Det här blir ett ovanligt inlägg. Jag skriver nämligen ingenting. Det finns ingenting att tillägga. Vi som trodde att en röst på en borgerlig regering skulle innebära en satsning på att lösa våra inrikes problem med gangsterfasoner på gator och torg, en ekonomi i förfall, en tilltagande inflation, en värdelös valuta, skenande elpriser, företagskonkurser, en havererad sjukvård, en skola som fortsätter med politisk indoktrinering, misslyckad integration, tryggad energiförsörjning till rimliga priser, manipulerade räntehöjningar och mycket annat som diskuterades under VALDEBATTEN, vi står där och undrar vad vi egentligen röstade på?
Vi har efter de 100 dagarna fått lära oss att det enda som är viktigt nu är MEDLEMSKAP I KRIGSORGANISATIONEN NATO och därefter DELTAGANDE I ETT NYTT VÄRLDSKRIG MOT RYSSLAND. Var det vad vi röstade för? Det har våra nyvalda ledare, Lille Uffe och hans adjutant Pålle, förklarat för oss. Glöm allt annat. De tycks dessutom veta att det är vad vi alla vill.
Jag har bara en enda sak att tillägga. Om inte Moderaterna byter ut dessa två fanatiska krigshetsare omedelbart kommer vi snart att befinna oss mitt i ett helvete som vi inte ens kan drömma om, det vi ser på TV-rutorna dagligen är bara förspelet. Den som inte säger nej nu kommer inte att kunna göra det sedan heller. Har vi så svårt för att minnas?
På senare tid har MSB börjat skicka ut små meddelanden om hur vi skall förbereda oss Om kriget kommer. Ändå har vi i vårt land gått igenom två tidigare världskrig utan att bli nämnvärt påverkade, naturligtvis relativt sett. Vad är då annorlunda nu när ett lokalt krig pågår i Ukraina? Varför skall vi förbereda oss denna gång, när det aldrig behövts tidigare. Tvärtom har vi gjort goda affärer på våra nationella tillgångar som järnmalm och trä.
Svaret vet vi ju alla – vårt land har övergett neutralitetspolitiken för att istället bli en stridande part i det kommande världskriget. Detta har vår ÖB deklarerat i en sändning i Sveriges Radio. Budskapet understryks gång på gång av vår nye statsminister Ulf Kristersson. Om en folkomröstning hade varit berättigad i något sammanhang så är det väl just detta. Vill vi riskera liv och egendom för att gå i krig mot Ryssland, eller föredrar vi kanske att som vanligt följa andras krig i media?
Få människor i vårt land minns att vårt extremt snabbt uppbyggda välstånd under efterkrigstiden berodde på att vi hade vår industri och våra bostäder oförstörda genom att stå utanför krigshandlingarna. Vår krigsmakt efter kriget var en av världens starkaste, både till havs och till sjöss genom att den var i stort sett det enda som fanns kvar i Europa efter kriget. Vår industri blomstrade och vårt bostadsbyggande blev ett föredöme i övriga världen. Vi kunde konkurrera med USA om att få hit de mest välutbildade och kreativa flyktingarna från Europas ruiner för att ytterligare sätta fart på vår egen utveckling.
Varför tillåter vi då, först sossarna genom Magdalena, sedan moderaterna genom Kristersson, att helt plötsligt slänga neutralitetspolitiken i sjön för att ansluta oss till krigshetsarna i världen? Med en mördande mediapropaganda kan man få i stort sett alla medborgare att ställa upp för ett ”nödvändigt” krig, så har det alltid varit och så lär det förbli NÄR MEDIA ÄGS AV SAMMA SMALA INTRESSEN. Enligt pågående ”opinionsundersökningar” lär krigsviljan ha ökat från mindre än 50% till närmare 70% hos befolkningen. Duktigt jobbat, media! Men hur ser verkligheten ut? Vill vi gå i krig och varför?
Det finns två narrativ. I det ena har imperiestaten Ryssland vaknat igen och vill återta alla Sovjets förlorade territorier, Baltikum, Europa och resten av världen. Socialismen skall återigen krossa oss alla! Hmm. Låter ju bekymmersamt.
Men Ryssland är ju inte längre kommunistiskt utan istället varmt kristet, om än ortodoxt? Och Putin säger ju hela tiden att han bara månar om den ryska nationaliteten och bara vill vara ifred. Att han gärna förser oss med Rysslands översvallande tillgångar av olja, gas och annan energi i utbyte mot vänskapliga relationer och fredlig samlevnad? Detta är det andra narrativet. Ljuger karln eller är vi lurade?
Kanske finns det också ett tredje narrativ? Kanske är det så att det finns ett land där borta på andra sidan Atlanten som är konkursfärdigt i brist på de för industrin livgivande krig som man så gärna för på andra platser på jordklotet? Som lystet sneglar på det land i världen som är till brädden fyllt av attraktiva råvaror, oändliga återuppbyggnadsuppdrag om man lyckas förstöra det mesta och kassavalv fyllda med guld. Perfekt placerat i det stora Asien med en fot i Europa och den andra i Kina. Man kan inte annat än slicka sig om munnen. Men lite för stort och lite för starkt. Kanske ändå – With a little Help from my Friends…
Det finns en krigsstrategi som präglat hela 1900-talet med två världskrig. Om ett land utvecklas för snabbt, blir för starkt och tenderar att rubba den balans som är förutbestämd – att det anglosachsiska samhället är världsledande – är ett rejält krig det enda vettiga att ta till för att återställa balansen. Förutsatt förstås att man inte bor där själv, utan just på andra sidan Atlanten. Det har redan drabbat Ryssland, Tyskland och Frankrike två gånger, Ryssland även en tredje, något som ser ut att bli en fjärde dessutom.
Strategin baserar sig på att det utsedda offret skall provoceras till att formellt starta kriget i tron att det inte blir så allvarligt, sedan krossa det genom själva kriget och avslutningsvis att långsiktigt ruinera landet genom förluster av mark och folk, plus att kräva krigsskadestånd med hänvisning till att landet ju startade kriget, något som i sin tur leder till att landet får lämna ifrån sig sina naturtillgångar som reglering av skadestånden. En evig skuldfälla som tar generationer att komma ur. Eftersom förlorarens industri är krossad samtidigt tar vinnaren alla lönsamma uppdrag att bygga upp landet igen. Efter WW2 konstruerades Marshall-hjälpen efter denna princip, USA finansierar men bara om amerikanska företag bygger. Enkelt och genialt.
För att få igång WW1 mördade ”man” den österrikiske kronprinsen, för att få igång WW2 skapade ”man” den polska korridoren som delade Tyskland i två delar och för det kommande WW3 retar ”man” ryssarna med Ukrainas krav på ryska kärnområden. I samtliga fall pilar rakt i hjärtat på offrets nationella självkänsla, det är effektivt.
Åter då till frågan varför Sverige nu anser sig vara berett att offra allt sitt välstånd, folk och egendom för att delta i detta maktspel, som egentligen bara har intresse för världens sjunkande civilisationer med centrum i London och Washington? Mycket talar redan för att Sverige varit mer än lovligt inblandade i engelsmännens sprängning av Nord Streams gasledningar. Detta också med beaktande av att vårt läge vid Östersjön redan gör oss till det främsta målet för den angripne ryssen. I rättvisans namn bör ju också Nordeuropa denna gången ta smällen istället för Centraleuropa, som redan utraderats två gånger. Är det vår tur? Solidaritet? Eller är det bara så att vi helt enkelt är idioter, utvecklingsstörda, oförmögna att förstå och reagera eller så invanda i vår egen förträfflighet och bekvämlighet att vi inte kan översätta TV-rutans vidrigheter till en möjlig verklighet? För oss? Nej, det kan inte vara möjligt…
Vi måste ju ställa upp! Men för vem då? Och till vilket pris? Har vi gjort oss skyldiga till något som ger oss anledning att vara Sitting Duck för främmande makter?
När Ulf Kristersson håller sina tal i Östersund på Folk och Försvar behöver man inte vara psykolog för att förstå att något gått snett i vår nya regering. Krigseufori såg vi i inledningen till WW1 när folket, både låg och hög, försökte överträffa varandra med att hinna först till inskrivningskontoren, allt till medias fanfarer. De flesta blev till lik i skyttegravarna. Nu ser vi det igen. Eller gör vi inte det?
Stoppa Sveriges anslutning till NATO. Utlys folkomröstning om man vill pröva frågan. Styr EU mot fred, inte krig eller avstå från ordförandeskapet. Sluta skämma ut Sverige för tid och evighet.
Många bra synpunkter och kommentarer har strömmat in, även under den julhelg som jag i mitt förra inlägg rubricerade Dags för lite eftertanke. Man kan nog påstå att det mönster som vi redan tidigare kunnat skönja nu är tillräckligt tydligt för att bilden skall bli läsbar – även vad gäller den nya regeringens roll i den närmaste framtiden.
Det är lite för enkelt att tro att populistiska åtgärder som att få knarkmaffians hantlangare att sluta skjuta ihjäl varandra på allmän plats bäddar för ett nytt och bättre samhälle. Problemen går betydligt djupare än så. Mest remarkabelt är att vårt land håller på att förlora sin rätt till självstyre, allt till förmån för ett av globalisterna totalkorrumperat EU-styre. Att Sverige nu får vara ordförandeland (under övervakning) innebär tyvärr inte att vi kommer att ifrågasätta och debattera globalismens kärnfrågor, utan tvärtom att vi – som vanligt – går i spetsen för Bror Duktig-syndromet, att visa att vi likt lydiga barn vill ha en klapp på huvudet för att driva framtidens totalitära system längre än vad något annat medlemsland vågar. I flertalet andra europeiska länder finns nämligen den opinion som Sverige saknar – ifrågasättandet av radikal lagstiftning med enda syfte att göra befolkningen till menlösa zombies utan inflytande. Medan miljoner demonstranter går ut på gatorna i Europas huvudstäder med plakat, flaggor och trumpeter samlas på sin höjd hundratalet likasinnade på Sergels Torg. Vem skall då bromsa Kristerssons regering i sin ambition att bli globalismens föredöme?
I Schweiz sitter Klaus Schwab och hans stab i WEF och dikterar hur världen skall förändras till det bättre för ett litet fåtal och till utplåning för flertalet, påhejad och finansierad av hela det storindustriella komplexet inklusive bankmaffian. Genom sin politikerskola fyller han successivt alla lediga platser i världens regeringar, EU och FN. Vi får veta att majoriteten av världens befolkning skall bort, att de som får finnas kvar skall vara lyckliga genom att vara fattiga, utan inflytande och styrda av artificiell intelligens. Vi är en belastning för planeten. Men hu – så kan det väl inte vara? En KONSPIRATIONSTEORI. Ändå kan alla som vill se höja blicken lite och konstatera att detta redan har pågått och planerats sedan ett par decennier tillbaks. VI BEFINNER OSS I DET AVGÖRANDE GENOMFÖRANDESKEDET. Om fem år finns ingen väg tillbaks.
Nyckeln till denna omdaning av världen är myten om Global Warming. eller AGW som den egentligen kallas (Antropocene Global Warming, av människan orsakad uppvärmning), till skillnad mot naturliga klimatvariationer orsakade av främst solens växlande aktiviteter. Som bevis uppfann man begreppet växthusgaser, som påstods höja temperaturen katastrofalt och då särskilt CO2, som till viss del kunde skyllas på utsläpp från förbränning av fossila ämnen. Detta trots att CO2 är en naturligt förekommande förutsättning för allt liv på jorden, att den bara utgör några få procent av innehållet i atmosfären och att den normalt ökar som en följd av naturlig uppvärmning, inte tvärtom. Om detta har jag skrivit åtskilliga spaltmeter för tio år sedan, exempelvis här: https://peterkrabbe.wordpress.com/2014/11/27/kommer-falsarierna-kring-agw-hypotesen-att-innebara-slutet-pa-klimatdebatten/
Avsikten med att lansera AGW var att kunna strypa utvinningen av energi som olja, kol och gas i syfte att åstadkomma en totalkollaps av konsumtionssamhället, något som knappast någon idag kan undgå att märka. Eller finns det fortfarande någon som tvivlar? Nu kan man avskaffa våra billiga bränsledrivna bilar och transportfordon till förmån för eldrivna som bara ett fåtal har råd med, trots att man inte vet var den elen skall komma ifrån. Man kan också ta ifrån oss våra hus genom att höja kostnaderna för uppvärmningen av dem så att ingen har råd att bo kvar. Genom att införa energiklasser i byggandet kan man göra det så dyrt att bygga att ingen heller har råd att bygga nya hus. Genom en konstruerad inflation får man samtidigt möjligheten att på kort tid mångdubbla räntorna för att ytterligare försvåra ägandet av sin bostad. Genom att avskaffa kärnkraften och chockhöja priserna för el kan man också slå ut alla näringsidkare som är beroende av el i sin verksamhet. Småföretagare skall inte få finnas i framtidens samhälle, det tillhör WEF:s sponsorer.
Naturligtvis alstrar dessa omdaningar en massa arbetslösa. Därför är det en viktig del av agendan att minska jordens befolkning, det är ju ingen idé att hålla onyttiga människor vid liv, eller hur? För ändamålet har man två effektiva metoder, att sprida sjukdomar med dödlig utgång eller att öka frekvensen av krig, helst världskrig som är effektivast genom att både minska befolkningen och förstöra samhällsstrukturerna. Den som inte sett att detta pågår redan bör putsa glasögonen. Covid-pandemin är bara den första i en serie under innevarande decennium, det har Bill Gates utlovat. Kriget i Ukraina kommer att vara ett världskrig mellan Ryssland och NATO redan under detta nya året. Sverige överger gärna sin neutralitet och ställer sig i frontlinjen. Lärde vi oss ingenting av två tidigare världskrig?
För säkerhets skull är det bäst att dra ner på tillgången av livsmedel också, därför inför man restriktioner mot gödningsmedel, tvingar jordbrukare att lägga ner sina verksamheter och låter sanna globalister som Gates och Soros köpa in stora arealer för att kunna stoppa fortsatta odlingar. En tredjedel av Ukrainas arealer ägs redan av amerikanska storföretag. Traditionella odlingar skall ersättas med genmanipulerade sojabönor som kan användas till kontrollerad industrimat med de kemiska tillsatser som vi alla behöver för att inte kunna leva så länge. Privata odlingar kommer att förbjudas, under en övergångsperiod kommer krav på besprutning i syfte att minska skördarna och försvåra pollineringen. Detta är inga fantasier utan pågående verklighet.
Säkert får jag kritik nu för att vara för pessimistisk, det är den börda jag får ta för att visa upp den verklighet vi lever i. Jag kan bara beundra alla dem som har så stark gudstro att man tror att allt löser sig genom ett gudomligt ingripande. Vår kristendom har alltid samtidigt varit en stark samhällsstruktur och tron på den Gud som vi satt i dess högsäte har oftast belönat sig, men konkurrensen från andra religioner har då varit obefintlig. Nu skall flertalet religioner samsas inom vårt eget territorium och vår kristendom blir därmed alltmer marginaliserad. Även om vår kristendom tillhör den större grupperingen Abrahamitiska religioner tycks vi inte vilja inse att varken islam eller judendomen är avsedda för oss, vi är inte välkomna där och får istället tåla att underkasta oss eller skapa en ny andlighet, baserad på egen kraft. Men blir den någonsin så stark att vi kan förlita oss på den i en kamp mot vässade vapen? Jag tror inte att vi hinner med när vår fiende står på vår dörrtröskel, utrustad med alla de maktmedel som styr vår dagliga tillvaro.
Inte ens det vapen som vi kallat demokrati återstår för att skydda oss längre. Vi står nu nakna inför en bepansrad fiende. Fråga mig inte vilken sorts motstånd som skulle kunna hjälpa oss, för det vet jag inte längre. Detta var bara en förtvivlad förhoppning att nya politiker skulle ha bättre förstånd och handlingskraft att stoppa galenskaperna, men tyvärr ser det inte ut så. Ett negativt svar får vi definitivt om vår statsminister och två av hans ministrar flyger till Davos om två veckor. Det finns inte en enda person i vår riksdag eller regering som har en tanke på att ingripa ….
Jag kan inte ens önska mina läsare en god fortsättning, för då skulle jag ljuga. Den blir inte alls god om vi inte gör något åt den.
Peter Krabbe 