En förskräcklig historia – Livsmedel som vapen. Del 2.

Vi har i föregående artikel sett hur rasismens ultimata yttring – en selektiv minskning av jordens befolkning – fått fotfäste i det amerikanska etablissemanget redan för 100 år sedan och havererat under nazismens extrema handläggning för att därefter omformas under efterkrigstiden till globalismens viktigaste spjutspets vid sidan om olje- och krigsmonopolen: kontrollen över livsmedelsproduktionen och möjligheten att reglera vem som skall leva eller dö.

Eugeniken skulle nu döpas om till genetik och molekylärbiologi, en vetenskap i syfte att utrota svälten i världen. Men blev det så? Låt oss se på ideologierna kontra det verkliga syftet!

Familjen Rockefeller var under 1960-talet det amerikanska etablissemangets maktcentrum. Främst stod bröderna David och Nelson tillsammans med den till Rockefeller Foundation värvade Henry Kissinger. Genom att bilda organisationerna CFR (Council on Foreign Relations) och TC (Trilaterala kommissionen) kunde man samla personer som Zbigniew Brzezinski, Jimmy Carter, George H W Bush, Dick Cheney, Paul Volcker (senare Federal Reserve) och Alan Greenspan, som tillsammans med David Rockefeller själv och Kissinger skulle bilda en stabil kombination av privat kapital och regeringsmakt för resten av 1900-talet. Kissinger gick från Rockefeller Foundation till utrikesministerposten under Nixon och har ännu inte släppt sitt inflytande, 94 år gammal. Från dessa organisationer utgick såväl planerna för globaliseringen som NWO, den nya världsordningen.

Rockefeller styrde redan sedan lång tid tillbaks oljekartellen med global makt över oljeproduktionen, nu var det dags för livsmedelsbranschen, eller som man kallade det – agroindustrin.  Vid FN:s världslivsmedelskonferens i Rom 1974 konstaterades att 95% av världens spannmålslager kontrollerades av sex amerikanska företag – Cargill Grain Co, Continental Grain Co, Cook Industries, Dreyfus, Bunge Co och ADM. Under konferensen konstaterade fackets ordförande Jean Pierre Laviec ”De bestämmer vilken mängd av livsviktiga insatsvaror som skall produceras, vilka kvantiteter av jordbruksprodukter som skall köpas, var anläggningarna kommer att byggas och investeringar göras. Agroindustrins tillväxttakt har ökat under de senaste tio åren och stått i direkt proportion till ökningen av hunger och nöd”. Ändå visste inte Laviec vad som komma skulle.

Det livsmedelsvapen som Kissinger skulle komma att arbeta fram byggde på de två stegen att först ta kontroll över världsproduktionen, sedan genförändra grödorna så att man kunde styra effekterna på de människor som var tvungna att livnära sig på dem. För att kunna behålla detta nya system skulle man införa patenträtter på de genförändrade grödorna (mer om detta längre fram) och krossa all diversifierad och privat odling efter modellen att varje land bara får odla ett fåtal grödor för att bli beroende av import från andra länder av de resterande. På då sätt skulle alla länder förlora sin möjlighet till självförsörjning. De som till äventyrs har insett hur långt detta system redan är infört har säkert svårt att sova på nätterna…

För att kunna tillämpa systemet fullt ut behövdes frihandelsavtalen TTIP och TPP. Att sätta dessa i relation till den amerikanska livsmedelspolitiken är en ofta bortglömd aspekt i diskussionen. De modiga personer som vågat sätta en käpp i hjulen för avtalen kan vi nog komma att kalla mänsklighetens räddare. Till dem hör inte Sveriges politiker…

Hur även hjälporganisationer som USAID infogats i systemet förklarar ekonomen J W Smith: ”Högt mekaniserade gårdar på stora arealer kan producera enheter av livsmedel billigare än till och med de lägst betalda jordbrukarna i tredje världen. När dessa billiga livsmedel säljs eller ges bort till tredje världen, förstörs de lokala jordbrukarnas ekonomi”. Beroendet av fortsatt import förändrar dessa länders möjligheter helt att klara sin försörjning utan att behöva låna till framtida ockerräntor.

1974 uppdrog John Rockefeller åt president Nixon att upprätta en hemligstämplad promemoria genom Kissinger, som skulle kallas ”Konsekvenser av en världsomfattande befolkningstillväxt för USA:s säkerhet och utländska intressen”, eller NSSM 200. I studien skulle bl.a. bedömas ”sannolikheten för att befolkningstillväxten kommer att leda till utrikespolitiska störningar och internationell instabilitet” och om ”tekniska innovationer eller teknisk utveckling kan minska(befolknings) tillväxten eller dess effekter”. Vi närmar oss åter 1930-talets eugenik i skrivningar som ”utvecklingen av mer effektiva, enklare preventivmedel genom biomedicinsk forskning kommer att gynna alla länder som står inför problemet med snabb befolkningstillväxt”. Befolkningskontroll blev nu ett nytt kodord för selektiv eliminering.

Tretton utvecklingsländer angavs särskilt som de mest resursrika på jorden, men samtidigt också mest politiskt instabila. Policyn hävdade då att endast en drastisk minskning av deras befolkning skulle möjliggöra amerikansk exploatering av deras råvaror. Till dessa länder räknades Indien, Nigeria, Brasilien och Turkiet. USA:s tillträde till strategiska råvaror i andra länder sågs som ett amerikanskt nationellt säkerhetsintresse. I en hotfullt tillagd kommentar konstaterar Kissinger att ”USA skulle ransonera sitt livsmedelsbistånd för hjälp till människor som inte kan eller kommer att kontrollera sin befolkningstillväxt”.

Som resultat av NSSM 200 kunde man 1991 konstatera att i Brasilien hade 44% av den kvinnliga befolkningen i fertil ålder steriliserats, av dessa utgjordes 90% av kvinnor med afrikanskt ursprung, en vanlig folkgrupp i Brasilien. Redan 1965 hade 35% av Puerto Ricos fertila kvinnor steriliserats genom Rockefellers försorg.

Hur skulle man då gå tillväga för att kunna lägga hela världens jordbruk under de amerikanska monopolföretagens fötter? Strategin skulle gå ut på att ta fram hybridutsäden som kunde ersätta de traditionella, kombinera dessa med behovet av jordbrukskemikalier från monopolets tillverkare och marknadsföra jordbruksutrustning som traktorer, skördemaskiner och utrustning för konstbevattning och besprutning som bara passade för storskaliga jordbruk. Denna satsning på rika storgods skulle ekonomiskt komma att slå ut fattiga småjordbrukare. Genom att ta patent på de nya hybriderna samtidigt som de traditionella blev oanvändbara eller slogs ut av bekämpningsmedel skulle man också kunna kontrollera och straffbelägga återanvändning av utsäde.

Genom egna markinköp eller politiska påtryckningar på storgodsägare kombinerat med förmånliga lån, skulle man förändra ägarstrukturen så att de små jordbruken försvann genom bristande lönsamhet eller köptes upp till låga priser av storproducenterna.

Efter andra världskriget hade de amerikanska kemiföretagen en överkapacitet inom kväveproduktion, resultatet av minskad användning av bomber och granater. Kvävet var en huvudingrediens i trotyl och andra högexplosiva sprängämnen. Men det passade också bra för tillverkning av kvävehaltiga gödselmedel. Detta har vi fått många exempel på i samband med nutida terrordåd. Kvävegödselindustrin infogades lägligt i agroindustrin genom Rockefellerstyrda företag som Du Pont, Dow Chemical och Monsanto, nu återstod att göra utsädet beroende av gödningen, något som skulle ske genom gentekniken. Löften om ökade skördar var ett odiskutabelt lockbete. Men man drog sig inte heller för att villkora livsmedelsbistånd mot det något udda kravet på acceptans av programmet för befolkningskontroll!

I nästa artikel skall vi se på hur man utvecklat gentekniken i syfte att byta ut traditionella livsmedel över hela jordklotet mot genmanipulerat utsäde med patentskydd och hälsoeffekterna för mänskligheten av dessa nya produkter. Vi skall också se på terminator- och traitorteknik i syfte att ekonomiskt kontrollera allt utsäde, samt hur man till sist försöker smyga in födelsekontroll i våra livsmedel. Kanske är det hög tid att kontrollera vad vi har på tallriken när vi sätter oss till bords?

Peter Krabbe

Huvudsaklig källa: Hotet mot livet, den genetiska manipulationens dolda agenda/ William Engdahl, 2013.