Fabianismen del 2, roten till världsregeringen får fäste i Europa.

En berättelse om Fabianer låter kanske idylliskt och gulligt. Men låt inte lura er, detta är inga barnsagor utan upprinnelsen till den största strukturella omdaningen av vår värld någonsin. I dess begynnelse figurerar en häxbrygd av några av historiens farligaste ideologer som Marx, Engels och Lenin kombinerade med ett skoningslöst kapital representerat av Rothschilds i London, Rockefellers och många andra av Englands mäktigaste industrialister. Som språkrör har de haft kända skribenter som Bernard Shaw och H G Wells och en av kapitalägarna styrd dagspress.

Dess bakgrund och bildande för mer än hundra år sedan har vi bekantat oss med i föregående avsnitt. Låt oss nu se på det politiska innehållet. Vi ser här upprinnelsen till den moderna socialiströrelsen, som i olika former skulle sprida sig över Europa, Ryssland och USA. Det som vi inte är vana att tänka in i sammanhanget är att styrningen och finansieringen av denna rörelse skedde genom bankirerna och industriägarna i syfte att kunna kontrollera en framväxande arbetarrörelse som hotade lönsamheten i industrin, samtidigt som man ville skapa en ekonomi baserad på statskontrollererade företagsmonopol, fria från konkurrens och destruktiva marknadskrafter. Att staten i sin tur skulle styras av samma personer eller deras valda ombud, var för dem en självklarhet. Vi fick ett system med yrkespolitiker som visste vem de skulle behaga för att få behålla sina positioner.

Så föddes 1893 The Independent Labour Party genom Fabianernas försorg, den Andra Internationalen genom Engels och Ryska Socialdemokratiska Partiet – senare kommunistpartiet – genom Lenin, alla med rötterna i samma Londonbaserade rörelse. Man såg inte demokrati som ett mål utan som ett medel att nå målet – ett auktoritärt centralstyrt system. Detta är viktigt att komma ihåg när vi jämför med dagens utveckling, vår demokrati är nu i upplösning och på väg mot det totalitära system i form av införandet av världsregeringen genom FN som det varit avsett under hela 1900-talets politiska utveckling. Men mer om detta senare.

“Democracy is of great importance for the working class in its struggle for freedom against the capitalists. But democracy … is only one of the stages in the course of development from feudalism to capitalism, and from capitalism to Communism” (Lenin, LCW, vol. 25). Samma åsikter ser vi i Bernard Shaws samtida uttalande att “demokrati är inte kompatibelt med socialism”. Det finns anledning att bli fundersam inför dagens islamistiska predikanter som hävdar att ”demokrati är inte kompatibelt med islam”. Vi ser också då att gemensamt för socialism i denna totalitära form och islam är föraktet för demokrati och strävan mot ett totalitärt system. Båda bygger nämligen på underkastelse.

År 1916 gav Fabianerna ut dokumentet ”International Government”, som skulle komma att ligga som grund för bildandet av Nationernas Förbund tre år senare. Bildandet av FN 1944 kan ses som en direkt utveckling av dessa tankar och formades av starka socialistiska intressen i London under andra världskriget. I USA hade en parallell utveckling skett från president Woodrow Wilson och vidare över Franklin Roosevelt, som hade stark anknytning till den krets som styrde finansmarknaden. Amerikanskt kapital hade aktivt hjälpt Hitler till makten eftersom hans nationalsocialism sågs som en intressant parallell till den sovjetiska socialismen. I London samlades företrädare för Fabian Socialists Britain, Democratic America, Communist Russia och National Socialist China för att lägga de nya grunderna för ett FN som skulle ersätta Nationernas förbund – utan den havererade nationalsocialismen.

Organisationen byggde på treklövern FN som verkställande, LSE som ideologisk tankesmedja och Socialistinternationalen (bildad av Fabianerna 1951) som sammanhållande.

“The ultimate objective of the parties of the Socialist International is nothing less than world government. As a first step towards it, they seek to strengthen the United Nations … Membership of the United Nations must be made universal” (“The World Today: The Socialist Perspective,” Declaration of the Socialist International Oslo Conference, 2-4 June 1962).

“Labour remained faithful to its long-term belief in the establishment of east-west co-operation as the basis for a strengthened United Nations developing towards world government … For us world government is the final objective and the United Nations the chosen instrument …” (Labour Party manifesto 1964).

Genomförandet av tankegångarna om världsregeringen under efterkrigstiden behövde nya organisationer, I USA hade CFR (Council for Foreign Relations) redan ett fast grepp om landets politik och samverkan med finansen och industrialisterna fick Bilderberggruppen som ett nytt forum. David Rockefeller uttryckte sig kanske lite oförsiktigt i sina memoarer om Bilderberggruppen genom beskrivningen ” dess möten måste förmedla uppenbarelsen av allsmäktiga bankirer som i konspiration med samvetslösa regeringstjänstemän överför en dold agenda till en okunnig och aningslös värld”. Rockefeller framstår som 1900-talets mest aktiva kapitalägare i kampen för den socialistiska modell som man har tänkt sig skall mogna till 2000-talets optimala totalitära samhällssystem. I detta är begreppet demokrati ett minne blott.

Rockefeller har tyvärr rätt i sitt hånfulla uttalande ovan. Efter hundra års arbete med en totalitär agenda i syfte att skapa en världsregering är det fortfarande inte många som förstått vad som pågår. Ändå har allt funnits att läsa av den som söker. Man behöver inte vara detektiv för att hitta böcker av huvudpersoner som Rockefeller och Soros, de är numera så övertygade om att snart ha nått sitt mål att de inte längre bryr sig om att ogenerat förmedla budskapet. Rockefeller med sina 101 år vill se resultatet innan han dör – om han nu gör det. Med hela läkemedelsindustrin i sin hand får han ständigt nya mänskliga reservdelar till sin skrumpnande kropp. Här lever de gamla sagorna om halvgudarna och deras odödlighet i en påtaglig – åtminstone inbillad – verklighet.

Peter Krabbe