Är klimatet ett avslutat kapitel?

Den norske professorn Ole Humlum presenterar i ett uppdaterat inlägg på sin blogg climate4you den senaste statistiken rörande klimatdata, förmodligen som en reaktion på alarmisternas desperata försök att framställa mars som en rekordvarm månad. Humlum konstaterar lakoniskt att “In March 2015 some had it warm, some had it cold, but most had it quite normal.”

Humlum lufttemperaturer

Den som bemödar sig med att studera det 40-sidiga inlägget får istället en hel del annan information som är betydligt mer upplysande. Av det uppdaterade materialet kan man nämligen dra några viktiga slutsatser:

  • Begreppet global är knappast relevant för förståelsen av klimatförändringarna. Ett antal lokala tendenser vad gäller lufttemperaturen är tydliga. Västra Amerika har betydligt högre temperaturer än övriga världen. Östra Amerika har betydligt lägre temperaturer än övriga världen. Norra Europa med Sibirien är också varmare än normalt medan de sydligare delarna utefter norra vändkretsen (Medelhavet och Mellanöstern) blivit svalare, liksom östra Ryssland vid Berings hav.
  • Området runt Nordpolen blir varmare och förlorar ismassor medan området runt Sydpolen blir kallare och omvänt ökar sina ismassor. Sammantaget ökar isen i omfattning efter en temporär nedgång perioden 2001- 2014 och är nu tillbaks på 1980-talets nivåer.

Humlum isutbredning poler

  • Stilla havet blir varmare, särskilt i sina östra delar, medan norra Atlanten blir kallare, också särskilt i sina östra delar.

Humlum havstemperaturer

  • Förväntningsnivån för globalt stigande havsnivåer fram till år 2100 har på ett par år sjunkit från 100-centimetersnivån till 43 cm (varsågoda Sveriges länsstyrelser – studera detta!). För Östersjöområdet lokalt har vi i andra sammanhang kunnat mäta rekordlåga havsnivåer under det senaste året.
  • De största förändringsområdena befinner sig alla på norra halvklotet och i närheten av Nordpolen. Södra halvklotet berörs bara marginellt av förändringar.
  • Koldioxidhalten fortsätter att stiga. Sambandet mellan ökande halter av koldioxid och högre temperaturer är tydligt. Däremot vet vi inte om koldioxidhalten påverkar temperaturen eller om det är omvänt. Vi vet inte heller varifrån koldioxiden kommer, bara c:a 5% kan härledas till mänskliga aktiviteter.

Om vi för ett ögonblick glömmer IPCC:s svammel om av människan orsakad uppvärmning, kan vi då dra några andra mer relevanta slutsatser av detta digra material? I fallet västra Amerika är det fullt tydligt att uppvärmningen både på land och i Stilla havet utanför följer förkastningsgränsen mellan Stillahavsplattan resp. Nazcaplattan (utanför Sydamerika) och de amerikanska plattorna. Dessa kontinentalplattor skaver mot varandra i ett komplicerat mönster, med många jordskalv och sprickbildningar i jordskorpan som följd. Självklart medför detta enorma utsläpp av koldioxid från jordens inre, bara ett fåtal utsläpp genom vulkanutbrott på land är synliga för oss. Rörelser under havsytan kan vi mäta seismiskt men omfattningen av utsläpp av värme och koldioxid är okänt.

Flera av de konstaterade hetpunkterna i haven ligger över djupgravar som Argentinabäckenet, Puerto Ricograven, Indiska bäckenet och Centrala Stillahavsbäckenet, där jordskorpan är tunn och bräcklig. Chockartade resultat av sådana rörelser är tsunamin i Thailand och utanför Fukushima i Japan. Vi kan se jordskorpan som ett läckande såll, där det överallt utefter förkastningsgränserna puttrar och jäser. Det är då lätt att föreställa sig vilka enorma utsläpp som naturen själv står för jämfört med människans obetydliga förehavanden på jorden.

Varför knirrar och knarrar då jorden just nu som en gammal skuta i sjönöd? Vi kan då bl.a. se på hypotesen om polförändringar. Det är normalt under jordens historia att polerna byter plats med någorlunda jämna intervaller. Det finns lämningar under Arktis efter tropiska kulturer, precis som Sahara och många idag uttorkade områden under tidigare perioder haft ett tempererat klimat med omfattande växtlighet och djurliv. Vad som orsakar dessa polvändningar är inte fullt utrett i dagsläget, men en slutsats är att jordens läge i förhållande till såväl solen som de övriga planeterna inverkar. Detta påverkar jordens magnetfält, vilket i sin tur sätter de tektoniska plattorna i rörelse.

Det komplicerade samspelet mellan jordens och planeternas elliptiska banor finns studerat i de s.k. Milankovics teorier, som nu efter lång tid i kylan åter har börjat dammas av. I dessa beskrivs också påverkan på klimatet och sambanden med istidernas växlingar. Vi har dock haft svårt att se sambanden i de många och långa cykler som är aktuella i sammanhangen, trots att de tyska forskarna Köppen och Wegener redan på 1920-talet kunde identifiera relaterade klimatcykler ned mot 20.000 år, en kort period i interglaciala skeenden. Den extrema värmeperiod vi befunnit oss i de senaste 10.000 åren kan snabbt gå mot sitt slut. Argumentet att de långa tidscykler man rör sig med i dessa sammanhang inte kan kopplas samman med det som händer just nu håller inte, vi kan konstatera att det statistiskt sett är dags för förändringar och hur snabbt eller hur det går till när det händer vet vi ingenting om. Det finns inga ögonvittnen som kan berätta.

Utan att behöva fördjupa oss alltför mycket i detta kan vi ändå konstatera att den magnetiska nordpolen är i rörelse i en bana från norra Canada till Sibirien med ökande hastighet. Detta är uppmätt och vetenskapligt belagt. Möjligen ser vi här en av förklaringarna till det markerade köldstråk som uppstått från Canada mot östra Ryssland, Arktis temperaturzoner bildar inte längre en cirkelform utan en långsträckt bana där varmzonerna kryper allt närmare på dess långsidor. Om detta är en tillfällig företeelse eller förebådar en större, bestående förändring kan vi inte bedöma idag. I Antarktis ser vi motsvarande förskjutning relativt Sydpolen, vi vet också att flera vulkaner under Antarktis ismassor är aktiva och smälter ovanförliggande islager.

Min mening med detta inlägg är inte att försöka förklara allt som just nu händer på vårt jordklot, utan att peka på att det faktiskt finns alternativa hypoteser som ter sig mer sannolika än AGW-teorin. Det är ofattbart att vissa tror att vi små och obetydliga människor genom egna handlingar skulle kunna påverka hela jordklotets klimat. Hybris är ett för svagt ord. Politik och maktbegär känns kanske mer träffande. Hur som helst så lär vi inte kunna lösa problemet, om man nu ser det som ett problem, på annat sätt än att hoppas på naturens egna krafter. Till dess låt oss njuta av ett gott klimat, vi har det ändå bättre nu i värmen än vad de stackarna hade som levde under lilla istiden…

Peter Krabbe

Källa för bildmaterial och data:http://sv.wikipedia.org/wiki/Milankovi%C4%87-cykler

http://en.wikipedia.org/wiki/Geomagnetic_reversal

http://www.climate4you.com/Text/Climate4you_March_2015.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: