Epilog Frankrike, ouverture Eurasia…

Så är det då dags för den sista direktrapporten från Frankrike innan valet. Denna helgen har präglats av besvikelse och vanmakt. I Paris stod i lördags slaget om Place de Trocadero, med Eiffeltornet som bakgrund. Macron vann igen. Tusentals poliser bildade kedja och motade bort demonstranterna i en aktion, denna gången utan våld, ungefär som man föser ut badvattnet till avloppet. Trocadero tillhör de platser som man utan större motstånd i Nationalförsamlingen belägger med uppehållsförbud och demonstrationsförbud. Allmänna platser där parisarna rört sig fritt i alla tider sedan franska revolutionen. Vreden kokar under ytan.

I flera landsbygdsstäder som Bordeaux, Marseilles och Nice går det hett till och kampen fortsätter med bränder och skadegörelse, riktad mot banker och lyxbutiker. I andra delar av landet ockuperar man rondeller i vägkorsningarna och viftar med franska flaggor och allt som är gult. Stämningen är där närmast uppsluppen, man förväntas lägga en gul väst eller T-shirt i vindrutan och tuta vid passagen. Som belöning får man hurrarop och glada viftningar till svar.

Opinionsundersökningarna inför EU-valet visar dött lopp mellan Macron och hans parti La Republique En Marche och Marine Le Pen med Rassemblement National, 26% var. Den övriga halvan delas av ett flertal småpartier, störst där är socialisterna med 16%. Även konservativa och Gula Västarnas ofullgångna partikonstellationer hamnar i den halvan. Samordning och organisation saknas. Vad undersökningen egentligen visar är att rörelsen de Gula Västarna omfattar hela det franska folket, oavsett partisympatier och från höger till vänster. Det är helt enkelt för eller emot Macron. En överväldigande majoritet är emot. Resultatet blir att Frankrike kommer att skicka representanter till EU som i sin sammansättning avviker helt från Nationalförsamlingens. En utveckling efter två års maktinnehav för Macron som kommer att bli historisk, dock inte på det sätt som han hade förväntat sig….

Kinas statsbesök i Frankrike med överläggningar i Monaco, Nice och Paris mellan Xi Jinping och Macron avlöpte positivt för båda parter och utan intermesson. Kina har lagt en beställning hos den franska flygplanstillverkaren Airbus på 300(!) flygplan till en kostnad av svindlande 35 miljarder dollar. Därutöver har containertillverkaren CMA-CGM fått en kinesisk order på containerkranar till de kinesiska hamnarna som är värd 1,2 miljarder euro. Släng dig i väggen, Kiviks marknad!

Kinas affärer ligger officiellt inom konceptet Den Nya Sidenvägen, att förbättra handelsvägarna mellan Kina och Europa. Vad Kina egentligen gör är att köpa upp stora delar av Europas näringsliv och sammansvetsa det med Kinas eget. Vi har själva sett exemplet med Volvo. Frankrike är viktigt för Kina också genom det franska greppet över ett Afrika, där Kina gärna ser en framtida expansion.

Det är ingen tvekan om att världen i framtiden kommer att ha fokus på regionen Eurasia med Afrika som viktig råvaruleverantör. Det innebär ett spännande scenario för såväl Östeuropa som Ryssland och alla länder i södra Asien. Mindre spännande för Storbritannien och USA som kommer att halka efter.

Politiskt sett innebär det ett närmande mellan den judiska och västeuropeiska globalismen och den kinesiska statskommunismen. Båda har mycket gemensamt i sina totalitära drömmar och har möjligen kommit överens om att dela på kakan istället för att slåss om den. Det är en logisk lösning, positiv för det kinesiska folket, som fortfarande har mycket att hämta in i form av levnadsstandard, och negativt för Europas folk som kommer att få se en fortsatt sänkning av sin – tills global balans har nåtts. Därefter börjar den avgörande kampen om makten. Jag tror dock att de judiska bankirerna har fått en värdig motståndare i Kinas ledare. Två urgamla civilisationer – kommer det äktenskapet att hålla?

Peter Krabbe