På den lilla scenen intet nytt, på den stora förändras världspolitiken…

 

Alla som ser och lyssnar på de sprattlande och tjattrande ankungarna i den svenska ankdammen just nu kanske inte observerar vad som händer längre bort i parken. Men tisdagen var onekligen intressant, många dimmor skingrades i FN när både Trump, Macron och Rouhai  trängdes i talarstolen inför generalförsamlingen.

Trump gjorde för ovanlighetens skull helt klart att han inte stödjer globalismen, utan tvärtom ser sin amerikanska nationalism som framtida norm, även för andra länder. Trump uppmanade FNs medlemsländer att ”sätta sina nationella intressen före multilaterala överenskommelser”. Smått komiskt blir dock resonemanget när han sedan vänder sig till Iran med anklagelsen att Iran inte respekterar sina grannar eller gränser eller självständiga nationers rättigheter, komiskt därför att Trump där talar för Israels sak i Mellanöstern. Det är svårt att inte småle när man sätter in Israels och sionismens internationella agerande i denna kontext. Rouhani påpekade också lägligt att Trumps och Israels ofta framförda agenda att störta regimen i Iran knappast är kompatibel med detta Trumps uttalande i FN.

Viktigast för oss är ändå att Trump tydligt tog avstånd från globalismen och exemplifierade med att ”Amerika kommer aldrig att be om ursäkt för att först och främst skydda sina egna medborgare”. Något vi borde lyssna på i Sverige.

 

Klyftan mellan FN och USA underströks genom generalsekreteraren Guterres uttalande att ”individuella ledare har skyldigheten att främja sina medborgares välstånd”, vilket står i märklig kontrast till fortsättningen ”som försvarare av det allmännas bästa har vi också skyldigheten att utveckla och främja ett reformerat, förnyat och stärkt multilateralt system”. Det nya modeordet för globalism, som man tydligen tycker börjar få dålig klang, är multilateralism. Därmed ger man sken av att det handlar om frivilliga överenskommelser om samarbete istället för sionismens erövring av resten av världen!

 

Naturligtvis äntrade även Macron talarstolen för ett brandtal för globalismen – förlåt, multilateralismen – långt ifrån alla kramar och kyssar vi nyligen såg i relationen med Trump. Macron medgav att det börjar växa en skepticism mot multilaterala institutioner som FN och EU, men betonade att isolationismen var motsatt till en fredlig och blomstrande värld. Nationalism leder alltid till nederlag, menade Macron med hänvisning till historien. Detta är dock en sanning med modifikation som också tyder på en häpnadsväckande okunnighet om den historia som han själv hänvisar till. Mer om detta senare.

Guterres har rätt i sitt konstaterande att världen nu upplever en ovanlig turbulens och oro, som lätt kan få negativa konsekvenser. Den oron har sin grund i att ingen längre tycks veta vad han talar om. När Trump nu kommer ut som nationalist tänker han uppenbarligen bara på USAs roll på hemmaplan, men bortser samtidigt ifrån att USA med alla sina militärbaser och CIA-infiltrerade ambassader utspridda över hela jordklotet i verkligheten är det mest globalistiska av alla länder. När han ger Israel sitt stöd för att genom Yinon-planen ta kontrollen över hela Mellanöstern stödjer han skenbart Israel som nation, men arbetar i verkligheten för ett globalistiskt (multilateralt) Mellanöstern under Israels kontroll. Att Iran skulle kunna hävda samma rättighet blundar Trump för.

På samma sätt pläderar Macron för en tvåstatslösning i Palestina, som till sin tanke är nationalistisk – ett land, ett folk – men i verkligheten förväntas vara multilateral. När man använder ord som multilateralt avser man normalt samarbete mellan jämnstarka nationer på lika villkor. Så är sällan fallet. I vår nuvarande värld existerar knappast jämnstarka nationer, i själva verket är den ena eller andra starkare eller svagare. Det beroendeförhållande som därmed alltid finns diskvalificerar begreppet multilateralt. Däri ligger också faran med globalismen och dess New World Order, den förutsätter att den starkaste bestämmer och att de svaga lyder. Detta är också vägen till det av sionismen önskade totalitära systemet.

 

Kan man då dra några paralleller av detta till ankdammen ovan? Om att Åkesson är nationalist råder väl knappast någon tvekan. Men de övriga? Vänsterpartiet är stark globalist i kraft av den kommunistiska internationalen. Löfvén och Alliansen vet förmodligen inte ens vad globalism är. Att invandringen sätter globalistetiketten på dem alla tror jag inte ens att de förstår. Det räcker med att vara goda. Och NATO tror jag inte vi behöver vara oroliga för så länge till. Om Trump får som han vill kommer vi snart att få se en delad militärorganisation, en för Amerika och en för Europa, där var och en får ta sina egna kostnader. Därmed borde också provokationerna mot Ryssland upphöra, EU har varken resurser eller intresse av att själva inkorporera halva Asien i sitt intresseområde. Istället har vi allt att vinna på att utöka våra handelsrelationer med öst utan att behöva släpa på sionismens globalistspöke. Låt oss därför hoppas att även den blivande svenska regeringen inser att vägen framåt inte är Centerpartiets utan nationalismens kombination av omsorgen om våra egna medborgare och goda handelsförbindelser med hela vår omvärld utan globalistiska politiska diktat.

Peter Krabbe

Tankar efter valet….

 

Många hade nog förväntat sig att få uppleva en känsla av lättnad efter det val som även jag rubricerat som ett ödesval. Blev det så? Knappast. Istället kom besvikelserna och de negativa överraskningarna som kulorna i ett radband. En politisk polarisering av aldrig skådade proportioner i både stort och smått chockade svenskarna. Klyftan mellan SD och globalisterna vidgades till gränsen för total separation. Valfusket fick ett ansikte, både i det lilla formatet genom maniska och värdegrundscertifierade valförrättare och privatpersoner, besatta av att göra det i sitt tycke rätta för landet, och förmodligen småleende datorexperter som i det stora och avgörande formatet med några knapptryckningar bjöd på ett för våra övervakare önskat valresultat. Remi, som en schackspelare hade uttryckt det, kaos, som en globalist nöjt hade konstaterat, eller katastrof, som de flesta svenskar med visionär blick hade föredragit att uttrycka det.

Ändå följer allt som hänt spelplanen. Bilderberggruppen har fått ny aktualitet efter att Annie Lööf visats upp i manegen som statsministerkandidat med uppdrag att oåterkalleligt slussa in Sverige i det nya globala samfundet. I ett par artiklar från hösten 2016 skrev jag följande:

” Genomförandet av tankegångarna om världsregeringen under efterkrigstiden behövde nya organisationer, i USA hade CFR (Council for Foreign Relations) redan ett fast grepp om landets politik och samverkan med finansen och industrialisterna fick Bilderberggruppen som ett nytt forum. David Rockefeller uttryckte sig kanske lite oförsiktigt i sina memoarer om Bilderberggruppen genom beskrivningen ” dess möten måste förmedla uppenbarelsen av allsmäktiga bankirer som i konspiration med samvetslösa regeringstjänstemän överför en dold agenda till en okunnig och aningslös värld”. Rockefeller framstår som 1900-talets mest aktiva kapitalägare i kampen för den socialistiska modell som man har tänkt sig skall mogna till 2000-talets optimala totalitära samhällssystem. I detta är begreppet demokrati ett minne blott”. Från samma artikelserie klipper jag också:

” …här har vi länge haft samma samverkan mellan LO, det socialdemokratiska partiet och dess regeringar. Att storfinansen genom familjen Wallenbergs bolag är allestädes närvarande i den socialdemokratiska politiken förvånar oss inte heller längre, kanske är en konscensus av godo. Det som oroar är snarare de långsiktiga målen. När anser familjen Wallenberg att det är dags att avskaffa partipolitiken till förmån för en enpartiregering i NWO:s anda? Att sådana diskussioner förs regelbundet i den av Wallenberg omfamnade Bilderberggruppen är bortom allt tvivel. Kanske är det dags 2018? Inblandningen i svensk politik av företrädare för amerikansk NWO är idag så omfattande och uppenbar att vi troligen redan förlorat vårt oberoende.”

Tilläggas kan att i Sverige kallar Löfvén det nämnda samarbetet ovan för ” den svenska modellen”.  Dock tillåter jag mig att betvivla att han förstår vad det egentligen handlar om, utöver löneförhandlingarna på verkstadsgolvet.

Det är en vanlig missuppfattning att demokrati är ett slutmål för socialismen. Ytterligare ett klipp belyser detta:

“Democracy is of great importance for the working class in its struggle for freedom against the capitalists. But democracy … is only one of the stages in the course of development from feudalism to capitalism, and from capitalism to Communism” (Lenin, LCW, vol. 25). Samma åsikter ser vi i Bernard Shaws samtida uttalande att “demokrati är inte kompatibelt med socialism”. Det finns anledning att bli fundersam inför dagens islamistiska predikanter som hävdar att ”demokrati är inte kompatibelt med islam”. Vi ser också då att gemensamt för socialism i denna totalitära form och islam är föraktet för demokrati och strävan mot ett totalitärt system. Båda bygger nämligen på underkastelse.”

Om vi då återgår till valet är det nu dags för nästa pinne på Lenins stege. Om man kallar målet för kommunism, sionism eller globalism är egalt, det är bara olika beteckningar på samma totalitära system. En elit styr över ett maktlöst folk i kraft av sina monopol. I globalismen äger eliten monopolen direkt, i kommunismen gör man det via staten som i sin tur ägs av eliten. Den politiska sionismen äger istället eliten.

Det är en vanlig missuppfattning att en statskupp bara kan genomföras med hjälp av skjutvapen och stridsvagnar. Det är den förhärskande metoden där media inte når ut till en knappt läskunnig befolkning, men i vår till synes civiliserade västvärld är långsam indoktrinering kombinerat med politikerkorruption effektivare och billigare. Där är angriparens möjligheter till mediakontroll och det faktum att dess politiker tas ur befolkningens genomsnittliga lönesegment viktigare. Alla platser i regering, riksdag, EU-parlament och FNs administration skall framstå som det ekonomiska lyckoriket för de utvalda. Något man aldrig vill lämna. Då arbetar man lydigt för vilken agenda som helst. Backup får man genom medias hyllningar av dem som för saken framåt, samtidigt som kritiken tystas ner. En statskupp får man i praktiken när en åtgärd som organiserat valfusk ändå behövs för att komma över tröskeln. Där är vi idag. Om inte avvikelserna i röstsammanräkningen får en trovärdig förklaring kommer sannolikt framtida historiker att kalla detta valet för den statskupp som avskaffade demokratin. Beställare är den svenska filialen av globalismens Deep State. Vilka personer som ligger bakom avstår jag från att gå in på, för jag hade tänkt att skriva lite till innan jag sätter STÄNGT på dörren.

Kaos skapar man för att stärka behovet av statens påstått skyddande insatser. Ju mer kaoset ökar desto mer kan man stärka statens kontrollmekanismer, censur i media och personövervakning. Varje människa kan idag följas från vaggan till graven genom elektronisk övervakning. Vad vi handlar, äter, dricker, arbetar med, tycker, tänker och var vi befinner oss registreras noga. Våra datorer genomsöks med automatik och våra mobiler visar exakt var vi befinner oss varje minut av dygnet. Snart får alla nyfödda ett chips inopererat som samlar all personlig information för överföring till en centraldator. Vi lämnar redan frivilligt fingeravtryck och ansiktsavläsning till våra mobiler, utan att förstå att denna registrering samtidigt finns tillgänglig för SÄPO eller NSA. Detsamma gäller för ”släktforskningssajter” som uppmanar oss att skicka in våra DNA för att få veta ”vår spännande historia”.

Återstår då i nuläget bara att slå ihop alla partier som är förenade i sin globalistiska nit till ett, lite mer lätthanterligt. Sjuklövern blir en treklöver et al. Det besvärliga SD växer oroväckande snabbt men inte tillräckligt, Vänsterpartiet är redan klart och resten har man klarat genom att balansera blocken så ingen kan kräva att få bestämma. Då är det dags för Annie Lööf.

Vad har vi då att förvänta oss av det kommande globalistiska samhället? Kort sammanfattat – högre skatter, lägre löner och pensioner, sämre sjukvård, sämre skola, medlemskap i NATO och solidariskt deltagande i världens krig, ökad överstatlighet genom EU, stärkt krigsmakt kompletterad med kravallutrustning, ökad invandring, flerspråklighet, klansamhälle, avskaffad könstillhörighet, gruppsex, våldtäkt och pedofili som norm, allmän strafflindring för brott som ger lagom kaos, förbud mot husdjur, fisande kor och grisar och en konvertering av landsbygden till nationalpark med urskog. Därutöver värdegrundscertifikat för tjänster i stat och kommun och mångkulturskvotering till alla arbeten som tillsätts genom arbetsförmedlingar. Tyvärr blev de framtida valen inställda, men vi har ju ändå fått det så bra, så varför klaga?

Peter Krabbe

Mons Krabbe till riksdagen

Som en avslutning på valkampanjen lånar jag idag ut min blogg till en av mina söner, Mons, som får en riksdagsplats om Medborgerlig Samling kommer över 4%-gränsen. Även om man inte gör det handlar det om få en plattform inför nästa val, eftersom finansiering och bidrag till partipolitisk verksamhet baseras på det statistiska underlaget från föregående val. Ordet går till Mons:

 

Bästa bloggläsare!

Det har nog inte undgått er att jag kandiderar till riksdagen med Medborgerlig Samling, som nummer 4 på listan. Så här dagen innan valet så vill jag i korthet förklara lite av det jag vill verka för om ni väljare beslutar att skicka mig till Stockholm:

1) Bekämpa den socialistiska hegemonin i samhället!

Samhället är, efter decennier av vänsterdominans, fullständigt genomsyrat av socialistiskt tankegods. Samhället brukar deras tolkningar och använder deras lösningar. Rättssystemet, skolan, integrationen osv fungerar inte och kommer inte fungera heller, förrän vi städar ut detta tankegods. Vi kan inte heller ha en situation där hela nyhetsförmedlingen, och därmed formandet av befolkningens världssyn, ligger i vänsterns händer. Nyheter ska förmedlas på ett neutralt sätt. Går inte det så får SR/SVT läggas ner!

2) Stå för en sund integrations/anpassningspolitik!

Vi måste skrota det mångkulturella samhällsexperimentet, som har skapat så mycket inre slitningar i vårt samhälle. Jag, som politiker, står upp för det västerländska samhället och kommer motverka alla försök att underminera det. All integration i vårt samhälle, måste bygga på anpassning till detta västerländska samhälles värderingar.

3) Stoppa alla försök att underminera den sekulära staten!

Som en konsekvens av invandringen från den muslimska civilisationssfären, så har utmaningen mot den sekulära och opartiska staten ökat i omfattning. Ingenting talar för att denna utmaning kommer minska i styrka under de kommande decennierna. Särskilt inte eftersom den understödjs av politiska krafter till vänster, som söker framgångar genom oheliga allianser. Islam är en samhällsideologi lika mycket som det är en religion. Det är en samhällsideologi, vilken som kollektiv kraft, idag manar sina följare att styra bort vårt samhälle från dess nuvarande demokratiska och sekulära hållning. Detta måste vi vara medvetna om och aktivt bekämpa och det är min avsikt!

4) Kraftigt reducera invandringen!

Europa, och vårt Sverige inte minst, kommer under de kommande decennierna utsättas för ett migrationstryck som får de senaste decenniernas att framstå som måttligt. Konsekvensen av befolkningsexplosionen i Afrika och dysfunktionella samhällen och sociala strukturer i Afrika och Mena, bli att vi befinner oss i inledningen av en ny folkvandringstid. Vi har ett beslut att fatta, som folk. Ska vi acceptera att Europa och dess politiska och sociala kultur förändras för alltid, eller ska vi säga nej? Mitt svar är att det räcker nu! Den migration vi redan har tagit emot, från utanför Europa, har överlag varit negativ för Europa och Sverige. Vi behöver en migrationspaus. Inte bara under några år, utan under några decennier! Återvandring måste också bli något som vi, som är politiker, verkar aktivt för. De som inte vill bli en del av vår civilisation eller respekterar vår nationella kultur, bör uppmuntras att lämna landet.

5) Ett starkt oberoende och ett fördjupat Nordiskt samarbete!

Vi ska värna vår demokrati och principen att så många beslut som möjligt ska fattas så nära medborgaren som möjligt. Folkomröstningar ska bli lättare att genomföra. Sverige ska återta så mycket politiskt oberoende som möjligt och öppna för att omförhandla vårt medlemskap i EU. Vi ska INTE lämna EU, men vi kan mer än väl återställa vår relation till densamma till en tidpunkt där medlemskapet handlade om frihandel, fri rörlighet och samarbete. Vi ska fördjupa vårt samarbete med de Nordiska länderna, med vilka vi har en djupare värdegemenskap, som vi inte delar med Sydeuropa på samma sätt. Ett avsevärt förstärkt försvar ska göra det möjligt att ha ett meningsfullt försvarssamarbete med Finland och möjligen även de baltiska staterna. Med Norge och Danmark bör vi diskutera ett framtida valutasamarbete. Tillsammans är de Nordiska länderna starka!

Jag har genom åren hört synpunkten från många av er blogg-läsare, att jag bör verka i riksdagen. Nu har ni som tycker så, möjligheten att skicka mig dit! Rösta på MED och Kryssa Krabbe!

Tankar inför valet.

 

Med drygt en vecka kvar till valdagen är det säkert många som tar sig en extra funderare. Vad är det som händer – egentligen? De traditionella partierna föses ihop som en skrämd fårskock medan vargen SD och den lilla vargungen AfS slår sina lovar runt flocken. Ett systemskifte kommer allt närmare, men inte tillräckligt nära. Partierna slänger vallöften till folket som en ful gubbe slänger godis till barnen. Lita på mig – men ingen litar egentligen på någon. Man kan tro att regeringspartierna redan befinner sig i opposition när man ger feta vallöften som man rimligtvis borde ha genomfört redan för fyra år sedan. Inom den påstådda Alliansen är åsiktsmotsättningarna större än vad de är mellan höger- vänsterblocken. SVT rabblar frenetiskt ”goda” exempel på samarbete mellan S och M i några kommuner som man lyckats hitta ute i obygden. Se, så bra vi kan samarbeta!

Samtidigt förstår nog alla att ett sådant samarbete på riksplanet vore demokratins svanesång. Med 70% av väljarna i samma parti har vi en totalitär regim. Det värsta är att den kommer att stanna kvar, även om väljarstödet i framtida ”val” skulle motsvaras av den omvända relationen. Detta ser vi genom den ökande censuren, åsiktsförtryck och förföljelse av oliktänkande. Vi ser redan också tendenser till kvalificerat valfusk, där valsedlar konsekvent plockas bort ur vallokalerna för ”obekväma” partier. Statstelevisionen flippar ur fullständigt med sin ensidiga propaganda för en regering som allt färre vill ha kvar. Förnedringen av oppositionens partiföreträdare tar sig oanade proportioner och att betala licenspengar till Sveriges Radio- och TV framkallar illamående. Är det också rimligt att valkampanjer för etablerade partier skall föras på arabiska eller somaliska i vårt land, ett språk vars budskap flertalet svenskar inte kan förstå och bemöta?

Glädjande nog börjar vårt folk att slå tillbaks mot dessa tendenser, internet blir alltmer centrum för en opposition som slåss för Sveriges frihet och demokrati, censuren står sig slätt mot alla kreativa sätt att kringgå den. Staten hinner inte sticka sina fingrar i alla nya hål som ständigt uppstår i åsiktsballongen. Varför blir det då så här?

När sju partier i praktiken blir ett innebär det att deras politik i sak är betydelselös och att en annan, överordnad agenda har tagit över. Den agendan ser vi nu växa fram över hela västvärlden, inom EU, FN, USA med sin Deep State, England med sin City of London och the Crown samt, inte minst Vatikanen med sin guldbehängda påve. Den kallas för GLOBALISM och är framtidens totalitära samhällssystem, ett system där nationalstater avskaffats och ett monopolistiskt tankesätt styr all ekonomi och handel. En styrande elit där aktörerna väljer varandra och resten av befolkningen är satta att arbeta och lyda. Raser skall blandas till en ny Människa, likadan oavsett var på jordklotet hon befinner sig. Hennes antal skall begränsas och kvoteras.

Skapandeprocessen av denna globalism har förvandlat hela 1900-talet till en häxbrygd, där hundratalet miljoner människor fått sätta livet till i världskrig och revolutioner, regisserade av samma elit som tror sig ha den självklara rätten att nu föra in världen i det sista avgörande skedet innan förverkligandet av sina sjuka drömmar om världsherravälde uppnås.

Det som förvånar mest i vårt lilla land är att de för övriga världen mest avgörande frågorna inte får diskuteras av våra politiker. Stämpeln konspirationsteoretiker trycks obarmhärtigt dit på alla som vågar nämna begreppet globalism eller sionism. Alla jämförelser av svensk politik med faktiska skeenden i världen censureras eller kriminaliseras. Att många avgående politiker får en ny framtid inom ramen för internationella bankkarteller eller mediekoncerner  skall vi helst inte kommentera. Korruption och lögner börjar bli en del av den svenska vardagen. Vi internationaliseras.

Vad är då viktigt för det svenska folket i nuläget? Jo, att få veta vem som planerar och genomför spridningen av geoengineering i vårt luftrum, med väderförändringar, extremtorka, skogsbränder och grava hälsoproblem för befolkningen som följd. Detta svarar man inte på, trots att det finns öppen dokumentation om US Airforce’s program Owning the weather 2024. Vi vill veta om amerikanska program för kontaminering och genmanipulering av livsmedel är avsedda att förkorta vår livslängd i syfte att depopulera vårt jordklot. Detta svarar man inte på. Vi vill veta om den elektromagnetiska strålning som sprids via 3G, 4G och 5G tar livet av både unga och gamla. Detta svarar man inte på. Vi vill veta om man hemlighåller metoder att bota cancer och andra sjukdomar för att det både är olönsamt för läkemedelsbolagen och ökar befolkningsmängden i oönskad omfattning. Detta svarar man inte på. Vi vill veta om man försöker ta ifrån oss vår självförsörjning genom att lägga ner våra jordbruk och göra oss beroende av US Aid i både freds- och krigstid. Detta svarar man inte på. Vi vill veta om man vill lägga ner vår försvarsindustri för att tvinga oss att köpa amerikansk skräpmateriel och bli beroende av NATO i en krissituation. Detta svarar man inte på. Vi vill veta om man medvetet försämrar vår skola och våra utbildningsanstalter för att vi skall bli dumma och lydiga ja-sägare till den nya världsordningen. Detta svarar man inte på.

Vi vill veta varför våra egna politiker medverkar till att UTROTA DEN VITA ETNICITETEN och införandet av islam med sharialagar som en normal del av det svenska samhället. Detta svarar man inte heller på, men svaren finns ändå i alla de konventioner som Sveriges riksdag skrivit på sedan 1970-talet och i FN:s agenda 2030. Detta gäller det svenska folkets framtid. Varför vågar inte våra valda ombud redogöra för motiven? Jo, alla vi som ifrågasätter är naturligtvis konspirationsteoretiker och galningar som borde interneras. Något svar behövs därför inte. Vi förstår inte de globala problemen och måste därför ignoreras.

En skattekrona hit eller dit, en semestervecka hit eller dit, ser ni inte hur väl de vill oss? En tårtbit extra till pensionärerna – varje månad! Förmånerna har ingen gräns! Buga och bocka!

Vad skall vi då göra konkret? Rösta på de tre partier som vill förändra politiken – SD, AfS eller det borgerliga alternativet Medborgerlig Samling. Det kanske inte räcker för ett systemskifte, men det skrämmer livet ur det korrumperade etablissemanget. Om inte det ändå leder till eftertanke och åtgärd så kommer genombrottet i nästa val istället. Grunden är lagd för ökat medvetande och kunskap om vad som egentligen händer i världen. Med hjälp av internet kommer det inte att gå att stoppa oss, vi som vill slå vakt om våra värderingar, vår nation och vårt oberoende.

Rädda Sverige innan det är för sent!

Peter Krabbe