Just nu stiger spänningarna mellan demokratiernas anhängare och ett etablissemang som alltmer ogenerat inför globalismens totalitära system i det EU som nog ändå får kallas för demokratins vagga. Händelserna i Frankrike ställer utvecklingen på sin spets genom den senaste veckans ingripande av presidenten Macron i syfte att genomdriva fundamentala lagändringar i strid mot den folkvalda majoriteten i landets parlament – Nationalförsamlingen.
Pensionsfrågan är bara toppen av ett isberg som fortsatt växa under de sex år som Macron suttit vid makten. Macron blev vald som president efter en mediakupp iscensatt av de oligarkägda rikstidningarna och tv-kanalerna, ett förfarande som blivit allt vanligare i den västvärld som många fortfarande tror att vi själva styr över. Processen var densamma som vi parallellt såg vid valet av Zelensky i Ukraina. Den har utvecklats till direkt valfusk i processen genom manipulering av datorer och hantering av valsedlar efter en modell som tillämpades i USA när Trump ersattes av Biden och som också använts när Macron skulle förnya sitt femåriga mandat i strid mot en överlägsen opposition.
Presidentvalet 2022, då främsta konkurrenten till Macron, Marine Le Pen i ledningen, förlorade två miljoner redan räknade röster under ett entimmes avbrott i sändningen. TV-kommentatorn förstår ingenting, ingen annan heller… Det nya normala?
Den närmaste tiden kommer att visa i vad mån Macron och hans uppdragsgivare klarar att hålla emot de protester och det samhällssabotage som tveklöst blir följden av hans agerande. Fransmännen kan vika ner sig i enskilda frågor, men inte vad gäller demokratins vara eller icke vara. Det är där vi är nu. När en president struntar i den folkvalda församlingens nekande har vi i praktiken infört ett totalitärt system. Om det går i Frankrike är dörrarna öppna för globalismen också i resten av EU, inget annat land har samma kraft att kämpa emot som Frankrike. Omvänt våras det för nationerna och EU i sin nuvarande form kommer att falla samman, vi får se nya konstellationer baserade på nationella intressen.
Medvetandet ökar i snabb takt om hur EU genom dåligt ledarskap blivit ett lydland till USA, vi offrar oss själva och vår välfärd i syfte att rädda den kollapsande amerikanska hegemonin. Varför skulle vi göra det när världens framtid ligger i öster? Den demokrati som vi fortfarande tror är VÅRT system är snart ett minne blott. Varför vill vi inte förstå vad som händer? Det är för sent att reagera när någon redan vridit om nyckeln i låset. Det vet fransmännen och de gör motstånd. Det gör inte vi.
Låt oss därför hoppas att fransmännen gör jobbet åt oss, avsätter sin regering och sin president, lämnar NATO och ombildar EU till en handelsfederation som håller fingrarna borta från allt som har med krig och förmyndarstyre att göra, så kan vi kanske hoppas på en ny och bättre värld.
Innebär vårt uppdrag att leda EU under detta halvåret att viöverger vår nationella demokrati för andra syften?
Man kan lugnt påstå att det politiska etablissemanget är i gungning, inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Kanske måste vi börja ifrågasätta vad demokrati egentligen innebär? Den senaste utvecklingen, där vi faktiskt står inför ett hot om ett nytt och förödande världskrig, har satt fokus på vem som bör vara beslutsfattare i en sådan situation och i vad mån väljarna skall ha en vetorätt mot beslut som med stor säkerhet kan innebära död och förintelse inte bara för vårt land, utan för hela vår nuvarande civilisation.
Frågan är naturligtvis aktualiserad av kriget i Ukraina. I fallet Sverige har en ny regering efter bara ett halvår lagt den politik som var grunden för valet i malpåse för att egenmäktigt poppa upp som krigshetsare och USA-lakej i en global konflikt som ligger ljusår från svensk vardagspolitik. NATO-frågan har förvisso funnits på agendan en längre tid och i båda de politiska blocken, men den har på kort tid förvandlats från en teoretisk diskussion till dödlig verklighet. Alla beslut tas nu av ett litet politiskt skikt, fjärran från väljarnas inflytande.
Vi måste fråga oss hur och varför det blivit så. Varför har vi inte fått veta vad som planeras i vårt regeringskansli, trots att allt måste ha varit grundligt förberett och genomtänkt på hög nivå sedan länge? Oroligheterna i Ukraina var välkända redan 2014 när socialdemokraterna tog över makten i Sverige. Det amerikanska intresset att få igång ett krig i Ukraina borde ha varit väl känt av våra politiker, inte minst genom senatorn John McCains och den från Ukraina härstammande biträdande utrikesministern Victoria Nulands uppmärksammade agerande på plats. I Sverige börjar samtidigt arbetet med en NATO-anslutning förberedas genom undertecknandet av Värdlandsavtalet, som var steg nr 1 i inträdet i NATO.
Under ett riksdagsarbete sedan dess i total mediaskugga ändras svenska lagar så att utländsk militär personal skulle kunna integreras i det svenska samhället genom undantagsbestämmelser rörande skatter, tullar, juridisk immunitet, etablering av baser och utländsk överhöghet över militärt intressanta områden i Sverige. Inte någon gång ifrågasätts denna politik av de folkvalda trots att den helt avviker från vår traditionella alliansfrihet. Vi vet nu genom Angela Merkel i Tyskland att det Minskavtal som undertecknades då främst avsåg att ge Ukraina tid att rusta upp sin armé inför ett anfallskrig mot Ryssland, den tidigare partnern i Sovjetunionen. Allt på beställning av USA och i syfte att krossa motståndet mot ”den liberala världsordningen”, som nu de flesta i världen vet att USA är ett skrämmande exempel på, ett land med en ekonomi i totalt kaos, skuldbelagt långt ovan skorstenen, med sociala problem, utslagning och droger och arbetslöshet bortom räddning.
Om inte våra regeringspolitiker då, efter alla ministermöten inom EU, kände till vad som komma skulle, måste jag ifrågasätta deras kompetens. Omvänt, om man känt till det måste jag ifrågasätta den demokratiska processen. Har vi väljare någon anledning att uppfatta ett Ryssland som ett militärt hot, bara för att man har ett ouppklarat territorialanspråk på Ukraina med rötter i Sovjetunionen? Ett Ryssland som genom sina leveranser av gas och olja till EU har den största förtjänsten av vår tillväxt de senaste tio åren?
Magdalena Anderssons lågmälda och oväntade intresse för NATO innan valet medförde programenligt att de borgerliga fanatikerna kunde ta över NATO-frågan med full kraft efter ett val där den knappast existerade som debattämne. Socialdemokraterna skonades från huvudansvaret och Kristersson blev vår nye Napoleon. Det vi måste fråga oss är om frågan om krig eller fred i vårt land kan tillåtas avgöras av ett parlament som uppenbarligen struntar helt i vad väljarna anser i frågan? Eller vore det inte rimligt att hålla en folkomröstning om vi skall delta i USA:s krigsorganisation eller inte? Kanske någon tycker att det har vi inte tid med nu när det redan råder krig i Ukraina, men som jag skriver ovan har frågan legat på bordet ända sedan 2014 utan att diskuteras offentligt.
Konsekvensen blir att hela det politiska systemet måste ifrågasättas. Partisystemet släpper bara igenom ja-sägare i sitt urval, blivande yrkespolitiker som hellre lyfter en fet lön än kontroversiella frågor. Allmänheten avskärmas från de politiska huvudfrågorna genom mörkläggning och fokus på enkla frågeställningar som valfläsk.
I regeringskretsar är urvalet ännu snävare. Frågor som inte debatterats under valen kan hanteras godtyckligt av ministrar som till stor del är okända för väljarna. Under de numera försvunna tider då vi hade en pressbevakning som följde riksdagsarbetet från olika partipolitiska sympatisörer kunde man få en framtvingad debatt som fungerade som ett styrinstrument för väljarna. Detta är ett minne blott genom att hundratals tidningsägare slagits samman till två samspelta ägare som nu styr opinionen inte bara hos väljarna utan också i regeringskretsar. Mediadrevet är ett dödligt vapen mot den som vågar ha en avvikande åsikt. En växande alternativmedia räcker inte till än på länge och är i slutänden beroende av internets administratörer och finansmarknadens sponsorer, samma aktörer som de opinionsstyrande mediaägarna i papperspressen är lierade med.
Ett fåtal politiker på toppen i vår administration avgör nu själva om vi alla skall leva eller dö, för det är vad det handlar om i nuläget. Deras personliga åsikter om vad som är sant eller falskt i den globala debatten leder till beslut som vi väljare omöjligen kan påverka på annat sätt än att fly landet. Vi har en statsminister, regering och riksdag som inte ens vet vad globalism är eller innebär. Detta är en skrämmande situation. Vem vill åka i en bil som körs av en förare som är blind? Vem vill styras av en statsminister som inte vet vad den kamp om global kontroll av mänskligheten som ha själv deltar i innebär i verkligheten?
Vi har en lång väg att vandra tillbaks till en fungerande demokrati. Den bygger på att politiker lyssnar på sina väljare och att media förmedlar väljarnas åsikter på ett ärligt och konstruktivt sätt. Tyvärr tror jag att den vägen redan är blockerad, demokratin tycks redan vara förpassad till historien.
Tror tyskarna att det går bättre denna gången?1945 i Berlin…
Att förflytta sig från Sverige till Frankrike är som att för första gången få höra väckarklockan ringa. Här sopas inga problem under mattan, även om media försöker tysta ner verkligheten så gott de kan. Folket REAGERAR och AGERAR. Miljontals demonstranter på gatorna och ett pärlband av strejker skall tvinga politikerna att lyssna på folkets missnöje.
Macron kvider under en situation där han saknar majoritet i nationalförsamlingen, han får nu äta upp sin arrogans under de första fyra åren då globalisternas manipulationer gav honom en bekväm majoritet, som också gav honom fritt spelrum i politiken. Ändå framhärdar han genom att upprepade gånger utnyttja en undantagsparagraf i lagstiftningen som ger presidenten rätten att driva igenom beslut som är avgörande ”för landets säkerhet”, detta trots förlorade omröstningar i nationalförsamlingen. En gång må vara säger fransmännen, men när detta används fortlöpande för att styra landet mot majoritetens intressen, ligger revolutionen inte långt bort. Macron lever farligt.
Bönderna levererar nu tonvis med gödsel framför landets administrativa centra och tänder eld på hela härligheten så odörerna sprider sig långt in i tjänsterummen. Gator och torg fylls med jämna mellanrum av demonstranter och strejkerna avlöser varandra. Den 7 mars planeras en generalstrejk som avses lamslå landet tills Macron förstår vems intressen han är vald att företräda. Allt fler röster höjs för att Frankrike skall lämna både EU och NATO. Fransmännen är kloka nog att förstå att dessa organisationer har andra syften än att skapa välfärd i deras eget land.
I svensk TV innebär en ”debatt” att en SVT-journalist intervjuar en annan SVT-journalist. I Frankrike inbjuds parter av alla åsikter i debatterna som därför blir livliga och givande. Skillnaden är monumental. Frankrike har alltid haft goda relationer med Ryssland, även om flertalet av kommunismens revolutionärer hade sitt ursprung i Paris, redan under mitten av 1800-talet. Förväntningarna var därför stora att Macron skulle förhandla fram en fredslösning för Ukraina med Zelensky, inte minst eftersom Frankrike var part i Minskavtalet och därför hade att ansvar att leva upp till. Det gick nu inte och Zelensky har istället visat sitt rätta ansikte som knähund till sin judiske frände Blinken i Washington. Inte särskilt förvånande.
Bara det amerikanska folket kan nu stoppa sina ledare från att starta det efterlängtade världskriget med syfte att utplåna Ryssland en gång för alla. I vanlig ordning tror man att detta kan ske med Europa som spelplan och med Europas folk som kanonmat. Scenariot från både första och andra världskrigen upprepar sig. För att stoppa europeiska staters ekonomiska tillväxt på den amerikanska hegemonins bekostnad, skapar man konspirationer som utlöser ett krig där de värsta konkurrenterna förgör varandra, göder sin egen industri med svällande vapenindustri i godan ro på andra sidan Atlanten, för att slutligen själva gå in i krigets slutskede på en ödelagd spelplan för att spela rollen som segrare och administratör av fredsvillkoren. På köpet vinner man att kristna nationer utplånar varandra och att deras teknologi kan ”räddas” över till USA istället.
Men blir det lika enkelt denna gången? Det vi ser i nuläget är en upprepning av de tidigare världskrigen med stridsvagnar, missiler och massvis av döda soldater i fält. Förstörd infrastruktur och bebyggelse är prispokalen till segrarmaktens företagare, en oändlig och konkurrensbefriad marknad på förlorarens bekostnad. Skuldsättning och beroende ger kontroll under decennier framöver. Vi har sett det förut. Varför förstår vi ändå inte?
Fransk TV genom France 2 chockade i tisdags 21/2 tittarna genom den välgjorda och synnerligen osminkade dokumentären om andra världskriget, kallad Apocalypse i de två delarna ”Le grand choc” och ”Le dernier acte” av Louis Vaudeville och Diane Imbault-Huart. Genom krigets inslag från just Ukraina vill man försöka få folk att förstå (den yngre generationen) vad krig egentligen är i verkligheten. Reagerar man inte ens på denna film finns det inte mycket hopp för mänskligheten.
Slaget om Ukraina vid Koursk 1943. Tror NATO att stridsvagnar fortfarande är lösningenår 2023?
När stollarna i NATO (inklusive Sverige och Zelensky) gör sig till redskap för det amerikanska intresset att egenmäktigt få styra världen, måste de folk som på grund av bristande insikter i de verkliga avsikterna valt galningarna, ta saken i egna händer och stoppa utvecklingen innan det är för sent. Den processen har startat i Frankrike därför att fransmännen månar om sitt land och dess fortbestånd. Varför gör vi inte det i Sverige? Istället ansluter vi oss efter två hundra år av fred till USA:s krigsorganisation NATO.
Fast hur var det nu? Vi försvarar ju bara den liberala samhällsordningen! Problemet är bara att halva världssamfundet inte vill ha den. Det kan vi ju inte acceptera, eller hur? Därför är det ju klart att det är vi som är hotade, basta!
Det finns bara två sätt att skapa fred i världen. Antingen förhandlar man, kompromissar och skriver ett fredsavtal eller så fortsätter man att slåss till sista man. Om 99% av mänskligheten väljer det första alternativet och 1%, tillika våra ”ledare”, väljer det andra, så är det vår skyldighet att avsätta dessa ledare. Tiden håller på att rinna ut…
Det här blir ett ovanligt inlägg. Jag skriver nämligen ingenting. Det finns ingenting att tillägga. Vi som trodde att en röst på en borgerlig regering skulle innebära en satsning på att lösa våra inrikes problem med gangsterfasoner på gator och torg, en ekonomi i förfall, en tilltagande inflation, en värdelös valuta, skenande elpriser, företagskonkurser, en havererad sjukvård, en skola som fortsätter med politisk indoktrinering, misslyckad integration, tryggad energiförsörjning till rimliga priser, manipulerade räntehöjningar och mycket annat som diskuterades under VALDEBATTEN, vi står där och undrar vad vi egentligen röstade på?
Vi har efter de 100 dagarna fått lära oss att det enda som är viktigt nu är MEDLEMSKAP I KRIGSORGANISATIONEN NATO och därefter DELTAGANDE I ETT NYTT VÄRLDSKRIG MOT RYSSLAND. Var det vad vi röstade för? Det har våra nyvalda ledare, Lille Uffe och hans adjutant Pålle, förklarat för oss. Glöm allt annat. De tycks dessutom veta att det är vad vi alla vill.
Jag har bara en enda sak att tillägga. Om inte Moderaterna byter ut dessa två fanatiska krigshetsare omedelbart kommer vi snart att befinna oss mitt i ett helvete som vi inte ens kan drömma om, det vi ser på TV-rutorna dagligen är bara förspelet. Den som inte säger nej nu kommer inte att kunna göra det sedan heller. Har vi så svårt för att minnas?
På senare tid har MSB börjat skicka ut små meddelanden om hur vi skall förbereda oss Om kriget kommer. Ändå har vi i vårt land gått igenom två tidigare världskrig utan att bli nämnvärt påverkade, naturligtvis relativt sett. Vad är då annorlunda nu när ett lokalt krig pågår i Ukraina? Varför skall vi förbereda oss denna gång, när det aldrig behövts tidigare. Tvärtom har vi gjort goda affärer på våra nationella tillgångar som järnmalm och trä.
Svaret vet vi ju alla – vårt land har övergett neutralitetspolitiken för att istället bli en stridande part i det kommande världskriget. Detta har vår ÖB deklarerat i en sändning i Sveriges Radio. Budskapet understryks gång på gång av vår nye statsminister Ulf Kristersson. Om en folkomröstning hade varit berättigad i något sammanhang så är det väl just detta. Vill vi riskera liv och egendom för att gå i krig mot Ryssland, eller föredrar vi kanske att som vanligt följa andras krig i media?
Få människor i vårt land minns att vårt extremt snabbt uppbyggda välstånd under efterkrigstiden berodde på att vi hade vår industri och våra bostäder oförstörda genom att stå utanför krigshandlingarna. Vår krigsmakt efter kriget var en av världens starkaste, både till havs och till sjöss genom att den var i stort sett det enda som fanns kvar i Europa efter kriget. Vår industri blomstrade och vårt bostadsbyggande blev ett föredöme i övriga världen. Vi kunde konkurrera med USA om att få hit de mest välutbildade och kreativa flyktingarna från Europas ruiner för att ytterligare sätta fart på vår egen utveckling.
Varför tillåter vi då, först sossarna genom Magdalena, sedan moderaterna genom Kristersson, att helt plötsligt slänga neutralitetspolitiken i sjön för att ansluta oss till krigshetsarna i världen? Med en mördande mediapropaganda kan man få i stort sett alla medborgare att ställa upp för ett ”nödvändigt” krig, så har det alltid varit och så lär det förbli NÄR MEDIA ÄGS AV SAMMA SMALA INTRESSEN. Enligt pågående ”opinionsundersökningar” lär krigsviljan ha ökat från mindre än 50% till närmare 70% hos befolkningen. Duktigt jobbat, media! Men hur ser verkligheten ut? Vill vi gå i krig och varför?
Det finns två narrativ. I det ena har imperiestaten Ryssland vaknat igen och vill återta alla Sovjets förlorade territorier, Baltikum, Europa och resten av världen. Socialismen skall återigen krossa oss alla! Hmm. Låter ju bekymmersamt.
Men Ryssland är ju inte längre kommunistiskt utan istället varmt kristet, om än ortodoxt? Och Putin säger ju hela tiden att han bara månar om den ryska nationaliteten och bara vill vara ifred. Att han gärna förser oss med Rysslands översvallande tillgångar av olja, gas och annan energi i utbyte mot vänskapliga relationer och fredlig samlevnad? Detta är det andra narrativet. Ljuger karln eller är vi lurade?
Kanske finns det också ett tredje narrativ? Kanske är det så att det finns ett land där borta på andra sidan Atlanten som är konkursfärdigt i brist på de för industrin livgivande krig som man så gärna för på andra platser på jordklotet? Som lystet sneglar på det land i världen som är till brädden fyllt av attraktiva råvaror, oändliga återuppbyggnadsuppdrag om man lyckas förstöra det mesta och kassavalv fyllda med guld. Perfekt placerat i det stora Asien med en fot i Europa och den andra i Kina. Man kan inte annat än slicka sig om munnen. Men lite för stort och lite för starkt. Kanske ändå – With a little Help from my Friends…
Det finns en krigsstrategi som präglat hela 1900-talet med två världskrig. Om ett land utvecklas för snabbt, blir för starkt och tenderar att rubba den balans som är förutbestämd – att det anglosachsiska samhället är världsledande – är ett rejält krig det enda vettiga att ta till för att återställa balansen. Förutsatt förstås att man inte bor där själv, utan just på andra sidan Atlanten. Det har redan drabbat Ryssland, Tyskland och Frankrike två gånger, Ryssland även en tredje, något som ser ut att bli en fjärde dessutom.
Strategin baserar sig på att det utsedda offret skall provoceras till att formellt starta kriget i tron att det inte blir så allvarligt, sedan krossa det genom själva kriget och avslutningsvis att långsiktigt ruinera landet genom förluster av mark och folk, plus att kräva krigsskadestånd med hänvisning till att landet ju startade kriget, något som i sin tur leder till att landet får lämna ifrån sig sina naturtillgångar som reglering av skadestånden. En evig skuldfälla som tar generationer att komma ur. Eftersom förlorarens industri är krossad samtidigt tar vinnaren alla lönsamma uppdrag att bygga upp landet igen. Efter WW2 konstruerades Marshall-hjälpen efter denna princip, USA finansierar men bara om amerikanska företag bygger. Enkelt och genialt.
För att få igång WW1 mördade ”man” den österrikiske kronprinsen, för att få igång WW2 skapade ”man” den polska korridoren som delade Tyskland i två delar och för det kommande WW3 retar ”man” ryssarna med Ukrainas krav på ryska kärnområden. I samtliga fall pilar rakt i hjärtat på offrets nationella självkänsla, det är effektivt.
Åter då till frågan varför Sverige nu anser sig vara berett att offra allt sitt välstånd, folk och egendom för att delta i detta maktspel, som egentligen bara har intresse för världens sjunkande civilisationer med centrum i London och Washington? Mycket talar redan för att Sverige varit mer än lovligt inblandade i engelsmännens sprängning av Nord Streams gasledningar. Detta också med beaktande av att vårt läge vid Östersjön redan gör oss till det främsta målet för den angripne ryssen. I rättvisans namn bör ju också Nordeuropa denna gången ta smällen istället för Centraleuropa, som redan utraderats två gånger. Är det vår tur? Solidaritet? Eller är det bara så att vi helt enkelt är idioter, utvecklingsstörda, oförmögna att förstå och reagera eller så invanda i vår egen förträfflighet och bekvämlighet att vi inte kan översätta TV-rutans vidrigheter till en möjlig verklighet? För oss? Nej, det kan inte vara möjligt…
Vi måste ju ställa upp! Men för vem då? Och till vilket pris? Har vi gjort oss skyldiga till något som ger oss anledning att vara Sitting Duck för främmande makter?
När Ulf Kristersson håller sina tal i Östersund på Folk och Försvar behöver man inte vara psykolog för att förstå att något gått snett i vår nya regering. Krigseufori såg vi i inledningen till WW1 när folket, både låg och hög, försökte överträffa varandra med att hinna först till inskrivningskontoren, allt till medias fanfarer. De flesta blev till lik i skyttegravarna. Nu ser vi det igen. Eller gör vi inte det?
Stoppa Sveriges anslutning till NATO. Utlys folkomröstning om man vill pröva frågan. Styr EU mot fred, inte krig eller avstå från ordförandeskapet. Sluta skämma ut Sverige för tid och evighet.
Många bra synpunkter och kommentarer har strömmat in, även under den julhelg som jag i mitt förra inlägg rubricerade Dags för lite eftertanke. Man kan nog påstå att det mönster som vi redan tidigare kunnat skönja nu är tillräckligt tydligt för att bilden skall bli läsbar – även vad gäller den nya regeringens roll i den närmaste framtiden.
Det är lite för enkelt att tro att populistiska åtgärder som att få knarkmaffians hantlangare att sluta skjuta ihjäl varandra på allmän plats bäddar för ett nytt och bättre samhälle. Problemen går betydligt djupare än så. Mest remarkabelt är att vårt land håller på att förlora sin rätt till självstyre, allt till förmån för ett av globalisterna totalkorrumperat EU-styre. Att Sverige nu får vara ordförandeland (under övervakning) innebär tyvärr inte att vi kommer att ifrågasätta och debattera globalismens kärnfrågor, utan tvärtom att vi – som vanligt – går i spetsen för Bror Duktig-syndromet, att visa att vi likt lydiga barn vill ha en klapp på huvudet för att driva framtidens totalitära system längre än vad något annat medlemsland vågar. I flertalet andra europeiska länder finns nämligen den opinion som Sverige saknar – ifrågasättandet av radikal lagstiftning med enda syfte att göra befolkningen till menlösa zombies utan inflytande. Medan miljoner demonstranter går ut på gatorna i Europas huvudstäder med plakat, flaggor och trumpeter samlas på sin höjd hundratalet likasinnade på Sergels Torg. Vem skall då bromsa Kristerssons regering i sin ambition att bli globalismens föredöme?
I Schweiz sitter Klaus Schwab och hans stab i WEF och dikterar hur världen skall förändras till det bättre för ett litet fåtal och till utplåning för flertalet, påhejad och finansierad av hela det storindustriella komplexet inklusive bankmaffian. Genom sin politikerskola fyller han successivt alla lediga platser i världens regeringar, EU och FN. Vi får veta att majoriteten av världens befolkning skall bort, att de som får finnas kvar skall vara lyckliga genom att vara fattiga, utan inflytande och styrda av artificiell intelligens. Vi är en belastning för planeten. Men hu – så kan det väl inte vara? En KONSPIRATIONSTEORI. Ändå kan alla som vill se höja blicken lite och konstatera att detta redan har pågått och planerats sedan ett par decennier tillbaks. VI BEFINNER OSS I DET AVGÖRANDE GENOMFÖRANDESKEDET. Om fem år finns ingen väg tillbaks.
Nyckeln till denna omdaning av världen är myten om Global Warming. eller AGW som den egentligen kallas (Antropocene Global Warming, av människan orsakad uppvärmning), till skillnad mot naturliga klimatvariationer orsakade av främst solens växlande aktiviteter. Som bevis uppfann man begreppet växthusgaser, som påstods höja temperaturen katastrofalt och då särskilt CO2, som till viss del kunde skyllas på utsläpp från förbränning av fossila ämnen. Detta trots att CO2 är en naturligt förekommande förutsättning för allt liv på jorden, att den bara utgör några få procent av innehållet i atmosfären och att den normalt ökar som en följd av naturlig uppvärmning, inte tvärtom. Om detta har jag skrivit åtskilliga spaltmeter för tio år sedan, exempelvis här: https://peterkrabbe.wordpress.com/2014/11/27/kommer-falsarierna-kring-agw-hypotesen-att-innebara-slutet-pa-klimatdebatten/
Avsikten med att lansera AGW var att kunna strypa utvinningen av energi som olja, kol och gas i syfte att åstadkomma en totalkollaps av konsumtionssamhället, något som knappast någon idag kan undgå att märka. Eller finns det fortfarande någon som tvivlar? Nu kan man avskaffa våra billiga bränsledrivna bilar och transportfordon till förmån för eldrivna som bara ett fåtal har råd med, trots att man inte vet var den elen skall komma ifrån. Man kan också ta ifrån oss våra hus genom att höja kostnaderna för uppvärmningen av dem så att ingen har råd att bo kvar. Genom att införa energiklasser i byggandet kan man göra det så dyrt att bygga att ingen heller har råd att bygga nya hus. Genom en konstruerad inflation får man samtidigt möjligheten att på kort tid mångdubbla räntorna för att ytterligare försvåra ägandet av sin bostad. Genom att avskaffa kärnkraften och chockhöja priserna för el kan man också slå ut alla näringsidkare som är beroende av el i sin verksamhet. Småföretagare skall inte få finnas i framtidens samhälle, det tillhör WEF:s sponsorer.
Naturligtvis alstrar dessa omdaningar en massa arbetslösa. Därför är det en viktig del av agendan att minska jordens befolkning, det är ju ingen idé att hålla onyttiga människor vid liv, eller hur? För ändamålet har man två effektiva metoder, att sprida sjukdomar med dödlig utgång eller att öka frekvensen av krig, helst världskrig som är effektivast genom att både minska befolkningen och förstöra samhällsstrukturerna. Den som inte sett att detta pågår redan bör putsa glasögonen. Covid-pandemin är bara den första i en serie under innevarande decennium, det har Bill Gates utlovat. Kriget i Ukraina kommer att vara ett världskrig mellan Ryssland och NATO redan under detta nya året. Sverige överger gärna sin neutralitet och ställer sig i frontlinjen. Lärde vi oss ingenting av två tidigare världskrig?
För säkerhets skull är det bäst att dra ner på tillgången av livsmedel också, därför inför man restriktioner mot gödningsmedel, tvingar jordbrukare att lägga ner sina verksamheter och låter sanna globalister som Gates och Soros köpa in stora arealer för att kunna stoppa fortsatta odlingar. En tredjedel av Ukrainas arealer ägs redan av amerikanska storföretag. Traditionella odlingar skall ersättas med genmanipulerade sojabönor som kan användas till kontrollerad industrimat med de kemiska tillsatser som vi alla behöver för att inte kunna leva så länge. Privata odlingar kommer att förbjudas, under en övergångsperiod kommer krav på besprutning i syfte att minska skördarna och försvåra pollineringen. Detta är inga fantasier utan pågående verklighet.
Säkert får jag kritik nu för att vara för pessimistisk, det är den börda jag får ta för att visa upp den verklighet vi lever i. Jag kan bara beundra alla dem som har så stark gudstro att man tror att allt löser sig genom ett gudomligt ingripande. Vår kristendom har alltid samtidigt varit en stark samhällsstruktur och tron på den Gud som vi satt i dess högsäte har oftast belönat sig, men konkurrensen från andra religioner har då varit obefintlig. Nu skall flertalet religioner samsas inom vårt eget territorium och vår kristendom blir därmed alltmer marginaliserad. Även om vår kristendom tillhör den större grupperingen Abrahamitiska religioner tycks vi inte vilja inse att varken islam eller judendomen är avsedda för oss, vi är inte välkomna där och får istället tåla att underkasta oss eller skapa en ny andlighet, baserad på egen kraft. Men blir den någonsin så stark att vi kan förlita oss på den i en kamp mot vässade vapen? Jag tror inte att vi hinner med när vår fiende står på vår dörrtröskel, utrustad med alla de maktmedel som styr vår dagliga tillvaro.
Inte ens det vapen som vi kallat demokrati återstår för att skydda oss längre. Vi står nu nakna inför en bepansrad fiende. Fråga mig inte vilken sorts motstånd som skulle kunna hjälpa oss, för det vet jag inte längre. Detta var bara en förtvivlad förhoppning att nya politiker skulle ha bättre förstånd och handlingskraft att stoppa galenskaperna, men tyvärr ser det inte ut så. Ett negativt svar får vi definitivt om vår statsminister och två av hans ministrar flyger till Davos om två veckor. Det finns inte en enda person i vår riksdag eller regering som har en tanke på att ingripa ….
Jag kan inte ens önska mina läsare en god fortsättning, för då skulle jag ljuga. Den blir inte alls god om vi inte gör något åt den.
Ja, nog är det dags för lite eftertanke allt, julhelgen närmar sig och kanske blir det då tillfälle att bara sätta sig ner en stund och tänka efter – är Sverige på rätt väg eller inte?
Vi lever nämligen i ett veritabelt katastrofläge med risk för nedstängningar av el, värme och all kommunikation med omvärlden. Aldrig förr har vårt land varit i en motsvarande situation, under andra världskriget levde vi visserligen under hot om krigshandlingar, men verkligheten inskränkte sig till ransoneringskuponger för livsmedel, sprit och kaffe. Illa nog, men dagens hotbild handlar om en total utslagning av hela samhället. Inte bara vårt, utan hela västvärldens.
Vad vi måste fråga oss är om de politiker som vi tycks ha valt motsvarar våra förväntningar och har förmågan att styra oss ur detta katastrofläge. Om ni tänker som jag så är svaret NEJ.
Låt oss börja med det facit som Björn Olanders sammanställt över de sista åtta åren under socialdemokratiskt styre:
8 ÅR MED S & MAGDALENA A – INVANDRINGSREKORD & SKATTEHÖJNINGAR!
Magdalena Andersson har nu i september 2022 suttit i regeringen 8 år varav snart 1 år som statsminister och 7 år som finansminister. Under hennes tid i S-regering har:
• Kronan fallit med -53,1% mot dollarn (31 aug-2022) !!
• Kronan fallit med -16,3% mot Euron (31 aug-2022) !!
• Invandringsrekord slagits 4 ggr av 7 möjliga under åren 2015-2021 med 134.240, 163.005, 144.489, 132.602, 115.805, 82.518 respektive 90.631 personer, dvs totalt 863.290 individer som fått svenskt medborgarskap enligt SCB vilket är den största invandringen på 7 år i Sveriges historia!! (jämför mot det tidigare årsrekordet 2014 om 126.966 invandrare under Fredrik Reinfeldt). Det blev således ingen reducering av invandringen som S+Mp påstod och påstår !! Den 31 december 2021 uppgick antalet utrikesfödda i första generationen till 2.090.503 individer. Av en befolkning som uppgick till 10.452.326 personer blir detta 20,0% !! Och för årets 8 första månader 2022 har 108.631 nya uppehållstillstånd beviljats vilket ger en prognos om 163.170 på helåret!!
• Totalt mellan åren 2015-2022 budgeterades 277,9 miljarder kr för migration & integration vilket är i snitt 4,0% av respektive års statsbudget. (jämför detta t ex mot pensionerna om 41,8 miljarder kr, försvarets 76,5 miljarder kr eller Polismyndighetens 30,0 miljarder kr i budgeten för 2022).
• Skatterna höjts 2015-2022 med +317,6 miljarder kr eller +39,0% på 7 år från 886,6 miljarder kr till den rekordhöga statsbudgeten 1.204,2 miljarder kr 2022 (43,7 miljarder kr 2016, 38,5 miljarder kr 2017, 28,1 miljarder kr 2018, 26,1 miljarder kr 2019, 35,8 miljarder kr 2020, 103,4 miljarder 2021 och nu 38,4 miljarder kr i budget 2022).
• 928,4 miljarder kr har avsatts till migration, integration, bistånd och EU-avgifter (varav 59,0% av EU-avgiften i g-snitt gått till andra länder i form av bidrag) under 8 år med S- & JÖK-regeringen. Ur statens budget från S+Mp-regeringen 2015-2022:
– Migration 2015-2022: 17,4+19,4+39,4+21,2+12,4+11,4+9,3+8,5 = 139,0 miljarder kr.
– Integration 2015-2022; 16,8+21,1+32,7+25,7+18,4+10,1+7,8+6,3 = 138,9 miljarder kr.
– Bistånd 2015-2022; 30,0+32,4+36,8+43,0+44,2+46,0+46,8+51,9 = 331,1 miljarder kr.
– EU-avgift 2015-2022: 44,2+30,4+29,6+39,5+40,9+42,0+45,0+47,8 = 319,4 miljarder kr (varav 59,0% går som bidrag till andra EU-länder i snitt).
Totalt blir detta 139,0+138,9+331,1+319,4+ = 928,4 miljarder kr eller i genomsnitt 116,1 miljarder kr per år. Detta är 12,0% i genomsnitt av respektive års statsbudget !! Tillkommer gör kostnader för bostadsbidrag, barnbidrag, vård, skola, pensioner, polis- & rättsväsende, osv för invandringen.
Skattehöjningarna som S-regeringarna genomfört resulterar bl a i att Sverige 2022 i nuläget har:
• Världens näst högsta marginalskatt (66,1%)
• De högsta kommunalskatterna någonsin (g-snitt 32,24%)
• Näst högsta moms inom EU (25,0%)
• Högsta sociala avgifterna inom EU (g-snitt 48,3% = 31,42% arbetsgivaravgift + Medel ITP/ TGL/ TRR/ TFA/ Löneskatt pension/ Avtalspension/ m m)
• Högsta kapitalbeskattningen inom EU (20,0 – 55,0%)
• De högsta punktskatterna på bensin & diesel (47,4% & 33,2%)
• Den högsta konsumtionsskatten på el någonsin (45,00 öre/kWh)
• Ett totalt skattetryck om 42,7% av BNP (=högre än 1976 under Pomperipossa-debatten med Olof Palme då den var 42,6% av BNP och 107% av intäkterna för företagare)!
• M m
Under S-regeringstid har hittills 46 st nya skatter tillkommit på 8 år. Exempel: Genomförda och aviserade skattehöjningar, summerade och sorterade efter storlek i miljoner kronor 2015-2022:
– Den nya TV-skatten smyghöjdes med 1,35 miljarder kr från 8,46 miljarder kr 2018 (gamla TV-licensen) till 9,81 miljarder kr 2022 vilket är den högsta SVT & SR-budgeten någonsin!
– En ny skatt på plastkassar (3 kr på bärkassar och 30 öre på frukt-/grönsakspåsar) skulle ge 2,7 miljarder kr till staten (men utfallet blev endast 0,2 miljarder kr då volymen påsar reducerades)
– Bankskatt infördes 2022. Bankskatten gäller för kreditinstitut som har skulder på minst 150 miljarder kronor för 2022, men gränsvärdet justeras årligen. Om det gäller ett utländskt kreditinstitut räknas bara skulderna som hör till den svenska delen av verksamheten. Storleken på skatten blir 0,05 procent av beskattningsunderlaget för beskattningsåret 2022, och 0,06 procent för beskattningsåret 2023. Den beräknas inbringa 5 miljarder kronor till statskassan under 2022 och därefter 6 miljarder kronor årligen. (=läggs på låntagarna/kunderna).
– Höjd energiskatt för uppvärmningsbränslen. Nedsättningen av energiskatt för uppvärmningsbränslen vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet och i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet tas bort i två steg. Skattenedsättningen minskades från 70 till 35 procent 1 juli 2021 och tas bort helt 1 januari 2022.
– Höjda arbetsgivaravgifter för unga, 18,730 miljarder kr (men som reducerades med -0,38 miljarder kr genom en sänkning till 10,21% för unga 15-18 år)?
– Försämrat ROT- och RUT-avdra samt slopat läxrut, 5,770 miljarder kr
– Slopad avdragsrätt för pensionssparande, 4,460 miljarder kr
– Höjd energiskatt på el, kommande skatteförändringar på energiområdet (helårseffekt 2018) – men skatteväxling då skatten för kärnkraftverk och vattenkraft minskar lika mycket (redovisas därför även under sänkningar), 2,380 miljarder kr
Om man räknar in ALLA skatter (kommunalskatt, marginalskatt, moms, sociala avgifter, vägtrafikskatt, bensin-/dieselskatt, elskatt, alkoholskatt, tobaksskatt, osv) så betalade varje sysselsatt person i genomsnitt 73,9% i skatt under 2019. Konkret så innebär detta att svensken arbetade från måndag kl 08.00 till torsdag kl 14.28 för betalning av skatter till staten medan arbetstiden torsdag kl 14.28 till fredag kl 17.00 ger den egna inkomsten efter skatt!
Svenska folket undrar givetvis:
– HUR KAN DETTA VARA NÖDVÄNDIGT NÄR VI HAR EN ÖVERDIMENSIONERAD INVANDRING SOM ENLIGT S+MP ÄR ”LÖNSAM”…??
– VARFÖR EU-ANPASSAR MAN INTE SKATTERNA TILL EU-SNITTET ISTÄLLET? DÅ KANSKE FÖRETAGEN OCH SVENSKA FOLKET FÅR NYTTA AV EU-MEDLEMSKAPET! DÅ KAN VÅRA INHEMSKA FÖRETAG OCH JORDBRUK KONKURRERA PÅ LIKA VILLKOR…!! (VI EU-ANPASSAR JU ALLT ANNAT)
Källor finns men publiceras inte av utrymmesskäl. Så långt Björn Olanders.
Olanders sammanställning gjordes inför valet och kanske har den haft betydelse för valutgången. Den har då fört oss vidare till dagens situation med Ulf Kristersson som statsminister. Innebär det att vi får en bättre ekonomi framöver? Låt oss vara generösa och ge hans medarbetare tid fram till sommaruppehållet – då är det dags att sätta fingret i vädret för att se vartåt det blåser.
Vad vi kan se redan nu är att under bara två månader har han hunnit skicka iväg 1.320 miljoner svenska skattepengar till kriget i Ukraina. Inklusive Magdalenas bidrag sedan februari 2022 är vårt bidrag till NATO:s krig mot Ryssland under året nu uppe i 9.500 miljoner svenska kronor. Värre lär det bli när Lille Ulf skall visa EU och NATO att Bror Duktig finns här i Sverige, som ordförande för EU och att vi vet precis hur man skall hantera ett krig.
Naturligtvis får petitesser som ihjälfrusna svenskar ute i stugorna vänta till Det Stora Uppdraget att införliva Ukraina i EU är avslutat. Kristersson har ju konstaterat att ”EU behöver Ukraina”, underförstått mer än Ryssland som det historiskt sett har tillhört.
Vi får alltså tåla att bli några miljarder fattigare för den goda sakens skull? Värre är om det börjar regna ner ryska missiler över vårt land, men jag får väl be Putin att skicka dem till Stockholm i så fall, vi här nere i Skåne vill faktiskt INTE ha krig mot Ryssland.
Låt oss istället glädja oss åt att bokslutet ovan är ett avslutat kapitel, åtminstone för några år framöver, så vi hinner hämta andan innan den förra regeringens tappra försök att sätta vår befolkning i konkurs, avlöses av den nuvarande regeringens lika tappra försök att dra in oss i det tredje världskriget, kanske lite värre egentligen men visst har vi några ronder kvar att gå mot våra politiker? Så tänd stearinljusen och ha en riktigt mysig julhelg, sätt julskinkan på grillspettet istället och hämta snapsen ute i snödrivan, så hoppas vi på det bästa!
God Jul och Gott Nytt År till er alla, så ses vi nästa år!’
Så är vi då inne i årets dyraste månad vad gäller elpriserna. Den observante kan se några intressanta konsekvenser av den förda el-politiken:
För det första så har man nu preciserat bidragsperioden till 1 oktober 2021 – 30 september 2022. Det innebär att fokus på bidraget ligger på perioden INNAN Ukrainakriget bröt ut och gasleveranserna stoppades av Ryssland.
Kopplingen av prisstegringarna till Rysslands agerande är därmed rent nonsens. Orsaken är istället miljöpartisternas i Tyskland och Sveriges agerande att lägga ner en kärnkraft som vi inte kan vara utan.
Att denna maffia fortfarande styr kan vi se genom produktionsstoppen vid våra kvarvarande reaktorer – Oskarshamn stängs ner för reparationer just nu under december när konsumtionen är som högst, Forsmark får haverier som passar bra in för att på samma sätt obstruera leveranserna. Vad som väntar under vintern vet vi inte än, men vi kan vara säkra på att strulet kommer att fortsätta och bli värre.
Att byta politisk regim innebär nämligen inte att man också kan byta alla tjänstemän vid Vattenfall och andra aktörer som tillsatts under Miljöpartiets regim. De sitter där de sitter och agerar efter sina direktiv från miljömaffian.
Dessutom har vi överlåtit all styrning av våra elleverantörer till tyska intressen, bolag som EON ägs helt av tyskarna och följer till 100% den globalistiska agendan. Frågan som man måste ställa är VARFÖR STYR INTE DEN SVENSKA STATEN ÖVER ELKRAFTSPRODUKTIONEN MED UTGÅNGSUNKT I SVENSKA INTRESSEN? Så är det i Frankrike där statliga EDF för en energipolitik som gynnar sina egna medborgare. Därför vet vi att det är möjligt även för andra medlemsländer i EU att göra samma sak.
För det andra ser vi nu de första dagarna i december att elpriset vid månadsskiftet skenar iväg till fyrakronorsnivån från att ha legat runt drygt en krona under november. Samtidigt har hela landet fått samma höga pris, trots elområdesindelningen. Detta måste ju vara en chock för norrlänningarna som vant sig vid priser runt 50 öre.
Är detta ett sätt att slopa den differentierade prissättningen på initiativ av elbolagen, eller driver man med vår regering? Vill man visa att regeringen är totalt utan kontroll och inflytande över vår energiförsörjning och att vår verklige energiminister sitter i Davos och skrattar?
Det är knappast lönt för våra politiker att försöka referera till ”naturliga efterfrågeeffekter” när elpriset åker jo-jo mellan himmel och helvete för både privatpersoner och företagare – det är helt enkelt inte trovärdigt! Istället handlar det om medveten terror i syfte att skapa panik och skräck för de makter som obekymrat deklarerar att vi skall bli fattigare för att de själva skall bli rikare.
Ebba Busch framstår själv som ett skämt när hon utlovar återbetalning av de från folket stulna elavgifterna EFTER kommande bidragsbefriade högkostnadsperiod istället för att betala ut i enlighet med sina vallöften INNAN den förödande perioden börjar. De som inte klarar av att hålla ut under vintern kommer nu att falla som käglor. Inga nya ”bidrag” är beslutade för vintern trots att den med all sannolikhet kommer att bli den värsta i mannaminne vad gäller energikostnader.
Snälla Ebba, genomför omgående en storsanering av denna ruttna bransch och låt staten återta kontrollen över vår elförsörjning innan det är för sent. Om du inte kan så lämna över till någon bättre skickad, annars kommer hela regeringen att falla om några månader.
Och lille Kristersson, sluta skicka våra skattepengar till kriget i Ukraina när de istället behövs för att våra egna mindre bemedlade skall överleva vinterkylan med värme i stugan. Som ordförandeland för EU är din uppgift att få ett slut på kriget istället för att trappa upp det, varken du eller Ursula kan vinna över Ryssland – försök inse det.
Zelensky och USA:s utrikesminister Blinken. Vad tror ni de har gemensamt?
Frågan aktualiseras nu genom några viktiga händelser. Generellt börjar både USA och EU tröttna på att fortsätta med miljardregnet över Zelensky och hans krigsmakt.
I en tid när våra egna demokratier börjar knaka i fogarna på grund av en inflation med påföljande misär och desperation hos unionsländernas medborgare, riktas fokus nu på detta vansinneskrig som är själva upphovet till inflationen, energibristen och den växande arbetslösheten. Detta gäller både för USA och EU. Inför folkens ögon framstår våra egna krigshetsare, som EU:s kommissionärer och Bidens administration, som alltmer patetiska och verklighetsfrämmande i sin argumentation för att Ukrainas sak är vår, trots att det handlar om en f.d. Sovjetstat utan historisk anknytning vara sig till Västeuropa eller demokratiska traditioner.
I själva verket handlar kriget om USA:s egenintresse av att krossa Ryssland som konkurrent till sitt självpåtagna världsherravälde. EU:s korrumperade ledning tar sig rätten att fritt förfoga över våra skattemedel för inköp av vapen till ett land som försatt sig i ett självförvållat krig med en av världens supermakter. Följden har blivit uteblivna energileveranser och ett konkret hot mot allas vår välfärd, att detta har inneburit startpunkten för en inflation, och att den är önskad av den globala finanseliten på Wall Street råder knappast något tvivel om. Det handlar om att så och att skörda. Sår gör man när man inför nollränta och inbjuder till ohämmad skuldsättning, skördar gör man när räntorna kan höjas och orsaka konkurser hos både enskilda och företag. Då tar man över all fast egendom för en spottstyver. Allt enligt recepten från World Economic Forum.
Vad är det då som börjar gå fel för krigshetsarna i våra västerländska parlament?
För det första att Ryssland – vilket alla borde ha förstått redan från början – är en stat som man inte besegrar genom ett konventionellt krig. Slutresultatet kommer att bli som Putin sagt från dag 1: de gamla ryska provinserna i östra Ukraina kommer aldrig att styras av USA och EU eller NATO. De kommer att styras av Ryssland, som fallet varit ända sedan 1600-talet.
För det andra börjar judarnas marionett Zelensky gå alla på nerverna genom sitt allt mer kostnadskrävande krig vars enorma förluster i människoliv saknar totalt relevans för de politiska motiven att få styra även de rysktalande provinserna. Ryssland av idag är inte Gulag, utan ett samhälle i snabb utveckling mot välstånd och medborgarinflytande. Ser vi oss själva i spegeln så är vår utveckling den motsatta, allt iscensatt genom censur och förlorad yttrandefrihet, regisserad av det judiska forumet WEF. Vad har vi att se fram emot som är bättre än det samhälle som växer så det knakar om det i framtidens Asien?
När vi dessutom öser in våra sista resurser i ett meningslöst krig som inte går att vinna måste vi ifrågasätta de folkvalda (?) regeringar som nu driver oss över kanten. Den önskelista gällande vapen och ammunition som Zelensky nu går runt och tigger hos västländerna med är komplett galenskap, inget annat. DET FINNS INGEN ANNAN LÖSNING PÅ KRIGET ÄN ATT SLUTA LEVERERA VAPEN OCH DÄRMED TVINGA FRAM FREDSFÖRHANDLINGAR. Den som inte förstår detta förtjänar inte att få styra ett land – det gäller även Kristersson och hans regering.
För det tredje har mellanårsvalet i USA åtminstone fått Biden att inse att det är dags att göra just detta, hellre än att en republikansk majoritet i the House tvingar honom att göra det. De inofficiella fredsförhandlingar som inletts under bordet innebär i korthet följande:
USA har inte råd att fortsätta finansiera kriget i den skala som det eskalerar till, därför är valet att dra sig ur och låta idioterna i EU (inkl. Storbritannien, som är värst) ta över kostnaderna istället och bara vänta ut resultatet och vårt eget ekonomiska sammanbrott.
Kherson är omöjligt för ryssarna att hålla av infrastrukturella skäl, en stad på andra sidan floden, och är därför en billig eftergift för en fredsförhandling i syfte att ge Zelensky möjligheten att vifta med sina flaggor och framstå som segrare.
Därmed kan han beordras gå till förhandlingsbordet med kavaj och slips istället för militärtröja och fortsätta spela tuppkyckling. Men den kravlista som han lagt fram saknar all verklighetsförankring – Ryssland skall lämna tillbaks all mark, betala alla kostnader för återuppbyggnad och lova att aldrig mer visa sig i Ukraina – något som bara kan utlösa diskreta skrattsalvor. Hans tidigare krav var att Putin skulle avgå och att förhandlingar bara kunde ske med hans efterträdare (judisk?). Beteendet påminner om Hitler under de sista åren. Storhetsvansinnet ger ingen möjlighet till reträtt. Enda möjligheten nu för hans uppdragsgivare ( de judiska oligarkerna Kolomovskij och Pinchuk) är att ta ner Zelensky på jorden och ersätta honom med realister. Han har blivit så i ett med sin roll att han nu får släpas ut mot sin vilja. Detta kommer sannolikt att ske innan årsskiftet. Därefter kan man fredsförhandla.
För det fjärde stärks Rysslands ställning för varje dag i det asiatiska samarbetet. Tidigare USA-allierade som Saudiarabien, Turkiet och andra stater i Mellanöstern satsar allt mer på sina relationer med Ryssland och Kina framför en kollapsande dollar, vars dagar är räknade. När mullornas religiösa styre i Iran faller kan vi se fram emot ett mer homogent Mellanöstern där religionen blir nedtonad och ersätts av ett muslimskt samarbete där Israel får svårt att få inflytande. En mardröm för AIPAC i USA som hoppats på att USA skulle bomba fram ett nytt Storisrael i Mellanöstern.
För det femte står Ryssland och Kina enade i tankarna på den multipolära världen, med ett flertal större maktblock som bevarar sina identiteter, i skarp kontrast mot den amerikansk-judiska agendan med New World Order som i deras tolkning innebär EN världsmakt, EN världsregering, EN religion, allt naturligtvis styrt av dem själva med FN:s organisationer som redskap. Konkret kommer Kina att ta Taiwan om USA fortsätter sin aggression mot Ryssland i Ukraina för att skapa ett tvåfrontskrig som USA inte kommer att kunna klara. Det kommer inte vi heller i en situation där Kina köper upp allt mer av vår infrastruktur, över en natt kommer kineserna att kunna lamslå hela vår ekonomi.
Någon kanske stör sig på att jag särskilt nämner de judiska aktörernas roll i detta, men man får vara blind om man inte ser sambanden i dagens politiska och ekonomiska värld. Detta är realiteter. Halva USA:s utrikesdepartement styrs av judiska befattningshavare med Blinken i spetsen. WEF styrs av det judiska radarparet Klaus Schwab/ Hariri, Ukraina styrs av Zelensky, uppbackad av de judiska oligarkerna Kolomovskij och Pinchuk, världsekonomin styrs till 90% av judiska bankirer i FED och på Wall Street, Soros med samma bakgrund som Schwab styr på uppdrag av Rothschild ute på det fria finansiella fältet och praktiskt taget all media i västvärlden styrs av judiska ägare.
Ryssland har lärt sin läxa efter bolsjevikernas revolution, där majoriteten av alla revolutionsråd styrdes av judar som Lenin och Trotskij. Det ändrade Stalin på och Putin är mycket medveten om denna historia. De judiska oligarkerna i Ryssland flåsar Putin i nacken, men de som inte respekterar att den politiska makten i Ryssland skall styras av ryssar, inte av det judiska samfundet, utvisas eller berövas den ekonomiska makt de fått till låns. Kan då inte en jude vara ryss? Jo, naturligtvis, men tyvärr ligger det israeliska passet alltid ovanpå det ryska.
Vad väntar vi då på? Jo, kanske främst på att kriget i Ukraina skall ta slut så vi kan se lite klarare genom dimmorna efter krutröken. Krigets utveckling ger nämligen svaret på många andra frågor.
En är hur sammanhållningen inom EU skall utveckla sig. Det finns växande spänningar i frågor om hur stora medel ur våra snabbt krympande kassor som skall förvandlas till vapen, skrot och döda soldater i Ukraina. Är kriget en sak för EU eller en intern rysk angelägenhet? Håller våra sanktioner mot Ryssland på att förvandlas till ett rep runt vår egen hals istället? Blir det bättre för oss om Ukraina blir medlem i EU/NATO och ger oss ett ekonomiskt ansvar för en återuppbyggnad som vi egentligen inte har med att göra och som kommer att kosta gigantiska belopp? Medverkar vi till att driva kriget till sin spets med resultatet att EU blir slagfält för ett nytt världskrig? Kommer EU helt enkelt att spricka på grund av olika åsikter om detta? Sprickorna är redan fullt synliga. Många frågor där…
En annan är hur utvecklingen i USA kommer att se ut efter parlamentsvalet den 8 november. Blir det en återkomst för republikanerna och ändrat fokus för politiken, både inrikes och utrikes? Bidens regim framstår allt mer som århundradets största parodi på politik. En senildement president som hotar med kärnvapenkrig och även det förutan för sitt land mot avgrundens rand. En president som med hjälp av krigshotet mot Ryssland försöker krama ur Europa all substans i syfte att hinna före ryssarna i kampen om det framtida Eurasia. Fast Ryssland och Kina ligger ju redan där, medan USA ligger på andra sidan jordklotet, så är inte valet enkelt?
Vi väntar också på ödesbeskedet om Sverige skall vara med i NATO eller inte. Turkiet avgör. Innebär det faktum att Kristersson slängt ut feministerna och de svenska huckleministrarna att saken är klar, eller välsignar Erdogan oss med omöjliga utlämningsavtal som hjälper oss att bestämma över vår framtid själva istället för att någon i Washington gör det? För ingen normalt begåvad svensk tror väl att vi riskerar att bli en del av Ryssland? Förutsatt att vi inte blir krigförande part förstås, något som vår nya regering hittills tycks vara inställd på. Ett krig mot Ryssland innebär ett krig mot hela Asien. Tror någon att en framtid tillsammans med USA är att föredra? Och att man kan välja bort Kina?
En annan fråga som hänger över våra huvuden är om våra kära Ledare i EU skall sätta fart på sin folkmordsagenda Covid igen, eller om man fruktar det snabbt växande motståndet från de invånare som fått nya kunskaper, erfarenheter och personliga tragedier i en omfattning som inga medier kan sopa undan – allt med förnyade lögner om hur vi måste rädda världen genom att utrota oss själva. Under hösten läggs spelplanen i EU/WHO för hur terrordecenniet fram till 2030 skall knäcka oss både ekonomiskt, psykiskt och medicinskt. Vi skall själva lösa depopulationsproblemet genom att ställa oss i rad för giftinjektioner var tredje månad – säger våra Ledare och sänder 5 miljarder av våra skattepengar till WHO för att finslipa planerna. Kommer en växande opinion i EU under ledning av Christine Andersson från Tyskland att hjälpa oss? Inga svenskar finns i denna grupp…
Finns det då inget gott att vänta på? Nja, julafton närmar sig ju och vi kan stänga av elen och låta juleljusen sprida frid och julstämning. Vi kan tända en brasa i öppna spisen och mysa i värmen. Vi kan låtsas att Kristersson är jultomten, även om han är lite för liten.
Men ge inte upp, mycket kan hända som förändrar utvecklingen. NATO-länderna kanske inte har råd längre att skicka sina bästa vapen till Ukraina så det blir fred före jul. Ryssland kanske då fortsätter med sina gasleveranser till EU så energipriserna faller, inflationen avstannar, maten blir billigare, bankerna sänker sina räntor och klimatet fortsätter att vara varmt och behagligt. Tänk bara vilken glädje att slippa se och lyssna på Annie Lööf och Märta Stenevi i fortsättningen! Det sänker pulsen betydligt. Rena hälsokuren, faktiskt.
Med denna lilla löpsedel som bakgrund skall vi naturligtvis i kommande artiklar titta närmare på dessa, för oss alla livsavgörande, frågor som vi inväntar svaret på. Svaren kommer inte samtidigt, även om de hänger samman. EU är just nu som ett ostämt piano, det klingar falskt från alltför många tangenter för att musiken skall bli njutbar. Inte ens den skickligaste pianist kan spela på ett sådant piano. Istället för Mozart får vi lyssna på pekfingervalsen. Och viktigast är kanske att få en ny och bättre pianist…
Peter Krabbe 