En framtid i mörker och tystnad?

I fortsättningen av inläggen om Sveriges anslutning till världssamfundet skall jag diskutera några av konsekvenserna av 2030 Agenda, den nya världsordningen, för vårt land. Det är då logiskt att börja med yttrandefriheten, eftersom det är den som kommer att släckas ner först. Många blev förvånade över skrivningen när den nya lagen om hatbrott trädde i kraft vid senaste årsskiftet. Den är upprättad i anslutning till artikel 19 i Agendan, där religion nämns för första gången som mänsklig rättighet.

För att kunna svara upp mot införandet av det mångkulturella samhället i länder som Sverige, som inte tidigare har kunnat hänföras till denna kategori, har vi nu fått lagar som uteslutande verkar mot ursprungsbefolkningen och till fördel för migranter och deras religioner. En beskrivning av begreppet hatbrott på polisens hemsida belyser detta:

Hatbrott är ett samlingsnamn för olika brott som begås på grund av gärningspersonens negativa inställning till vissa egenskaper hos personer. Hatbrottslagstiftningen grundas på:

• hudfärg
• nationellt eller etniskt ursprung
• religionstillhörighet eller trosbekännelse
• sexuell läggning

För att vara säker på att inte kunna betraktas som brottsling gäller det alltså att inte ha en negativ inställning till exempelvis någons trosbekännelse. Om man ändå har det blir varje ord som sägs, varje tanke som förmedlas och varje rad som skrivs ett brott.  Vilket brott som helst kan bedömas som ett hatbrott om det grundar sig på gärningspersonens negativa inställning till någon av de uppräknade grupperna, fortsätter polismyndigheten. Som vanligt går Sverige längre i sin tolkning än vad FN gör i sin ambition att vara moralisk stormakt. Hur detta kommer att drabba svenska medborgare kommer vi att få se inom kort.

I Yttrandefrihetsgrundlagen från 1992 står det dock att Alla Svenskar har rätt att uttrycka sina åsikter, tankar och känslor i alla sorters upptagningar. Detta gäller även för webbplatser. Förbudet mot ”negativ inställning” till religionstillhörighet är ett tillägg som följd av införandet av samma synsätt i 2030 Agenda. Bakgrunden är de islamiska staternas i FN önskan om globalt totalförbud av all kritik av sin religion. De 57 staterna utgör den största sammanhållna gruppen i generalförsamlingen och har blasfemilagen som en av sina grundbultar i det internationella samarbetet. När redan 1/3 av FN:s stater har religiöst relaterat statsskick kan man undra hur framtiden kommer att se ut. Debatten pågår fortfarande i FN.

Redan nu kan man dock konstatera att negativa åsikter om exempelvis religiöst relaterade kvinnoförtryck, djurens lidande genom halal, hedersmord och pedofili är förbjudna. Detta är det nya Sverige. Hur man skall kunna definiera den religiösa kritiken i lagen i frågor som i Sverige faller under normal strafflag är en gåta. Är det ett brott att kritisera sharialag som i migranternas hemländer är både juridisk och religiös lag?

En annan fråga som nu dominerar den politiska diskussionen är migrationen. Man har svårt för att hålla sig för skratt när man läser den politiska argumentationen för och emot. Frågan är ju redan avgjord i FN och Sverige har genom 2030 Agenda förbundit sig att medverka till den migration som FN anser är nödvändig för att göra en globalt hållbar omfördelning av befolkningarna i syfte att utrota fattigdomen. Detta sker inte genom att utvecklingsländerna dränks i tillfälliga bistånd, utan genom att vår egen välfärd, i våra egna sociala strukturer, skall delas av migranter från fattigare länder. Den standardsänkning som vi därigenom kommer att få utstå genom högre skatter och integrationsproblem är högst medveten och avsiktlig. Även om SD hade fått 80 % av rösterna i nästa val så hade vi tvingats följa FN:s migrationsagenda, att lämna FN hade knappast varit möjligt med tanke på de ekonomiska repressalier vi då sannolikt hade fått utstå. Vår enda möjlighet är att genom EU, som mäktigare förhandlingspart, få den tid som behövs för att klara integrationen på ett smidigare sätt. Detta underlättas dock knappast av att yttrandefriheten enligt ovan inskränks. Ett samhälle utan dialog saknar utvecklingsmöjligheter.

Klimatfrågan är också fastställd genom FN:s försorg. Detta skådespelhar haft som främsta syfte att genom skapade panikstämningar driva igenom 2030 Agenda. Behovet av enighet för att rädda världen etc, etc. På köpet har man lyckats stoppa en för snabb tillväxt i vissa länder som hotat FN:s fördelningspolitik. Världen flödar över av olja, dock inte i USA. Om en bråkdel av de pengar som klimathysterin kostat hade använts för innovationer inom luftrening vid förbränning hade världen haft en betydligt snabbare utveckling och kunnat nå Agenda-målen tidigare. Tyvärr innebär den svenska regeringens genom länsstyrelserna okritiska anammande av den globala klimathysterin att vår lokala samhällsplanering och därmed vårt bostadsbyggande lamslås. Detta står knappast i god överensstämmelse med behovet av bostäder för migranter, men logik är knappast regeringens starka sida. Det hade räckt med att studera våra egna topografiska och klimatologiska förhållanden och utforma ett underlag för samhällsplaneringen som är anpassat därefter och inte efter havsnivåerna i Stilla Havet.

Framtiden ser alltså inte särskilt ljus ut för Sverige, även om vissa andra delar av vår jord kan skönja förbättringar. Om FN:s åtgärder istället framtvingar en massflykt av kreativitet och kapital från Europa torde inte mycket vara vunnet. Först som sist är det den enskilda människan som gör sitt val, oberoende av en självutnämnd överhöghet!

Peter Krabbe