Upp till kamp emot kvalen….

capital_1

 

Så är det dags för 1 maj igen och gatorna förutsätts fyllas av socialdemokrater som inte har något annat att demonstrera emot än sig själva. Lydigt marscherar man gatan fram med sina plakat, precis som man alltid har gjort. Internationalen dånar mellan husväggarna. Men var finns kvalen, är de kanske för länge sedan försvunna? Eller har de fått nya former och uttryck?

Den internationella kommunismen har definitivt gått i graven. Fullt genomförd hade den inneburit en global diktatur. Vi har sett smakprover från Sovjet, Kina, Nordkorea m.fl. och kan nog vara glada att den inte blev just global, som man så förhoppningsfullt sjunger på gatorna. Vad man kanske inte tänker på är att den passar lika bra som kampsång mot den globalism som New World Order innebär, en globalism som praktiskt taget hela vår riksdag ställer sig bakom.

 

Upp, trälar uti alla stater, som hungern bojor lagt uppå.  Jodå, det kommer snart att bli mer verkligt än någonsin!

I sin förgudning avskyvärda, månn´guldets kungar nånsin haft
ett annat mål än att bli närda, av proletärens arbetskraft?  Sorry, detta är redan klart, skicka plakaten till Wall Street istället!

Båd´stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner.
Den rike inga plikter tycka, den arme ingen rätt man ger.  Men Stefan Löfvén, det är ju du som går främst i demonstrationståget. Varför blev det då så?

När folket kräva det tillbaka, sin egen rätt de blott begär.  Instämmer till fullo. Eller inte, Magdalena Andersson?

 

I själva verket handlar det om en tvehövdad drake, även om man huggit av det ena huvudet – den totalitära socialismen – återstår det andra från samma kropp – den totalitära globalismen. Draken kan sova lugnt, ett huvud räcker bra. I riksdagshuset är det bäddat och klart. Sossar, liberaler, moderater, inte ens den kommande samlingsregeringens drottning, Annie Lööf, ser att draken sover med ena ögat öppet. Globalismens våta dröm närmar sig, även i Sverige.

 

Kommer då nästa regering att försöka utplåna de kval som socialisterna sjungit om i hundra år? Naturligtvis inte. Globalismen är den optimala fascismen, den sista länken i kedjan kommunism – fascism – nazism – globalism, en kedja som gör demokrati till ett roande mellanspel på vägen mot det perfekta totalitära systemet – kapitalets diktatur. Missförstå mig inte. Jag är inte dess förespråkare, jag vill att ni skall se den. Göra något för att stoppa den. Fram med högafflarna. Töm riksdagshuset och välj in verklighetens människor. Ge Sverige en chans!

 

Trevlig valborgshelg!
Peter Krabbe

 

 

Annonser

Dags att andas ut?

islamnfokus

 

Som jag skrivit tidigare blir polariseringen i två skilda maktblock i Mellanöstern allt tydligare. Sunnimuslimska länder samlas runt USA och deras allierade – de nya krigshetsarna i Europa – England och Frankrike. Given medlem i detta block är Israel och – efter viss tvekan – nu också Saudiarabien, Libanon och diverse småstater.

På andra sidan har vi den något udda kombinationen av Ryssland, Turkiet, Iran och det plågade Syrien, på ett hörn även det krigsdrabbade Jemen. Sympatierna här ligger hos Shiamuslimerna, även om den religiösa toleransen i detta block är betydligt större. Syrien har en majoritet sunni, men styrs av alawiter (Assad) och ger även plats för kristna, shiiter, ismailiter, judar och druser. Även i Libanon försöker man hantera en religiös blandning genom att fördela höga ämbetsposter efter religion. Kurderna är övervägande sunni, men har också egna religioner som yasidierna och zoroastrism förutom shiiter. Iran har som alla säkert vet en stor dominans av shiiter.

 

De politiskt stabilaste staterna i Mellanöstern är helt uppenbart de som har en någorlunda enhetlig och stabil religionstillhörighet, oavsett vilken. Dit hör Israel, Saudiarabien, Turkiet och Iran. Man kan då inte bortse från att större mångkultur leder till större instabilitet och långvariga konfliktsituationer. Länder som Syrien, Irak och Libanon och som dessutom kringgärdas av de stabila staterna, tycks vara evigt dömda till förödande krigstillstånd. Kompromissviljan är låg och påtryckningarna från ”fränderna” i grannländerna snarare ökar än minskar. Inga överenskommelser tycks hållbara.

 

Orsaken till detta är naturligtvis en bristande tilltro till statens förmåga att styra till allas bästa. Grupper vid makten gynnar sina egna och struntar i andra. Bristen på sociala trygghetssystem tvingar den som kan det att förse sig själv först, innan någon annan får komma i fråga. Där staten borde funnits finns istället stam, klan, familj eller starka individer som trygghetssystem. I ett land utan nationella ekonomiska tillgångar har kanske inte detta så stor betydelse, men när plötsligt det flytande guldet, oljan, får flöda fritt är ett rimligt fördelningssystem en förutsättning för en fredlig tillvaro. När vi tror att vår typ av demokrati är lösningen i alla sammanhang, förstår vi inte att kulturer har ett stort tröghetssystem. Västvärlden har utvecklats till moderna stater under tusen år, Mellanöstern har fått knappt hundra år. Hur tänkte Gud när han lät oljan flöda just här?

Under de senaste åren har respektive blockledare, USA och Ryssland, värvat sina lag, någon har lämnat, någon annan har tillkommit. Osäkerheten om vem som skulle få det starkaste laget har hållit världen i spänning. Alla vet att förutsättningen för en varaktig fred är att maktbalans råder. Att ingen kan besegra den andre utan alltför stora förluster. Ändå räcker oljan till alla, den finns överallt och ingen behöver vara utan. Men så händer det oönskade – Israel hittar olja på mark som man ockuperat i Syrien! Golanhöjderna visar sig ha stora oljefyndigheter, men vem tillhör detta? Det amerikanska oljebolaget Genie Oil, vars styrelse är som filtrerat ur Deep State, står redo att exploatera, men vågar inte innan Syrien är utplånat som stat. För bakom Syrien står Ryssland.

 

Så regnar amerikanska missiler in över Syrien, trots att alla trott att krisen var avblåst, att ISIS krossats trots sin uppbackning av västmakterna. USA vägrar lämna ett fritt och oberoende Syrien trots världssamfundets fördömande, istället bussas de kvarvarande rebellerna runt till nya städer att ockupera. Men hallå, kriget var ju slut?

Israels och USAs strategi bygger på att upphäva gränserna runt Syrien och Irak för att istället bilda tre nya stater, en sunni, en shia och en kurdisk. Med den västra som sunni kan man lägga in Golanhöjdernas olja i västmakternas intressesfär och starta prospekteringen där. Den östra som shia kan man bjuda på – Irak är redan amerikaniserat ekonomiskt – och den norra för kurderna har man redan utlovat som tack för kurdernas medverkan i att upplösa Syrien. Men det hade inte Turkiet tänkt sig, eftersom deras oljetillgångar då skulle hamnat i Kurdistan. Turkiet lierar sig då istället med Rysslandsblocket och USA har bara att konstatera att man gjort självmål.

Den kvarstående frågan är hur hårt USA-blocket vågar satsa mot det ryska. Världen höll andan medan Trump försökte läsa av situationen. Med Turkiet, Iran och Kina i det ryska lägret och därmed halva jordens befolkning på motsatta planhalvan, lär västländerna nu ta det lugnt ett tag för att hitta på nya lösningar. Det innebär att vi nu kan andas ut, åtminstone för tillfället.

 

Frankrike och England är som de forna kolonialmakterna i området ekonomiskt beroende av sina gamla oljeintressen i regionen och USAs intressen är starkt kopplade till Israels. Förre franska presidenten Sarkozy var för 10 år sedan initiativtagare till Medelhavsunionen, med syfte att stärka just Frankrikes roll i MENA-ländernas politik. Macron axlar den manteln. Man kan undra vad Sverige och andra europeiska länder har för anledning att understödja detta, när det kommer att innebära direkta krigshandlingar mot fria nationalstater, sannolikt i namnet av EU.  Det engelska hatet mot Iran har på samma sätt orsak i att utvecklingen i det forna brittiska protektoratet gått mot en frigörelse från väst. All olja i Iran kontrollerades förr av BP (British Petroleum), detta är nu ett minne blott.

Den stora frågan från rubriken är då om jämviktsläget är nått i Mellanöstern och den mentala gränsen mellan öst och väst är fastlagd för rimlig framtid. Jag tror det. Jag tror samtidigt att Trump väljer att visa sin kompetens som affärsman snarare än politiker och att ett närliggande möte med Putin kommer att innebära en byteshandel, där Putin får offra Syrien mot att Trump släpper Ukraina, Georgien och Rysslands övriga närområde tillsammans med upphävda ekonomiska sanktioner. Trumps problem kommer att bli sionisterna i Tel Aviv och Washington, som har tunga intressen i båda områdena och sannolikt inte är lika kompromissvilliga. Där avgörs Trumps framtid.

 

Peter Krabbe

Har vi människor någon verklig möjlighet att påverka vårt jordklot?

Vulkanutbrott på ö

 

Detta påstås ju nästan dagligen av världens politiker och andra som gärna vill skaffa sig en plattform av inflytande över oss övriga, lydiga undersåtar. Men är detta rimligt? Låt oss ta Edgar Cayce som hjälp för att analysera vad som egentligen har hänt, händer nu och kommer att hända i en inte alltför avlägsen framtid. Som kunskapsförmedlare hade Cayces undermedvetna mycket mer att ge oss än den rent andliga förädlingsprocessen.

Alla kan säkert inte acceptera naturvetenskaplig information från en källa som får betraktas som ett Högre Medvetande, men gör ett försök så lovar jag att ni kommer att få ett betydligt bredare kunskapsunderlag för er egen förkovran! Jag skall ställa Cayces berättelser från 1930-talet mot vad vi tror att vi faktiskt vet idag. I min egen roll som visionär naturvetare behöver jag inte frukta Vetenskapsakademins förbannelser, jag är ensamt ansvarig för mina tolkningar!

 

I sina läsningar (readings) återkom Cayce ofta till de stora geografiska förändringar som vi hade att förvänta oss. Dessa gällde vanligtvis den amerikanska kontinenten – eftersom frågorna kom från amerikaner – men också Europa och Asien. För att bedöma tillförlitligheten i en persons förutsägelser är ofta den fysiska verkligheten ett bra facit. Så vad förmedlade då Cayce om de fysiska förändringarna på vårt jordklot, sett i ett längre perspektiv?

För USA förutsåg Cayce att såväl områdena utefter västkusten som östkusten skulle läggas under havsvattennivån, den västra först och den östra senare. Även New York skulle drabbas, men den södra Atlantkusten skulle översvämmas dessförinnan. Avrinningen från de Stora Sjöarna i norra, centrala USA skulle ändra sitt lopp från St Lawrencefloden mot Atlanten till Mississippifloden mot Mexikanska Golfen. Som ”torr” mark framhöll Cayce områdena nordväst och öster om Appalacherna, den bergskedja som skiljer östkusten från det inre slättlandet. Nya landområden skulle uppstå både i Atlanten och Stilla Havet.

För Europa varnade Cayce för vulkanutbrott på Etna och Vesuvius i Italien och översvämningar utefter floden Rehns lopp in i Centraleuropa, för Västindien ett vulkanutbrott på Martinique genom Mt Pelée. För Japan väntade ett ännu värre öde genom att försvinna helt i havet.

tektoniska plattor gränser

Vad är det då som Cayce ser i sina syner? Egentligen ingenting som överraskar oss idag. Flertalet vulkanutbrott och jordbävningar följer gränserna mellan de tektoniska plattorna, dessa rör sig enligt långsiktiga mönster och antingen delar på sig eller trycks samman. Väster om USAs kustlinje löper gränsen mellan Stillahavsplattan och Nordamerikanska plattan, de glider i motsatt riktning med en hastighet om 5,5 cm/år. Jordbävningarna är där frekventa och välkända, och idag är de flesta överens om att en väsentlig del av kuststräckan San Fransisco – Los Angeles riskerar att försvinna i havet. Värst är det utefter Sydamerikas västkust, där den Sydamerikanska plattan vandrar västerut med dubbla hastigheten, 11 cm/år. Även där förekommer frekventa jordbävningar. I förlängningen ligger gränsen mot den Antarktiska plattan med ett jordbävningsområde i det antarktiska Weddellhavet och vidare österut, där värme från utbrott under isen smälter iskalotten underifrån, något som vissa politiker försöker kalla Global Warming, orsakad av oss själva genom våra koldioxidutsläpp. Nåväl, med lite bättre baskunskaper kanske de någon gång kan lära sig förstå hur ofantliga mängder värme som strömmar ut under havsytan, vid ständiga utbrott utefter de tektoniska plattornas gränser, både över och under havsytan.

Mt Pelée ligger på gränsen mellan den Karibiska plattan och den Sydamerikanska och de båda italienska vulkanerna ligger på gränsen mellan de Afrikanska och Eurasiska plattorna. Japan ligger vid gränsen mellan de Eurasiska och Stillahavsplattorna och, om man tittar under vattenytan, på randen till den 9.000 meter djupa Japangraven. Att hela Japan skulle kunna försvinna ner där, i ett av världens största sår i jordskorpan, är mer än troligt när det börjar knirra i fogarna.

Rakt igenom Atlanten i nord- sydlig riktning går den Atlantiska Centralryggen, som börjar med Island i norr. Den är en under havsytan belägen bergskedja, som är en rest efter delningen av Laurasien i Nordamerika och Europa för 50 miljoner år sedan. Om land uppstår i Atlanten blir det där, sannolikt ingick också bergskedjan i det försvunna Atlantis. Motsvarande finns på Stilla Havssidan genom den Ostpacifiska Längströskeln.

Att jordbävningar och vulkanutbrott i dessa öppna sår i jordskorpan kommer att ge upphov till båda landsänkningar och landhöjningar är lätt att förklara. Den som har sett hur isflak i en vårflod beter sig kan lätt föreställa sig hur de tektoniska plattorna beter sig på samma sätt genom att trycka ner, överlagra eller skava sönder varandras kanter.

Men vad händer då med USAs östkust? Där finns ingen plattgräns och Appalacherna ligger med sin urbergssköld och skyddar inlandet, som en vågbrytare mot Atlanten. Landskapet närmast havet är, i likhet med Rehn-landskapet i Europa, ett sedimenttäckt platålandskap, känsligt för havsnivåhöjningar eller landsänkningar. Både Mt Pelée (senaste utbrott 1902) och Island (pågående utbrott) ligger på samma östra/ södra gräns av den Nordamerikanska plattan. Denna rör sig bort från vår del av jordklotet. Om jordskorpan reser sig och orsakar vulkanutbrott utefter den Atlantiska Centralryggen, från Island till Mt Pelée, får vi den effekt som Cayce beskriver, översvämningar av sydöstra USA och Holland med Rehndalen samt nytt land i Atlanten.

Om allt detta händer ungefär samtidigt har vi Cayces hela scenario fullbordat. Är det då realistiskt och vad skulle kunna utlösa en sådan global rörelse mellan de tektoniska plattorna?

 

Ingen människa har besökt jordens inre. Men enligt Cayces ”inside information” består dess kärna av magnetiska magmaströmmar i ständig rörelse. Eftersom kärnan inte är i fast form följer inte magman jordskorpans rotation, utan har ett annorlunda och mer komplicerat rörelsemönster. Rullar vi ett ägg snurrar inte äggulan på samma sätt om inte ägget är kokt. När magma kommer till jordens yta genom vulkanutbrott eller förhistoriska veckningar orienterar de magnetiska metallfibrerna i magman sig efter de magnetiska nord- och sydpolerna. Ett starkt jordiskt magnetsystem är grunden för att de tektoniska plattorna skall ligga kvar i sina lägen. När detta magnetsystem försvagas tar magman nya vägar och extrema slitningar uppstår i gränserna mellan plattorna. Detta är vad som sker när solens styrande magnetsystem försvagas, det påverkar direkt vår lilla jords motsvarighet. Vi går nu in i ett skede där just detta händer. Solens aktivitet går mot ett minimum och vårt magnetsystem försvagas i samma takt. Våra magnetiska poler börjar fladdra och skifta läge, vi riskerar att få uppleva ett nytt polskifte med okänt resultat. Vår magnetiska nordpol har redan varit långt nere i norra Kanada istället för vid den geografiska nordpolen. Om några decennier kan den mycket väl befinna sig i Sibirien istället. Vår jordaxel skevrar, ungefär som ett snurrande mynt gör när det börjar tappa fart.

Om vi går in i en ny istid, vilket vi kommer att göra inom en inte alltför avlägsen framtid, kommer tyngden från de växande iskalotterna att påskynda en disharmonisk rörelse som medverkar till att fogarna mellan de tektoniska plattorna spricker upp och Cayces scenario kommer att bli verklighet. Jag skulle tro att detta ligger ett par hundra år framåt i tiden, men det kommer. Glöm Global Warming, det är vår världshistorias största bluff. Den värmeperiod vi nu lämnar – höjdpunkten var 1998 – är fullt naturlig och helt i linje med den långsiktiga historiska utvecklingen, med 800-årscykler från isavsmältningen för 10.000 år sedan. Om 400 år kommer vi att få återuppleva 1600-talets kyla. Även de behagliga tiotusenåriga värmeperioderna, återkommande med c:a 100.000 års intervall, kommer våra efterlevande att få vänta länge på innan de återkommer. Att de civilisationer som levde för 10.000 år sedan när solen under loppet av ett par hundra år höjde medeltemperaturen med 8 grader, i konsekvens också dyrkade solen kan vi därför lätt förstå. På kort tid fördubblades jordens tillgängliga arealer och jordbruket fick de rätta klimatologiska förutsättningarna.

 

Sammanfattningsvis är det min uppfattning att Cayce hade helt rätt i sina visioner om jordens geologiska framtid. Hur snabbt de kommer att genomföras kan vi bara gissa oss till, kanske blir det våra barnbarn som får känna på de första förändringarna, kanske kommer de redan om något decennium. Solens förändringar, både i korta och långa cykler, känner vi väl till idag, budskapet är att vi snart går in i en ny istid. Därmed följer de rörelser mellan de tektoniska plattorna som ger de förändringar som Cayce upplyser oss om. Det vi kallar istid är jordens normala tillstånd. Den korta värmeperiod som vi haft lyckan att se vår civilisation födas i, är snart slut. Varför låter vi några dårar i USA göra den ännu kortare?

Viktigast att konstatera är att den märklige Cayce faktiskt är värd att lyssna på, detta i mer än ett avseende. Det skall vi göra i ytterligare någon artikel.

Peter Krabbe

Poste Restante.

 

hjärna 5

 

Denna något kryptiska titel anspelar på föregående artikel Ett vykort från framtiden. Det ligger kvar tills mottagaren väljer att hämta ut det. Jag kan nu se att allt fler väljer att göra det. Jag trodde nog själv att artikeln skulle få ett svalt mottagande, men den efterföljande diskussionen har istället lämnat ett bestående avtryck hos många läsare, även hos mig själv. Med 14.000 läsningar hittills och mer än 200 kommentarer visar responsen att detta ämne är oerhört angeläget för många, jag tror också att det ljusa budskap som artikelns medverkande kommentatorer förmedlar förmår väcka hopp och förtröstan hos många, kanske själva eller genom anhöriga drabbade av sjukdom och förtvivlan.

Att panelen består av högt kompetenta och erfarna läkare och naturvetare tillsammans med troende kristna av olika valörer ger ett djup i diskussionen som är ovanligt i en bloggtråd. När de vetenskapligt bevandrade dessutom visar sig ha den starkaste tron, närmar vi oss det underliggande budskapet i den lära som Edgar Cayce för 75 år sedan lät oss ta del av:

Vetenskap och andlighet kommer att upphöra med att vara motpoler. Sammanlänkandet av dessa två huvudströmmar i mänsklighetens historia kommer att förändra vår kultur.

 

Vi befinner oss nu i det millenium som Cayce på 1930-talet såg som avgörande för vår kommande utveckling. Bärande för denna utveckling skulle vara den ökade andligheten, eller förståelsen för vår roll på jorden och i universum. Kärnan i budskapet är Kristus återkomst, men inte som en fysisk gestalt utan genom våra utökade medvetanden. Den nya människan kommer med sina vidgade sinnen att kunna kommunicera med den andliga världen och förstå sin plats i den utvecklingskedja som består av vandringen mellan olika fysiska reinkarnationer, varvade med tillvaron i ett själsligt tillstånd, för att nå den mognad som vi till sist förutsätts uppnå. I denna vision existerar ingen absolut död, bara en övergång mellan olika former av medvetande. Genom en sådan visshet behöver vi inte frukta döden, utan kan se den som en examen efter skolåret inför det väntande sommarlovet – och nästa skolår.

Denna syn på livet återkommer både i många religioner och förhistoriska sagor, må vara i en mångfald av variationer. Med hjälp av den kan vi också rekonstruera mänsklighetens historia under åtminstone de senaste 50.000 åren, en historia där kulturutvecklingen efter istidens upphörande för 10.000 år sedan bara är en mindre del. Världen såg fysiskt annorlunda ut innan den drastiska förändring som vår nuvarande värmeperiod innebär inträffade, att hårdhänt och på extremt kort tid möblera om jordklotet  till det vi ser idag. Dessförinnan var det normala att ett 3 km tjockt istäcke täckte en tredjedel av jordens yta. Vi skall se mer på dessa förändringar i kommande artiklar.

 

De vetenskapliga teorier som, inte minst, Einstein bidragit med under 1900-talet har också hjälpt oss att definiera gudsbegreppet. Definitionen av energi som en vågrörelse, där våglängden innebär ett brett spektra, innehållande allt som omger oss – inklusive vår egen materia – ger oss nya möjligheter att förstå vår tillvaro, både på jorden och i andevärlden. Vår hjärna begränsar våra sinnens upplevelseförmåga till en mycket liten del av detta frekvensband. Efter döden, när vi lämnar vår hjärna, får vår energi tillgång till en annan för oss nu osynlig del, som också innefattar den gudomliga livsenergins frekvensband. Det är där som vi kommer att kunna kommunicera med avlidnas själar och – sannolikt – få direktkontakt med den starkaste livsenergin, det som många kallar Gud.

Cayces kristna tro är annorlunda, främst genom att han inte ser budskapet om människans mognad genom ett utökat medvetande och en ökad andlighet som något som kommer att predikas från kyrkor och präster, istället är det genom enskilda sökare i var mans stuga som det nya kollektiva medvetandet skall byggas upp. Detta kan nu ske genom internet och där finns en starkare kraft mot utveckling än i en kyrkbänk. Det får mig att fundera över allas vår roll på denna blogg. När jag skriver om detta ämne nu, vid påsktid, är det inte ett medvetet beslut, utan grundat på en stark intuition. Egentligen vet jag inte varför. Men responsen från läsarna, och särskilt då de av er som är så oerhört kunniga och finns där för att sätta grenarna på trädstammen, visar att tillfället var rätt valt. Kanske finns det en mening också i detta.

 

Till de viktigaste erfarenheterna från bloggtråden hör insikten i trons läkande förmåga, som medicin betraktad tycks patientens vilja att bota sin sjukdom och den sjukes själsliga harmoni vara oöverträffad. Även om man skall vara mycket försiktig med att döma ut konventionell medicin som läkemedel, är det svårt att bortse från livsviljan som ett avgörande inslag i en behandlingsprocess. Den redan publicerade videon med Lorraine Day länkar jag till här igen, den är värd eftertanke och kan ge hopp åt många i samma situation.

 

Avslutningsvis vill jag betona att Edgar Cayce inte är en filosof, utan en person som förmedlat för honom själv obekanta kunskaper från sitt undermedvetna under hypnos, till skillnad från många andra referenser på denna tråd, som förmedlat sina visioner i form av egna slutsatser eller personliga erfarenheter. Cayce kunde knappast själv ha förutspått dagens internet-utveckling, ändå är det rimligtvis just detta som är grunden för hans datering av den nya, medvetna människans framväxt till efter det millennieskifte vi just passerat. Våra nya möjligheter att utbyta tankar och erfarenheter över i stort sett hela jordklotet får nog ses som det starkaste argumentet för att stoppa de onda krafter som jag ägnat mycket tid åt att beskriva de senaste åren. Att mitt ”vykort” nått läsare i 64 länder världen över är ett överraskande bevis för just detta. Vår gemensamma tankekraft kommer att bli enorm. Låt oss utnyttja den möjligheten att undvika det tredje världskrig som Ondskan har planerat för oss.

 

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: