
Specialutgåva för Falsterbonäsets läsare. Länkarna Del 1 och Del 2 innehåller PDF-filer med historia, bakgrund och pågående renovering av Storgatan 11 i Falsterbo. Klicka gärna även på andra artiklar under temat Historia, de har fokus på Näset!
Berättelsen tar sin början! Den påbörjade renoveringen av det återstående gatuhuset har fått bygglov och arbetet har kommit igång. Efter tre månader stoppar byggnadsnämnden bygget på oklara grunder. Mars 2019.
Byggnadsnämnden i Vellinge har stoppat renoveringsarbetet med hänvisning till att detta kan betraktas som en rivning. Under maj 2019 har beslutet överklagats till länsstyrelsen, som har avslagit begäran om inhibition. Bilagan Länsstyrelsen nedan är byggherrens inlaga till länsstyrelsen för att förmedla nödvändig sakkunskap om projektet. Läs den gärna! Denna sakkunskap ansågs tydligen inte vara av intresse vid bedömningen.
Under juni 2019 skall byggnadsnämnden handlägga ärendet. På denna sida skall vi följa och kommentera de beslut som fattas.
Bilden: det gamla huset dignar under sitt tunga tegeltak, seklers misstag har fått detta lerstenshus att sjunga sin svanesång. vem skall bära ansvaret för dess framtid?
Storgatan 11 i Falsterbo del 1
Storgatan 11 i Falsterbo del 2
Länsstyrelsen Skåne bilaga överklagande

Ovan ser vi huset som det skulle ha sett ut efter ombyggnaden. Återställandet av det nu verifierade korsvirket är dock avstyrkt av både Kulturen i Lund och byggnadsnämnden….
Följetongen om Storgatan 11 i Falsterbo fortsätter. I Sveriges mest företagarvänliga kommun har byggnadsplatsen nu stått stängd i närmare tre månader utan att ärendet behandlats i vår s.k. byggnadsnämnd. Ett försök att få länsstyrelsen att upphäva byggstoppet misslyckades. Jag skall återkomma till detta revolutionerande avslag. Under tiden har tiotalet byggnadsarbetare i det lokala byggföretaget fått hitta annan sysselsättning, en snickerifabrik i kommunen har fått skjuta en miljonorder till en oviss framtid och ortens byggmaterialleverantörer får se sin omsättning minska med några miljoner. En ställningsfirma utanför kommunen kan omvänt glädja sig åt att få hyra för ett väderskydd under ett extra halvår, med en utökad inkomst om ett par hundra tusen kronor. Ett väderskydd kostar 1000 kr om dagen. Att ta ner det och sätta upp det igen kostar ett par hundra tusen.
Att grannar och övriga boende i Falsterbo får sin sommar förstörd genom att lyssna på plastsjokens fladder i vinden tycks inte bekymra byggnadsnämnden. Om bygget hade fortsatt som planerat hade huset varit under tak nu och väderskyddet varit borta. Istället hade huset legat där och ingen hade sett den minsta skillnad, i alla fall ingen negativ. Att rekonstruera den gamla korsvirkesfasaden har ju byggnadsnämnden ansett vara olämpligt….
Vad handlar då detta om egentligen? Jag kan sammanfatta det i ett enda ord: MAKTMISSBRUK. Byggnadsnämndens tjänstemän har låtit sig påverkas av ett mediadrev mot byggherren och tagit förhastade beslut. Ingen återvändo finns i en affär som växer för varje dag – från Lokaltidningen till Expressen till veckopressen. Byggherren är en adlig finansman, vilket ju avgör allt. Stockholmare dessutom, nej ännu värre – Lidingö. Länsstyrelsen vågar inte inhibera beslutet, de är ju själva tjänstemän och kan lätt hamna i samma situation. Bäst att ligga lågt. Hjälpa varandra.
Kommunens tjänstemän börjar tydligen tvivla på sina beslut. Man anlitar därför en advokatfirma i Stockholm för att få hjälp med argumentationen. Detta i ett trivialt bygglovsärende som handlar om att avgöra om ett hus är rivet eller under renovering! Vi skattebetalare i kommunen får indirekt betala vår egen bödel, vi skall tystas på egen bekostnad. Kanske hade det varit både lättare och billigare att inleda en dialog med byggherren för att hitta en lösning som är bra för alla? Eller att anställa personal som har egen kompetens?
Vad är det då med länsstyrelsens avslag som är revolutionerande? Jo, man skriver att bygglovet inte inkluderar den omfattande handläggning och granskning som krävs för att få tillstånd att påbörja bygget och som faktiskt ingår i bygglovsavgiften. En kort förklaring:
Bygglovet baseras på ritningar i skala 1:100 och eventuella beskrivningar. Där granskas överensstämmelse med detaljplaner och Plan- och Bygglagen samt många andra bestämmelser som inte står i lagen. Underlaget anses vara så rudimentärt att det inte ger tillstånd att börja bygga. Därför har byggnadsnämnderna infört krav på att ett Tekniskt Samråd skall hållas innan byggstart, där projektets bygghandlingar gås igenom och en kontrollplan godkänns. Under den tid som förflutit i väntan på bygglovet har nämligen byggherren hunnit upprätta sina detaljerade bygghandlingar för arbetet samt ritningar för VVS-installationer och fått externa beslut m.m. Byggnadsnämnden upprättar ett protokoll över samrådet som, om nämndens tjänstemän är nöjda, resulterar i det slutliga tillståndet, startbeviset, varefter byggnadsarbetet kan påbörjas i enlighet med samtliga dessa handlingar som nu ingår i bygglovsärendet. Förfarandet finns detaljerat beskrivet i Plan- och Bygglagen.
Länsstyrelsen hävdar då att hela denna process, som för flertalet bygglovssökande tar ett halvt år eller mer, inte gäller som bygglovshandling. Detta är i sanning revolutionerande, eftersom man då upphäver väsentliga delar av bygglagen och samtidigt rättssäkerheten för den enskilde, som tror att de handlingar som man fått godkända är giltiga. Lagen kräver minst ett besök på plats av byggnadsnämnden, det var redan innan byggstoppet inbokat till den 23 april, då den bärande stommen inklusive de nya takstolarna beräknades vara klara. Om byggnadsnämnden hade begärt det hade besöket kunnat tidigareläggas och eventuella frågeställningar redas ut. Varför går man istället ut i skandalpressen? Varför står en ledamot av byggnadsnämnden i Expressen TV och orerar utan ha en aning om sakfrågan? Varför går en annan ledamots make ut i lokalpressen och pratar om brottslig verksamhet utan att veta någonting om projektet? Så här skapar man en rättsskandal, som byggherren får betala ett högt pris för.
Riksdagen röstade i höstas igenom förslaget till nytt tjänstemannaansvar. Det har mig veterligen inte blivit lag än, men man får nog tolka myndigheternas agerande ovan som ett tecken på att bilan hänger över huvudet på många. Man försöker i det längsta täcka över felbeslut och förhastade bedömningar i rädslan för personligt ansvar. Resultatet blir en administrativ snöbollslavin, alla söker någon annan som ansvarig för sina beslut. Kommuner och länsstyrelser sluter sig samman i försvaret av sina tjänstemän, kosta vad det kosta vill. Enskilda verksamheter stryps till döds genom en ogenomtränglig administration, tidsfaktorn som är avgörande för all lönsamhet ignoreras totalt. Byggbranschen är Sveriges motor med alla sina underleverantörer och enskilda hantverkare. Den klarar inte att få sirap i maskineriet. Framtiden ser i sanning dyster ut.
Kan man relatera detta lilla lokala ärende till EU-valet? Jo, faktiskt, det har ett riksintresse. En centraliserad administration innebär också att den lokala dialogen försvinner, beslutsfattandet blir trögt och osäkert. Vågar vi besluta något alls? Vad säger Bryssel? Effektiviteten försvinner när tjänstemännen får lägga hela sin tid med näsan i paragraferna och ändå är osäkra på sina beslut. Känner någon vibbarna från kommunismen? Inte? Men det gör jag. Utveckling bygger på att fånga tillfället i flykten, att kunna förlita sig på regelverk och erfarna tjänstemän, att kunna sin spelplan. Detta kommer vi att förlora i en alltmer centraliserad värld. Jag fäller en tår över vårt land.
Peter Krabbe
Uppdatering per november 2019:
Bygget har nu stått under byggstopp i 8 månader! Väderskyddet togs ner innan sommaren därför att kommunen och polisen inte förnyade nödvändiga tillstånd för nyttjande av gatumark.
Ärendet har av byggherren överklagats till Mark- och miljödomstolen i Växjö, som gjort besök på plats i början av september. Det är nu i november fortfarande oklart när beslut i målet kan förväntas. Vid synen har vi på arkitektkontoret gjort en beskrivning av det som nu kan ses på plats och de olika byggnadsdelarnas bakgrund och tillblivelse. Detta har resulterat i två kompletterande skrivelser, som kan läsas nedan.
Bilaga 11 Illustrerad tidslinje avseende ombyggnad av Storgatan 11 i Falsterbo
Bilaga 12 upprättad i anslutning till MMD
Av handlingarna framgår ganska klart att det som är uppfört på platsen följer de handlingar som presenterats för byggnadsnämnden under processen fram till och med det tekniska samrådet, vilket ligger till grund för nämndens beslut om starttillstånd för projektet. Om någon på byggnadsnämnden i efterhand skulle anse att ombyggnaden skulle gjorts på ett annat sätt är därför en helt annan fråga. De beslut och överväganden som tagits under bygglovsprocessen gäller för projektet och kan inte godtyckligt upphävas av en enskild tjänsteman under byggskedet. Hur byggnadsnämndens Stockholmsadvokat skall kunna plädera för motsatsen är för mig en gåta.
Kan vi lita på vårt rättssystem? Detta fall har lagt många frågor på bordet som saknar svar. Jag kommer därför att – oavsett utgång – diskutera dessa frågor och speciellt belysa framtiden för dem som vill fortsätta att bygga i Vellinge kommun.
Uppdatering per mars 2021:

Uppdatering per 2021-03-23
Den långvariga striden om ombyggnaden av Storgatan 11 har nu, efter två års byggstopp, lett till vapenvila. Bilden visar fasaden på det hus som nu fått nytt bygglov och kommer att färdigställas under året. Som den vakne iakttagaren ser är det identiskt med både det ursprungliga bygglovet och det ursprungliga huset, i det senare fallet bortsett från att de tre norra missprydande 1880-talsfönstren ersatts med fönster av 1700-talstyp lika de södra.
Såväl det gamla takteglet som de södra fönstren och entrédörren kommer att vara de ursprungliga, men i den mån det krävts, reparerade där virket varit murket. Huset kommer därmed, som fågel Fenix, att ha återuppstått ur sin aska. Så vad handlade då hela den skandalösa handläggningen med byggstopp om?
Som jag beskrivit i min bloggartikel visade sig husets befintliga konstruktion vara så undermålig att en konkret rasrisk förelåg. Husets centrala parti, som jag bedömer byggdes under slutet av 1600-talet bestod av murket korsvirke grundlagt på lösa stenar lagda direkt på marken och med väggfyllningar av halmblandat lerkline. Eftersom denna delen av Storgatan är en backe ner mot norr, innebar grundläggningen på mark att husets golv i rummen i den norra delen låg 20 cm lägre än i den södra änden. Både det norra och det södra gavelpartiet hade byggts upp under slutet av 1800-talet i bränt tegel, medan korsvirkesdelen förstärkts med lersten (obränt tegel) lagt på flatan utan bärande funktion. Avgörande var att huset under slutet av 1800-talet fått hela takkonstruktionen upplyft i syfte att öka den invändiga rumshöjden med 20 cm. I ett korsvirkeshus hålls konstruktionen samman genom förbanden mellan takstol och korsvirkesstolpar, men här kapades detta förband, förutom att takets ursprungliga halmtak ersattes med ett tungt tegeltak under 1900-talets första decennier, detta trots att varken den klena takstolen eller klineväggarna hade den bärande förmåga som krävdes.
I det första bygglovet redovisades både att grundförstärkning och att en ny bärande lättklinkervägg skulle utföras innanför de gamla ytterväggarna. Där redovisades vidare att en vindsinredning skulle utföras (tidigare outnyttjad vind) med isolerade takfall och ny, kraftigare takstol. När grund- och väggförstärkning utförts monterades taket ner för byte av takstol. Eftersom arbetet utfördes under vintern användes ett väderskydd av plast för att skydda de kvarvarande byggnadsdelarna.
Detta uppfattas av en totalt oinformerad privatperson som att byggherren försökte ”dölja en rivning” av huset. Istället för att kontakta byggledningen för information kontaktar denne det objektiva organet Expressen TV och framför sin version av pågående händelser, med stöd av andra lokala ”auktoriteter” förmås en likaledes totalt oinformerad tjänsteman att, med media i hälarna, utfärda ett formellt byggstopp.
Därmed påbörjas två års processer som slutar i Mark- och miljödomstolen med det ”kvalificerade” utlåtandet att ”vad som utgör en rivning är inte definierat i PBL och det är svårt att säga var gränsen går mellan en rivning i förening med uppförande av en ny byggnad och en genomgripande renovering.” Ändå gör domstolen bedömningen att ”arbetena är av en sådan art och omfattning att det är fråga om en rivning”. Detta subjektiva yttrande av rådmannen Anna Karlsson har nu kostat byggherren miljonbelopp och är så pinsamt att till och med byggnadsnämnden nu utan prut skrivit ut ett nytt bygglov för att bygget skall kunna färdigställas och avslutas.
Men de uppförda konstruktionerna är nämligen nu så anfrätta av tidens tand att allt måste rivas och arbetet göras om från början. Därmed försvinner också de sista ursprungliga byggnadsdetaljerna och hela byggnadsstommen blir ny. Så vad vann byggnadsnämnden? Ett domslut blir prejudicerande och kommer att påverka alla försök att underhålla och bevara våra äldsta byggnader. Den som om något år promenerar förbi Storgatan 11 kommer inte att se någon skillnad nu mot då, men det antikvariska intresset är utplånat för all framtid. Detta gäller även för korsvirket som byggherren ville återställa, men som byggnadsnämnden vägrat ge tillstånd till. Detta skall jag berätta mer om en annan gång. Då skall jag också berätta vad detta fall kommer att innebära för alla dem som äger kulturhistoriskt värdefulla hus…
Peter Krabbe
fortsättning följer
Gilla detta:
Gilla Laddar in …