Kommer Europa att bli globalismens slagfält för tredje gången?

I den romerska mytologin öppnar Aurora varje morgon österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram. Men österns portar har nu gått i baklås och solens vagn motas av stridsvagnar när den vill passera gränsen mot väst. Aurora måste vara mycket bekymrad.

Med viss förvåning ser man, så här i spåren efter NATO:s krigsövningar och Zapads motreaktion på den ryska sidan, att NATO:s arméfordon fortfarande far omkring som skottspolar i Tyskland i någon form av tjurrusningar mot den ryska gränsen. Att det är The 2nd Armored Brigade Combat Team, som med vajande amerikanska fanor i bästa Vilda Västern-stil far kors och tvärs över Tyskland och Polen förvånar mindre. En förundrad civilbefolkning ser tyst på när Stars and Stripes dundrar förbi på det civila vägnätet. Har kriget brutit ut?

Nja, kanske inte än, men för Pentagon vore det en våt dröm. Eller som den amerikanske professorn vid Brown University, Vladimir Golstein, uttrycker det: NATO will continue moving eastward, no matter what! För USA är ett krig mot Ryssland bara kattens lek med råttan, även om råttan har vassa tänder. Med sin tiodubbelt starkare krigsmakt tror man att man kan skrämma sin potentiella fiende till underkastelse. I den Kalle Anka-inspirerade värld Pentagon lever i utgår man ifrån att Ryssland hellre ger upp än använder kärnvapen för sitt försvar. Vill vi ännu en gång upplåta europeisk mark som slagfält för att USA skall kunna fullborda sin globalistiska agenda med världskontroll genom att använda de europeiska NATO-medlemmar som hamnat under den amerikanska stövelklacken som offerlamm? Har vi inte lärt oss läxan bättre?

Den långsamma maktkamp som Golstein tror på går ut på att USA vill skrämma Ryssland till militär upprustning för att, i likhet med scenariot under det kalla kriget, knäcka Rysslands ekonomi genom skenande militärutgifter, samtidigt som man kan pumpa fram nya feta anslag ur kongressen till den egna vapenindustrin. Två flugor i en smäll. Att Putin är klok nog att vidhålla att Ryssland istället skall nedrusta för att få kapital till den civila uppbyggnaden av Ryssland, tycks gå Pentagons öron förbi. Att Putin därutöver vinner världens sympatier som en fredsälskande nation ger ett förtroendekapital som säkert är värt lika mycket.

Jag lägger gärna till en annan aspekt till Golsteins analys, nämligen de pågående attitydförändringarna i de tidigare Warzawapaktsländerna, som nu är på väg att omvärdera sin inställning till såväl EU som NATO.

USA:s flaggviftande i ett Östeuropa, som genom sin starka nationskänsla är allergiskt mot intrång av främmande makter, ger samma dåliga vibbar som de tidigare röda fanorna. Den genom de nationella valen i Österrike, Ungern, Tjeckien och Polen framväxande oppositionen mot globalismen kommer definitivt att sätta käppar i hjulen för de framryckande amerikanarna i lika hög grad som tidigare för de sovjetiska trupperna. Soros har gjort Deep State en björntjänst när han försöker riva hindren för fri invandring från MENA-länderna, historiska urfiender till dessa randstater. Svaren kommer nu på bordet i snabb takt, de nationella valen i nämnda länder visar entydigt att man fått nog av både oönskad invandring och amerikansk globalism. Nationellt inriktade partier tar över och sossar och kommunister åker ut med badvattnet.

Det skulle inte förvåna mig om Östeuropa snart lämnar EU i samlad tropp och fördjupar sina förbindelser med ett ekonomiskt växande Eurasia istället. Detta vore ett klokt drag och en läxa för ett Västeuropa som inte vill inse verkligheten.

Jag ser USA:s rundturer i Östeuropa med sina bepansrade, flaggviftande militärfordon som ett meddelande till ett revolterande öst: Ni slipper aldrig ut ur NATO! Med eller utan EU.

Förhoppningsvis inser Sverige och Finland att NATO är en råttfälla som man bör hålla sig på avstånd ifrån, oavsett vilka ostar som ligger där. Vägen ut är svår, för att inte säga omöjlig. Om EU skulle få en ledning värd namnet vore det klokaste att bilda en egen försvarsallians som kan försvara Europas intressen, istället för att bli en del av en global världsarmé med nationellt förtryck som specialitet. En sådan allians måste inse att Europa räcker, vi måste lära oss att bejaka vårt eget kulturområde och lämna andra i fred för sin egen respektive utveckling. Handelsutbyte är ett bättre alternativ än vapenskrammel. Utvecklingen i Katalonien och nu senast i Lombardiet visar att om kakan blir för stor så spricker den sönder.

Ett avtal från 1997 begränsar omfattningen av NATO:s, som det heter, stationära trupper på europeisk mark. När man nu dubblerar militären i omfattning kallar man istället de tillkommande trupperna mobila och låter dem köra runt i östra Europa, det blir den egna befolkningen som skall känna skräck och otrygghet genom att aldrig kunna veta när det är övning eller allvar.

När NATO nu genom amerikanska och brittiska trupper i strid mot detta ingångna avtal ökar sin militära närvaro i Tyskland och Polen hotar man i själva verket EU:s egna medlemsstater mer än Ryssland. Det faktum att varken USA eller det brittiska samväldet avses tillhöra EU skapar en egendomlig situation, där främmande staters militär obekymrat dundrar omkring på vägnätet i östra EU, allt inför befolkningens förundrade ögon. Vid vägkanten muttras det ” vad i h-e har ni här att göra” och vibbarna från andra världskriget känns igen. Fast varken nazister eller ryssar finns att se någonstans, bara en ockupationsarmé med röd-vit-blåa fanor. Det kanske hade varit klädsamt att hissa EU:s flagga istället på stridsvagnarna? Kommer ett militärt NATO-styre att ersätta ett sönderfallande EU? Frågan blir allt mer berättigad.

Och hur ser det ut i Sverige? Har de amerikanska missilerna på Öland plockats ner och transporterats bort efter Aurora eller fattas det fortfarande några skruvar?

Peter Krabbe

En förskräcklig historia – Tid för eftertanke. Del 4.

Globalismen är den ideologi som det amerikanska etablissemanget har valt för landets framtida utveckling. Den innebär att USA skall vara ledande i en ny värld, med makt att styra ekonomi och politik på en global bas. Amerikansk industri och amerikanskt kapital skall främjas och behövliga råvaror även i andra länder skall vara tillgängliga, oavsett nationell tillhörighet. Den amerikanska styrningen skall genomföras genom bildning av globala monopol inom viktiga sektorer som finans, olja, livsmedel, läkemedel och militär kontroll. Allt detta är mycket nära sitt fullbordande. Detta är inga spekulationer eller teorier utan konkret verklighet. Utan denna bakgrund förstår man inte min artikelserie och inte heller vad som händer i världen.

Denna globala kontroll går inte att fullborda när USA:s befolkning står stilla med drygt 300 miljoner invånare medan världens befolkning ökar kraftigt och idag omfattar mer än 7 miljarder människor. Att minska världens befolkning radikalt är därför ett viktigt projekt för detta etablissemang, så en rimlig balans mellan de styrande och det arbetande folket uppnås. De extrema ideologerna föreslår en världsbefolkning som är mer än halverad och samtidigt rensad från människor som bedöms som en socioekonomisk belastning. Denna målsättning har funnits i minst 150 år och intensifieras nu på grund av den ökande takten i befolkningstillväxten. De ovan nämnda monopolen anses vara de nödvändiga verktygen för befolkningskontroll.

I denna artikelserie har vi följt utvecklingen av livsmedelsförsörjningen i världen på sin väg mot detta monopol. Genom kontrollen över odlingsbar mark och, framför allt, möjligheten att genetiskt förändra traditionella utsäden till patenterbara, amerikanska produkter har man centraliserat all makt över odlingsbara grödor till ett fåtal amerikanska biotekniska företag i nära samarbete med den amerikanska regeringen. Denna agroindustri verkar vertikalt för att omfatta alla led från frö till mänsklighetens munnar. Därmed kan man reglera tillgång och val av grödor globalt efter eget godtycke och samtidigt reglera omfattningen av världens befolkning genom genetisk injicering av sjukdomar och val av etnicitet. I denna värld finns ingen demokrati, globalismen är en totalitär regim.

Västvärldens demokratier tycks inte ha något att invända mot pågående omvandling, utan medverkar både passivt och aktivt. Såväl FN som EU är genom selektivt urval av styrande tjänstemän i hög grad aktiva. Våra politiker i Sverige förstår inte globalismens målsättningar utan medverkar frivilligt i en framtida ödeläggelse av vårt land. Alternativt har en mycket liten krets i partiernas toppar valt att medvetet ta ställning mot sitt folk i förhoppningen att själva få tillhöra den framtida, tryggt förankrade eliten, en elit som kommer att bli oavsättbar i det nya totalitära samhället. Vårt skydd mot hälsofarliga livsmedel är i praktiken obefintligt i takt med att dessa ökar i antal och inte utmärks på ett för konsumenten godtagbart sätt. GMO-förändrade djurfoder tillsammans med penicillin och andra läkemedel i djurkroppar gör oss försvarslösa mot långtidsverkande sjukdomar. Det Livsmedelsverk som vi ändå tror försvarar oss har ingen insyn i producenternas forskning och framställning och har bara att lita på tillrättalagda uppgifter och gränsvärden.

Vi vet inte vad som idag förbereds i bioteknikföretagens laboratorier. Men den snabba utveckling vi sett under de senaste decennierna indikerar att de krafter som ligger bakom det blivande livsmedelsmonopolet inom ytterligare ett eller två decennier kommer att ha full kontroll över det framtida livet på vår planet.

Man kommer att kunna styra hur många människor som föds och hur många som skall dö och när. Möjligheterna att komma undan deras inflytande blir allt mindre för varje år. Varför reagerar då ingen? Varför bojkottar man inte butiker och producenter som vägrar deklarera sina produkter och deras konsekvenser? Varför har vi inte en tillsynsmyndighet som kan hävda ett oberoende gentemot den mäktiga livsmedelslobbyn? Varför öppnar vi våra gränser för import av varor som vi inte kan bedöma hälsoeffekterna av? Varför måste vi lägga så mycket tid på att hitta den sista bonden långt ute på landet som fortfarande odlar sina produkter på naturens egna villkor?

Varför stoppar man inte globalismen?

Det finns många som reagerar negativt på för mycket information om all ondska som omger oss i olika sammanhang. Jag har full förståelse för detta. Men min målsättning är inte att skapa depressioner och apati inför det övermäktiga, utan snarare att väcka den kämpaglöd som kanske kan vända utvecklingen mot en bättre värld. Det ligger ändå inom våra möjligheters ram att rösta fram politiker som har ett större medvetande om problemet för att i förlängningen hävda våra egna nationella intressen gentemot globala skurkstater. Dessa skurkstater är inte alltid de som vi tidigare fåtts att tro, i dagens politiska skådespel byts roller snabbare än vi kan förstå. God blir ond och ond blir god. Regissören sitter på första bänken under repetitionen, men gömmer sig bakom ridåerna under föreställningen. Vem är då regissören? Det vet de flesta av oss, men den som pratar om det riskerar att krossas av en fallande kuliss. Vill vi ha det så?

Tyvärr tror jag att vår sista möjlighet att ändra såväl rollbesättning som regi ligger i 2018 års val. Förlora inte den möjligheten, för våra barn och barnbarns skull!

Peter Krabbe

En förskräcklig historia – Den fördolda verkligheten. Del 3.

I föregående artiklar har vi sett hur de amerikanska företagen, med främsta bas i Rockefeller Foundation, tagit kommandot över världens livsmedelsförsörjning genom att introducera en genteknik som skulle kunna ersätta alla traditionella utsäden och grödor med ”bättre” och kemikalieresistenta utsäden. Vad är då nästa steg i utvecklingen?

Ett problem för de amerikanska tillverkarna av de nya genförändrade grödorna var att kunna hindra återanvändning, att jordbrukarna skulle försöka återanvända patenterat utsäde utan att betala för det. Att den överväldigande majoriteten av världens jordbrukare var för fattiga för att ha råd med Monsantos gmo-licens och andra avgifter för utsäde, såg man inte som något problem.

År 1998 tog därför det amerikanska utsädesföretaget Delta & Pine Land fram ett patent för sin ”terminatorteknik”, genetic use restriction technology. Patentet togs fram för bomullsindustrin, men kunde användas för växter och frön från alla arter. Avsikten var att programmera en växts dna till att döda sina egna embryon. Terminatorfrön skulle kunna hindra jordbrukare från att spara och återanvända frön till nästa års skörd.

Monsanto försökte köpa D&PL men fick efter en opinionsstorm stå tillbaks, åtminstone tillfälligt. Istället gick det amerikanska jordbruksdepartementet USDA in med uppbackning mot 5% av omsättningen, man drev därefter igenom patentet i 78 länder, varav flertalet utvecklingsländer. Motivet uppgavs vara att ”skydda investeringar som gjorts i förädlingen eller genom den genetiska förändringen”. Monsanto lär nu ha slutfört köpet i tysthet.

En vidareutveckling av terminatortekniken blev ”traitorteknik”, där man skulle kunna lägga till en ”genväxlare”, en kemisk inducerare som aktiverar utsädets växtförmåga. Utan genväxlare, ingen skörd. Utsädet måste alltså kombineras med köp av den patenterade genväxlaren, som bara kan köpas från Monsanto eller Syngenta i USA. Detta är en lektion i hur man bygger upp ett världsmonopol, styrt av amerikanska intressen. Det är också en lektion i hur framtiden kommer att se ut. Uppfinningsförmågan har inga gränser i dessa sammanhang. Det har inte heller påverkansmöjligheterna riktade mot de länder som vikt sig för denna typ av jordbruk.

I denna artikelserie har vi haft motivet befolkningskontroll som underliggande motiv tillsammans med den ekonomiska och politiska kontrollen. Låt oss då gå vidare och se på hur man kan använda gentekniken i detta sammanhang!

År 2001 presenterade bioteknikföretaget Epicyte Pharmaceutical sina resultat i arbetet med att skapa – ett preventivmedel i form av genförändrad majs. Man hade tagit antikroppar från kvinnor med sjukdomen immunfertilitet, isolerat generna och med hjälp av genteknik fört in generna i majsfrön. Resultatet blev majs som dödade manliga spermier. Produkten beräknades finnas klar för användning 2007. I de fortsatta försöken deltog såväl det amerikanska jordbruksdepartementet som försvarsdepartementet vid sidan om de finansiella intressena.  Företaget köptes upp av ett annat bioteknikföretag, Biolex, och vidare information om verksamheten tystades ner. Mexikanska jordbrukare med majsodling som huvudprodukt gick i taket, men ingen betvivlar att forskningen fortsätter i hemlighet. Det lär inte heller utannonseras när corn-flakesen i frukosttallriken har blivit en ersättning för preventivmedlen….

Under 1990-talet upptäckte en kyrklig organisation i Mexiko vid en undersökning av stelkrampsvaccin som spreds i vissa utvecklingsländer, att detta innehöll hcg (human chorionic gonadotropin), ett hormon som i kombination med en stelkrampsoxoid gör att kvinnor blir oförmögna att behålla en graviditet, vaccinet hade förvandlats till ett abortmedel som gavs utan information till de utvalda kvinnorna. I verksamheten deltog WHO tillsammans med Rockefeller Foundation, Världsbanken och FN:s utvecklingsprogram.  WHO spenderade under 90-talets första år 365 miljoner dollar på vad man kallade ”reproduktiv hälsa”, i vilket den aktuella vaccinforskningen ingick. Tillverkningen skedde hos en av världens största vaccintillverkare, Connaught i Kanada.

I en studie 2004 från British Medical Association konstaterades att världen var nära en genetisk vapenteknik med biologiska vapen som hade förmågan att endast döda personer av särskilda etniska grupper. Stanfordforskaren Steven Block, med uppdrag från Pentagon, kommenterade förhållandet med ”Vi är frestade att säga att ingen vid sina sinnens fulla bruk någonsin skulle använda dessa vapen, men – inte alla är vid sina sinnens fulla bruk…”

Men vad hände då med världens nya grödor?

Mjölken var det första gmo-livsmedlet som marknadsfördes. Genom Monsantos tillväxthormon Posilac ökade mjölkproduktionen med 30%. Detta lät ju bra initialt, men konsekvenserna visade sig snart genom sjukdomar hos de hårt slitna korna, som klöv- och juverinfektioner och missbildningar på nyfödda kalvar. Situationen krävde ökade insatser av antibiotika. Problemet var att det fanns gränsvärden för detta. Det löstes genom att Monsantos chefsforskare Margaret Miller tillträdde som chef för livsmedelssäkerheten vid den statliga kontrollmyndigheten FDA, varefter gränsvärdena höjdes med 100 gånger. FDA beslöt att data om missbildningar på nötkreatur och eventuella symptom på människor kunde undanhållas allmänheten i egenskap av ”hemlig affärsinformation”. Vidare beslöt FDA att mjölken inte behövde märkas särskilt för att konsumenten ”inte skulle behöva oroa sig”. Förutom en konstaterad cancerrisk för konsumenterna ledde projektet till ett överskott av mjölk och en kollaps i mjölkpriserna.

År 1995 var det dags för en oberoende granskning av potatisen, i detta fall modifierad med ett lektin, ett insektsmedel mot bladlus. I det skotska laboratoriet matades råttor med den genförändrade potatisen. Efter 110 dagar kunde man konstatera att råttorna visade ett försvagat immunförsvar och minskade organ som lever, hjärta och hjärna. Efter att oförsiktigt nog ha berättat om resultaten i ett TV-program avskedades forskaren Arpad Pusztai omgående och alla handlingar förstördes. I den följande debatten framkom att Bill Clinton i ett upprört samtal med Tony Blair krävt att den av Monsanto beställda undersökningen – som naturligtvis förväntades visa det motsatta – skulle utplånas från jordens yta.

Eftersom riset är ett av världens viktigaste livsmedel var man tidigt ute där. År 1984 beslutade Rockefeller Foundation att klarlägga risets arvsmassa. Man kan undra vad det fanns att förädla där, eftersom riset på naturlig väg redan hade utvecklat mer än 140.000 sorter för alla ändamål. Men skam den som ger sig. Man hävdade att A-vitamin behövde tillsättas för att undvika blindhet hos barn. Med hjälp av två gener från påsklilja och en från en bakterie kunde man bygga ett nytt ris med namnet pro-Vitamin A Rice som kunde patenteras. Ändå var mängden A-vitamin inte större än att en asiat skulle behöva äta 9 kilo ris om dagen för att täcka behovet. Istället fanns riskmomentet hypervitaminos med fara för hjärnskador och andra skadliga effekter hos spädbarn. På Sri Lanka har nyligen 400.000 människor sysselsatta i jordbruket insjuknat i en njursjukdom, som anses orsakad av de pesticider och gödningsämnen som ingår i Monsantos koncept för risodling.

Exemplet Argentina är belysande vad gäller agroindustrins handlingsplan. Ett traditionellt produktivt jordbruk omvandlades på kort tid till en monokultur för odling av sojabönor, som behövdes på den internationella marknaden som bas för djurfoder. 9500 hektar odlingar på 1970-talet växte till 14 miljoner hektar 2004 genom Monsantos försorg. Skogar och landområden för urbefolkningar omvandlades till sojabönsplantager för genetiskt manipulerat utsäde, framtaget för att klara besprutning med herbiciden Glyfosat. 48% av all jordbruksmark i landet var då avsatt för Monsantos sojabönor, i spåren av detta fick tidigare producerade livsmedel importeras istället och de små jordbruken köptes upp. År 1970 bedömdes 5% av befolkningen i Argentina leva under fattigdomsgränsen. År 2002 hade denna siffra ökat till 51%. Undernäring ökade lavinartat och beräknas nu omfatta minst 17% av befolkningen. Jordarna dränerades allt mer på sina näringsämnen och krävde ständigt ökande tillsatser av kemiska gödselmedel. Den fritt strövande boskapen på Pampas grässlätter förvisades in i sina stålburar av amerikansk modell, där de får stå fram till slakten. På bara några år hade mer än 200.000 bönder och småbrukare tvingats bort från sina jordar för att ge plats för sojabönsodlarna. Istället växte städernas slumområden genom inflyttade, arbetslösa lantarbetare.

Den här uppräkningen hade kunnat fortsätta sida upp och sida ner, men jag tror inte att läsarens orkar mer elände. Dags då för en avslutning, som vi gör i nästa artikel!

Peter Krabbe

Huvudsaklig källa: Hotet mot livet, den genetiska manipulationens dolda agenda/ William Engdahl, 2013.

En förskräcklig historia – Livsmedel som vapen. Del 2.

Vi har i föregående artikel sett hur rasismens ultimata yttring – en selektiv minskning av jordens befolkning – fått fotfäste i det amerikanska etablissemanget redan för 100 år sedan och havererat under nazismens extrema handläggning för att därefter omformas under efterkrigstiden till globalismens viktigaste spjutspets vid sidan om olje- och krigsmonopolen: kontrollen över livsmedelsproduktionen och möjligheten att reglera vem som skall leva eller dö.

Eugeniken skulle nu döpas om till genetik och molekylärbiologi, en vetenskap i syfte att utrota svälten i världen. Men blev det så? Låt oss se på ideologierna kontra det verkliga syftet!

Familjen Rockefeller var under 1960-talet det amerikanska etablissemangets maktcentrum. Främst stod bröderna David och Nelson tillsammans med den till Rockefeller Foundation värvade Henry Kissinger. Genom att bilda organisationerna CFR (Council on Foreign Relations) och TC (Trilaterala kommissionen) kunde man samla personer som Zbigniew Brzezinski, Jimmy Carter, George H W Bush, Dick Cheney, Paul Volcker (senare Federal Reserve) och Alan Greenspan, som tillsammans med David Rockefeller själv och Kissinger skulle bilda en stabil kombination av privat kapital och regeringsmakt för resten av 1900-talet. Kissinger gick från Rockefeller Foundation till utrikesministerposten under Nixon och har ännu inte släppt sitt inflytande, 94 år gammal. Från dessa organisationer utgick såväl planerna för globaliseringen som NWO, den nya världsordningen.

Rockefeller styrde redan sedan lång tid tillbaks oljekartellen med global makt över oljeproduktionen, nu var det dags för livsmedelsbranschen, eller som man kallade det – agroindustrin.  Vid FN:s världslivsmedelskonferens i Rom 1974 konstaterades att 95% av världens spannmålslager kontrollerades av sex amerikanska företag – Cargill Grain Co, Continental Grain Co, Cook Industries, Dreyfus, Bunge Co och ADM. Under konferensen konstaterade fackets ordförande Jean Pierre Laviec ”De bestämmer vilken mängd av livsviktiga insatsvaror som skall produceras, vilka kvantiteter av jordbruksprodukter som skall köpas, var anläggningarna kommer att byggas och investeringar göras. Agroindustrins tillväxttakt har ökat under de senaste tio åren och stått i direkt proportion till ökningen av hunger och nöd”. Ändå visste inte Laviec vad som komma skulle.

Det livsmedelsvapen som Kissinger skulle komma att arbeta fram byggde på de två stegen att först ta kontroll över världsproduktionen, sedan genförändra grödorna så att man kunde styra effekterna på de människor som var tvungna att livnära sig på dem. För att kunna behålla detta nya system skulle man införa patenträtter på de genförändrade grödorna (mer om detta längre fram) och krossa all diversifierad och privat odling efter modellen att varje land bara får odla ett fåtal grödor för att bli beroende av import från andra länder av de resterande. På då sätt skulle alla länder förlora sin möjlighet till självförsörjning. De som till äventyrs har insett hur långt detta system redan är infört har säkert svårt att sova på nätterna…

För att kunna tillämpa systemet fullt ut behövdes frihandelsavtalen TTIP och TPP. Att sätta dessa i relation till den amerikanska livsmedelspolitiken är en ofta bortglömd aspekt i diskussionen. De modiga personer som vågat sätta en käpp i hjulen för avtalen kan vi nog komma att kalla mänsklighetens räddare. Till dem hör inte Sveriges politiker…

Hur även hjälporganisationer som USAID infogats i systemet förklarar ekonomen J W Smith: ”Högt mekaniserade gårdar på stora arealer kan producera enheter av livsmedel billigare än till och med de lägst betalda jordbrukarna i tredje världen. När dessa billiga livsmedel säljs eller ges bort till tredje världen, förstörs de lokala jordbrukarnas ekonomi”. Beroendet av fortsatt import förändrar dessa länders möjligheter helt att klara sin försörjning utan att behöva låna till framtida ockerräntor.

1974 uppdrog John Rockefeller åt president Nixon att upprätta en hemligstämplad promemoria genom Kissinger, som skulle kallas ”Konsekvenser av en världsomfattande befolkningstillväxt för USA:s säkerhet och utländska intressen”, eller NSSM 200. I studien skulle bl.a. bedömas ”sannolikheten för att befolkningstillväxten kommer att leda till utrikespolitiska störningar och internationell instabilitet” och om ”tekniska innovationer eller teknisk utveckling kan minska(befolknings) tillväxten eller dess effekter”. Vi närmar oss åter 1930-talets eugenik i skrivningar som ”utvecklingen av mer effektiva, enklare preventivmedel genom biomedicinsk forskning kommer att gynna alla länder som står inför problemet med snabb befolkningstillväxt”. Befolkningskontroll blev nu ett nytt kodord för selektiv eliminering.

Tretton utvecklingsländer angavs särskilt som de mest resursrika på jorden, men samtidigt också mest politiskt instabila. Policyn hävdade då att endast en drastisk minskning av deras befolkning skulle möjliggöra amerikansk exploatering av deras råvaror. Till dessa länder räknades Indien, Nigeria, Brasilien och Turkiet. USA:s tillträde till strategiska råvaror i andra länder sågs som ett amerikanskt nationellt säkerhetsintresse. I en hotfullt tillagd kommentar konstaterar Kissinger att ”USA skulle ransonera sitt livsmedelsbistånd för hjälp till människor som inte kan eller kommer att kontrollera sin befolkningstillväxt”.

Som resultat av NSSM 200 kunde man 1991 konstatera att i Brasilien hade 44% av den kvinnliga befolkningen i fertil ålder steriliserats, av dessa utgjordes 90% av kvinnor med afrikanskt ursprung, en vanlig folkgrupp i Brasilien. Redan 1965 hade 35% av Puerto Ricos fertila kvinnor steriliserats genom Rockefellers försorg.

Hur skulle man då gå tillväga för att kunna lägga hela världens jordbruk under de amerikanska monopolföretagens fötter? Strategin skulle gå ut på att ta fram hybridutsäden som kunde ersätta de traditionella, kombinera dessa med behovet av jordbrukskemikalier från monopolets tillverkare och marknadsföra jordbruksutrustning som traktorer, skördemaskiner och utrustning för konstbevattning och besprutning som bara passade för storskaliga jordbruk. Denna satsning på rika storgods skulle ekonomiskt komma att slå ut fattiga småjordbrukare. Genom att ta patent på de nya hybriderna samtidigt som de traditionella blev oanvändbara eller slogs ut av bekämpningsmedel skulle man också kunna kontrollera och straffbelägga återanvändning av utsäde.

Genom egna markinköp eller politiska påtryckningar på storgodsägare kombinerat med förmånliga lån, skulle man förändra ägarstrukturen så att de små jordbruken försvann genom bristande lönsamhet eller köptes upp till låga priser av storproducenterna.

Efter andra världskriget hade de amerikanska kemiföretagen en överkapacitet inom kväveproduktion, resultatet av minskad användning av bomber och granater. Kvävet var en huvudingrediens i trotyl och andra högexplosiva sprängämnen. Men det passade också bra för tillverkning av kvävehaltiga gödselmedel. Detta har vi fått många exempel på i samband med nutida terrordåd. Kvävegödselindustrin infogades lägligt i agroindustrin genom Rockefellerstyrda företag som Du Pont, Dow Chemical och Monsanto, nu återstod att göra utsädet beroende av gödningen, något som skulle ske genom gentekniken. Löften om ökade skördar var ett odiskutabelt lockbete. Men man drog sig inte heller för att villkora livsmedelsbistånd mot det något udda kravet på acceptans av programmet för befolkningskontroll!

I nästa artikel skall vi se på hur man utvecklat gentekniken i syfte att byta ut traditionella livsmedel över hela jordklotet mot genmanipulerat utsäde med patentskydd och hälsoeffekterna för mänskligheten av dessa nya produkter. Vi skall också se på terminator- och traitorteknik i syfte att ekonomiskt kontrollera allt utsäde, samt hur man till sist försöker smyga in födelsekontroll i våra livsmedel. Kanske är det hög tid att kontrollera vad vi har på tallriken när vi sätter oss till bords?

Peter Krabbe

Huvudsaklig källa: Hotet mot livet, den genetiska manipulationens dolda agenda/ William Engdahl, 2013.