Kampen om Skanör hamn, del 3 – slutsatserna.

Hittills har vi sett hur Länsstyrelsen försöker stoppa hamnprojektet dels genom att använda en omöjlig konstruktion för Natura 2000-prövning, dels genom att hänvisa till risken för förhöjda havsnivåer. Länsstyrelsen anser dessutom att båthallen, livräddarnas byggnad samt övernattningsbodarna, vilka ligger helt eller delvis inom respektive precis intill Natura 2000-områden skall tillståndsprövas. Själva hamnområdet ingår inte i Natura 2000. Länsstyrelsen försöker dock resa hinder för kallbadhusets bryggor genom hänvisning till denna konvention, liksom som vi kan se för de byggnader som planerats på den södra parkeringen. Övernattningsbodarna måste rimligtvis utgå ur planförslaget under alla förhållanden.  Resonemanget är ändå märkligt. Länsstyrelsen har själva satt gränsen för Natura 2000. Om en gräns skall vara motiverad gäller bestämmelserna inom den gräns man sätter och inte utanför den. Antingen eller. Nu försöker man hävda att bestämmelserna också gäller för det som befinner sig i närheten av men utanför gränsen. Självklart strider detta mot lagstiftningens principer. Som om svenska bestämmelser skulle gälla i Köpenhamn för att staden ligger nära Sverige.

Vad kan man då mer hitta på för att stoppa hamnprojektet? Jo, planförslaget medger bryggor och badhusbyggnader inom vattenområde. Åtgärder som fyllning, pålning, och grävning i vattenområde definieras som vattenverksamheter. Vattenverksamheter är generellt tillståndspliktiga. Återigen skjuter man in sig på kallbadhuset. Men också den obetänksamme planförfattaren får salt i såret genom att bjuda på en arkeologisk undersökning på land! Detta tas tacksamt emot av Länsstyrelsen. Men vad förväntar man sig då att hitta i fyllnadsmassorna till den 140 år gamla, konstgjorda ön? En stenåldersboplats eller ett vikingaskepp?

Den avgörande frågan när man skall sammanfatta detta historiskt idiotiska och fientliga dokument är naturligtvis: Vad har Länsstyrelsen emot Skanörs hamn? Borde man inte istället jubla över möjligheten att utveckla denna turistmetropol med stimulerande konsekvenser för såväl hela samhällets utveckling som för riksintressena friluftsliv och kustzon? Badlivet, segling med båtar och brädor, sol, luft och frihet. Är inte detta bra? Men nej, vi människor skall helst inte få vara här alls. Naturen skall få ha sin gång. Få sätta hus och hamnar under vatten, låta människorna flytta med allt sitt pick och pack. Kort sagt, kan man kalla detta den värsta formen av miljöfascism. Staten som försöker krossa den enskilde.

Vad bör då kommunen göra i rådande läge? Till och börja med får man dra in tentaklerna från Natura 2000-områdets gräns. Fram till gränsen kan man slåss i Europadomstolen. Detta innebär att kallbadhuset bör ligga på den södra pirarmen tillsammans med Badhytten, som jag visat tidigare. En detaljplaneändring görs bara för berörda delar, utan att upphäva gällande plan för övriga hamnområdet i förväg. Det stora mastodontbygget för Badhytten slopas omgående med detaljplan och allt som hör till. Detta gynnar riksintresset kulturmiljö. Varvsbyggnader och annat läggs in i kärnområdet, bakom Rökeriet.  Husbilar och övernattningsbodar skall bort omgående. Boende får inte förekomma i hamnen och husbilarna är både miljöförstörande och olagliga enligt både den gamla och nya planen. Detta är ingen hamnverksamhet.  Förtätning av handelsbodar bör kunna ske utan alltför stora åthävor, en miljö som får växa fram succesivt.

Konkret innebär Länsstyrelsens remissvar att planförslaget inte kommer att kunna hanteras vidare i processen innan Kallbadhuset prövats enligt Natura 2000. För att göra detta kräver Länsstyrelsen att kommunen först upphäver den lagliga rätten att bedriva hamnverksamhet i området. För att komma vidare kan kommunen antingen upphäva gällande detaljplan för att kunna pröva tillstånd enligt Natura 2000 eller avbryta planarbetet och anpassa projektet till vad gällande detaljplan möjliggör. Eftersom inga garantier lämnas att hamnen skall få ”återuppstå” mitt i Länsstyrelsens naturreservat innebär detta istället att kallbadhuset måste utgå ur planen i sitt nuvarande läge.

Länsstyrelsens handläggning är det mest skandalösa jag upplevt under min tid som samhällsplanerare. Att detta kunnat ske under en borgerlig regeringsperiod gör en förbluffad. Vad kommer då att hända under kommande period med Miljöpartiet i regeringen? Ursäkta, anhängare till Miljöpartiet, men miljöfascismen börjar bli alltför påtaglig. Den äventyrar vår demokrati. Detta är hårda ord, men för de 20.000 boende på Falsterbonäset är Länsstyrelsen ett större hot än eventuella effekter av klimatförändringen. Detta måste vi ändra på. Om kommunen skall orka driva planärendet vidare tror jag att det krävs ett aktivt stöd från våra invånare i frågan, någon offentlig debatt i de politiskt korrekta medierna lär vi inte kunna räkna med.

I det fjärde och sista avsnittet skall vi sammanställa synpunkterna från hamnens aktörer, föreningar och näringsidkare för att se om det går att formulera ett nytt och bättre program för planarbetet. Därefter får det bli en politisk fråga för kommunstyrelsen att avgöra om man tänker lyssna på opinionen eller inte. Att driva planärendet vidare med ett kallbadhus norr om hamnen riskerar med Länsstyrelsens agenda att kommunen förlorar kontrollen över hela hamnverksamheten genom en upphävd detaljplan. Detta kan vi inte riskera.

Peter Krabbe

 

Kampen om Skanörs hamn, del 2 – är havsnivåerna en avgörande fråga?

Så fortsätter vi då att granska Länsstyrelsens märkliga remiss till Vellinge kommun rörande det nya detaljplaneförslaget för Skanörs hamn. Missa inte första delen! Där försöker Länsstyrelsen stoppa planförslaget genom att kräva Natura 2000-prövning av kallbadhusets brygga på grunder som närmast kan ses som ett dåligt skämt.

I den fortsatta skrivningen framhåller länsstyrelsen att Länsstyrelsen delar inte kommunens uppfattning om att planen inte innebär betydande miljöpåverkan och kräver en Miljökonsekvensbeskrivning. Man oroar sig bl.a. för miljökvalitetsnormer för vatten och markföroreningar. Det gäller således för de badande att varken kissa i vattnet eller på land. Någon förorenande industri har aldrig funnits i hamnen, möjligen med undantag för de kanonfundament som tyskarna göt inför andra världskriget under förespegling av en cementfabrik. Nåväl, en MKB kan lätt upprättas om man accepterar ett par hundra tusen i extra kostnader.

På sidan 2 spelar Länsstyrelsen ut sitt ess. Länsstyrelsen godtar inte kommunens förslag till översiktsplan när det gäller att skydda befintlig och planerad bebyggelse på Falsterbonäset mot stigande havsnivåer på lång sikt….. Då planförslaget är lågt beläget(1,7 – 2 m.ö.h) finns det en akut risk för översvämning i nuläget vid extrema vädersituationer med högt vattenstånd och pålandsvind. I ett förändrat klimat med en stigande medelhavsnivå (avser dock inte nivån i Medelhavet!) kommer situationen att förvärras. Så som planförslaget är utformat bedömer Länsstyrelsen att marken är olämplig för bebyggelse med hänsyn till risken för översvämning och erosion .I granskningsyttrandet till gällande översiktsplan bedömde Länsstyrelsen att ny bebyggelse belägen på nivåer lägre än 3 meter över havet inte är lämplig på Falsterbonäset med hänsyn till risken för översvämning och erosion. Detta är en följetong som man egentligen läser bäst om i många artiklar på min blogg. I korthet är det så här: Länsstyrelsen grundar sina bedömningar på SMHI: s prognoser som i sin tur grundar sig på FN:s klimatorgan IPCC. Detta senare grundades under 1980-talet genom oron för vad man då bedömde som en hotande uppvärmning av vår jord. Datormodeller spottade ut hotbilder med flera meters förestående havsnivåhöjningar som skrämde livet ur politikerna världen runt.  Uppvärmningen avstannade bevisligen efter 1998 och har därefter legat stilla eller på en något fallande skala. Ingenting tyder på att denna uppvärmning skall fortsätta, snarare på det motsatta. Det senaste halvåret har vi haft havsnivåer en halv meter under det normala runt Sveriges kuster. De globala havsnivåhöjningarna beräknas idag av vetenskapen till 3 mm/år eller 30 cm i 100-årsperspektivet. För Sverige kompenseras denna av pågående landhöjning. Havsnivåhöjningen kan dock relateras till uppvärmningen, upphör den blir förhållandet det motsatta. I dagsläget grundar Länsstyrelsen sin uppfattning på de några år gamla datorberäkningar som förutspår 80- 120 cm havsnivåhöjning i 100-årsperspektivet. IPCC kan dock inte undgå verkligheten och väntas till klimatmötet 2015 sänka sin profetia till mer måttliga 40- 62 cm, alltså en halvering. Om några år lär det bli aktuellt att tala tyst om hela företeelsen. Under de 25 år som IPCC haft möjlighet att härja skulle Skanör enligt deras prognoser nu ha 25 cm högre permanent havsnivå. Har vi det?

Stormfloder under några timmar är ständigt återkommande, men har inte med diskussionen om havsnivåer att göra.

Självklart kan man inte bygga murar eller avspärrningar i en hamn 1- 1,5 meter över befintlig marknivå utan att förlora hamnens hela funktion. Även Hamnvägen i sin sträckning från Skanör över Flommen ligger på samma nivå. I första hand skjuter Länsstyrelsen in sig på kallbadhuset.  Man kan dock fråga sig vilket allmänintresse som finns här, det är ett privat bygge och privatpersoner som förlorar sitt kapital om något händer. Att besökare inte skulle hinna undan när det drar ihop sig till storm kan man nog utesluta. Kortvariga stormfloder har förekommit så länge som Näset existerat och kommer att fortsätta under överskådlig tid. Hittills har dessa nått upp till kajkanten och vattnat båtuppläggningsplatsen när det varit som värst, inte mer. Detta får kallbadhusets ägare tänka på. Likaså kan alla former av boende i hamnen strykas direkt, såväl husbilar som campingstugor i syfte att minska överraskningsmomentet. I övrigt får handelsbodar och restaurangägare leva med sin risk för kapitalförstöring, detta har inte Länsstyrelsen med att göra. All befintlig bebyggelse i hamnen fortlever under samma villkor. Några tsunamis har vi inte skäl att vänta oss, vi lever i ett geologiskt stabilt område.  I själva verket handlar det om ett högst medvetet sabotage från Länsstyrelsens sida av allt som Vellinge kommun företar sig på Falsterbonäset. Med det ytterligt klena kunskapsunderlag som Länsstyrelsen håller sig med måste man istället ifrågasätta tjänstemännens yttrande i sammanhanget.  Skanörs hamn kommer att finnas kvar i oförändrat skick även om 100 år.

I nästa avsnitt skall vi summera och dra slutsatserna av Länsstyrelsens sällsynt grova och inkompetenta angrepp på hamnprojektet. Därefter skall vi se om det finns anledning att också diskutera nyttjarnas synpunkter för att skapa en framtida turistmetropol. Kommer planarbetet att gå vidare eller ger kommunen upp inför övermakten?

Peter Krabbe

Kampen om Skanörs hamn, del 1 – vad vill länsstyrelsen?

Som de flesta lär veta vid det här laget har ett detaljplaneförslag för Skanörs hamn ställts ut under sommaren. Remisserna från myndigheter och föreningslivet har nu kommit in till kommunen och skall sammanfattas i en samrådsredogörelse, som skall ligga till grund för de ändringar man eventuellt vill göra vid den fortsatta handläggningen. Tunga yttranden är självklart de som kommer från alla aktiva, näringsidkare och föreningar, i hamnen idag. Men ännu tyngre är Länsstyrelsen, som levererat en femsidig skrivelse.

För att alla Vellingebor skall förstå vad denna myndighet innebär för vår kommun och hur man agerar i ärenden av detta slaget, skall jag gå igenom och förklara innehållet i denna makabra skrivelse. De som tror att Skanörs hamn kommer att utformas av kommunens invånare tillsammans med sin kommunledning kan bereda sig på en präktig överraskning. Kursiverade utdrag nedan är originaltexter i Länsstyrelsens yttrande, övrigt mina förklaringar och kommentarer. Läs och förfäras!

Skanörs hamn byggdes under 1870-talet av människor i en svår kamp mot vädrets makter, dess tillblivelse kantades av stormar, ras och översvämningar på grund av dess valda belägenhet hundra meter ut i havet och anslöts till stranden och staden genom den samtidigt anlagda Hamnvägen, som fick bilda en vägbank ut till den ö som utgjorde byggnadsplats. Hamnen var viktig för både transporter och persontrafik till de då isolerade städerna Skanör och Falsterbo, landförbindelsen österut var ofta oframkomlig genom de då höga havsnivåerna. Med en dåres envishet fullbordade man därför ändå hamnbygget och städerna kunde åter börja blomstra. Den strax därefter nödvändiga återuppbyggnaden av i stort sett hela Skanör efter de förödande bränderna hade inte varit möjlig utan hamnen.

Idag har Länsstyrelsen i egenskap av rikets företrädare rullat ut riksintresseområden, naturreservat, Europakonventioner av alla de slag, återupprättade strandskydd och vattenskyddsbestämmelser över hela den samlade omgivningen till denna lilla konstgjorda ö. Som en liten sprattlande sill ligger nu vår hamn infångad i ett nätverk beståenda av de flesta av Svea Rikes lagar och förordningar. Låt oss då läsa lite i texterna!

Länsstyrelsen kan inte göra en bedömning om markens lämplighet utifrån de aktuella planhandlingarna. Därmed kan Länsstyrelsen komma att ingripa vid sin tillsyn enligt 11 kap. 10-11 §§ PBL. Detta är i praktiken ett underkännande av hela detaljplanearbetet och ett hot att Länsstyrelsen kommer att upphäva planen om den förs vidare i nuvarande skick.

Natura 2000-prövningen måste vara avslutad innan kommunen går vidare med planarbetet. Länsstyrelsen påminner att det inte är möjligt att få ett Natura 2000-tillstånd i strid mot gällande detaljplan. För att komma vidare kan kommunen antingen upphäva gällande detaljplan för att kunna pröva tillstånd enligt Natura 2000 eller avbryta planarbetet och anpassa projektet till vad gällande detaljplan möjliggör. Vad är det egentligen tjänstemännen på Länsstyrelsen säger? Det alternativ som rekommenderas är att lägga ner planarbetet och hålla sig till vad som är tillåtet i den gamla planen. Alltså ingen förändring alls. Alternativt erbjuder Länsstyrelsen möjligheten att upphäva gällande plan, som ger hamnen rätt att bedriva hamnverksamhet inom området, för att därefter söka tillstånd enligt Natura 2000. Om detta inte beviljas kommer då hamnen att sakna detaljplan och kan läggas ut som naturreservat eller fågelskyddsområde istället. Jo, om ni inte tror era ögon kan jag intyga att så står det. Kommunen tar naturligtvis inte en sådan risk. Hmmm. Men varför skulle en prövning av Natura 2000 behöva ske inom redan detaljplanelagt område? Kallbadhusets brygga? Låt oss se längre fram om miljöhuliganerna på Länsstyrelsen försöker bluffa eller inte.

Utöver Natura 2000-tillstånd krävs ytterligare dispenser (naturreservat och återinträtt strandskydd) enligt 7 kap MB och prövning av vattenverksamheter enligt 11 kap MB. Dessa prövningar kan samordnas med Natura 2000-prövningen. Är det fortfarande någon som tror att hamnområdet verkligen kommer att förnyas? Vad är då Natura 2000? Detta avses vara ett skydd för den biologiska mångfalden och gäller områden vars natur är värdefull ur ett EU-perspektiv. Områdena skall ha särskilda skydds- och bevarandevärden och skyddas genom Miljöbalken. Detta tycker vi säkert alla är bra, men finns det en biologisk mångfald inom hamnområdet som är värd ett starkare skydd än själva hamnverksamheten? Naturligtvis är Länsstyrelsens skrivning ovan rent nonsens med enda syfte att försöka sabotera kommunens planläggning. Hamnområdet är undantaget från samtliga naturskydd utom de övergripande regionala riksintressena, där hamnen tvärtom är en positiv företeelse.

Strandskydd gäller inte inom detaljplanelagt område, i övrigt gäller 100 meter från vattnet som skyddad zon, vilket skulle innebära hela hamnområdet. Detta förklarar också Länsstyrelsens angelägna förslag att upphäva den gällande detaljplanen innan ny prövning av planfrågan görs. Tror Länsstyrelsen att kommunen är så dum att man klär av sig naken i väntan på att eventuellt få nya kläder av Länsstyrelsen? Naturreservatens bestämmelser gäller inte heller inom hamnområdet, undantaget kallbadhusets brygga som inkräktar på det marina naturreservatet. Utförd utredning visar att denna inte har någon negativ påverkan på reservatet.

Eftersom jag nu bara har avverkat sidan 1 av 5 i Länsstyrelsens yttrande delar jag, för att ni kära läsare skall orka ta del av materialet, upp mina kommentarer i ett ännu obekant antal delar, varav detta får bli del 1. Säkert pekar många mungipor redan nedåt och jag kan tyvärr inte lova att det kommer att bli bättre….

Peter Krabbe

Kan västvärlden stoppa IS:s framfart?

Engelsmannen Jihahdi John, tre västerländska gisslans bödel. (Le Figaro’s förstasida)

 

Under veckan har världen samlats i Paris för att diskutera hur IS skall stoppas i sin framfart. Världen består då av FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar, ett tiotal arabstater och ytterligare ett dussin länder som känner oron växa. Frågan gäller dels hur IS skall stoppas på plats, dels hur spridningen av jihadister till Västeuropa och övriga delar av världen skall hindras.

Kortsiktigt är naturligtvis den första frågan mest angelägen, även om alla tycks vara överens om att det i nuläget mest handlar om att skapa en tidsfrist för eftertanke och planering. IS:s spridning över Syrien och Irak växer snabbare än någon kunnat ana, 25 % av Syriens territorium och 50 % av Iraks ligger nu under IS:s kontroll. De kurdiska områdena i nordost är hotade och en stor del av Iraks gränsområden mot Saudiarabien och Jordanien kontrolleras av IS. Jihadismen sprider sig som ett virus och varken Iran eller Saudiarabien kan känna sig säkra längre.

De mediala halshuggningarna av amerikaner och britter provocerar dessa länder till handling. USA sätter in ett begränsat flygstöd men vägrar offra egna marktrupper. England ligger lågt i väntan på det skotska valet, där argumenten mot Englands ”orättfärdiga krig” mot muslimska stater väger tungt för frihetsivrarna. Frankrike skickar Mirageplan för luftangrepp, liksom Australien som dessutom är först med att sätta in 600 man för markstrider. Tyskland sänder krigsmateriel och instruktörer.

Arabstaterna vill samarbeta, men inte delta i striderna. Detta visar vilken oro och respekt man känner inför IS:s hot om repressalier. Hellre lägger man bördan på västvärlden, i sann förvissning om att denna jihad då också kommer att förflyttas dit. Utan tvekan kommer IS att lida svåra militära förluster när västvärlden trappar upp sina militära insatser, samtidigt som de flesta bedömare inser att konflikten kommer att poppa upp med ny kraft i London, Paris och andra storstäder istället. Stockholm lär inte bli något undantag. Detta garanteras av de återvändande jihadkrigarna, i dagsläget uppgående till flera tusen, som har hemort i västvärlden.

Detta leder fram till den andra stora frågan, hur dessa våra egna statsmedborgare skall kunna hindras från att praktisera sina erfarenheter från jihad på hemmaplan. Tyskland har redan med omedelbar verkan infört totalförbud mot medlemskap i IS, propaganda för IS på internet eller genom demonstrationer, värvning av IS-kämpar, bärande av symboler och flaggor för IS, både på gator, torg och på internet! Brott mot lagen kommer att leda till åtal och straffansvar. I Frankrike införs nu också åtgärder för att hindra kombattanter att återvända samtidigt som resurser sätts in för att hindra hågade jihadister att lämna Frankrike genom uppsökande verksamhet och indragna pass, det senare med syfte att stoppa inresa till Turkiet, som är transitland för jihadister. Vad Sverige gör kan man undra över. Finns inte IS här? Att hundratals svenskar rest till Irak för att kriga är känt av de flesta utom våra politiker, att IS:s flagga hissas på Rinkeby torg är väl bara en tillfällighet, liksom att broschyrer delas ut med uppmaningen att störta demokratin till förmån för kalifatet och sharialag.

Ingen lagstiftning kan dock hindra att propaganda på arabiska språket sprids i moskéer och slutna församlingar. Vi har varken språkkunskaper eller juridiska möjligheter att ens följa detta scenarios utveckling. Förhoppningsvis får Saudiarabiens wahabister, som finansierar de flesta moskéer i Sverige nu kalla fötter och ser till att tonläget sänks. Förstår vi allvaret när muslimska predikanter manglar ut budskap som ”demokrati och islam är varandras motsatser” och ”det finns bara en sorts islam”?

Peter Krabbe

En snedvriden arkitektkår?

Sveriges Arkitekters medlemstidning Arkitekten presenterar i dagarna en undersökning som gjorts angående arkitektkårens politiska sympatier. Föga förvånande visar undersökningen en kraftig överrepresentation av anhängare till främst Miljöpartiet, men också till Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet. 36 % av arkitektkåren stöder Miljöpartiet, i åldersgruppen 36- 50 år hela 45 %. Feministiskt Initiativ samlar med 10 % (22 % bland de yngsta arkitekterna) lika många sympatisörer som Socialdemokraterna. Bara 23 % anser sig vara borgerliga.

Är detta då ett problem och får man inte tycka som man vill? Jo, naturligtvis. Men arkitektkåren tillhör i likhet med journalister och medarbetare vid SVT, med likartad politisk fördelning eller till och med något värre, en yrkeskategori med mycket stort inflytande över samhällsutvecklingen. Som tjänstemän sitter arkitekterna i såväl statens som kommunernas förvaltning och styr direkt över den enskilde genom Plan- och Bygglagen med inflytande över detaljplaner, bygglov och översiktsplanering. Politikerna står sig ofta slätt mot arkitekternas överlägsna sakkunskaper. Och som en intervjuad arkitekt säger i tidningen om det politiska engagemanget, ” ingen person kan skilja på rollerna helt, det går inte”.

Kommunerna växlar ofta politisk tillhörighet, men tjänstemännen sitter kvar. Även regeringen växlar politisk tillhörighet, men också på Boverket och Länsstyrelserna sitter tjänstemännen kvar.  En borgerlig regering har lika stora problem som en borgerlig kommun att få sin politik genomförd när en stark tjänstemannaelit vill något annat. Därför är det ett problem när en sådan tjänstemannagrupp har politiska åsikter som starkt avviker från rikets normalfördelning och den folkvalda riksdagens sammansättning.

Under det röda 60-talet fick min arkitektutbildning en socialist som professor, något som tvingade mig att under många år efteråt på egen hand komplettera mina kunskaper i verklighetsinriktat arkitektarbete. Många kollegor från denna utbildning blev själva aktiva politiker för Vänsterpartiet. Det var också förutsägbart att de vänsterinriktade till stor del hamnade i förvaltningsapparaten medan de fåtaliga med borgerliga sympatier blev affärsdrivande byggnadsarkitekter.  Tyvärr medförde då detta att den socialistiska falangen genom sin placering blev den som skulle komma att utforma regelverket för de skapande projektörerna. Överbetoningen av sociala aspekter som en gränslös handikappanpassning och energibesparing har gett Sverige de högsta byggkostnaderna i världen, något som i sin tur har fört fram till bostadsbrist och orimliga boendekostnader.  När nu Alliansen med Attefall i spetsen i elfte timmen försöker förenkla regelverket kommer man att motarbetas av arkitekterna i de kommunala förvaltningarna, som i förhoppningen att en vänsterregering åter skall ta över medvetet saboterar genomförandet av den nya lagens förenklingar.

Vi står därmed inför ett allvarligt samhällsproblem, där en liten klick administratörer och tyckare har makten att oavsett valresultat styra landet i en riktning, överensstämmande med deras egen uppfattning om hur vi borde ha röstat istället. Eller som medias representanter brukar motivera sin vinkling av politiken – folket behöver uppfostras till att tänka rätt, om det inte förstår bättre är det medias skyldighet att försöka korrigera detta till en godkänd samhällssyn….

Peter Krabbe

Garanterat Borgerlig Arkitekt

En tid av oro.

Valet närmar sig med stormsteg. Samtidigt präglas vår värld av en extrem oro. En oro som kryper allt närmare inpå knutarna.  Man får gå tillbaks till 1930-talet för att hitta en relevant jämförelse. De som levde då är till största delen borta, glömskan och frånvaron av ögonvittnen är kanske den främsta orsaken till att ingen tycks reagera. Ändå är allt annorlunda.

Kampen mellan väst och öst blossar upp igen genom konflikten i Ukraina. Ryssland känner sig hotat av EU:s expansion och försöker stärka sin forna gränslinje samtidigt som EU tycks helt obekymrade om det rättfärdiga i att sprida västvärldens kultur till världsdelar som inte vill ha den. Hit men inte längre säger Putin, låt oss vara ifred. Västvärldens demokrati, frihet att tycka och tänka, eller som andra ser det, dekadens och kriminalitet är ett självklart val för hela Europa tycker EU. Men går verkligen vårt samhällsystem att utan vidare applicera på länder som av tradition har en annan syn på moral, både ekonomiskt och socialt? Genom att ställa NATO:s arméer mot Rysslands står vi nu inför ett hotande världskrig igen. Att EU gjort sig helt beroende av Rysslands energitillgångar tycks inte bekymra våra företrädare, som tror att vind- och solkraft är en fullgod ersättning.

Något som för oss in på klimatdebatten, som egentligen är en politisk debatt den också. Alla vill ha en renare värld, men innebär detta att vi små myror på jorden också kan styra dess klimat? Naturligtvis ligger detta utom både vår kompetens och möjlighet. Klimatet styrs huvudsakligen av solens periodiska växlingar av energiflöde, magnetism och styrning av atmosfärisk strålning. Vi kan bara se på. Ändå blir klimatdebatten ett redskap i en av vissa önskad övergång från marknadsekonomier till en global socialisering, en omfördelning av jordens resurser enligt en agenda som under hundra år visat sig vara nedbrytande för tillväxt och välstånd. Hur har världens vänsterkrafter lyckats med att så totalt dupera hela vår civilisation, att genom FN:s försorg med kända socialistnamn i ledningen få oss att tro att jorden kommer att gå under om inte socialismen blir världsreligion?  Föga förvånande lämnar länder i stark utveckling som Kina och Indien nu klimatsamarbetet. Kvar finns västvärlden under Obamas ledning, tydligen alltför villiga att hugga av sin egen högerhand.

Detta trots att religionerna redan härjar över världen med ett överflöd av alternativ. Snälla och goda eller med krav på världsherravälde och utrotning av oliktänkande. Sällan har den sekulära makten haft så hård konkurrens från religionens härskare som nu. Trådarna flätas samman till en väv som tycks omöjlig att slita itu. Kristendom och kungadömen har förvisso samregerat i tusen år, kommunism och fascism har en intim växelverkan med den ortodoxa kyrkan i öst och islam har gjutit samman religion och maktutövning till ett betongblock.  I kampen om maximal utbredning blir befolkningstillväxten ett farligt vapen. Ju fler anhängare, desto närmare världsherravälde. Medan vi i västvärlden har födelsetal som ger en minskande befolkning, nöjda med vårt välstånd och statsgaranterade pensioner, föder den muslimska världen dubbla antalet relativt reproduktionsnivån (motsvarande oförändrad befolkningsmängd) istället. Barnen är ett pensionskapital i en fattig värld, de äldres enda garanti för överlevnad. Men världen är inte oändlig och alla kommer inte att få plats.

Vem skall då få bestämma över vårt jordklot i fortsättningen? Är lösningen ett kommunistiskt ekonomiskt system som vi redan sett misslyckas så många gånger?  Eller en totalitär religion som kastar oss tillbaks till medeltiden? Eller en militär kamp om jordens råvaror, utdelade som nödhjälp till en svältande världsbefolkning? Eller insikten om att befolkningsbegränsning  genom födelsekontroll i fattiga länder måste få prioritet över ambitionen att sprida divergerande religioner över världen med hjälp av numerär överlägsenhet? Kanske kan inte alla dessa frågor få sina svar i en svensk valdebatt, men just frånvaron av svar leder till en malande känsla av oro. Vi har inte kontroll över utvecklingen längre, oavsett vad våra politiker försöker få oss att tro. För första gången sedan andra världskrigets slut har vi inte en aning om hur världen kommer att se ut om tjugo år. Moderaterna placerar utan eftertanke en islamist som förespråkar sharia och hustrumisshandel i försvarsutskottet och i invandrartäta områden delar Hizb ut Tahrir ut uppmaningar till muslimer att störta den västerländska demokratin, utrota judarna och införa sharia och kalifatet i Sverige. Vi kan skratta idag men kommer inte att göra det om tio år, när religiösa rörelser vant sig vid att kunna kräva makt genom våld mot samhället.

Blev det för mycket? Åter till kaffekoppen och Idol på TV.  Men våra barn och barnbarn kanske kommer att undra varför vi bara lät det ske?

Peter Krabbe