Den krossade välfärden som Reinfeldt planerat det och Löfvén genomför det.

Jag har i föregående inlägg skrivit om 2030 Agenda och dess deklaration från septembermötet i New York. Det mest anmärkningsvärda är som jag då konstaterade beslutspyramiden utan demokratisk förankring i en organisation som gör anspråk på att styra världen i framtiden. Den 91:a och sista artikeln i deklarationen summerar mandatet: Vi (de 196 länder som undertecknat deklarationen) bekräftar vårt orubbliga åtagande att genomföra denna Agenda och att till fullo utnyttja den för att förändra vår värld till det bättre till år 2030.

Ord och inga visor. Men blir världen verkligen bättre av de föreslagna åtgärderna och vem är det som skall se till att den blir det? Inga folkvalda politiker i alla fall. Världen skall nu styras av HLPF = the High Level Political Forum som skall ha en president och leverera ”politisk ledning på hög nivå”. Ett antal ”ministrar” skall ingå i detta forum, som utses internt inom FN. Forumet skall sammanträda vart fjärde år med början 2019 och skall få sitt beslutsunderlag från andra interna grupperingar, varav the Economic and Social Council (ECOSOC) är det viktigaste. Hur dess ledamöter tillsätts och bestäms till antal är höljt i dimmorna. Man kan se detta forum som världens blivande regering, som i sin tur kommer att ge direktiv om genomförande av beslutade åtgärder till de nationella regeringarna, som svurit in sig enligt ovan. Och nej, detta är inte science fiction och inte heller Lex Luthor i James Bond, det är vår nya verklighet.

ECOSOC öppnar upp för samarbetslösningar med såväl statligt som privat kapital för att kunna genomföra radikala åtgärder. Bland miljardärer som deltagit i planeringen finns både Rothschilds och Soros och Bilderberggruppen skymtar i bakgrunden. Båda ser tillsammans med andra storfinansiärer affärsmöjligheter i den kommande omdaningen av världen. Under sitt besök i New York utlovade en upphetsad Löfvén inför storpublik på stående fot 17 svenska miljarder till hälsovård och ett ospecifierat belopp för att förse 60 miljoner människor med sanitära installationer i tredje världen. Blir det svenska toalettstolar? Som den moraliska stormakt som Löfvén anser att vi är, skall vi naturligtvis visa föredöme och lägga skattemedel i en betydligt större pappersmugg än våra rumänska tiggare förfogar över. Flödet lär knappt ha sett sin början än. Löfvén lovar också ökat svenskt militärt deltagande i fredsoperationer trots att försvarsbudgeten stadigt krymper. Men för all del, de fredsbevarande trupperna kan kanske komma att behövas här hemma också?

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd” (Reinfeldt, 1993). Detta skrev Reinfeldt året efter att FN:s agenda 21 hade undertecknats. Tilltron till ett expertstyre av FN:s modell har tydligen varit stark hos Reinfeldt sedan dess, vilket sannolikt bidragit till att vi idag ställs inför ett genomfört 2030 Agenda. Det mesta av det som händer idag som global federalism, fri migration och upphävandet av nationellt självbestämmande kan relateras till det för flertalet dolda utvecklingsarbete som bedrivits i FN. Sveriges tunga delaktighet i detta har förstärkts genom Eliassons post som biträdande generalsekreterare. FN:s handläggare av migrationsfrågor Peter Sutherland har gjort uttalanden som ”den ondska som vi kallar nationellt självbestämmande” och ”global federalism är ett ädelt och nödvändigt projekt” blandat med uppmaningar som ”Sverige spelar en viktig roll i denna process” i syfte att trigga de lätt övertalade svenska politikerna att få stå på världsscenen. Resultatet ser vi nu genom Löfvéns patetiska framträdande i New York, där han vräker ut svenska skattepengar som godis till åhörarna.

Migrationen berörs i artiklarna 25 och 29 och innebär att vi är skyldiga att ta emot ett obegränsat antal flyktingar och dela vår globalt sett höga levnadsstandard med dessa på lika villkor. Detta förklarar också enigheten i 7-klövern genom DÖ och kan knappast ändras av SD utan att vi bryter FN-konventionen och isolerar oss från den övriga världen. Självklart kan inte detta genomföras utan att vi sänker den nya, gemensamma levnadsstandarden till en nivå långt under nuvarande. Detta är vad Batra provokativt kallar för att krossa välfärden, att vi dessutom får ett samhälle fyllt av våld, kulturella motsättningar och ekonomisk brottslighet lär vi få leva med – det ingår i konceptet mångfald, i alla fall under överskådlig tid. Den negativa påverkan genom religionsrelaterade kulturmönster undviker FN i sin helhet i sin Agenda, genom att få påven att uppträda i samband med undertecknandet vill man istället få världen att tro att kristendomen skall samla de olika religionerna till en harmonisk enhet, eller som påven själv uttrycker det: ”Islam är en fredens religion”. Tror vi på det?

Peter Krabbe