När allt blir tyst och lugnt….

Har någon observerat att islamistiska terrorister försvunnit? Nja, kanske inte i verkligheten, men i media. Med viss förvåning konstaterar vi att en norrman knivskär en kvinna i London, en schweizare gör samma sak i sitt hemland och i Tyskland utför allt fler tyskar spontana mord och knivskärningar utan förklarliga motiv. Fransmän mördar med en frenesi som gör att vi inte ens hinner läsa allt. Bilförare verkar totalt ha tappat greppet om ratten och kör, förmodligen på grund av sina bristfälliga bilar, rakt in i folksamlingar, upp på torg och trottoarer. En bekymmersam utveckling, inte trodde vi detta om våra landsmän.

I Sverige verkar ju allt ha blivit mycket bättre, bara svenskar är numera inblandade i brottslighet. Allt är ju precis som vanligt. Den franska TV-kanalen France 24 är åtminstone ärliga och läser allvarligt upp den senaste överenskommelsen i fransk media om hur nyhetsmaterialet skall hanteras fortsättningsvis: I syfte att inte glorifiera Jihadismens hjältar skall alla terrorattentat i fortsättningen tystas ner, de kan ju inspirera andra likasinnade att försöka vinna berömmelse. Nyhetsredaktionens medlemmar nickar förstående och instämmande, mediatystnad är det enda rätta. När ändå något händer, så är det bara våra vanliga landsmän som är lite olydiga. Så har det ju alltid varit, det vet vi alla.

I Frankrike innebär detta en chockartad förändring, alla attentatsmän brukar omgående hängas ut med namn, ålder, yrke, bostadsort och etnisk härkomst, allt kombinerat med fotografier i storformat från alla tänkbara källor. I Sverige har vi redan vant oss vid att inga våldsbrott kallas vid sitt rätta namn, i våra media är allt som händer oförklarligt och måste först utredas i några år innan orsaken kan meddelas de oroade landsmännen. Vanligtvis offentliggörs inga fakta förrän rättegången hålls, vid ett tillfälle då händelsen redan är glömd av flertalet. Enda ledtrådarna blir detaljer från domsluten, som exempelvis utvisning efter avtjänat straff.

Blir då ett lands befolkning tryggare av att aldrig få veta varför ett våldsbrott utförs och av vem? Har bedövningssprutan avsedd effekt och hur länge verkar den? Eller har vi kanske till och med en rättighet att få veta i vilken riktning vårt samhälle utvecklar sig och vad våra valda politiker konkret tänker göra åt det? Men, för all del, visst kommer motivationen att betala skatt som vi alltid har gjort att minska när vi dagligen ser våra skattepengar gå upp i rök genom brinnande skolor, polisbilar, ambulanser och privatfordon. Bäst då att hålla tyst. För det som vi aldrig hört talas om kan ju inte finnas.

Det är förvånansvärt att redaktörerna inte inser att de gräver sina egna mediers grav genom att acceptera detta synsätt. Allt fler tar för vana att följa upp de snabbt överstökade notiserna i tidningarna genom att direkt gå in på sociala medier för att få veta vad som egentligen hänt. Nästa steg är naturligtvis att helt strunta i tidningarna och bara läsa de sociala medierna. Är inte alla mediakonkurser tillräckligt bevis för att ingen vill betala dyrt för att bläddra igenom politiska floskler varvade med socialreportage i all oändlighet? Och vad skall vi ha kultursidor till när flertalet ändå bara jagar Pokemon-monster gata upp och gata ner?

Peter Krabbe

Jo, Trump är skrämmande – för globalisterna!

I torsdagens Sydsvenska matas vi med ytterligare en skrämselartikel om Donald Trump, skriven av den franske journalisten Bernard-Henri Lévy. Artikeln hör till de som distribueras av Sorosstyrda Project Syndicate och som förutom till Bonnierkoncernen går ut till 466 andra mediabolag i världen. Journalisten Lévy har mage att kalla sig filosof genom att vara ansluten till tankesmedjan Nouveaux Philosophes i Frankrike.

Nå, men vad säger då denne store filosof om Trump? På en helsida i tidningen framför filosofen tanken att Trump styrs av naiva vaneföreställningar istället för en geopolitisk syn på världen. Spalt upp och spalt ner öser Lévy ut kafferepsskvaller om Trump som kan sammanfattas i slutklämmen ” vulgaritet, sexism, rasism och trotsig okunnighet. En demagog som inte bara sviker sitt lands ideal, utan också dess fundamentala nationella intressen”.  Jag hoppas att den som läst mina artiklar om globalismen har svårt för att hålla sig för skratt när en oligarkernas tjänare uttrycker sig på detta sättet. Läs annars artiklarna om ni inte redan gjort det.

Låt oss se vad Lévy s filosofiska talanger räcker till. Lévy menar att Trumps förslag att omförhandla USA:s statsskuld är idiotisk och relaterad till Trumps tidigare konkurser. Lévy fortsätter: ” USA:s regering har ensamrätt på att ge ut världens ledande reservvaluta och har inget att omförhandla.” Har filosofen missat att Federal Reserve – som ansvarar för såväl penningmängd som räntesättning i USA – är privatägd av en kartell som omfattar främst Goldman Sachs, Rockefellers, Lehmans och Loebs, Rothschilds, Warburgs i Hamburg, Lazards i Paris och Moses Seif i Rom. Som jude kan vi nog utgå ifrån att Lévy är välinformerad om läget. Federal Reserve är världens enda privatägda centralbank och styr själva genom sina transaktioner statsskuldens storlek i USA.  Vad Trump menar är att kartellen borde skriva ner sina fordringar gentemot de amerikanska skattebetalarna eftersom de själva bidragit medvetet till att skapa det fiktiva skuldberget, ett fullt rimligt krav.

I artikeln framförs också det numera uttjatade argumentet att Ryssland är ett hot mot det tio gånger militärt starkare NATO, som provokativt inringar Ryssland med sitt robotsystem. I dagens politiska värld finns det bara en potentiell angripare och instiftare av framtida krigshandlingar och det är NATO, inte Ryssland. Lévys geopolitiska uppfattning hör inte hemma i vårt århundrade. Läs här vad vår tids intellektuella – inte journalister – anser om Putin.

Globalismens finansiella och näringslivsinriktade karteller är det största hotet mot alla länders nationella intressen, inte de som försöker stoppa globalismen. De senaste 30 årens utveckling i USA har varit katastrofal för amerikanen i gemen med nedlagda industrier och en ökande slum, allt enligt globalisternas agenda. I deras värld är det eliten som styr och folket som skall lyda. När Trump försöker väcka folket i syfte att rädda USA från fortsatt förfall är hans, må vara, vulgära språkbruk en nödvändighet för att få de outbildade att engagera sig och förstå vart utvecklingen är på väg. Att få dem till valurnorna som för länge sedan resignerat och tröttnat på politikens makthavare. Detta är fullt medvetet och sannolikt enda sättet att få väljarna att lyssna.

Att utmåla Trump som konspiratör tillsammans med Putin är patetiskt och tyder på desperation i Clinton-lägret. Vad kunde vi hellre önska oss än en fredlig samexistens med vårt största grannland, det ligger på andra sidan Östersjön, inte på andra sidan Atlanten. Skrota NATO:s robotar och öppna normala handelsförbindelser istället, det är den bästa hjälp vi kan ge våra kommande generationer.

Man bävar inför det svenska riksdagsvalet då medias lögnhalsar kommer att skrika sig hesa.

Peter Krabbe

Oligarkerna lanserar en egen presidentkandidat!

Evan McMullin.  Är det någon mer än jag som får associationer till Reinfeldt?

Enligt det amerikanska TV-bolaget ABC News och Expressen slängs en ny presidentkandidat in i valkampen i elfte timmen. Evan McMullin, som inte vill uppge vem som ligger bakom hans kandidatur, har alla kännetecken som utmärker en Bilderbergare – före detta CIA-agent, konsult åt utrikesdepartementet (CFR), anställd hos Goldman Sachs och klädsamt religiös med sympatier för islam.

Att McMullin personligen saknar det nödvändiga kapitalet för en kampanj bekymrar honom inte, inte heller hans sena inhopp i mediacirkusen. I själva verket styrs ABC, formellt ägt av Disney, genom storägarna Rockefellers  och Rothschilds Chase Manhattan Bank. ABC:s ankare Peter Jenkins är medlem i Bilderberggruppen. Ordförande i Goldman Sachs är Peter Sutherland, välkänd från Bilderberggruppen och oljekartellen (BP). Det förefaller därför som om McMullin helt korrekt inte behöver bekymra sig om varken sponsorer eller mediatid. Att McMullin inte vill berätta om vem som ”valt” honom till presidentposten kan vi då förstå, inte minst med tanke på Obamas fadäs att deklarera sin egen kampanj på väg ut från Soros kontor.

En liknande storsatsning på en av oligarkerna utvald kandidat gjordes genom Jimmy Carter 1976, då en samordnad marknadsföring på kort tid ökade Carters stöd från 5 % till att vinna presidentposten. ”För att åstadkomma detta mål mobiliserade de Wall Street-bankirernas penningmakt, det intellektuella inflytandet hos det akademiska samfundet – vilket är underordnat förmögenheten hos de stora skattebefriade stiftelserna – och de kontrollerare av medierna som är representerade bland medlemmarna hos CFR och Trilateralen” ( Barry Goldwater i sin bok With No Apologies). Samma elitgrupper har också fört fram John Kerry, George W Bush, John McCain och Barack Obama till sina poster (Daniel Estulin).

Varför gör man då detta i detta sena skede? Som McMullin själv säger – stora väljargrupper kan inte identifiera sig själva med varken Trump eller Clinton. Så är det säkert, men ännu mer troligt är det att oligarkerna börjar gripas av panik när nu korten börjar synas i valkampen. Trump är globalisternas värsta motståndare och ekonomiskt självgående, medan Hillary Clinton allt mer visar tecken på psykisk ohälsa. En tänkbar hjärnskada debatteras numera öppet i media på grund av hennes svårförklarliga framträdanden. Kan oligarkerna lita på en person som verkar förlora kontrollen över sitt eget beteende, oavsett kopplingarna till deras organisationer? Att lansera en ny kandidat som kan vinna både de republikaner som är tveksamma till Trumps retorik och de demokrater som tvivlar på Clintons psykiska hälsa är enda möjligheten för oligarkerna att inte förlora kontrollen över landet.

Vi kommer att få se ett upplopp i valkampanjen som trotsar det mesta som amerikanarna tidigare upplevt, våldsamma mediadrev, oförklarliga dödsfall och övertramp inom både rättsväsende och ekonomi kommer att bli dagliga rubriker. Alternativt handlar det om att ha en registrerad presidentkandidat, godkänd av oligarkerna, till hands för att sättas in om Trump skulle bli mördad i egenskap av potentiell vinnare över Clinton. Oligarkerna kommer inte att lämna något åt slumpen denna gången…

Peter Krabbe