Möjligheter – för vem?

I dagens söndagskrönika attackerar Per T Ohlsson åter Trump och Putin på sitt vanliga onyanserade sätt. Propagandamaskinen arbetar för högtryck. Jag börjar nästan få en känsla av dåligt samvete för personförföljelse, men Per T disponerar ju en helsida i Sydsvenskan varje vecka till skillnad mot min lilla blogg, så det får han väl tåla. I Per T:s värld och artikel står Trump för ” ett fientligt övertagande av ett av USA:s två stora partier” och Putin har ” förvandlat Ryssland till en revanschistisk gangsterstat”.

Men snälla Per T, det är ju väljarna i USA som röstar för Trump, det handlar inte om någon diktator som rullar in med stridsvagnar. Kanske vet de amerikanska medborgarna mer än du? Du noterar att till och med familjen Bush tar avstånd från Trumps ”vildsinta populism”, men kanske är det så att Trumps löfte att avslöja det korrumperade USA:s innersta hemligheter skrämmer mer, i synnerhet sanningen om 9/11, som inträffade ett halvår efter att Bush blivit vald till president. Bevisen för att CIA och ännu högre makter var inblandade i detta är redan överväldigande. Genom Trump ser det amerikanska folket en möjlighet att tvätta byken och städa ut i Vita Husets korridorer. Vapenindustrin ser Trumps löften om ett minskat militärt engagemang i världen som ett hot mot sin framtida lönsamhet. Ett fredligt Europa och ett dito Mellanöstern är inget bra scenario för denna lobby, som länge levt gott på republikaner som Bush.

Det ligger i samma politik att blåsa upp hotet från Ryssland och Putin. Trumps utsträckta hand mot Putin ses inte med blida ögon av vapenindustrin, och definitivt inte av oligarkerna, som ser Ryssland som den bricka som nu måste falla för att NWO-tåget skall kunna rulla vidare österut.  Att maniskt rapa upp Rysslandshotet som Per T gör är patetiskt. Ryssland är en del av Europa och en av våra närmaste grannar. Kalla kriget är slut. Ryssland utgör inget hot, tvärtom är ett ökat ekonomiskt utbyte med detta vårt grannland med följande välståndshöjning för alla den enda rimliga utvecklingen för oss. USA ligger på andra sidan Atlanten, ett krig i Europa långt från hemmaplan är ett önskescenario för den amerikanska vapenindustrin. Vi behöver inte USA:s ”hjälp” för att skydda oss mot ett land som vi haft som handelspartner sedan medeltiden. När Ryssland nu också vill erbjuda oss glyfosatbefriade grödor istället för amerikanska GMO-manipulerade giftpiller har vi all anledning att vara tacksamma.

Per T Ohlsson avslutar sin artikel med grundlagsstiftaren Madisons uttalande från 1787:”Sanningen är att alla med makt måste misstros”.  Jo Per T , så sant som det är sagt. Och det gäller för dig också! Vi räds inte en framtid med Trump och Putin, men en med en Hillary Clinton i oligarkernas ledband.

Peter Krabbe

En bra kapten behöver en kikare…

En bra sammanfattning av världsläget kan vi läsa här, skriven av Lars Bern. Tyvärr inser inte våra politiker att man måste tänka lite mer långsiktigt än vad näsan räcker (tills riksdagspensionen faller ut). Den framtida händelseutvecklingen är kristallklar, liksom de sammanhang som nu leder fram till den. Hela processen med New World Order är ett uttryck för oligarkernas desperation över att inte hinna med att införa sin globala kontroll innan BRICS-länderna tar över den ekonomiska dirigentpinnen. Att gå på tokpropagandan mot Ryssland för att ansluta till NATO vore ett gigantiskt misstag. Varför skall vi binda upp oss på ett alternativ som försvårar vår handel med framtidens ekonomiska stormakter när vi dessutom själva ligger vid frontlinjen för en eventuell militär konflikt? Vår alliansfria politik behövs idag bättre än någonsin, när såväl USA som NATO och EU börjar knaka i fogarna. Utöka istället den neutrala zonen till att omfatta hela Norden inklusive de Baltiska staterna, så har vi också en bra grund för ett alternativ när EU är ett minne blott!

I ett framtidsscenario ingår också att spridningen av islam över världen kommer att fokusera på de lättköpta västmakterna, med USA och EU i spetsen. Islam med sitt antidemokratiska innehåll passar bättre för NWO än påvens svaga katolska kyrka. Påvens tafatta inviter till mullorna om samarbete visar den skräck han känner inför det slutliga valet av världsreligion. I FN ökar muslimerna sitt inflytande i ett skrämmande tempo, något som Obama starkt medverkat till under sin mandatperiod. Muslimska Brödraskapet är nu starkare än någonsin i USA. Att islamisternas framfart innebär ökat våld och fortsatta terrorhot kan inte vara en nyhet för någon. Oligarkernas tilltagande flirt med islamister innebär ett medvetet hot mot våra etablerade samhällssystem.

 Att måna om sitt nationella oberoende och prioritera samarbete istället för att lämna över sin självbestämmanderätt till ett världssamfund är den modell som BRICS-länderna valt. Vi bör ta lärdom av detta och följa deras goda exempel. Jag tror inte att någon kan förstå vad det skulle innebära att hysa amerikanska trupper och hålla deras baser på svensk mark. Ett belysande exempel är Tyskland och den amerikanska zonen där under perioden efter WW2, något som vi äldre upplevt när vi stångats mot oändliga amerikanska militärkolonner på Autobahn. Världen förändras och vi måste förstå och möta dessa förändringar i tid. En fri värld är inte självklart lika med en amerikansk sådan. Vilken sida vill vi befinna oss på när vippbrädan börjar väga över mot öster och desperationen i väst övergår i allt mer militanta uttryck?

Om inte svenska politiker inser situationens allvar måste det svenska folket försöka göra det och göra sin röst hörd vid valurnorna. Efter 2018 är det för sent. Det var förvisso bättre att sitta i någon av Titanics livbåtar än i stora matsalen när hon sjönk.

Peter Krabbe