En smygtitt in i Ondskans skafferi. Del 4. Gudarna.

sumerisk gud

 

I kommentarsfältet till föregående artikel har vi kommit in på frågor som nu förtjänar ett eget utrymme. Diskussionen om vem som ligger bakom maktutövningen i dagens samhälle – det är nämligen inte regeringarna – har fått oss att se bakåt mot tidigare civilisationer. Hur har religionerna uppstått och varför? Vilka upplevelser har fört oss från det polyteistiska systemet som varit förhärskande i minst tio tusen år till det monoteistiska, som vi nu kallar de Abrahamitiska religionerna, judendomen, kristendomen och islam. Judendom och islam är strikt monoteistiska religioner med en enda gud, medan kristendomen avviker med sin treenighet – Gud fadern, Sonen och den heliga anden.

Tidigare civilisationer är fyllda med gudar, som också haft varierande funktioner och förpliktelser i samhället. Flertalet är knutna till astronomisk kunskap som gått förlorad under sen tid, fram till vad man kan kalla en renässans för astronomi under 1500- och 1600-talen. Att denna renässans på alla sätt motarbetats av kristendomen kan vi se som en anteckning i marginalen. Man kan också, om man vill, se många bibliska berättelser i Gamla Testamentet som vilseledande vad gäller tidens begynnelse. Avsiktligt eller beroende på brist på kunskap?

En brist på kunskap är svårt att tro på, då det första tusentalet före Kristus är fyllt av både vetande och relevanta ledtrådar. Om man vill vara elak kan man med fog hävda att kristendomen varit en effektiv broms för kunskapen om vår forntid och mer avlägsna förtid. Det slitna uttrycket redan de gamla grekerna har god relevans här. Platon berättade exempelvis om ett Atlantis, civilisationen som gick under och försvann i havet, utan att bli trodd av eftervärlden. Detta trots att hans föregångare Solon inhämtade information hos egyptiska präster under 600-talet f. Kr. om vad som fanns att berätta i de heliga faraoniska skrifterna. Solons efterforskningar återberättades av Platon ett par hundra år senare. Prästerna visste att berätta att Atlantis försvann för nio tusen år sedan, vilket med tanke på Solons besök där för 2.600 år sedan ger en datering till 11.600 år före nutid. Vi skall memorera detta årtal.

Den grekiske historikern Herodotus, som levde i tid mellan Solon och Platon, fick också värdefull information från de egyptiska prästerna. Dessa visade Herodotus traditionen att föreviga översteprästerna genom en staty. Det fanns 341 sådana statyer, vilket gav möjligheten att beräkna ämbetets totala längd till 11.340 år. Om vi lägger till de 2.500 år som förflutit sedan dess, får vi en datering av den faraoniska kulturen till att ha börjat för 13.900 år sedan. Detta är viktigt eftersom det visar att pyramidbyggena tillhörde den samtida Atlantis-kulturen under mer än två tusen år, en kultur som sträckte sig runt jordklotet till Sydamerika och även till Asien. Vad hände då under dessa tidiga, men samtidigt välutvecklade civilisationer?

Graham Hancock har i en föreläsning lagt fram en teori, baserad på ett vederhäftigt forskningsarbete i en grupp vetenskapsmän, om den sannolika kollisionen mellan jorden och en komet ca år 12.800 före nutid. Den skall ha slagit ner på Yucatanhalvön i Mexico och orsakat temperaturförändringar över hela det västra halvklotet. Perioden från 12.800 till 11.600 kallas Yngre Dryas och kännetecknas av ett kraftigt temperaturfall och efterföljande kraftiga temperaturhöjning till den värmeperiod som vi har haft sedan dess. Spåren efter både kometens nedslag och möjliga efterföljande kometsvärmar finns geologiskt dokumenterade. Vad vi ser tydligt är att Atlantis försvinnande stämmer tidsmässigt exakt med periodens avslut, då temperaturen steg kraftigt och avsmältningen av inlandsisen skedde i hisnande hastighet. Att den kontinent som vi kallar Atlantis drabbades av både landsänkning och översvämning av smältvatten genom dessa händelser är mycket sannolikt.

Man skall dock inte förväxla denna kometträffs effekter med den naturliga växling mellan ”istid” och värmeperiod, som återkommit relativt regelbundet de senaste 500.000 åren. Hancock blundar för det faktum att övergången från istid till värmeperiod började för 14.000 år sedan, vid den tidpunkt då vi kan se begynnelsen av pyramidkulturen. När kometen träffade Yucatan hade vi redan haft en högkultur under tusen år. Därefter kom en rekyl som sänkte temperaturen tillbaks till istid för att sedan snabbt återgå till den normala utvecklingen med c:a 8 graders förhöjd temperatur.

Jordens normalstatus är det vi kallar för istid. För det nuvarande ökenbältet betyder detta ett tempererat klimat med behagliga temperaturer och gynnsamma förhållanden för jordbruk och djurhållning. För oss norr om Centraleuropa betyder det omöjliga levnadsförhållanden under ett flera kilometer tjockt istäcke. Istidens längd är c:a 50.000 år, medan värmeperioderna sällan överskrider 10.000 års varaktighet. Vår nuvarande värmeperiod har pågått i 15.000 år, vilket borde ge större bekymmer för mänskligheten än politikernas påhittade global warming, vår förväntade istid ligger inte långt bort. Det är därför ingen tillfällighet att mänsklighetens vagga ligger i dagens ökenbälte, där både den egyptiska och den sumeriska kulturen nu får grävas fram i sanden. Mänsklighetens stenålder ligger 40.000 år tillbaks i tiden. Man hade med andra ord gott om tid att utveckla en högkultur fram till Atlantiskulturen, en kultur som efter kometträffen splittrades i underkulturer över hela jordklotet.

Man har anledning att fråga sig om denna tidiga högkultur var en naturlig följd av mänsklighetens evolution eller om teknologin tillfördes utifrån, genom besökare från andra planeter eller solsystem. De astronomiska kunskaperna var för oss ofattbara i en kultur utan datorer och moderna instrument. Även de tekniska var avancerade, det är uppenbart att enorma stenblock skars ut med laserteknik och transporterades tyngdlöst. Det finns arkeologiska skelettfynd av jättar med sex fingrar på var hand (så beskrivs också Goliat i bibeln) och massor av avbildningar i reliefer och skulpturer av varelser som inte är särskilt lika oss själva. De flesta religioners heliga skrifter har beskrivningar av gudar som rör sig i flygande föremål, varav många har uppenbara likheter med dagens observationer av UFO:n.

Man får en stark känsla av att de som byggde denna högkultur försvann efter Yngre Dryas och att de historier och berättelser som fördes vidare av de kvarvarande människorna skapade de första religionerna. Kunskapens bärare fick gudastatus, oavsett om man var gudomlig eller inte. Skrifterna vimlar av historier om både helgudar och halvgudar, där de senare blandade sig med människorna för att förkovra vårt kunnande. Om teorin om kometen håller eller inte bör dagens astronomer kunna räkna ut. Om inte återstår kanske en liten hypotes om att en konkurrerande utomjordisk kultur gick till angrepp från rymden för att utplåna en oönskad konkurrent? Fast då behövs lite fantasi förstås…

I det virrvarr av rotlösa folkstammar som uppstod skapades judendomen genom Moses runt 1300 f.Kr. följt av kristendomen genom Jesus år 0 och islam genom Muhammed 600 år senare. Det finns många kandidater till titeln som Gud. Vilken av dessa religioner har den sanna och bästa kopplingen till de fördolda hemligheterna från vår förtid, för 15.000 år sedan? Vilka är de hemligheter som driver vissa grupperingar idag till att kräva världsherravälde? Anser de sig ha rättigheter, givna av forntidens gudar, eller är de bara opportunister som griper tillfället i flykten? Svaret lär finnas i säkert förvar i den egyptiska sfinxens högra tass. Men de egyptiska myndigheterna vägrar tillåta en utgrävning….

Peter Krabbe

Annonser

En smygtitt in i Ondskans skafferi… Del 3. Makten.

Eu Babels torn

 

Vi har nu varit på besök i Ondskans kök för att se vilka häxbrygder som håller på att tillagas där. Men vem är kocken? Han står där tyvärr inte i sin vita utstyrsel med guldbroderat namn på bröstet. Istället är det svarta skuggor som ilar omkring och tisslar och tasslar. Vi äter lydigt upp maten utan att veta vad som hällts i grytorna och varför. Smakar det illa hoppas vi att det blir bättre imorgon. Men blir det så?

Vi vet nu med rimlig säkerhet att detta handlar om en kamp mellan två ideologier, det Goda mot det Onda, som pågått under större delen av vår civilisation. Men synen på vad som är gott och ont växlar beroende på vilken sida man företräder. Under kristendomens tid står dess värderingar, som vi ser det, för det goda, medan satanismen, dyrkan av Lucifer, står för det onda. Detta ifrågasätts alltmer inom den katolska kyrkan genom att jesuiterna nu närmar sig satanismen, det är ingen tillfällighet att dagens påve är jesuit.

Men motsättningarna är betydligt äldre än så, judendomens Gud har långt dessförinnan stått i motsats till både grekernas och romarnas mångfacetterade gudsdyrkan, där varje verksamhet hade en egen gudom. Sannolikt stod den judiska gudsuppfattningen i konflikt redan med babyloniernas och egyptiernas tro på solen, månen och stjärnorna som gudomliga, en tro som relaterades till astronomiska kunskaper som vi ännu inte har ursprunget till. Det är inte heller någon tillfällighet att pyramiden med det allseende ögat på toppen är symbol för den ondska som vi idag gärna sammanfattar under begreppet Illuminati. De egyptiska pyramiderna saknar sin toppsten, skall vi tro Edgar Cayce fanns där istället det faraoniska samhällets energikälla, kristallen som omvandlade solenergi till högteknologisk laserstrålning – det fruktade allseende ögat.

Illuminati har under de senaste 250 åren varit en vägvisare för Frimurarnas organisation. Pyramiden symboliserar deras uppbyggnad med kraftkällan i toppen, som förmedlar sig vidare nedåt till basen. Den kan då sägas vara demokratins motsats, i en demokrati förmedlas makten från basen upp till toppen istället. Illuminatis pyramid är en symbol för det totalitära samhället, där alla beslut tas på toppen av pyramiden. Vägen dit är oändligt lång och bara öppen för ett fåtal invigda.

Vi kan bara spekulera i vad judendomen tog med sig av den faraoniska ideologin vid flykten från fångenskapen i Egypten, men Moses som anses vara grundare av den judiska religionen, växte upp i det faraoniska hovet och fick tillgång till det äldsta faraoniska kunskapsarvet. Dessa erfarenheter finns inbakade i den judiska mysticismen som hemlighålls av rabbinerna än idag. Att det finns ett samband mellan dåtidens byggmästare, säkert i stor utsträckning judar, och senare tiders frimurare är ett rimligt antagande. Judendomen var under de tusen åren efter Moses hårt pressad mellan både den babyloniska och den egyptiska polyteistiska kulturen, konkretiserat genom den judiska fångenskapen i Egypten runt 1600 f.Kr. och i Babylonien runt 600 f.Kr. Kristendomens uppkomst långt senare upplevdes av judarna som ett hot mot deras egen trosuppfattning och de löften man ansåg sig ha från sin egen gud, en konflikt som blossat upp under de senaste tusen åren genom judarnas successivt förbättrade ställning i det västerländska samhället.

Islam som i sin tur introducerades flera århundraden efter kristendomen har fler likheter än olikheter med judendomen och kan ses mer som ett försök att bryta det maktmonopol som judendomens ställning gav upphov till. Under den moriska tiden i Spanien levde judar och muslimer i en relativt harmonisk symbios. Pyramidens maktstruktur snarare förstärktes i islam än det omvända.

En historisk brytpunkt är Illuminatis bildande av Adam Weishaupt år 1776. Där planeras den franska revolutionen, som kommer att öppna dörrarna i samhället för judarna. Allas lika rättigheter som ledord ger fria möjligheter för de tidigare hårt begränsade karriärmöjligheter som kungadömet infört. Frimurarlogerna växer snabbt i antal och inflytande med hjälp av judiskt kapital, Amschel Rothschild blir en central aktör och tar under 1800-talet ett fast grepp över världens finansmarknader. Amerika ligger öppet. Pyramiden blir där ett dolt samhällssystem, demokratin som lockade så många revolutionärer blir en fasad för ett monopolistiskt styre där det snabbt växande antalet storkapitalister i verkligheten tar makten. De militanta jesuiterna blandar sig med både judar och nobless i de hemlighetsfulla Frimurarlogerna och finner en konsensus i maktstrukturen.

Industrialismen ger en svindlande ekonomisk utveckling, men samtidigt ett lönesamhälle där de stora massorna kräver ökat inflytande och medbestämmande, något som naturligtvis är oacceptabelt i Pyramidens samhällssystem. Ondskan föds. Den skall användas för att kontrollera och styra de stora massorna, helst utan att de förstår det. Man skapar socialismen genom sina egna aktörer – Marx, Trotskij, Lenin med flera och genomför revolutioner för att göra sig kvitt det gamla feodalsamhällets styre och samtidigt ta kontroll över de nationella produktionsmedlen, som inpassas i monopolismens pyramid.

Framgångarna ger mersmak, genom styrda världskrig ställs målet mot det världsstyre som man drömt om i tre tusen år. Nationerna skall utplånas och ersättas av en världsregering och en religion (om den nu behövs) samtidigt som befolkningen skall formas efter pyramiden, med trälar i botten och eliten i toppen. Har man då nått sitt mål?

Nja, kristendomen har fått tid att bygga sin egen maktstruktur under tusen år och därmed blivit en av världens rikaste institutioner. Den måste krossas, den enda godtagbara religionen är den monoteistiska judendomen, men den skall inte vara var mans rättighet utan elitens privilegium. Så till att börja med får valet bli islam, som ju bygger på samma pyramid, men lite längre ner. Jesuiterna får uppdraget att avskaffa sin egen religion i utbyte mot en plats i toppen på den nya och mer åtråvärda världsreligionen. Moskéer byggs över hela världen och kyrkorna rivs efter hand. Torah och Koranen är samstämmiga – döda de kristna, som står i vägen för världsherraväldet. Men hur skall man klara av kineserna, vars ekonomiska styrka växer i svindlande takt tillsammans med en skrämmande befolkningsökning?

Kanske är det där vi är idag. Kanske är det också tröskeln som Ondskan aldrig kommer över. Kinas ekonomiska framgångar kombinerat med Zuckerbergs misstag att lansera Internet får till sist massorna att inse att de är lurade, att de kommer att ersättas av robotar, steriliseras för att inte kunna fortplanta sig och – om det inte går fort nog – avlivas som viljelös boskap.

När EU skall bygga sin förvaltningsbyggnad i Strasbourg gör man det som en moderniserad variant av Babels torn. Varför gör ett förmodat kristet EU ett byggprojekt av Nebukadnessar II från 600 f.Kr, helgat åt solguden Marduk, till sin symbolbyggnad? Babyloniernas religion innehöll avgudadyrkan, sexuella riter och barnoffer, kallas i Bibeln för den babyloniska skökan och ger oss odiskutabla associationer till dagens satanism. Judarnas babyloniska fångenskap, då den judiska eliten tvingades i exil till Babylon, inföll samtidigt som Babels torn byggdes. Den judiske profeten Daniel blev en högt uppsatt administratör vid Nebukadnessars hov och hans tankar finns utförligt skildrade i Bibeln.

Är det de tankar som formades i Babylon som nu styr vårt kristna samhälle mot sin motsats, ett satanistiskt samhälle med världsherravälde som mål? Marduk sågs som skapare av himlarna och jorden och kan gott ses som kristendomens Antikrist. Illuminati, som bär dessa tankar vidare till vår tid, har satt avtryck vid bildandet av USA genom det amerikanska statssigillet, som förutom pyramiden med det allseende ögat innehåller texterna Annuit Coeptis och Novus Ordo Seclorum. Den första texten anknyter till den romerske poeten Publius Vergilius Maros text Allsmäktige Jupiter har gynnat mina djärva företag, medan den andra anses syfta på den nya världsordning som vi nu står inför införandet av.

Vi kan då konstatera att de krafter som vårt kristna samhälle betraktar som Ondskan inte bara finns inom det amerikanska och israeliska samhället, utan i lika hög grad inom EU och våra egna administrationer. Av någon märklig anledning tycks vi vara blinda inför de mest uppenbara symbolhandlingar, att bygga EU:s förvaltningsbyggnad som en satanistisk symbol borde väcka åtminstone någon, lika mycket som den nyligen uppförda glaspyramiden som entré till det församlade kulturarvets främsta utställning Louvren i Paris. När dessutom en av kristendomens främsta kyrkor, Notre Dame i Paris rivs som brandoffer till satanismen, är det fortfarande ingen som reagerar. Inte heller när tusentals andra kyrkor i Frankrike och Tyskland vandaliseras orkar någon reagera.

Är vi med andra ord beredda att acceptera att kristenheten utplånas framför våra ögon till förmån för det ultimata totalitära, globala envärldssamhället utan att protestera? I Bibeln hävdas att Gud avbröt byggandet av Babels torn genom att skapa språkförbistring mellan byggnadsarbetarna. De skulle inte kunna förstå varandra. När vi ser på vad som händer idag ligger det närmare till hands att inse att bästa sättet att krossa ett samhälle är just att åstadkomma en mångkultur genom invandring som gör att inte heller vi förstår varandra, att understödja kaos genom våld och sexuella perversioner och ur detta kaos skapa ordning genom totalitär makt. Varför låter vi det ske?

Peter Krabbe

Denna artikel är ett diskussionsunderlag och bygger inte på verifierbara fakta. Framförda slutsatser är mina egna.

En smygtitt in i Ondskans skafferi…. Del 2. Krigen.

USAF Goldfein

 

Vi skall fortsätta titten in i ondskans skafferi som erbjudits oss av NASA:s chefsforskare Dennis Bushnell, genom det föredrag han höll för den amerikanska försvarsindustrin år 2001. Det är naturligtvis betydligt svårare att få grepp om dagens situation vad gäller en i alla avseenden hemligstämplad verksamhet som krigsindustrin, än för den civila sektorn med sina telecom- och robotprodukter, vars alster är avsedda att kunna säljas till oss som potentiella nyttjare.

Bushnell pekar ändå på en framtid med en radikalt annorlunda krigsindustri. Dagens arméer med stridsvagnar, fotsoldater, lång- och kortdistansmissiler, stridsflygplan med hangarfartyg m.m. framstår redan som medeltida i jämförelse med framtidens krigsföring. Ändå kommer vi under överskådlig framtid att få leva vidare med de konventionella arméernas hot hängande över oss. Orsakerna är flera. En av de mest cyniska är att bara denna krigsform ger ”resultat” vad gäller befolkningsminskning, bara under 1900-talet har över 100 miljoner människor blivit offer för medvetet igångsatta krigshandlingar. En annan är att krigsindustrin ser sig själv som en viktig sysselsättningsfaktor i de länder som kan kallas de aggressiva, genom att bedriva krig i en form som krossar all infrastruktur i de drabbade länderna. Samtidigt garanteras då segraren rätten att återuppbygga samhället med hjälp av sin egen industri, hela den kombinerade vapenindustrin och de civila tillverknings- och agro-industrierna blir därmed en lysande affär för aggressorn. Inhemska verksamheter kan utplånas och ersättas med de av segrarmaktens konkurrenter som av självklara skäl tidigare hållits utanför.

Ett land som USA skulle stå sig slätt utan denna ”näringsverksamhet”. Så länge som krigen kan bedrivas långt utanför landets gränser och den egna industrin är ohotad är krigen en affärsidé som genom sin destruktivitet ständigt ger nya uppdrag till hemmaindustrin. När Trump vill spara pengar genom att satsa på det betydligt billigare Rymdens Krig, står han inte oemotsagd i kongressen. Dels blir USA möjligt att angripa från ovan när tekniken anammats även av konkurrenterna, dels saknas möjligheten att erövra territorium. Globalismen är än så länge ett bättre vapen…

När globalismens företrädare hävdar att en världsregering skulle innebära slutet på alla krig är det naturligtvis rent nonsens. Det handlar bara om att definiera om territoriella konflikter till kulturellt och ekonomiskt betingade uppror mot en centralmakt, som hävdar härskarens rätt till alla världens råvarutillgångar utan att behöva diskutera nedärvda rättigheter eller lokalbefolkningens anspråk. Ett genomförande av globalismen skulle innebära den största stölden av enskild och nationell egendom i världshistorien. Kommunismen bleknar i jämförelse.

Detta innebär också att framtidens krig inte kommer att vara riktade mot andra nationer i samma utsträckning som idag, utan mer mot civilbefolkningen i olika globala regioner. Att slå ner folkets protester och demonstrationer blir huvudsyftet för den militära makten. Frankrike är ett mycket tydligt exempel på hur man tänker sig denna utveckling. Macron inför lagar och kostnadshöjningar för individen i ett rasande tempo som urholkar såväl nationens som den enskildes ekonomi. Svaret blir massdemonstrationer, som skall slås ner av kravallpoliser med för syftet sofistikerad utrustning. Man söker det jämviktsläge där skadorna för de drabbade blir så stora att demonstrationerna uteblir. Dagens tårgasgranater och gummikulor kommer snart att ersättas av kemiska stridsmedel som paralyserar, förblindar och bryter ner den psykiska kampviljan. Vi kommer också att få se hur IT-samhällets civila funktioner kommer att användas för en krisrelaterad mind control i syfte att hålla demonstranterna hemma istället.

Kina har redan ett lasergevär i produktion som ger kravallpolisen möjligheter att antända föremål – människor eller fordon – på tusen meters avstånd. Vi kan lätt föreställa oss vilken panik detta skulle skapa i en demonstrerande folkmassa. En mjukisvariant som redan finns är ett vapen som ger en outhärdlig värmekänsla på demonstrantens hud. I USA är man långt framme med vad man kallar Directed Energy Weapons (DEW), som på samma sätt antänder och förintar både människor och materia, allt på betryggande avstånd från objektet. Tillförlitligt bildmaterial från bränderna i Kalifornien nyligen visar att DEW med stor sannolikhet användes för att pulvrisera både hus, människor och bilar. Temperaturer på flera tusen grader har noterats i efteranalyserna av brandförloppen, temperaturer som ligger långt över de möjliga i en vanlig skogsbrand. Dessa dödsstrålar avfyras i dagsläget från olika former av flygplan, men kommer i framtiden att kunna styras från satelliter på betydligt högre höjd och från positioner som bara kan bekämpas genom det framtida Rymdens krig. Att DEW användes för att antända ektakstolarna i kyrkan Notre Dame är än så länge en hypotes, men jag blir inte förvånad om den bekräftas. Det finns nämligen ingen annan möjlighet.

Men åter till Bushnell efter denna lilla utvikning. Han talar bl.a. om smart dust, partiklar av nanoformat som kan användas som sensorer och aggressorer och lätt sprids med vinden. En användning är som laddade moln som kan fås att detonera på kommando och därmed uppträda som för ögat osynliga bomber. En annan är att nanopartiklarna skall inandas av ”fienden” och programmeras för destruktion av kroppens olika funktioner. Vi står därmed inför en krigföring mot människor som vi inte kan se och därmed är försvarslösa inför. Det är givet att vi här har ett vapen med syfte att också begränsa befolkningstillväxten. När Bushnell skrev detta för tjugo år sedan var geoengineering i sin linda och att det finns ett samband mellan dagens utsläpp av aluminiumpartiklar från flygplan, HAARP och den elektromagnetiska laddningen av atmosfären kan knappast förbises. NASA har senare också bekräftat att man släpper ut lithium i jonosfären. Lithium påverkar vår tankeförmåga negativt genom att förändra nivåerna av serotonin och noradrenalin i det endokrina systemet, enkelt uttryckt – får oss att ifrågasätta mindre. Krig och befolkningskontroll går hand i hand när vår värld nu i snabb takt förses med ett omgivande spänningsfält som skall bli basen för den globala styrningen av telecom-industrins produkter, förarlösa flygplan och långdistansmissiler, förarlösa transportfordon på mark och registreringen av individernas rörelse- och tankemönster genom de chips som alla kommer att ha i framtiden. Vi skall inte kunna gömma oss någonstans på jorden, Maktens kontroll kommer att vara allestädes närvarande.

Det är ett välkänt faktum att elektriska spänningsfält avger värme. Det är därför en rimlig hypotes att elektrifieringen av vår atmosfär är den egentliga orsaken till den uppvärmning som man i förebyggande syfte kallar global warming och skyller på utsläpp av koldioxid istället. På kuppen tror man sig kunna stoppa industrialiseringen och tillväxten i Asien genom sina moralkakor. Bushnell har ett intressant diagram i sin presentation som visar hur USA:s ekonomiska andel av världens BNP då bedömdes bli år 2020 i de två alternativen låg resp. hög tillväxt. I det första alternativet håller USA jämna steg med Kina, i det andra har Kina fördubblat sin andel jämfört med USA. Scenariot är talande.

Det vi har att förhålla oss till idag är det faktum att USA behöver ett nytt krig för att hålla sin ekonomi och därmed sin krigsindustri rullande. Målet är Iran, även om Venezuela kan duga som förrätt. Att aktiviteterna nu ökar och att provokationerna kommer praktiskt taget dagligen tyder på att USA behöver utnyttja sin krigsmakt innan den blir för gammal, även om den nya teknologin ännu inte är helt färdig. Iran sköt förra veckan ner ett amerikanskt obemannat drönarflygplan över iranskt territorium och attackerna mot oljetankers i Hormuz-sundet har pågått en tid. De senare utförs sannolikt av Saudiarabien på uppdrag av USA. Trump framstår som patetisk när han varnar Iran för fräckheten att skjuta ner amerikanska spionplan över Iran, samtidigt som de forna allierade Japan och Tyskland reagerar starkt över de amerikanska provokationerna med oljetankers som sprängs och sätts i brand. Ett av dessa fartyg tillhör Japan. Istället för att klandra Iran som avsett, riktas alla anklagelser mot USA, som provokatör. Ingen annan än USA/Israel vill ha ett nytt krig i Mellanöstern, USA ser det däremot som en nödåtgärd för att fälla konkurrenter om den ekonomiska makten i världen i en kapplöpning som man håller på att förlora. Ett stopp för oljeexporten från Iran till Asien skulle lamslå världen ekonomiskt. En analys av Trumps agerande relativt det kommande presidentvalet är motiverad. Håller krigshökarna på att återta makten? Gäller det att lyda eller försvinna? Svaren lär komma under sommaren.

Peter Krabbe

bilden: US Air Force Chief of Staff General David L. Goldfein talar vid the Air Warfare Symposium on February 23, 2008. Image: U.S. Air Force. Goldfein är även ansvarig för väderkrigsprogrammet Owning the weather 2025. Vilar sionismens skugga fortfarande över Pentagon?

En smygtitt in i Ondskans skafferi…. Del 1. Individen

artificial-intelligence-2167835__340

 

När jag i den förra artikeln framförde förhoppningar om en ljusnande framtid, var det relaterat till att kampen mot globalismen började få framfart, de nationalistiska krafterna börjar samla sig och bilda en växande opposition. Ändå är det inte så många som fullt ut förstår vad ett globalistiskt herravälde faktiskt kommer att innebära för oss alla. En smygtitt på deras framtidsplaner gör det lite tydligare. Vi skall därför ta del av det diskussionsunderlag som NASA använder, upprättat av deras chefsforskare Dennis Bushnell. Underlaget presenterades på ett föredrag för den amerikanska försvarsindustrin år 2001. Det är en skrämmande framtid som visar sig.

NASA arbetar tillsammans med US Airforce och det amerikanska försvarsdepartementet (DOD) i det för oss alla korta tidsperspektivet år 2025. Den amerikanska krigsplaneringen går därvid parallellt med US Airforce program Owning the weather 2025, som innebär att krigshökarna i USA räknar med att till sina vapen kunna använda stormar, orkaner, torka, svält, jordbävningar, stormfloder och tsunamis m.m. som komplement till konventionella vapen. Geoengineering är en viktig komponent i detta, liksom elektromagnetisk styrning från stratosfären. Vi skall då betänka att de 25 år som då avsattes för utvecklingsarbetet, både inom NASA och USAF, under de återstående fem åren beräknas nå sitt slutmål. Vi är med andra ord långt framme i den process som dokumenten initialt beskriver. Oerhört mycket mer är redan på plats än vad vi har en aning om.

Man räknade med en svindlande snabb utveckling inom vad man kallar den teknologiska revolutionen för IT, Bio och Nano. Det som förr tog decennier att utveckla tar nu bara månader. Det innebär konkret att en sådan utveckling sker inom relativt slutna kretsar med specialkunskap och fri tillgång på kapital. Vi vet alla vilka kretsar detta handlar om. Som en motståndare ser man det faktum att jordens befolkning ökar med 2 miljoner människor varje vecka. Detta faktum ligger som en skugga över all planering idag.

Dagens människor kämpar mot sin oförmåga i samband med global uppvärmning (fake- skapat av bl.a. NASA), föroreningar av luft och miljö, avverkning av skogar och livsmiljöer, stora infrastrukturprojekt som dammbyggen m.m. I sin linda befinner sig försöken att lägga sig i evolutionen genom genmanipulering av foster och människokroppar samt mind control av barn under uppväxt. Detta gäller också styrd evolution genom kontrollerad rasblandning i syfte att skapa en enda människoras.

NASA oroar sig för att USA med 18% av världens BNP ”bara” har kontroll över 30% av världens forskning. Av dessa 30% sker 21% av forskningen inom storföretagens sfär och bara 9% är regeringsstyrt av USA (statistik från 2001). Detta är en sanning med modifikation eftersom stat och industri i USA är så sammanvävda genom Deep State att skillnaden knappast existerar i praktiken.

Att forskningen i Ryssland, Kina och övriga Asien numera dominerar utvecklingen kan jag förstå skrämmer vettet ur NASA. Forskningen om nanoteknik leds knappt av EU, framför Japan och USA. Trump har därför istället gett fri budget till USA:s forskning inom framtidens Space War, Rymdens krig.

Enligt NASA lever vi nu i IT-åldern, som får slutdatum år 2020. Därefter går vi in i Bio/ Nano-åldern under något decennium för att sedan hamna i den Virtuella tidsåldern. I grova drag kan IT + Bio/Nano beskrivas som automatiseringens tidsåldrar medan den Virtuella handlar om robotisering. Bio kännetecknas av ökad livslängd (för de utvalda) och genetiskt urval före födseln samt haven som näringskälla, Nano innebär tekniska landvinningar som kol-nanoteknik, ett material med en styrka som med 600 ggr överträffar dagens stål och djur som teknikproducenter (exempelvis kombinationen spindeltråd och fårmjölk som ger nanotrådar).

Vad har då NASA m.fl. i tankarna? Först och främst handlar det om styrningen av den enskilda människan. IT-tekniken skall ge möjlighet att kontrollera varje individ genom inplantat av chips, först motiverat av bekvämlighetsskäl och hälsokontroll, sedan av styrda impulser för tankekontroll och beteendekontroll. Vi har redan systemet i en primitivare form genom våra mobiler och datorer, där alla våra rörelser och beteendemönster kan registreras och påverkas. Idealet är när chipsen kan opereras in redan vid födseln, mobilen kan vi än så länge lägga ifrån oss. Vi börjar numera vänja oss vid att fråga Siri, som också avlyssnar våra samtal när hon så önskar och mobilen är i närheten. Framtidens människa står i ständig direktkontakt med Myndigheten, som också enkelt kan avsluta våra liv genom en impuls till hjärtat, om vi blir för besvärliga och inte svarar mot avsedd mind control. En digital ”hjärnatlas” är snart utarbetad, med hjälp av den kan uppkoppling ske till IT/AI (artificiell intelligens), resultatet blir att vi alltmer kommer att förlora kontrollen över våra egna hjärnor.

Skolor och universitet vill man avskaffa, istället skall all undervisning ske på distans genom webben. Den officiella motivationen för detta är att ”undervisningen” skall vara tillgänglig för alla. Genom uppkoppling direkt till hjärnan kan år av inlärning ersättas med några minuter. I själva verket handlar det naturligtvis om kontrollerad information och indoktrinering som ingen skall kunna undkomma. Vår värdegrund kan man se som en inspirationskälla för denna statskontrollerade ”utbildning”. Redan nu pågår försök med robotar som ersättning för lärare i skolsalarna. Eftersom man knappast kommer att klara ordningsproblemen i lärarlösa skolor är det enklare att ha skolsalen i hemmet. I alla NASA:s förslag är reducerade kostnader för samhället en motivation. Märkligt nog tycks behovet av sociala relationer saknas helt i deras framtidsvärld. Till år 2025 räknar man med att 40% av privata och 15% av allmänna skolor och universitet skall vara stängda. Det verkar inte sannolikt att övergången från människa till halv- eller helrobotar skall lyckas om inte en effektiv mind control sätts in redan nu. Man har i och för sig goda resultat på detta genom lanseringen av AGW om den globala uppvärmningen, där en stor del av mänskligheten fåtts att tro på att en helt naturlig företeelse är skapad av oss själva.

Man tror att en annan fördelning av utbildning, kunskaper och därmed initiativ kommer att utjämna levnadsstandard och ekonomiska förutsättningar globalt. I vårt perspektiv är det ytterligt naivt att tro att historiska och religiösa motsättningar skulle gå att påverka till förmån för ett konfliktfritt samhälle. Det skulle i så fall förutsätta en global massindoktrinering av kolossalformat och med omedelbar verkan över hela planeten. I NASA:s värld är det givet att styrningen av det globala idealsamhället sker genom amerikansk försorg och på uppdrag av landets finansiella och industriella oligarki, men detta är med nuvarande utveckling långtifrån säkert. Som statistiken ovan visar är inte USA ensamma på scenen längre. Den framtida krigsplaneringen är därför väsentlig för NASA. Vi skall därför i kommande artikel se närmare på vad som mer ryms i detta djävulens skafferi.

Istället går vi vidare till några ord om den virtuella tidsåldern, robotarnas planerade entré i människornas värld.

Man skiljer på två typer av robotar, de traditionella som programmeras för enklare sysslor, exempelvis industrirobotar, och de självlärande som kan korrigera och utöka sitt kunnande. En djurliknande fyrfotarobot som klarade att gå i ojämn terräng presenterades nyligen. Vid ett försök att sparka omkull den använder den sin erfarenhet för att återta balansen och undvika att falla. Den kan då lösa oväntade situationer. Det är denna senare som kan komma att konkurrera med människan om arbetsuppgifterna i det dagliga livet. Till och med NASA hyser betänkligheter inför dessa robotars möjligheter att utveckla en intelligens som kan överträffa människans. De bör kunna klara att reproducera sig själva och kapa banden till sin skapare. Alla förstår säkert riskerna när dessa sätts in i människans ställe som fotsoldater, ordningsmakt eller andra stridsfunktioner, där de fattar beslut som saknar emotionell förankring. Utrustade med de laservapen som redan finns saknas möjligheter för framtidens demonstranter att föra en dialog. Maktens perfekta redskap – men till sist kanske de vänder sig mot Makten istället?

Alltför få reflekterar över hur denna ekvation skall gå ihop – när våra arbetsplatser övertas av automatisering och robotar som arbetar dygnet runt utan att ställa krav, förstår vi att industrin gör stora vinster. Men när jordens befolkning samtidigt växer utan att nya försörjningsmöjligheter skapas, återstår bara alternativet att radikalt minska denna befolkning. Globalismens ideal är att 10 miljarder människor skall bli 1 miljard istället. Denna process pågår redan i många skilda sammanhang, inbakat i globalismens agenda – sterilisering genom mat, läkemedel och könsbyten, upplösning av familjebegreppet och främjande av homosexualitet, manipulerade födoämnen och livsavkortande mediciner m.m. När man talar om en basal välfärd avser man dem som kommer att tillåtas finnas kvar på en låg ekonomisk nivå, samtidigt som den styrande klassen kommer att vältra sig i överflöd. IT-samhällets kontroll över individen kommer inte att ge några möjligheter att komma undan.

Allt detta kanske låter som science fiction, men är faktiskt en konkret verklighet och i de fall den inte redan är förverkligad kommer den att bli det inom en mycket nära framtid. Avgörande kommer att bli globalismens ställning i samhällsutvecklingen, bara ett starkt nätverk av självständiga nationer kan stoppa eller fördröja utvecklingen. Vi har gjort vårt EU-val och det räckte inte. Vi har gjort vårt nationella val och det räckte inte heller. Bara en försvinnande liten del av våra politiker vet vad globalismen egentligen innebär. År 2025 står vi inför en mycket annorlunda situation, en situation som vi varken kan stoppa eller bromsa. Vägen dit är kort. Bara eftertankens kranka blekhet återstår.

Peter Krabbe

Kommer vi att rösta för en bättre värld om två veckor? Eller är det bra som det är?

kravallpolis

 

Med två veckor kvar till EU-valet tilltar nervositeten hos etablissemanget. Skall man lyckas behålla greppet över människorna eller kommer den våg av ökad medvetenhet och frihetslängtan, som nu växer sig allt större, att svepa bort de onda krafter som vill se oss mentalt fängslade i sina system?

Blev lanseringen av internet i själva verket dödsdomen för det trägna arbete mot en totalitär världsstat som man arbetat med under de senaste hundrafemtio åren? Denna möjlighet att plötsligt skaffa sig alternativ information, alternativa kunskaper och därmed öppna den smala springan mellan gardinerna för att kunna se ut, hotar nu att krossa drömmen om världsherravälde. Inte ens Amchel  Rothschild, som under 1800-talet byggde upp sitt världsvida finansimperium, kunde föreställa sig att den media som han öppet förklarade var nödvändigt att behärska, skulle få en annan form i framtiden än tidningar, böcker och den då fortfarande okända filmduken. Att alla människor som ville det skulle kunna skicka sina åsikter, meddelanden och bilda opinionsgrupper genom en knapptryckning ut i en cyberrymd, där ingen åsiktspolis skulle kunna stoppa dem!

Idag försöker man desperat hitta metoder för att krossa denna förfärliga och samhällsomstörtande frihet, som aldrig skulle ha funnits. Förr var allting så enkelt, bara att skicka ut kravallpolisen för att banka in lydnaden med batonger i skallen på människor som inbillade sig att de hade rätten till en åsikt. Macron i Frankrike tror fortfarande, trots sin ungdom, att denna metod är användbar. De svarta robotliknande maktens soldater utan ansikte, med rätt att slå ner civila är numera ett permanent inslag i Paris stadsbild. Vi kommer ändå snart att få se att den metoden är historia.

Inte ens censur fungerar längre. Cyberrymden är för stor. De små partiklar som bär våra meddelanden letar sig fram överallt, de går inte att stoppa. Kanske till och med våra förfäder avbryter sin själavandring för att läsa av den ofattbara mängden budskap som bombarderar dem i sin himmel. Det gäller bara att hitta den rätta frekvensen…

Nej, effektivast är säkert att krossa den enskilda individen genom att ta bort hans möjligheter att överleva. Utan inkomster ingen mat, ingen bostad och ingen internetuppkoppling. Utan familj och vänner kan ingen leva (fast hunden blir svår att övertala). Så gör alla arbetsplatser statliga eller kommunala, inför yttrandeförbud genom obligatorisk Värdegrund, konfiskera all privat egendom och avskaffa arvsrätten, så går det nog till slut. Men det är arbetskrävande.

Stora grepp behövs också. Avskaffa rätten att flyga och köra bil, så minskar man kontaktytorna och mötena mellan dem som fortfarande tror på tanken att man behöver prata med varandra. Fast risken är förstås stor att alla då istället samlas på gator och torg, vi vill ju inte heller ha demonstrationer eller människor som pratar i grupper. Macron har infört en spray som gör att alla demonstranter kan identifieras vid hemmarazzior efteråt. Väldigt praktiskt, alla behöver inte gripas på samma gång. Påhittig karl, den där Macron!

Det är också ett problem att det alltid finns folk som inte kan hålla tyst, utan berättar sådant som samhället tydligt förklarat är belagt med hårda straff att avslöja. Det hjälper tydligen inte att kalla alla för Konspirationsteoretiker, de fortsätter att gå till sina arbetsplatser och pladdra under kafferasten. Hur skall man kunna styra världen när det finns människor som ostraffat påstår att klimatet kommer att bli kallare, att havsnivåerna sjunker istället för att stiga som det är bestämt, att isbjörnarna är fler än någonsin, att man blir sjukare av att äta glyfosat, att man blir dement av att andas in aluminium och barium, att cancer går att bota utan kemikalier och tusentals andra dumheter? Vi behöver ju 5G och microchips så folk slipper att gå vilse, mentalt och fysiskt. Är det då så farligt att några blir sjuka eller dör lite tidigare, man får ta det onda med det goda.

Ännu värre är det med dem som inte förstår att Ryssland måste krossas med kärnvapen och Kina med handelsblockader. Att NATO behöver försvara oss genom att omringa Moskva med missiler, att all olja i Mellanöstern tillhör USA (man glömde bara att lägga in det i sin konstitution). Vi skall vara glada för att USA utökar sina militärallianser med Brasilien, Colombia, Japan, Sydkorea, Australien och 17 andra länder samtidigt som de fredliga länderna Ukraina och Georgien får vara med i NATO. Vilken härlig världsallians, bra bäddat för ett nytt världskrig som utplånar Kina och Ryssland. Samtidigt blir man av med några miljarder av jordens befolkning, bra tänkt!

Ni måste lita på Stefan Löfven när han säger att nationalism är ett hot mot demokratin och att alla partier till höger om centerpartiet är högerextremister. Fast om kommunisterna egentligen är vänsterextremister, finns det ju nästan bara socialdemokrater kvar som är normala. Bönderna i Centerpartiet borde väl vara nationalister, eftersom de bara kan bruka sina svenska jordar? Utan svenska åkrar inga svenska bönder. De är säkert högerextremister de också, alla utom Annie Lööf. Fast varför heter Löfvens parti Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti om man inte är nationalister? Är vi lurade? Sverige och demokrati i samma partinamn?  Det är nog dags att byta namn till Internationella Mångfaldspartiet. Låter väl bra? Ledningen garanteras bra avtal med globalisterna och en plats i världsregeringen.

Nigel Farage gav i några intervjuer med Alex Jones uttryck för sina tvivel mot den agenda som representeras av Globalismen och New World Order, internationellt flitigt använda begrepp. Om man inte är nationalist måste man nämligen vara globalist, något annat finns inte. Till allas förvåning gick flera judiska organisationer ut med protester mot användningen av ord som globalism och NWO, de anses vara antisemitiska, trots att Farage aldrig nämnt ordet jude i sina resonemang. Så nu är man antisemitisk om man är nationalist och inte tycker om dess motsats globalism, samtidigt är man demokrat och alls inte fascist bara för att man vill utplåna nationerna med hjälp av svartklädda robotar,  tårgas och gummikulor. Ja, vissa av nationerna, förstås.

Farage konstaterar också att EU är det avgörande experimentet som skall visa om det går att utplåna nationerna till förmån för ett – självklart – demokratiskt världsstyre. Problemet är bara att det ryms inte så många i världsstyrets ledningscentral, så platserna är starkt begränsade. För enkelhetens skull får de som redan sitter där själva välja sina efterträdare, men vi kan läsa i tidningarna om deras enastående meriter. Det är ju också en form av demokrati. Vissa vet mer än andra, det får man faktiskt acceptera.

Det är detta som ni skall rösta om den 26 maj. Antingen är ni en Sverigeälskande nationalistisk och antisemitisk fascist-rasist-nazist eller så är ni en globaldemokrat med makt att rösta bort vår kultur till förmån för en internationell mångkultur, som alla väl förstår är bättre!

Hoppas att ni inte blev alltför trötta i huvudet av denna ironiska retorik, men faktum är att i framtiden kommer bara kritik i form av satir att tillåtas. Så försök vänja er och lycka till med valet!

Peter Krabbe

bilden: Globalismens ordningsmakt – för att skydda oss mot oss själva.

Kommer Frankrikes väg också att bli EU:s?

Sparks fill the air as Paris Fire brigade members spray water to extinguish flames as the Notre Dame Cathedral burns in Paris

 

I torsdags var det dags för Macrons – av branden i Notre Dame uppskjutna – tal att sändas i fransk media. Mycket av innehållet hade redan läckts ut i förväg, så resultatet blev en axelryckning. Fransmännen börjar lära känna sin härskare och hans ambitioner. ”Jag frågade mig själv: Borde vi stoppa allting som har uppnåtts de senaste två åren? Gick vi i fel riktning? Jag tror tvärtom det motsatta! / Macron 2019-04-25.” Macrons envishet och arrogans får fransmännen att sucka djupt. Han tänker fullfölja sin agenda under de tre år han har kvar vid makten. Om inte militären ingriper…

Konkret handlar hans nya löften om skattesänkningar för den arbetande medelklassen i storleken 50 miljarder, varav det mesta kommer att betalas genom några symboliska skattehöjningar för näringslivet och framför allt genom en nedskärning av den sociala sektorn med sjukvård, äldrevård och skolor. De icke produktiva i samhället kommer att få det svårt medan de som är villiga att arbeta mer kan få det lite bättre.

Problemet för Macron är att ingen längre litar på denna pratkvarn, på känt socialistiskt manér utlovas reformerna lagom till mandatperiodens slut, inte per omgående. Alla inser att eventuella förbättringar istället kommer att bli valfläsk i nästa val istället, för att därefter skjutas ytterligare till en obestämd framtid. Där har svensk och fransk politik mycket gemensamt. Under tiden kan Macron arbeta i lugn och ro med att byta ut administrationens oliktänkande till sina egna. Förutsatt att han får sitta kvar…

Intet nytt under solen således, men Macron tror att han nu får lugnet tillbaks inför EU-valet, där hans parti skall göra sin debut. Det kommer han inte att få, redan idag lördag återkommer Gula Västarna på gator och torg. Tre fjärdedelar av den franska befolkningen ser negativt på sin president och tvivlar på goda grunder på hans egentliga syften. Förhållandet är ju detsamma med Löfvén i Sverige, men skillnaden är att Macron har majoritet i sitt parlament, vilket Löfvén inte har. Löfvén måste förhandla om kontroversiella frågor, medan Macron spottar ur sig nya lagar helt oemotsagd, han är i praktiken en envåldshärskare under sin mandatperiod.

Hans ambitioner för EU är därför oroväckande och det är säkert lockande för den hittillsvarande globalistiska majoriteten att nyttja hans tjänster. Man får nog vara glad för att Storbritannien stannar kvar i EU det närmaste halvåret, eftersom det mesta tyder på att Nigel Farage och hans UKIP kommer att lyftas fram av de brittiska väljarna. Deras hjälp kommer att behövas för att få balansen att svänga till förmån för nationalismen och demokratin. I ett EU utan Merkel och med Brexit genomfört kommer vi att få dras med Macron på TV-skärmarna lika ofta som med Greta. Milda makter! Två spelare i samma lag men ack så olika.

Annie Lööf gjorde igår ett uttalande i TV att man borde rösta för Centern för att rädda demokratin, hotet skulle bestå av högerpopulismen. Det är då värt att upplysa om att Lööf är samma andas barn som Macron. Denna anda innebär att vi skall gå mot en centralstyrd värld, där demokratin är ett minne blott. Det innebär ett totalitärt system, inte demokrati. Populism innebär, som ordet tydligt betonar, folkets inflytande – inte maktapparatens. Demokratin finns i det lokala självstyret, inte i en värld utan gränser. Nationalism är en förutsättning för demokrati, inte tvärtom. Är det så lätt att lura det svenska folket?

 

Eftersnacket under den gångna veckan har annars naturligtvis handlat om branden i Notre Dame i Paris, dess skadeverkningar och orsaker. Chocken har avlösts av eftertanke och rädsla inför framtiden. De som månar om kristendomens kulturbyggnader har plötsligt fått klart för sig att kyrkorna i Frankrike inte ägs av Kyrkan, utan av den franska staten, detta sedan mer än 100 år tillbaks. I en tid då allt fler kyrkor ödeläggs eller vandaliseras av islamister eller deras uppdragsgivare, tvingas man inse att det nu är en politisk fråga i vad mån staten väljer att reparera eller återuppbygga igen. Den politiska attityd som nu växer fram är att det inte är självklart att dessa kyrkor skall vara förbehållna just kristendomen. Notre Dame kommer att bli det första praktikfallet i större skala för denna nya attityd. Att både judar och muslimer jublar är därmed inte förvånande, inte heller att kyrkobränningarna kommer att bli vardagsmat framöver. Försöket att bränna ner St Sulpice i Paris, som jag rapporterat om för några veckor sedan tystades snabbt ner av media. Nu står det klart att elden anlades av en illegal, muslimsk invandrare. Där ingrep brandkåren efter fem minuter och räddade kyrkan, vid Notre Dame väntade man för säkerhets skull i närmare en timme…

Bli inte förvånade om den fallna spiran på Notre Dame ersätts med en modern minaret. Förslag finns redan…

Peter Krabbe                                                                   Foto: Notre Dame / Atlantic

Demokratins svanesång?

Kina EU

 

Mycket står på spel för globalisterna inför det annalkande EU-valet. Man riskerar helt enkelt att tappa hela sin agenda genom att tvingas ta två steg bakåt, kanske till och med på ett sätt som gör det omöjligt att vinna kapplöpningen mot den växande nationalismen. Den senare surfar med hög fart på internets utveckling och sociala medias informationsspridning över hela världen, en utveckling som lär bli omöjlig att stoppa, oavsett försöken att censurera och begränsa såväl nyhetsmaterial som oönskade åsikter om aktuella politiska agendor.

EU är i själva verket globalismens flaggskepp, med ett Brexit – framröstat av folket – förlorar hela projektet sin trovärdighet och dess verkliga avsikter blottas alltför tydligt bakom spillrorna av det sammanfallande skrovet. Att fördröja Brexit och därmed åtminstone stoppa sönderfallet tills nya åtgärder kan tas fram som räddar EU, blir därför fundamentalt för globalisternas fortsatta agerande. Den viktigaste av sådana åtgärder är naturligtvis att få tiden att gå så att en ny folkomröstning i Storbritannien blir motiverad. Det förvånar därför inte att globalisten Theresa May nu i sista minuten beslutat tillsammans med EU:s ledare om att uppskjuta utträdet till kommande höst. Enligt hittills gällande avtal skulle Storbritannien vara ute ur EU idag, lördagen den 13 april. Om det finns en tidsgräns för kravet att genomföra resultatet av en folkomröstning vet jag inte, men någon form av öppning där ser man säkerligen. Att en ny folkomröstning kommer att manipuleras till önskat resultat lär vara bortom allt tvivel. Insatserna är höga för globalismen. Det nya avtalet kommer att innebära att Storbritannien står utanför det politiska samarbetet, men deltar i det ekonomiska och handelsrelaterade. En önskedröm för Macron men en mardröm för Merkel och övriga EU-länder som är chockade över det franska storhetsvansinnet.

Tendensen är tydlig i Europa nu, demokratin får stryka på foten till förmån för införandet av den nya totalitära världsregeringen. Detta märks inte minst i Frankrike, som jag rapporterat mycket om de senaste veckorna. Macron styrs helt av finans- och företagskarteller av känt märke. Men varifrån kommer då denna Brexit-räddning på mållinjen?

För mig är det ingen tvekan om att det finns ett starkt samband med det lägliga statsbesöket av Kinas Xi Jinping, som jag skrivit om i föregående artikel. Han besökte under förra veckan inte bara Frankrike, utan också Italien, Tyskland och givetvis EU:s högkvarter i Bryssel. Den officiella anledningen till besöket var att stärka handelsförbindelserna mellan EU och Kina under devisen den nya sidenvägen, ett gigantiskt projekt med syfte att sammanlänka väst med öst. Kinas framtid ligger i en fri handel med övriga världen. I den världen förutsätts Storbritannien tillhöra EU. Det vore kontraproduktivt för Kina om Storbritannien istället skulle bilda ett kokurrerande handelsblock med ett USA, som har all anledning att se upp för Kinas växande dominans inom handel och ekonomi. Storbritanniens inflytande över f.d. kronkolonin Hongkong skrämmer fortfarande kineserna.

Med sig i godispåsen hade Xi bl.a. en jätteorder till Airbus, värd 35 miljarder dollar. Airbus är ett EU-projekt med tillverkning i Frankrike (40%), Tyskland (40%) och Storbritannien (20%). Brexit innebär ett hot mot denna tillverkning, som också kommer att innefatta sammansättning av plan i Kina. Airbus ägs av vapentillverkaren EADS, som bl.a. genom brittiska BAE är storägare i SAAB:s flygplanstillverkning. Vi kommer att få se stora kinesiska uppköp i detta bolag i framtiden.

Det är ett välkänt faktum att många förespråkare för den angloamerikanska globalistagendan ser Kina som ett föredöme. Man förenar ett totalitärt system med en kontrollerad arbetsmarknad, där befolkningen får vad den behöver, men inte mer. Vinsterna går till den styrande eliten. Om denna symboliserar staten eller företagsmonopolen är egalt, i globalismens värld är det samma intressen som styr båda. Det har länge varit den sionistiska finansoligarkins våta dröm att behärska Kina, men det kinesiska kynnet viker inte ner sig för främmande intressen. Macrons fjäskande och svansande inför Xi ger ett tydligt bildbevis på att Macron har uppdraget att närma dessa två system till varandra. Hans uppvisning i konsten att krossa det franska folket med polis- och militärmakt kan vi se som ett måste för att övertyga Xi om att EU är att lita på som framtidspartner i världsekonomin. Till och med Merkel får skrämselhicka av Macrons uppvisning och uttalar sig nu förargat om Macron som EU:s självutnämnde furste.

Det är ingen tvekan om att Kina har framfört starka önskemål om att Storbritannien stannar i EU, för att bli partner i det samarbete som planerats under det senaste decenniet. Brexit ses som ett olycksfall i arbetet, som behöver åtgärdas. Folkets vilja. Det räknas inte i Kina. Om Brexit raderas och Macron får fortsätta med sina fascistfasoner i Frankrike och – som jag tror var planerat redan från början – även i resten av EU efter sina fem år på hemmaplan, så har vi definitivt inlett resan från demokrati mot det globala totalitära systemet. I USA kan Deep State lugnt vänta ut Trump för att sedan haka på i den avgörande kampen om vem som skall styra den framtida världen – kineserna eller sionisterna. Så ser tyvärr min dystra framtidsprognos ut. Låt oss hoppas att jag har fel….

Det är troligt att man lagt även Ryssland åt sidan, med samma motivation som för Trump – Putin kommer inte att sitta i evighet. När han avgår är allt förberett för en integration av Ryssland i ett Eurasia av ovan skisserad modell. De judiska intressena i alla länder söder om Ryssland, från Ukraina till kinesiska gränsen, stärks för var dag. Städer som Astana i Kazakstan, med strategiskt läge vid den nya sidenvägen kommer att visa prov på en samarbetsmodell, där de religiösa intressena från judar, muslimer, sekulära och nygamla religioner som ryskt ortodoxt kristna och lotusreligioner, kan vävas samman i fredlig samvaro. Men förutsättningen är det totalitära styret, att religionerna berövas allt värdsligt inflytande under en stark maktapparat. Det är den processen som vi nu ser påbörjas på allvar. Där ligger också den avgörande konflikten, eftersom sionismen står på religiös grund, till skillnad från buddhismen som i Kina reducerats till en dekoration.

Var står då lilla Sverige i allt detta? Som västland tillhör vi den sionistiska globalismens kulturområde. Vi tillhör det EU som man med alla medel tänker sig skall behållas. Vi behövs inte som nation, enligt externa bedömare. Vi syns med andra ord i den lilla virvel som bildas när badvattnet rinner ut i avloppet. För femtio år sedan fanns det två fria, starka och demokratiska nationer i världen som alla såg upp till – det var Schweiz och Sverige, så lika att de kroniskt förväxlades med varandra internationellt.

Schweiz står idag starkare än någonsin, och kommer aldrig att förlora varken status eller särart. Landet kommer att finnas kvar som ett historiskt monument över demokrati och folkvilja, hur än världen i övrigt förändras. Som en ö i en ocean.

I Sverige har vi genom att blint välja ledare som knappast klarat sig igenom skolan och skjutsat vårt land hit och dit i förvirrade försök att vara alla till lags, bäddat för vår egen undergång. Genom godhetsknarkande och värdegrundsindoktrinering har vi blivit ett lätt byte för globalismen. Inget annat land lär kunna visa upp en 85-procentig övervikt för införandet av den totalitära staten bland sina politiker, medvetet eller omedvetet. Vi förstår inte ens att det förhåller sig så. Vi låter vårt land bli en modell för avskaffandet av demokratin och accepterar villigt att hela vårt samhällsbygge rasar samman i enlighet med globalismens agenda. Folkutbyte, rättsanarki, nedmontering av socialsystem och välfärd, utplåning av såväl kapital- som realtillgångar, allt i syfte att visa världen att våra sympatier för dess fattiga motiverar att vi utplånar oss själva. Rädda sig den som kan. Men vi var i alla fall GODA.

Så, kära vänner, stöd de nationalistiska partierna i EU-valet! Det är kanske den sista möjligheten att ändra kurs i syfte att rädda västvärldens demokratier. Försök se vems ansikte som finns bakom masken! Börja med Annie Lööf…

Peter Krabbe

Bild: Francois Mori/AP/TT

Epilog Frankrike, ouverture Eurasia…

Xi Jinping

Så är det då dags för den sista direktrapporten från Frankrike innan valet. Denna helgen har präglats av besvikelse och vanmakt. I Paris stod i lördags slaget om Place de Trocadero, med Eiffeltornet som bakgrund. Macron vann igen. Tusentals poliser bildade kedja och motade bort demonstranterna i en aktion, denna gången utan våld, ungefär som man föser ut badvattnet till avloppet. Trocadero tillhör de platser som man utan större motstånd i Nationalförsamlingen belägger med uppehållsförbud och demonstrationsförbud. Allmänna platser där parisarna rört sig fritt i alla tider sedan franska revolutionen. Vreden kokar under ytan.

I flera landsbygdsstäder som Bordeaux, Marseilles och Nice går det hett till och kampen fortsätter med bränder och skadegörelse, riktad mot banker och lyxbutiker. I andra delar av landet ockuperar man rondeller i vägkorsningarna och viftar med franska flaggor och allt som är gult. Stämningen är där närmast uppsluppen, man förväntas lägga en gul väst eller T-shirt i vindrutan och tuta vid passagen. Som belöning får man hurrarop och glada viftningar till svar.

Opinionsundersökningarna inför EU-valet visar dött lopp mellan Macron och hans parti La Republique En Marche och Marine Le Pen med Rassemblement National, 26% var. Den övriga halvan delas av ett flertal småpartier, störst där är socialisterna med 16%. Även konservativa och Gula Västarnas ofullgångna partikonstellationer hamnar i den halvan. Samordning och organisation saknas. Vad undersökningen egentligen visar är att rörelsen de Gula Västarna omfattar hela det franska folket, oavsett partisympatier och från höger till vänster. Det är helt enkelt för eller emot Macron. En överväldigande majoritet är emot. Resultatet blir att Frankrike kommer att skicka representanter till EU som i sin sammansättning avviker helt från Nationalförsamlingens. En utveckling efter två års maktinnehav för Macron som kommer att bli historisk, dock inte på det sätt som han hade förväntat sig….

Kinas statsbesök i Frankrike med överläggningar i Monaco, Nice och Paris mellan Xi Jinping och Macron avlöpte positivt för båda parter och utan intermesson. Kina har lagt en beställning hos den franska flygplanstillverkaren Airbus på 300(!) flygplan till en kostnad av svindlande 35 miljarder dollar. Därutöver har containertillverkaren CMA-CGM fått en kinesisk order på containerkranar till de kinesiska hamnarna som är värd 1,2 miljarder euro. Släng dig i väggen, Kiviks marknad!

Kinas affärer ligger officiellt inom konceptet Den Nya Sidenvägen, att förbättra handelsvägarna mellan Kina och Europa. Vad Kina egentligen gör är att köpa upp stora delar av Europas näringsliv och sammansvetsa det med Kinas eget. Vi har själva sett exemplet med Volvo. Frankrike är viktigt för Kina också genom det franska greppet över ett Afrika, där Kina gärna ser en framtida expansion.

Det är ingen tvekan om att världen i framtiden kommer att ha fokus på regionen Eurasia med Afrika som viktig råvaruleverantör. Det innebär ett spännande scenario för såväl Östeuropa som Ryssland och alla länder i södra Asien. Mindre spännande för Storbritannien och USA som kommer att halka efter.

Politiskt sett innebär det ett närmande mellan den judiska och västeuropeiska globalismen och den kinesiska statskommunismen. Båda har mycket gemensamt i sina totalitära drömmar och har möjligen kommit överens om att dela på kakan istället för att slåss om den. Det är en logisk lösning, positiv för det kinesiska folket, som fortfarande har mycket att hämta in i form av levnadsstandard, och negativt för Europas folk som kommer att få se en fortsatt sänkning av sin – tills global balans har nåtts. Därefter börjar den avgörande kampen om makten. Jag tror dock att de judiska bankirerna har fått en värdig motståndare i Kinas ledare. Två urgamla civilisationer – kommer det äktenskapet att hålla?

Peter Krabbe

Slaget om Frankrike?

Sacre Ceur

 

Så går då lördagen mot sitt slut. Det är bara att konstatera att Macron lyckats skrämma fransmännen till att stanna hemma istället för att gå ut på gatorna igen. I Paris hade ändå 10.000 demonstranter – enligt officiella uppgifter – anslutit sig till en protestmarsch från södra Paris upp till kyrkan Sacre Ceur på de norra sluttningarna. De verkliga siffrorna torde överskrida mer än det dubbla, polisen gjorde nämligen 5.600 ID-kontroller av demonstranter med hjälp av sina 7.000 polismän. Ett hundratal demonstranter har rättsliga efterverkningar att vänta, genom att ha trotsat förbuden att vistas på vissa platser.
Macron har genom sina snabblagar lagt fast bötesbelopp i storleksordningen 8.000 kr för dem som trotsar polisens anvisningar. Detta klarar inte fransmannen i gemen, vilket Macron är väl medveten om. Polisen har också fått en ny spray, som ger en skenbart osynlig märkning av kroppsdelar, som kan avläsas i efterhand för att fastställa en persons medverkan i demonstrationerna. Genom att skrämma gula västarna från att sluta upp har militären, genom antiterroristtrupperna les Sentinelles, kunnat hålla sig i bakgrunden för att därmed undvika den känsliga konfrontationen som hade kunnat få situationen att explodera. Den fredliga eftermiddagsmarschen håller nu, vid 17-tiden, på att upplösas. I den deltog socialistledaren Melenchon och hans välorganiserade fackföreningsledare var sannolikt orsaken till att lugnet kunde bestå.
Kvällen återstår dock att bevaka och när den organiserade demonstrationen nu upplöses ökar provokationerna bland dem som inte är nöjda med utfallet. Rökgranaterna börjar i skrivande stund brisera, vattenkanonerna körs fram och vi får se hur kvällen utvecklar sig. Sopkärl välts och tänds på och spänningen stiger nu för varje timme. Detta är inte slut än…
Demonstrationerna är intensiva även i många andra städer, som Lyon, Montpellier och Nice. I Nice är situationen spänd på grund av det förestående toppmötet under helgen mellan Macron, Merkel och Kinas Xi Jinping. Den senare skall bo på lyxhotellet Negresco i Nice och har för ändamålet tagit med sig sin säng från Kina… betvivlad bekvämlighet eller rädsla för en bomb i madrassen? Hela det centrala Nice är under alla förhållanden avstängt, vilket retar upp Nice-borna ytterligare. Man kan undra vad Xi tycker om EU:s pekpinnar för totalitär maktutövning, när han nu får se på plats vad den franska regimen innebär. Säkert har han svårt för att hålla sig för skratt.
Peter Krabbe

Finalen eller startskottet?

gula västarna 190316

 

Helgen har varit full av dramatik, skjutning eller fake i Christchurch, skolbarnen i massdemonstrationer för – eller mot? – klimatet och den formella avslutningen på Gula Västarnas demonstrationer i Frankrike.

Vad gäller Christchurch får var och en försöka bilda sig en egen uppfattning, Second Opinions omfattande utlägg under Mewe-artikeln lär överträffa det mesta i svensk nyhetsförmedling – så länge som det får stå kvar. Helt klart är att bilden är komplicerad och att det finns mönster som känns igen. Om tvivlen är befogade har vi fått ett permanent inslag av reality theater som vedertagen metod att snabbt införa nya lagar och som ett alternativ till dragning i långbänk i de än så länge nationella parlamenten. Jag har ingen egen möjlighet att bedöma frågan om fake eller inte och nöjer mig med att vägra medias censur i syfte att försvåra allmänhetens möjligheter att granska materialet.

Matchningen av lilla Greta borde falla under lagen om barnmisshandel. Hur föräldrar kan utsätta sitt barn för denna psykiska press är ofattbart. Vilken objektiv bedömare som helst kan se att Greta inte mår bra. Chocken när hon förr eller senare inser att allt hon trott på bara är en påhittad liten kugge i globalismens maskineri, avsedd att nedmontera samhället och driva in mer skatt till nya institutioner som exempelvis Macrons klimatbank, lär knäcka henne för resten av livet. Sätt barnet i skolan istället, så hon får en rimlig chans att lära sig det hon behöver om verkligheten!

I Paris haglade gatstenarna för första gången mot de polisbilar som försökte bilda mur runt triumfbågen. Våldet eskalerade från båda sidor, Ruptlys direktsändande fotograf fälldes av en projektil och vattenkanonerna gick för högtryck. Helgen skulle bli avslutet för demonstrationerna i förhoppningen att Macron skulle kunna tvingas till förhandlingsbordet. Istället åkte Macron till Alperna för att åka skidor…

Macron har trott att krisen skulle kunna lösas genom en tvåmånaders propagandadrive i media, kallad Le Grand Débat, en sorts diskussion med det ”dumma” folket i syfte att få dessa att förstå Macrons glimrande idéer för en ny världsordning. Knappast en dialog, utan ett enkelriktat budskap med förhoppningen att undvika en liberalsocialistisk katastrof inför EU-valet. Detta är det som skrämmer Macron mest just, inte gula västar på gatorna. Under fredagskvällen fick Marine Le Pen ”tillfälle” att gå i svaromål under ett av den franska statstelevisionen arrangerat förhör, som skulle fått svenska Opinion Live och Agenda att framstå som förskolans sagostund. Under tre timmars utfrågning sattes hennes värsta kritiker in omväxlande för att debattera utvalda frågor – dock inte de som Marine ville prata om utan de av Macron i förväg utvalda. Den kvinnliga programledaren Léa Salamé talade oavbrutet i munnen på Marine och eldade på opponenterna, de häpna lyssnarna fick för det mesta höra tre personer tala – samtidigt. Sannolikt vann Marine Le Pen ändå sympatier efter att ha utstått denna obarmhärtiga häxjakt under tre timmar. 70% av fransmännen anser att Le Grand Débat inte tillfört något alls för att lösa krisen.

Efter 18 veckor av demonstrationer, med som mest en kvarts miljon deltagare, har i nuläget ingenting uppnåtts. Macron vägrar att lyssna och viker inte en tum. Istället inför han nya lagar efter bara en veckas handläggning, riktade mot demonstranterna, som Loi Anticasseurs mot skadegörelse, förbud mot folksamlingar, förbud mot maskering m.m.

Den allmänna uppfattningen är att Macron alltmer styr Frankrike mot ett totalitärt system och att lagar införs utanför demokratins spelregler. Den påbjudna mediatystnaden är i det närmaste total. Oron är därför stor att kommande val skall präglas av valfusk. Globalismen tolererar inte ett nederlag.

Utvecklingen i Frankrike är allvarlig. Dels visar den med all tydlighet vad jag försökt förklara under många år, att globalismen är ett totalitärt system. När den är fullt genomförd är ordet demokrati förpassat till historieböckerna. Den elit som då tagit makten kommer aldrig att släppa den. Delningen av befolkningen kommer att vara genomförd så att de mindre bemedlade alltid kommer att få stå och vänta vid månadsskiftet på att få sin magra lön eller pension för att kunna betala högen av räkningar. Samtidigt är kassan obegränsad för att betala de trogna inom eliten som svarar för att systemet upprätthålls. Evig rikedom är svårt att motstå för flertalet som får möjlighet att välja – vara fattig idealist eller rik kollaboratör.

Men fransmännen har inte gett upp än. Efter de 18 veckornas fredliga demonstrationer har man nu utlovat mer militanta åtgärder, som att lamslå landet ekonomiskt genom blockader av hamnar, flygplatser, motorvägar och andra kommunikationer. Detta kommer att föra landet närmare ett rent inbördeskrig, frågan är hur militären, som redan sympatiserar med oppositionen, kommer att agera i ett läge där landets ekonomi står på spel. Det kommer vi att få veta i god tid innan Europa går till valurnorna. Detta gäller inte bara Frankrike, utan oss alla. Globalisternas enda chans är att tysta all information, så förvänta er hårda tag även i detta avseende de närmaste månaderna!

Peter Krabbe

 

%d bloggare gillar detta: