Vad gör USA i Syrien? Demokratins riddare?

De eskalerande händelserna i Syrien kräver ett närmare studium och en förklaring. Faktum är att denna hämningslöst växande konflikt mellan världens två stormakter idag är det största riskmomentet för ett okontrollerbart världskrig. Vad handlar då konflikten egentligen om?

Jag har i tidigare artiklar om oljan här skrivit om oljeproduktionens centrala roll i pågående militära konflikter. USA har ett ömsint förhållande med storproducenten Saudiarabien i syfte att garantera sina intressen i huggsexan. Men alla oljestater i Mellanöstern är inte lika positivt inställda till världspolisen i väster, detta på goda grunder eftersom CIA under de senaste 50 åren i återkommande statskupper försökt ta över oljeproducenternas statsledningar. De länder som sökt skydd hos motparten Ryssland, som Irak, Iran och Syrien har drabbats av direkta invasioner eller strypningsförsök genom sanktioner. Frustrationen har varit stor över att staterna i Mellanöstern inte lämnats ifred att själva utveckla sina länder och sociala system i enlighet med Eisenhowers löften efter andra världskriget.

Oljebranschen befinner sig i en produktionsfas där den lättillgängliga oljan redan är upptagen, medan den kvarvarande kräver allt högre kostnader att utvinna. Att kunna minimera transporter och omhändertagande är därför avgörande för ekonomin i den fortsatta produktionen. Detta blev påtagligt redan under Suez-krisen på 1950-talet, då kanalen stängdes och tvingade oljetransporterna till Europa att gå hela vägen runt Afrika, med enorma kostnadsökningar som följd. Tanken på pipelines direkt till Europa eller till Medelhavet har därför setts som en avgörande fråga för oljebranschens lönsamhet.

Motsättningarna mellan Sunni (de med USA associerade) och Shia (Rysslandsvänliga) har nu ställt frågan om pipelines på sin spets. Sunni har ett förslag till pipeline från Quatar, genom Saudiarabien och Jordanien – över Syrien – till Turkiet och vidare till Europa. Detta säger Assad i Syrien nej till, vilket är den direkta orsaken till USA:s maniska försök att störta Assad.  Samtidigt har Shia ett eget förslag till pipeline från Iran och Irak genom Syrien till Libanon med utskeppning direkt över Medelhavet eller Cypern.

Syrien har oturen att ligga mitt i detta kluster av planerade pipelines. Den som har makten i Syrien avgör därmed oljeindustrins framtid i Mellanöstern. Turkiet har som transitland för Sunnis pipeline en nyckelposition i detta projekt, både genom ekonomiska fördelar och genom att få sitta vid den kran som kan stänga oljeleveranserna till Europa. Detta kan i sin tur kopplas till Turkiets intresse av medlemskapet i EU och förhandlingarna om fri invandring för dess medborgare. Som alla säkert förstår skulle då också alla spärrar för islamiseringen av Europa upphöra. Vill vi ha det så för att tillgodose USA:s intresse av att kontrollera oljeproduktionen? Eller är det kanske bra att Ryssland stödjer Assad och Syrien genom att förorda Shias pipeline?

Det kan vara värt en tanke att USA utan omsvep bombar Syrien sönder och samman för att kunna bygga sin pipeline till Europa, samtidigt som Joe Biden uppmanar Sverige att säga nej till Rysslands pipeline för gas till Tyskland genom Östersjön. Är det då OK för Ryssland att ta till våld mot Sverige om vi vägrar samma sak, till samma mottagare? Låt var och en bygga sina pipelines för att främja sina respektive exportprodukter, ingen annan än USA har någon anledning att monopolisera oljeutvinningen i världen. Vi vet alla varför.

Läs gärna Robert F. Kennedys förnämliga sammanfattning om Syrien här!

Peter Krabbe

Globalismen skakas nu i sina grundvalar. Men är det för sent att stoppa avskaffandet av demokratin?

En ulv i fårakläder är passande nog den vapensköld som Fabianismen valt!

I min sommarserie om globalismen har mycket av materialet byggt på Daniel Estulins best-seller ”Sanningen om Bilderbergruppen”. Boken skildrar organisationen och personerna bakom genomförandet av New World Order, förvandlingen av västvärldens demokratiska nationer till en världsomfattande diktatur utan folkligt medbestämmande, istället styrd av en maktelit som genom sitt ägande förfogar över världens finanssystem och monopoliserade näringsliv. Detta genomförande står på tröskeln till sitt fullbordande. Estulin har främst analyserat USA:s roll i detta maktspel, en roll som inte kan förminskas eller förbises. Men dess rötter ligger till stor del i Storbritannien under slutet av 1800-talet, för att sedan i en makaber symbios med amerikansk politik sprida sig till vår tid och de lobotomerade marionetter som till stor del företräder även vår svenska utrikes- och inrikespolitik.

Denna engelska rörelse går under namnet Fabianism, efter The Fabian Society som grundades 1884 med samma agenda som senare har gett upphov till New World Order, den har samma förgrundsfigurer som sin amerikanska motsvarighet med Rothschilds och Rockefellers i spetsen och är nära relaterad till arbetarrörelsen. Fabianerna grundade bl.a. The Labour Party och ligger bakom en stor del av socialisternas europeiska politik.

En utomordentligt grundlig redogörelse för både historisk bakgrund och dagens händelser finns i den omfattande artikeln The Fabian Society: the masters of subversion unmasked, utgiven 2013 av bloggen Free Britain Now (man visste inte då att Brexit skulle komma, men vi kan se händelseutvecklingen så att motstånd lönar sig – om det är sakligt underbyggt!). Länken är förmedlad av min norska följare Ragnhild – jag konstaterar med glädje att mina norska läsare nu närmar sig 10 % av läsekretsen! Tack för det och mina förhoppningar om ett ökat nordiskt samarbete i kampen för överlevnad.

Eftersom den amerikanska och den brittiska bakgrunden till NWO är de två ben som denna fascistoida rörelse står på skall jag göra en genomgång även av det brittiska materialet i likhet med sommarens sammanfattning av Estulins material. Likheterna är många och persongalleriet delvis gemensamt, men den politiska basen blir bredare när även våra europeiska politiker dras fram ur mörkret. Det blir då ytterligare en jämförande artikelserie om globalismen, serverad i lagom stora portioner. För den som vill läsa hela originalet på engelska finns länken här.

Eftersom jag just nu befinner mig utom räckhåll för svenska media och istället kan ta del av riktiga nyheter inser jag att världen står på randen till ett nytt världskrig genom händelserna i Syrien. Tokstollarna i USA kräver flygförbud i Syrien för Ryssland och Assads (som än så länge bildar legal regering i Syrien) styrkor – men det skall vara fritt fram för USA att patrullera luftrummet! USA:s generaler deklarerar ensidigt att den som inte lyder startar kriget, men är det inte den som anfaller som normalt anses starta ett krig? Ryssland tänker inte lyda. Man har ett avtal om att bistå Syrien.

Det har länge varit känt att Obama i en situation där det amerikanska presidentvalet riskerar att gå oligarkerna ur händerna kommer att skapa en krigssituation i syfte att inställa valet med hänvisning till det världspolitiska läget. Hillarys fallande opinionssiffror och svaga personliga uppträdande kombinerat med Trumps jublande supporters indikerar ett sammanbrott för globalismen. Brexit kan komma att visa vägen även för patrioterna på andra sidan Atlanten.

Peter Krabbe

Den fria rörligheten hotar inte bara Israel, utan hela vår västerländska kultur.

Israels premiärminister Netanyahu kommenterade nyligen arabländernas försök att driva ut judarna ur Israel genom krav på fri rörlighet för de araber som omger landet. Fallet Israel är intressant även ur ett europeiskt perspektiv. Den globalism som, paradoxalt nog, förespråkas av de judiska oligarkerna i USA innebär fri rörlighet över nationsgränserna i syfte att blanda folkgrupper och vad man kallar skilda kulturer. Detta är vad som nu sker i både Västeuropa och USA med ett förskräckande resultat. När en av de ”kulturer” som skall blandas in i de samhällen som har en tusenårig homogen sammansättning består av muslimer, besatta av att sprida sin egen religion över världen, kan resultatet bara bli totalt kaos.

Även FN försöker genom sin Agenda 2030 övertyga Israel om det lämpliga i att öppna sina gränser mot omgivande muslimska områden. Fri rörlighet ger fredlig samexistens menar de hjärntvättade tjänstemännen i FN-skrapan, samtidigt som Netanyahu tålmodigt försöker förklara att den stora skillnaden ligger i att muslimerna i Israels grannländer svurit på att utrota judarna från jordens yta. Öppnar man sin dörr när någon står utanför med en revolver riktad mot ens huvud? Knappast. Rent matematiskt skulle judarna bli en minoritet i sitt eget land på några månader om araberna tilläts bosätta sig fritt i området. Till skillnad från de omgivande grannländerna är Israel en verklig, inte bara skenbar demokrati, där man snabbt genom valförfarandet skulle kunna applicera den omvända lagstiftningen, att göra judarnas situation i det egna landet omöjlig.

Ändå har Israel en generös inställning mot araberna i landet. Av en befolkning om 8 miljoner människor utgör mer än 1,5 miljoner muslimer. Att säkerhetsproblemen är betydande vet alla som kan läsa en tidning. Israel är därmed mer likt Sverige än vad man skulle kunna tro. Förvisso är andelen muslimer ännu så länge större än i Sverige, men vi närmar oss samma siffror. Muslimernas hat mot judar är också större än motsvarande mot våra kristna och vi behöver inte föra samma kamp om heliga platser som israelerna, men det är ändå tankeväckande att globalismens apostlar genom att i praktiken upphäva nationsgränser är beredda att offra sitt eget kärnland på globalismens altare. De judiska oligarkerna framställer sig gärna som sekulära, i själva verket har de dollarsedlarna som helig skrift. De kommer inte att lyfta ett finger för att rädda Israel undan globalismens garn.

Det senkomna uppvaknande som både Juncker och Tusk visar upp efter Brexit kan möjligen inge lite hopp för den majoritet av jordens befolkning som värnar om sina egna folkgrupper, territorier och rätt att få leva i fred inom sina egna instiftade nationsgränser. Håller globalismen på att gå in i väggen? Finns det en väg tillbaks? Ja, kanske kan alla modiga engelsmän och östeuropéer som är trötta på fascistisk toppstyrning ge oss hoppet åter. Men först skall vi rensa upp i vårt eget politikerträsk och rösta bort den enpartiregering som ligger och pyr inför nästa val.

Peter Krabbe

Jo, snaran sitter redan på plats…

I föregående artikel tog jag upp ämnet beteendekontroll, som länge stått på dagordningen för våra makthungriga globalister. De länkar som dykt upp i kommentarerna ger oss möjlighet att fördjupa oss lite mer i ämnet. Detta är viktigt eftersom de två komponenterna beteendekontroll och minskning av världens befolkning står högt upp på listan i deras agenda.

Redan för fem år sedan publicerades en bok baserad på forskning bedriven vid Oxford Centre for  Neuroethics med namnet Enhancing Human Capacities. Författarna, dr Guy Kahane och dr Tom Douglas varnar för konsekvenserna av en medicinsk forskning som kommer att kunna resultera i droger som ändrar vår moraluppfattning och vårt sätt att tänka.

Studierna visar att vissa droger påverkar hur människor svarar mot moraliska frågeställningar genom att öka deras empati, känsla av grupptillhörighet och genom att minska aggressioner. Dessa droger finns redan. Droger som Prozac och Oxytocin används inom sjukvård, men innebär ett problem för dem som vill sprida dem generellt. Ingen tar piller bara för att förbättra sin moraluppfattning. Kahane ser dock möjligheter att marknadsföra droger som gör en person ” mer förtroendeingivande, trevligare och mindre aggressiv och våldsam i syfte att förbättra hans relationer och karriärmöjligheter.” Kahane rekommenderar också drogerna för att ” om de får spridning hjälpa till med att lösa globala frågeställningar”.

Professorn i etisk medicin vid Bristols Universitet, Ruud ter Meulen, varnar dock för att vissa droger för att ”förbättra” någons moraliska uppförande också kan ha motsatt effekt och minska empatin för dem som befinner sig utanför gruppen. I vad mån dessa droger redan är i praktisk användning eller inte lär vi inte få något svar på, men den verklighet vi lever i får nog fler än mig att undra om vi inte redan befinner oss i ett stadium av tillämpning. Kanske dags att kontrollera vad våra riksdagsmän stoppar i sig? Vad innehöll egentligen det där nya pillret mot huvudvärk?

Befolkningsfrågan då, vad händer där? Jo, nyligen publicerad forskning visar att Monsantos växtgift Glyphosate som används i Roundup också förekommer i våra vanligaste vacciner.

Forskaren, dr Anthony Samsel, har skickat en larmrapport till den amerikanska kongressen, där han påtalar hur missbruket av insekts- och växtgifter används och injiceras i våra barn, med svåra framtida sjukdomar som sannolik följd. Upp till 9 olika vacciner med olika skadliga, för de flesta okända ingredienser, injiceras ofta samtidigt i småbarn och skolbarn utan att någon kan bedöma skaderiskerna i ett längre perspektiv. Det är svårt att inte se detta hemlighetsmakeri som annat än ett sätt att minska den förväntade livslängden hos nya generationer. Detta är också ett uttalat mål i den globalistiska agendan som har diskuterats i deras kretsar de senaste 30 åren. Nu har man kommit fram till hur spridningen kan ske på enklast möjliga sätt. Ingen som tar en vaccinationsspruta kan längre vara säker på om syftet är att förlänga eller avkorta livet.

Ett annat exempel på vår maktlöshet mot förgiftningar är i samband med laxodlingarna. Det foder man använder innehåller Endosulfan, ett insektsgift som lagras i laxens vävnader för vidare transport till den som väljer norsk lax till middag.

Medlet är mot förmodan förbjudet i USA, men används i laxfoder som tillverkas i Latinamerika för de norska storproducenterna. Laxen kommer därmed att innehålla Persistent Organic Pollutants, ett samlingsnamn för några av världens farligaste miljögifter, gifter som konstaterats orsaka autism, ADHD och minskad IQ. Symptomen stämmer väl överens med de ovan för Glyphosate. Trots detta har EU accepterat att tiodubbla den tillåtna mängden Endosulfan. Man kan undra om laxodlarnas önskan om ökad lönsamhet står i proportion mot de risker som konsumenterna utsätts för?

Dessa exempel är bara smakprov på hur för globalismen ”övergripande målsättningar” numer systematisk sätts i verket utan att vi hinner med att granska, debattera och protestera mot att monopolrelaterade näringsgrenar inom livsmedelsförsörjning och läkemedelsindustrin brer ut sig över våra samhällen.

Varför reagerar inte våra politiker? Varför rycker Livsmedelsverket på axlarna istället för att kräva varudeklarationer och kontrollera efterlevnaden av regelverk som antingen finns eller borde ha funnits? Kan det vara så illa att man är medveten om agendan och stödjer den i smyg eller är man bara så förbålt dumma i huvudet att man inte förstår vad som pågår i världen?

Peter Krabbe

När snaran dras åt….

Hur kan det komma sig att så många finner sig helt till rätta i en värld som andra, förvisso ett litet fåtal, anser bevisligen går rätt åt helvete? Förklaringen ligger i den politiskt och vetenskapligt iscensatta teorin om total beteendekontroll, främst förmedlad genom styrda media som tidningar och TV-stationer. Den som på detta sätt kan kontrollera befolkningen behöver aldrig riskera att förlora makten. Det finns bara godkända åsikter som självklart avses gynna den sittande eller planerade makteliten.

Men låt oss ta ett steg tillbaks och se på begynnelsen. Den kan vi tillskriva Amschel Rothschild, mannen som uppfann spekulationen i början av 1800-talet. Denna baserade sig på inrättandet av börser och statsobligationer som kunde säljas och köpas till skiftande kurser. Men det blev inga förtjänster om inte kurserna verkligen rörde sig, uppåt och nedåt. Därför behövdes tidningar som förmedlade de rätta budskapen till kapitalägarna som var intresserade av att riskera sina investeringar mot hoppet om snabba vinster. Vem skulle vinna det pågående kriget? Vem skulle klara att tillverka framtidens efterfrågade produkter? Börserna byggde på förväntningar om ekonomiskt viktiga händelser. Samtidigt behövde Rothschild tysta den växande kritiken mot hans egen snabbt växande förmögenhet i spåren av denna spekulation. Lösningen blev att köpa in etablerade tidningar och därmed kunna styra förväntningar och kritik i rätt riktning. Efter det första köpet av Frankfurter Allgemeine i mitten av 1800-talet har oligarkerna i Europa och USA byggt upp ett mediaimperium som täcker hela världen och helt dominerar nyhetsutbudet i väst. Dagstidningar, veckotidningar, TV-kanaler och det senaste tillskottet ”tankesmedjorna” arbetar numera samordnat för att sprida åsiktsgrunden för deras globalistiska projekt, önskan om att kunna styra hela världen från ett maktcenter i USA. Bara i USA finns fler än 200 mäktiga tankesmedjor som bankar ut det rätta budskapet till sina väntande media. I Sverige kan vi se hur Expo finansieras såväl av Soros som av vår regering.

Detta mediaimperium som nu håller på att suga upp även sociala media som Facebook och Twitter är det perfekta redskapet för att få mänskligheten att tänka ”rätt”. Men hur får man normalt intelligenta människor att ansluta sig till den ideologi som man vill sprida, även om den vid första påseendet kan tyckas vara komplett vansinne?

Den amerikanske sociologen Hadley Cantril forskade redan vid slutet av andra världskriget om styrning av den allmänna opinionen och publicerade 1967 sin bok ”The Human Dimension: Experiences in Policy Research”. I boken kan vi läsa att ” psykopolitiska operationer är propagandakampanjer utformade för att skapa spänningar och för att manipulera olika grupper av människor till att acceptera det specifika opinionsklimat som CFR strävar efter att uppnå i världen”. CFR är en organisation för det styrande politiska skiktet i USA som är beroende av oligarkernas finanskartell (se tidigare artiklar). Vidare att ”det som de flesta amerikaner tror är den allmänna opinionen är i själva verket en noggrant skapad och nedskriven propaganda utformad för att framkalla ett önskat svarsbeteende från allmänheten”. Att få människor att bete sig på det sätt du hoppas att de skall bete sig genom att övertyga dem om att det i slutändan ligger i deras intresse att bete sig så, det är att uppnå ett önskat svarsbeteende. I Sverige kan vi notera hur vi de senaste åren utsatts för en intensifierad bearbetning genom begreppen ”värdegrund” och ”hållbarhet”. Att staten nu på allvar också går in i arbetet med att införa beteendekontroll genom att i det närmaste kriminalisera människor som inte skriver under på statens ”värdegrund” är både oroande och uppseendeväckande. Statliga arbetsplatser i förvaltning, skolor och samhällsservice är nu förbehållna de värdegrundsfrälsta, de enda sanna medborgarna i samhället. Företagen och partierna följer efter, för så måste det ju vara? Att dessa relativt gamla teorier först nu får en så intensiv lansering är än mer oroande, eftersom det visar att vi är på väg in i en slutfas, den sista och avgörande omvandlingen till ett beteendekontrollerat samhälle varifrån ingen utväg finns.

En av de största institutionerna i USA som arbetar med sinnekontroll och beteendevetenskap är Stanford Research Institute med 3300 anställda och en budget om 150 miljoner dollar årligen. Bland beställarna finns CIA och 400 privata företag. SRI övervakar och styr ett par hundra tankesmedjor. Rockefeller finansierar de mest kända RAND Institute och Tavistock Institute, vars verksamhet beskrivs av John Coleman i boken Conspirators’ Hierarchy: ”Tavistock och likasinnade amerikanska stiftelser har ett enda mål i sikte – att bryta ner den psykologiska styrkan hos individen och göra honom oförmögen att motsätta sig världsordningens diktatorer”.  RAND har i sitt arbete för CIA arbetat med att utveckla sinnesförändrande droger. I ett av dessa projekt som påbörjades redan under 1950-talet användes nazistiska vetenskapsmän och deras erfarenheter från elchocker, sömnberövande, minnesinplantering, minnesradering och psykoaktiva drogexperiment. Dessa metoder har som de flesta vet fått en renässans genom dagens krigsfångeläger.

Fullt så långt har vi ännu inte kommit i Sverige, men en intressant iakttagelse är den välkända psykopolitiska operationen att placera två parter som egentligen företräder samma agenda på var sin sida i en debatt. Funderar ingen över att det ”borgerliga” blocket hoppas på Demokraternas Clinton i det amerikanska presidentvalet medan det socialdemokratiska blocket hoppas på – Demokraternas Clinton i samma val? En Clinton som också är globalisternas val. Funderar ingen över varför DÖ kom till eller varför båda blocken vill samarbeta med NATO och hata Ryssland? Funderar ingen över varför båda blocken vill ha mångkultur och obegränsad invandring, finansierad genom ökad inlåning från Världsbanken? Allt enligt globalisternas agenda. Har svenska folket drabbats av syn- och hörselproblem, eller är beteendekontrollen så genomförd redan att vi hellre sätter oss vid TV:n och skrattar åt tramsprogram i förvissningen om att våra yrkespolitiker under tiden fixar vårt framtida lyckorike än frågar vad i h-e de håller på med?

När internationella bolag vill göra marknadsundersökningar i Europa väljer man helst Sverige som plats för dessa. Sverige och svenskarna är länken mellan USA och det övriga Europa, går det inte här är det ingen idé att försöka någon annanstans heller. Detsamma gäller för politisk export från USA. Börja med att omvandla Sverige så tar också resten av världen – eller åtminstone Europa – också efter. Vad vi nu ser är ett megaexperiment för att visa hur lätt ett land kan underställas globalismen genom att tillämpa den senaste forskningen inom beteendevetenskapen.

För – var det inte det du viskade i örat på Löfvén nyligen, Joe Biden: Ni är ju så duktiga – och snälla!

Peter Krabbe