Kampen mot mänskligheten.

 

Finns det verkligen en kamp MOT mänskligheten? Jag tror att man kan dela in oss alla i de två grupperna de som tror det och de som inte gör det. Tyvärr är nog den senare den största, i kraft av de ännu existerande demokratierna kan därför processen fortgå. Vi som ser hoten skriker så högt vi förmår, medan de som vägrar se lydigt fortsätter att lägga etablissemangets valsedlar i kuverten. Därmed blir ingen förändring möjlig, vi fortsätter blint mot stupet i tron att det inte finns där, bakom det höga gräset.

Är jag då motståndare till demokrati? Naturligtvis inte. Men för 50 år sedan var demokratin en vagn som drogs av en trött oxe, i sakta mak och utan risker. Idag har oxen ersatts med ett sexspann av frustande hästar, som otåligt väntar på att öka tempot. Innehållet i vagnen är detsamma, men kusken svingar sin piska för att öka kraften och farten. Varthän? Var det inte bra som det var? Kommer vagnen att välta?

Fabianerna i 1920-talets England uttryckte saken som att demokrati bara är ett tillfälligt medel på vägen mot det totalitära samhället. En revolutionär övergång till diktatur blir aldrig beständig, omställningen går snabbare än vad det mänskliga psyket förmår hantera. Därför störtas den alltid förr eller senare. Vi har exempel på detta under hela 1900-talet. Den långsamma övergången som fabianerna tänkte på innebär istället att man successivt vänjer människorna vid förändringen och låter dem bli en del av processen. Det är där demokratin får sin roll. När samhällsapparaten på så sätt är formad kan man försiktigt börja styra den uppifrån i den riktning som man tidigare bestämt. De som redan funnit sin plats i organisationen har all anledning att av själviska skäl behålla den, även om man kanske rynkar på pannan åt vissa nya direktiv. Den egna välfärden och den egna platsen i samhällshierarkin är något som man varken vill förlora eller byta mot utanförskap. Med små steg för man på så sätt mänskligheten mot de mål som man redan från början satt upp – den totalitära världsstaten. Fabianernas logotyp var vargen i fårakläder. Ändå förstod ingen. Deras lärosäte var LSE (London School of Economics) och grundades av familjen Rothschild. En av dess elever var George Soros.

Samtidigt är det just det bristande tålamodet som får dessa samhällsomstörtare att nu öka farten på ett sätt som gör att fåraskinnet glider på sned och får vargens svans och spetsiga öron att sticka ut. Det är bråttom nu för världens ekonomiska balans håller på att förändras snabbare än vad de gamla ideologerna förutsett. USA håller på att förlora den ekonomiska makten i världen till Kina. Det statiska Sovjet har förvandlats till ett Ryssland med ett högteknologiskt försvar som kan försvara hela Asien mot Västerlandets församlade krigsmakt. Den försämrade ekonomin i USA tvingar landet att lägga ner militärbaser över hela världen för att få fokus på den egna industrin och folkets välfärd istället för en global maktutövning som ingen annan vill ha längre. Nya tidsgränser ställs upp och bleknar lika snabbt. 2020, 2030, 2050. Istället faller det gamla etablissemanget samman mer och mer. FN knakar i fogarna, EU lika så. Den gamla drömmen om världsregeringen, världsreligionen, nationernas utplåning blir alltmer avklädd som det oblyga försök att slutligt avskaffa demokratin som den egentligen är. Internet välsignar mänskligheten med kunskap och information och folkviljan börjar på nytt sjuda när människorna återigen kan börja tala med varandra.

  Fabian Society – coat of arms

När Jesus bara kunde nå ett fåtal människor med sina predikningar, kan vi nu alla tala med hela världen. Finns då Gud i internet? Är den andlighet som nu strömmar ner från cyberrymden till oss alla den kraft som skall rädda oss undan tyranniet? Kommer Jesus på korset att motsvaras av ett nedsläckt internet? Hur skall vi i så fall gå vidare?

–         Vi skall komma till sans vad gäller bedrägeriet med den av människan orsakade klimatförändringen. Nuvarande uppvärmning är fullt naturlig och beror på regelbundna förändringar i solens  aktiviteter. Syftet med bedrägeriet är att stoppa den industriella utvecklingen i Asien och att ta in påhittade klimatskatter för att ersätta en allt mer omöjlig personbeskattning med en globalt konsumtionsbaserad dito.

–         Vi skall stoppa försöken att bryta sönder våra nationer, som är den främsta bastionen för fortsatt demokrati. I vissa fall kan man justera nationsgränser som har bakgrund i beslut tagna efter krigshandlingar, men nationen är närdemokratins vagga.

–         Vi skall stoppa försöken att utplåna folkgrupper och nationella kulturer genom invandring av främmande religioner och kulturmönster som inte är kompatibla med ursprungslandets. Mångkultur är en medveten konfliktsskapare i syfte att bryta ner ett lands motståndskraft mot globalism. Vi skall istället hjälpa andra nationer i deras egna länder med utgångspunkt i deras egen kultur och främja fred genom handel och vänskaplig samvaro på värdlandets villkor.

–         Vi skall respektera varandras religioner eller frånvaro av religion genom principen ett land – en religion. En religion har sitt fundament i varje lands kultur och bör stanna där den hör hemma. Religionsfrihet innebär inte frihet att förändra andra länders kulturmönster.

–         Vi skall stoppa utbredningen av monopol inom finans, handel, jordbruk, hälsovård och politik. Dessa har som främsta syfte att krossa individens rätt till självbestämmande, valfrihet och ekonomiskt oberoende.

–         Vi skall vägra medverkan i organisationer som vill utplåna vårt nationella självstyre. Organisationer som FN, EU, NATO m.fl. skall bara tillåtas ha en rådgivande och samordnande funktion och vara frikopplade från all styrning som normalt tillkommer nationalstaten.

Listan kan göras mycket längre, men jag har inte för avsikt att konkurrera med FN och dess agenda…Det kan dock tilläggas att den demokratiskt styrda nationalstaten upphör att vara demokratisk när makten i staten delegeras till frivilligorganisationer, s.k. NGO som inte deltar i de fria valen. Detta är redan ett missförhållande i Sverige, där civilsamhällets Concorde tillåts förhandla för Sveriges räkning i exempelvis FN. Självfallet skall sådana förhandlingar skötas av politiskt valda ombud.

De långsiktiga målen ovan är viktiga. Men viktigast just nu är ändå att stoppa den maffia (kusken ovan) som i sin kamp för att hinna fram till målsnöret innan de blir stoppade, riskerar att välta vagnen. Problem som måste lösas omgående är exempelvis

–         Förgiftningen av människor och djur med hjälp av pesticider och genmanipulering.

–         Förgiftningen av den luft vi andas med hjälp av geoengineering, innebärande utsläpp av aluminium, strontium och barium från flyget.

–         Förgiftningen av det vatten vi dricker genom fluor och andra tillsatser från förorenat grundvatten.

–         Stopp för elektromagnetisk strålning i allmänhet och mobilstrålning och 5G i synnerhet tills vi lärt oss hantera skadeeffekterna på vår hälsa och konsekvenserna för djur och natur.

–         Stopp för cookies och personuppgiftsinsamling i syfte att skydda vår personliga integritet, vägra datorintrång och stärka rätten att inte behöva bli lovliga byten för ekonomisk exploatering.

–         Stoppa de av våra plågoandar anlagda skogsbränderna som nu breder ut sig över hela jordklotet i syfte att driva bort människorna från naturområden, vi skall samlas ihop i utvalda urbaniserade områden där vi lätt kan kontrolleras och styras.

–         Stoppa negativ sjukvård, dvs sjukvård som har som syfte att förkorta våra liv och minska befolkningsmängden i världen. Detta gäller både nedbrytande medicinering och politiska beslut att vägra sjukvård.

–         Stoppa indoktrineringen i skolor och på arbetsplatser i syfte att göra oss till lydiga redskap för en statlig styrning, allt inom ramen för Mind Control och robotisering. Införandet av Värdegrund innebär en kollektivisering av allt tänkande.

Detta är de viktigaste punkterna i vad som jag i rubriken kallar kampen MOT mänskligheten. Normalt arbetar våra valda ombud FÖR mänskligheten, men den eran går mot sitt slut. Vi måste börja förstå att de som vi väljer inom ramen för valsystemet utgör en sluten krets, som redan i utformningen av partisystemet innebär en blockering av oönskade åsikter. Nästa sortering sker vid valet till riksdagen, därefter i tillsättandet av regeringen. Ovanför denna finns det internationella styrsystemet som i sin tur styrs av en oligarki som har tusen namn.

Denna informella Makt vill ha en annan värld än vad vi vanliga människor vill.

Hur länge kommer vi att tillåta att bli behandlade som myrorna i en myrstack, som man godtyckligt kan trampa ihjäl när den etablerar sig på ”fel” plats eller sprider sig ”oönskat”? Accepterar vi att dö för att någon annan vill det? Är det inte dags att säga ifrån innan det är för sent?

Peter Krabbe

Bilden: Red sky in the night is the sailors delight, red sky in the morning is the sailors warning.  Tror ni att min bild visar morgon eller kväll? Det beror faktiskt på i vilken riktning vi vänder oss…

Forum Krabbe, november 2019.

 

Så faller då löven på nytt. Naturen går till vila. Mörkret tätnar omkring oss. Inte bara fysiskt, vi väntar modstulet på alla katastrofer som utlovats – den ekonomiska världskollapsen som skulle komma i november, skiftet från Global Warming till den smällkalla vintern, havens stigande nivåer som skulle dränka oss alla, bilarna som inte får köras längre, skogarna som brinner, kyrkorna som rivs eller bränns ner och mycket, mycket annat.

Min senaste artikel om sionismen skrämmer många. Vi är ju inga antisemiter. Varför får vi inte vara ifred i vår tro på allas oändliga Godhet? Ingen kan väl vilja oss något ont? Kan inte den där gamla historian få ligga på sin skräphög och komposteras till ny näring för framtidens lyckosamhälle? Måste vi veta allt?

Demokratin rinner ut, som de sista rännilarna i badkarets avlopp. Vad kommer istället? Friskt vatten eller giftbägarens bittra vätska? Vem vågar smaka på det Nya?

Men nej, vi tänder våra ljus och ser fram emot den väntande VINTERFESTEN och Mångkulturens alla välsignelser. Tryggheten har vi ju i att vara tillsammans. Eller har jag missuppfattat något?

Peter Krabbe

Är sionismen och fascismen motstridiga eller kompatibla ideologier?

 

 

 

En bloggläsare bad mig göra ovanstående jämförelse efter att ha läst en artikel, där den amerikanske författaren noterat att demokratin är under upplösning i USA. Författaren Eric Zuesse har bl.a. skrivit böcker om Holocaust.

Efter att ha läst lite ur Zuesses artikel står det helt klart att hans bristfälliga argumentation rörande Europas 1900-talshistoria inte är något som jag vill använda min blogg för att sprida. Jag återger ändå mitt svar här, eftersom själva diskussionen har ett allmänt intresse. Zuesse börjar ganska hoppingivande med en analys av ideologier, vars beteckningar missbrukas alltmer idag av människor som inte förstår deras innebörd.

Han konstaterar korrekt att USA som demokrati kan ifrågasättas och att den begränsade grupp som vi kallar Deep State styr landet, vilket i praktiken gör det till en diktatur. Detta förhållande relaterar han märkligt nog helt till andra världskrigets nazism och Hitlers medarbetare.

Det är riktigt att många tyska forskare och industrimän överfördes till USA efter kriget genom operation Paperclip och bl.a. färdigställde atombomben och stod för många andra projekt, som annars hade saknat nödvändig kompetens. Alla framstående tyskar var inte nazister bara för att man arbetade för att återbygga ett starkt Tyskland efter det första världskriget. Det var riskfyllt att ta avstånd från Hitler under den tiden. När Zuesse talar om nazismen som en rasistisk fascism blir det uppenbart att han är förespråkare för den judiska offerrollen. Den innebär att judarna alltid är oskyldiga offer, trots att de under tretusen år sällan har lyckats prestera en harmonisk samlevnad med sina respektive värdsamhällen.

Sionismen uppstod under 1800-talet i spåren av den franska revolutionen och utvecklades under de sionistiska världskongresserna i Basel från 1897 till att slutligen – efter långa förhandlingar – lyckas genomföra Englands upplåtelse av marken i Palestina till en judisk nationalstat.

Den formaliserades efter det andra världskriget genom bildandet av Israel. Tillståndet gavs till den judiske brittiske bankiren Walter Rothschild genom den s.k. Balfour-deklarationen 1917 och anses vara en byteshandel för att få med USA i det första världskriget. Rothschilds finansierade mycket av markköp och uppbyggnad i det nya landet och även Hitler samarbetade så att ett par hundra tusen judar kunde lämna Tyskland för att resa till Palestina, vilket är mindre känt.

Samma judiska bankirkretsar som var verksamma i att starta det första världskriget, den ryska revolutionen genom judiska bolsjeviker, bilda Palestina och starta det andra världskriget utgör idag kärnan i det amerikanska Deep State.

Det är därför ytterst förvånande att Zuesse pekar på nazister, bara för att USA stödjer nynazister i Ukraina, något man gör för att underminera det ryska inflytandet. Hela hans artikel är full av omvända påståenden i syfte att förändra tidsperspektivet i förhållandet orsak – verkan.

USA har idag den största populationen judar i världen vid sidan om Israel, cirka 6 miljoner i vardera fallet. De har ett fast grepp om både finansmarknaden, storföretagen, militären och utrikesdepartementet. Den judiska lobbyorganisationen AIPAC koordinerar det amerikanska samarbetet med Israel och det judiska intresset i Mellanöstern. Ingen amerikansk president kan bli vald utan stöd från AIPAC. I USA styr sionismen tillsammans med den likaledes judiskt dominerade neokonservatismen.

När man talar om New World Order, en rörelse som har sitt ursprung i krafterna ovan, inser inte alla att det handlar om ett totalitärt system på global bas.

Zuesse försöker framställa rörelsen som en demokratisk sammanslutning av nationer med bibehållet självstyre. Detta är otroligt naivt, eller i bästa fall självbedrägeri. Rörelsens syfte är att lägga världens råvarutillgångar under ett diktatoriskt styre och att kunna lägga industrin där den billigaste arbetskraften finns, att sälja industrins varor fritt över världen utan restriktioner och att omfördela kapital så att den växande medelklassens inflytande minskar relativt den styrande eliten. För att genomföra detta måsta man avskaffa de nationella intressena. Genom att bilda världsomfattande monopol kan prissättning och varutillgång styras efter politiska önskemål. Så fungerar redan den finansiella sektorn idag. Inget land eller region skall kunna vara självförsörjande, därför kan man genom monopolen lägga olika förnödenheter i olika världsdelar som då blir beroende av varandra. I Sydamerika läggs exempelvis idag odlingar av sojabönor ut över stora arealer för export, vilket innebär att småbönderna tvingas köpa livsmedel istället för att odla för husbehov.

Zuesse utmålar Hitlers Tyskland som en imperiebyggande nation med syfte att skapa världsherravälde. Återigen är det just detta som sionismen står för, både då och idag, vilket Zuesse borde veta.

Alla judar är inte sionister och man kan hoppas att trenden går i riktning mot fredlig samlevnad istället. Men i politiken finns den genom att först skapa judisk kontroll över Mellanöstern, där Iran står på tur, och i slutänden global kontroll med Jerusalem som andligt centrum.

Tron på judarna som Guds utvalda folk sitter djupt, kombinerat med en övertro på sin egen intelligens och förmåga. Judarna utgör bara ett par procent av USAs befolkning, samtidigt som en tredjedel av alla amerikanska mångmiljonärer är judar. Det som saknas är självkritik och insikten om att för att bli tolererad i ett samhälle måste man samarbeta och visa hänsyn även till andras åsikter och värderingar. Detta gäller väsentligen acceptansen av kristendomen.

I ett avsnitt i sin text spyr Zuesse galla över Hitler, som anklagas för att hata judar i en omfattning som fått honom att starta andra världskriget med enda syfte att utrota världens judar. Där förlorar han hela sin trovärdighet och visar sina bristande insikter.

Idag vet de flesta att sionismen under slutet av 1800-talet hade tre primära syften – att störta tsarväldet i Ryssland som då hade den största populationen judar, att bilda den judiska staten och att fullfölja den ryska revolutionen med Tyskland som nästa offer.

Det första världskriget försvagade Ryssland ekonomiskt och militärt till att bli ett lätt offer för revolutionen, som leddes av judar och finansierades av judiska bankirer i New York. Även i Tyskland försvagades landet kraftigt och kejsar Wilhelm föll till fördel för en republik. Under hela 1920-talet gjordes ekonomiska attacker mot Tyskland med superinflationen 1924 och börskrascherna några år därefter, vilka också styrdes från bankirerna på Wall Street. Syftet var att ta över all fast egendom i Tyskland för en spottstyver. En av spekulanterna var blivande presidenten Roosevelt (United European Investors Ltd/ Franklin D Roosevelt, VD och största enskilda aktieägare). De första förfrågningarna om mark i Palestina gick under kriget till Tyskland och dess allierade Turkiet, som vägrade. England var mer positivt inställda, vilket fick sionisterna att ge hela sitt stöd till de allierade England/ USA för att få löftet om Palestina i utbyte.

När Hitler kom till makten var Tyskland ekonomiskt utblottat och landet hade förlorat en tredjedel av sin yta. Skadestånden som de allierade hade dikterat var enorma. Tyskar fördrevs från de områden landet förlorade i fredsavtalet. Revolutionsförsök från judiska aktivister (Rosa Luxemburg, Curt Eisner m.fl.) hade tidigt genomförts i både norra och södra Tyskland men slagits ner av frikåren. Såg Hitler judarna som ett hot mot Tyskland? Ja, otvivelaktigt. Men låt oss skilja på politik och rasism.

Sionismen var i tjugotalets Europa liktydigt med den sovjetiska kommunismen. Den var inte lokal, som Zuesse försöker hävda i sin artikel, utan internationell. Därför sjunger vissa än idag Internationalen. Kommunismen skulle spridas först i hela Europa, sedan till övriga världen. Motståndet blev fascismen, en motståndsrörelse av samma slag som erövrarens – en totalitär makt med kraft att samla statens alla resurser till sitt försvar. Diktaturerna i Tyskland, Italien och Spanien, senare också i Grekland och Portugal, räddade Europa undan kommunismen. Nåja, de delar av Europa som inte gavs till just de sovjetiska kommunisterna efter kriget. Kanske skall vi vara lite tacksamma för tidigare generationers lidande i syfte att behålla åtminstone Västeuropa fritt? Det var inte givet, eftersom både England och Frankrike hade starka sionistiska krafter aktiva. Och hur ser framtiden ut, när globalismen pockar på att genomföra den totalitära agenda som man nu väntat på i sjuttio år på att få kraft att fullfölja?

För att återgå till den inledande frågan kan man konstatera att alla regimer som styrs av en mindre intressegrupp får fascistoida drag.

Detta är vanligt under perioder av konflikter eller stark förändring, när beslutsfattandet måste centraliseras för att en nation eller en agenda behöver försvaras. Verklig demokrati är bara tillämplig under perioder av fred och balans, som en sorts vardagsadministration. En sådan period har vi haft i västvärlden under efterkrigstiden. Men västvärlden har fått sällskap av växande ekonomier i det nya, kristna Ryssland och Asien, där merparten av världens befolkningstillväxt finns. Man får då problem med användningen av alla –ismer, som kanske var historiskt relevanta men inte passar dagens politiska utveckling. Är Kina en fascism och är Indien en demokrati? Finns det fortfarande kommunism, eller behöver vi nya definitioner? Vill vi ha religiösa diktaturer?

Sionismen har en särställning genom att den specifikt gynnar den judiska staten. Dess krav på elitstyre hade möjligen kunnat fungera om den hade en elit som var representativt sammansatt och nyanserad, men havererar när den ensidigt gynnar det judiska intresset. Den dominerar nu västvärlden genom sin makt över både politiker och media. Dess fortsättning är formulerad genom globalismen, men den lär aldrig hinna komma över tröskeln till det snabbväxande Asien, innan de nya system som formas där fått fotfäste.

Det som förvånar är därför att sionismen insisterar på att implementera sin ideologi i västvärlden, trots att de borde inse att de aldrig kan nå ända fram. De tunga systemförändringar som vi själva står inför mot denna bakgrund är avskaffandet av kristendomen, införandet av mångkulturen med fokus på att minska den vita rasens inflytande samt att försvaga medelklassens ekonomiska ställning genom nedläggning av arbetsplatser och socialt understöd. På den andra sidan har vi stärkt finansmakt genom banker och skuldhantering, utökade företagsmonopol och kontroll av individens förehavande i preventivt syfte. Detta är sionismens paradgrenar.

Likheterna med fascism är slående och det förvånar därför inte att rekryteringen av fascismens hjärnor från det tidiga 1900-talet är påtaglig även till sionismens kammare. Den som har penningen i sin hand kan också lätt köpa politiken, något som Rothschilds tidigt konstaterade.

Sionismens främsta vapen är att stämpla meningsmotståndare som antisemiter. Tillsammans med det inflytande man redan har skaffat sig över media och viktiga befattningshavare kan man lätt förstöra livet för vem som helst, som får denna stämpel på sig. Därmed havererar hela det politiska systemet, genom att sionismen som politisk företeelse aldrig får ifrågasättas. Det judiska inflytandet får aldrig nämnas, trots att det är känt av alla. Detta är ett stort problem i dagens samhälle. Politik och statsskick måste få diskuteras i en rättsstat. Istället går vårt land motsatt väg, där pensionärer åtalas för texter på internet samtidigt som religiösa extremister får härja ostraffat.

Enda vägen framåt är att västvärldens judar på eget initiativ löser upp sin klanstruktur och ansluter sig till de nationella målsättningarna i de länder där de bor och verkar, istället för att se sig som en från det övriga samhället separerad grupp med en avvikande agenda.

Enligt en amerikansk undersökning (Hammer et al) ingicks under de senaste två tusen åren bara en halv procent av äktenskapen i den judiska gruppen med icke-judar. Detta håller nu på att förändras, åtminstone i USA, där närmare hälften av äktenskapen numera sker över religionsgränsen. Det är en positiv trend, som tyvärr motverkas av att Israel beredvilligt delar ut israeliska pass till alla judar utanför Israel. Dubbla nationstillhörigheter bör inte vara tillåtna i regering och riksdag av uppenbara lojalitetsskäl. Kanske är det dags att välja sida…

Peter Krabbe