Inför ett nytt decennium…

fransk strejk 1

 

Julhelgen ger tillfälle till lite eftertanke i lugn och ro. Det känns därför angeläget, eller åtminstone förpliktande, att försöka överblicka det kommande decenniet och allt som kommer att följa i spåren av en tidsepok som definitivt placerar oss i det tjugoförsta århundradet. För att världen kommer att förändras, kanske till oigenkännlighet, under detta decennium tror jag att alla inser.

Kanske vaknar det svenska folket lagom till valet 2022 och känner sig moget att ompröva kulturmarxismen, kanske innebär EU-valet 2024 att globalismen får ge vika för de nationella demokratiernas renässans, kanske får Trump i USA fortsätta sin kamp för America First och släpper sitt järngrepp över resten av världen, kanske tar Kina över rollen som världens ekonomiska motor och kanske inser fler tänkande varelser att klimatagendan är en politisk hoax i avsikt att beskatta samhällen istället för oräkneliga individer och att vi faktiskt kommer att få ett kallare klimat istället som gör många av dagens investeringar bortkastade. När FN döper sin Agenda till 2030 får vi veta att det är under det kommande decenniet som allt skall förändras. Basta! Men kanske försvinner istället FN under decenniet, i likhet med EU?

Karl- Olov Arnstberg funderar i sin krönika Vad du vet och vad du (inte) vill veta över oss människor och vår plats i ett samhälle i förändring. Vi blir prydligt sorterade i tydliga kategorier och känner säkert igen oss där, någonstans. Läs gärna hans tänkvärda krönika. Tyvärr innehåller den ingen kvantifiering, så vi vet inte om vi tillhör en marginell kategori eller en med möjligheter att skapa förändring. Å andra sidan står förhoppningarna just till att det kommande decenniet skall åstadkomma en förändring till det bättre, men vad som är bättre eller sämre överlåter Arnstberg till oss själva att avgöra. Klarar vi det?

Att det vi har framför oss gäller kampen mellan globalismens totalitära ideologi och de nationella demokratierna är uppenbart. De senare representeras av flertalet medborgare och därmed väljare i de ännu existerande nationalstaterna, medan aktörerna bakom globalismen är svårare att sätta fingret på. Arnstberg undviker frågan genom att inflika ” Avsiktligt lämnar jag dem utanför, som bär ansvaret för det pågående kriget mot nationalstaterna ”, och jag förstår honom – om detta får vi inte varken skriva eller tala. Ändå namnger han fyra personer, varav tre är judar. Är vi då alla antisemiter som på goda grunder kan konstatera att globalismen har rötter i den judiska ideologin? Under tre tusen år har judiska ideologer – tillsammans med kristna uttolkare av Moseböckerna i Bibeln – hävdat att judarna är Guds utvalda folk, med den gudomliga uppgiften att styra över resten av världen. Men delar vi andra den tolkningen av vad Gud vill eller anser? Jag tror inte det. Och vi blir inte heller antisemiter bara för att vi ifrågasätter deras tolkning av sina heliga skrifter, däremot kanske vi blir det om samma ideologer försöker realisera sin tolkning på ett för övriga världen totalt nedbrytande sätt, med krig, död och förtryck som följd. Detta är nämligen vad globalismens genomförande kommer att medföra för resten av mänskligheten.

Därmed är det dags för den obligatoriska brasklappen. Jag värderar högt den del av den judiska populationen som förser även vår kristna värld med betydande tillskott inom områdena kultur, vetenskap och intellektuell skärpa. Det är min förhoppning att denna del utgör majoriteten i det judiska samhället, eftersom vi delar västerlandets civilisation, trots olikheter i religiösa tolkningar. Jag har själv åtskilliga judiska grenar på mitt släktträd och är glad för den berikning som detta inneburit för min egen utveckling. Dessa mina släktingar var dock kloka nog att lämna klantänkandet och de religiösa målsättningarna för att ansluta sig till den betydligt mer samarbetsinriktade kristendomen, redan för ett par hundra år sedan. På så sätt får man en utveckling som stimulerar och främjar vårt gemensamma samhälle för allas bästa. Inom familjen Rothschild fråntogs man allt inflytande om man gifte sig med kristna, senare accepterades äktenskap med kristna som hade ett betydande politiskt inflytande eller som gav ingångar till den jordägande kristna aristokratin. Den ideologin förde fram till det i det närmaste totala inflytandet över världens banksystem och finansmarknader som judiska aktörer har idag. Genom att cementera en religiöst baserad klanstruktur har man uppnått en kontroll över samhället som den kristna världen varken kan eller vill förstå behovet av. Vi blir därmed lätta offer för den omvandling av världens styrelseskick som nu går in i sin slutfas och som vi i dagligt tal kallar för globalismen. Den självutnämnda (eller av Gud utsedda?) elitens styre av världens övriga församlade, mindre vetande. Utan att förstå denna bakgrund kan man inte heller förstå det decennium vi har framför oss.

Den numera från Wall Street styrda globalismen skulle enligt deras tidsplan redan ha varit genomförd, men motståndet har dragit ner på takten. Istället har Kina fått tillfälle att lansera sin asiatiska variant av globalism och därmed rest hinder som nu riskerar att leda till en allvarlig kapplöpning om makten. Gemensamt för båda är det totalitära systemet, där demokrati bara är en betydelselös kuliss, en dekoration i syfte att skapa acceptans för systemens krav på underkastelse. Vi tycks då ha att välja mellan en styrning via ett religiöst baserat klansystem, utövat av en till antalet försvinnande minoritet, och en statlig styrning via en moderniserad kommunism från ett av världens folkrikaste länder. Att välja mellan dessa två totalitära system är naturligtvis inte enkelt och förutsätter att vi redan gett upp kampen för våra traditionella demokratier, det system som gett oss kraften och förmågan till utveckling under de senaste två hundra åren. Tyvärr tror jag att den kampen redan är förlorad, de som fortfarande kämpar i Arnstbergs kategori Dissidenterna kommer att vara utplånade under de närmaste åren. Nya lagar som förbjuder kritik och ifrågasättande och gör det till rutin att slänga pensionärer i fängelse för åsiktsbrott får laga kraft utan nämnvärda protester. Var skall vi då hitta kraften till en motståndsrörelse som kan ändra spelplanen?

Den pågående maktkampen i Frankrike illustrerar situationen. Den handlar inte, som våra medier försöker få oss att tro, bara om pensionsförmåner utan om just demokratins kamp mot globalismens förtryck av medborgarnas rätt till åsiktsfrihet och drägliga livsvillkor. Fransmännen har genom en massiv reklamkampanj lurats att välja en president som visat sig komma direkt ur Rothschilds bankpalats. Under mer än ett år har folket stått på gator och torg öga mot öga med kravallutrustad polis, som spyr ut tårgasgranater över folkmassorna. Sedan fyra veckor tillbaks går landet på halvfart genom strejker som lockar ut miljontals fransmän till konfrontationer med ordningsmaktens robotliknande soldater. Faller Macron så kommer sannolikt resten av EU efter Brexit att upplösas under decenniet. Om omvänt Macron lyckas sänka det franska folket till existensminimum så finns det ingenting mer som kan stoppa globalismens framfart i vårt närområde – EU. Det inte fransmännen kan, kommer inte heller vi i Sverige att kunna.

Enligt boken IQ and Global Inequality av Lynn/Vanhanen finns det en väsentlig skillnad i IQ mellan européer och invandrargrupper från MENA-länderna och Centralafrika. Genom betydande invandring från dessa länder sänks då självklart den genomsnittliga intelligensnivån i mottagarländerna. Vi ser detta redan nu i svenska skolor. Effekten av både en ekonomisk utjämning genom överföring av ökade skatter till bidrag för invandrare och en utjämning av befolkningens förmåga till ifrågasättande genom bristfällig kunskapsnivå är inte bara en humanitär fråga, utan i hög grad också ett verktyg för globalismens genomförande. Det är denna kamp vi ser i Frankrike och som vi kommer att få se även i Sverige under det kommande decenniet. Som dåligt pålästa och ekonomiskt utarmade medborgare är vi lättare att styra in i fållan.

Den eviga och aldrig besvarade frågan är varför våra valda politiker går med på att genomföra dessa förändringar, trots att allt fler väljare kräver motåtgärder. När det gäller andra ingående frågor som depopulation, som jag väljer att inte ta upp inför nyårshelgen – jag vill ju inte att ni skall sätta champagnen i vrångstrupen – är det dessutom en fråga om liv eller död för oss alla. Men det kommande året ger säkert möjligheter att återkomma till dessa frågor längre fram.

Jag önskar ändå er alla ett riktigt Gott Nytt År och glöm allt jag har skrivit – åtminstone under nyårsaftonen!

Peter Krabbe

Börjar dimmorna skingras?

 

Boris Johnson

Så börjar det då knaka i globalismens fogar, och det rejält. Valet i Storbritannien är klart och resultatet entydigt. Britterna har fått nog nu, skottarna undantagna som vill fortsätta sälja fisk och olja till EU tullfritt. Säkert får de samma undantag som Norge, så problemet är nog inte så stort. Boris Johnson har visat samma energi och beslutskraft som kollegan Trump. America first eller Britain first ger samma signaler till hela Angloamerica – migrationen måste stoppas om nationen skall bestå. Mångkulturen fungerar inte.

Hör vi något i media om att orsaken till Brexit är migrationen och att England håller på att förlora sin identitet? Nej, naturligtvis inte, folket måste ha förlorat förståndet? Förstår de inte hur fint vi har det tillsammans – världens alla folk? Det vet ju vi här i Sverige och det skall vi lära både resten av Europa och övriga världen. En av de få andra som vet är Macron i Frankrike, som håller på att slå sitt eget folk i spillror. Strejker förlamar nationen, kravallpolisens batonger och tårgasgranater hjälper inte – landet stannar ohjälpligt upp. För hur lång tid vet ingen, revolutionen lurar runt hörnet.

I Bryssel försöker statscheferna hålla god min och förklara hur vi skall rädda världen med hjälp av några triljoner euro, som man inte vet varifrån de skall komma. Ändå vet alla att den enda källan till penningflödet är folkets plånböcker – vi måste förstå att vårt välstånd nu skall delas av övriga världen och att offret är nödvändigt. Vi skall solidariskt bli fattigare, bo på mindre yta, äta sämre mat, dö tidigare av brist på sjukvård och mediciner, och framför allt – flytta på oss så andra får plats på vår lilla trygga torva. Men klimatet löser nog problemet. Kanske inte som de flesta tror, men när det blir kallare flyttar många tillbaks till varmare nejder. Där finns också framtidens jobb, att bygga upp allt som bombats sönder av demokratins ”försvarare”.

Vad finns då kvar av EU? En kontinent där Frankrike är kidnappat av sionismen, kombinerat med ett Tyskland som i vanlig ordning kommer att dominera den europeiska landmassan. Tyskland efter Merkel kommer inte att likna Tyskland idag. Omgivet av upproriska nationalister som Österrike, Ungern, Tjeckien och Polen kommer Europa snart att se ut som före första världskriget. Ett starkt germanskt rike som, och här är skillnaden, kommer att göra lysande affärer med Ryssland och Kina. För både Ryssland och Kina är numera storspelare i världsekonomin. Det vet Trump, som nu kan vifta med nya, lönsamma handelsavtal. Frankrike får fortsätta ensamt att kela med sina gamla afrikanska kolonier, folket får betala.

Vill vi vara med och trafikera Sidenvägen eller inte? Stackars förvirrade skandinaver, som aldrig förstår vad som händer i världen, inbäddade i en trygg socialdemokrati som håller på att utplånas utanför våra gränser. Men det vet vi ju inte, i vanlig ordning. Inte ens styrkan i ett nordiskt samarbete kan vi förstå. Norrbaggar är ju norrbaggar, danskdjävlar är danskdjävlar och finnarna är ena jäkla suputar med kniven lös.

Och kriget då, det som NATO är till för att skydda oss emot? Nja, det handlade nog mest om att binda upp västvärlden på att köpa amerikanskt krigsmaterial. När USA inte längre vill betala för att bemanna gränsen mot Ryssland, i vetskapen att den ryska vapenteknologin börjar bli överlägsen, faller NATO sönder och samman. USA har sig självt att försvara, det brittiska imperiet har alltid gjort det och kvar finns bara en europaarmé – baserad på ärkefienderna Tyskland och Frankrike. Hmmm. Skall vi slåss mot klimatet eller en väpnad fiende? Och vem är Europas fiende? Ryssland? Turkiet? Eller båda när även Turkiet har lämnat NATO? Nej, vår verkliga fiende är migrationen, men eftersom vi är så GODA har vi egentligen inget försvar ändå. I bästa fall får vi vara ifred när pengarna är slut.

Till dess, njut av en jul som bör bli relativt fridfull och glöm för en stund både de stora världsproblemen och de små vardagsbekymren! Tomten kommer säkert till oss alla! GOD JUL, kära vänner!

Peter Krabbe

När vi får oväntat besök…

polisbil

 

Det är lätt att bli lite dyster när vintermörkret sänker sig över vår tillvaro. Kanske skulle man då hellre skriva om lite hoppfulla och glädjande nyheter? Men tyvärr kan jag inte hitta några, så det är bara att fortsätta med den vanliga klagovisan. I Frankrike går folket man ur huse och demonstrerar mot utvecklingen, här tänder vi våra juleljus istället och tröstar oss med det kommande julbordets fröjder. Kanske en snaps eller två lättar upp tillvaron?

Mord, misshandel, våldtäkter, ungdomsrån, skjutningar, bomber och bilbränder hör numera till varje dags händelser. Vi inrättar oss motvilligt efter de nya direktiven och lämnar smycken och värdesaker hemma när vi skall gå ut, låser dörrarna med dubbla slag och funderar över vilka larmsystem som passar bäst. Chockerade läser vi om hur den som råkar få in en fullträff på en inbrottstjuv i hemmet riskerar att bli åtalad för misshandel och riskerar dryga skadestånd till den stackars inbrottstjuven, som har gjort sig så illa bara för att han ville ha tillgång till våra bankkonton och en eller annan dator. Med lite lågaffektivt bemötande hade vi ju lika gärna kunnat bjuda på kaffe och lugnt förklara att lönen inte sätts in förrän nästa vecka på kontot, så det går kanske bra att återkomma då istället? Vi kanske kan bjuda på en Tramadol så länge?

Det värsta som kan hända ett väletablerat samhälle är när rättssystemet upphör att fungera. Det leder ofrånkomligen till anarki och i slutänden till inbördeskrig.

Det finns inga andra alternativ, eftersom var och en måsta välja mellan att försvara sig själv utan hjälp från samhället eller att bli misshandlad till döds. Då slåss man för sitt eget liv, oavsett priset. Den som ingriper för att hjälpa den som är utsatt får räkna med att bli ruinerad genom åtal och skadeståndskrav. På den vägen är vi nu i Sverige. Vi kan inte räkna med att få hjälp i akutsituationer av en nedmonterad polismakt. Vi kan inte heller räkna med att få rättvisa i våra domstolar, som konsekvent dömer till förövarens fördel på offrets bekostnad. Hur har det kunnat bli så här?

Har polisledning och åklagarmyndigheter blivit befolkade av aliens som inte tillhör oss? Eller lyder de bara order från andra högre upp, som i sin tur lyder dem som står över nationsgränser och propsar på att äga hela vår värld?

Har vi inte valt politiker som är beredda att uppfylla sina vallöften om Ordning och reda, fler poliser och fler fängelser för dem som redan är dömda? Men istället får de kriminella gå hem och fundera över nästa inbrott eller övergrepp. Jo, du är dömd och du skall få en fängelseplats som jag ser blir ledig om två år. Så gå hem och var lite snällare under tiden, så får du snart ditt straff. Du har nr 258 i kön. Thomas Bodström anser att brottslingarna mår dåligt av att sitta i fängelse. Men Thomas, syftet med fängelser är inte bara att ”bota” kriminella, utan också att skydda oss andra från att behöva möta dem på gatan eller i våra hem på natten. Tids nog kanske de inser att det är trevligare att vistas ute i frihet än att sitta inlåsta på anstalt. Då agerar de kanske också därefter, till allas vår glädje.

I min hemkommun hade vi först en liten polisstation i närmiljön, där det bodde cirka 5.000 personer. Den lades ner. Sedan hade vi en polisstation i huvudorten, som omfattar cirka 35.000 personer. Den lades också ner. Nu har vi en polisstation på länsbasis, som betjänar cirka 500.000 personer. Ring så kommer polisen (eventuellt) om en till två timmar…

Från Frankrike kan jag leverera en jämförelse, där har en by med 5.000 invånare en permanent polisstation med 3- 4 poliser. De finns alltid i byn och man träffar dem dagligen när man rör sig i centrumområdet. De kallas Police Municipal och ser likadana ut som alla andra poliser och är ständigt beväpnade. Insatstiden vid en händelse lär inte överskrida 3- 5 minuter.

Det man måste fråga sig är – varför är det annorlunda i just Sverige?

Eller om man vänder på det – varför är kriminalitet i Sverige en sektor som medvetet tillåts växa och breda ut sig på invånarnas bekostnad (i dubbel bemärkelse)? För att detta är medvetna beslut tror jag inte att någon i det här landet längre betvivlar. Vi har verksamhetschefer som flyttas horisontellt från verksamhet till verksamhet med uppdraget att montera ner all trygghet och säkerhet i landet. Vi ser det hända inför våra ögon och bara suckar och rycker på axlarna. Är det OK?

DET FÅR VARA NOG NU – AVSÄTT VÅR ”REGERING”, SPARKA UT GLOBALISTERNA OCH TILLSÄTT EN NY REGERING SOM TILLVARATAR FOLKETS INTRESSEN!!!

INNAN DET ÄR FÖR SENT!!!

Peter Krabbe

Kampen mot mänskligheten.

solnedgång 2

 

Finns det verkligen en kamp MOT mänskligheten? Jag tror att man kan dela in oss alla i de två grupperna de som tror det och de som inte gör det. Tyvärr är nog den senare den största, i kraft av de ännu existerande demokratierna kan därför processen fortgå. Vi som ser hoten skriker så högt vi förmår, medan de som vägrar se lydigt fortsätter att lägga etablissemangets valsedlar i kuverten. Därmed blir ingen förändring möjlig, vi fortsätter blint mot stupet i tron att det inte finns där, bakom det höga gräset.

Är jag då motståndare till demokrati? Naturligtvis inte. Men för 50 år sedan var demokratin en vagn som drogs av en trött oxe, i sakta mak och utan risker. Idag har oxen ersatts med ett sexspann av frustande hästar, som otåligt väntar på att öka tempot. Innehållet i vagnen är detsamma, men kusken svingar sin piska för att öka kraften och farten. Varthän? Var det inte bra som det var? Kommer vagnen att välta?

Fabianerna i 1920-talets England uttryckte saken som att demokrati bara är ett tillfälligt medel på vägen mot det totalitära samhället. En revolutionär övergång till diktatur blir aldrig beständig, omställningen går snabbare än vad det mänskliga psyket förmår hantera. Därför störtas den alltid förr eller senare. Vi har exempel på detta under hela 1900-talet. Den långsamma övergången som fabianerna tänkte på innebär istället att man successivt vänjer människorna vid förändringen och låter dem bli en del av processen. Det är där demokratin får sin roll. När samhällsapparaten på så sätt är formad kan man försiktigt börja styra den uppifrån i den riktning som man tidigare bestämt. De som redan funnit sin plats i organisationen har all anledning att av själviska skäl behålla den, även om man kanske rynkar på pannan åt vissa nya direktiv. Den egna välfärden och den egna platsen i samhällshierarkin är något som man varken vill förlora eller byta mot utanförskap. Med små steg för man på så sätt mänskligheten mot de mål som man redan från början satt upp – den totalitära världsstaten. Fabianernas logotyp var vargen i fårakläder. Ändå förstod ingen. Deras lärosäte var LSE (London School of Economics) och grundades av familjen Rothschild. En av dess elever var George Soros.

Samtidigt är det just det bristande tålamodet som får dessa samhällsomstörtare att nu öka farten på ett sätt som gör att fåraskinnet glider på sned och får vargens svans och spetsiga öron att sticka ut. Det är bråttom nu för världens ekonomiska balans håller på att förändras snabbare än vad de gamla ideologerna förutsett. USA håller på att förlora den ekonomiska makten i världen till Kina. Det statiska Sovjet har förvandlats till ett Ryssland med ett högteknologiskt försvar som kan försvara hela Asien mot Västerlandets församlade krigsmakt. Den försämrade ekonomin i USA tvingar landet att lägga ner militärbaser över hela världen för att få fokus på den egna industrin och folkets välfärd istället för en global maktutövning som ingen annan vill ha längre. Nya tidsgränser ställs upp och bleknar lika snabbt. 2020, 2030, 2050. Istället faller det gamla etablissemanget samman mer och mer. FN knakar i fogarna, EU lika så. Den gamla drömmen om världsregeringen, världsreligionen, nationernas utplåning blir alltmer avklädd som det oblyga försök att slutligt avskaffa demokratin som den egentligen är. Internet välsignar mänskligheten med kunskap och information och folkviljan börjar på nytt sjuda när människorna återigen kan börja tala med varandra.

Fabian_Society_coat_of_arms  Fabian Society – coat of arms

När Jesus bara kunde nå ett fåtal människor med sina predikningar, kan vi nu alla tala med hela världen. Finns då Gud i internet? Är den andlighet som nu strömmar ner från cyberrymden till oss alla den kraft som skall rädda oss undan tyranniet? Kommer Jesus på korset att motsvaras av ett nedsläckt internet? Hur skall vi i så fall gå vidare?

–         Vi skall komma till sans vad gäller bedrägeriet med den av människan orsakade klimatförändringen. Nuvarande uppvärmning är fullt naturlig och beror på regelbundna förändringar i solens  aktiviteter. Syftet med bedrägeriet är att stoppa den industriella utvecklingen i Asien och att ta in påhittade klimatskatter för att ersätta en allt mer omöjlig personbeskattning med en globalt konsumtionsbaserad dito.

–         Vi skall stoppa försöken att bryta sönder våra nationer, som är den främsta bastionen för fortsatt demokrati. I vissa fall kan man justera nationsgränser som har bakgrund i beslut tagna efter krigshandlingar, men nationen är närdemokratins vagga.

–         Vi skall stoppa försöken att utplåna folkgrupper och nationella kulturer genom invandring av främmande religioner och kulturmönster som inte är kompatibla med ursprungslandets. Mångkultur är en medveten konfliktsskapare i syfte att bryta ner ett lands motståndskraft mot globalism. Vi skall istället hjälpa andra nationer i deras egna länder med utgångspunkt i deras egen kultur och främja fred genom handel och vänskaplig samvaro på värdlandets villkor.

–         Vi skall respektera varandras religioner eller frånvaro av religion genom principen ett land – en religion. En religion har sitt fundament i varje lands kultur och bör stanna där den hör hemma. Religionsfrihet innebär inte frihet att förändra andra länders kulturmönster.

–         Vi skall stoppa utbredningen av monopol inom finans, handel, jordbruk, hälsovård och politik. Dessa har som främsta syfte att krossa individens rätt till självbestämmande, valfrihet och ekonomiskt oberoende.

–         Vi skall vägra medverkan i organisationer som vill utplåna vårt nationella självstyre. Organisationer som FN, EU, NATO m.fl. skall bara tillåtas ha en rådgivande och samordnande funktion och vara frikopplade från all styrning som normalt tillkommer nationalstaten.

Listan kan göras mycket längre, men jag har inte för avsikt att konkurrera med FN och dess agenda…Det kan dock tilläggas att den demokratiskt styrda nationalstaten upphör att vara demokratisk när makten i staten delegeras till frivilligorganisationer, s.k. NGO som inte deltar i de fria valen. Detta är redan ett missförhållande i Sverige, där civilsamhällets Concorde tillåts förhandla för Sveriges räkning i exempelvis FN. Självfallet skall sådana förhandlingar skötas av politiskt valda ombud.

De långsiktiga målen ovan är viktiga. Men viktigast just nu är ändå att stoppa den maffia (kusken ovan) som i sin kamp för att hinna fram till målsnöret innan de blir stoppade, riskerar att välta vagnen. Problem som måste lösas omgående är exempelvis

–         Förgiftningen av människor och djur med hjälp av pesticider och genmanipulering.

–         Förgiftningen av den luft vi andas med hjälp av geoengineering, innebärande utsläpp av aluminium, strontium och barium från flyget.

–         Förgiftningen av det vatten vi dricker genom fluor och andra tillsatser från förorenat grundvatten.

–         Stopp för elektromagnetisk strålning i allmänhet och mobilstrålning och 5G i synnerhet tills vi lärt oss hantera skadeeffekterna på vår hälsa och konsekvenserna för djur och natur.

–         Stopp för cookies och personuppgiftsinsamling i syfte att skydda vår personliga integritet, vägra datorintrång och stärka rätten att inte behöva bli lovliga byten för ekonomisk exploatering.

–         Stoppa de av våra plågoandar anlagda skogsbränderna som nu breder ut sig över hela jordklotet i syfte att driva bort människorna från naturområden, vi skall samlas ihop i utvalda urbaniserade områden där vi lätt kan kontrolleras och styras.

–         Stoppa negativ sjukvård, dvs sjukvård som har som syfte att förkorta våra liv och minska befolkningsmängden i världen. Detta gäller både nedbrytande medicinering och politiska beslut att vägra sjukvård.

–         Stoppa indoktrineringen i skolor och på arbetsplatser i syfte att göra oss till lydiga redskap för en statlig styrning, allt inom ramen för Mind Control och robotisering. Införandet av Värdegrund innebär en kollektivisering av allt tänkande.

Detta är de viktigaste punkterna i vad som jag i rubriken kallar kampen MOT mänskligheten. Normalt arbetar våra valda ombud FÖR mänskligheten, men den eran går mot sitt slut. Vi måste börja förstå att de som vi väljer inom ramen för valsystemet utgör en sluten krets, som redan i utformningen av partisystemet innebär en blockering av oönskade åsikter. Nästa sortering sker vid valet till riksdagen, därefter i tillsättandet av regeringen. Ovanför denna finns det internationella styrsystemet som i sin tur styrs av en oligarki som har tusen namn.

Denna informella Makt vill ha en annan värld än vad vi vanliga människor vill.

Hur länge kommer vi att tillåta att bli behandlade som myrorna i en myrstack, som man godtyckligt kan trampa ihjäl när den etablerar sig på ”fel” plats eller sprider sig ”oönskat”? Accepterar vi att dö för att någon annan vill det? Är det inte dags att säga ifrån innan det är för sent?

Peter Krabbe

Bilden: Red sky in the night is the sailors delight, red sky in the morning is the sailors warning.  Tror ni att min bild visar morgon eller kväll? Det beror faktiskt på i vilken riktning vi vänder oss…

Är sionismen och fascismen motstridiga eller kompatibla ideologier?

 

Netanjahu 2   Hitler_and_Mussolini_June_1940 2

 

En bloggläsare bad mig göra ovanstående jämförelse efter att ha läst en artikel, där den amerikanske författaren noterat att demokratin är under upplösning i USA. Författaren Eric Zuesse har bl.a. skrivit böcker om Holocaust.

Efter att ha läst lite ur Zuesses artikel står det helt klart att hans bristfälliga argumentation rörande Europas 1900-talshistoria inte är något som jag vill använda min blogg för att sprida. Jag återger ändå mitt svar här, eftersom själva diskussionen har ett allmänt intresse. Zuesse börjar ganska hoppingivande med en analys av ideologier, vars beteckningar missbrukas alltmer idag av människor som inte förstår deras innebörd.

Han konstaterar korrekt att USA som demokrati kan ifrågasättas och att den begränsade grupp som vi kallar Deep State styr landet, vilket i praktiken gör det till en diktatur. Detta förhållande relaterar han märkligt nog helt till andra världskrigets nazism och Hitlers medarbetare.

Det är riktigt att många tyska forskare och industrimän överfördes till USA efter kriget genom operation Paperclip och bl.a. färdigställde atombomben och stod för många andra projekt, som annars hade saknat nödvändig kompetens. Alla framstående tyskar var inte nazister bara för att man arbetade för att återbygga ett starkt Tyskland efter det första världskriget. Det var riskfyllt att ta avstånd från Hitler under den tiden. När Zuesse talar om nazismen som en rasistisk fascism blir det uppenbart att han är förespråkare för den judiska offerrollen. Den innebär att judarna alltid är oskyldiga offer, trots att de under tretusen år sällan har lyckats prestera en harmonisk samlevnad med sina respektive värdsamhällen.

Sionismen uppstod under 1800-talet i spåren av den franska revolutionen och utvecklades under de sionistiska världskongresserna i Basel från 1897 till att slutligen – efter långa förhandlingar – lyckas genomföra Englands upplåtelse av marken i Palestina till en judisk nationalstat.

Den formaliserades efter det andra världskriget genom bildandet av Israel. Tillståndet gavs till den judiske brittiske bankiren Walter Rothschild genom den s.k. Balfour-deklarationen 1917 och anses vara en byteshandel för att få med USA i det första världskriget. Rothschilds finansierade mycket av markköp och uppbyggnad i det nya landet och även Hitler samarbetade så att ett par hundra tusen judar kunde lämna Tyskland för att resa till Palestina, vilket är mindre känt.

Samma judiska bankirkretsar som var verksamma i att starta det första världskriget, den ryska revolutionen genom judiska bolsjeviker, bilda Palestina och starta det andra världskriget utgör idag kärnan i det amerikanska Deep State.

Det är därför ytterst förvånande att Zuesse pekar på nazister, bara för att USA stödjer nynazister i Ukraina, något man gör för att underminera det ryska inflytandet. Hela hans artikel är full av omvända påståenden i syfte att förändra tidsperspektivet i förhållandet orsak – verkan.

USA har idag den största populationen judar i världen vid sidan om Israel, cirka 6 miljoner i vardera fallet. De har ett fast grepp om både finansmarknaden, storföretagen, militären och utrikesdepartementet. Den judiska lobbyorganisationen AIPAC koordinerar det amerikanska samarbetet med Israel och det judiska intresset i Mellanöstern. Ingen amerikansk president kan bli vald utan stöd från AIPAC. I USA styr sionismen tillsammans med den likaledes judiskt dominerade neokonservatismen.

När man talar om New World Order, en rörelse som har sitt ursprung i krafterna ovan, inser inte alla att det handlar om ett totalitärt system på global bas.

Zuesse försöker framställa rörelsen som en demokratisk sammanslutning av nationer med bibehållet självstyre. Detta är otroligt naivt, eller i bästa fall självbedrägeri. Rörelsens syfte är att lägga världens råvarutillgångar under ett diktatoriskt styre och att kunna lägga industrin där den billigaste arbetskraften finns, att sälja industrins varor fritt över världen utan restriktioner och att omfördela kapital så att den växande medelklassens inflytande minskar relativt den styrande eliten. För att genomföra detta måsta man avskaffa de nationella intressena. Genom att bilda världsomfattande monopol kan prissättning och varutillgång styras efter politiska önskemål. Så fungerar redan den finansiella sektorn idag. Inget land eller region skall kunna vara självförsörjande, därför kan man genom monopolen lägga olika förnödenheter i olika världsdelar som då blir beroende av varandra. I Sydamerika läggs exempelvis idag odlingar av sojabönor ut över stora arealer för export, vilket innebär att småbönderna tvingas köpa livsmedel istället för att odla för husbehov.

Zuesse utmålar Hitlers Tyskland som en imperiebyggande nation med syfte att skapa världsherravälde. Återigen är det just detta som sionismen står för, både då och idag, vilket Zuesse borde veta.

Alla judar är inte sionister och man kan hoppas att trenden går i riktning mot fredlig samlevnad istället. Men i politiken finns den genom att först skapa judisk kontroll över Mellanöstern, där Iran står på tur, och i slutänden global kontroll med Jerusalem som andligt centrum.

Tron på judarna som Guds utvalda folk sitter djupt, kombinerat med en övertro på sin egen intelligens och förmåga. Judarna utgör bara ett par procent av USAs befolkning, samtidigt som en tredjedel av alla amerikanska mångmiljonärer är judar. Det som saknas är självkritik och insikten om att för att bli tolererad i ett samhälle måste man samarbeta och visa hänsyn även till andras åsikter och värderingar. Detta gäller väsentligen acceptansen av kristendomen.

I ett avsnitt i sin text spyr Zuesse galla över Hitler, som anklagas för att hata judar i en omfattning som fått honom att starta andra världskriget med enda syfte att utrota världens judar. Där förlorar han hela sin trovärdighet och visar sina bristande insikter.

Idag vet de flesta att sionismen under slutet av 1800-talet hade tre primära syften – att störta tsarväldet i Ryssland som då hade den största populationen judar, att bilda den judiska staten och att fullfölja den ryska revolutionen med Tyskland som nästa offer.

Det första världskriget försvagade Ryssland ekonomiskt och militärt till att bli ett lätt offer för revolutionen, som leddes av judar och finansierades av judiska bankirer i New York. Även i Tyskland försvagades landet kraftigt och kejsar Wilhelm föll till fördel för en republik. Under hela 1920-talet gjordes ekonomiska attacker mot Tyskland med superinflationen 1924 och börskrascherna några år därefter, vilka också styrdes från bankirerna på Wall Street. Syftet var att ta över all fast egendom i Tyskland för en spottstyver. En av spekulanterna var blivande presidenten Roosevelt (United European Investors Ltd/ Franklin D Roosevelt, VD och största enskilda aktieägare). De första förfrågningarna om mark i Palestina gick under kriget till Tyskland och dess allierade Turkiet, som vägrade. England var mer positivt inställda, vilket fick sionisterna att ge hela sitt stöd till de allierade England/ USA för att få löftet om Palestina i utbyte.

När Hitler kom till makten var Tyskland ekonomiskt utblottat och landet hade förlorat en tredjedel av sin yta. Skadestånden som de allierade hade dikterat var enorma. Tyskar fördrevs från de områden landet förlorade i fredsavtalet. Revolutionsförsök från judiska aktivister (Rosa Luxemburg, Curt Eisner m.fl.) hade tidigt genomförts i både norra och södra Tyskland men slagits ner av frikåren. Såg Hitler judarna som ett hot mot Tyskland? Ja, otvivelaktigt. Men låt oss skilja på politik och rasism.

Sionismen var i tjugotalets Europa liktydigt med den sovjetiska kommunismen. Den var inte lokal, som Zuesse försöker hävda i sin artikel, utan internationell. Därför sjunger vissa än idag Internationalen. Kommunismen skulle spridas först i hela Europa, sedan till övriga världen. Motståndet blev fascismen, en motståndsrörelse av samma slag som erövrarens – en totalitär makt med kraft att samla statens alla resurser till sitt försvar. Diktaturerna i Tyskland, Italien och Spanien, senare också i Grekland och Portugal, räddade Europa undan kommunismen. Nåja, de delar av Europa som inte gavs till just de sovjetiska kommunisterna efter kriget. Kanske skall vi vara lite tacksamma för tidigare generationers lidande i syfte att behålla åtminstone Västeuropa fritt? Det var inte givet, eftersom både England och Frankrike hade starka sionistiska krafter aktiva. Och hur ser framtiden ut, när globalismen pockar på att genomföra den totalitära agenda som man nu väntat på i sjuttio år på att få kraft att fullfölja?

För att återgå till den inledande frågan kan man konstatera att alla regimer som styrs av en mindre intressegrupp får fascistoida drag.

Detta är vanligt under perioder av konflikter eller stark förändring, när beslutsfattandet måste centraliseras för att en nation eller en agenda behöver försvaras. Verklig demokrati är bara tillämplig under perioder av fred och balans, som en sorts vardagsadministration. En sådan period har vi haft i västvärlden under efterkrigstiden. Men västvärlden har fått sällskap av växande ekonomier i det nya, kristna Ryssland och Asien, där merparten av världens befolkningstillväxt finns. Man får då problem med användningen av alla –ismer, som kanske var historiskt relevanta men inte passar dagens politiska utveckling. Är Kina en fascism och är Indien en demokrati? Finns det fortfarande kommunism, eller behöver vi nya definitioner? Vill vi ha religiösa diktaturer?

Sionismen har en särställning genom att den specifikt gynnar den judiska staten. Dess krav på elitstyre hade möjligen kunnat fungera om den hade en elit som var representativt sammansatt och nyanserad, men havererar när den ensidigt gynnar det judiska intresset. Den dominerar nu västvärlden genom sin makt över både politiker och media. Dess fortsättning är formulerad genom globalismen, men den lär aldrig hinna komma över tröskeln till det snabbväxande Asien, innan de nya system som formas där fått fotfäste.

Det som förvånar är därför att sionismen insisterar på att implementera sin ideologi i västvärlden, trots att de borde inse att de aldrig kan nå ända fram. De tunga systemförändringar som vi själva står inför mot denna bakgrund är avskaffandet av kristendomen, införandet av mångkulturen med fokus på att minska den vita rasens inflytande samt att försvaga medelklassens ekonomiska ställning genom nedläggning av arbetsplatser och socialt understöd. På den andra sidan har vi stärkt finansmakt genom banker och skuldhantering, utökade företagsmonopol och kontroll av individens förehavande i preventivt syfte. Detta är sionismens paradgrenar.

Likheterna med fascism är slående och det förvånar därför inte att rekryteringen av fascismens hjärnor från det tidiga 1900-talet är påtaglig även till sionismens kammare. Den som har penningen i sin hand kan också lätt köpa politiken, något som Rothschilds tidigt konstaterade.

Sionismens främsta vapen är att stämpla meningsmotståndare som antisemiter. Tillsammans med det inflytande man redan har skaffat sig över media och viktiga befattningshavare kan man lätt förstöra livet för vem som helst, som får denna stämpel på sig. Därmed havererar hela det politiska systemet, genom att sionismen som politisk företeelse aldrig får ifrågasättas. Det judiska inflytandet får aldrig nämnas, trots att det är känt av alla. Detta är ett stort problem i dagens samhälle. Politik och statsskick måste få diskuteras i en rättsstat. Istället går vårt land motsatt väg, där pensionärer åtalas för texter på internet samtidigt som religiösa extremister får härja ostraffat.

Enda vägen framåt är att västvärldens judar på eget initiativ löser upp sin klanstruktur och ansluter sig till de nationella målsättningarna i de länder där de bor och verkar, istället för att se sig som en från det övriga samhället separerad grupp med en avvikande agenda.

Enligt en amerikansk undersökning (Hammer et al) ingicks under de senaste två tusen åren bara en halv procent av äktenskapen i den judiska gruppen med icke-judar. Detta håller nu på att förändras, åtminstone i USA, där närmare hälften av äktenskapen numera sker över religionsgränsen. Det är en positiv trend, som tyvärr motverkas av att Israel beredvilligt delar ut israeliska pass till alla judar utanför Israel. Dubbla nationstillhörigheter bör inte vara tillåtna i regering och riksdag av uppenbara lojalitetsskäl. Kanske är det dags att välja sida…

Peter Krabbe

Två sekler som förändrade världen.

franska revolutionen 1 franska revolutionen 2

 

Det har skrivits mycket om Gustav III och hans öde, så jag har ingen anledning att försöka ändra eller tillföra något i den diskussionen. Tyvärr blev han offer för händelser utanför landet som skulle förändra inte bara Sverige utan också resten av Europa. Har detta någon betydelse för vår situation idag? Jag tror det.

Kungen gick naturligtvis på tvärs mot utvecklingen när han trodde sig kunna reformera landet, vilket han också gjorde, men i riktning mot ett kungligt envälde kombinerat med den begynnande reformistiska rörelsen. Upplysningstiden tilltalade Gustav utan att han förstod kraften i den kommande revolutionen 1789. Som vän till det franska kungahuset motarbetade han revolutionen och ville inte se att det var kungamakten som var föremålet för den. Genom att slopa många adelsprivilegier trasade han samtidigt sönder sitt eget skyddsnät. Följden blev mordet 1792.

Vi har idag goda belägg för att den franska revolutionen planerades och genomfördes i regi av de växande krafterna bakom frimurarlogerna och Illuminati, som bildades 1776. Det judiska inslaget var stort i logerna, ett av huvudsyftena var att avskaffa de hinder som dittills hade funnits för judarna att starta verksamheter och få sina sociala rättigheter i de europeiska länderna. Genom revolutionens motto Frihet, Jämlikhet, Broderskap öppnades alla dörrar för judar, även till de offentliga förvaltningarna. Adelsprivilegierna avskaffades. Det var inte svårt att värva det förtryckta folket i övrigt för en sådan förändring. De undertryckta aggressionerna gjorde revolutionen blodig.

Amshel Mayer Rothschild var tidigt ute med sin bankverksamhet. Genom det förtroende som fursten av Hesse- Kassel visade Rothschild som penningförvaltare, hade denne en bra utgångspunkt i revolutionen. Redan 1810 hade Rothschild med söner hunnit starta bankkontor som handlade med värdepapper och statsobligationer i både Paris och London. Deras spekulationer i utgången av slaget vid Waterloo, som Napoleon förlorade till engelsmännen, visade hur kursvariationerna på börsen i krigstid kunde utnyttjas för att ta hem enorma vinster. Femtio år senare behärskade Rothschilds hela västvärldens finansmarknad och lade därigenom grunden för industrialiseringen av Europa.

Rothschilds var också tidigt frimurare och planerade under 1800-talet framtiden tillsammans med ordensbröder som Karl Marx. Deras kapital var förutsättningen för den ideologiska framväxten av kommunismen och 1900-talets händelser.

Det är ingen tillfällighet att de förfördelade adelsmännen och brukspatronerna i Sverige bestämde sig för att sätta punkt för Vasa-ättens fortsättning efter Gustav III genom händelserna 1809-1810, då Gustav IV Adolf avsattes och kronprinsen Karl August mördades.

Jean Baptiste Bernadotte var jakobin och hade fortsatt som enkel soldat om inte den franska revolutionen hade skapat de rättigheter som gjorde det möjligt för honom att bli officer i Napoleons armé. Han var dessutom frimurare och hade tveklöst kontakter med Rothschild i logen i Paris. Rothschilds bankverksamhet var redan den dominerande på kontinenten och denna nya finansieringsmodell var säkert efterlängtad av de svenska industrimännen när Sverige stod på tröskeln till industrialiseringen. Att resa till Frankrike och övertala Bernadotte att bli den första svenska kung som – kanske genom att han aldrig lärde sig svenska – avsågs bli en användbar och socialt underordnad monark, blev då ett givet steg för den svenska eliten. Nu hade den svenska regeringsmakten fått sitt fäste i frimurarlogerna och det judiska inflytandet blev etablerat. Var saken klar nu?

Privatbankerna låter inte heller vänta på sig och under resten av 1800-talet ger dessa ut egna sedlar. Bernadotte, som nu blivit Karl XIV Johan, bidrar med kontakter och kunskaper. Först 1904 tar riksbanken över ensamrätten till penningutgivningen. Säkerheten skärps till guldmyntfoten och stabiliserar finansmarknaden.

Visst blev Karl XIV Johan en oväntat bra monark. Krafter släpptes fram som gynnade den svenska tillväxten och industrialiseringen, vårt välstånd föddes i bergsbrukets och skogsbrukets namn. Förmögenheter bytte ägare. Den nya tiden var här. Även adelstitlarna bytte ägare. Familjen Rothschild var vid slutet av 1800-talet världens rikaste familj, med förmögenhet och inflytande som översteg de flesta riksbanker. Globaliseringen hade börjat på allvar. Industrimonopolen skulle bli 1900-talets filosofi, uppbackad av de judiska banketableringarna i främst USA, där bildandet av det privatägda Federal Reserve 1912 skapade verktygen för att sätta hela världen i skuld med triljoner dollar i en evig spiral.

Rothschilds nya ekonomiska makt väckte sionismen till liv igen. Nu fanns möjligheterna till ett judiskt nationalhem. Det lugna 1800-talet då västvärldens infrastruktur byggdes, skulle övergå i ett oroligt 1900-tal då samma strukturer utplånades. Sionismen hade fått politiskt fotfäste och världen skulle nu kunna förändras. Tsardömet i Ryssland och kejsardömet i Tyskland skulle störtas. Palestina skulle bli en sionistisk stat. Världskrigen skulle avlösa varandra. De judiska bolsjevikerna skulle sprida kommunismen och industrimonopolen över jordklotet, internationalen skulle skapa den första riktiga globalismen med Jerusalem som världens centrum. Israel bildas ur kaoset. Men oljan rinner till i Mellanöstern och förändrar maktbalansen. Många vill dricka ur de svarta floderna. Mellanöstern måste erövras och infogas i sionismens rike.

Vad har då Gustav III eller Bernadotte med detta att göra? Gustavs tro på att en stark kungamakt skulle kunna styra det framtida Sverige var naturligtvis befängd. Han representerar därför tron på det gamla. Bernadotte representerar den nya tiden, framtiden, där en liten elit av höga tjänstemän, bankirer och frimurare tar makten och bygger slutna nätverk i syfte att aldrig förlora den. Sveriges revolution inträffade år 1810. Har ni hört talas om den?

Detta nätverk, där maskorna blir allt tätare, ser vi knytas samman framför våra ögon idag. Den sionistiska makten finns inkapslad i industrimonopolen, finansmarknaden, media-monopolen, försvarsallianserna, nationernas utplåning, kristendomens utplåning, invandringen av externa kulturer, domstolsväsendet, poliskåren, skolsystemet, feminismen, genusdebatten och mycket, mycket annat. Samtidigt som frimurarlogerna börjar bli gammalmodiga med sina patetiska och hemliga ritualer växer nya, mer aggressiva organisationer upp för den internationella eliten, som Bilderberggruppen, Romklubben, CFR, TC, WEF m.fl, organisationer som är bättre lämpade för att möta moderna medier med sina tillrättalagda budskap.

Den politiska makten underordnar sig och låter sig korrumperas både moraliskt och ekonomiskt. Bara ett av de politiska partierna i Sverige kan kallas för opposition, resten har en rörande konsensus om sina arvoden och om vikten av att inte släppa in någon utomstående i korridorerna. Värdegrunden måste bevakas! Och tacka klimatet för alla ny skatter som kan dras in till samhället – eller var det till FN, eller till vem var det egentligen?

De två hundra år jag har skildrat här har definitivt inneburit ett systemskifte, där den traditionella kungamakten ersatts av en självutnämnd elit, som nu utan större hinder genomför sin egen agenda, sitt eget världsherravälde och sin egen religion. Den synlige kungen har ersatts av den osynlige bankiren. En kung kan man uppenbarligen skjuta men penningmakten ryms inte i kikarsiktet. Är vår demokrati därmed förlorad? Jag tror det, bara ett mirakel kan ändra på förutsättningarna. Mirakel finns i religionens värld, men finns de i verkligheten? Ett mirakel vore det förvisso om människorna i världen vaknade upp och blev medvetna om hur vår framtid annars kommer att se ut.

Peter Krabbe

bilden: Ur den franska revolutionens damm klev den nye monarken fram – Karl Johan

Utblick Europa, oktober 2019.

EU Ursula van der LeyenEU Sylvie GoulardEU Ylva Johansson 2

 

I Frankrike är allt som vanligt. Macron manar på för en fortsatt snabb omstrukturering av samhället, som i första hand kommer att gå ut över den redan fattiga befolkningen. Samtidigt spelar Macron chockad över det senaste islamistattentatet, där en nyligen konverterad civilanställd från Martinique vid självaste polishögkvarteret i Paris knivskar fyra kollegor till döds. Enda uppenbara anledningen skulle vara att den relativt nyblivne muslimen plötsligt insåg att hans kvinnliga chef inte borde bestämma över just honom och att rådet från hans muslimska ”rådgivare” var det sedvanliga – döda denna otrogna kvinna. Så skedde också med en medtagen kökskniv. Problemlösningen känns igen vid det här laget. Tre av hans modiga manliga kollegor fick också smaka på kniven och avled innan en fjärde fick fram sin revolver och gjorde slut på dramat.

Macrons upprördhet kan främst ses mot bakgrund av att det egna säkerhetssystemet havererar på mycket nära håll, men även mot det faktum att en tjänsteman som arbetat vid den hemliga polisen i tjugo år så lätt kan ändra livsfilosofi och bli en tickande bomb, utan förvarning. Det ger kalla kårar utefter ryggraden på Macron, som har ett permanent och potentiellt mordhot vilande över sig.

Macron har bestämt sig för att slå ner Gula Västarna till sista man. Frankrike skall gå vidare! Ett strategiskt genidrag har varit att istället fylla gatorna i Paris och andra städer med demonstranter mot klimatförändringar. Ändra fokus! Parisavtalet är ju Macrons triumfkort! Genom att tolerera dessa Macronvänliga demonstranter och ordna trafikspärrar, där bilisterna skall ”upplysas” om att de borde ta bussen istället, minskar man också toleransen för Gula Västarnas blockeringar. Fransmännen börjar få nog nu av störningar och vill ha lugn och ro. Någon måste få arbeta och kunna försörja sig, även om det blir allt svårare när fabrik efter fabrik läggs ner. Under veckan lägger nationalikonen Michelin ner en fabrik med 600 friställda arbetare.

Lika negativt överraskad blev Macron i dagarna över att den franska kandidaten som Europakommissionär och tidigare försvarsminister, Sylvie Goulard, blev avvisad efter sin utfrågning i parlamentet. Mer nyanserade bedömare ser det som väl optimistiskt att lansera en kandidat som redan är involverad i två skandaler av format. Den ena handlar om att Goulard tagit emot över 3 miljoner kr i ”bidrag” från en amerikansk oligarks tankesmedja. Vilken inriktning den haft är inte klargjort än, men det är ingen djärv gissning att Soros finns i bakgrunden. Den andra rör otillbörligt löneuttag genom skenanställning av personal. Avvisningen innebär ett krokben för Frankrikes framfart i EU, vilket många hälsar med tillfredställelse. Fransmännen får nog se över sin syn på moral och etik…

 

Som svensk blir jag lika chockad över att Ylva Johansson får plats som kommissionär – med hjälp av moderaterna och KD – och med främsta agenda att tvinga på Ungern invandrare mot sin vilja. Skall vi se detta som den yttersta bekräftelsen på att SD är Sveriges enda oppositionsparti? Kristersson har redan visat genom sitt stöd för ökad anhöriginvandring att moderaterna fortfarande är det främsta invandringspartiet, Reinfeldts anda vilar fortfarande tungt över moderaternas politik.

Minnesdagen över Estoniakatastrofen aktualiserar också Carl Bildts inblandning i det politiska spelet bakom den sannolika smugglingen av militär elektronik från Ryssland efter Sovjets sammanbrott. Förvisso i gott sällskap av Göran Persson och Ingvar Carlsson. Är det inte dags att tvätta regeringarnas byk och berätta sanningen bakom denna, Sveriges motsvarighet till 9/11? Kanske föddes den oheliga alliansen mellan moderater och socialdemokrater i skumrasket bakom mörkläggningen av denna den värsta katastrof som drabbat civila i modern tid? Nu får vi komma överens, annars berättar vi sanningen om Estonia….

 

I Turkiet spelar Erdogan ett högt spel genom att rensa norra Syrien från kurder. Om EU protesterar mot denna rensning har Erdogan 3,5 miljoner flyktingar resklara för destination Europa. Hur skall du klara det, Ylva? Enligt uppgift har EU bara betalat ut hälften av den utlovade ersättningen för flyktingförvaringen i Turkiet, så den nya flyktingvågen kanske kommer i alla fall…

Situationen i Turkiet blir alltmer komplicerad för Erdogan och hans AKP. Under ytan ligger motsättningarna mellan regeringen och å ena sidan den mer radikalt islamistiska Gülenrörelsen och å den andra den judiskt påverkade och Deep State-liknande Dönmeh, vars profet är den judiske Sabbatai Zevi som levde under 1600-talet. Turkiet blir alltmer det nav som framtidens politik kommer att snurra runt. Både Dönmeh och Gülen har starka kopplingar till USA, där Fethullah Gülen bor i landsflykt. Samtidigt söker Erdogan stöd hos Ryssland och distanserar sig till NATO. Erdogan accepterar inte den kurdiska stat som ingår i det amerikansk-israeliska projektet för Mellanöstern. Det är därför osannolikt att ett judiskt angrepp på Iran kommer innan Turkiet har valt vilket ben man vill stå på i en konflikt. De senaste kuppförsöken mot Erdogan har denna bakgrund.

 

Nervositeten i Europa tilltar i takt med att Brexit närmar sig. Kommer EU att kunna fortsätta att fungera utan britterna och hur kommer balansen att kunna kvarstå med ett isolerat Frankrike med en manisk president med minskande maktbas å ena sidan och ett allt mäktigare Tyskland med en ännu okänd kansler å den andra? Går globalismen mot sin undergång när Tyskland gör gemensam sak med Italien och Östeuropa i riktning återupprättandet av en sund nationalism? De starka tyska staterna i söder med Bayern och Sachsen i spetsen tillsammans med Österrike och Ungern glömmer inte sin tusenåriga historia, en historia där man skapade Europas hjärtland i en värld där Frankrike knappast ens existerade. Centralt och förenande var motståndet och kampen mot muslimerna i det Ottomanska rikets upprepade invasionsförsök – den kommer att fortsätta, var så säkra!

Peter Krabbe

Bilden: Eu’s nya ansikte? Ursula von der Leyen (tidigare Tysklands försvarsminister), Sylvie Goulard ( tidigare Frankrikes försvarsminister) och Ylva Johansson (Sveriges missionär för ökad invandring till EU). När skall svenska män, gubbstruttar och alla syltryggar ta tillbaks männens traditionella roll att försvara rikets yttersta gränser? Har feminismen spårat ur och riskerar att hota vår existens?

 

Vart är vi på väg? Hösten 2019.

greater IsraelKarta Deutsches_Reich_1871-1918

 

Den stora frågan som nu hänger i luften, likt ett mullrande åskvädersmoln, är naturligtvis konflikten mellan den Deep State-styrda alliansen USA-Israel-Saudiarabien och motparten Iran-Ryssland-Kina. Risken för ett tredje världskrig är överhängande, framför allt därför att det finns kretsar som vill ha det och gör vad de kan för att provocera fram det. Alla goda ting är tre sägs det, men skulle verkligen ett tredje världskrig innebära något gott?

Jo, sett ur ett satanistiskt perspektiv innebär det fullbordandet av en mer än hundraårig agenda. I deras värld är allt vi ser som gott istället ont och vise versa. När en mycket liten majoritet av mänskligheten vill ta makten över en ofattbart stor majoritet är receptet alltid detsamma – härska genom att söndra. Divide et Impera.  Vad kan vi då lära av historien?

När en av Frimurarnas apostlar, Albert Pike, i slutet av 1800-talet beskrev framtidens tre världskrig som nödvändiga för att åstadkomma en total världskontroll, visste han att detta var den enda framkomliga vägen – och att den var realistisk. Självförtroendet i de satanistiska kretsarna var på topp. Den franska revolutionen hade öppnat dörrarna för de hemliga sällskapens triangel Frimurare- Illuminati- Sabbatister, som med hjälp av jesuiter och nyrika judiska bankirer med Rothschilds i täten nu kunde se fram emot ett grandiost inflytande över västerlandets regeringar och aristokrati.

Tyskland hade genom 1800-talets splittring i småstater med självgoda härskare aldrig behövt upplevas som ett problem. De judiska affärsintressena hade glädje av denna småskaliga struktur. Hertigdömet Hessen blev exempelvis basen för Rothschilds ekonomiska etablering. Samtidigt blev deras position i det ”befriade” Frankrike allt starkare. Men när Preussens prins Leopold blev erbjuden även den spanska kronan blev det för mycket för fransmännen. Ett tyskstyrt välde från Gibraltar till Östersjön skulle effektivt stoppa den judiska expansionen från västra Ryssland. Frankrike förklarade därför krig mot Preussen 1870. Det borde man inte ha gjort. Redan 1871 var kriget avgjort med konsekvensen att det franska kejsardömet genom Napoleon III gick i graven, samtidigt som det enade tyska kejsardömet under Vilhelm I och med Otto von Bismarck som kansler föddes.

Frankrike förlorade sitt skötebarn Alsace till Tyskland och det tyska enandet skapade en tillväxt som skrämde vettet ur både fransmän och engelsmän. Till råga på allt började Tyskland uppträda som en konkurrerande kolonialmakt med växande besittningar i Östafrika. Tyskland var gigantiskt och omfattade en helt dominerande del av Europas landmassa. I både England och Frankrike blev man rörande överens om att Tyskland måste stoppas.

Skotten i Sarajevo blev den false flag som startade det första världskriget. Den var väl underbyggd av de judiska bankirerna på Wall Street tillsammans med de konspirerande sällskapen i Paris och London. Genom att locka in Ryssland i kriget räknade man med att lätt kunna fortsätta med att lägga tsarväldet på marxismens altare, kriget skulle ta sin tribut. Kampen mellan de judiska kretsarna och den ryske tsaren hade pågått under hela 1800-talet. Den ryska hemliga polisen var en institution i Paris. Det krigströtta Ryssland blev ett lätt byte för de hängivna, judiska bolsjevikerna.

Tyskland försökte flera gånger avbryta kriget, som man inte ansåg sig ha något intresse av, men alla medlingsförsök avvisades. Tyskland skulle krossas. Det sargade Tyskland planerade man skulle bli ett lika lätt byte för kommunisterna som Ryssland. Slakten fullbordades genom freden i Versailles 1918. Det tyska kejsardömet hade utropats just i Versailles, efter det tysk-franska kriget 1871. Hämnden var ljuv. Fast det var ju fransmännen som hade förklarat krig? Hmmm.

Det gick ändå inte helt som man hade tänkt sig. Korpralen Hitler startade ett socialdemokratiskt arbetarparti, som trotsade de judiska marxisternas upprepade revolutionsförsök. Tyskland tog man inte så lätt och tyskarna ville ha sina förlorade landområden tillbaks. Arbetarpartiet blev Nationalsocialister för att visa att någon global kommunism var man inte intresserade av i Tyskland. Det hjälpte inte att bankirerna försökte knäcka landets ekonomi – det som fanns kvar – genom att skapa den skenande inflationen 1924 och börskraschen 1929 med syfte att kunna köpa upp tyska realvärden för en spottstyver. Inte heller hjälpte de judiska handelsblockaderna under första världskrigets slutskede och under 1930-talet. Tyskland växte så det knakade. Igen! Hitler vågade räcka ut tungan åt de amerikanska bankirerna genom att skapa sin egen valuta – där säkerheten inte längre var det guld man saknade, utan folkets vilja att bygga upp sitt land. Att kampen hårdnade mellan Hitler och de återkommande antagonisterna Frankrike, England och nu Amerika vet vi alla och även hur det andra världskriget slutade. Vi skall ändå ha klart för oss hur det började.

Frankrike fick tillbaks Alsace och Tyskland förlorade halva sin yta, samtidigt som den nya staten Israel föddes. Idag är Tyskland ändå Europas draglok medan Frankrike knappt når upp till vattenytan. Kommer Englands utträde ur EU att innebära att man för tredje gången tillsammans med sina vänner på andra sidan Atlanten lämnar över en krigsförklaring mot ett Tyskland som styr det kvarvarande EU, ett EU där nationalismen snart revolterar mot deras globalism? Ett EU där Frankrike är reducerat till en globalistpajas utan möjligheter att fullborda projektet?

Låt oss då återvända till den inledande frågan. Hur skall vi bedöma händelserna i Persiska Viken, där man försöker få Iran att konfrontera Saudiarabien? Vilka är aktörerna egentligen och vilket är syftet?

Den judiska kabalen har aldrig startat ett krig själva. Man använder en annan nation som täckmantel för att främja sina intressen. Så arbetar en minoritet. De flesta som är insatta i politik vet att USA är det främsta värdlandet för dagens judar, med lika stor judisk befolkning som i Israel. Sitt inflytande i Deep State har man byggt upp under flera hundra år. Där det tidigare var Ryssland och Östeuropa är det nu USA. Detta gäller även för Trump, som är ytterligt beroende av AIPAC, CFR, Bilderbergruppen och sina privata judiska kontakter. Trots att många bytts ut inom försvarsdepartementet, CIA och FBI är arbetet med att återställa den amerikanska kontrollen över landet långtifrån avslutat.

Judarna hade inte Gud på sin sida när man valde Jerusalem. All olja i Mellanöstern ligger inom muslimskt område. Detta är naturligtvis svårsmält för dem som vill ha den ekonomiska makten i världen. Olja är nämligen lika med makt idag. Närmandet till Saudiarabien är därför fundamentalt och sker genom amerikanskt inflytande och amerikansk vapenexport. Dessutom finns det tidiga relationer mellan judar och wahabister, som underlättar samspelet genom den nyfödda kärleken mellan Israel och huset Saud. Kissinger är Saudiarabiens ekonomiska placeringsrådgivare och fick inte höras efter 9/11. Alliansen mellan USA, Israel och Saudiarabien framstår idag som huggen i sten.

På andra sidan finns shiamuslimerna som samfällt hatar Israel på grund av deras intrång i Palestina. Efter USA:s härjningar i Irak och Syrien, igångsatta genom  en false flag med 9/11, är det självklart för Ryssland att sätta en gräns för Israels expansionsplaner väster om Irans gräns. Hit men inte längre. Bakom Iran ligger ett Asien med Ryssland, Indien och Kina som de inte vill skall bli styrda av sionismen. Iran skall försörja Asien med kvalitetsolja, Saudiarabien får försörja västvärlden. Ett övertramp gjorde Putin sig skyldig till när Ryssland köpte en väsentlig andel av Saudis oljebolag ARAMCO, därför straffar USA nu Saudi genom att slå ut delar av ARAMCOS oljeproduktion genom ännu en false flag  (min åsikt) och hoppas samtidigt på att skulden kan läggas på Iran.

Kabalen söker desperat efter en förevändning att kunna angripa Iran och därmed kunna stoppa oljeleveranserna till främst Kina. Vad man dessutom vinner är att kunna köra ut shiamuslimerna från Irak, Syrien, Jordanien och Libanon – eller åtminstone kunna kontrollera dem. Detta gör man genom att med amerikansk hjälp genomföra den flera decennier gamla the Greater Israel Plan, återupprättandet av ett judiskt historiskt imperium mellan Nilen och Eufrat. USA har redan gjort förarbetet.

Tycker man då att detta är värt ett tredje världskrig? Tyvärr måste jag svara ja på den frågan. Att minska befolkningen i Asien med några hundra miljoner människor skrämmer inte dem som redan offrat minst hundra miljoner under 1900-talet. Man tror i sin enfald att man skall kunna slå ut Ryssland INNAN någon där hinner trycka på knappen. Man tror, också i sin enfald, att det går att stoppa Kina med samma metoder som man två gånger tidigare stoppat Tyskland. Man tror också att migrationen till Europa från ett ännu värre krigshärjat Mellanöstern eller Asien en gång för alla skall göra slut på ett EU med hjärtat i ett Tyskland som kommer att vägra underkasta sig den globala kabbalismen, satanismen, sionismen – eller kalla den vad ni vill…

Det är samma intressen som låg bakom de senaste två hundra årens krig i Europa som nu förbereder sig för det sista och avgörande. Men nu handlar det om resten av världen.

Peter Krabbe

bilden: Israel och Tyskland har en växelverkan – när det ena landet minskar växer det andra och vice versa. Både motsättningar och samband är större än någon kan ana…

När kommer uppvaknandet?

Sparks fill the air as Paris Fire brigade members spray water to extinguish flames as the Notre Dame Cathedral burns in Paris

 

Frågan kan tyckas provokativ, men är faktiskt väl motiverad. Klyftan mellan det svenska folket i gemen och det styrande skiktet av politiker och höga tjänstemän, flertalet styrda av en allt mer distinkt politisk agenda utan den sakkunskap som alla förväntat sig, blir allt djupare och får allt svårare konsekvenser för det svenska samhället.

Under mer än tjugo år, sedan Barcelonaavtalet undertecknades 1995, har mångkulturen stått i fokus för svensk politik utan att folket varit medvetna om avtalets innehåll och målsättningar. Under regeringskrisen förra året undertecknades dessutom dess fortsättning genom FN:s Global Compact av den svenska provisoriska regeringen. Man har gått till valurnorna i den goda tron att höger var höger och vänster var vänster. Floskelpolitiken har medvetet fått väljarna att tro att allt var som vanligt. Media har effektivt hindrat alla politiska alternativ från att få utrymme i debatten. Såväl statsstyrda SVT som våra större tidningar har bombat ut sin propaganda för mångkulturen på ett sätt som hade kunnat få vilken diktator som helst att bli grön av avund. Hela filmindustrin, såväl den amerikanska som den svenska, har producerat filmer vars smygindoktrinering har varit både så subtil och medveten att vi inte själva märkt hur våra åsikter och attityder anpassats till de nya målen. Värdegrund, globalisering, påstådd antisemitism och brunsmetning, hatet mot nationalismen, krossandet av könsroller och familjeband har varit nya vapen i kampen mot dem som älskat sitt land.

Mångkulturen handlar inte längre om att hjälpa migranter till ett bättre liv, den handlar om att genomföra ett utbyte av Sveriges urbefolkning mot ett spektrum av jordens alla folkgrupper, där svensk identitet begränsar sig till en blågul tröja på en fotbollsmatch. Om 40 år kommer den utländska, invandrade befolkningen att styra Sverige med majoritet. Detta innebär att svenska traditioner och svensk kultur kommer att väljas bort av samhällets nya herrar. Det finns ingen återvändo i detta scenario eftersom vår nativitet aldrig kommer att kunna mäta sig med invandrargruppernas annorlunda syn på betydelsen av storleken på den egna familjen, klanen eller trossamfundet.

Många undrar i sitt stilla sinne varför invandrare med muslimsk tro favoriseras framför kristna från samma problemområden. I muslimska länder idag är de kristna grupperna de mest förföljda och därför de mest skyddsbehövande. Ändå skickas de hem på grund av triviala administrativa misstag, medan motsvarande muslimska får stanna trots hårresande våldsbrott, begångna i det nya samhälle de förväntas bli en fungerande del av. Representanter för vår egen kristna kyrka orienterar sig alltmer mot islam. Kristna symboler monteras ner och kyrkorna förväntas bli lokaler för gemensam trosutövning, ett hån mot vår tusenåriga kristna kultur. Vi gnäller lite och accepterar. Vad kan vi göra?

På kontinenten ökar vandaliseringen av de kristna kyrkorna lavinartat. Varje dag härjas någon kyrka. Mordbränder antänds omväxlande med spontana rivningar av kors och helgonbilder. I flertalet av dessa handlar det om islamisters maniska hat mot kristendomen. Västvärlden skall underordnas islam. När det handlar om kvalificerade attentat som branden i Notre Dame i Paris är det uppenbart för många bedömare att en elit av annat märke vill ge oss en förvarning om att hela kristenheten kommer att gå samma väg. Vad vi inte får läsa i tidningarna är att det finns en kombinerad sionistisk och jesuitisk agenda att låta islam utrota kristendomen, till förmån för den nya gemensamma världsreligionen, utarbetad av globalismens företrädare. Under augusti 2019 hölls i Tyskland en konferens med tusentalet deltagare under mottot Global Alliance of Religions for Peace, sponsrad av Soros, Rockefellers, Ford Foundation och med stort deltagande från FN och det amerikanska utrikesdepartementet – kort sagt hela det globalistiska garnityret som vill införa New World Order, ett världsstyre under sionistisk kontroll.

En grundbult för denna agenda är FN:s Agenda 2030, som Sverige villigt undertecknat och som är en fortsatt utveckling av Barcelonaavtalet, syftande till fri migration dit där pengarna fortfarande finns, en inkomstutjämning globalt som konkret innebär att de länder som har en välfärd över medelnivå skall dela sina tillgångar med dem som ligger under densamma, avskaffandet av demokratierna till förmån för ett totalitärt system, styrt av en självutnämnd elit och en gemensam världsreligion.

Någon ny religion lär knappast behövas eftersom Agenda 2030 är en religion i sig självt, tillsammans med sina nya evangelier klimatrörelsen, AI och könsutplåningen. Dess biskopar är bankdirektörerna och de globala företagsledarna. Under den nya världsordningen kommer ingenting att vara som förr. Världens arbetande befolkning kommer successivt att ersättas av robotisering och datorisering, det blir enklare så när ingen mänsklig hjärna kan ställa till med trubbel och opposition.

Vad man med fog kan fråga sig är hur praktiskt taget alla våra politiker, både här hemma och i globalismens flaggskepp EU, så okritiskt kan ansluta sig till dessa systemskiften som så uppenbart går på tvärs mot väljarnas intressen. Därav rubriken. Varför protesterar vi inte mer handgripligt? Få våra politiker att inse att de skall främja våra intressen, inte Afrikas, Mellanösterns eller Asiens. Det vi kan göra för dessa miljarder människor står inte i proportion till den uppoffring vi nu ställs inför genom ett allt mer absurt skattetryck.

Är våra politiker korrumperade av globalismens intressenter eller bara totalt ignoranta mot sina väljare? Kan vi inte vända denna trend inom de närmaste åren, är vi hopplöst förlorade. Det är nu eller aldrig. Våra barnbarn kommer aldrig att förlåta oss.

Peter Krabbe

bilden: branden i Notre Dame – inledningen av kristendomens utplåning?

En smygtitt in i Ondskans skafferi. Del 4. Gudarna.

sumerisk gud

 

I kommentarsfältet till föregående artikel har vi kommit in på frågor som nu förtjänar ett eget utrymme. Diskussionen om vem som ligger bakom maktutövningen i dagens samhälle – det är nämligen inte regeringarna – har fått oss att se bakåt mot tidigare civilisationer. Hur har religionerna uppstått och varför? Vilka upplevelser har fört oss från det polyteistiska systemet som varit förhärskande i minst tio tusen år till det monoteistiska, som vi nu kallar de Abrahamitiska religionerna, judendomen, kristendomen och islam. Judendom och islam är strikt monoteistiska religioner med en enda gud, medan kristendomen avviker med sin treenighet – Gud fadern, Sonen och den heliga anden.

Tidigare civilisationer är fyllda med gudar, som också haft varierande funktioner och förpliktelser i samhället. Flertalet är knutna till astronomisk kunskap som gått förlorad under sen tid, fram till vad man kan kalla en renässans för astronomi under 1500- och 1600-talen. Att denna renässans på alla sätt motarbetats av kristendomen kan vi se som en anteckning i marginalen. Man kan också, om man vill, se många bibliska berättelser i Gamla Testamentet som vilseledande vad gäller tidens begynnelse. Avsiktligt eller beroende på brist på kunskap?

En brist på kunskap är svårt att tro på, då det första tusentalet före Kristus är fyllt av både vetande och relevanta ledtrådar. Om man vill vara elak kan man med fog hävda att kristendomen varit en effektiv broms för kunskapen om vår forntid och mer avlägsna förtid. Det slitna uttrycket redan de gamla grekerna har god relevans här. Platon berättade exempelvis om ett Atlantis, civilisationen som gick under och försvann i havet, utan att bli trodd av eftervärlden. Detta trots att hans föregångare Solon inhämtade information hos egyptiska präster under 600-talet f. Kr. om vad som fanns att berätta i de heliga faraoniska skrifterna. Solons efterforskningar återberättades av Platon ett par hundra år senare. Prästerna visste att berätta att Atlantis försvann för nio tusen år sedan, vilket med tanke på Solons besök där för 2.600 år sedan ger en datering till 11.600 år före nutid. Vi skall memorera detta årtal.

Den grekiske historikern Herodotus, som levde i tid mellan Solon och Platon, fick också värdefull information från de egyptiska prästerna. Dessa visade Herodotus traditionen att föreviga översteprästerna genom en staty. Det fanns 341 sådana statyer, vilket gav möjligheten att beräkna ämbetets totala längd till 11.340 år. Om vi lägger till de 2.500 år som förflutit sedan dess, får vi en datering av den faraoniska kulturen till att ha börjat för 13.900 år sedan. Detta är viktigt eftersom det visar att pyramidbyggena tillhörde den samtida Atlantis-kulturen under mer än två tusen år, en kultur som sträckte sig runt jordklotet till Sydamerika och även till Asien. Vad hände då under dessa tidiga, men samtidigt välutvecklade civilisationer?

Graham Hancock har i en föreläsning lagt fram en teori, baserad på ett vederhäftigt forskningsarbete i en grupp vetenskapsmän, om den sannolika kollisionen mellan jorden och en komet ca år 12.800 före nutid. Den skall ha slagit ner på Yucatanhalvön i Mexico och orsakat temperaturförändringar över hela det västra halvklotet. Perioden från 12.800 till 11.600 kallas Yngre Dryas och kännetecknas av ett kraftigt temperaturfall och efterföljande kraftiga temperaturhöjning till den värmeperiod som vi har haft sedan dess. Spåren efter både kometens nedslag och möjliga efterföljande kometsvärmar finns geologiskt dokumenterade. Vad vi ser tydligt är att Atlantis försvinnande stämmer tidsmässigt exakt med periodens avslut, då temperaturen steg kraftigt och avsmältningen av inlandsisen skedde i hisnande hastighet. Att den kontinent som vi kallar Atlantis drabbades av både landsänkning och översvämning av smältvatten genom dessa händelser är mycket sannolikt.

Man skall dock inte förväxla denna kometträffs effekter med den naturliga växling mellan ”istid” och värmeperiod, som återkommit relativt regelbundet de senaste 500.000 åren. Hancock blundar för det faktum att övergången från istid till värmeperiod började för 14.000 år sedan, vid den tidpunkt då vi kan se begynnelsen av pyramidkulturen. När kometen träffade Yucatan hade vi redan haft en högkultur under tusen år. Därefter kom en rekyl som sänkte temperaturen tillbaks till istid för att sedan snabbt återgå till den normala utvecklingen med c:a 8 graders förhöjd temperatur.

Jordens normalstatus är det vi kallar för istid. För det nuvarande ökenbältet betyder detta ett tempererat klimat med behagliga temperaturer och gynnsamma förhållanden för jordbruk och djurhållning. För oss norr om Centraleuropa betyder det omöjliga levnadsförhållanden under ett flera kilometer tjockt istäcke. Istidens längd är c:a 50.000 år, medan värmeperioderna sällan överskrider 10.000 års varaktighet. Vår nuvarande värmeperiod har pågått i 15.000 år, vilket borde ge större bekymmer för mänskligheten än politikernas påhittade global warming, vår förväntade istid ligger inte långt bort. Det är därför ingen tillfällighet att mänsklighetens vagga ligger i dagens ökenbälte, där både den egyptiska och den sumeriska kulturen nu får grävas fram i sanden. Mänsklighetens stenålder ligger 40.000 år tillbaks i tiden. Man hade med andra ord gott om tid att utveckla en högkultur fram till Atlantiskulturen, en kultur som efter kometträffen splittrades i underkulturer över hela jordklotet.

Man har anledning att fråga sig om denna tidiga högkultur var en naturlig följd av mänsklighetens evolution eller om teknologin tillfördes utifrån, genom besökare från andra planeter eller solsystem. De astronomiska kunskaperna var för oss ofattbara i en kultur utan datorer och moderna instrument. Även de tekniska var avancerade, det är uppenbart att enorma stenblock skars ut med laserteknik och transporterades tyngdlöst. Det finns arkeologiska skelettfynd av jättar med sex fingrar på var hand (så beskrivs också Goliat i bibeln) och massor av avbildningar i reliefer och skulpturer av varelser som inte är särskilt lika oss själva. De flesta religioners heliga skrifter har beskrivningar av gudar som rör sig i flygande föremål, varav många har uppenbara likheter med dagens observationer av UFO:n.

Man får en stark känsla av att de som byggde denna högkultur försvann efter Yngre Dryas och att de historier och berättelser som fördes vidare av de kvarvarande människorna skapade de första religionerna. Kunskapens bärare fick gudastatus, oavsett om man var gudomlig eller inte. Skrifterna vimlar av historier om både helgudar och halvgudar, där de senare blandade sig med människorna för att förkovra vårt kunnande. Om teorin om kometen håller eller inte bör dagens astronomer kunna räkna ut. Om inte återstår kanske en liten hypotes om att en konkurrerande utomjordisk kultur gick till angrepp från rymden för att utplåna en oönskad konkurrent? Fast då behövs lite fantasi förstås…

I det virrvarr av rotlösa folkstammar som uppstod skapades judendomen genom Moses runt 1300 f.Kr. följt av kristendomen genom Jesus år 0 och islam genom Muhammed 600 år senare. Det finns många kandidater till titeln som Gud. Vilken av dessa religioner har den sanna och bästa kopplingen till de fördolda hemligheterna från vår förtid, för 15.000 år sedan? Vilka är de hemligheter som driver vissa grupperingar idag till att kräva världsherravälde? Anser de sig ha rättigheter, givna av forntidens gudar, eller är de bara opportunister som griper tillfället i flykten? Svaret lär finnas i säkert förvar i den egyptiska sfinxens högra tass. Men de egyptiska myndigheterna vägrar tillåta en utgrävning….

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: