Hoten mot mänskligheten – istället för solstrålning. Del 3

HAARP Alaska

 

I vår fortsatta analys av chemtrailsens bakgrund och syften skall vi nu se på hur den ondsinta ideologin att sprida kemikalier i atmosfären kan kombineras med ett annat av de största hoten mot mänskligheten, nämligen den elektromagnetiska strålningen.

Detta avsnitt är utan tvekan det svåraste att skriva, inte bara på grund av den tekniska komplexiteten, utan framför allt på grund av det hemlighetsmakeri som omger hela verksamheten. Detta i sin tur beror på att vi nu skall studera framtida vapensystem.

 

Vårt samhälle bombarderas med elektromagnetisk strålning, en strålning som i många avseenden blivit en del av vår vardag i form av mobiltelefoner, surfplattor, Wi-Fi anläggningar för datorer och TV samt inte minst våra vanliga elinstallationer genom strålande trådlösa elmätare och LED-lampor med sina sladdar och transformatorer. Från 4G tar vi snart steget till 5G, utan att kunna överblicka konsekvenserna för vår hälsa. Men det finns också en potentiell strålning som kommer att överträffa det mesta av den vardagliga strålningen, nämligen den som vi skall försöka länka till genom pågående geoengineering.

Att moln skapas genom att spraya aluminiumoxider m.m. i skyn har vi kunnat konstatera är ett faktum som knappast behöver ifrågasättas mer. Konsekvenserna genom den kemiska nedbrytningen av livsbetingelserna för människor och miljö är också tydliga. Vi har också hört den officiella versionen att detta skall stoppa den globala uppvärmningen, vilket även det, om det nu vore sanningen, kommer att ha omfattande skadeverkningar genom minskad solbestrålning av allt levande.

Men när det amerikanska försvarsdepartementet (DOD) också lärt sig att flytta dessa moln efter behag och att skapa orkaner, översvämningar, skyfall och jordbävningar – allt detta som man påstår är effekter av den globala uppvärmning som man skulle eliminera – har man egentligen bara skapat ett vapen av en helt naturlig företeelse. Den enda skillnaden är att vädret nu skall styras av Pentagon i USA, inte av slumpmässiga väderförhållanden. Därför heter också Pentagons program för att åstadkomma detta ”Owning the weather 2025”. Om sju år skall då Pentagons program vara genomfört och den som inte passar sig riskerar att dränkas av skyfall eller svepas bort av orkanvindar.

 

Detta skall åstadkommas genom styrd elektromagnetisk strålning som via stora antennanläggningar på mark i strategiska lägen, även mobila sådana på fartyg i rörelse, sänder riktad strålning till ett ”paraply” av laddade partiklar på hög höjd. Detta paraply fokuserar energin och gör att den kan riktas mot geografiska mål på jordytan. Det är här det aluminiumskikt kommer in i bilden som vi istället skall tro motverkar global uppvärmning, atmosfärens metallpartiklar i nanoform får en energiledande funktion som kan ge en riktad och förstärkt strålning. Effekten kan liknas vid en laserstråle med förödande kraft, alldeles utmärkt till att tända på skogsbränder med, eller varför inte allehanda militära och civila mål som man gärna ser brinna upp? När det barium som finns i chemtrailsen och blir liggande i naturen regerar med vatten skapas värme, vilket gör att det knappast lönar sig att försöka släcka en skogsbrand genom vattenbesprutning, det brinner bara ännu värre. Bariumens ändamål är annars att värma upp aluminiumpartiklarna i atmosfären för att öka ledningsförmågan. Man talar om jonosfäriska värmare.

 

Markanläggningarna finns redan, de kallas för HAARP ( High Frequency Active Auroral Research Program) och EISCAT (europeiskt projekt). Som framgår av namnet arbetar dessa med högfrekvent strålning upp till jonosfären medan LOFAR (Low Frequency Array) resp. LOIS (Lofar Outrigger In Scandinavia) som täcker större delen av mellersta Sverige idag med centrum i Växjö, arbetar med lågfrekvent radiostrålning med extremt låga frekvenser, nedåt 10 MHz, där påverkan på levande organismer är som störst. Den officiella motiveringen för dessa anläggningar är att man skall forska i olika former av rymdteknik. LOIS består av ett par tusen samverkande antenner inom ett begränsat geografiskt område.

Eftersom det patent som LOIS bygger på är amerikanskt (4253190 Communications System Using a Mirror kept in Outer Space by Electromagnetic Radiation Pressure), kan vi med kännedom om det svensk-amerikanska sekretessavtalet vara säkra på att projektet är amerikanskt. LOIS superdator i Växjö är också ”donerad” av USA. De som bor i Småland kan med andra ord se sig som försökskaniner vad gäller strålningsskador, många rapporter finns redan om massdöd bland fåglar, insekter och växter. Vad gäller människor kan jag inte låta bli att återge en detalj ur en forskningsrapport som visar regioner där dödstalen är ovanligt stora och ger vad man kallar New Type of Depopulation. Jag nöjer mig med kommentaren att ett av de största sammanhängande europeiska områdena som visas stämmer exakt överens med LOIS utbredningsområde. Påpekas bör att rapporten har inget avsiktligt samband med strålning eller chemtrails.

 

Småland

 

De ”övningar” som man på goda grunder kan hänföra till detta vädervapen är extremkyla och extrema värmeböljor. Detta åstadkommer man genom att via den elektromagnetiska strålningen påverka jetströmmens läge runt norra halvklotet. Jetströmmen ringlar som en orm i en sinuskurva runt klotet. Genom att ”snörpa åt” kurvan kan man fånga varmluften som i en lasso och hålla den kvar på samma ställe med förhöjda temperaturer som följd. Ett misstänkt sådant försök var i Spanien i somras, med 50-gradiga temperaturer.

I förlängningen av denna vapenteknologi kommer man också att kunna skjuta ner motpartens spion- och kommunikationssatelliter och kanske också anfallande missiler. Vi talar om stjärnornas krig. Det torde vara uppenbart för alla att de mänskliga offer som uppstår under utvecklingen av denna teknik är totalt betydelselösa för Pentagon och DOD, det är vägen till total global kontroll och de som står i vägen är inte mer värda än en överkörd skata på gatan.

 

Vi kan göra en sammanfattande avslutning av denna artikel genom att relatera till DOD:s egen tidtabell från 1996 för Owning the weather 2025:

Avklarat år 2000 ansåg man vara: Global Weather Network, Sensors, Computer Modeling, Communications, Chemicals, Aerospace Delivery Vehicles och Smart Clouds Nanotechnology.

Fram till år 2005 skulle följande vara löst: Directed Energy, Artificial Ionospheric Mirrors, Carbon Black Dust.

År 2015 skulle tillkomma Weather Force Support Elements. I sista fasen fram till år 2025 kallar man slutresultatet Virtual Weather. Punkt. DOD är vår nya Gud. Detta är ett helt autentiskt material utgivet av US Air Force. Vem tror man att man försvarar?

 

Trots min egen utbildning kan jag inte ensam verifiera tekniken i denna artikel, den fanns inte på min tid och utvecklingen går i svindlande hastighet. Min mening är inte heller att gå in i detalj på det tekniska tillvägagångssättet, det finns det andra som klarar bättre, däremot vill jag ge alla en uppfattning om vad som egentligen pågår genom De Vita Linjerna i Skyn. Hur vi än vrider och vänder på alla antaganden tvingas vi ändå konstatera att det förmodligen finns fler syften med det amerikanska försvarsdepartementets ambitioner att lägga beslag på både vår atmosfär och jonosfär än vad vi vanliga människor kan tänka oss idag. Kombinerat med utbyggnaden av marknätet öppnar man för skrämmande möjligheter till styrning och kontroll över mänskligheten, både genom Mind Control och genom avancerad biologisk krigföring. Det borde vara tillräckligt skrämmande för att bilda grupper som kan ställa politiker och ansvariga tjänstemän mot väggen – förklara era avsikter och motiv eller bli bortröstade i valet 2018 – därefter finns nämligen ingen återvändo!

 

För den som inte är rädd att sätta kaffet i vrångstrupen avslutar jag med några citat ur Owning the weather, beställd 1996 av US Airforce:

  • The number of specific intervention methodologies is limited only by the imagination, but with few exceptions they involve infusing either energy or chemicals into the meteorological process in the right way, at the right place and time.  The intervention could be designed to modify the weather in a number of ways, such as influencing clouds and precipitation, storm intensity, climate, space, or fog.

  • An artificial ionospheric mirror (AIM) would serve as a precise mirror for electromagnetic radiation of a selected frequency or a range of frequencies.  It would thereby be useful for both pinpoint control of friendly communications and interception of enemy transmissions.

  • The ionosphere could potentially be artificially charged or injected with radiation at a certain point so that it becomes inhospitable to satellites or other space structures.  The result could range from temporarily disabling the target to its complete destruction via an induced explosion.

  • Nanotechnology also offers possibilities for creating simulated weather.  A cloud, or several clouds, of microscopic computer particles, all communicating with each other and with a larger control system could provide tremendous capability.  Interconnected, atmospherically buoyant, and having navigation capability in three dimensions, such clouds could be designed to have a wide-range of properties.  They might exclusively block optical sensors or could adjust to become impermeable to other surveillance methods.  They could also provide an atmospheric electrical potential difference, which otherwise might not exist, to achieve precisely aimed and timed lightning strikes.  Even if power levels achieved were insufficient to be an effective strike weapon, the potential for psychological operations in many situations could be fantastic.

  • Production costs of these nanoparticles could be about the same price per pound as potatoes./  Men vore inte potatis till större nytta för mänskligheten? (Min anm.)

 

Chemtrails ELF

Peter Krabbe

Lästips:
US Airforce/ Owning the weather 2025 http://csat.au.af.mil/2025/volume3/vol3ch15.pdf
Maximilian Schnell/ De vita linjerna i skyn.
Pia Hellertz/ Att leka Gud

Annonser

Hoten mot mänskligheten – depopulation. Del 2.

Holdren

I jakten på tänkbara orsaker till chemtrailsen som förmörkar vår himmel, skall vi börja med att se på den gamla agendan att radikalt minska jordens befolkning. Den är allestädes närvarande överallt där ingen vill förklara varför människor far illa utan synbara motiv.

 

När en lite grupp av mänskligheten bestämmer sig för att styra och äga hela världen börjar man med att fundera över hur många andra människor man skulle kunna kontrollera relativt sitt eget antal. Även om man förfogar över mer distingerade vapen än skjutvapen, som exempelvis kontrollen över människors möjligheter att försörja sig, deras ekonomi, möjligheter att skaffa mat eller bota sjukdomar, en relativ kontroll över deras möjligheter att göra motstånd, tänka fritt eller friheten att internera efter behag, finns det en gräns för hur många en liten grupp kan kontrollera.

Denna proportionalitet har alltid funnits, även historiskt. Ett givet antal invånare i ett land kräver ett lika givet antal soldater eller poliser för att garantera ordningen och det existerande styret, den som önskar världsherravälde behöver självklart – som i USAs fall – också världens största armé och vapenmakt. Det 1900-tal som vi nu lagt bakom oss har varit det blodigaste i mänsklighetens historia, med ett otal revolutioner och två världskrig och hundratals miljoner människor döda. De krafter som orsakat detta är desamma som under 1970-talet för första gången tog upp till offentlig debatt tanken att jordens befolkning måste minskas radikalt – för att de som då ansåg sig ha kontrollen inte skulle behöva riskera att förlora den.

Eugeniken har funnits i mer än hundra år, den utvecklades i USA under början av 1900-talet och kom till praktisk användning under nazismen och 1930-talet. Därefter har den levt vidare i något modifierad form, från att ha fokuserat på huruvida avvikande människor hade en rätt till en plats i samhället, relativt Darwins evolutionsteori om de starkaste som grund för utvecklingen, har den i vår tid kommit att handla om hur många människor som av olika anledningar är berättigade till ett liv på jorden. Den underliggande agendan är densamma, fåtalets rätt till kontroll över flertalet, eller mer konkret – statens rätt att bestämma över liv och död.

 

År 1977 gavs en bok ut i USA, skriven av John Holdren tillsammans med Paul och Anne Ehrlich, med titeln Ecoscience: Population, Resources, Environment, där man öppet pläderade för en kraftig befolkningsminskning- depopulation – i världen. I hans förslag ingick sterilisering av kvinnor som redan hade fött godkänt antal barn, aborter och olika former av födelsekontroll. Holdren diskuterar också steriliserande tillsatser i dricksvattnet som en möjlighet. Genom en ”planetary regime”, som Holdren för syns skull tillskriver FN, skulle ”the Planetary Regime be given responsibility for determining the optimum population for the world and for each region and for arbitrating various countries shares within their regional limits”. Holdren ville alltså införa kvoter för de olika länderna I världen, som inte fick överskridas. Den ideala folkmängden ansåg man borde ligga runt en tiondedel av den nuvarande.

Detta resonemang återkommer i många sammanhang under de följande 40 åren, vi kan se det i den dolda agendan för kontaminering av livsmedel, produktionen av livsförkortande läkemedel och vacciner, medveten spridning av virus och sjukdomar riktade mot särskilda grupper som AIDS m.m. Kort sagt är planerna för en depopulation idag mer aktuella än någonsin. Holdren försvann inte heller från scenen, han blev istället utnämnd till president Obamas rådgivare och Director of the White House Office of Science and Technology Policy, och har deltagit aktivt även i dagens problematik med chemtrails och livsförkortande skador genom elektromagnetisk strålning. Holdren har en universitetsutbildning inom aerospace engineering.

 

Att jag inleder denna artikelserie om chemtrails med fokus på just John Holdren beror på hans stora inflytande på amerikansk politik under de senaste 40 åren, han är en ideolog som har passat det amerikanska styret som hand i handske. Som förgrundsfigur i debatten om den globala uppvärmningen, en debatt som allt fler idag förstår är ett rent politiskt påhitt, utgör han också länken till pågående program för sprayning med chemtrails, vilket vi strax skall återkomma till.

Jorden har ända sedan istidens slut genomgått periodiska cykler, där kalla och varma perioder avlöst varandra i ett regelbundet mönster med 800-åriga intervaller. Den värmeperiod som vi nu nått toppen på har sin föregångare under medeltiden, dessförinnan under romartiden o.s.v. under de 10.000 år som passerat sedan inlandsisen började smälta. Tilläggas kan att varje ny sådan värmetopp är något svalare än den föregående. Orsaken ligger i solens variationer i intensitet och strålning.

När det amerikanska etablissemanget drar igång sin världsomfattande kampanj mot global warming, där skulden istället läggs på koldioxidutsläppen från industri och konsumtion, är orsaken i själva verket ett oblygt försök att stoppa den ekonomiska utvecklingen, särskilt i den del av världen som USA anser utgör ett hot mot USAs ledande ställning – Ryssland och Kina tillsammans med övriga folkrika delar av Asien, och därmed just kontrollen. Världen flödar idag över av energi i form av olja och gas som är den avgörande förutsättningen för den ekonomiska utvecklingen – och därmed en välfärd som kommer att få befolkningen att växa kraftigt i antal genom bättre levnadsvillkor och hälsa. Detta är det största hotet mot amerikansk global överhöghet och måste enligt överstepräster som Holdren stoppas till varje pris. Genom att bilda organisationer som IPCC och hålla världskongresser som basunerar ut hot om världens undergång försöker man strypa den icke önskade tillväxten i världen utanför USA. Att lansera alternativ som solenergi, som bara löser en bråkdel av energibehovet, i en tid när solen ger minimalt med värmestrålning och människan dessutom gör molntäcket allt tätare strider mot allt förnuft.

Effekterna av den globala uppvärmningen, predikar Holdren, ”inkluderar översvämningar, stormar och svår torka. Även om det är för sent att undvika åtminstone någon uppvärmning, skulle seriösa insatser idag kunna ha en enorm betydelse för att minska effekternas nivåer.” De flesta oberoende bedömare är istället överens om att toppen av vår nuvarande värmeperiod redan är nådd och att vi har att förvänta oss ett kallare klimat framöver, exemplen ser vi redan i nordöstra USA och i norra Europa idag. Extremvädren har sina maximum vid övergången mellan varma och kalla perioder i de långa cyklerna, idag är det förhållandevis lugnt.

 

Vad säger då Holdren om chemtrailsen? Vi blir inte särskilt förvånade när vi får höra i ett uttalande från 2009 att ett flertal alternativ har diskuterats för geoengineering, med syfte att motverka den globala uppvärmningen genom att sprida solreflekterande partiklar i atmosfären. Dyrt och besvärligt med effekter för rymdtekniken i övrigt, tycker Holdren, men kan ju bli nödvändigt…

I själva verket hade sprayningen med chemtrails i USA då redan pågått i ett decennium och programmet för Europa hade satts i gång utan att väcka någon större uppmärksamhet..

För andra gången blir vi då dragna vid näsan av denne pokerspelare, som vet mycket väl att den naturliga uppvärmningen redan hade nått sin höjdpunkt med 0,7 grader över 1800-talets jämförelsepunkt och legat stilla i tio år. Vilket den fortfarande gör. Holdren är dock inte dummare än att han inser möjligheten att utnyttja den avstannande uppvärmningen genom att kombinera den med en bra förklaringsmodell – geoengineering har löst problemet genom att utestänga solens strålar! Geoengineering är nämligen samtidigt den perfekta metoden för att genomföra programmet för depopulation, istället för att kontaminera dricksvatten, som är geografiskt svåråtkomligt kan man kontaminera luften vi andas – den kommer ingen undan och med vindarnas hjälp kan man täcka hela jordklotet oberoende av besvärande nationsgränser. Det gäller bara att blanda till rätt sorts cocktail för att skicka upp i skyn, så dödsfallen inträffar i lagom takt och kan skyllas på andra omständigheter.

 

Agendan att radikalt minska jordens befolkning ligger som grund för det mesta av de företeelser som vi idag kan se som försämrar vår hälsa. Den är en av globalismens hörnstenar. När de som styr vårt samhälle vägrar svara, är det oftast detta som är orsaken. De vill ju själva fortsätta att leva – bland de utvalda!

Men det finns också fler aspekter på sprayningen med chemtrails. Detta skall vi återkomma till i kommande avsnitt!

 

Peter Krabbe

Hoten mot mänskligheten – inte bara krig. Del 1.

Chemtrails del 1

 

Sedan jag skrev min förra artikel om chemtrails för snart ett år sedan här och här, har säkert både jag själv och många andra observatörer hunnit vänja oss vid tanken på att här pågår ett attentat mot mänskligheten som i sin omfattning överträffar det mesta av vad vi hittills kunnat föreställa oss i historien. En liten grupp människor, som på fullt allvar tror att de och ingen annan äger vårt jordklot, tar sig rätten att bestämma över alla andras möjligheter till liv och död.

För den som lärt sig att lyfta blicken mot skyn och se hur konsekvent och systematiskt man bygger upp molnformationer med hjälp av sina sprayande flygplan utan att man kan göra något åt det, blir det en psykisk påfrestning att behöva finna sig i att långsamt bli förgiftad av nedfallande nanopartiklar, som får både oss själva och allt annat liv omkring oss att vissna ner och dö.

Man blir rasande över de av våra politiker och så kallade folkvalda som vägrar, eller på grund av sin bottenlösa inkompetens, inte kan inse vad som pågår – att man inte har kraften nog att ifrågasätta när främmande makter pådyvlar oss avtal och falska förespeglingar om sina syften som egentligen bara handlar om att korta ner vår livslängd för att istället göra livet behagligare för de få som blir kvar – eller tror sig kunna bli kvar.

Om solen skulle visa sig någon dag i månaden hinner man knappt tänka tanken att nu kommer de snart igen, innan en bisvärm av flygplan redan är där och ritar ut sina vita linjer i skyn kors och tvärs för att bygga upp nya molnfronter. Några timmar senare är solen borta igen. Det är oerhört frustrerande att knappt hinna ut i jakten på solens värmande strålar, innan det mjölkvita molndiset brett ut sig och mörkret åter lägrar sig.

 

Nåväl, behöver vi då bry oss så mycket om att vi nästan aldrig får se varken sol eller stjärnor igen? Kanske kan vi resa på semester till någon annan del av jorden där det fortfarande finns sol? Kanske kan vi ta antidepressiva mediciner för att klara att leva i mörkret? Eller hålla oss inomhus och montera luftrenare på tilluftsventilerna? Eller kanske gör vi gemensam sak och släpar ut politikerna ur riksdagshuset och hotar med Strömmens kalla vatten om de inte försvarar våra livskvaliteter som utlovat?

Låt oss istället börja med att analysera problemet och hoppas att allt fler inser att detta inte kan fortgå. Därför skall jag i några kommande artiklar försöka beskriva vad jag tror egentligen sker och varför. Det handlar nämligen inte bara om sol och moln utan om den fräckaste komplotten mot mänskligheten i historien.

 

Peter Krabbe

Full Spectrum Dominance, del 4. Efter Ryssland kommer Kina…

Burma munkar

I det förra avsnittet har vi fokuserat på USA:s försök att lägga Ryssland under sig genom Pentagons handlingsprogram Full Spectrum Dominance. Men man nöjer sig knappast med det. Att inringa Kina anses i USA vara minst lika viktigt, även om det får ske lite mer långsiktigt. Man har redan byggt en mur öster om Kinesiska Sjön genom sina allierade Sydkorea, Japan och Taiwan, men anser sig också behöva en avgränsning söderut och västerut för att hålla världens framtida tillväxtzoner åtskilda. Detta är Mackinders nu hundraåriga recept, som varit ledstjärna för Kissingers och Brzezinskis utrikespolitik under slutet av 1900-talet.

 

Som betonglejon mot Kinas framfart behövde man Tibet och Myanmar (f.d. Burma). Eftersom man aldrig skulle kunna vinna dessa, Kina närliggande, länder genom militärmakt satsade man på en fortsättning av färgrevolutionerna från Serbien, Georgien och Ukraina. För Myanmar blev det ”saffransrevolutionen” efter buddhistmunkarnas saffransfärgade klädedräkt och för Tibet ”kanelrevolutionen”, av samma anledning. Lösenordet var införandet av ”demokrati och mänskliga rättigheter”, man hade ju redan en färdig organisation för detta genom NED (National Endowment for Democracy), Open Society Institute (Soros), Freedom House och Albert Einstein Institution (Gene Sharp), samtliga Non Governmental Organisations under informellt befäl av de amerikanska ambassaderna. Gene Sharp hade skrivit en handbok, ”From Dictatorship to Democracy”, som man hade börjat sprida via ambassaden i Thailand. Förfarandet liknar Soros handböcker till flyktingarna från Mellanöstern med Allt Ni Behöver Veta om invandring till Europa…

 

År 2007 var det då dags att skicka ut 3000 specialutbildade burmeser med boken i handen för att värva anhängare. Under tio dagar lyckades man samla 100.000 demonstranter innan regeringen med militärens hjälp återställde ordningen. USA fick bittert erfara att det inte var lika enkelt att göra revolution i Kinas gränstrakter som det hade varit i Sovjetunionens fotspår. Lika illa gick det i Tibet, vilket knappast lär förvåna någon annan än det amerikanska utrikesdepartementet. Varför då välja just Myanmar/ Burma?

Kina är med sitt enorma behov av oljeleveranser också beroende av säkra transportvägar från både Afrika (Darfur) och Persiska Viken. Dessa går sjövägen via Malaccasundet och USA har redan lyckats få en flygbas vid Banda Aceh, varifrån man kan kontrollera fartygstrafiken till Kina. Mer än 50.000 fartyg per år trafikerar sundet. Övriga regeringar i området har hittills visat sig vara lojala mot Kina och hållit USA på armlängds avstånd. USA:s önskemål har varit att bygga upp ett system av militärbaser i regionen Myanmar – Thailand – Kambodja, dock utan större framgång. Istället har Kina satsat stort på att bygga upp Myanmar ekonomiskt och militärt, särskilt järnvägs- och landsvägsnätet. Man planerar också pipelines för olja och gas över Myanmar till Kina. Som tack kan man nu räkna med att ha en direktförbindelse till Indiska Oceanen, som tryggar förbindelserna sjövägen till den i framtiden viktiga handelspartnern Afrika. Naturligtvis tuggar Pentagon fradga över att se hur Kina tar sig ur greppet, saken blir inte bättre av att de islamstyrda nationerna Indonesien och Malaysia allt mer avlägsnar sig från det amerikanska inflytandet.

Myanmar har traditioner som oljeexportör ända sedan 1800-talet, genom Burmah Oil Co. Idag har franska Elf/Total stora intressen i landets olje- och gaskällor. Precis som i fallet Ryssland står gasexporten för landets huvudsakliga inkomst. Kort före USA:s revolutionsförsök 2007 tecknade Myanmar ett avtal med PetroChina om leveranser av gas från landets gasfält i Shwe under den kommande 30-årsperioden, allt kopplat till nya pipelines på land.

Intressenter i Myanmars energiproduktion är inte bara Kina, utan också Thailand, Sydkorea, Malaysia och Japan. Det står allt mer klart att USA:s patetiska försök att ta plats i denna asiatiska produktionskedja inte är i takt med tiden, tåget har för länge sedan gått och varken skrammel med vapen eller rop om demokrati lär ha någon framgång hos en befolkning med ett ständigt växande självmedvetande och en allt nyktrare syn på de amerikanska motiven.

 

USA satsar i nuläget istället på att bygga upp en relation med Indien och lockar då med att utveckla det indiska kärnvapenprogrammet, i strid mot icke-spridningsavtalet. Detta belyser åter igen skillnaden mellan Kina, vars ambitioner är att utveckla handelsrelationer och fredlig samlevnad, och USA, som inte tycks kunna erbjuda något annat än krig, vapen och hot. I en utredning, beställd av Rumsfeld, konstaterar Pentagon om  Indien:”We want a friend in 2020 that will be capable of assisting the US military to deal with a Chinese threat. We cannot deny that India will create a countervailing force to China”.

En något bekymrad indisk premiärminister, Manmohan Singh, besökte för första gången Kina 2008 och urskuldade sig med orden “I have made it clear to the Chinese leadership that India is not part of any so-called contain- China effort”. Indien lär nog inom kort ha lärt sig var man skall söka sina vänner.

 

Tibet kan vara värt några ord också. Tibet är en veritabel skattkammare för Kina, där finns förutom olja världens största fyndigheter av uran och borax samt hälften av världens tillgångar av lithium, Asiens största kopparfyndigheter, järn, virke och 80.000 guldgruvor. Därutöver sitter Tibet på världens största tillgång av färskvatten, som via flodsystemet försörjer två miljarder människor i Asien med dricksvatten. Naturtillgångarna värderas till närmare två triljoner dollar.

Att försöka utnyttja Dalai Lamas kamp för ett självständigt Tibet passade därför utmärkt in i Gene Sharps revolutionskoncept, det vore den perfekta kassaskåpskuppen på Kinas bekostnad. Så fram med hela organisationen igen, NED i täten som snabbt bildade Tibet Multimedia Center för propaganda och Tibetan Center for Human Rights and Democracy. I oktober 2007 hade Bush ett möte i Washington med Dalai Lama, vilket kan ses som startsignalen för den kommande operationen. Målsättningen var att utnyttja publiciteten i samband med olympiaden i Kina 2008. Statscheferna i USA och EU hotade med att bojkotta olympiaden om inte Kina föll till föga. Orsaken skulle vara förföljelse och misshandel av tibetanska munkar, vilka arbetade öppet för ett självständigt Tibet. I mars 2008 bröt oroligheterna ut under en massiv back-up av världens ”goda” under formell ledning av Dalai Lama, i verkligheten CIA. 1,7 miljoner dollar per år avsattes av CIA för undergrävande verksamhet, därav 186.000 dollar årligen till Dalai Lama personligen. Allt går tydligen att köpa, även en ”gud”.

Trots en intensiv uppbackning i västerländska medier med betydande inslag av förfalskat filmmaterial – fake news är inget nytt – lyckades CIA inte rubba den kinesiska hållningen. Kineserna var alltför väl medvetna om konsekvenserna av ett USA-styrt ”självständigt” Tibet. USA vågade inte heller gå över den gräns som ett utökat militärt engagemang skulle ha inneburit, man hanterar inte Kina lika lättvindigt som Ryssland. Vi kan dock vara säkra på att USA sitter och väntar på ett nytt och bättre tillfälle längre fram.

 

Även i Afrika har vi en intensiv dragkamp mellan USA och Kina om kontrollen över råvaror och handel, men jag får återkomma till detta senare. Istället avslutar jag nu serien om Full Spectrum Dominance, i alla fall för tillfället, med en avrundning.

 

Man kan konstatera att USA för en fruktansvärt aggressiv utrikespolitik, riktad mot total kontroll över hela vår planet. Den hade sin höjdpunkt under G.W. Bushs presidentperiod 2001 – 2009, fortsatte i mer diskret form under Obamas period, fast då genom utrikesdepartementet, (CFR) och Hillary Clinton och står nu och stampar i avvaktan på att Trump skall finna sin väg in i framtiden. Det står dock helt klart att Trump inte tänker minska USAs militära maktapparat, snarare pekar allt mot motsatsen. Samtidigt har motståndet i världen hårdnat mot dessa amerikanska planer, Kina och Ryssland står allt starkare och kommer inte att ge efter för USAs påtryckningar. Framför allt har USA förlorat det ekonomiska vapnet, Eurasia klarar sig bra utan USA och är nu ekonomiskt självgående. Dessutom inser allt fler att det inte är acceptabelt att driva den rövarpolitik som USA stått för de senaste 30 åren, efter Sovjetunionens fall. Bristen på moral i USA både skrämmer och skapar avsky.

Den stora frågan för oss är därför hur EU skall agera i en situation som helt uppenbart äventyrar vår egen överlevnad. USAs dominans är total även i Europa, vår framtid ligger i händerna på den krackelerande västvärldens marionetter. Vår civilisations urmoder, det brittiska samväldet, lämnar nu det sjunkande skeppet, men vi sitter kvar som förskrämda råttor i kölsvinet. Varför lämnar inte även vi ett EU som spelat ut sin roll, för nya och bättre allianser, varför tar vi inte bestämt avstånd från ett NATO, vars företrädare borde ställas inför domstolen i Haag istället? Varför tar vi inte makten över våra egna liv och kräver mat som är giftfri, läkemedel som botar, luft som vi kan andas, frihet från strålning som lobotomerar och skrotning av kärnvapen? Varför tvingar vi inte våra politiska partier att göra sig av med korrupta styrelser för att istället tillsätta människor som bryr sig om vårt land och vår välfärd?

Globalism är inte att kunna resa på semester till Thailand eller Australien. Det är en ideologi som syftar till ett totalitärt styre över hela världen, med en regering, en religion, en ekonomi, en krigsmakt och en statschef som ingen kan avsätta. En ideologi där jordens befolkning skall minskas till en tiondedel och resten indelas i slavar och deras herrar. Vill vi ha det så?

 

Peter Krabbe

Full Spectrum Dominance, del 3. Att skapa ett imperium.

ukraine_fascists

De flesta tänkande varelser undrar nog i sitt stilla sinne varför USA med 5% av världens befolkning behöver ha 50% av världens sammanlagda krigsmakt. För att säkra demokratin i världen? Finns det då inga andra för mänskligheten fullvärdiga samhällen på jordklotet? Men har inte jordens alla invånare och kulturer rätt att själva välja sina samhällssystem, utifrån sina egna förutsättningar? När man i Pentagon funderar över saken formulerar man istället sin syn så här:

Full Spectrum Dominance (FSD) behövs för att ge USA fulla möjligheter till ”operating from the Commons: Space, International Waters and Aerospace, and Cyberspace”. Det blev inte mycket över där. Formuleringen är viktig, eftersom den indikerar att allt över 10.000 meters höjd egentligen är amerikanskt. Det är där som framtidens krigföring kommer att ha sitt säte och där har vi också grunden till vädermanipulering, besprutning med aerosoler och biologiska stridsmedel samt elektromagnetiska manipulationer av människor och miljö.

Men åter till jorden. Här består strategin av att upprätta vasallstater runt sina tänkta huvudmotståndare, Ryssland och Kina, samt att där bygga upp sitt missilsystem i syfte att med hjälp av den korta insatstiden kunna slå till först och, om så önskas,”i förbyggande syfte”. I systemet ingår också att bygga ett nätverk av amerikanska militärbaser runt jordklotet och på mark tillhörigt dessa vasallstater. Tänkandet är hämtat från romartidens byggande av militära bastioner, utplacerade på strategiska avstånd runt hela imperiet. År 2007 beräknades USA ha avtal om militärbaser med 93 länder! Nu byggs det amerikanska imperiet.

I juni 2004 godkände försvarsminister Rumsfeld den topphemliga planen Conplan 8022 (Contingency Plan), som skulle ge presidenten möjlighet att beordra ”Global Strike Capability”, vilket även inkluderade användning av kärnvapen. Planen skulle vara offensiv, vilket gjorde den gamla doktrinen med kärnvapenanvändning endast i försvarssyfte, till historia. Beslutsrätten skulle ligga hos presidenten ensam, utan behov av föregående konsultation hos kongressen. Det räcker med andra ord att underteckna en presidentorder i USA för att starta ett globalt kärnvapenkrig.

Putins kommentar till Pentagons och NATO:s förehavanden från 2007 förtjänar att återges här: ”NATO has put its frontline forces on our borders. We think it is obvious that NATO expansion does not have any relation with the modernization of the Alliance itself or with ensuring security in Europe. On the contrary, it represents a serious provocation that reduces the level of mutual trust. And we have the right to ask: against whom is this expansion intended? And what happened to the Assurances our western partners made after the dissolution of the Warsaw Pact?” Sista meningen syftar på Bushs löfte att inte utöka NATO i utbyte mot det sovjetiska tillbakadragandet från Östeuropa.

Svaret till Putin kom 2008 genom Pentagons 2008 Army Modernization Strategy, där man helt oblygt konstaterade att arméns strategi var att omfatta och dominera hela universum, inte bara jordgloben. Man drog sig inte heller för att konstatera att ”USA under åtminstone de kommande trettio till fyrtio åren skulle komma att vara engagerade i en oavbruten krigsföring för att kontrollera tillgången till råvaror”. Befolkningstillväxten kallades för ett av de primära hoten mot USA och dess allierades säkerhet: Population growth – especially in less-developed countries – will expose a resulting youth bulge to anti-government and radical ideologies that potentially threaten government stability”. Det är viktigt att inse att dessa tio år gamla beslut faktiskt inte är historia utan nutid. Det som händer i världen idag har sin bakgrund i dessa dokument.

Med vasallstater ovan avses länder där regeringarna, demokratiskt valda eller inte, utsatts för påtryckningar att ansluta sig till det amerikanska imperiebyggandet. Eftersom av naturliga skäl inte alla ”utvalda” ser någon fördel med detta är en anslutning efter regimbyte, orsakad av plötsliga och till synes spontana revolutioner, en vanligt förekommande händelse. I några fall är generösa ekonomiska ersättningar till sittande styre tillräckligt.

I Asien har redan en kedja bildats för amerikanska baser som omfattar Afghanistan, Pakistan, Kyrgyzstan, Uzbekistan, Tajikistan, Georgien (före 2008) och i förlängningen Ukraina. Föremål för stort intresse är Tibet, varmed kilen är inslagen mellan Ryssland och Kina, respektive Iran. Uppemot 60.000 amerikanska soldater beräknas finnas i detta område. Vi skall som exempel ta Ukraina och Georgien, eftersom dessa figurerar mest i den svenska debatten.

Metodiken att finansiera och genomföra revolutioner utarbetades år 2000 i Serbien och har därefter förfinats i Ukraina och Georgien. Mannen på plats är normalt den amerikanska ambassadören, i Serbiens fall Richard Miles, som sedan flyttades över till Georgien för samma uppdrag. Miles bildade motståndsgrupper med serber, som skulle stå för demonstrationer och gatans parlament och finansierade propagandamaterial och demonstrationsutrustning till grupperna, som i Serbiens fall kallades ”Otpor” (motstånd). Man tog fram en slogan, ”Gotov Je” (Han är slut), riktad mot Milosevic och tryckte upp affischer och banderoller som klistrades upp över hela Serbien. Miles satsade 41 miljoner dollar av statliga medel för att finansiera arvoden, färgburkar, plakat och mediainsatser. Dessa medel kanaliserades genom USAID och NGO:er (Non Governmental Organisations) som NED (National Endowment for Democracy), NRI (National Republican Institute), NDI (National Democratic Institute) och Open Society (Soros). Så ser en amerikansk revolutionsorganisation ut, sedan bara ut med alla som vill tjäna en slant på gator och torg, skrik och gorma tills presidenten avgår – naturligtvis efter vederbörlig utskåpning i västerländska pålitliga medier.

För att skapa en trend – i demokratins namn – togs färgbeteckningarna fram, den rosa revolutionen i Georgien, den orangea revolutionen i Ukraina, saffran i Tibet o.s.v. Man ansåg sig nu ha tagit fram en modell för maktövertagande med icke-våld som var enklare och billigare än de militära ingreppen i Afghanistan, Irak och Libyen och framför allt, kunde få allmänhetens sympatier i väst – det handlade ju bara om att sprida demokrati och frihet till de stackars förtryckta folken i öst.

Richard Miles nästa uppdrag var Georgien, där Shevardnadze, f.d. sovjetisk utrikesminister, var president. Georgiens justitieminister ”råkade” vara Mikheil Saakashvili, en elev till Miles från Columbia University som redan hade kontakter med det amerikanska utrikesdepartementet, ett självklart val för den nya presidentposten. Miles organisation kom att omfatta NED, Soros Open Society och Freedom House, en NATO-organisation med f.d. CIA-chefen James Woolsey som ledare. Man introducerade här också ”svärmningstekniken”, att med hjälp av mobiltelefoner och SMS-meddelanden styra grupperna av demonstranter till rätt platser vid rätt tidpunkt. Operationen genomfördes utan större komplikationer, men Saakashvili tog sig vatten över huvudet genom att försöka invadera också Syd-Ossetien, något som fick Putin att gå i taket.

I denna märkliga historia dyker Israel upp, kanske inte helt oväntat. Saakashvili hade utsett två ministrar med judisk bakgrund, försvarsministern Kezerashvili och integrationsministern Yakobashvili som båda talade hebreiska flytande – den förre även med israeliskt medborgarskap. Följden blev att Israel inte bara utrustade armén i Georgien, man hade även israeliska officerare som utbildare för landets soldater. Högteknologisk militär utrustning för 200 miljoner dollar placerades av israelerna i Georgien. Naturligtvis samarbetade man nära med de amerikanska styrkor som redan fanns på plats, fokus var på att upprätta en flygbas med syfte att utföra flyg- och missilattacker mot iranska mål från det mer närbelägna Georgien. Dessa detaljerade och fullgångna planer avslöjades av ryssarna, efter att dessa övermannat en amerikansk militärkonvoj på flykt mot hamnstaden Poti. Saakashvili gjorde misstaget att invadera Syd-Ossetien, som stod under ryskt beskydd, på inrådan från John McCain och Condoleezza Rice, som båda gjorde frekventa besök i Ukraina.

Putin svarade snabbt genom att gå till motattack och rensade Georgien från både amerikanare och israeler. Det var ett svar som till och med Bush förstod. Don’t cross the line!

Orkar ni med Ukraina också? Där försöker numera både Saakashvili och den ”ljuva” Julia Tymoshenko göra livet surt för sittande regering.

Sittande president, Victor Janukovytj, hade tappat gnistan vad gällde att ansluta Ukraina till NATO och EU och skulle avlägsnas. Istället satsades det på att få den USA-trogna Justjenko från Ukrainas centralbank– gift med amerikanskan Kateryna – på plats. Justjenko förlorade valet 2004, men man fabricerade anklagelser om valfusk och provocerade genom oroligheterna fram ett omval, som Justjenko vann med knapp marginal. Mission completed.

Förfarandet var detsamma. USAs man var den amerikanske ambassadören John Herbst, som till sin hjälp fick, förutom av NED, Soros och Freedom House, även av CIAs sammanplock av nynazister, anti-Stalinister och ett georgiskt rockband för att locka ungdomar till Maidan-torget. Herbst budget uppgick till 20 miljoner dollar. Som slogan hade man ”Pora” (det är dags).

Justjenko och hans premiärminister Julia Tymosjenko lyckades dock inte särskilt bra och Ukraina drabbades av ekonomiskt kaos. Som en följd av detta kunde Janukovytj komma tillbaks och vinna valet 2010. Tymosjenko sattes i fängelse efter anklagelser om korruption. Janukovytj försökte nu med ett försiktigt närmande till ett EU, som hade fått kalla fötter med tanke på den ekonomiska belastning som ett medlemskap skulle innebära. Dessutom krävde man att Tymosjenko skulle friges. Istället knöts tätare kontakter med Ryssland, vilket skulle bli upptakten till den andra fasen av den orangea revolutionen, nu var året 2013/2014.

Återigen hamnade Maidan-torget i centrum, i denna revolution var medverkan av senatorn John McCain och Victoria Nuland från det amerikanska utrikesdepartementet ett uppseendeväckande inslag. Båda närvarade på Maidan-torget och uppträdde villigt inför TV-kamerorna från CNN och BBC. ”America stands with you” skrek McCain i mikrofonerna. Jämför detta med den påstådda ryska inblandningen i det amerikanska valet, det är ungefär som om Putin skulle hållit tal utanför Vita Huset…

För att få fart på händelseutvecklingen användes georgisk paramilitär (som svarade för beskjutningen av Maidan-torget, där hundratalet demonstranter och poliser dog) och inte minst en Ukrainsk-judisk trupp under namn Delta, bestående av ett 40-tal soldater anförda av veteraner från IDF (Israel Defense Forces). Denna gången tvingades Janukovytj fly till Ryssland undan mobben. Den nya makten kom att vila hos Arsenij Jatsenjuk, som började sin verksamhet med att resa till Washington för överläggningar och förhandlingar med kongressen om ekonomiskt bistånd.

ukraine_usa.jpg

Jatsenjuk hos Obama, bilden överst: ”demonstranter” på Maidan 2014.

I det rysktalande Krim försökte man få en grupp judiska tatarer att kräva anslutning, men den rysstrogna majoriteten satte effektivt stopp för detta, dock utan att avlossa ett enda skott! I vad mån Putin behövde medverka eller inte är oklart, men det ryska intresset av att få ha sin största flottbas ifred lär knappast ha ifrågasatts av något annat land. Mer om detta senare.

Det nya i just dessa ”revolutioner” är Israels uppdykande som aktiv part vid sidan om USA/CIA. Jag har tidigare pekat på det sionistiska intresset för denna region, som ju har en historisk bakgrund. Men det handlar också om att skapa en korridor för oljetransporter från Kaspiska Havet till Medelhavet som ligger utanför Rysslands kontroll. De kurdiska områdena i östra och södra Turkiet ingår i denna korridor, vilket är förklaringen till både USAs och Israels kelande med kurderna i norra Syrien. Kampen om oljan är långtifrån avslutad!

Avsikten med denna berättelse är att visa att det finns två sidor av myntet, vi får normalt bara se den ena. Kanske kan det bidra till lite bättre förståelse av vad som händer i världen!

Peter Krabbe

Med bidrag från:

William Engdahl / Full Spectrum Dominance

M.S. King / The War Against Putin

Full Spectrum Dominance, del 2. Oljan eller livet!

Ryssland olja 2

Jag tror att alla läsare redan har uppfattat att det kalla kriget egentligen inte handlade om att försvara USA:s nationella säkerhet, utan snarare om att ta kontrollen över ett land, världens geografiskt största, som med sina naturtillgångar och sitt läge har potential att bli det mäktigaste i världen. Åtminstone såg man det så i Pentagon när man döpte sitt planerade maktövertagande till FULL SPECTRUM DOMINANCE.

Hur går man då tillväga med ett sådant projekt, som man tillika har misslyckats med att genomföra under 70 år? För vår vandring genom decennierna blir också en vandring genom oavbrutet förändrade förutsättningar och målsättningar. Låt oss se närmare på vilka godbitar den amerikanska örnen spanat in i den ryska björnens lya.

Först och främst handlar det om Rysslands olja och gas. Ryssland är idag världens näst största leverantör av olja och gas, bara överträffat av Saudiarabien. Den bild vi haft de senaste 50 åren av Mellanöstern som huvudleverantör av olja kommer att förändras, genom att deras tillgångar bedöms ha nått sin topp och kommer att minska framöver. Rysslands tillgångar är enorma och till stor del fortfarande oexploaterade, trots att 130.000 oljekällor redan är i arbete. Eftersläpningen beror till stor del på logistiken, medan Mellanöstern har tillgång till närbelägna hamnar kräver den ryska exploateringen långa pipelines och gasledningar för att bli ekonomisk.

När Sovjetunionen bröt samman trodde de amerikanska oljebolagen att det skulle bli en lätt match att ta över den statsägda oljeindustrin. Jeltsin slumpade bort jättefälten Sakhalin I och II till Shell och ExxonMobil innan sammanbrottet, men Putin ingrep i sista stund för att rädda huvudparten. Den rysk-judiske oligarken Khodorkovsky, som lyckades komma över oljebolaget Yukos Oil, hade långt gångna planer på att sälja 40% av bolaget och dess rättigheter i det befintliga ledningsnätet till ExxonMobil och ChevronTexaco, vilket hade gett dessa amerikanska oljebolag makten över stora delar av distributionsnätet. Avsikten var också att lägga till det ryska oljeförädlingsbolaget Sibneft till Yukos innan försäljningen, för att kunna täcka hela produktionskedjan i Ryssland.

De amerikanska oljebolagen representerades vid förhandlingarna av Dick Cheney (vicepresident) och Condoleezza Rice (utrikesminister), samt för Carlyle Group, som skulle stå som köpare,  George HW Bush, Frank Carlucci (f.d. försvarsminister) och James Baker (f.d. utrikesminister). Är någon förvånad över att Putin arresterade Khodorkovsky och stoppade affären? Khodorkovsky var samtidigt ”ekonomisk rådgivare” åt Carlyle Group och deklarerade dessutom sin avsikt att ställa upp i nästa val mot Putin. Putin hade dessförinnan lovat att låta oligarkerna vara ifred förutsatt att de inte la sig i den ryska politiken. Vi kan utgå ifrån att Khodorkovsky som president hade sålt ut även resten av Ryssland till de amerikanska intressena och att Putin var väl medveten om detta. Detta hände år 2003. Att amerikanska oljeaffärer styrs av tjänstemän i försvars- och utrikesdepartementen – vilka därför också sitter i oljebolagens styrelser – visar hur man ser på oljans betydelse i utrikespolitiken.

Detta oblyga men totalt misslyckade amerikanska försök att lura till sig de ryska naturtillgångarna blev den direkta upptakten till nuvarande kalla kriget fas 2. USA sa upp ickespridningsavtalet ABM (Anti-Ballistic Missile Treaty) i syfte att gå vidare med utvecklingsarbetet av nya missiler. USA insåg nu att man hade en svårare nöt att knäcka än vad man någonsin hade kunnat föreställa sig – Putin. Fortsättningsvis blev Putin den mest hatade mannen i amerikansk sioniststyrd media och nya strategier manglades fram. Hit hörde att utöka NATO fram till Rysslands gräns i alla väderstreck, att upprätta robotramper med Patriotrobotar riktade mot Ryssland utefter dessa gränser och att skala av alla forna Sovjetrepubliker från Rysslands intressen som skalen från en lök. För att strypa Ryssland ekonomiskt skulle man försöka stoppa alla leveranser från dess olje- och gaskällor genom att skära av systemet av pipelines och gasledningar.

 

Ryska gasledningar

Situationen i Azerbajdzjan  är också värd att belysa i detta sammanhang. Vi talar då om oljan från Baku vid Kaspiska Havet. Ett bolag vid namn US-Azerbaijan Chamber of Commerce (USACC) bildades med Tim Cejka (ExxonMobil) som ordförande. I den övriga styrelsen finner vi Brzezinski (f,d. nationell säkerhetsrådgivare), Henry Kissinger (f.d. utrikesminister m.m.), Brent Scowcroft (f.d. nationell säkerhetsrådgivare) och James Baker (mannen bakom regimskiftet i Georgien). Dick Cheney var också medlem av styrelsen tills han utsågs som vicepresident under Bush.

Det som borde framgå ganska tydligt för läsaren är det ”nära” sambandet mellan amerikansk utrikespolitik och oljebranschen även här. Där det finns olja finns också Deep State närvarande med full bemanning. Detta gäller i högsta grad för Rysslandspolitiken. Antingen äger man den ryska oljeindustrin och därmed Ryssland (60% av Rysslands exportinkomster kommer från olja och gas) eller så kapar man denna ryska livlina för att eliminera en oönskad konkurrent på världsmarknaden.

Vi skall fortsätta med att se på hur Putin hanterade olje- och gasproblematiken.

Fundamentet för en positiv utveckling i Ryssland var att oljeindustrin och oljekällorna genererade inkomster till den ryska staten, inte till diverse oligarker. Putins första åtgärder var därför att återupprätta statens kontroll över de stora olje- och gasbolagen som Yukos och Gazprom. Därefter kunde man satsa pengar på en utbyggnad av distributionsnätet med alla sina pipelines och gasledningar. Idag går dessa över hela Ryssland, från väster till öster, från norr till söder. Utan ledningssystemet kan man inte sälja sina produkter. 14 miljarder dollar satsades på byggandet av East Siberia- Pacific Ocean Pipeline och Europa skulle få sitt genom North European Gas Pipeline genom Östersjön och med Tyskland som delägare. Viktiga leveransvägar är också Vitryssland, Ukraina och Georgien.

När Deep State nu inte lyckades lura Putin, hämtar man sågen och försöker kapa ledningssystemet genom Ukraina och Georgien. Kinas import vågar man inte ge sig på och Tyskland vägrar ge upp sin import av gas – Ryssland förser nu Europa med halva sitt energibehov. Inte ens NATO kan påverka detta. Turkiet, som ser en enorm potential som exporthamn för den ryska oljan, vänder ryggen mot NATO och skålar med Putin istället.

För USA återstår nu inget annat än att gilla läget eller att rada upp ännu fler missiler runt Ryssland och Kina. Man kan ju också försöka mörda Putin och ta ut Khodorkovsky ur fängelset, men det lär knappast vara en lösning som Trump skulle ha valt idag. Att fortsätta värva Ukraina och Georgien till NATO, för att därmed ha möjlighet att stänga av gaskranarna för exporten ser också allt mer meningslöst ut i ett läge där Ryssland, Kina och övriga Asien fortsätter att växa ihop ekonomiskt. När stora delar av världen redan hunnit bli beroende av Rysslands energiprodukter, har Putin i praktiken också fått sitt bästa globala försvar – omvärldens sympatier och uppmuntran.

Trots detta kan man inte utesluta att USA försöker ta över Ryssland med våld. Tiden håller på att rinna ut för det amerikanska ekonomiska herraväldet. Detta är en hotfull realitet. Så fungerar den amerikanska krigsmaskinen. Om inte NATO:s europeiska partners inser att detta inte gagnar Europa är vi alla illa ute. Glädjande nog ökar för varje år medvetenheten, åtminstone i Sverige, om att det bästa för Sverige vore att hålla sig utanför en allians för krig som har som enda syfte att befästa en totalt omöjlig roll för USA att upprätthålla ett globalt styre. Med Europa som insats. Och hur täcker vi vårt energibehov vid en väpnad konflikt med Ryssland? Förutsätts vi inte existera längre?

I nästa avsnitt skall vi se på hur USA ”övertalar” Rysslands grannländer att gå med i NATO.

Peter Krabbe

Med bidrag från William Engdahl och hans bok Full Spectrum Dominance.

Full Spectrum Dominance, del 1. Bakgrunden.

 

helicopter-380983_640

I min förra artikel beskrev jag hur Eurasien börjar organisera sig i olika samarbetsorganisationer, i första hand för fredligt samarbete inom handel och teknik, men också för ett militärt delat försvar. Att man nu i elfte timmen insett att detta är nödvändigt och att indelningen av världen i två block, västvärlden med USA och dess vasallstater i EU och brittiska samväldet å ena sidan och Ryssland, Kina och merparten av Asien å den andra, kommer att bestå under överskådlig framtid, innebär att man resignerat inför hoten från USA och dess Deep State genom att anpassa sig till Det Kalla Kriget Fas 2.

Dessa hot kan sammanfattas med Pentagons egen beteckning, FULL SPECTRUM DOMINANCE, vilket i klartext betyder total världsdominans genom att USA skall ha full kontroll över resten av världen, militärt, ekonomiskt och demografiskt. Punkt. Många trodde att efter Sovjetunionens sammanbrott under 1990-talet skulle det kalla kriget vara slut och en ny värld, baserad på fredlig samvaro, istället formas. Men nu har USA gjort klart att det är dags för det kalla kriget, fas 2, med syfte att störta regimerna i Asien för att slutföra Pentagons program. Under mer än hundra år har man i USA levt i drömmen att upprätta ”the American Century”, något som man hade rimliga möjligheter att genomföra under slutet av 1900-talet – men knappast idag. Den ekonomiska utvecklingen i Asien har nämligen sprungit iväg i en takt som fått amerikanarna att tappa hakan. I Ryssland har Putin stigit fram som en räddande ängel och effektivt stoppat alla försök att underställa landet amerikansk överhöghet.

När en liten klick beslutsfattare i Washington som styr över en befolkning om 350 miljoner invånare tror att man kan ta kontroll över en världsdel med 3,5 miljarder människor – mot deras vilja – får man nog undra om det grasserar någon form av epidemisk sinnessjukdom i huvudstaden. Tyvärr tycks så ändå vara fallet och i väntan på lämpligt vaccin skall vi se närmare på detta märkliga fenomen.

Historien börjar egentligen för ett par hundra år sedan, men vi skall nöja oss med att gå tillbaks till 1904, då engelsmannen Sir Halford Mackinder skrev att kontrollen över Ryssland skulle vara avgörande även för kontrollen över det enorma Eurasien med sina tillgångar och i förlängningen också kontrollen över resten av världen. Det centrala Eurasien såg Mackinder som hjärtlandet för världens politik. Ryssland blev därmed det största hotet mot den brittiska världshegemonin.

Samma tanke i amerikanskt format togs upp av Brooks Adams, tillhörande den amerikanska elit som i kraft av sina nära relationer med både president Wilson och hans efterföljare Roosevelt, kunde se till att den fick stort genomslag i den amerikanska politiken.

Föreställningen att Ryssland måste krossas var sedan länge etablerad i den judiska oligarkin och fick sin första praktiska tillämpning genom de ryska revolutionerna 1905 och 1917, livligt påhejade av Rockefeller som hade ett gott öga till de ryska oljefälten i Baku. När Stalin tog över efter de judiska bolsjevikerna med Lenin i spetsen förändrades spelplanen radikalt. Det judiska inflytandet över Sovjet utplånades och möjligheterna till ett smidigt inordnande av Ryssland/ Sovjet under amerikansk kontroll försvann. De båda världskrigen gjorde inte problembilden enklare och efter krigsslutet hade man istället för ett svagt tsarstyrt Ryssland ett mäktigt Sovjetunionen som motpart i världspolitiken.

Mackinder beskrev situationen 1943 på följande sätt:

…om Sovjetunionen går ur detta krig som erövrare av Tyskland, måste landet rankas som det mäktigaste riket på jordklotet. Dessutom kommer landet att bli det som har det starkaste strategiska läget. Hjärtlandet (i Asien) är jordens starkaste naturliga fästning och den är bemannad av en garnison som är tillräcklig i både antal och stridsduglighet.

Mackinders åsikter låg som grund för det kommande kalla kriget, där på den amerikanska sidan CFR, Council of Foreign Relations, och Rockefeller Foundation blev huvudaktörer. Ur Rockefellers krets hämtades både Kissinger och Brzezinski som skulle prägla politiken i denna anda. Vägledande var synen att länderna i Eurasien skulle hindras från att bygga upp försvarsallianser och strukturer som låg utanför det av USA kontrollerade NATO.

Efter Sovjetunionens sammanbrott fanns alternativet fredlig samverkan mellan de två blocken och ett avslut på det kalla kriget. Bush utlovade ett omedelbart stopp för NATO:s expansion österut i utbyte mot rivningen av Berlinmuren och en normalisering av relationerna. Istället satsade ändå USA allt på att värva de forna öststaterna till NATO ända fram till det nya Rysslands gränser, sätta Ryssland i ekonomisk konkurs genom valutamanipulationer och släppa lös de judiska ryska oligarkerna för att krossa den ryska staten. Genom Putins insatser efter det att Jeltsin lämnat dörren öppen, räddades Rysslands oberoende. NATO har fortsatt sina försök att värva både Ukraina och Georgien, men utan framgång efter förnyade ingripanden av Putin.

Till världens stora förvåning inleder USA med NATO:s hjälp det kalla krigets fas 2 istället för att inleda fredliga och vänskapliga förbindelser i den värld av avspänning som alla väntat på. Hur resonerar då dessa galningar på andra sidan Atlanten? Förvisso är de inte ensamma. Ett par exempel kan illustrera:

Våren 1945 försökte Churchill övertala general Eisenhower och president Roosevelt att direkt efter krigsslutet gå till fullskaligt anfall mot Sovjetunionen genom att använda 12 divisioner tillfångatagna tyskar som kanonmat! Detta skulle vara tacken för ryssarnas enorma offer för att rädda Europa undan nazismen…

Samma år beordrade den nye presidenten Truman general Eisenhower att upprätta en plan för ett överraskningsanfall mot Sovjetunionen baserat på att fälla atombomber över 20 städer i Sovjetunionen. Detta trots att man var medveten om att det sargade Sovjet på inget sätt var ett hot mot USA. Planen kom lyckligtvis aldrig till utförande. Däremot medförde den att Sovjet 1949 kunde göra sitt första kärnvapentest, vilket fick USA att inse att ett anfall nu skulle besvaras med hittills oväntade konsekvenser. Det kalla kriget var påbörjat.

Trumans resonemang byggde på att slå ut en potentiell fiende i förebyggande syfte, även om denne inte utgjorde något hot i nuläget. Detta synsätt har präglat amerikansk utrikespolitik sedan dess. När USA startar krig mot det ena landet efter det andra hänvisas alltid till ”det nationella amerikanska säkerhetsintresset”. Att detta omfattar hela jordklotet förstår bara den som inser syftet med NWO, den nya världsordningen med epicentrum i Washington. Det stora problemet för Pentagon är dock numera att Mackinders vision om ett förenat Tyskland och Sovjet ersatts av ett ännu större hinder genom vår tids allians mellan Ryssland och Kina.

Trots detta fortsätter USA skjuta fram NATO mot de forna sovjetiska delstaterna, nu med sikte på Ukraina och Georgien. Att den judiska agendan bakom den ryska revolutionen fortfarande lever är uppenbart med tanke på den stora judiska befolkningskoncentrationen här under tiden från det gamla Khazarien och fram till Stalin. För många sionister har detta område större symbolvärde än det gamla Palestina. Mackinders hjärtland är dessutom den ultimata utgångspunkten för kontrollen över resten av Asien. Eller vad säger du, Henry Kissinger? Jo, du har börjat tveka på ålderns höst om Ukrainas medlemskap i NATO, men kanske ser du en bättre framtid för sionismen här utan USA:s medverkan?

I nästa avsnitt skall vi se vidare på hur USA tänkt sig att Ryssland skall bli en del av United States of America. Även om det knappast kommer att bli så…

Peter Krabbe

Med bidrag från William Engdahl och hans bok Full Spectrum Dominance.

 

 

En värld i förändring – ser vi det?

När Nigel Farage nyligen uttrycker sin skepsis mot EU genom att förutspå dess undergång inom tio år, har han säkert rätt i princip men felbedömer den återstående tiden för unionen. Det kommer att ta betydligt längre tid att omforma den nuvarande kolossen till en fungerande sammanslutning.

Avgörande för det sannolika sönderfallet är naturligtvis oenigheten om invandringen från MENA-staterna till EU och, i botten, oenigheten om huruvida EU skall fortsätta som en demokrati eller om globalismens totalitära krafter i väst skall tillåtas ta över. De före detta Warszawapaktsländerna i Östeuropa har definitivt fått nog av totalitära maktsystem och är knappast beredda att ersätta kommunismen med det lika totalitära islam. Samtidigt har täckelsen fallit från det likaledes totalitära NWO, den nya världsordningen från USA som nu ser tiden mogen för att lägga den övriga världen under sig.

Att Ungern går i täten för oppositionen inom EU mot NWO förvånar knappast. Det historiska Österrike- Ungern har alltid fått försvara Europa mot de anfallande muslimska arméerna, med ofantligt lidande som resultat. De såren läker inte, även om århundraden passerar. Viktigare är dock att de nya handelsallianser som bildas i det ekonomiskt växande Asien kommer att innebära betydligt större fördelar än en allians med ett döende EU, som har påbörjat sin vandring mot ett oåterkalleligt och förödande kaos.

I europeiska medier tar man lydigt på sig skygglapparna när man vägrar kommentera vad som händer i öster. Den hårdnackade vägran i länder som Polen, Tjeckien och Ungern att lyda EU:s kommisionärer som Cecilia Wikström, när dessa möss ryter – de SKALL LYDA, framstår därför som svårbegriplig. Hur vågar de trotsa ÖVERHETEN?

Förklaringen, som vi sällan får ta del av, är helt enkelt att de östeuropeiska länderna redan har ett växande samarbete med Asien genom olika organisationer. I en sammanslutning som kallas CEEC 16+1 deltar förutom Kina, 11 östeuropeiska EU-länder samt 5 Balkanstater utanför EU. Ungern är det ledande östeuropeiska landet i denna organisation, som har som syfte att utöka handel och tekniskt- ekonomiskt samarbete med världens nu ledande ekonomiska stormakt – Kina. Årliga möten hålls sedan 2014 med närvaro av Kinas premiärminister Li Keqiang. I organisationen ingår också de baltiska staterna, som därmed garderar sig för effekterna av ett utträde ur såväl EU som NATO.

Detta är värt att tänka på även för NATO-anhängarna i Sverige. När NATO:s stridsvagnar och missiler åker ut ur Östeuropa, vilket är säkert i förlängningen, kommer Sverige att utgöra NATO:s gräns mot det mäktiga Eurasia. Vill vi det och varför? När Kina sänder örlogsfartyg till Östersjön, som man gjorde under Aurora-övningen, är det för att visa att man tar CEEC på allvar. Gör försvarsministern det? Förmodligen vet han inte ens vad CEEC är för något….

Och Ryssland då? Jo, Ryssland bygger sin ekonomiska utveckling på organisationen EaEU, den Eurasiska Ekonomiska Unionen, en unionsbildning som omfattar de flesta av de återstående staterna i Asien utom CEEC. Sannolikt kommer både Ukraina och Georgien att tänka efter en gång extra innan man låser sig vid ett helt apart medlemskap i det döende EU istället. Turkiet kommer att ändra maktbalansen i världen när man lämnar NATO, ber EU dra dit pepparn växer och ansluter sig till EaEU istället.

Naturligtvis finns det en koppling mellan Ryssland och Kina också, den ligger i organisationen SCO, Shanghai Cooperation Organisation, uppkallad efter orten där den bildades. SCO kommer att stå för det militära biståndet och på så sätt bilda en ny motpart till NATO. Även Iran är aktuellt för medlemskap i SCO, en organisation som kommer att bli murbruket i den mur som Asien kommer att bygga mot ett hotfullt NWO. Slutsatsen är att när Orban i Ungern säger att Östeuropa inte kommer att medverka i islamiseringen av EU, menar han allvar. Det finns helt enkelt bättre alternativ. De inom EU som inte inser detta blir då ansvariga för att EU kollapsar, inte Orban. Även för EU finns det bättre alternativ – lyssna på förnuftet och stoppa invandringen så kan kanske i framtiden EU bli en fredlig samarbetspartner till både CEEC och EaEU istället och frigöra sig från sitt beroende av amerikansk galenskap. Krigen i Mellanöstern är slut och flyktingströmmen kan ersättas av ett återvändande och en uppbyggnad av förstörda områden istället – förutsatt att inte USA och NATO startar nya krig igen.

Peter Krabbe

En nyårshälsning till er alla!

När nu det innevarande året går mot sitt slut och det nya otåligt står och väntar utanför dörren, är det dags för mig att tacka alla som medverkat till att göra min blogg läsvärd och värd att följa, vilket jag hoppas att flertalet som gör det tycker. Den inofficiella ”tidningsredaktion” som spontant uppstått genom deltagandet av alla duktiga och välinformerade kommentatorer, har gett bloggen ett nyhetsflöde som jag ensam aldrig hade kunnat eller orkat leverera.

Tillsammans har vi då ett avgörande år framför oss, kanske det viktigaste i svensk politisk historia, med höstens riksdagsval som slutpunkt. Jag säger slutpunkt, för om inte vårt land nu får riksdagspolitiker med kraft, kunskap och integritet nog för att radikalt förändra politiken i en riktning som gynnar dess invånare kommer den kommande fyraårsperioden att oåterkalleligt driva oss över stupet.

Ta därför väl vara på de nio månader som återstår för att rensa upp i vårt eget träsk, vår egen Deep State, fyllt av korrumperade toppolitiker som svurit trohet åt globalismens förgörande krafter, utrotningen av nationalstaten och dess demokrati och i lika hög grad utrotningen av vårt både fysiska och psykiska kulturarv, genom att öppna dörrarna för dem som inget hellre vill än att utplåna oss.

Aldrig tidigare har vårt land varit utsatt för ett allvarligare hot, ett hot som har som främsta syfte att dela vår befolkning i en liten förmögen och privilegierad elit och en ekonomiskt förslavad, arbetande och underdånig anonym massa utan inflytande. Sverige håller på att förvandlas till ett pilotprojekt för globalismen. När länder som Polen, Ungern och Österrike vägrar att ge upp sin suveränitet, väl medvetna om den nya europeiska totalitära socialismens avigsidor, går svenskarna med bindel för ögonen mot graven.

När vi ser EU:s ledare, fyllbulten Juncker, ragla fram, oförmögen att ens följa den röda mattan, kan väl knappast parallellen till hans tidigare sovjetiska motsvarighet Jeltsin bli tydligare? Frågar aldrig någon sig varför ett fyllo får leda EU? Precis som gamarna satt och väntade på att Jeltsin skulle lämna ett Sovjet i spillror, sitter samma gamar nu och väntar på att få kalasa på ett sönderfallande EU. Detta är själva ouvertyren till globalismens omstrukturering av EU till en amerikansk lydstat där allt nationellt motstånd är saklöst utrotat. Vi lär dock knappast få se någon Putin som stiger fram som räddaren i nöden, en sådan person finns inte i EU.

Om inte EU:s ledning, till brädden fylld av gamla kommunister och nazister, får en annan sammansättning som bättre motsvarar den framväxande medvetenheten om globalismens agenda, kommer EU inte bara att förlora britterna utan också de forna öststaterna. Friedmans hypotetiska Europakarta kommer allt närmare verkligheten. Var kommer Sverige att befinna sig i detta skeende? Lierat med globalisternas Merkel och Macron, eller på väg ut i världen tillsammans med England? Att vi skulle ha fått plats i framtidens handelsallianser med Asiens stormakter är väl knappast att hoppas på, åtminstone inte innan svetsarens blåslampa har slocknat. Tyvärr finns inget annat ljus heller att tillgå, undantaget polisbilarnas blåljus.

Som ni alla redan vet framstår jag som Pessimisten, medan allas vår Sture är den obotlige Optimisten. Skillnaden mellan oss är egentligen bara att jag förväntar mig ingen förändring om inte vi själva, människorna som lever och verkar på vår jord, tar saken i våra egna händer och konkret styr allt till det bättre. Sture förutsätter hjälp från ovan. Detta vore ju önskvärt men är inget som jag kan ta för givet. Låt oss ändå hoppas att vi båda, var och en på sitt sätt, kan bidra till de förändringar som måste komma före nästa årsskifte. Fram till dess kommer jag att fortsätta med att försöka förklara vad globalismen är för något och vad den konkret innebär för oss alla.

Därmed önskar jag alla ett Gott Nytt År och hoppas att vi ses igen även fortsättningsvis!

Peter Krabbe

Blir det julefrid i Palestina?

När det nu går mot jul kan det vara på sin plats med en sammanfattande återblick på Det Heliga Landet. Kommer julefriden att lägra sig även där?

Kriget i Syrien kan betraktas som avslutat. Istället visar den yngre generationen i Mellanöstern-politiken framfötterna i en rad spektakulära händelser. I en, möjligen något överskattad, tro på sin förmåga att skapa ett nytt Mellanöstern stiger radarparet Jared Kushner och Mohammad bin Salman (MbS) fram för att bereda marken för de stora potentaterna Trump och pappa Salman. Vad handlar då detta egentligen om?

Den avgörande frågan idag för Saudiarabien är att bekämpa Iran, eller uttryckt i andra termer för Wahabiterna och Sunni att bekämpa Shia.

Det handlar om ett urgammalt religionskrig som i sin tur fått ny fart genom intäkterna från oljan, något som nu tyvärr gör det möjligt att trappa upp konflikten från besablade kamelryttare till kärnvapenspetsar. I alla normala människors värld hade prästerna satt sig ner, tagit varandra i hand och sagt att nu skapar vi en ny värld där alla respekterar varandra, handlar med varandra och skapar ett välstånd för alla. Oavsett vilken gud eller profet man väljer att tro på. Men så fungerar inte Mellanöstern. Här gäller istället Vinna eller Försvinna.

När de två självutnämnda genierna, den ortodoxe juden och svärsonen till Trump, Jared Kushner som representant för USA och wahabiten MbS, son till Saudiarabiens kung och arvtagare till tronen, träffas under oktober månad 2017 kommer de överens om följande:

Saudiarabien och USA, vilket underförstått inkluderar Israel, enas om att Iran skall neutraliseras så att shia reduceras till ett minne blott. Om så behövs skall ett militärt anfall framprovoceras så att Iran kan besegras och förses med en ny regim, lojal under den nya Sunnistyrda stormakten, en stormakt som skall samla alla Mellanösterns stater under ett gemensamt sionistiskt/sunnitiskt styre.

Som ett första steg skall shia avlägsnas från Libanon, vilket i förlängningen innebär en rensning av shia från Syrien och Irak fram till Irans gräns. Shia i Jemen skall krossas samtidigt. Libanons sunnitiska premiärminister Hariri hålls kvar i Saudiarabien och utsätts för påtryckningar att ombilda sin regering, där man anser att shia har för stort inflytande. Hariri får kalla fötter eftersom Libanons konstitution kräver att såväl kristna, sunni och shia är representerade i regeringen, en ändring kräver en statskupp som inte har folkets stöd.

För att visa sitt allvar fängslar MbS sina interna meningsmotståndare, flera dödas. Även frågan om Palestina skall avgöras på ett för Israel lämpligt sätt. Abbas kallas till Saudiarabien för information om vad som väntar. Han förväntas godkänna att Jerusalem blir Israels huvudstad och att den palestinska staten skall fortsätta att bestå av splittrade, osammanhängande territorier och att de av Israel bebyggda bosättarområdena behålls av Israel. Abbas vägrar och hotas med att bli helt isolerad om han inte samtycker. Egypten informeras om planerna och uppmanas att stötta USA:s intressen i detta nya spel. Detta är viktigt inte minst för att kunna isolera ett tredskande Palestina.

Två månader senare proklamerar Trump att USA kommer att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och flytta sin ambassad dit. Han undviker dock alla frågor som kan beröra gränsdragningar mellan Israel och Palestina. De heliga platserna med Tempelberget och Al Aqsa-moskén ligger i östra Jerusalem, i likhet med den historiska staden.  Till saken hör att Putin redan i april lagt fram sitt förslag att Jerusalem skall delas i två huvudstäder, den Västra för Israel och den Östra för Palestina. Trump vågar inte ta strid om detta med Putin, så hans uttalande innebär ytligt sett ingenting nytt förutom att hetsa mot palestinierna. Det som står på pappret som han håller handen över är dock att palestinierna skall tilldelas förorten till Jerusalem, Abu Dis, som huvudstad, inte östra Jerusalem med de heliga platserna.

Signalerna till palestinierna är då att trojkan Saudiarabien- Israel- USA med support från Egypten skall ombilda Palestina till en kraftlös, geografiskt splittrad stat med huvudstad i en förort till Jerusalem. All inblandning från shia/ Hesbollah kommer att mötas militärt, samtidigt som trojkan inte har något emot att eventuellt motstånd rullar vidare till ett militärt angrepp mot själva Iran, den sista biten i pusslet. Tvärtom tar man tacksamt emot denna möjlighet.

Vad är det då som dessa supergenier har glömt? Naturligtvis att det är Ryssland, inte USA, som har normaliserat situationen i Mellanöstern.

Bakom Ryssland finns Kina. Båda har gjort till hundra procent klart att man inte kommer att lämna Iran till slaktbänken. Trots de resor till Moskva som både MbS och hans pappa kungen gjort, har ingen av dem fått stöd för sina planer. Istället har Putin haft möten med både Al Sisi i Egypten och Erdogan i Turkiet för att klargöra detta. Som en följd av Putins diplomati är istället båda dessa länder på väg att knyta förnyade kontakter med Ryssland, ett Storisrael går på tvärs mot Egyptens planer på inflytande i Nordafrika och Turkiets gamla dröm om ett nytt Ottomanskt rike.

Vad är då det sannolika utfallet av dessa händelser? Det vi ser är istället att Mellanöstern allt mer glider över i ett samarbete med Det Nya Asien med Ryssland och Kina som ledande stater. Detta är klokt. USA är ett sjunkande slagskepp, på god väg att gå till botten. Framtiden ligger i öster.

Ett nyktert konstaterande är att den aggressiva utrikespolitik som USA fört de senaste femtio åren, inblandade i ett permanent krigstillstånd som bara flyttar sig från plats till plats över jordklotet, inte inger det förtroende som självständiga stater behöver känna för att vilja utveckla handelsförbindelser med landet. När ett land med knappt 5 % av världens befolkning förfogar över 47 % av samma världs militära utgifter – och samtidigt ser sig tvingade att hålla sina vapenfabriker rullande – inger det inte större förtroende än en katt som försöker bli vän med en mus.

När Asien omvänt växer så det knakar är ledordet vänskapliga handelsförbindelser med omvärlden, detta är ju den självklara grunden för att kunna ge välstånd åt de miljarder människor som lever där. Kina har en omfattande verksamhet i Afrika, byggd på ett aktivt bistånd baserat på handel, inte vapen, utan krav på motprestationer. Vänskap lönar sig alltid bättre än hot. Motprestationerna kommer automatiskt och frivilligt när alla parter är tillfreds med samarbetet. Detsamma gäller för Ryssland. Putins dialog går ut på att hjälpa istället för att söndra. Så kommer exempelvis 75 % av Egyptens behov av vete från Ryssland, en bättre exportvara än vapen. Dessutom fritt från amerikanska miljögifter.

Det är lätt att se vem som i längden kommer att vinna denna kraftmätning. Det jag inte förstår är varför det amerikanska folket inte inser att sionismen i USA kommer att leda landet till kollaps.

Varför gör man inte upp med dessa destruktiva krafter och lägger upp en ny spelplan där USA kan gå en ny framtid till mötes, som part och delaktig i en ny värld där fredlig samvaro och handel är lösenordet för allas välbefinnande? Detta är nutidens största gåta.

Därmed önskar jag alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Glöm världsproblemen för en stund och njut av julens alla glädjeämnen istället!

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: