. Att Macron inte förstår att han inte har med medlemsländernas interna politik att göra kan man förstå med tanke på hans mentala tillstånd, men det han gör är att bedriva en valkampanj inför EU-valet där han vill se sig själv som förgrundsfigur för hela EU. Många minns säkert också när Macron satt i Köpenhamn och hävdade att det inte fanns några danskar. Hans egna fransmän är nu offer för den politik som han vill göra till hela EU:s. Att då lansera sig själv på EU-nivå måste vara som en dödgrävare som gräver sin egen grav. Han förstår helt enkelt inte att hans politik inte är önskvärd, varken i Frankrike eller någon annanstans.

Min egen slutsats kan bara bli att hans uppdragsgivare insett att Macron just nu gör mer skada än nytta för globalismen och beordrat honom att hellre avgå än bli störtad under våren för att istället få en plats inom den globalistkontrollerade EU-ledningen, där han slipper direktkontakt med folkmassorna. Bara EU-valet kan ändra förutsättningarna för detta, så om vi inte aktar oss och röstar rätt har vi snart Macron som efterträdare till Juncker istället. Då börjar den verkliga mardrömmen för oss alla!

Peter Krabbe

Mewe – ett alternativ till Facebook?

Idag har jag försökt ordna anslutningar till ett konto i Mewe. Vi är många skribenter som ser det som nödvändigt att möta Facebooks tilltagande censurverksamhet med andra alternativ. Detta sett inte minst mot bakgrund av den kommande lagstiftningen från EU om upphovsrätter m.m. som är framtagen för att lamslå alla oppositionella bloggar och medier som står utanför Main Stream Media, dvs den statskontrollerade propagandamaskinen i sionismens namn.

Att denna opposition växer lavinartat framgår inte minst av Macrons beslut att i Frankrike förbjuda inte bara antisemitism, utan också antisionism. Därmed skulle det vara förbjudet att motarbeta införandet av New World Order och nämna vilka som ligger bakom projektet, eftersom dessa företeelser sammanfaller. Att antisemitism kan få beklagliga följder, särskilt mot oskyldiga enskilda som aldrig haft några politiska ambitioner, är helt klart. Men att förbjuda kritik mot den politiska sionismen är detsamma som att förbjuda kritik mot valda delar av det politiska etablissemanget, och är självklart raka spåret mot ett totalitärt system. Att Macron väljer att ta detta steg visar på desperation. Nytt mod har Macron fått på sitt senaste möte med CRIF, den mäktiga judelobbyn i Frankrike som motsvarar AIPAC i USA – båda organisationerna anser sig vara världens verkliga ledare.

MeWe:s grundare Mark Weinstein är själv jude, i likhet med Facebooks Zuckerberg och Bill Gates. Det finns därför skäl att ifrågasätta projektets framtid, kanske är det ett sätt att fånga upp dem som nu överger Facebook i syfte att behålla läsarna inom det egna lägret? Eftersom jag hoppas på att det finns goda tankar inom varje människa tycker jag ändå att det finns skäl att ge Weinstein en chans att visa att vi alla faktiskt kan samverka utan onda baktankar. Därför kommer min blogg nu att aviseras ut på Mewe tillsammans med många kollegor som Lars Bern, Thomas Gür, Mons Krabbe, Jessica Stegrud m.fl så får vi se hur det utvecklas och om vi kan göra åsiktspoliserna arbetslösa.

Peter Krabbe