Den blomstertid nu kommer….

Sedan jag startade min blogg för två år sedan har antalet läsare ökat kontinuerligt från de första månadernas 2-3.000  till nuvarande 20-30.000 per månad.  Jag har skrivit ett par hundra artiklar utan avbrott, levererat vecka efter vecka. Detta tar mycket av min tid, idéarbete och research har vuxit i omfång i takt med läsekretsen. Den trogna skara kommentatorer som blivit en återkommande del av innehållet har starkt bidragit till bloggens framgång genom både den kloka dialog som vuxit fram och de berikande länkar som tillförts. För detta är jag tacksam.

Ändå känner jag att jag behöver en paus i skrivandet, få lite tid både för reflektion och för att ta till mig den lavin av intryck som vällt ner över oss alla.  För naturligtvis visste jag inte vad jag vet idag när jag började skriva för två år sedan, bakom varje lucka som öppnas finns det en ny att öppna. Kan man då bara gå vidare som en robot på en till synes oändlig väg, trots att hela ens världsbild förändras på kort tid och framtiden börjar flimra för ögonen?

Jag tror inte det, någonstans finns det en mental gräns. Fylld av upptäckarlusta har jag slängt mig över globalismen med alla dess avarter, New World Order, Deep State i USA och dess minikopia i Sverige, företagsmonopolen inom finans, olja, läkemedel och livsmedel, FN:s Agenda 2030, EU:s galenskaper och NATOS:s hotfulla närvaro runt våra förment oberoende gränser, den amerikanska krigshetsen i Mellanöstern och Asien, hatet mot Ryssland, den framprovocerade spridningen av islam till Europa, klimatagendan med dess paranoida hot om världens undergång, urholkningen av vår närdemokrati och mycket, mycket annat.

Värst är kanske ändå känslan av att ha blivit lurad, hela vår 1900-talshistoria har förfalskats till oigenkännlighet. Kanske skriver jag den verkliga historien när alla bitar fallit på plats, om inte annat så för att berätta den för mina barnbarn. För att ge dem en chans att få perspektiv på sin egen framtida tillvaro, kunna fatta sina egna beslut och känna tryggheten i att veta. Min egen familjehistoria har gått hand i hand med den europeiska under de senaste 800 åren, nu först kan jag förstå den.

Näst värst är insikten i att vi i Sverige har levt i en väl avgränsad bubbla, helt avskild från världen omkring oss. När den lokala bokhandeln nu ersatts med internets världsvida bibliotek kan vi plötsligt beställa och läsa utländsk litteratur som vi tidigare inte visste existerade, till och med internationella debatter från 1970-talet och framåt är nyheter för oss idag. När jag på 60-talet ett flertal gånger besökte Östtyskland chockades jag av den totala slutenheten och människornas förtvivlade kontaktförsök med den förbjudna omvärlden, samtidigt euforisk över att hos oss, i Sverige, var det minsann annorlunda. Idag upplever jag istället samma känsla av isolering i vårt land som östtyskarna gjorde då. Den som vill veta vad som händer i världen får helt förlita sig på utländska TV-stationer, svensk media är jämförbar med patientinformationen på ett dårhus och medborgarnas medvetandegrad i nivå därefter.

Inte att undra på då att tröttheten kryper på som en förlamande känsla över hela kroppen, eller är det kanske bara depopulationsprogrammet som börjar verka? Eller vetskapen om att i det samhälle man närt med tiotals miljoner i skatter är man inte längre en hjälte utan utmålas i egenskap av oliktänkande som rasist, fascist, nazist, skeptiker, förnekare och konspirationsteoretiker, en värdegrundsfientlig kärlekshatare och islamofob. Gamle man, kan du inte bara gå och dö någonstans, suckar tokliberalerna?

Nej, det gör jag nog inte, men nu skall jag i alla fall ha en sommar utan plingande mailbox. Därför tar jag semester från skrivandet till i augusti, så i bästa fall ses vi då igen. Om inte så sitter jag och skriver böcker istället.  Så ha en skön sommar ni också, solen lär glimta fram ibland mellan chemtrailsen, det är jag övertygad om! Och kanske kan även min blogg fungera som ett sommarbibliotek för den som inte hunnit läsa allt än, det mesta är fortfarande lika relevant som när det skrevs….

Peter Krabbe

Annonser

På västfronten inget nytt…Jo, kanske lite ändå!

Vad händer i den stora världen och i den lilla? I den stora världen händer naturligtvis det mer spektakulära medan den lilla står för det komiska.

I USA ser vi hur demokraterna och deras alter ego globalisterna med alla medel försöker få Trump avsatt genom olika hetskampanjer, främst de patetiska och desperata försöken att utmåla Trump som styrd och manipulerad av RYSSARNA. Man vet inte om man skall skratta eller gråta över detta lättköpta spel för galleriet, där Ryssland är det största hotet mot världsfreden i en värld som till 90 % domineras av den amerikanska krigsindustrin. En amerikan som skålat i champagne med en ryss ses som en landsförrädare och ett hot mot USA:s säkerhetspolitik. Trump är givetvis köpt av ryssar i syfte att störta världen i kaos, att normalisera relationerna med detta ondskans imperium innebär naturligtvis inledningen till världens undergång. Den som skrattat åt alla James Bond-filmer känner igen sig i retoriken. Men är detta verkligen seriös politik på högsta världsnivå? Under löjets yta döljer sig tyvärr ett reellt hot mot världsfreden. Här finns inga kompromisser, bara vapenskrammel.

Samma retorik, men riktat mot EU strömmar ut från Erdogans talarstol. Europa skall passa sig, snart väller ottomanerna åter igen in över Europas gränser i syfte att upprätta kalifatet hos de otrogna hundarna. De 4 miljonerna flyktingar väntar på att Erdogan skall öppna gränserna, för att likt torpeder kväsa de kristna i det Jihad som alla muslimer väntar på. Förbannelserna yr över de länder som inte vill acceptera att Turkiet uppfattar det som sin självklara rätt att plädera för islam som både statsskick och religion i våra demokratier. Samtidigt som Erdogan visar med all tydlighet att demokrati är ett medel till makten, inte ett mål. Väl där är det dags att införa enpartistyre, en målsättning som man broderligt delar med globalisterna i sin världsagenda. I Sverige kan vi knappt fatta att vi blev av med Kaplan så lätt, Erdogans inplanterade statsministerkandidat för ett framtida muslimskt Sverige. Paradoxalt nog växer vårt främsta försvar fram i form av de invandrare som faktiskt valt Sverige på grund av landets demokratiska och sekulära förtjänster, personer som Tino Sanandaji, Hanif Bali och Thomas Gür. Vi själva tiger och ser på.

En viktig nyhet är ändå beskedet att David Rockefeller nu avlidit, 101 år gammal. Denne globalismens främste företrädare ligger bakom det mesta av det som utspelats i världspolitiken under de senaste 70 åren, oberoende av sittande presidenter och regeringar. Kanske får hans frånfälle även Kissinger att tröttna, en hund har förlorat sin husse. Vem som kommer att ta över styrningen vet vi inte än, men förhoppningsvis består nästa generation av Rockefellers av människor med en modernare och mognare syn på världen. Kanske börjar till och med pyramiderna vittra sönder och ögat att bli grumligt.

I den lilla världen, vår ankdamm, avlöser ”skandalerna” varandra. En Hässleholmspolitiker skall avhysas från kommunfullmäktige för att ha antytt att människor har olika intelligens. Detta i en värld där alla har lika värde! Hur kan man bara våga antyda något sådant, alla vet ju att alla kan ta studenten med exakt samma betyg om bara samhället fullgör sina skyldigheter mot individen genom sociala och understödjande insatser. Eller? Den stackars politikern hade förmodligen läst ” Intelligence and the Wealth and Poverty of Nations”, ett forskningsprojekt av de två forskarna Richard Lynn vid University of Ulster, Nordirland och TatuVanhanen vid Helsingfors universitet i syfte att med hjälp av IQ- mätningar nationsvis försöka konstatera sambanden mellan ländernas tillväxt och deras befolknings intellektuella förmåga, något som även FN intresserat sig för, för att kunna prioritera utbildningsinsatser till de mest behövande länderna. De två forskarna fick förvisso utstå mycket kritik för sina resultat, som varierade från 59 – vilket närmast kan jämföras med utvecklingsstörning – till 107 i något asiatiskt samhälle. Hela begreppet IQ ställdes under debatt, vilket säkert var nyttigt. Kan man höja ett lands nationella IQ genom utbildning och påverkan utifrån eller är man fast i ett genetiskt arv?

Något svar på denna fråga kan nog inte ges i dagsläget, men det löjeväckande i situationen är att ämnet är förbjudet att ens diskutera i vår värdegrundsfascism, man skulle istället kunna tycka att all diskussion är livgivande och utvecklande i ett samhälle med yttrandefrihet och en påstådd fri debatt. Ett samhälle där all diskussion prövas mot en fastställd värdegrund är definitivt på väg utför. Vi är snabbt på väg mot ett samhälle där alla oliktänkande samlas upp i utanförskapets koncentrationsläger, lämnade att tänka över sina synder utan vänner, försörjningsmöjligheter och ständigt förföljda av mediadrev. Arma land!

I ankdammen ser vi också hur Moderaterna allt mer sjunker ner i dyn. De blinda hävdar att det är Sverigedemokraternas fel medan de klarsynta inser att partiet har fel ledare. När till och med Knutsson i SVT konstaterade att femtonprocentsnivån nog skulle kräva byte av partiledare trodde nog inte så många att denna nivå skulle bli en realitet bara ett par veckor senare. En Batra i Reinfelds ledband lär knappast kunna vinna väljarnas förtroende, oavsett åt vilket håll hon lutar. En värre floskelmaskin torde aldrig tidigare ha skådats i svensk politik, där ”ordning och reda” rabblas som svar på i stort sett alla politiska spörsmål. Att socialdemokraterna slåss om samma floskler gör inte saken bättre, särskilt inte i en situation som närmast kan beskrivas som anarki och handlingsförlamning. Den politiska dialogen i värdegrundsfascismen tenderar att bli tragikomisk.

Med detta elaka inlägg hoppas jag att väljarna börjar tänka efter – är det inte dags att ändra kurs i svensk politik?

Peter Krabbe

Eftertankens kranka blekhet…

Ibland behöver man stanna upp lite och tänka efter, kanske få lite distans till det man sysslar med. Efter ett par års bloggande med snart 200 skrivna artiklar och mer än 400.000 läsningar finns det ändå skäl att fråga sig om det är meningsfullt att lägga all denna tid på att försöka öppna ögonen på sin omgivning. Vill verkligen ens omgivning veta vad som händer och kommer att hända i en allt grymmare och allt mer turbulent värld? Har jag ens rätt i mina slutsatser och analyser eller är det jag som inte förstår? Kanske vill man bara vara ifred och vandra sin väg från vaggan till graven utan att behöva bli besvärad av sådant som man ändå inte kan varken påverka eller förstå. Låta sig bli omfamnad av samhällets omsorger, lära sig vad de vill att man skall kunna, säga det de vill att man skall säga och unisont tycka vad som är lämpligt och utvalt för oss att tycka. För vi vill ju inte att vi skall bli ovänner eller störa vårt enhälligt beslutade samarbete för att skapa drömsamhället och leva tillsammans i evig kärlek och vänskap.

Och vi måste ju vara eniga i arbetet för en bättre värld där alla har lika rättigheter, oberoende av ursprung, intelligens och kompetens. Föråt, intelligens får ju inte mätas, vi är naturligtvis alla lika kloka. Våra skillnader i uppförande och beteende beror bara på att inlärningen inte är avslutad, det tar bara lite längre tid för vissa än för andra. Kulturella hinder, som ju dock är positiva i sig självt, vi måste bara bejaka vår berikande mångfald. 

Problemet är naturligtvis vi i den äldre generationen, som aldrig fick någon värdegrund att rabbla från morgon till kväll, måtte samhället förlåta oss för att vi har svårt att fatta det självklara i all jämställdhet, likaberättigande, socialt ansvar och att vi nu kan göra vad vi vill utan att behöva tänka på att försörja oss. Att familjen inte behövs längre nu när staten är så duktig på att ta hand om alla. Att grannens äppleträd är till för alla. Jo, visst pallade vi äpplen när vi var små, men vi var livrädda för att bli ertappade och mådde illa av dåligt samvete efteråt. Så skönt att nu allt är till för alla! Härliga nya värld. Nu mår vi bra. Eller inte?

Samhället är så fint ordnat att man kan bli av med alla sina barn klockan åtta på morgonen och köra hem och lägga dem klockan sex på kvällen, efter att de ätit av samhällets näringsrika och glyfosatberikade mat hela dagen. Samma sak med alla gamla onödiga föräldrar som ju ändå får komma hem och fira julafton och midsommarafton. Med lite statinbehandling och lämplig vaccinering blir ju inte problemet så långvarigt, tänk så mycket samhället sparar på pensionsutbetalningarna om alla avlider före 70 års ålder. Vi har ju faktiskt ett problem med jordens överbefolkning och har man suttit och rullat tummarna i fem år kan det väl räcka? Dessutom slipper man deras eviga gnällande och demoraliserande om att allt var bättre förr. För att inte tala om deras dåliga inflytande över den arbetande befolkningens värderingar, det går ju inte att omprogrammera dessa envisa gamlingar, ju mer vi medicinerar dem desto senilare blir de av någon märklig anledning. Det är ju direkt pinsamt att höra deras prat om en sionistisk världskonspiration, att oligarkerna styr världen och att politikerna struntar i folkets intressen. Dessutom hävdar de att det varit två världskrig och en revolution under förra århundradet, som om det skulle ha något att göra med vår tid, våra värderingar och våra barns framtid. Nej, släng ut dem från deras stora hus, så vi har någonstans att härbärgera våra efterlängtade befolkningsförnyare, de som skall göra framtidens människa både vackrare och klokare. Nytt land, nytt folk!

Vi skall vara tacksamma för att den arbetande befolkningen blir allt flitigare, särskilt som de relativt sett blir allt färre. Äntligen börjar alla förstå att det finns folk som vet bättre som skall ta besluten om våra liv, så vi lugnt kan fortsätta med vårt dagliga arbete, belöningen får vi ju på lördag med melodifestivaler, fotbollsmatcher och andra aktiviteter som samhället så fint har ordnat för oss. Att skolor inte behövs längre, förutom att alla naturligtvis måste lära sig värdegrunden, är ju en befrielse. De gamle behövde läsa en bok om flera hundra sidor för att förstå något, dagens generation lär sig samma sak på en A4-sida och våra yngsta klarar av det på två rader. Så säg inte att utvecklingen inte går framåt!

Vi har också kommit så långt att vi kan slå ihop regering och riksdag till en ny beslutsmyndighet, där kanske tio personer ur vår eminenta elit fattar alla beslut om vårt land utan krångel och onödiga kostnader. Olika åsikter är ju avskaffade nu när alla accepterat värdegrunden. Äntligen är det ordning på torpet när Wall Street sköter ekonomin och Bryssel sätter måtten på gurkorna. Lugnet är återställt på gatorna när nu de kriminella får betalt för att sluta råna och vi lärt oss att lite stryk får vi allt tåla. Vi behöver inte ens gå till valurnorna för att rösta längre, allt är redan klart.

Varför skall vi då kämpa emot när elitens utvalda ordnat allt så bra för oss? Som de flesta skribenter förr eller senare närmar även jag mig en författardepression. Utmattning inför uppgiften att bestiga ett berg som bara växer uppåt i takt med att man klättrar. Toppen ligger för evigt dold i molnen. Vi vet inte ens hur den ser ut. Varför fortsätta att bry sig?

Vis av erfarenheten avslutar jag med att förtydliga – jo, det var ironi…

Peter Krabbe

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 3 fortsättning. Palme och vapenexporten.

Dhanush kanon

Indiens kopia av Bofors Haubits 77. Den är nu utrustad med ett parasoll för skytten…

Bilderberggruppen har varit ett forum för slutna, strikt hemliga diskussioner mellan världens makthavare av alla kategorier. Man kan se en fördel med dessa möjligheter till fritt informationsutbyte, men det kvarstående intrycket är ändå att hela företeelsen är ett gravt hot mot de demokratiska principerna, vilket vi ser tydligt idag när våra valda toppolitiker är för oss totalt oförutsägbara, sett mot de valprogram de presenterat och blivit valda efter. Det är därför en enastående insats som Daniel Estulin svarat för genom sitt avslöjande arbete om Bilderberggruppen. Vi kan nu ha ett facit, där vi stämmer av den verklighet som blev till mot gruppens deltagarlistor. Dessa säger mycket mer om vad som avhandlats på de hemliga mötena än vad deltagarna någonsin hade önskat.

När jag i föregående avsnitt berörde mordet på Palme framstod det som ett märkligt utropstecken att statssekreteraren Carl Johan Åberg, den statliga handläggaren av de komplicerade vapenaffärerna under Palmes regeringsperiod fram till mordet 1986, närvarade vid bilderbergarnas möte två månader efter mordet. Åbergs starka minnen från denna period fick honom att skriva en sorts memoarbok före sin död med titeln Berättelser från 1900-talet.

När Bilderberggruppen har sitt årliga möte 1984 hålls detta i Sverige och i Saltsjöbaden. Sverige har därför den största delegationen någonsin med 11 deltagare, mot normala två eller tre. Huvudperson är naturligtvis Olof Palme, uppbackad av främst Peter Wallenberg och Sten Gustafsson från Wallenbergägda Saab-Scania, som var huvudintressent i vapenaffärerna.

Närvarande är också f.d. ÖB Stig Synnergren och försvarsminister Anders Thunborg. Wallenberg väljer att, förutom just åren 1984 och 1987, bryta en 20-årig närvarotradition genom att inte medverka vid mötena från och med Palmes tillträde 1982 och fram till 1996. Året för mordet 1986 är Åberg ensam tillsammans med Gustafsson, som tycks ha ersatt familjen Wallenberg under denna turbulenta tid. Saabgruppen som senare skulle inkorporera Bofors, dominerar därmed 80-talets möten genom Gustafsson, som då tillhör Bilderbergruppens styrkommitté. Det som framstår som udda är att Åberg gör sig besvär med att närvara vid gruppens möte 1986, två månader efter mordet på Palme. Varför var detta viktigt eller ens värt att överväga i rådande situation? Åberg skulle förvisso fortsätta att vara regeringens handläggare av vapenexporten under Ingvar Carlsson, men behovet av att lämna besked till bilderbergarna om regeringens förväntade kommande inställning tvingade tydligen upp den stackars mannen på scenen, den kaotiska situationen till trots.

Åberg är noga med att beskriva sin vistelse i USA på morddagen, men är i övrigt relativt tystlåten angående händelser i samband med mordet. ”Den ensamme galningen” är när boken skrivs det officiella motivet. Däremot berättar Åberg öppet om turbulensen kring de vapenaffärer som dominerade politiken och diplomatin under Palmes tid vid makten och därefter. Dessa bestod främst av tre olika processer, samtliga knutna till Sveriges roll som exportör av vapenteknologi till övriga världen – Indien i ett fall och Sovjet i två andra.

Saab var beroende av import från USA av högteknologi för produktionen av våra stridsflygplan, Viggen och senare JAS. För att få ta del av denna teknologi förband Sverige sig att inte vidareexportera tekniska komponenter till länder som USA inte kunde godkänna. Sovjet var naturligtvis ett sådant land.

Den första affären, Datasaab-affären, börjar redan under socialdemokraternas regeringsperiod 1974 (Palme bjöds in första gången till Bilderberggruppen 1973) genom att Sovjet vill köpa ett komplett flygledningssystem, innefattande tolv radarstationer och kontrollcentraler för 225 flygledare, utplacerade från Moskva till Kaukasus.

För funktionen behövs 24 kretskort som skall importeras från USA. Wallenbergs var huvudintressenter i Datasaab – tillsammans med svenska staten! Amerikanarna vägrade dock att tillåta utförseln av kretskorten till Sovjet, med följd att dessa smugglades ut, sannolikt i diplomatposten. Sovjet kunde därefter genomföra sina flygangrepp på Afghanistan med hjälp av flygledningssystemet och en diplomatisk kris var ett faktum. USA hotade med att stoppa licenstillverkningen av JAS jetmotor, ett förödande slag mot Saab. USA ansåg att händelsen kostat det amerikanska försvaret flera miljarder dollar och gett Sovjet en teknologisk tidsbesparing om fyra år.

Den andra affären, Containeraffären, utspelade sig 1983-84 (Palme bjöds in andra gången till Bilderbergruppen 1984) och handlade om sju containers med högteknologisk utrustning som skickats från USA till Sydafrika.

Där lastades de på ett svenskt fartyg för transport till Helsingborg, men eftersom amerikanska myndigheter uppmärksammade transaktionerna stoppades dessa containers i Hamburg. Man ansåg nämligen att avsikten var att kringgå exportförbudet och föra utrustningen vidare till något östland. Containersen visade sig vid undersökning innehålla datautrustning för styrning av robotar och klassades som avancerad krigsmaterial! Bedömningen av innehållet gjordes av krigsmaterialinspektören Carl Algernon, som tre år senare skulle bli mördad. Alla containers återsändes därefter till USA.

Den tredje affären var den i media mest uppmärksammade, Boforsaffären, som avsåg försäljningen av 410 haubitsar (långskjutande 155 mm rörliga kanoner) som skulle förstärka Indiens gränsskydd mot Pakistan. Affären var avgörande för Bofors/Saabs fortsatta produktion och krävde regeringens medverkan på grund av sin ekonomiska och vapenteknologiska omfattning.

Historien börjar vid Palmes tillträde 1982 och skulle komma att avslutas på hans begravning. Indien krävde medverkan på statschefsnivå och såväl Palme själv som Indiens premiärminister Rajiv Gandhi fick nyckelroller i affären. Efter fyra år av komplicerade förhandlingar kunde Ingvar Carlsson underteckna ordern direkt efter mordet på Palme. Gandhi var extremt noga med att inga ”kommissioner” skulle utbetalas till agenter och andra perifera deltagare, vilket Palme gick i god för efter att ha fått utfästelser från Bofors om att så var fallet. Ändå visade en följande utredning om mutbrott att Bofors ljugit om sina utbetalningar och 300 miljoner kronor har fortfarande ingen identifierad mottagare. Mutaffären blev en av de största skandalerna i Indiens historia, med efterverkningar långt in i vår tid. Vad denna affär egentligen handlade om har vi inte fått någon information om i media. Vi kan dock konstatera att Indien därefter köpt eller avser köpa 2820 kopior av Bofors haubits, tillverkade av det indiska företaget Ordnance Factory Board (OFB). Eller som en indisk journalist uttrycker det,

BOFORS gun is actually a very old gun. It was imported in 1986 onwards. But due to the massive scam which came to be known as Bofors scam army put every gun modernisation plan on hold.

However situation changed after Kargil war. Bofors gun proved to be the decisive weapon which won the war for India. (1999, min anm.) But these guns are now old and proposals for new guns were put up.

On this front Ordnance factory board in collaboration with DRDO produced Dhanush 155mm/52 cal howitzer. These guns are basically improved version of Bofors. These guns were designed by studying the original design blueprints of Bofors which were very hard to get. “

Man kan våga dra slutsatsen att hela Indienaffären var ett avsiktligt eller oavsiktligt försök att överföra svensk vapenteknologi till Indien genom ett symboliskt köp av Bofors haubitsar. Vi kan aldrig dokumentera Palmes personliga roll i detta, lika lite som i fallet med kretskorten till Sovjet, men kan utgå ifrån att man var bättre informerad inom Wallenberggruppen och deras amerikanska allierade.

En av regeringens krigsmaterialinspektörer var konteramiralen Carl Algernon, som jag nämnt ovan, med uppgift att granska vapenexporten för att förhindra olovlig utförsel av krigsmaterial. Algernon hade en svår roll i detta intrikata maktspel mellan vapentillverkaren Bofors intressen och regeringens målsättningar, resp. de amerikanska leverantörerna av teknologi.

Vid ett tillfälle 1986 framkom att Bofors olagligt försett Oman med luftvärnsammunition genom transport via Singapore. Den ansvarige inom Bofors hotades med avsked men skyllde på Algernon. Algernon förhindrades dock att berätta sanningen om händelserna och Bofors manipulationer genom att knuffas framför ett tunnelbanetåg med dödlig utgång, året efter mordet på Palme. Algernons dödsfall rubricerades av åklagaren som självmord, trots att vittnen intygade att han blivit knuffad.

Det är genant att utredningen kring mordet på Palme främst rör sig kring mediala frågor som vem som sköt eller vilket mordvapen som användes. Detta är ju fullständigt likgiltigt i sammanhanget, som borde handla om vilka orsaker och vilka aktörer som på ett högre plan stod för genomförandet. Att CIA med hjälp av SÄPO varit delaktiga i det praktiska arbetet tror jag inte att så många svenskar idag betvivlar. Att amerikanska försvars- och industriintressen tillsammans med sina svenska motsvarande haft ett starkt intresse av att hindra Palme från att sprida vapenteknologi till Sovjetstaterna eller att uppmuntra främmande staters egen vapenproduktion, under dessa det kalla krigets dagar är inte heller en särskilt upphetsande tanke mot bakgrund av ovanstående berättelser. Var och en får dock bilda sig en egen uppfattning, för som Åberg själv uttrycker det, ”dagens politiska system ligger som en våt filt över Sveriges utvecklingsmöjligheter.” I globalismens namn är vi bara en obetydlig bricka i spelet. I likhet med fallet med Aldo Moro kommer aldrig någon domstol att kunna ställa de verkligt ansvariga inför rätta.

Peter Krabbe

Källor:

Daniel Estulin: Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010

Carl Johan Åberg: Berättelser från 1900-talet, 2006

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 3. De politiska morden.

Palme

 

För att förstå allvaret i Bilderberggruppens agenda kan det vara intressant att studera de våldshandlingar som ägt rum i syfte att undanröja hinder för genomförandet. Dessa har drabbat såväl grävande journalister som Daniel Estulin i samband med hans forskning om gruppens förehavanden, som höga politiker som vägrat samarbeta för att, som de uppfattat det, de avkrävts att förråda sitt land och den politik de blivit valda för att föra.

Estulin klarade sig med ett nödrop från att gå in i en hiss på 50:e våningen i ett höghus i Toronto där golvet hade monterats bort i den för övrigt normala hisskorgen, som plingande öppnade sina dörrar. Han hade avtalat ett möte med en uppgiftslämnare från det pågående Bilderbergmötet i Toronto 1996. Fortsatt hotfull uppvaktning har följt honom sedan dess.

Som kända åtgärder berörande höga politiker tillskrivs Bilderbergruppen bl. a. avsättningen av Margaret Thatcher, Storbritanniens dåvarande premiärminister på grund av hennes vägran att medverka till att brittisk suveränitet överfördes till den nya europeiska superstaten. I hennes ställe insattes den medgörlige John Major. Omvänt utsågs Bill Clinton på Bilderbergruppens möte i Tyskland 1991 till lämplig presidentkandidat. Clinton blev USA:s president 1993 med bilderbergaren Al Gore som vicepresident. I år matchas Hillary Clinton som presidentkandidat, ingen behöver betvivla var hennes sympatier ligger. Nomineringen av Trump i årets val som republikanernas kandidat innebär en helt ny situation för bilderbergarna. Det som inte fick hända har ändå hänt. Trump hotar med att officiellt avslöja alla de organisationer vi beskriver här och mycket annat också som dolts i regeringsarkiven. Redan är mordkomplotter avslöjade, riktade mot Trump ifall han skulle vinna valet. Ett 8-årigt avbrott i utvecklingsarbetet mot en världsregering kommer inte att tolereras av bilderbergarna.

Som exempel på vad som kan förväntas kan vi ta mordet på den italienske premiärministern Aldo Moro 1978. Han blev, ytligt sett, kidnappad av Röda brigaderna, varvid alla livvakter sköts, Aldo Moro sköts något senare. Under den följande rättegången erkände Röda brigadernas medlemmar att USA varit inblandat på hög nivå. Moros nära vän Gorrado Guerzoni vittnade om att Moro före mordet berättat att han hotats av USA:s utrikesminister, något som bekräftades av Moros änka Eleanora Moro.

Guerzoni intygade i rätten att den som framfört hotelserna var Henry Kissinger, tillika nestor och drivande i Bilderberggruppen. Budskapet från Kissinger skall ha varit ordagrant ”antingen upphör du med din politiska linje eller också kommer du att få betala dyrt för den”. Kissingers roll i denna mordrättegång tystades effektivt ner, konsekvenserna skulle ha blivit större än vad man kunde överblicka. Rättssystemet fick backa inför dessa ohanterliga fakta.

Kissinger var USA:s utrikesminister från 1973- 77 och är nära knuten till Rockefellers krets. Han har tunga poster inom såväl Bilderberggruppen som CFR och TC och är idag 93 år gammal. Det är också väl känt att Kissinger tillsammans med CIA planerade statskuppen mot Allende i Chile 1973.

Det jag skrivit ovan är fakta, hämtade från Estulins bok. Fortsättningen nedan är mina egna funderingar och resonemanget baserar sig på rena indicier. Ändå kan jag inte välja bort att framföra dem.

1986, åtta år efter mordet på Aldo Moro, mördades även Sveriges statsminister Olof Palme. Palme hade då deltagit i Bilderbergruppens möten 1965, 1973 och 1984. I samma möten deltog också Henry Kissinger och Marcus Wallenberg (Peter Wallenberg 1984).  Henry Kissinger var den pådrivande för USA:s krigsinsatser i Vietnam och vi vet alla vad Olof Palme tyckte om Vietnamkriget och USA:s agerande där.

Konfrontationen mellan Palme och Kissinger 1973 torde ha varit eldfängd, både med tanke på Vietnamkriget och på statskuppen i Chile mot sociallisten Allende som avrättades direkt på plats. Vad som utspelades på mötet 1984 kan bara Wallenberg berätta – vilket han inte kommer att göra, men vi kan göra några andra iakttagelser. Till Bilderbergmötet 1986, två månader efter mordet på Palme hade man skickat statssekreterare Carl Johan Åberg på UD:s Handelsavdelning. Han anställdes 1983 och avgick 1989. Exakt samma period utsågs förre ministern Carl Lidbom till UD:s ambassadör i Paris. Åberg var starkt kritisk mot Palme och hans rabiata inblandning i Bofors vapenförsäljning till Indien, en affär som även den skördade liv, och lämnade socialdemokratin strax därefter. Deras relationer beskriver Åberg själv i sin bok Berättelser från 1900-talet. Åberg befann sig vid tiden för mordet i USA och var naturligtvis inte delaktig i själva genomförandet men var handläggare av regeringens inblandning i de kontroversiella vapenaffärerna. Däremot finns det intressanta indikationer i hans bok som kan kopplas till mordet och som vi skall se närmare på i ett kommande extra, lite fylligare avsnitt. När vi nu kan använda Estulins tidigare okända deltagarförteckningar i Bilderberggruppens möten framkommer bl.a. att Sten Gustafsson, dåvarande styrelseordförande i Saab-Scania, som var djupt involverade i 80-talets affärer rörande svensk vapenteknologi och samarbetspartners till Bofors, under en tioårsperiod från 1981 och framåt var medlem av Bilderberggruppens styrkommitté. Bofors köptes 1999 in av Saab-gruppen för en fortsatt vandring över amerikanska och slutligen till engelska ägare genom BAE.

Carl Lidbom anklagades för egendomligt uppträdande i samband med Ebbe Carlsson-affären, som handlade om att smuggla in avlyssningsutrustning från London via Lidboms diplomatpost från Paris. Lidbom försvann morddagen och under följande vecka och kunde inte nås i samband med den följande uppståndelsen. Lidbom förnekade all inblandning i Palmemordet och utsågs istället till utredare av SÄPO:s agerande i samband med mordet! Lidbom var tilltänkt som ny chef för SÄPO. Dåvarande SÄPO-chefen Hans Holmér tog över mordutredningen och ledde under det följande året in utredningen på villovägar. Holmér hade nära kontakter med den grupp inom Stockholmspolisen som kallades för Basebolligan och i det s.k. polisspåret angavs som misstänkta utförare av mordet. Två av dessa poliser utsågs till Holmérs k-pistbeväpnade livvakter under utredningen. Den tyska TV-stationen Arte gjorde en dokumentär baserad på polisspåret och Lidboms och Holmers hypotetiska inblandning, filmen fick dock inte sändas i svensk TV men kan ses här. Det fantasifulla upplägget i Palmemordet påminner på många sätt om mordet på Aldo Moro. I de mord som CIA har varit inblandade i har alltid en skenoperation maskerat den verkliga planeringen. En bit i detta pussel har man också genom vittnesmålet från Ivan von Birchan, som enligt egen uppgift erbjöds generös betalning genom CIA för att hålla i Palmes mordvapen. Naturligtvis ville inte SÄPO utreda vittnesmålet.

Eftersom vi nu spekulerar i indicier kan man också nämna mordet på Anna Lindh 2003. Den gemensamma nämnaren är, som hittills, att Anna Lindh som utrikesminister och given kandidat till statsministerposten deltog i bilderbergmötet i Versailles på våren 2003, för första och sista gången. Fyra månader senare blev hon mördad enligt det gängse tillvägagångssättet med ”den ensamme galningen”, serben Mijailovic.

I vad mån någonting skar sig med den allestädes närvarande Kissinger på mötet kan jag inte uttala mig om, men mönstret känns igen. Möjligen kan det ha räckt att man ville ha en statsminister som stöttade en anslutning av Sverige till NATO och den sammanhängande och från Palme kvardröjande frågan om svensk vapenindustri – Bofors ägdes då av amerikanska United Defence. Frågan var redan då viktig. Annars ligger Anna Lindhs utfall mot USA två månader innan mötet ovan att anfallet på Irak (mars 2003) var olagligt utan FN:s medverkan närmare till hands. Där finns en parallell till Palmes agerande vid Vietnamkriget. Vi vet alla idag hur USA:s krigsagenda (Bush) för Mellanöstern såg ut vid denna tidpunkt, efter det iscensatta 9/11. Anna Lindh var istället engagerad i utvecklingen av det fredliga samarbetet mellan EU och MENA-länderna i den stiftelse som idag bär hennes namn, The Anna Lindh Euro-Mediterranean Foundation for the Dialogue of Cultures. Till bilderbergmötet 2006 (strax innan valet) var både Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt kallade och närvarande. Det finns en obehaglig relation mellan Bilderberggruppens möten och ond, bråd död.

Vi skall inte här fördjupa oss i alla politiska mord, men det känns svårt att inte ens nämna mordet på Kennedy 1963, som enligt vissa källor också kan tillskrivas CIA. Bakgrunden är att två viktiga förgrundsgestalter var aktiva bilderbergare, nämligen dåvarande CIA-chefen Allen Dulles och statssekreteraren vid amerikanska UD George Ball. Lyndon B. Johnson, som i egenskap av vicepresident därefter tog över var lojal och fyllde sin administration med medlemmar i CFR, som vi skall läsa mer om sedan.

Förre utrikesministern Dean Acheson, också bilderbergare, ”övertalade” därefter utan dröjsmål Johnson att trappa upp Vietnamkriget. Detta skedde genom den s.k. Tonkinresolutionen 1964, en parallell till falsarierna som ledde till Irakkriget, d.v.s. en amerikansk offensiv grundad på händelser som USA själva hade initierat. Kriget medförde att 5 miljoner vietnameser dödades. Kennedy hade motsatt sig såväl planerna på världsregeringen som krigsinsatserna i Asien.

Kontentan av detta är att Bilderberggruppen inte är så harmlös som man skulle kunna tro när det skålas i champagneglasen. Man bedriver realpolitik på ett sätt där offer väger lätt. Respekten från dem som bevistar mötena är grunden för systemets hållbarhet. Den dag någon läcker ut vad som diskuteras riskerar systemet att falla. Trots att media är hårt uppbundna tar man inte risken.

Att kontrollera ett domstolsväsende är svårare med dagens mediabrus, något som man säkert är väl medvetna om. I gengäld tar man väl hand om den som fullgjort sina skyldigheter på ett berömvärt sätt, dessa skyldigheter är dock knappast riktade mot det folk som i god tro valt dem.

I detta avsnitt har jag prutat på kravet på saklighet genom att presentera mordteorier som aldrig kommer att kunna bevisas. Det är inte heller min avsikt att framlägga sådana bevis, snarare vill jag visa att en makt av det slag som Bilderberggruppen representerar kan, utan att bekymra sig, välja att sortera bland de demokratiskt valda makthavarna efter behag. Ingen domstol eller rättsinstans i världen kommer någonsin att kunna väcka åtal mot den elit som i praktiken styr världen. De styr nämligen också rättsväsendet. Lyd eller dö. Vill vi ha det så?

Carl Bildt, f.d. statsminister och utrikesminister. Numera krönikör för Washington Post, ägd av bilderbergarna Donald och Katharine Graham. Styrelseledamot i International Crisis Group (finansierad av Soros).

Fredrik Reinfeldt, f.d. statsminister. Numera ordförande för EITI, en organisation som sponsras av oljebolagen ExxonMobil, BP, Shell, Chevron och Statoil (samtliga representerade i Bilderberggruppen). Rådgivare till Bank of America Merrill Lynch (Rockefeller).

Anders Borg, f.d. finansminister. Numera rådgivare och styrelseledamot i Citibank (Rockefeller) och Kinnevik (Stenbeck m.fl.).

Stefan Löfven, statsminister. Ja vad skall vi hitta på åt dig, som generalsekreterare i NATO i likhet med dina skandinaviska kollegor lär du inte duga, trots att du nu fullgjort uppdraget. Men en titel och ett apanage brukar räcka…

Peter Krabbe

Källor:

Daniel Estulin: Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010

Carl Johan Åberg: Berättelser från 1900-talet, 2006

Möjligheter – för vem?

Trump 2

I dagens söndagskrönika attackerar Per T Ohlsson åter Trump och Putin på sitt vanliga onyanserade sätt. Propagandamaskinen arbetar för högtryck. Jag börjar nästan få en känsla av dåligt samvete för personförföljelse, men Per T disponerar ju en helsida i Sydsvenskan varje vecka till skillnad mot min lilla blogg, så det får han väl tåla. I Per T:s värld och artikel står Trump för ” ett fientligt övertagande av ett av USA:s två stora partier” och Putin har ” förvandlat Ryssland till en revanschistisk gangsterstat”.

Men snälla Per T, det är ju väljarna i USA som röstar för Trump, det handlar inte om någon diktator som rullar in med stridsvagnar. Kanske vet de amerikanska medborgarna mer än du? Du noterar att till och med familjen Bush tar avstånd från Trumps ”vildsinta populism”, men kanske är det så att Trumps löfte att avslöja det korrumperade USA:s innersta hemligheter skrämmer mer, i synnerhet sanningen om 9/11, som inträffade ett halvår efter att Bush blivit vald till president. Bevisen för att CIA och ännu högre makter var inblandade i detta är redan överväldigande. Genom Trump ser det amerikanska folket en möjlighet att tvätta byken och städa ut i Vita Husets korridorer. Vapenindustrin ser Trumps löften om ett minskat militärt engagemang i världen som ett hot mot sin framtida lönsamhet. Ett fredligt Europa och ett dito Mellanöstern är inget bra scenario för denna lobby, som länge levt gott på republikaner som Bush.

Det ligger i samma politik att blåsa upp hotet från Ryssland och Putin. Trumps utsträckta hand mot Putin ses inte med blida ögon av vapenindustrin, och definitivt inte av oligarkerna, som ser Ryssland som den bricka som nu måste falla för att NWO-tåget skall kunna rulla vidare österut.  Att maniskt rapa upp Rysslandshotet som Per T gör är patetiskt. Ryssland är en del av Europa och en av våra närmaste grannar. Kalla kriget är slut. Ryssland utgör inget hot, tvärtom är ett ökat ekonomiskt utbyte med detta vårt grannland med följande välståndshöjning för alla den enda rimliga utvecklingen för oss. USA ligger på andra sidan Atlanten, ett krig i Europa långt från hemmaplan är ett önskescenario för den amerikanska vapenindustrin. Vi behöver inte USA:s ”hjälp” för att skydda oss mot ett land som vi haft som handelspartner sedan medeltiden. När Ryssland nu också vill erbjuda oss glyfosatbefriade grödor istället för amerikanska GMO-manipulerade giftpiller har vi all anledning att vara tacksamma.

Per T Ohlsson avslutar sin artikel med grundlagsstiftaren Madisons uttalande från 1787:”Sanningen är att alla med makt måste misstros”.  Jo Per T , så sant som det är sagt. Och det gäller för dig också! Vi räds inte en framtid med Trump och Putin, men en med en Hillary Clinton i oligarkernas ledband.

Peter Krabbe

En bra kapten behöver en kikare…

kikare

En bra sammanfattning av världsläget kan vi läsa här, skriven av Lars Bern. Tyvärr inser inte våra politiker att man måste tänka lite mer långsiktigt än vad näsan räcker (tills riksdagspensionen faller ut). Den framtida händelseutvecklingen är kristallklar, liksom de sammanhang som nu leder fram till den. Hela processen med New World Order är ett uttryck för oligarkernas desperation över att inte hinna med att införa sin globala kontroll innan BRICS-länderna tar över den ekonomiska dirigentpinnen. Att gå på tokpropagandan mot Ryssland för att ansluta till NATO vore ett gigantiskt misstag. Varför skall vi binda upp oss på ett alternativ som försvårar vår handel med framtidens ekonomiska stormakter när vi dessutom själva ligger vid frontlinjen för en eventuell militär konflikt? Vår alliansfria politik behövs idag bättre än någonsin, när såväl USA som NATO och EU börjar knaka i fogarna. Utöka istället den neutrala zonen till att omfatta hela Norden inklusive de Baltiska staterna, så har vi också en bra grund för ett alternativ när EU är ett minne blott!

I ett framtidsscenario ingår också att spridningen av islam över världen kommer att fokusera på de lättköpta västmakterna, med USA och EU i spetsen. Islam med sitt antidemokratiska innehåll passar bättre för NWO än påvens svaga katolska kyrka. Påvens tafatta inviter till mullorna om samarbete visar den skräck han känner inför det slutliga valet av världsreligion. I FN ökar muslimerna sitt inflytande i ett skrämmande tempo, något som Obama starkt medverkat till under sin mandatperiod. Muslimska Brödraskapet är nu starkare än någonsin i USA. Att islamisternas framfart innebär ökat våld och fortsatta terrorhot kan inte vara en nyhet för någon. Oligarkernas tilltagande flirt med islamister innebär ett medvetet hot mot våra etablerade samhällssystem.

 Att måna om sitt nationella oberoende och prioritera samarbete istället för att lämna över sin självbestämmanderätt till ett världssamfund är den modell som BRICS-länderna valt. Vi bör ta lärdom av detta och följa deras goda exempel. Jag tror inte att någon kan förstå vad det skulle innebära att hysa amerikanska trupper och hålla deras baser på svensk mark. Ett belysande exempel är Tyskland och den amerikanska zonen där under perioden efter WW2, något som vi äldre upplevt när vi stångats mot oändliga amerikanska militärkolonner på Autobahn. Världen förändras och vi måste förstå och möta dessa förändringar i tid. En fri värld är inte självklart lika med en amerikansk sådan. Vilken sida vill vi befinna oss på när vippbrädan börjar väga över mot öster och desperationen i väst övergår i allt mer militanta uttryck?

Om inte svenska politiker inser situationens allvar måste det svenska folket försöka göra det och göra sin röst hörd vid valurnorna. Efter 2018 är det för sent. Det var förvisso bättre att sitta i någon av Titanics livbåtar än i stora matsalen när hon sjönk.

Peter Krabbe

Är muslimer en del av vårt samhälle? Del 2.

I kommentarerna till mitt inlägg om islam och NWO ställde signaturen Nihad frågan om muslimer var en del av vårt samhälle, d.v.s. Sverige. I detta inlägg försökte jag besvara frågan, vilket har gett Nihad anledning att komma med en replik, som jag publicerar nedan (något redigerat) och bemöter:

Jag får tacka för svaret och nu när jag vet hur Du ser på ordet etnisk har jag full respekt för det. Jag var tvungen att fråga det jag frågade, för många är det en helt annan innebörd än det du beskriver. När det gäller artikeln du hänvisar till så skriver Arnstberg också att man kan se bilden från många håll och lägger mera tyngd på att det blir svårt att integrera alla. Det kan jag hålla med om, men jag kan personligen inte säga att det är för mycket folk som kommer till Sverige eller rättare sagt, jag får skuldkänslor för att en gång i tiden jag behövde skydd när vi flydde från krig. Därför lämnar jag den delen till andra att diskutera.

När det gäller om jag är en del av samhället så skriver du att om jag bidrar till det, vilket jag har gjort sen jag kom till Sverige för 23 år sedan och jag Älskar Sverige. Jag har jobbat hårt för det jag är och har idag och det mesta för allt det här landet gav mig och min familj. Pappa är förebilden så klart för att han sedan början sagt att man ska klara sig och jobba oavsett hur än det blir och detta efter att en liten kiosk idag blivit ett familjeföretag med 80 anställda i fyra städer och är muslimskt och det är islam som säger att jag måste bidra och leva med bördan i det samhälle som jag bor i.

Jag vet tyvärr att många säger sig vara muslimer men gör allt annat än det som ska vara. Islam säger att om man kommer till en ny eller annan folkgrupp får du som muslim inte skälla, beröva eller få dem att känna sig otrygga på grund av dig. När det gäller lagar så säger islam att landets eller den gruppens lagar och regler gäller före sharia=islamisk lag. Jag vet att ni säger att ingen följer detta, ja nu beskriver jag min situation och inte allas, som du skriver andras kommentarer är deras och inte din. Personligen tycker jag att man ska prata öppet om allt, spelar ingen roll om det är islam ,kurvan, invandring mm , men med fakta, inte bara kasta en massa ord ifrån sig utan att ha fakta. Alla vi har åsikter men viktigast är det med fakta.

Jag ser ordet Sharia, många använder det men hur många vet exakt vad är sharia? Det jag läser att du skriver i en kommentar att synd terrorister får kallas för svenskar och jag tycker för helsike att det samma drabbar oss muslimer. Du skriver om att muslimer vill ha barngiftemål eller mera om kvinnans ställning. Idag på väg till jobbet hör jag om den här mannen som har lurat minderåriga tjejer, vad ska man göra med en sådan person? Om jag får bestämma, efter en rättvis rättegång och han blir fälld PERSONLIGEN, tycker jag att avrättning behövs för alla som våldtar, mördar eller ger sig på barn, islam säger exakt samma sak, avrätta. Är det någon som tycker något annat än detta? Och tänk om detta drabbar ditt barn, dotter, fru, mamma, syster, granne? Jag tycker att man ska titta på en sak i taget och svara efter att ha fått fakta, inte för att det passar in bara. Jag vill tacka ännu en gång för svaret och jag lär ifrågasätta mera, för just att ifrågasätta gör att man kommer fram, inte bara accepterar det man får på ett fat.” / Nihad

Nihad, du skriver egentligen om två saker, moralen i att ta emot och skydda flyktingar från krig och ett samhälles ansvar för detta, samt hur muslimer skall tolka koranen och dess ställning gentemot värdlandets lagstiftning.

Vad gäller moralen är jag glad att du och din familj har lyckats få en bättre tillvaro i Sverige och det är självklart att vi skall hjälpa nödställda. När du (eller dina föräldrar?) kom hit för 23 år sedan var belastningen för de svenska skattebetalarna genom flyktingmottagandet relativt sett liten. Invandringen uppgick årligen till mindre än hälften av de c:a 160.000 personer som kommer idag. Det var då lättare att få arbete efter ett asylbeslut och man kan gott säga att vi hade råd med den hjälpen. Viss kriminalitet förekom främst i jugoslaviska grupper men flertalet arbetade sig, liksom din familj, fram till ett bra liv. Religiöst betingat våld mot den svenska allmänheten var ett okänt begrepp. Idag är situationen annorlunda, vi har en invandring som till största delen består av ekonomiska flyktingar som söker en högre levnadsstandard än vad man kan få i hemlandet och under en femårsperiod får vi en miljon – arbetslösa – nya medborgare. Krig pågår i Syrien, men flertalet kommer från länder med fred, men med låg levnadsstandard. Det finns gränser för vad ett litet land som Sverige kan klara i form av underhåll och bidrag till dem, som vi vet, kommer att behöva närmare tio år för att kunna få en egen inkomst. Att, som den svenska staten nu gör, låna upp det kapital som behövs för att klara invandringens utgifter, är en omöjlighet eftersom invandringen inte är temporär utan kommer att fortsätta år efter år under överskådlig tid. Sveriges medborgare kommer aldrig att kunna betala tillbaks detta skuldberg. Oligarken Soros föreslår att EU-länderna skall höja momsen för att betala kostnaderna för de lån som han själv erbjuder staten, men ökad moms ger inflation vilket i sin tur höjer räntorna, vilket är precis vad en lånehaj som Soros vill. Vi skulle alla vara glada om nivån på invandringen kunde återgå till den som rådde när din familj kom till Sverige för 23 år sedan!

Jag blir förvånad över din syn på sharia och hur muslimer skall förhålla sig till svensk lag och relationer med svenskar. Det finns hur många inspelningar som helst av imamer som predikar sitt hat mot kristna och judar och uppmanar till mord och våldtäkt. Jag tänker inte diskutera koranen, men det finns på många ställen uppmaningar att döda otrogna, avskaffa lagar som bryter mot sharia och avskaffandet av vår demokrati. Tyvärr ser vi alltför mycket av detta hända i vårt samhälle idag och det är muslimer som står för mycket av våldet. Alla muslimer är inte islamister, men alla islamister är muslimer. Jag hade önskat att du har rätt, men tyvärr är det inte så. I våra fängelser är betydligt fler muslimer än vad de borde ha varit i förhållande till folkmängden. Jag kan förstå att det är svårt att anpassa sig och få arbete om man först måste lära sig ett svårt språk som svenska, men detta är spelets regler och något man får tänka på innan man beger sig till Sverige. Om man respekterar svensk tradition och lag kan man lämpligen börja med att ge sina kvinnor lika rättigheter och lika värde, det vore en bra idé att börja i moskéns bönerum. Först då kan man som muslim lära sig den respekt för kvinnans värde som undviker misshandel och hedersvåld, det är inte möjligt att få kulturer att samsas i ett och samma samhälle utan den respekten. Du vill ha dödsstraff för ofredande men jag förstår att det är en känslomässig reaktion. I vår kultur värnar man om livet i alla situationer, man löser sällan några problem genom att döda. Istället måste man få sina medmänniskor att förstå vad som är rätt och orätt och handla därefter. Där tror jag att muslimer i allmänhet har en viktig uppgift, att lära sig att liv är unikt och värdefullt, att våld föder våld i en oändlig spiral. Viljan till våld är också roten till kriget.

Slutsatsen är att vi måste minska invandringen till en nivå där vi har den tid och den ekonomi som behövs för att klara integration och samlevnad mellan de folkgrupper som söker sig hit, annars hamnar Sverige i ett ohjälpligt tillstånd av kaos – och det var väl det som ni invandrare flydde ifrån?

Peter Krabbe

Är muslimer en del av vårt samhälle?

Islam och New World Order – slutet på vår civilisation?

”Jag läser era inlägg och ni skriver att ni är inte rasister men ändå tar ni upp ordet etniska svenskar så man undrar vad menar ni med det? Jag som har varit här många år och är muslim är jag en del av detta samhälle eller vad säger ni? / Nihad”

Nihad, läs gärna bifogade artikel av professorn i etnologi Karl-Olov Arnstberg. I kommentarerna står var och en för sina uttalanden. Man kan dock se det så här, eftersom ämnet inte får vara tabu utan behöver diskuteras:

Etniska folkgrupper har funnits lika länge som mänskligheten. Det innebär att människor som levt relativt isolerat från andra bildat grupper där det egna intresset för överlevnad utvecklats till egna traditioner, ritualer och därmed religioner. När dessa kommer att stå i strid mot andra gruppers motsvarande traditioner uppstår oftast konflikter, där ingen vill ge upp sin egen – låt oss kalla det kultur – på bekostnad av en annan grupps. Utgångspunkten för ett fredligt samhälle är därför att dessa etniska grupper disponerar ett eget territorium, där de kan leva ostört med sina traditioner. När en grupp vill förflytta sig till ett område där en annan kultur redan är etablerad finns bara två möjligheter: Man anpassar sig till den redan existerande kulturen eller försöker besegra den genom krigshandlingar i syfte att ersätta den.

I det förra fallet, som vi kan kalla acceptans för mångkultur, krävs det tolerans för systemet från ALLA inblandade etniska grupper, särskilt från den redan etablerade som har väsentliga ekonomiska och territoriella intressen att bevaka, men också från de invandrande som måste visa återhållsamhet och hänsyn i sin anpassning till den etablerade. I det senare fallet finns bara krig som lösning, att utrota den andra gruppen eller grupperna. I Europa försöker vi, än så länge, tillämpa det första alternativet medan man i Mellanöstern använder det andra. Allt detta har inget med rasism att göra, oberoende av hudfärg eller folkgruppstillhörighet kan man ta till sig kultur och traditioner i det land som man kommer till och visa respekt för värdlandet. Konflikter uppstår inte för att någon har avvikande hudfärg utan för att denne eventuellt väljer att fortsätta utöva medhavda traditioner som står i skarp konflikt med värdlandets. Kanske borde man då hellre valt att stanna inom det territorium där de konfliktskapande traditionerna är accepterade.

För att konkretisera din fråga, Nihad, kan man säga så här: Du som muslim är en del av vårt samhälle när du tillsammans med oss andra, som under många generationer av umbäranden deltagit i vårt byggande av en välfärdsstat, bidrar ekonomiskt till de trygghetssystem en välfärdsstat kännetecknas av. Om alla som sitter vid bordet har bidragit till att det finns mat på tallriken. Om någon är för gammal eller sjuk så accepterar vi det. Men om någon pryglar sin hustru, kräver äktenskap med barn för att tillgodose sina lustar eller våldför sig på ”otrogna” kvinnor enligt egen definition m.m. så accepterar vi det INTE. Det är då upp till dig själv att avgöra om hur du utövar din tro som muslim, dina medhavda traditioner eller dina personliga handlingar skall avgöra din delaktighet i det svenska samhället, rätten att kalla dig svensk. Om du skall följa svensk lag eller sharia.

Formellt svensk blir du när du fått svenskt medborgarskap, etnisk svensk lär du aldrig bli eftersom den definitionen avser vilken folkgrupp du tillhör. Kanske kan dina barnbarn eller deras efterkommande kalla sig det förutsatt att de gifter sig och får barn med etniska svenskar. Men eftersom det är extremt ovanligt att muslimer gifter sig med icke-muslimer är det nog inte så sannolikt. Detta är islams eget problem.

Peter Krabbe

Vem skall kliva fram?

Dagens underhållning från forntiden kommer från Sydsvenskans söndagskrönika och Per T Ohlsson – När ingen kliver fram. Per T:s gråtmilda återblick över det inramade tackbrevet från Bush d.ä. präglar innehållet i artikeln. Bristen på ledarskap är huvudtema och Per T sammanfattar sin syn på världen: Den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget, terrordåd, en aggressiv gangsterregim i Ryssland, extremism och nationalism, auktoritära tendenser i Ungern (som enligt samma tidning tagit emot 177.135 asylsökande 2015) och Polen, permanent massarbetslöshet i Sydeuropa, sultandespoti i Turkiet, blodigt kaos på andra sidan Medelhavet. Men ingen kliver fram för att ta ansvar, finna samlade lösningar och se till att allt inte går över styr (slut citat).

Men snälla Per T, allt det du beskriver är ju medvetet iscensatt och konsekvent genomfört av dem som i verkligheten styr världen idag. Inte Obama, Cameron, Hollande eller Merkel, utan de ekonomiska makthavarna på Wall Street, oligarkerna som är i full färd med att regissera införandet av NWO, the New World Order. Till deras lakejer hör FN med sitt Agenda 2030, EU med sina vänstervridna potentater och alla småfiskar som Reinfeldt och Löfvén, som myser av att få en klapp på axeln och ett rejält pensionstillskott av Bilderbergarna. Inte ett Ryssland, som kämpar tappert mot NATOS aggression och expansionsplaner i NWO:s namn, inte Putin som istället försöker återupprätta ordningen i Syrien genom att åstadkomma ett vapenstillestånd som USA inte är intresserade av, utan oligarkernas Soros som i egenskap av den ekonomiska maktens general dikterar inflödet av migranter från Mellanöstern för att skapa kaos i mångkulturens namn.  Inte Ryssland och Kina som inser att nationellt oberoende är en överlevnadsfråga i en allt tuffare värld, utan oligarkerna i USA som anser att världen behöver deras förmåga att strypa befolkningstillväxten, genmanipulera grödor, prångla ut deras glyfosatförgiftade livs(?)medel över jordens fattiga befolkningar genom utstuderade frihandelsavtal och genom sin läkemedelsindustri kunna styra vem som skall leva eller dö.

I vilket århundrade lever du, Per T, när du speglar dagens händelser i 1980-talet? Hur kan man vara så blind inför den verklighet som vi lever i idag att man inte kan se sambanden i 2000-talets politik och globala skeenden? De som borde kliva fram och ta ansvar för en blödande värld är inte läkarna med nål och tråd utan de som håller i kniven – på Wall Street i USA.

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: