Mot en ljusnande framtid?

 

Så var då EU-valet avklarat. Och vad hände? Jo, det blev stora framgångar för de nationalistiska partierna i Europa, men tyvärr fick också klimatalarmisterna stora framgångar. Det senare inte lika förväntat som det förra.

Farage med sitt Brexit-parti blev störst i England, de traditionella partierna som Labour och Tories förvisades till skamvrån med dunder och brak. I Ungern fick Orbans Fidesz 53% av rösterna – det största folkliga stödet i Europa för en sittande regeringschef. Det borde täppa till munnen på antagonisterna i Bryssel som skyller Orban för att vara diktator. Vad är demokrati om inte folkets röst? I Italien blev Salvinis Lega största parti och i Frankrike gick Le Pens Nationell Samling förbi Macrons regeringsparti och blev även där största parti. Samma sak i Polen.

Allt tycktes bäddat för ett nationalistiskt maktövertagande i Bryssel, men så kom då den gröna överraskningen. De Gröna i Tyskland seglade upp till ett av Tysklands största partier och skrämde vettet ur Merkel och hennes självgoda partners med ett inbillat uppdrag att styra Tyskland i all evighet. Till och med kanslersposten hänger nu i luften. Trots de nationalistiska framgångarna räcker dock inte mandaten till för att få majoritet för en ändring av EU:s framtida inriktning. Även om socialdemokrater och kommunister nu kan ses som uträknade, har dessa Gröna tagit över den tappade manteln. Det man frågar sig är då – vilka är de Gröna egentligen? Liberaler, miljöpartister eller något helt annat?

I Frankrike kan man nog påstå att Macrons liberala parti En Marche delats i regeringspartiet med 22 % och de gröna med drygt 13 %. Om dessa samverkar kan inte Le Pens nationella parti trots segersiffrorna 23 % matcha Macron utan en osannolik hjälp från socialisterna och kommunisterna. Resultat: Macron får förhandla med de gröna i fortsättningen.

I Tyskland fick de gröna 21 % och blev näst största parti, vilket talar för att regerande CDU måste ta stöd av de gröna fortsättningsvis, precis som i Frankrike.

I Italien är det istället nationalistiska Lega med 34 % som behöver stöd av de gröna för att få majoritet. I Östeuropa med Polen och Ungern är nationalisterna ohotade och kan strunta i de gröna. Vi har därmed fått en tydlig Europakarta, där östra Europa valt nationalismen, medan västra Europa får se en kamp mellan nationalister och globalister, där de gröna inte kan förbises. Detta kommer också att gälla för Europaparlamentet som helhet.

Är då dagens liberaler och miljöpartister samma sak? Tyvärr måste jag svara ja på den frågan. Liberaler har blivit den mest vilseledande partibeteckning som någonsin använts. Man ger sken av att stödja individens frihet och en begränsning av statens engagemang i politiken.  I själva verket verkar liberalerna nu för den totalitära globalismen, där individen saknar allt inflytande och demokratin skall avskaffas. Inte mycket skiljer denna nytolkning av liberalismen från marxismen. De utgör två verktyg för samma syfte, där liberalismen vänder sig till medelklassen och marxismen till arbetarklassen. Genom att skapa båda dessa motpoler ansåg man sig kunna styra de förväntade klassmotsättningarna i industrialismens spår.

Den moderna liberalismen är den starkaste aktören för fri invandring och nationernas utplåning. Individens frihet avser då världsmedborgarens frihet att välja var han vill bo eller arbeta, inte den nationelle medborgarens frihet att värna sin familj och sina förvärvade rättigheter inom den nation som han de facto betalar för att ha som ekonomiskt och juridiskt skyddsnät i sin tillvaro. Den liberale väljaren säger att jag offrar mig själv och mitt personliga välstånd för att hundra andra från övriga världen skall få det lite bättre i kraft av samma välstånd. Detta ingår i den globalistiska agendan, förutsatt att det inte drabbar dem som anser sig hålla i de globala styrinstrumenten finansiell kontroll och militärmakt.

Klimatagendan skapades under 1960-talet inom ramen för samma globalism. Marxismen såg ut att snart ha spelat ut sin roll. Ett bättre sätt var då att skrämma folket till lydnad genom hotet om världens undergång. Klimatagendan hade lysande förutsättningar för detta, en ständigt stigande värme skulle medföra torka, svält, smältande polarisar med havsnivåer som snart skulle sätta all civilisation under vattenytan, orkaner, stormar och vulkanutbrott som snart skulle utplåna all mänsklighet. Om inte de vise männen i världens ledning fick alla till buds stående möjligheter att stoppa eländet förstås….

Man måste buga sig för resultatet 50 år senare, nu styr globalisterna tillsammans med klimataktivisterna, som allt mer ersätter socialisterna i sällskapet. Men mullret tilltar från dem som ser sin tillvaro rasa samman av nedlagda industrier, stoppad tillväxt, sänkta löner, ökade skatter och en strypsnara lagd över hela det kultursamhälle som man skapat under generationer. Nationalismen försöker stoppa utvecklingen i elfte timmen, men är det för sent?

Klimatagendan är världens största bedrägeri, alla kategorier. Självklart kände man till de cykliska variationer i klimatet som vi haft sedan inlandsisen smälte för 10.000 år sedan. Med cirka trehundraåriga intervaller har värmeperioder avlösts av köldperioder, medeltiden var varmare än idag och 1600-talet kallas för lilla istiden. Vi kommer nu att gå mot ett kallare klimat igen, vilket också styrks av de korta solcyklerna, som löper med tretton års intervaller. Det är därför bråttom för globalisterna, med en god timing skall man kunna säga att den kommande köldperioden är ett resultat av minskade utsläpp av växthusgaser. Då är alla nöjda och glada över den briljanta räddningen av en värld som annars hade gått under och fortsätter utan knot att betala sina globala skatter. Slavsamhället är fullbordat.

Den som vill läsa mer om klimatagendan hittar många artiklar under min rubrik Klimatet, de flesta skrev jag för fem år sedan. Låt oss då återvända från de stora visionerna till dagens verklighet igen. Vad kan vi nu förvänta oss av den närmaste fortsättningen?

Det är ganska givet att nationalisterna stärker sina positioner under kommande period. Den bistra verkligheten kommer ikapp löntagarna och informationsflödet från fria media kommer att skapa eftertanke. Oroligheterna som skapas genom en invasion av främmande kulturer och religioner kommer att leda till ett uppvaknande, där man inser nationens värde som garant för den egna säkerheten och friheten. Tyvärr finns det också en motreaktion som visar sig just i de grönas framgångar. Efter femtio års konsekvent indoktrinering i först skolor på alla nivåer och sedan på arbetsplatser och genom införandet av värdegrund, det totalitära samhällets yttersta vapen, finns det ett växande antal som trots allt tror på klimatalarmismen. Den utvecklingen är tydligt både i Frankrike, Tyskland och Sverige. Lögnen sitter fast som i hälleberget.

Det kvinnliga inslaget bland parlamentsledamöterna i Bryssel har sedan 1979 stadigt ökat från 16 % till 37 % år 2014 och går säkert över 40 % i detta senaste val. Samtidigt visar de kvinnliga rösterna i de nationella valen en säker majoritet för de vänsterliberala och gröna. Med ett ökande inslag av kvinnor i politiken har dessa partier en gyllene framtid. Utan att förringa våra högt värderade kvinnor är det en tydlig trend att det känslomässiga budskap som de gröna har som uppdrag att bära fram, står i stark kontrast mot männens ambition att försvara oss från onda makter. Detta är ett högst medvetet inslag i den politiska styrningen och ger feminismen en dålig bismak. 

Politiseringen av könsrollerna, liksom upplösningen av familjebegreppet och mamma- pappa- barnrelationer är tveklöst en faktor som kommer att påverka framtidens politik. Obundna, könlösa individer utan nätverk i form av släktrelationer är inte bara ett politiskt medel i sig självt, utan också en stark konfliktorsak i mötet mellan religioner och kulturer. Det kaos som detta möte medför är ett avsiktligt medel att försvaga vår civilisation och därmed den nationella samhörigheten.

Vad jag försöker sammanfatta är att globalismen nu har skaffat sig två nya verktyg, liberalfeminismen och klimataktivismen, som de hoppas skall ge den slutliga segern över nationalismen. Skall de lyckas med denna sin totalitära agenda eller har vi fortfarande kraft att hålla emot? Om inte går vi obönhörligt mot ett delat EU med ökande spänningar i politiken. Svaret får vi under kommande femårsperiod.

Peter Krabbe   

bilden: Europas nationalister går nu samman inför slutkampen mot globalismen

Redo för EU-valet?

 

Så har då debatten om EU ebbat ut och väljarna vet nu naturligtvis allt om hur EU skall fungera framöver och vad man skall rösta på idag. Eller inte? Fredagens slutdebatt påminde mest om ett kafferep i hönsgården där Lundgren naturligtvis fick spela rävens roll. Mycket lite gick att få klarhet i trots allt tjattret.

Vad vi vet nu är att Liberalerna är det mest globalistiska partiet i Sverige idag, med krav på en Europaarmé, ett federalt FBI med rätt att åka till Sverige för att hämta ut potentiella brottslingar och som Lundgren uttryckte det – Allt Till EU. Ett totalt utplånande av nationen Sverige. Soros är säkert stolt över detta parti, som han ägnat stor möda med att göra till sitt eget. Tillsammans med Centern har han nu fundamentet till den framtida styrningen av vårt lilla land.

SD stod som väntat ensamma i sitt stöd för Östeuropas krav på att själva få avgöra sin framtid och sin befolkningssammansättning. Man stod lika ensamma i kravet på att flyktingar inte skall ges tillstånd till inresa i EU innan tillstånd beviljats i förväg. Märkligt nog, kan tyckas, eftersom de till övervägande del ekonomiska flyktingar som söker sig till EU efter att ha fått uppehållstillstånd i exempelvis Sverige, med hjälp av den fria rörligheten naturligtvis kan välja att bosätta sig eller arbeta i Paris eller Budapest eller var de vill inom unionen. Med hjälp av Global Compact som vår regering undertecknat kan nu alla som vill det resa till Sverige, få sina ekonomiska rättigheter debiterade på den svenska statskassan och sedan leva sina liv där det är lite trevligare än i den mörka granskogen med alla sina vargar och björnar. Till och med resa hem igen med för grannarna imponerande pensioner och medborgarskap. Den sociala pelaren är det nya modeordet. Vad man inte tycks ha förstått är att krigen i Mellanöstern är temporärt avslutade, ingen behöver fly för sitt liv längre. Tvärtom behövs alla arabmuskler för att återuppbygga regionen. Är det en bra genväg till ökad levnadsstandard att smita iväg till Sverige?

Även klimatdebatten blir alltmer förvirrad. Bara M, KD och SD (i debatten oftast kallade högerextremister) inser att el inte uppstår av sig självt, utan måste produceras någonstans. När världens alla bilar och flygplan i vänsterns fantasivärld skall ladda sina batterier lär det krävas mer än några vindsnurror och solpaneler för att hålla samhället igång. Den globala sjöfarten kan man säkert säkra genom att återinföra master och segel på containerfartygen? Den miljövänliga kärnkraften skall naturligtvis läggas ner snarast, vår storindustri lär få omlokaliseras till älvarna, där vattenkraften finns. Men vi skall inte se allt negativt, genom att eliminera efterfrågan på oljan kan ju de räliga oljeshejkerna i Mellanöstern göras utfattiga och tvingas återgå till kamelskötsel. Fast resultatet blir nog ännu fler ekonomiska flyktingar istället. Hmmm.

Egentligen är det kanske inte så dumt att avskaffa bensin och diesel. Krigen måste ju rimligtvis upphöra om stridsvagnar, stridsflygplan och missiler måste drivas med el. Laddstationerna för stridsvagnar brukar inte vara så frekventa där krig normalt bedrivs och köerna blir nog långa. Flygplan och missiler går så långsamt att de riskerar att falla ner. Fast det är ju lika för alla…

Fast de där ryssarna har ju egen olja och gas, så de går nog inte över till el bara för att vi gör det. Man kan aldrig lita på ryssar! Och kineserna! De har säkert redan köpt in världens tillgångar av lithium och andra batteriingredienser för att sedan sälja dyrt till oss världsförbättrare.

Märkligt nog tycks man se det som en självklarhet att det framtida EU skall bli en kopia av det förträffliga Sverige. Socialdemokraternas Sverige, det skall Löfvén se till. Man kommer nog att bli förvånade, om man lyfter blicken över Östersjön, att se att EU helt plötsligt har blivit HÖGERPOPULISTISKT. För de europeiska folken ser nog inte saken på samma sätt som de svenska vänsterpolitikerna. Salvini i Italien tar ledningen i en allians för att vända utvecklingen mot okontrollerad invandring och en nödvändig tillväxt i sällskap med Marine LePen och Östeuropas nya ledarskap. Theresa May lämnar scenen redan innan valet och Merkel lär inte bli så mycket äldre som kansler. Macron i Frankrike har ännu inte lyckats tygla sin besvärliga befolkning och landet riskerar snart bankrutt, trots att Macron försöker sälja ut alla nationaltillgångar.

Om allt detta får vi naturligtvis ingenting veta i en debatt som faktiskt handlar mer om Europa än om Sverige. Lyckligtvis har vi bara tjugotalet ledamöter bland de 751 som skall samlas i Bryssel för att hitta den rätta kursen för kommande femårsperiod. Men gå och rösta ändå, det handlar mer om att hindra de värsta från att få inflytande i Bryssel än att hitta de som kan bidra med något positivt. De är nämligen mycket svåra att hitta.

Peter Krabbe

 

Kommer vi att rösta för en bättre värld om två veckor? Eller är det bra som det är?

 

Med två veckor kvar till EU-valet tilltar nervositeten hos etablissemanget. Skall man lyckas behålla greppet över människorna eller kommer den våg av ökad medvetenhet och frihetslängtan, som nu växer sig allt större, att svepa bort de onda krafter som vill se oss mentalt fängslade i sina system?

Blev lanseringen av internet i själva verket dödsdomen för det trägna arbete mot en totalitär världsstat som man arbetat med under de senaste hundrafemtio åren? Denna möjlighet att plötsligt skaffa sig alternativ information, alternativa kunskaper och därmed öppna den smala springan mellan gardinerna för att kunna se ut, hotar nu att krossa drömmen om världsherravälde. Inte ens Amchel  Rothschild, som under 1800-talet byggde upp sitt världsvida finansimperium, kunde föreställa sig att den media som han öppet förklarade var nödvändigt att behärska, skulle få en annan form i framtiden än tidningar, böcker och den då fortfarande okända filmduken. Att alla människor som ville det skulle kunna skicka sina åsikter, meddelanden och bilda opinionsgrupper genom en knapptryckning ut i en cyberrymd, där ingen åsiktspolis skulle kunna stoppa dem!

Idag försöker man desperat hitta metoder för att krossa denna förfärliga och samhällsomstörtande frihet, som aldrig skulle ha funnits. Förr var allting så enkelt, bara att skicka ut kravallpolisen för att banka in lydnaden med batonger i skallen på människor som inbillade sig att de hade rätten till en åsikt. Macron i Frankrike tror fortfarande, trots sin ungdom, att denna metod är användbar. De svarta robotliknande maktens soldater utan ansikte, med rätt att slå ner civila är numera ett permanent inslag i Paris stadsbild. Vi kommer ändå snart att få se att den metoden är historia.

Inte ens censur fungerar längre. Cyberrymden är för stor. De små partiklar som bär våra meddelanden letar sig fram överallt, de går inte att stoppa. Kanske till och med våra förfäder avbryter sin själavandring för att läsa av den ofattbara mängden budskap som bombarderar dem i sin himmel. Det gäller bara att hitta den rätta frekvensen…

Nej, effektivast är säkert att krossa den enskilda individen genom att ta bort hans möjligheter att överleva. Utan inkomster ingen mat, ingen bostad och ingen internetuppkoppling. Utan familj och vänner kan ingen leva (fast hunden blir svår att övertala). Så gör alla arbetsplatser statliga eller kommunala, inför yttrandeförbud genom obligatorisk Värdegrund, konfiskera all privat egendom och avskaffa arvsrätten, så går det nog till slut. Men det är arbetskrävande.

Stora grepp behövs också. Avskaffa rätten att flyga och köra bil, så minskar man kontaktytorna och mötena mellan dem som fortfarande tror på tanken att man behöver prata med varandra. Fast risken är förstås stor att alla då istället samlas på gator och torg, vi vill ju inte heller ha demonstrationer eller människor som pratar i grupper. Macron har infört en spray som gör att alla demonstranter kan identifieras vid hemmarazzior efteråt. Väldigt praktiskt, alla behöver inte gripas på samma gång. Påhittig karl, den där Macron!

Det är också ett problem att det alltid finns folk som inte kan hålla tyst, utan berättar sådant som samhället tydligt förklarat är belagt med hårda straff att avslöja. Det hjälper tydligen inte att kalla alla för Konspirationsteoretiker, de fortsätter att gå till sina arbetsplatser och pladdra under kafferasten. Hur skall man kunna styra världen när det finns människor som ostraffat påstår att klimatet kommer att bli kallare, att havsnivåerna sjunker istället för att stiga som det är bestämt, att isbjörnarna är fler än någonsin, att man blir sjukare av att äta glyfosat, att man blir dement av att andas in aluminium och barium, att cancer går att bota utan kemikalier och tusentals andra dumheter? Vi behöver ju 5G och microchips så folk slipper att gå vilse, mentalt och fysiskt. Är det då så farligt att några blir sjuka eller dör lite tidigare, man får ta det onda med det goda.

Ännu värre är det med dem som inte förstår att Ryssland måste krossas med kärnvapen och Kina med handelsblockader. Att NATO behöver försvara oss genom att omringa Moskva med missiler, att all olja i Mellanöstern tillhör USA (man glömde bara att lägga in det i sin konstitution). Vi skall vara glada för att USA utökar sina militärallianser med Brasilien, Colombia, Japan, Sydkorea, Australien och 17 andra länder samtidigt som de fredliga länderna Ukraina och Georgien får vara med i NATO. Vilken härlig världsallians, bra bäddat för ett nytt världskrig som utplånar Kina och Ryssland. Samtidigt blir man av med några miljarder av jordens befolkning, bra tänkt!

Ni måste lita på Stefan Löfven när han säger att nationalism är ett hot mot demokratin och att alla partier till höger om centerpartiet är högerextremister. Fast om kommunisterna egentligen är vänsterextremister, finns det ju nästan bara socialdemokrater kvar som är normala. Bönderna i Centerpartiet borde väl vara nationalister, eftersom de bara kan bruka sina svenska jordar? Utan svenska åkrar inga svenska bönder. De är säkert högerextremister de också, alla utom Annie Lööf. Fast varför heter Löfvens parti Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti om man inte är nationalister? Är vi lurade? Sverige och demokrati i samma partinamn?  Det är nog dags att byta namn till Internationella Mångfaldspartiet. Låter väl bra? Ledningen garanteras bra avtal med globalisterna och en plats i världsregeringen.

Nigel Farage gav i några intervjuer med Alex Jones uttryck för sina tvivel mot den agenda som representeras av Globalismen och New World Order, internationellt flitigt använda begrepp. Om man inte är nationalist måste man nämligen vara globalist, något annat finns inte. Till allas förvåning gick flera judiska organisationer ut med protester mot användningen av ord som globalism och NWO, de anses vara antisemitiska, trots att Farage aldrig nämnt ordet jude i sina resonemang. Så nu är man antisemitisk om man är nationalist och inte tycker om dess motsats globalism, samtidigt är man demokrat och alls inte fascist bara för att man vill utplåna nationerna med hjälp av svartklädda robotar,  tårgas och gummikulor. Ja, vissa av nationerna, förstås.

Farage konstaterar också att EU är det avgörande experimentet som skall visa om det går att utplåna nationerna till förmån för ett – självklart – demokratiskt världsstyre. Problemet är bara att det ryms inte så många i världsstyrets ledningscentral, så platserna är starkt begränsade. För enkelhetens skull får de som redan sitter där själva välja sina efterträdare, men vi kan läsa i tidningarna om deras enastående meriter. Det är ju också en form av demokrati. Vissa vet mer än andra, det får man faktiskt acceptera.

Det är detta som ni skall rösta om den 26 maj. Antingen är ni en Sverigeälskande nationalistisk och antisemitisk fascist-rasist-nazist eller så är ni en globaldemokrat med makt att rösta bort vår kultur till förmån för en internationell mångkultur, som alla väl förstår är bättre!

Hoppas att ni inte blev alltför trötta i huvudet av denna ironiska retorik, men faktum är att i framtiden kommer bara kritik i form av satir att tillåtas. Så försök vänja er och lycka till med valet!

Peter Krabbe

bilden: Globalismens ordningsmakt – för att skydda oss mot oss själva.