Ett gammalt hus berättar sin historia.

vykort 1970 B

Per i Vången på ett vykort från 1960-talet. Tillsammans med gässen en symbol för Skanör!

De Skanörsbor som nu promenerar förbi det gamla korsvirkeshuset Per i Vången stannar förskräckta inför den nya anblick som detta turistmål erbjuder. Vad pågår? Jo, en renovering av fasaderna till detta 1700-talshus utförs och den tunna kalkhuden avslöjar obarmhärtigt de skröpligheter som gömt sig därunder. Samtidigt kan man avläsa mycket av husets historia för första gången under de senaste hundra åren. Flyttning av dörrar och fönster, rester av raserade väggar och skador efter forna översvämningar avslöjas obarmhärtigt. Svaret på många gåtor erbjuds i gengäld.

Detta lilla hus, beläget vid grinden som korna passerade på vägen ut till sina betesmarker, har genom sitt läge på den förr sanka marken någon halvmeter nedanför stadsbebyggelsens torra sandås fått utstå mycket. Huset har sitt namn efter Per Jönsson, som flyttade in 1886. Han hängde sig 1912, så köpet blev kanske inte vad han tänkt sig. Helt klart är att Per hade ett omfattande reparationsarbete framför sig, den stora översvämningen år 1872 tillsammans med flera andra under slutet av 1800-talet innebar stora skador på huset. Vi ser nu de hårt anfrätta korsvirkesstolparna med sina ruttna nederdelar, som uppenbart stått under vatten periodvis. Väggfackens lerfyllningar har också tagit stor skada av vattnet genom att lösas upp och tappa sitt fäste i ekstommen, där de stabiliserande enestörarna skulle varit infästa.  Rötskadorna i stolparna indikerar att en vattennivå 30- 40 cm över marken omgett huset under stormfloderna. Den relativa havsnivån låg då normalt närmare en halv meter över dagens, vilket förklarar husets utsatta läge vid den inre änden av vattendraget Brede väg. Vi kan också se att vissa fyllningar och till och med hela väggpartier rasat helt och senare ersatts med tegelmurningar.

stolprenovering

Stolparnas rötskadade nederdelar får genom skickliga snickares hjälp nytt liv.                     

Vissa personer har trott tidigare att huset skulle ha varit del av en kyrko- eller klosterbyggnad. Nu kan vi se att så inte varit fallet, istället framkommer en mycket enkel boning i det då halmtakstäckta klinehuset, där det mesta varit oisolerade förråds- och stallutrymmen.  Förbryllande putsdetaljer visar sig vara inklädda stolphuvuden eller tegelförstärkta klineväggar istället för mystiska murrester.  Efter familjen Tegnérs inköp under slutet av 1950-talet har huset inretts i din helhet. Den östra vinkellängan ritades av Krabbe Arkitekter under 1970-talet. Nu får hela huset nytt liv och kommer om några veckor åter att framstå i all sin glans.

väggrenovering

Till vänster syns den ursprungliga konstruktionen med lerkline på enestörar, underdelen lagad många gånger under seklens gång. Tegelfyllningar har efter hand ersatts de sämsta delarna. På gamla korsvirkeshus nära havet ser man ibland stolpar som inte verkar höra hemma i huset – virke från strandade fartygsvrak (t.h)!

Många gamla korsvirkeshus i Skanör och Falsterbo innehåller ekvirke i stolpar och löshult som kan härledas till strandade fartyg. Jakten på strandfynd var en viktig del av det dagliga livet och reven bidrog på så sätt till de boendes levebröd. Kampen var hård mellan invånarna och Tullkontorets ombudsman strandridaren om godset, som enligt lagen tillföll staten. Många bybor fick sitta av en tid i arresten efter att ha blivit ertappade med vrakgods!

1920 B

                 Idyllen Per i Vången under början av 1900-talet, till vänster grinden ut till vångarna.

8 Responses to Ett gammalt hus berättar sin historia.

  1. jensen skriver:

    Väldigt intressant att läsa och se på bilder. Och få inblick i historiens gång, inte minst med tanke på ev. klimatförändringar och sammanhängande problem. /havsyteförändringar./ Man får ju en tankeställare att läsa att havsytan var högre i stället för lägre i svunnen tid.
    Framför allt var det spännande att så åskådligt se stolprenoveringarna. Vilket jobb!
    Jag håller själv på med att renovera nederdelar av stolpar till ett altanfönster samt bröstningen.
    Att se artikelns stolprenoveringar har fått mig avsevärt mindre bekymrad för mina egna problem.
    Tack för den insikten.

    • peterkrabbe skriver:

      De som bott här nere länge är alltid lika förvånade över att Flommen torkar ut mer och mer, Brede väg som under medeltiden trafikerades av stora pråmar är bara ett litet dike och Gässlingekroken som förr var ett träsk är nu bebyggt, allt detta mot bakgrund av klimatdebattens hot om stigande havsnivåer som aldrig kommer. Kul att höra att artikeln ger perspektiv också på moderna husproblem!

  2. Håkan skriver:

    Hur går det med den fina trädgården ?

    • peterkrabbe skriver:

      Familjen Tegnér har under 60 år hållit sin privata miljö öppen för den allmänna trevnadens skull. Hasse älskade sina blommor och även att prata med andra om dem. Hans barn vårdar nu hans minne genom att fortsätta med samma generösa inställning. Även om praktiska skäl talar för något minskande blomsterprakt kommer det mesta att bli oförändrat – i alla fall än så länge. Hasse hade ett 40-tal olika rossorter i trädgården!

  3. Pehr Sjöstrand skriver:

    Väldigt intressant. Vi fruktade för en tid sedan att det gamla huset skulle ändra karaktär när vi passerade och såg dess skick och att det var nya unga människor i trädgården. Nu känner vi oss lugnare efter ditt inlägg. Lars Dufberg berättade för mig för några år sedan att han hade ett urklipp från en tidning som kom ut strax efter stormnatten 1872 där en av familjen Pär i Vångens hus berättade att hon vaknade av att tofflorna slog i väggarna när vattnet stod högt i rummet.

    Tack för din uppdatering av det gamla husets historia.

    • peterkrabbe skriver:

      Tack för din intressanta kommentar, Pehr. Jag skall se om det går att spåra tidningsnotisen, som säkert berättar mycket annat spännande också om stormfloden! Kanske något för dig att göra en film om?

  4. Tack för ett intressant inlägg. Har inte tänkt på att virket till timran kan ha varit vrakgods! Så kan ju vara fallet i andra fiskelägen också.

    • peterkrabbe skriver:

      Så är det säkert. Eken var dyr och svår att få tag på. Strandfogden bevakade kungens rätt till vrakgods, men förde nog en ojämn kamp mot kustbefolkningen som alltid var först på plats när fartygen strandade. Vrakvirket känner man lätt igen i husen på de ofta rundade formerna och håltagningar som inte stämmer med tapparna för löshult och stolpar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: