Spänningarna ökar i Mellanöstern – kommer kampen mellan shia och sunni att gå mot en konfrontation?

En påstådd läcka av ett dokument, skrivet av Saudiarabiens utrikesminister Adel al-Jubeir redogör för en handlingsplan, som oavsett äktheten ger en bra inblick i vissa grupperingars önskelista. Som jag skrev i förra veckan handlar det i förlängningen om relationerna mellan det USA-dominerade sunni-blocket och det Rysslandsstöttade shia-blocket. Konfliktens huvudaktörer är för sunni nu högaktuella Saudiarabien och för shia Iran.

Konfliktens upptrappning har sin grund i dels Trumps besök hos Arabförbundet i maj med en stark retorik för ”kampen mot terrorismen”, dels kärnvapenavtalet med Iran, som inte längre uppskattas av Trumps regim.

Iran anklagas för att vara drivande genom sitt stöd till shiagrupperingar som Hizbollah i Libanon och Fatah på Gazaremsan, trots att den av Saudiarabien sponsrade och för de flesta av oss synliga terrorismen genom ISIS och Al Quaida är helt dominerande utanför Mellanöstern. Dessutom står wahabismen med alla sina moskéer i västvärlden för en muslimsk propagandamaskin av oanade dimensioner. När Mohammad bin Salman nu försöker få oss att tro på en reformerad och modernare islam är det ett utslag av dåligt samvete och en senkommen insikt om att islam inte är välkommet längre i sin nuvarande form i det Västeuropa, där han behöver söka militärt stöd i en eventuell konflikt med Iran.

Kriget i Syrien är nu historia, Assad sitter kvar efter att ha vunnit kriget mot den USA-stödda sunnikoalitionen genom militärt bistånd från Ryssland, Irans shiamilis och kurderna.

USA har blamerat sig och får stå med skammen efter att ha avslöjats som sponsorer av ISIS och rebellgrupper som använt sig av gasbomber i syfte att kasta skulden på Assad. Ryssland/ Iran har förutom en militär seger vunnit en moralisk tribut som skakar Saudiarabien i grunden.

Saudiarabiens situation blir allt svårare. Oljetillgångarna är inte obegränsade och man måste planera för ett liv efter oljan.

Till skillnad från konkurrenten Iran med sin fyra gånger större befolkning och nogsamt upparbetade handelsrelationer med både Ryssland och Kina, framtidens ekonomiska huvudpoler, har Saudiarabien bara ett sviktande USA och ett opålitligt Israel att ty sig till. Iran kommer att få en nyckelposition i det framtida Eurasia, beläget strategiskt vid den nya Sidenväg som kommer att förbinda handelsvägarna mellan Asien och Europa.

Iranierna är inga araber, utan ser sig som perser – ett av världens äldsta kulturfolk, med smak för handel och personlig utveckling. I skarp kontrast står araberna i Saudiarabien, som istället ser sig som en ekonomisk överklass som bara kan klara sin överlevnad med hjälp av rättslösa gästarbetare och ett förtryckande samhällssystem. I sanning ett svårt utgångsläge inför framtiden.

Libanon är ett etniskt experiment, byggt ur askan av tidigare förödande krig. För att klara sin situation har man en fördelning av de styrande posterna i regeringen mellan de religiösa grupperna – presidenten skall vara kristen, premiärministern sunni och andra viktiga ministerposter är vikta för shia. Det är en svår balansgång, landet måste ändå styras genom en konsensus. Premiärministern Hariri, som nu finns i Saudiarabien, är sunni och har mordet på sin föregångare och far i färskt minne. Många bedömare tror att Hariri sitter i husarrest, trots att Hariri själv förnekar det. Mer troligt är att den saudiarabiska säkerhetstjänsten avslöjat shiamuslimska mordplaner även mot honom, vilket gör att han inte vågar återvända till Libanon innan komplotten är utredd. Det förklarar också den franske presidenten Macrons inbjudan av Hariri med familj till Frankrike för att inte skuldbelägga Saudiarabien för hans ovilja att återgå till sitt ämbete. I slutänden är naturligtvis avsikten att piska upp stämningarna i Libanon mot shia och Hizbollah, Hariri är en mycket populär premiärminister. Sanningen lär vi få veta under kommande vecka.

Vad har då Saudiarabien för alternativ inför framtiden?

I grannlandet Israel sitter sionisterna och hoppas på att Saudiarabien skall fastna i det spindelnät som heter Storisrael, en nära sammanslutning av stater under USA:s och Israels inflytande, där sunni är den muslimska majoriteten. Egypten och Jordanien, Libanon och västra Syrien är önskvärda deltagare, men långt ifrån mogna för en sådan allians. Saudiarabiens olja är bytesvaluta mot militär back-up från såväl USA som NATO. I sin vildaste fantasi tror saudierna att ett militärt anfall mot Iran är möjligt. Man tror också att Saudiarabien skulle kunna få västerländska kärnvapen för att kunna bygga missilfronter mot den iranska gränsen, något som knappast skulle få gehör i Israel, som är lyckligt ensamma om den tekniken i detta påtänkta maktblock. Det planerade Storisrael bygger på att Israel är den militärt starkaste i regionen.

Man behöver bara titta på kartan för att förstå att Irans västra gräns också är en absolut gräns för USA:s expansion österut, precis som Rysslands är det i Europa.

Där bakom sitter Kina lugnt och väntar. När Trump skäller som en bandhund mot Iran är det för att markera revir för planerna på ett Storisrael. Då måste Hizbollah bort från Medelhavskusten, Libanon och Palestina. Men det är inte säkert att shiamuslimerna på plats frivilligt underkastar sig ett judiskt/wahabitiskt styre, knappast ens troligt.

I västvärlden har sionisterna insett att man med ett fåtal procentandelar av befolkningen likväl kan ta över den ekonomiska och politiska makten helt.

I Mellanöstern är det svårare, eftersom islam inte lägger sig på rygg lika lätt som kristenheten, särskilt inte när oljetillgångarna ägs av muslimerna själva. Detta är Israels ödesfråga. Storisrael bygger på den västerländska principen att styra över ett större landområde genom att behålla kontrollen i egenskap av en överlägsen elit, då kan man utplåna gränserna i globalismens anda utan att äventyra sin ställning. Gazaremsan, Västbanken, problematiken med Jerusalem vore ett minne blott. Fri rörlighet för alla, oavsett etnisk tillhörighet. Men detta vågar man inte genomföra utan att ha militär kontroll över hela regionen, något som är en omöjlighet när majoriteten har Allah på sina läppar. Det hjälper inte ens att Trumps personliga sändebud, svärsonen Jared Kushner, far som en skottspole mellan USA, Israel och Saudiarabien för att garantera trohet mellan parter vars heliga skrifter betonar vikten av motsatsen.

Jag kan tänka mig att gamle kung Salmans besök hos Putin nyligen avsåg att få bekräftelse på en uppdelning av Mellanöstern i det amerikanska blocket med centrum i Israel/ Saudiarabien och det ryska med utgångspunkt i Iran, sannolikt fick han ett nekande svar eftersom Ryssland har förstånd att dra paralleller mellan det ständigt österut expanderande NATO och ett USA-styrt Mellanöstern som i längden aldrig skulle nöja sig med att stillatigande åse ett växande välstånd på andra sidan den iranska gränsen. Ryssland har mer att vinna på att hålla regionen splittrad. Istället har Saudiarabien nu att ta ställning till hur man skall kunna få en fot i vardera lägret….

Peter Krabbe

Annonser

Slaget om Mellanöstern – eller ouvertyren till ett nytt världskrig…

Media fylls i dagarna av spekulationer om vad som händer i Saudiarabien. Rent konkret stiger en ny aktör fram som Fågel Fenix – kung Salmans son Mohammad Bin Salman (MBS eller kanske mer adekvat Simsalabim) säkrar synbarligen ledningen av Saudiarabien i ett kuppartat försök att fängsla sina konkurrenter.

Elva andra prinsar, fyra sittande ministrar och dussintals högre dignitärer och bolagschefer interneras på lyxhotellet Riyadh Ritz-Carlton på obestämd tid, anklagade formellt för korruption och berövade rätten till sina välfyllda bankkonton.

Bland de internerade finns förre kung Abdullahs söner, prinsarna  Miteb och Turki, varav den förre ansågs vara närmast att efterträda sittande kung Salman. Mest känd av de internerade är kanske miljardären prins al-Waleed bin Talal, ägare till Kingdom Holdings och storägare i Twitter, Citibank, Four Seasons, Lyft och Rupert Murdoch´s Newscorp. Man kan lugnt påstå att MBS satsar allt på ett kort i sitt agerande. Hans kupp är också resultatet av rykten om andra planerade kuppförsök för att eliminera MBS själv, här gällde det att vara först på plan.

Problemen började efter kung Abdullahs död 2014, då rodret skulle lämnas över till någon av de tre klanprinsarna MBS, prins Mohammad (son till prins Nayef) eller prins Miteb (son till den avlidne kung Abdullah). Miteb hade fördelen av att vara chef för Nationalgardet, men MBS vann striden. Alternativet hade kunnat bli en tredelning av riket med efterföljande kaos för oljeproduktionen.

Är då detta bara en intern angelägenhet för Saudiarabien eller finns det ett större sammanhang? Låt oss syna korten för att se om det finns en annan bild också!

Det som förbryllar bedömare är att Mohammad Bin Nayef (MBN) ansågs vara Washingtons favorit, medan MBS nog får kopplas till pappa, kung Salmans besök hos Putin nyligen. Vi kan då skönja ett förestående vägval för Saudiarabien, fortsatt starkt beroende av USA:s inflytande eller ett närmande till framtidens Ryssland/ Kina-axel. Samtidigt är MBS oförsonligt aggressiv mot shiiterna i Jemen, Iran och Syrien som står under ryskt beskydd. Detta delar man med både israelerna och amerikanarna, inte med Putin. Bedömare anser att kung Salman försökt få Putin att släppa sina åtaganden gentemot de shiitiska staterna i utbyte mot ett utökat samarbete med oljeproduktionen och en attack mot petrodollarn, men fått nobben.

I en charmoffensiv riktad mot EU proklamerar MBS sina avsikter att ”skapa ett modernt islam, öppet för världen och alla dess religioner”. Som bevis gör han en stor affär av tillståndet för kvinnor att få köra bil, något som inte övertygar så många.

MBS lanserar också sin Vision 2030, med intentionerna att minska oljeberoendet och satsa på att locka nya industrier till landet. I genomförandet av detta ingår utförsäljningar av aktier i oljebolaget Aramco, något som avses locka köpare från Ryssland och Kina samtidigt som landets likviditet förbättras för satsningarna på näringslivet. Faktum är att landets egentliga tillgångar ligger i fickorna på prinsarna och de ledande familjerna, inte i landets kassavalv, vilket låser upp en samordnad finanspolitik. Detta är en av anledningarna till kuppens beslag av bankkonton och anklagelser om korruption, statsfinanserna är – oljan till trots- underminerade. Detta är ett problem inte minst för krigsmakten och dess utrustning.

MBN å andra sidan vill skapa en region inkluderande, förutom Saudiarabien, Egypten och Jordanien. Vi kan lätt förstå att Israel och USA är initiativtagare till de tankarna, som tillsammans med en ommöblering av Syrien, Irak och Kurdistan skulle komma väldigt nära den gamla planen för Storisrael – ett Mellanöstern bestående av USA-trogna, var för sig hjälplösa stater, med Israel som administratör.  Man har till och med satt årtalet 2025 som mål för fullbordandet av dessa planer.

Vi vet att både Israel och USA gärna hade sett ett militärt anfall mot det ekonomiskt växande Iran.

I första hand vill man rensa Mellanöstern väster om den Iranska gränsen från rysstrogna shiiter, något som omöjliggjorts av Rysslands räddning av Syrien och Assads regim. Bakgrunden ligger, som jag skrivit om tidigare, i kontrollen över de landområden som behövs för pipelines från oljekällorna i öster till Medelhavet och EU. När nu Turkiet tycks vackla och knyta allt fler kontakter med Ryssland, blir det också allt viktigare för Saudiarabien i egenskap av allierad med USA att rensa området från shiiter. Man vill då få bort Hizbollah från Libanon och Irantrogna shiiter från Jemen, som kan hota Saudiarabien söderifrån.

Det förvånar därför att det är MBS som ”övertalar” Libanons president Hariri att under sitt besök i Saudiarabien avgå som president, samtidigt som flertalet länder uppmanar sina landsmän att lämna Libanon skyndsamt. Allt indikerar en väpnad attack mot Libanon, något som borde vara till hjälp för Israel enligt scenariot med MBN ovan. Ingen tror dock att Saudiarabien ensamt skulle anfalla Libanon, Israels medverkan är på något sätt givet.

Mellanöstern blir med andra ord alltmer polariserat i ett USA-block och ett Rysslandsblock.

MBS tycks ha gått fel i öknen, möjligen efter att ha blivit avvisade av ryssarna, eller så har vi framför oss ett antal växelvisa kupper i Saudiarabien med slutligt syfte att skapa en utlösande faktor för ett storkrig som kommer att skaka världen i sina grundvalar.  Ett krig som blockerar världens viktigaste oljekällor skulle omedelbart utlösa en ekonomisk kollaps över hela västvärlden. Den migration som vi haft hittills är bara förnamnet. Vi får nu fundera över vad Trump respektive Putin sagt till kung Salman under deras möten de senaste månaderna, världens tre största oljeproducenter med gemensamt ansvar för allas vår framtid. Svaret lär vi inte behöva vänta så länge på. Det är säsong för krig i Mellanöstern.

En viss ledning kan vi få genom det faktum att Trumps svärson Jared Kushner anlände till Riyadh den 28 oktober för ett fyra dagars hemligt möte med MBS.

Att Kushner kom via Israel och Netanyahu betvivlar ingen, Israels ambassadörer beordrades omgående efter kuppen aktivt lobba för ett angrepp på Hizbollah och Iran, som man ser som nära sammankopplade. Det ser därför ut som om USA fått MBS att rätta in sig i ledet igen, kanske övertalad att misstro Rysslands vilja att gå in i ett militärt försvar även av övriga shiitiska bosättningar.

Kanske förvånar det någon att nu se Saudiarabien och Israel gå hand i hand.

I själva verket anser sig huset Saud ha gamla judiska rötter, eller som kung Faisal Al-Saud konstaterade i en intervju med Washington Post 1969: We, the Saudi family, are cousins of the Jews – we entirely disagree with any Arab or Muslem Authority which show any antagonism to the Jews, but we must live together with them in peace. Our country is the Fountain head from where the first Jew sprang, and his descendants spread out all over the world.”  Detta är viktigt att förstå vid analyser av Mellanöstern.

Peter Krabbe

Handen som styr våra liv.

Jag har i några sammanhang försökt att förklara globalismens agenda genom att likna den vid Deep State som pekar med hela handen.

Handen har fem fingrar, som var för sig symboliserar de fem övergripande och samverkande globala monopolen – vapenindustrin, livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin, oljekartellen och finanskartellen. Att dessa fingrar koordineras från samma hjärna är lika självklart som för den mänskliga handen. Greppet om vårt jordklot släpper inte förrän någon lyckas kapa nervtrådarna till Deep State.

Globalismen har två huvuduppgifter – att upprätta ett världsherravälde som utgår från Deep State i USA och att med hjälp av detta bestämma hur många som skall ha rätten att leva på vårt jordklot. Eftersom de fysiska personer och den krets de tillhör som utgör Deep State är starkt begränsade till antalet, inser man att en växande befolkning är ett hot mot proportionaliteten. Det krävs en rimlig balans mellan antalet fysiska individer i ledande ställning och motsvarande i lydande ställning för att systemet skall kunna upprätthållas. I äldre kulturer kunde man nöja sig med en fördelning 5%-95%, det räckte att man kunde styra vapen- och finanssektorerna eftersom folkmängden som helhet var hanterlig.

Idag har man lyckats förfina systemet så att det ledande skiktet ryms inom den pyramidmodell som Frimurarna skapat.

Pyramidens 33 nivåer ger den översta nivån obegränsade möjligheter att styra de underliggande, tillsammans styr man resten av mänskligheten. Inom pyramiden har vi kanske 1% av folkmängden, men i toppen av den bara 0,0001%.  Denna sista kategori utgör Deep State. Inte ens presidenterna för världens största länder tillhör den. Presidenterna kommer och går men Deep State består. Organisationen är konstruerad för att fungera i ett månghundraårigt perspektiv.

Pyramiden har ett fundament. Det består av en tjänstemannaelit, som inte nödvändigtvis behöver rymmas inom pyramiden, men som genom en ekonomiskt gynnad ställning i samhället byter till sig sitt privilegierade liv mot lojaliteten mot pyramidens invånare. Denna elit är systemets fångvaktare. De som inte uppfyller motkraven på lojalitet dödas saklöst. Toleransnivån är noll i denna byteshandel. Deras roll regleras genom sekretessavtal.

Resten av befolkningen är den lydande och arbetande andelen av mänskligheten. Den behövs för att hålla systemet igång, men får inte växa okontrollerat. Det finns en gräns för hur många som kan sysselsättas genom olönsamt grovarbete, samtidigt som privata initiativ för att skapa nya, hotfulla förmögenheter måste stoppas. För att kontrollera folkmängden använder man sig av de tre fingrarna vapenindustrin, livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin. I första hand är det de två sista som prioriteras. Hungersnöd vill man undvika, det skapar oönskad anarki. Men att kunna styra livslängd och fortplantning är en mer ”civiliserad” väg. Genom livsmedelsindustrin har man frihet att dosera långsiktigt dödliga gifter och genmanipulera sterilitet, genom läkemedelsindustrin kan man välja vilka som skall botas och vilka som skall dö. Man kan till och med välja att medicinera i syfte att döda. Man kan också vägra vård till improduktiva och kostnadskrävande människor. Eugeniken är allestädes närvarande i det globala samhället.

Om inte denna ”civiliserade” väg att styra livslängd och antal är verkningsfull, ger vapenindustrin med sin krigsmakt mer radikala resultat.

Med rätt politisk matchning kan man få de flesta att frivilligt gå i döden av ideologiska skäl. Stora krig eller små krig, behovet styr medlen. Senatorn Harry Truman (därefter president) uttryckte det talande i en artikel i New York Times 1941 om andra världskriget – om vi ser att Tyskland vinner så borde vi hjälpa Ryssland och om Ryssland vinner så borde vi hjälpa Tyskland och på så sätt låta dem döda så många som möjligt. Krig för krigets egen skull. Man skulle kunna tro att i en global värld behövs ingen krigsmakt. Inget kunde vara mer fel. Krigsmakten är inte bara den mest lönsamma av alla industrigrenar i USA, den är också en ekonomisk katalysator för det amerikanska näringslivet i stort. Bomba sönder och bygga upp i ett evigt kretslopp. Segraren tar samtliga kontrakt. Industrin jublar. Obekväma åsikter och personer kan rensas ut. Omfattningen av oroshärdar som måste slås ner i en global världsordning är obegränsat. Krigsmakten har en lysande och ohotad framtid i det kommande lyckolandet.

Det känsligaste fingret på handen är nog finansmonopolet. Eftersom alla vet hur lätt det är att slå sig på tummen, kallar vi finansen för handens tumme.

I själva verket fungerar knappast handen utan sin tumme. Det är mycket som skall betalas i en genomkorrupt statsbildning, inte minst tjänstemannaelitens arvoden som oftast inte kan täckas fullt ut genom skattemedel. Dit hör nationella politiker, besättningar i FN med alla sina organ och i EU och andra överstatliga organisationer. Men betalningen av medias tjänster är också både kostnads- och tidskrävande. Normalt är det inget problem så länge som pengar kan tryckas i mån av behov och bankerna styrs av Deep State. Men banker kan försvinna och monetära tillgångar kan raderas med ett tryck på datorn. Finansmonopolet kan inte bestå utan guldet och oljan så länge som det finns ekonomiska motkrafter. Att eliminera dessa motkrafter för att täppa till de nuvarande hålen i finansmonopolet är globalismens ödesfråga. I dagsläget står och faller globalismen med västvärldens valutasystem, inget tycks kunna stoppa att Asien sätter de sista käpparna i hjulet för den amerikanska globalismen.

Men hallå! Pekfingret finns ju där, klart att trycka på röda knappen! Lagren är fyllda av kärnvapen till ingen nytta, låt oss krypa ner i våra bunkrar (med plats för alla på nivå 33) och bränn av så är alla problem lösta innan det är för sent. En hel värld att bygga upp igen, allt guld och all olja i en ägares hand. Det blev lite skräpigt förstås, och alla arbetare försvann också, men det kommer väl nya förr eller senare…

Ironin är uppgivenhetens vapen. I detta fallet ligger ironin så nära verkligheten att man blir förundrad över att den breda allmänheten inte ingriper för att stoppa eländet.

När hela USA:s ledning hetsar och hotar med ett globalt kärnvapenkrig på det sätt som man gör idag, borde ju alla inse att denna ledning består av galningar. Det är lika tydligt som det var i Hitlers rike 1939. Den potentiella krigszonen går i en båge från Norrbotten ner över Östeuropa, Turkiet, Mellanöstern och runt Kina upp till Nordkorea. Denna del av världen är enligt Deep State ett amerikanskt nationellt säkerhetsintresse. Om jag är rätt informerad ligger ändå USA på andra sidan jordklotet, men det är kanske fel uppfattat.

Den amerikanska retoriken går ut på att tvinga övriga NATO-länder att medverka i deras anfallskrig mot Ryssland och Kina genom att provocera fram en ny false flag som visar hur hotat det amerikanska säkerhetsintresset är, ett hot som alla enligt fördraget är skyldiga att solidariskt bemöta

Vill Sverige delta i ett anfallskrig mot Ryssland? Vill vi att Europa skall läggas i ruiner än en gång? Är det avsikten att invånarna i MENA-länderna skall ersätta vår befolkning när vi själva är döda efter ett nytt storkrig?

Tiden rinner ut för USA och landets ställning som ledande makt i världen. Den desperation som vi kan se i deras ledning visar att man är väl medvetna om det.  Globalismen rinner förhoppningsvis samtidigt ut mellan de allt stelare fingrarna. Det är ändå dags att försäkra oss om att nervtrådarna klipps av – för säkerhets skull och innan det är för sent…

Peter Krabbe

 

Kommer Europa att bli globalismens slagfält för tredje gången?

I den romerska mytologin öppnar Aurora varje morgon österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram. Men österns portar har nu gått i baklås och solens vagn motas av stridsvagnar när den vill passera gränsen mot väst. Aurora måste vara mycket bekymrad.

Med viss förvåning ser man, så här i spåren efter NATO:s krigsövningar och Zapads motreaktion på den ryska sidan, att NATO:s arméfordon fortfarande far omkring som skottspolar i Tyskland i någon form av tjurrusningar mot den ryska gränsen. Att det är The 2nd Armored Brigade Combat Team, som med vajande amerikanska fanor i bästa Vilda Västern-stil far kors och tvärs över Tyskland och Polen förvånar mindre. En förundrad civilbefolkning ser tyst på när Stars and Stripes dundrar förbi på det civila vägnätet. Har kriget brutit ut?

Nja, kanske inte än, men för Pentagon vore det en våt dröm. Eller som den amerikanske professorn vid Brown University, Vladimir Golstein, uttrycker det: NATO will continue moving eastward, no matter what! För USA är ett krig mot Ryssland bara kattens lek med råttan, även om råttan har vassa tänder. Med sin tiodubbelt starkare krigsmakt tror man att man kan skrämma sin potentiella fiende till underkastelse. I den Kalle Anka-inspirerade värld Pentagon lever i utgår man ifrån att Ryssland hellre ger upp än använder kärnvapen för sitt försvar. Vill vi ännu en gång upplåta europeisk mark som slagfält för att USA skall kunna fullborda sin globalistiska agenda med världskontroll genom att använda de europeiska NATO-medlemmar som hamnat under den amerikanska stövelklacken som offerlamm? Har vi inte lärt oss läxan bättre?

Den långsamma maktkamp som Golstein tror på går ut på att USA vill skrämma Ryssland till militär upprustning för att, i likhet med scenariot under det kalla kriget, knäcka Rysslands ekonomi genom skenande militärutgifter, samtidigt som man kan pumpa fram nya feta anslag ur kongressen till den egna vapenindustrin. Två flugor i en smäll. Att Putin är klok nog att vidhålla att Ryssland istället skall nedrusta för att få kapital till den civila uppbyggnaden av Ryssland, tycks gå Pentagons öron förbi. Att Putin därutöver vinner världens sympatier som en fredsälskande nation ger ett förtroendekapital som säkert är värt lika mycket.

Jag lägger gärna till en annan aspekt till Golsteins analys, nämligen de pågående attitydförändringarna i de tidigare Warzawapaktsländerna, som nu är på väg att omvärdera sin inställning till såväl EU som NATO.

USA:s flaggviftande i ett Östeuropa, som genom sin starka nationskänsla är allergiskt mot intrång av främmande makter, ger samma dåliga vibbar som de tidigare röda fanorna. Den genom de nationella valen i Österrike, Ungern, Tjeckien och Polen framväxande oppositionen mot globalismen kommer definitivt att sätta käppar i hjulen för de framryckande amerikanarna i lika hög grad som tidigare för de sovjetiska trupperna. Soros har gjort Deep State en björntjänst när han försöker riva hindren för fri invandring från MENA-länderna, historiska urfiender till dessa randstater. Svaren kommer nu på bordet i snabb takt, de nationella valen i nämnda länder visar entydigt att man fått nog av både oönskad invandring och amerikansk globalism. Nationellt inriktade partier tar över och sossar och kommunister åker ut med badvattnet.

Det skulle inte förvåna mig om Östeuropa snart lämnar EU i samlad tropp och fördjupar sina förbindelser med ett ekonomiskt växande Eurasia istället. Detta vore ett klokt drag och en läxa för ett Västeuropa som inte vill inse verkligheten.

Jag ser USA:s rundturer i Östeuropa med sina bepansrade, flaggviftande militärfordon som ett meddelande till ett revolterande öst: Ni slipper aldrig ut ur NATO! Med eller utan EU.

Förhoppningsvis inser Sverige och Finland att NATO är en råttfälla som man bör hålla sig på avstånd ifrån, oavsett vilka ostar som ligger där. Vägen ut är svår, för att inte säga omöjlig. Om EU skulle få en ledning värd namnet vore det klokaste att bilda en egen försvarsallians som kan försvara Europas intressen, istället för att bli en del av en global världsarmé med nationellt förtryck som specialitet. En sådan allians måste inse att Europa räcker, vi måste lära oss att bejaka vårt eget kulturområde och lämna andra i fred för sin egen respektive utveckling. Handelsutbyte är ett bättre alternativ än vapenskrammel. Utvecklingen i Katalonien och nu senast i Lombardiet visar att om kakan blir för stor så spricker den sönder.

Ett avtal från 1997 begränsar omfattningen av NATO:s, som det heter, stationära trupper på europeisk mark. När man nu dubblerar militären i omfattning kallar man istället de tillkommande trupperna mobila och låter dem köra runt i östra Europa, det blir den egna befolkningen som skall känna skräck och otrygghet genom att aldrig kunna veta när det är övning eller allvar.

När NATO nu genom amerikanska och brittiska trupper i strid mot detta ingångna avtal ökar sin militära närvaro i Tyskland och Polen hotar man i själva verket EU:s egna medlemsstater mer än Ryssland. Det faktum att varken USA eller det brittiska samväldet avses tillhöra EU skapar en egendomlig situation, där främmande staters militär obekymrat dundrar omkring på vägnätet i östra EU, allt inför befolkningens förundrade ögon. Vid vägkanten muttras det ” vad i h-e har ni här att göra” och vibbarna från andra världskriget känns igen. Fast varken nazister eller ryssar finns att se någonstans, bara en ockupationsarmé med röd-vit-blåa fanor. Det kanske hade varit klädsamt att hissa EU:s flagga istället på stridsvagnarna? Kommer ett militärt NATO-styre att ersätta ett sönderfallande EU? Frågan blir allt mer berättigad.

Och hur ser det ut i Sverige? Har de amerikanska missilerna på Öland plockats ner och transporterats bort efter Aurora eller fattas det fortfarande några skruvar?

Peter Krabbe

En förskräcklig historia – Tid för eftertanke. Del 4.

Globalismen är den ideologi som det amerikanska etablissemanget har valt för landets framtida utveckling. Den innebär att USA skall vara ledande i en ny värld, med makt att styra ekonomi och politik på en global bas. Amerikansk industri och amerikanskt kapital skall främjas och behövliga råvaror även i andra länder skall vara tillgängliga, oavsett nationell tillhörighet. Den amerikanska styrningen skall genomföras genom bildning av globala monopol inom viktiga sektorer som finans, olja, livsmedel, läkemedel och militär kontroll. Allt detta är mycket nära sitt fullbordande. Detta är inga spekulationer eller teorier utan konkret verklighet. Utan denna bakgrund förstår man inte min artikelserie och inte heller vad som händer i världen.

Denna globala kontroll går inte att fullborda när USA:s befolkning står stilla med drygt 300 miljoner invånare medan världens befolkning ökar kraftigt och idag omfattar mer än 7 miljarder människor. Att minska världens befolkning radikalt är därför ett viktigt projekt för detta etablissemang, så en rimlig balans mellan de styrande och det arbetande folket uppnås. De extrema ideologerna föreslår en världsbefolkning som är mer än halverad och samtidigt rensad från människor som bedöms som en socioekonomisk belastning. Denna målsättning har funnits i minst 150 år och intensifieras nu på grund av den ökande takten i befolkningstillväxten. De ovan nämnda monopolen anses vara de nödvändiga verktygen för befolkningskontroll.

I denna artikelserie har vi följt utvecklingen av livsmedelsförsörjningen i världen på sin väg mot detta monopol. Genom kontrollen över odlingsbar mark och, framför allt, möjligheten att genetiskt förändra traditionella utsäden till patenterbara, amerikanska produkter har man centraliserat all makt över odlingsbara grödor till ett fåtal amerikanska biotekniska företag i nära samarbete med den amerikanska regeringen. Denna agroindustri verkar vertikalt för att omfatta alla led från frö till mänsklighetens munnar. Därmed kan man reglera tillgång och val av grödor globalt efter eget godtycke och samtidigt reglera omfattningen av världens befolkning genom genetisk injicering av sjukdomar och val av etnicitet. I denna värld finns ingen demokrati, globalismen är en totalitär regim.

Västvärldens demokratier tycks inte ha något att invända mot pågående omvandling, utan medverkar både passivt och aktivt. Såväl FN som EU är genom selektivt urval av styrande tjänstemän i hög grad aktiva. Våra politiker i Sverige förstår inte globalismens målsättningar utan medverkar frivilligt i en framtida ödeläggelse av vårt land. Alternativt har en mycket liten krets i partiernas toppar valt att medvetet ta ställning mot sitt folk i förhoppningen att själva få tillhöra den framtida, tryggt förankrade eliten, en elit som kommer att bli oavsättbar i det nya totalitära samhället. Vårt skydd mot hälsofarliga livsmedel är i praktiken obefintligt i takt med att dessa ökar i antal och inte utmärks på ett för konsumenten godtagbart sätt. GMO-förändrade djurfoder tillsammans med penicillin och andra läkemedel i djurkroppar gör oss försvarslösa mot långtidsverkande sjukdomar. Det Livsmedelsverk som vi ändå tror försvarar oss har ingen insyn i producenternas forskning och framställning och har bara att lita på tillrättalagda uppgifter och gränsvärden.

Vi vet inte vad som idag förbereds i bioteknikföretagens laboratorier. Men den snabba utveckling vi sett under de senaste decennierna indikerar att de krafter som ligger bakom det blivande livsmedelsmonopolet inom ytterligare ett eller två decennier kommer att ha full kontroll över det framtida livet på vår planet.

Man kommer att kunna styra hur många människor som föds och hur många som skall dö och när. Möjligheterna att komma undan deras inflytande blir allt mindre för varje år. Varför reagerar då ingen? Varför bojkottar man inte butiker och producenter som vägrar deklarera sina produkter och deras konsekvenser? Varför har vi inte en tillsynsmyndighet som kan hävda ett oberoende gentemot den mäktiga livsmedelslobbyn? Varför öppnar vi våra gränser för import av varor som vi inte kan bedöma hälsoeffekterna av? Varför måste vi lägga så mycket tid på att hitta den sista bonden långt ute på landet som fortfarande odlar sina produkter på naturens egna villkor?

Varför stoppar man inte globalismen?

Det finns många som reagerar negativt på för mycket information om all ondska som omger oss i olika sammanhang. Jag har full förståelse för detta. Men min målsättning är inte att skapa depressioner och apati inför det övermäktiga, utan snarare att väcka den kämpaglöd som kanske kan vända utvecklingen mot en bättre värld. Det ligger ändå inom våra möjligheters ram att rösta fram politiker som har ett större medvetande om problemet för att i förlängningen hävda våra egna nationella intressen gentemot globala skurkstater. Dessa skurkstater är inte alltid de som vi tidigare fåtts att tro, i dagens politiska skådespel byts roller snabbare än vi kan förstå. God blir ond och ond blir god. Regissören sitter på första bänken under repetitionen, men gömmer sig bakom ridåerna under föreställningen. Vem är då regissören? Det vet de flesta av oss, men den som pratar om det riskerar att krossas av en fallande kuliss. Vill vi ha det så?

Tyvärr tror jag att vår sista möjlighet att ändra såväl rollbesättning som regi ligger i 2018 års val. Förlora inte den möjligheten, för våra barn och barnbarns skull!

Peter Krabbe

En förskräcklig historia – Den fördolda verkligheten. Del 3.

I föregående artiklar har vi sett hur de amerikanska företagen, med främsta bas i Rockefeller Foundation, tagit kommandot över världens livsmedelsförsörjning genom att introducera en genteknik som skulle kunna ersätta alla traditionella utsäden och grödor med ”bättre” och kemikalieresistenta utsäden. Vad är då nästa steg i utvecklingen?

Ett problem för de amerikanska tillverkarna av de nya genförändrade grödorna var att kunna hindra återanvändning, att jordbrukarna skulle försöka återanvända patenterat utsäde utan att betala för det. Att den överväldigande majoriteten av världens jordbrukare var för fattiga för att ha råd med Monsantos gmo-licens och andra avgifter för utsäde, såg man inte som något problem.

År 1998 tog därför det amerikanska utsädesföretaget Delta & Pine Land fram ett patent för sin ”terminatorteknik”, genetic use restriction technology. Patentet togs fram för bomullsindustrin, men kunde användas för växter och frön från alla arter. Avsikten var att programmera en växts dna till att döda sina egna embryon. Terminatorfrön skulle kunna hindra jordbrukare från att spara och återanvända frön till nästa års skörd.

Monsanto försökte köpa D&PL men fick efter en opinionsstorm stå tillbaks, åtminstone tillfälligt. Istället gick det amerikanska jordbruksdepartementet USDA in med uppbackning mot 5% av omsättningen, man drev därefter igenom patentet i 78 länder, varav flertalet utvecklingsländer. Motivet uppgavs vara att ”skydda investeringar som gjorts i förädlingen eller genom den genetiska förändringen”. Monsanto lär nu ha slutfört köpet i tysthet.

En vidareutveckling av terminatortekniken blev ”traitorteknik”, där man skulle kunna lägga till en ”genväxlare”, en kemisk inducerare som aktiverar utsädets växtförmåga. Utan genväxlare, ingen skörd. Utsädet måste alltså kombineras med köp av den patenterade genväxlaren, som bara kan köpas från Monsanto eller Syngenta i USA. Detta är en lektion i hur man bygger upp ett världsmonopol, styrt av amerikanska intressen. Det är också en lektion i hur framtiden kommer att se ut. Uppfinningsförmågan har inga gränser i dessa sammanhang. Det har inte heller påverkansmöjligheterna riktade mot de länder som vikt sig för denna typ av jordbruk.

I denna artikelserie har vi haft motivet befolkningskontroll som underliggande motiv tillsammans med den ekonomiska och politiska kontrollen. Låt oss då gå vidare och se på hur man kan använda gentekniken i detta sammanhang!

År 2001 presenterade bioteknikföretaget Epicyte Pharmaceutical sina resultat i arbetet med att skapa – ett preventivmedel i form av genförändrad majs. Man hade tagit antikroppar från kvinnor med sjukdomen immunfertilitet, isolerat generna och med hjälp av genteknik fört in generna i majsfrön. Resultatet blev majs som dödade manliga spermier. Produkten beräknades finnas klar för användning 2007. I de fortsatta försöken deltog såväl det amerikanska jordbruksdepartementet som försvarsdepartementet vid sidan om de finansiella intressena.  Företaget köptes upp av ett annat bioteknikföretag, Biolex, och vidare information om verksamheten tystades ner. Mexikanska jordbrukare med majsodling som huvudprodukt gick i taket, men ingen betvivlar att forskningen fortsätter i hemlighet. Det lär inte heller utannonseras när corn-flakesen i frukosttallriken har blivit en ersättning för preventivmedlen….

Under 1990-talet upptäckte en kyrklig organisation i Mexiko vid en undersökning av stelkrampsvaccin som spreds i vissa utvecklingsländer, att detta innehöll hcg (human chorionic gonadotropin), ett hormon som i kombination med en stelkrampsoxoid gör att kvinnor blir oförmögna att behålla en graviditet, vaccinet hade förvandlats till ett abortmedel som gavs utan information till de utvalda kvinnorna. I verksamheten deltog WHO tillsammans med Rockefeller Foundation, Världsbanken och FN:s utvecklingsprogram.  WHO spenderade under 90-talets första år 365 miljoner dollar på vad man kallade ”reproduktiv hälsa”, i vilket den aktuella vaccinforskningen ingick. Tillverkningen skedde hos en av världens största vaccintillverkare, Connaught i Kanada.

I en studie 2004 från British Medical Association konstaterades att världen var nära en genetisk vapenteknik med biologiska vapen som hade förmågan att endast döda personer av särskilda etniska grupper. Stanfordforskaren Steven Block, med uppdrag från Pentagon, kommenterade förhållandet med ”Vi är frestade att säga att ingen vid sina sinnens fulla bruk någonsin skulle använda dessa vapen, men – inte alla är vid sina sinnens fulla bruk…”

Men vad hände då med världens nya grödor?

Mjölken var det första gmo-livsmedlet som marknadsfördes. Genom Monsantos tillväxthormon Posilac ökade mjölkproduktionen med 30%. Detta lät ju bra initialt, men konsekvenserna visade sig snart genom sjukdomar hos de hårt slitna korna, som klöv- och juverinfektioner och missbildningar på nyfödda kalvar. Situationen krävde ökade insatser av antibiotika. Problemet var att det fanns gränsvärden för detta. Det löstes genom att Monsantos chefsforskare Margaret Miller tillträdde som chef för livsmedelssäkerheten vid den statliga kontrollmyndigheten FDA, varefter gränsvärdena höjdes med 100 gånger. FDA beslöt att data om missbildningar på nötkreatur och eventuella symptom på människor kunde undanhållas allmänheten i egenskap av ”hemlig affärsinformation”. Vidare beslöt FDA att mjölken inte behövde märkas särskilt för att konsumenten ”inte skulle behöva oroa sig”. Förutom en konstaterad cancerrisk för konsumenterna ledde projektet till ett överskott av mjölk och en kollaps i mjölkpriserna.

År 1995 var det dags för en oberoende granskning av potatisen, i detta fall modifierad med ett lektin, ett insektsmedel mot bladlus. I det skotska laboratoriet matades råttor med den genförändrade potatisen. Efter 110 dagar kunde man konstatera att råttorna visade ett försvagat immunförsvar och minskade organ som lever, hjärta och hjärna. Efter att oförsiktigt nog ha berättat om resultaten i ett TV-program avskedades forskaren Arpad Pusztai omgående och alla handlingar förstördes. I den följande debatten framkom att Bill Clinton i ett upprört samtal med Tony Blair krävt att den av Monsanto beställda undersökningen – som naturligtvis förväntades visa det motsatta – skulle utplånas från jordens yta.

Eftersom riset är ett av världens viktigaste livsmedel var man tidigt ute där. År 1984 beslutade Rockefeller Foundation att klarlägga risets arvsmassa. Man kan undra vad det fanns att förädla där, eftersom riset på naturlig väg redan hade utvecklat mer än 140.000 sorter för alla ändamål. Men skam den som ger sig. Man hävdade att A-vitamin behövde tillsättas för att undvika blindhet hos barn. Med hjälp av två gener från påsklilja och en från en bakterie kunde man bygga ett nytt ris med namnet pro-Vitamin A Rice som kunde patenteras. Ändå var mängden A-vitamin inte större än att en asiat skulle behöva äta 9 kilo ris om dagen för att täcka behovet. Istället fanns riskmomentet hypervitaminos med fara för hjärnskador och andra skadliga effekter hos spädbarn. På Sri Lanka har nyligen 400.000 människor sysselsatta i jordbruket insjuknat i en njursjukdom, som anses orsakad av de pesticider och gödningsämnen som ingår i Monsantos koncept för risodling.

Exemplet Argentina är belysande vad gäller agroindustrins handlingsplan. Ett traditionellt produktivt jordbruk omvandlades på kort tid till en monokultur för odling av sojabönor, som behövdes på den internationella marknaden som bas för djurfoder. 9500 hektar odlingar på 1970-talet växte till 14 miljoner hektar 2004 genom Monsantos försorg. Skogar och landområden för urbefolkningar omvandlades till sojabönsplantager för genetiskt manipulerat utsäde, framtaget för att klara besprutning med herbiciden Glyfosat. 48% av all jordbruksmark i landet var då avsatt för Monsantos sojabönor, i spåren av detta fick tidigare producerade livsmedel importeras istället och de små jordbruken köptes upp. År 1970 bedömdes 5% av befolkningen i Argentina leva under fattigdomsgränsen. År 2002 hade denna siffra ökat till 51%. Undernäring ökade lavinartat och beräknas nu omfatta minst 17% av befolkningen. Jordarna dränerades allt mer på sina näringsämnen och krävde ständigt ökande tillsatser av kemiska gödselmedel. Den fritt strövande boskapen på Pampas grässlätter förvisades in i sina stålburar av amerikansk modell, där de får stå fram till slakten. På bara några år hade mer än 200.000 bönder och småbrukare tvingats bort från sina jordar för att ge plats för sojabönsodlarna. Istället växte städernas slumområden genom inflyttade, arbetslösa lantarbetare.

Den här uppräkningen hade kunnat fortsätta sida upp och sida ner, men jag tror inte att läsarens orkar mer elände. Dags då för en avslutning, som vi gör i nästa artikel!

Peter Krabbe

Huvudsaklig källa: Hotet mot livet, den genetiska manipulationens dolda agenda/ William Engdahl, 2013.

En förskräcklig historia – Livsmedel som vapen. Del 2.

Vi har i föregående artikel sett hur rasismens ultimata yttring – en selektiv minskning av jordens befolkning – fått fotfäste i det amerikanska etablissemanget redan för 100 år sedan och havererat under nazismens extrema handläggning för att därefter omformas under efterkrigstiden till globalismens viktigaste spjutspets vid sidan om olje- och krigsmonopolen: kontrollen över livsmedelsproduktionen och möjligheten att reglera vem som skall leva eller dö.

Eugeniken skulle nu döpas om till genetik och molekylärbiologi, en vetenskap i syfte att utrota svälten i världen. Men blev det så? Låt oss se på ideologierna kontra det verkliga syftet!

Familjen Rockefeller var under 1960-talet det amerikanska etablissemangets maktcentrum. Främst stod bröderna David och Nelson tillsammans med den till Rockefeller Foundation värvade Henry Kissinger. Genom att bilda organisationerna CFR (Council on Foreign Relations) och TC (Trilaterala kommissionen) kunde man samla personer som Zbigniew Brzezinski, Jimmy Carter, George H W Bush, Dick Cheney, Paul Volcker (senare Federal Reserve) och Alan Greenspan, som tillsammans med David Rockefeller själv och Kissinger skulle bilda en stabil kombination av privat kapital och regeringsmakt för resten av 1900-talet. Kissinger gick från Rockefeller Foundation till utrikesministerposten under Nixon och har ännu inte släppt sitt inflytande, 94 år gammal. Från dessa organisationer utgick såväl planerna för globaliseringen som NWO, den nya världsordningen.

Rockefeller styrde redan sedan lång tid tillbaks oljekartellen med global makt över oljeproduktionen, nu var det dags för livsmedelsbranschen, eller som man kallade det – agroindustrin.  Vid FN:s världslivsmedelskonferens i Rom 1974 konstaterades att 95% av världens spannmålslager kontrollerades av sex amerikanska företag – Cargill Grain Co, Continental Grain Co, Cook Industries, Dreyfus, Bunge Co och ADM. Under konferensen konstaterade fackets ordförande Jean Pierre Laviec ”De bestämmer vilken mängd av livsviktiga insatsvaror som skall produceras, vilka kvantiteter av jordbruksprodukter som skall köpas, var anläggningarna kommer att byggas och investeringar göras. Agroindustrins tillväxttakt har ökat under de senaste tio åren och stått i direkt proportion till ökningen av hunger och nöd”. Ändå visste inte Laviec vad som komma skulle.

Det livsmedelsvapen som Kissinger skulle komma att arbeta fram byggde på de två stegen att först ta kontroll över världsproduktionen, sedan genförändra grödorna så att man kunde styra effekterna på de människor som var tvungna att livnära sig på dem. För att kunna behålla detta nya system skulle man införa patenträtter på de genförändrade grödorna (mer om detta längre fram) och krossa all diversifierad och privat odling efter modellen att varje land bara får odla ett fåtal grödor för att bli beroende av import från andra länder av de resterande. På då sätt skulle alla länder förlora sin möjlighet till självförsörjning. De som till äventyrs har insett hur långt detta system redan är infört har säkert svårt att sova på nätterna…

För att kunna tillämpa systemet fullt ut behövdes frihandelsavtalen TTIP och TPP. Att sätta dessa i relation till den amerikanska livsmedelspolitiken är en ofta bortglömd aspekt i diskussionen. De modiga personer som vågat sätta en käpp i hjulen för avtalen kan vi nog komma att kalla mänsklighetens räddare. Till dem hör inte Sveriges politiker

Hur även hjälporganisationer som USAID infogats i systemet förklarar ekonomen J W Smith: ”Högt mekaniserade gårdar på stora arealer kan producera enheter av livsmedel billigare än till och med de lägst betalda jordbrukarna i tredje världen. När dessa billiga livsmedel säljs eller ges bort till tredje världen, förstörs de lokala jordbrukarnas ekonomi”. Beroendet av fortsatt import förändrar dessa länders möjligheter helt att klara sin försörjning utan att behöva låna till framtida ockerräntor.

1974 uppdrog John Rockefeller åt president Nixon att upprätta en hemligstämplad promemoria genom Kissinger, som skulle kallas ”Konsekvenser av en världsomfattande befolkningstillväxt för USA:s säkerhet och utländska intressen”, eller NSSM 200. I studien skulle bl.a. bedömas ”sannolikheten för att befolkningstillväxten kommer att leda till utrikespolitiska störningar och internationell instabilitet” och om ”tekniska innovationer eller teknisk utveckling kan minska(befolknings) tillväxten eller dess effekter”. Vi närmar oss åter 1930-talets eugenik i skrivningar som ”utvecklingen av mer effektiva, enklare preventivmedel genom biomedicinsk forskning kommer att gynna alla länder som står inför problemet med snabb befolkningstillväxt”. Befolkningskontroll blev nu ett nytt kodord för selektiv eliminering.

Tretton utvecklingsländer angavs särskilt som de mest resursrika på jorden, men samtidigt också mest politiskt instabila. Policyn hävdade då att endast en drastisk minskning av deras befolkning skulle möjliggöra amerikansk exploatering av deras råvaror. Till dessa länder räknades Indien, Nigeria, Brasilien och Turkiet. USA:s tillträde till strategiska råvaror i andra länder sågs som ett amerikanskt nationellt säkerhetsintresse. I en hotfullt tillagd kommentar konstaterar Kissinger att ”USA skulle ransonera sitt livsmedelsbistånd för hjälp till människor som inte kan eller kommer att kontrollera sin befolkningstillväxt”.

Som resultat av NSSM 200 kunde man 1991 konstatera att i Brasilien hade 44% av den kvinnliga befolkningen i fertil ålder steriliserats, av dessa utgjordes 90% av kvinnor med afrikanskt ursprung, en vanlig folkgrupp i Brasilien. Redan 1965 hade 35% av Puerto Ricos fertila kvinnor steriliserats genom Rockefellers försorg.

Hur skulle man då gå tillväga för att kunna lägga hela världens jordbruk under de amerikanska monopolföretagens fötter? Strategin skulle gå ut på att ta fram hybridutsäden som kunde ersätta de traditionella, kombinera dessa med behovet av jordbrukskemikalier från monopolets tillverkare och marknadsföra jordbruksutrustning som traktorer, skördemaskiner och utrustning för konstbevattning och besprutning som bara passade för storskaliga jordbruk. Denna satsning på rika storgods skulle ekonomiskt komma att slå ut fattiga småjordbrukare. Genom att ta patent på de nya hybriderna samtidigt som de traditionella blev oanvändbara eller slogs ut av bekämpningsmedel skulle man också kunna kontrollera och straffbelägga återanvändning av utsäde.

Genom egna markinköp eller politiska påtryckningar på storgodsägare kombinerat med förmånliga lån, skulle man förändra ägarstrukturen så att de små jordbruken försvann genom bristande lönsamhet eller köptes upp till låga priser av storproducenterna.

Efter andra världskriget hade de amerikanska kemiföretagen en överkapacitet inom kväveproduktion, resultatet av minskad användning av bomber och granater. Kvävet var en huvudingrediens i trotyl och andra högexplosiva sprängämnen. Men det passade också bra för tillverkning av kvävehaltiga gödselmedel. Detta har vi fått många exempel på i samband med nutida terrordåd. Kvävegödselindustrin infogades lägligt i agroindustrin genom Rockefellerstyrda företag som Du Pont, Dow Chemical och Monsanto, nu återstod att göra utsädet beroende av gödningen, något som skulle ske genom gentekniken. Löften om ökade skördar var ett odiskutabelt lockbete. Men man drog sig inte heller för att villkora livsmedelsbistånd mot det något udda kravet på acceptans av programmet för befolkningskontroll!

I nästa artikel skall vi se på hur man utvecklat gentekniken i syfte att byta ut traditionella livsmedel över hela jordklotet mot genmanipulerat utsäde med patentskydd och hälsoeffekterna för mänskligheten av dessa nya produkter. Vi skall också se på terminator- och traitorteknik i syfte att ekonomiskt kontrollera allt utsäde, samt hur man till sist försöker smyga in födelsekontroll i våra livsmedel. Kanske är det hög tid att kontrollera vad vi har på tallriken när vi sätter oss till bords?

Peter Krabbe

Huvudsaklig källa: Hotet mot livet, den genetiska manipulationens dolda agenda/ William Engdahl, 2013.

En förskräcklig historia – Globalismen och befolkningskontroll. Del 1.

I dessa dagar när tydligen alla utom de rättänkande förses med epitetet rasist, kan det vara på sin plats med en tillbakablick på den sanna historien om rasismens egentliga bakgrund och ursprung. Kanske kan det ge lite perspektiv på företeelsen och dess syften? Att rasism handlar om eliminering av dem som man inte vill ge en plats i framtidens samhälle, om liv eller död. Inte om vänster eller höger. Inte ens om mångkultur.

Den som är nazist är naturligtvis också rasist. Men började det där, i Hitlers kammare, eller ser verkligheten annorlunda ut? Låt oss göra en resa bakåt i tiden för att utröna om rasismen dog med nazismen eller om den istället finns kvar i dagens samhälle i oförminskad omfattning – men kanske inte där vi förväntar oss! Vi skall följa spåren för att försöka hitta rasismen i sin nya, verkliga förpackning!

”Vetenskapen” om rasteori kallades för eugenik och föddes i England under 1880-talet genom Darwins kusin Francis Galton och grundade sig förstås på Darwins arbete 1859 ”Om arternas uppkomst”. Darwin tog intryck av Thomas Robert Malthus, som redan 1798 skrev sin ”uppsats om befolkningsprinciperna”, där Malthus konstaterade att befolkningstillväxten kunde förväntas bli större än den möjliga livsmedelsförsörjningen, vilket skulle leda till återkommande svält och död i syfte att eliminera ”överskottet” i befolkningen. Denna förväntade obalans ligger som grund för en av globalismens främsta doktriner och är mer aktuell än någonsin idag, när världens befolkning växer lavinartat. Globalismens företrädare hävdar att befolkningen bör minskas till en tiondedel av den nuvarande för att passa filosofin om fåtalets oinskränkta kontroll över flertalet. Depopulation (befolkningsminskning) är tanken bakom det mesta av det vi ser i den globala politiken än i våra dagar. Den drivs inte av nazister, utan av våra etablerade regeringar i västvärlden – varav flertalet i ärlighetens namn inte har en aning om vad de egentligen håller på med…

Rektorn vid Stanford University, David Starr Jordan skrev redan 1902 i sin bok ”Blood of a Nation” att fattigdom var en ärftlig genetisk egenskap, precis som talang var det. Två år senare grundade Carnegie Institute Eugenics Record Office, där registerkort över befolkningen samlades för att kunna planera undanröjandet av hela blodslinjer som ansågs mindervärdiga. Den ideala långa, blonda, blåögda nordiska rasen utsågs här till föredömet. Carnegie finansierade 1911 en studie om ”De bästa praktiska åtgärderna för att skära bort den defekta arvsmassan i befolkningen”. Observera att Hitler samtidigt satt och målade tavlor på Wiens gator, totalt ointresserad av politik.

Den stora sponsorn av eugeniken dyker nu istället upp genom John D Rockefeller Sr, som 1913 i spåren av den första federala inkomstskatten bildade den skattebefriade Rockefeller Foundation. Detta i gott sällskap med Andrew Carnegie, som i protest mot en så tokig företeelse som en skatt hävdade att ”en förmögenhet som passerar genom händerna på ett fåtal kan bli en betydligt mäktigare kraft för att lyfta upp vår ras (!) än om den fördelas i små summor till människorna själva”. Jo, ni läser rätt, vissa är tydligen lite mer än bara människor…

Till dem som gärna finansierade eugenik hörde förutom Rockefeller även E.H. Harriman, bankiren J.P. Morgan, Mary Duke Biddle (tobak), Cleveland E. Dodge (bilar), John Harvey Kellogg (flingorna ni äter till frukost) och Clarence Gamble från Procter & Gamble. Högst på önskelistan stod tvångssterilisering av mindervärdiga människor. På lönelistan stod bl.a. Margaret Sangers, som genom uttalanden som ”obalansen mellan födelsetalen av lämpliga och olämpliga är obestridligen det största nuvarande hotet mot civilisationen” och ”hur man skall kunna begränsa och motverka överfertilitet hos de psykiskt och fysiskt defekta” gjorde henne till en nära vän i familjen Rockefeller.

Först under 1920-talet var det dags att sprida denna i det amerikanska etablissemanget djupt rotade ideologi till Tyskland, något som skedde på initiativ av och med finansiering av Rockefeller Foundation.  Hitler berömde de amerikanska insatserna inom eugenik i sin bok Mein Kampf 1924, under 1930-talet var det dock Heinrich Himmler som styrde den tyska utvecklingen av ”rashygien”, främst med hjälp av tysken Ernst Rüdin vid Kaiser Wilhelm-institutet (KWG) i Berlin. En tysk steriliseringslag fastställdes av Himmler 1933 och skulle medföra att c:a 400.000 tyskar tvångssteriliserades och att tusentals funktionshindrade barn avlivades. Detta var, som vi vet, bara början.

En av grundarna av det Rockefellerfinansierade American Eugenics Society (AES), Madison Grant, fick Hitlers sympatier för uttalanden som ”Amerika har blivit angripet av ett stort och ökande antal svaga, nedbrutna och psykiskt handikappade av alla raser” och att detta krävde ”ett strikt system för urval genom eliminering av dem som är svaga eller olämpliga- med andra ord, de socialt misslyckade”. Grants företrädare Paul Bowman Popenoe hade redan 20 år tidigare krävt avlivning för att ” upprätthålla rasens kvalitet”, dock utan större framgång.

Under det kommande världskriget blev Otmar Freiherr von Verschuer chef för det tyska eugenikinstitutet i Berlin, vid hans sida som assistent fanns Josef Mengele, som skulle få koncentrationslägret i Auschwitz som plats för sina dödliga experiment på fångarna. Mengele flydde till Sydamerika efter krigsslutet, medan von Verschuer fick amerikansk hjälp med att fly från Tyskland 1945. Rockefeller, som fått kalla fötter vid krigsutbrottet, återupptog sin finansiering av verksamheten efter kriget. Föga förvånande togs von Verschuer upp som ärad medlem i AES, som nu döptes om till American Society of Human Genetics, eugenik var inte gångbart längre – nu handlade det om genetik istället!

Rockefeller Foundation satsade nu på ett nytt kontor i Köpenhamn under namnet Bureau of Human Heredity, där von Verschuer fick en diskret arbetsplats dit han 1947 flyttade över ”forskningsresultaten” från Auschwitz. Som samarbetspartner fick han dansken Tage Kemp, en kollega från AES. Kemp skulle 1956 bli värd för den första internationella kongressen om mänsklig genetik.

Danmark var dock inte ensamt, Sverige hade genom Statens Institut för Rasbiologi under perioden 1934 – 1976 genomfört 63.000 tvångssteriliseringar i samma andas namn som den tysk-amerikanska. Under 42 år av socialdemokratiska regeringar fortsatte verksamheten utan nämnvärda protester. Man såg ett alltför stort antal ”mindervärdiga” medborgare som ett hinder för genomförandet av sociala ekonomiska reformer, som barnbidrag till flerbarnsfamiljer. På så sätt kunde rasförädlingen få en plats även i folkhemstanken, uppbackad av de i ämnet väl bevandrade amerikanarna…

Man hade nu framgångsrikt tvättat bort spåren efter den gamla eugeniken och paketerat om hela sitt material under det moderna namnet genetik. Därmed hade man skapat en ny plattform för efterkrigstidens utveckling som skulle leda vidare till vår tids globala livsmedels- och läkemedelskontroll – allt utan att behöva ändra den underliggande och bärande tankens planer för global, selektiv befolkningsminskning och makten över vem som skall få leva eller dö. USA:s f.d. utrikesminister och Rockefellers handgångne man, Henry Kissinger, skulle bli den främste aktören under de kommande 50 åren för att ställa om samhället till den nya tidens totalitära system i enlighet med Rockefellers modell. Kissingers uttalande ”kontrollerar du oljan, kontrollerar du nationer. Kontrollerar du livsmedlen, kontrollerar du människorna” är i högsta grad relevant i vår tid, när vi börjar se resultaten av efterkrigstidens ”forskning”. Kissinger kallade sin livsmedelspolitik ”livsmedel som vapen”, något vi skall se närmare på i kommande artiklar! Vi skall också se hur den dubbla agenda som Kissinger skapade fått oss att tro att U-hjälp och dödshjälp är olika saker, vilket det inte är.

Den uppmärksamme ser säkert att många namn i artikeln är sådana som normalt förknippas med sionismen i USA. Det kan tyckas vara en paradox att en agenda som villigt anammas och utvecklas av totalitära regimer som nazismen har ett tydligt sammanhang och ursprung i den sionistiska rörelse som är stadigt förankrad i det styrande samhällsskiktet i USA sedan mer än 100 år tillbaks. Denna symbios är ständigt återkommande under 1900-talet och är grunden för den globalism som vi kallar New World Order (NWO).

Det är bekvämt för dagens globalister av skiftande politisk härkomst att kalla alla opponenter mot sin politik för rasister. Vad man inte tycks förstå är att rasismen i sin värsta form har sina fasta rötter i det västerländska samhälle som idag omger oss på alla håll, den centraliserande världsmakt som utgår från Deep State i USA och kräver vår absoluta medverkan. När nationerna utplånats som tillflyktsort kommer vi att få se resultatet av en sann rasism som vi inte ens kunnat föreställa oss i våra värsta mardrömmar.

Peter Krabbe

Huvudsaklig källa: Hotet mot livet, den genetiska manipulationens dolda agenda/ William Engdahl, 2013.

Kommer Vilda Västern att fortsätta varvet runt?

 

I föregående artikel har vi sett på Putins och Rysslands reaktioner inför de ständiga hoten från väst om införlivandet av Ryssland i ett större, av USA styrt sammanhang. Vilka resonemang ligger då bakom de amerikanska motiven för ett sådant införlivande? Låt oss se på både den officiella agendan och den inofficiella!

Den officiella återspeglas ganska väl i förre presidentrådgivaren (för Jimmy Carter, Clinton och Obama) och Bilderbergaren Zbigniew Brzezinskis bok Strategic Vision från 2012. Mest känd är han för sin bok The Grand Chessboard från 1997. Som medlem i CFR och delaktig i grundandet av TC (trilaterala kommissionen) och nära samarbetspartner med Kissinger och Rockefeller var Brzezinski en sann globalist och medlem av Deep State. Han avled i våras efter 40 år i amerikansk politik.
I denna hans sista bok gör han en beskrivning av sin vision av världen efter år 2025, ett närliggande perspektiv, sett ur vår synvinkel.

Brzezinski ser två nödvändiga steg för att skapa grunden för den nya ”västvärlden”. Det ena är att införliva Turkiet i ”gemenskapen”, det andra att göra samma sak med det väldiga Ryssland. Som resultat skulle man få ”The Larger West- The Core of Global Stability”, ett rike som omfattar den norra delen av jordklotet – norr om Medelhavet och Mexico. För utvecklingen i detta rike skulle USA, EU och Ryssland svara, den problematiska resten av världen med sin överbefolkning och sina klimatproblem lämnar globalismen tills vidare åt framtiden att lösa. Förutsättningen för det nya riket ser Brzezinski i att EU blir fadder för Ryssland och att NATO blir dess armé, i syfte att säkra ”demokrati” av västerländsk modell.

A Larger West – kärnan i den civiliserade världen enligt Strategic Vision/ Brzezinski 2012.

Att succesivt ansluta alla mindre länder i Rysslands närhet till EU och i slutänden även Ryssland är den politik som vi redan ser ligga på bordet. I Putinintervjuerna skämtar Putin om just detta, att han till USA:s förvåning föreslog Rysslands inträde i EU och NATO. Det föll, märkligt nog inte i god jord. Den nationella suveränitet som Ryssland skulle komma att bibehålla vid ett fredligt samgående är inte kompatibel med de vinster som USA skulle få vid en militär erövring, där näringslivet i väst skulle få ett helt annat inflytande över återuppbyggnaden av ett samhälle, jämnat med marken efter intensiv krigsföring.

Å andra sidan vore det en våt dröm för Deep State att kunna införliva en relativt intakt högteknologisk krigsmaskin som Rysslands i NATO, den blivande världsarmén. Vem i världen skulle kunna matcha denna, övriga länder skulle förvandlas till inget annat än en skränande folkhop. Ursäkta ironin, men det är tydligt att många resonemang i Washington ligger på denna nivån. Ett snabbt och kortvarigt militärt övertagande av Ryssland, som ger full kontroll över framtida regeringsposter, samtidigt som förödelsen blir begränsad, är sannolikt det ideala scenariot för dessa galningar.

Turkiet då? Brzezinski skrev sin bok 2012, då man fortfarande trodde på en sekulär utveckling i EU:s koppel. Detta gällde, som vi alla vet, även för vår förre statsminister Carl Bildt, som fick lära läxan hos Bilderbergarna. Idag visar sig en annan utveckling åt motsatt håll, mot ett muslimskt samhälle med totalitära avsikter. Detta lilla utskott i det nya riket som Brzezinski hade tänkt sig att Turkiet skulle vara för att få ökad kontroll över Mellanöstern, skrumpnar nu. EU:s blindtarm måste istället opereras bort snarast. Risken för en inflammation som sprider sig är akut.

Vi kan då se att globalismens fokus just nu ligger på ett införlivande av Ryssland i det som Brzezinski kallar ett större Väst, men som kanske hellre skulle haft beteckningen Norra Unionen med tanke på geografin. Där beräknar CIA att 1,1 miljarder människor (15%) skulle bo på 27% av världens landyta och ha 46% av världens BNP. Naturresurserna i östra Ryssland innehåller enorma reserver i form av råvaror och mark för etablering.

Märkligt nog verkar Arktis saknas på kartan över Riket, trots att det ligger mitt i det. Kanske skall man inte bli oroad genom att de råvaror – bl.a. olja – som ligger under istäcket nu ju tillhör det gemensamma Riket. Kanske vet man också mer om denna dolda kontinent än vad man vill tala om. Kanske är möjligheten till kontrollerad avsmältning av istäcket en kalkylerad metod att sätta resten av världen under vatten, samtidigt som landmassan stiger upp till exploateringsbar nivå? Är en konstruerad global uppvärmning därmed en medveten ingrediens i programmet för depopulation av ekvatorzonen?

Jag skall inte låta fantasin flöda alltför mycket, men helt klart är isen i Arktis en framtida resurs i en värld som kommer att lida brist på dricksvatten. Vilka tankar i övrigt som fått Brzezinski att välja denna geografiska avgränsning av globalismens första utbredning får vi inte längre svar på, men kanske finns där också en idé om ett etniskt och kristet sammanhållet landområde med goda utvecklingsmöjligheter för den västerländska civilisationen, fritt från religionskrig och tropisk hetta. Lite grand som ett nytt Vilda Västern som ligger och väntar…

Helt klart är att Brzezinski inte trodde på teorierna om en ny istid och en svalnande sol, annars hade han nog ritat en annan karta. Inte heller lär han ha trott på Putins mirakulösa omvandling till ett modernt samhälle, ett samhälle som faktiskt varken kommer att behöva USA eller EU!

Peter Krabbe

Är Ryssland vår fiende?

NATO:s obehagliga vapenskrammel, inte minst genom höstens kommande Aurora-manöver i Sverige och Östersjöområdet gör det berättigat att ställa frågan vem som egentligen är vår fiende. För första gången i mitt, må vara begränsade närminne, gör SVT något positivt genom att sända Oliver Stones Putinintervjuer. Man kan till och med förlåta SVT den nedvärderande titeln Putin enligt Oliver Stone, som rimligtvis borde ha varit Ryssland enligt Putin, förmedlat av Oliver Stone. Skillnad? Jo, Putin berättar öppet och insiktsfullt om sitt Ryssland, dess folk och dess starka nationella samhörighet på ett sätt som får det depraverade USA att framstå som ondskans imperium, något som de välinformerade insett för mycket länge sedan.

Den ryskfödda, numera svenska författarinnan Vera Efron ger i sin bok I huvudet på Putin kompletterande information som tillsammans med Stones filmer får en annan bild av Ryssland att framträda än den traditionella, av Sovjettiden formade med mordiska kommunister, Gulag och Stalins spioner bakom varje gatuhörn. Ser Ryssland ut så idag? Naturligtvis inte.
De senaste hundra årens historia har för Rysslands del präglats av revolutionen 1917, kommunistväldet under först Lenin och sedan Stalin, andra världskriget där Ryssland hade en avgörande betydelse för att stoppa Hitler och nazismen – något vi kan vara tacksamma för eftersom den ryska motoffensiven omöjliggjorde den av tyskarna planerade invasionen av Sverige 1943 – det kalla kriget under tiden därefter fram till Gorbatjov och sist det moderna Ryssland efter Jeltsin, den epok där Putin varit tongivande.

Det finns inte många likheter mellan Sovjetunionen och dagens ortodoxt kristna Ryssland. När Warszawapakten skrotades efter det kalla krigets slut utgick många ifrån att även NATO, dess motpart i balansvågen, skulle avskaffas. Det fanns ju inga motsättningar längre, istället kunde en effektiv nedrustning inledas globalt för en fredligare värld. En muntlig överenskommelse mellan Georg Bush S:r och Gorbatjov innebärande att USA lovade att NATO inte skulle utvidgas österut, öppnade för rivningen av Berlinmuren och ett nytt, återupprättat Europa (De allierade styrkorna kommer inte att flytta sig en tum närmare era gränser / George Bush). Istället har NATO gjort det rakt motsatta och flyttat fram sina positioner ända fram till den ryska gränsen i en i det närmaste total omringning av ryskt territorium. Detta innebär också att såväl anfalls- som defensiva robotsystem tillhöriga NATO kantar Rysslands gränser.
Vad finns det då för anledning för ett USA, som har en militär budget som är tio gånger större än Rysslands, eller ett NATO med dito tretton gånger större, att omringa ett land som oupphörligt betonar sina fredliga avsikter och sin önskan att leva tillsammans med det Europa som man ser sig som en del av?

Ryssland karta
Anledningen är att USA ser detta enorma Ryssland, som sträcker sig från Östersjön till Stilla Havet, som det främsta hotet mot USA:s ekonomiska herravälde över resten av världen. Rysslands BNP har sedan år 2000 sexdubblats fram till idag, allt beroende på Putins krafttag mot den begynnande upplösningen efter Jeltsin och återtagandet av kontrollen över landets naturtillgångar. I spåren av detta har också folkets levnadsstandard mångdubblats för att närma sig en europeisk medelnivå. Putins opinionssiffror ligger runt 85%, och toppar därmed populariteten bland världens ledare. Som jämförelse kan vi nämna Hollande i Frankrike, vars siffror låg runt 5%. När Kina alltmer närmar sig Ryssland både ekonomiskt och politiskt får USA stora skälvan, detta är en kombination som kommer att innebära dödsstöten för västvärldens ekonomiska överlägsenhet. Det blir därför en överlevnadsfråga för USA att antingen krossa Ryssland eller införliva landet under sin intressesfär, både ekonomiskt och militärt. Därför växer NATO trots Bushs falska löften. Den fråga vi måste ställa oss är vad vi i Sverige har för anledning att infoga oss i den amerikanska krigsmaskinen, när vi lika gärna kan utöka våra handelsförbindelser med framtidens maktcentra – Ryssland och Kina? Detta speciellt när Putin retar amerikanarna genom att erbjuda jordbruksprodukter fria från genmanipulering och miljögifter.
Putin gör ingen hemlighet av sin ambition att stoppa den amerikanska expansionen mot en ny världsordning, NWO. Ryssland skall förbli en suverän, nationellt inriktad stat med ryska värderingar och styrd med den ryska befolkningens intressen som främsta mål. Där har vi själva mycket att lära. Det vi borde enas om, menar Putin, är kampen mot terrorismen. Möjligen överskattar han de i landets södra delar boende ryska muslimernas lojalitet genom att tro att de som ryska medborgare har en större samhörighet med den ryska nationen än vad som är fallet i Europa med sin sentida invandring, de ofta förekommande terrordåden av bl.a. tjetjener visar dock en annan bild.

Den amerikanska aggressionen mot Ryssland tar sig främst två olika uttryck, varav det ena är ekonomiskt, det andra militärt.
Rysslands främsta tillgång är dess olja. Redan vid tiden för den ryska revolutionen var Ryssland världens största oljeproducent, något som bidrog till att de amerikanska judiska bankirerna som Schiff, Warburg och Kahn finansierade och på plats i New York instruerade den likaledes judiske Trotsky i hans planläggning av 1917 års revolution. Efter genomfört värv tog Rockefeller över merparten av de ryska oljekällorna i Baku, i syfte att eliminera den värsta konkurrenten till den amerikanska oljeexporten (A. Sutton/ Wall Street and the Bolshevik Revolution). Dessa oljekällor hade senare hög prioritet även för Hitler under andra världskriget. Under Jeltsins tid tog ryska judiska oligarker över mycket av oljeindustrin, de förhandlade med Soros om att sätta in nådastöten mot Ryssland i en gigantisk ekonomisk attack, som i det närmaste tömde den ryska statskassan. Men Putin redde upp situationen med hårda nypor och återförde bolag som Jukos till den ryska staten, oljebolagen utgör nu grundbulten i Rysslands förbättrade ekonomi.
År 2015 uppgick oljeproduktionen i de tre största producentländerna räknat i miljoner fat per dag till 13 för USA, 12 för Saudiarabien och 11 för Ryssland. USA har då ökat sin produktion sedan 2005 från nivån 7, tack vare fracking. Övriga producentländer ligger under 4. Bilden blir tydligare om man också ser på importbehovet, vilket är 6 för USA och 0 för Ryssland som är självförsörjande. EU:s importbehov är 11 och Kinas 7 (Aleklett/ En värld drogad av olja). Idag kan USA täcka sitt underskott från Saudiarabien, men dessa källor har redan nått produktionsmaximum och vi skall nu bedöma framtiden. Vem skall då ha Rysslands överskott av olja? Kina, EU eller USA? Sverige får redan det mesta av sin olja från Ryssland. USA:s försök att stoppa Rysslands gasledning till Tyskland genom påtryckningar på Sverige visar att det är viktigare för USA att skada Rysslands ekonomi än att hjälpa EU med sin energiförsörjning. Dessa siffror rörande oljans flöde i världen är viktiga för att förstå vad USA:s oljelobby (densamma som startade ryska revolutionen) planerar bakom sina stängda dörrar. I Mellanöstern har strategin varit enkel – avsätt det legala styret och tillsätt en lojal marionett som vrider på kranarna när de blir tillsagda. Problemet lär vara svårare att lösa när Ryssland är inblandat.

USA:s militära strategi har naturligtvis nära samband med den ovanstående ekonomiska. Rysslands viktigaste flottbaser är Kaliningrad i Östersjön, Sevastopol på Krim i Svarta Havet och Murmansk vid Norra Ishavet. Genom att blockera dessa kan man också blockera oljeexporten från Ryssland, åtminstone den som är beroende av sjöfarten. Det är ingen tillfällighet att NATO försöker ta över både Östersjön (man har ännu inte fått ner Sverige på knä, men det är bara en tidsfråga) och Svarta Havet. Norra Ishavet patrullerar man med sina kärnvapenbestyckade ubåtar. Pipelines på eller under mark kommer därför att bli en nödvändighet för Rysslands export, gasledningen under Östersjön är ett exempel. Rysslands oljetillgångar är främst lokaliserade till det Kaspiska bäckenet och exporten kräver tillgång till hamnar eller fasta anläggningar över andra länders territorium. Vem har då gett NATO mandat att sätta korken i flaskan?
Vem är följaktligen boven i detta drama? Det är ganska lätt att se att det inte är det moderna Ryssland, som istället får kämpa mot en oförstående västvärld för sin överlevnad. Vi borde skämmas när EU-ledare som Van Rompuy deklarerar att EU bör utökas fram till Uralbergen, hur hade vi tolkat det om Putin hade sagt att Ryssland borde utökas fram till Engelska kanalen? 75% av NATO:s krigsmakt styrs och bekostas av USA. Det är en skam för Sverige att ha samröre med denna invasionsarmé, vars fredsbevarande syfte är lika med noll!

När tre busar tränger in ett offer i en hörna, är det inte förvånande om offret försöker slå sig fri, det är ingen ursäkt för fortsatt misshandel. Det svenska folket har ingen anledning att gömma sig bakom dessa busar.

Peter Krabbe

 

%d bloggare gillar detta: