När det onormala blir normalt…
27 februari, 2021 185 kommentarer

Säkert är det många människor som i likhet med mig själv har svårt att bearbeta det senaste årets händelser, för att kunna gå vidare i förvissningen att allting är normalt, att det som hänt är helt naturligt och förutsägbart och att vi nu går vidare mot det nya lyckoriket.
Utbrottet av Covid 19 var självklart bara ett litet missöde från en fiskmarknad i Kina som världssamfundet med all kraft räddat oss ifrån, dess rörande omsorger om vår hälsa och den snabba uppkomsten av helbrägdagörande vacciner och alla personalinsatser i syfte att göra oss friska, kan vi bara hylla och beundra! Eller?
Var det kanske ett sedan länge planerat utsläpp av ett dödligt virus i syfte att minska jordens befolkning, ruinera alla småföretagare och utrota medelklassen, visa potensen i samhällets överhöghet och få oss att inse att vi små kryp begriper ingenting och har att foga oss efter de vise männen bakom världens regeringar och obskyra sällskap?
Valet av president i USA var livsavgörande för demokratins fortbestånd. Sittande president hade stöd av en förkrossande majoritet av det amerikanska folket för att garantera just detta, den enskilde individens rätt mot ett framväxande totalitärt politiskt system i förening med världens övriga kommunistiska stater. Ändå blev det just så, demokratin vändes mot folket istället, det demokratiska valet blev genom ett ogenerat valfusk av aldrig tidigare skådade proportioner istället vapnet som krossade folkets vilja.
Hur kunde det ske? Hur kunde demokratins fundament – valet – genom några samordnade regissörer världen över på bara några år förvandlas till det verktyg som istället skulle komma att utplåna den demokrati som vi alla trodde skulle leva för evigt?
Den som läst historia är ändå inte överraskad. Redan för hundra år sedan, i Fabianernas tankesmedja i London, myntades tesen ”demokratin är bara en övergångsform till vårt totalitära system”. Inte bara de socialistiska fabianerna insåg att tiden ännu inte var mogen för en direkt övergång till kommunismen, i den av Rothschilds grundade British School of Economics fördes tesen ut till framtida makthavare, nittonhundratalet skulle innebära en gradvis övergång till ett toppstyrt samhälle för att undvika bakslag. Att detta var rätt strategi visade sig samtidigt i kollapsen av bolsjevikernas revolution, den sovjetiska kommunismen kunde aldrig lyckas eftersom den hade folket emot sig. Bättre då att organisera och ta kontrollen över fackföreningar och socialistiska partier i syfte att styra dessa, långsamt och målmedvetet, mot den slutliga och permanenta lösningen. Genom att få världens arbetare att tro att de själva styrde utvecklingen kunde man istället få dem att gräva sin egen grav. Tålamod!
Så är vi då där. Vi har till och med fått ett slutdatum för processen – 2030-03-30. Det innebär att nio år återstår. Skulle det bli ett problem kan man alltid i värsta fall utsträcka sig till 2060-06-06, sedan får det vara nog. För mystikerna i de hemliga samfund som i praktiken styr vår värld är numerologin viktig, allt skall ske som det är förutbestämt. Det som hetsar dessa herrar är övergången i astrologin från Fiskarnas tecken, som varat de senaste två tusen åren, till Vattumannens tecken som vi kommer att leva under de kommande två tusen åren. Denna övergång sker nu. Vattumannen står för den nya tiden, därav brådskan. Med Vattumannen tar mänskligheten steget ut i rymden på allvar, vi besöker månen och Mars och kanske upprättar vi kolonier där. Solsystemet blir vårt närområde.
Vi kan skratta åt detta, men i själva verket har det större betydelse än vad vi vill tro. De sju vise männen finns i vår civilisations berättelser ända sedan den äldsta kulturen för 15.000 år sedan, till den sumeriska och faraoniska för 5.000 år sedan, via den grekiska för 3.000 år sedan till den indiska och vår tids judiska Sions Vise. Det är männen som bestämmer utan att behöva sitta i en regering eller vara statschefer. Den tråd som visar vår historia går mycket långt tillbaks i tiden. Vi kommer aldrig att få veta vilka de egentligen är.
De vise männen vill nu städa upp på vårt (förlåt – sitt) jordklot, minska befolkningen till en lagom nivå, sätta in robotar och AI för att göra tillvaron enklare och slippa diskutera varje spörsmål som kan tänkas förarga någon för mycket tänkande människa, ge alla mat och tak över huvudet (men inte mer) och behålla resten själva. Guldet är själva makten och har så varit i femton tusen år eller mer. Den som har guldet har också makten, det är inte bara en metall, det är magi.
Går det då att kämpa emot denna utveckling, eller är det dags att inse sin egen obetydliga roll i det framtida scenariot? Det faktum att NÅGON utplacerat små varningsklockor som ringer lite då och då under historiens gång, visar kanske att det ändå finns en högre makt som inte är helt överens med de vise och som uppmanar oss att kämpa för vårt oberoende och tron på ett bättre öde. Denna kamp visar sig i form av vårt ökande kollektiva medvetande, motkraften till transhumanismens försök att kuva vårt tänkande och förpassa det till tangentbordet på en centraldator.
Vi kan kalla det för religioner, sekter eller till och med den mentala kraft som finns på sociala medier och som växer med lavinens hastighet, detta är vårt svar mot en robotiserad ”ordningsmakt”. På samma sätt som Makten vänt demokratin mot oss kan vi vända deras redskap för individkontroll – Internet – mot dem själva. Tekniken går inte att backa. Våra fysiska kroppar är vår sista försvarslinje, låt oss inte kapitulera där!
Världen är fylld av religioner, vilken som är den rätta eller enda är knappast konstruktivt att diskutera i nuläget, istället måste vi ena oss där Makten försöker splittra oss och vägra underkastelse. Bara genom att tro på oss själva kan vi vända utvecklingen.
Peter Krabbe
bild foto DN.se