Det europeiska kalifatet. Vilken roll vill vi själva spela i det framtida Sverige?

Spanien fångar

 

Många tror nog att den muslimska drömmen att förvandla det kristna Europa till ett muslimskt kalifat förutsätter att en majoritet av befolkningen blir eller är muslimer. Så förhåller det sig inte, tvärtom är detta inte ens önskvärt.

I muslimska predikningar framhålls ofta den spanska, moriska tiden när muslimerna hade erövrat större delen av Iberiska halvön (711– 1492 e.Kr.) som den ideala samhällsformen. Under 800 år lyckades muslimerna hålla Spanien i ett fast grepp, ända tills katolikerna återtog landet med våld. Hur såg det då ut i Spanien under denna tid? Den som vill studera detta på ett lättfattligt sätt kan gärna läsa Herman Lindqvists utmärkta bok Historien om Spanien.  Där kan vi lära oss att av den muslimska styrande klassen utgjorde araberna endast c:a 50.000 individer av en befolkning som totalt omfattade 4 miljoner invånare. Därutöver tillkom några hundra tusen muslimska berber, totalt c:a 10 % av befolkningen var muslimer. Hur kunde detta vara möjligt?

 

Organisationen av Spanien baserades på ett styrande toppskikt av muslimer, som innehade alla väsentliga funktioner, särskilt de militära, för att kunna kontrollera samhället. Till deras hjälp kom en stor andel judar, c:a 5 % av befolkningen, som besatte tjänster i skiktet under muslimerna och i många fall hade funnits på plats ända sedan romartiden. Dessa skötte den praktiska förvaltningen och administration, handel, ekonomi och vetenskap m.m. och bildade en perfekt symbios med de styrande muslimska krigsherrarna och guvernörerna. De religiösa skillnaderna mellan muslimer och judar var under denna period relativt små, koranen hade hämtat mycket av sitt innehåll från de judiska skrifterna och båda var Abrahamitiska religioner med en enda gud – till skillnad från kristendomen som hävdade tre gudomligheter, Fadern, Sonen och Den heliga Anden. Att Spanien fick en blomstringstid under denna period kan nog i första hand tillskrivas judarna, inte muslimerna, som var betydligt mer erfarna inom konst, arkitektur och vetenskap.

När katolikerna lyckades återta Spanien efter de 800 åren var den första åtgärden att krossa denna symbios genom att utvisa de judar som vägrade konvertera till kristendomen, det skulle medföra att en stor del av Spaniens judar spreds över det övriga Europa, främst via Konstantinopel och vidare till det Östeuropa som låg norr därom. Det nya landet Khazarien norr om Svarta Havet fick till och med judiskt styre. Det stora inslaget av judar i Östeuropa ända fram till andra världskriget har delvis denna bakgrund. Spanien hade haft den största europeiska populationen av judar. De kallades sefardiska judar.

 

När de muslimska arméerna landsattes på Iberiska halvön under 700-talets första decennium, var deras styrkeförhållande betydligt understigande de befintliga västgotiska. Efter en seger i ett inledande fältslag mötte muslimerna inget större motstånd, utan kunde snabbt besätta huvudparten av Spaniens provinser. En förklaring kan vara att kunskapen om denna nya religion var bristfällig, till det yttre var skillnaden mot det judiska, som man sedan länge varit vana vid, ganska liten. Kanske hade inte heller de existerande småkungarna uppfört sig särskilt exemplariskt.

Men vad hände då med den spanska ursprungsbefolkningen, de övriga närmare 85 % av befolkningen, varav en tiondedel tillhörde den tidigare maktgrupperingen, kristna västgoter? Ett fungerande samhälle behöver inte bara en elit, utan kräver också en fysiskt arbetande befolkning, arbetare, jordbrukare och lydiga soldater. En pikant detalj i Lindqvists berättelse handlar om denna västgotiska ursprungsbefolkning, som till stor del bestod av invandrande folkgrupper från Skandinavien. Tilläggas kan att särskilt herulerna, som utvandrat från nuvarande sydöstra Sverige ingick som ett viktigt och fruktat krigarfolk. Som legosoldater för romarna bidrog dessa sydsvenskar till att föra kristendomen både till Spanien och tillbaks till Skandinavien, när man började sin återflyttning till främst Blekinge under 500-talet. Inslaget av blonda, blåögda spanjorer var påtagligt under lång tid. Detta kan verkligen ge oss en tankeställare, när historien nu börjar upprepa sig genom den muslimska invandringen till Sverige och övriga delar av det kristna Europa.

Bilden: blonda västgoter förs bort i fångenskap av en muslimsk vakt efter erövringen av Iberiska halvön. Alfonso X:s bok ”Las Cantigas”/ El Escorial.

 

Mitt syfte med denna berättelse är att visa att den som tror att det behövs 51 % muslimer i Sverige för att vi skall kunna bli ett muslimskt kalifat istället för ett kristet land, kan räkna med att snart få uppleva samma situation som den spanska ursprungsbefolkningen fick för mer än tusen år sedan. Den vill också visa att muslimer inte ser sig själva som den arbetande underklassen utan tvärtom som den styrande och dominerande härskarklassen. I detta avseende har mycket lite förändrats under de senaste seklerna. Kanske någon känner igen attityderna hos många nyanlända muslimer. Att vi utan knot skall betala för ett liv utan förpliktelser är bara en naturlig fortsättning på den skatt, Jizya, som icke-muslimer alltid fått betala i muslimska länder för att få tillstånd att existera där. Att våra politiker i ett sådant läge gör allt för att erbjuda muslimer platser i kommunstyrelser, riksdag och regering kan nog uppfattas som ett märkligt ställningstagande om man känner till denna historiska bakgrund. Att det muslimska kalifatet inte har mycket gemensamt med vad vi kallar demokrati behöver jag nog inte utveckla vidare.  Mångmiljonstäder som London och Rotterdam har redan muslimska borgmästare, hade inte Kaplan tvingats retirera hade vi nog också haft en muslimsk statsministerkandidat i en nära framtid. Muslimska Brödraskapet byggde under Obamas tid upp en mycket nära relation till Vita Husets befattningshavare, men har nu genom Trump fått ta ett steg tillbaks. Trenden är dock tydlig, vår eftergivenhet att erbjuda medinflytande kan få en ände med förskräckelse. Det är därför ofta värdefullt att lyssna på vad historia har att berätta!

 

Det har alltid förvånat mig att en religion som islam inte kan diskuteras utan att rasistbegreppet kommer fram. Det jag framför i denna berättelse är historiska fakta och den enda olikhet mellan människor som jag betonar är deras syn på den religion som de anser sig ha sin identitet i. Att en sådan syn kan vara minst sagt varierande är knappast okänt för flertalet och hur människor som inte ens erkänner förekomsten av olika raser ändå frossar i ett epitet som rasist är svårförklarligt. Däremot är den makthierarki som i flertalet fall följer av religioner som islam, judendomen och även kristendomen uppenbarligen näst intill omöjlig att utrota. När påven predikar fredlig samexistens med gemensamma gudshus är det inte många som tar det på allvar, så ser knappast verkligheten ut. Istället handlar det om religionernas outtröttliga kamp om makten över folket, en kamp som vi under de senaste hundra åren lyckats begränsa men nu åter riskerar att förlora vår frihet under. I islams fall är det stora flertalet politiker också högt uppsatta inom sina muslimska församlingar. Det är där vi måste se hotet mot både vår frihet och vår demokrati, inte i deras eventuella rastillhörighet.

 

Peter Krabbe

Lästips:
Herman Lindqvist / Historien om Spanien
Uno Röndahl / Herulerna – det bortglömda folket

 

Annonser

138 Responses to Det europeiska kalifatet. Vilken roll vill vi själva spela i det framtida Sverige?

  1. Roland Salomonsson says:

    Peter!
    Slutsatsen är högst sannolik. Islam behöver ingen folkmajoritét, liksom inte Nazisterna i Tyskland eller kommunisterna i Sovjet eller DDR behövde. Historiskt räcker det med ca 2% fanatiker stöttade av ytterligare ca 6% organiserade meningsfränder för att etablera makten och så har det varit sedan hedenhös.

    Men vissa saker i artikeln är missuppfattade. Khazarien etablerades fullt ut från ca 600 och den karismatiska kärnklanen antog mosaiska tron någon gång 600 – 650 och detta hade inget med islams expansion att göra, vilken skedde senare. Däremot kan vi tacka Khazaria för att islam inte DEN vägen lyckades betvinga Europa. Faktiskt är huvuddelen av de ”judar” Hitler och Stalin tillsammans utrotade i huvudsak khazarjudar, alltså inte hebréjudar. Khazaria krossades av Rus 1025-30.

    Vad gäller heruler så är de inget ”folk”. Precis som nämnts är de en samling av legotrupp där befälet utses inom gruppen. Rekryteringen skedde ur alla Nordeuropéiska samhällen inkl Norden.
    Ytterligare en missuppfattning är att ”blondhet före år 1000 är något specifikt Nordeuropéiskt. Studerar man konsten runt Medelhavet så kan noteras att i stort alla avbildade ledare och deras kvinnor är blonda. Mörkt hår ansågs t ex ”exotiskt” då det varr så sällsynt. Även i romerska resp grekiska texterna framgår att blondhet är det normala.

    Från romersk tid blir befolkningen sakta mörkare i huden och mindre blonda. Utvecklingen fortsatte sedan från ca 700, när islams traditionella krigföring vidtog. Ständiga pirathärjningar avsedda att ta slavar och framförallt visa makt genom att våldta. Runt Medelhavets kuster i Europa kan man således räkna med att ca 50% av kvinnorna/flickorna någon gång våldtogs och att detta resulterade i en massa barn med ”mörka” fäder. Kristna dödar till skillnad mot samtida muslimer inte sina barn, så därmed mörkande befolkningen successivt och blondhet blev med tiden sällsynt. Detta pågick till ca 1850, sedan krossades piratnästena av Européiska flottor

    För att återgå till herulerna, så återvände ”de kungliga” herulerna via Moravia (Tjeckien) och längs Oder (troligen) mot Norden. Men var de tog vägen är osäkert. Man hittar på flera platser i Norden föremål i offerfynd resp i gravar, som är av hunnisk karraktär vilka brukar tillskrivas heruler. Även Hardangerhästen tillskrivs hunner/heruler (denna häst var mer utbredd i aktuell tid). Vi vet att kungliga herulerna stammade från en släkt som bodde där solen knappt gick ned på sommaren. De fynd av hunnisk karaktär man hittar längst åt norr finns i det gamla ”Helsingländerna”. Det handlar om ett antal monumentalgravar i Medelpad, Ångermanland resp Hälsingland och tiden är ca 400-550. Samtidigt sker det stora stridigheter i södra Sverige mellan ”hunniska” krigare (återvändare?) och lokalbefolkningen, vilket genererar många offerfynd, samt stämmer med saga-material om ”Geaternas” (Götarnas) strider mot inkräktare (bl a Sösdala, Finnestorp). Geaterna i sin tur anföll ständigt de danska öarna/Jylland perioden 400 f kr – 500 e kr. Slutligen etableras i Uppsala en maktgrupp som tydligt har samma kulturella uttryck som Högom m fl uppvisar och det byggs monumentalgravar (ca 500-600) under ett par generationer i Uppsala resp Badelunda. Man kan anta att dessa har i ursprung återvändande heruliska grupper, vilka etablerar sig som ”handelsmän” och deras skyddstrupper och att släkten i Uppsala kan knytas till Medelpad/Ångermanland/Hälsingland (helsingländerna).

    • peterkrabbe says:

      Tack för dina synpunkter Roland. Nu menar jag naturligtvis inte att Khazarien existerade på 1500-talet, när de spanska judarna utvisades. Däremot att det fanns en judisk population där med rötterna i det khazariska väldet som gjorde det attraktivt även för de sefardiska judarna att via Konstantinopel dra vidare norrut, för att bli en del av den stora grupp judar som senare skulle dominera Östeuropas näringsliv fram till andra världskriget. Flertalet sefardiska judar utvandrade till det med Spanien lierade Holland och även vidare norrut till Tyskland.
      Vad gäller herulerna har jag en helt annan uppfattning, baserad på gedigen svensk forskning. Eftersom jag nu är på resande fot skall jag återkomma till detta när jag är tillbaks och har min referenslitteratur tillhands. Men hunner och heruler är inte samma sak.
      Hårfärgens historia är svår att diskutera utan dokumentation. De blonda heruler som krönikören Snorre Sturalsson beskriver som gudalika avser naturligtvis de som invandrade till Norden. Samma folkgrupp kan ju parallellt ha begett sig även söderut. Vi vet också att många från Norden reste ner till romarriket för att ta tjänst som krigare, bl.a. de björnskinnsklädda bärsärkarna, som de kallades av Medelhavsfolken. Även i Venedig fanns ett stort inslag av blonda kvinnor, vilket också framgår av konsten. Man kan dock inte utesluta att det fanns ett visst mått av idealisering i detta, då jungfru Maria gärna framställdes som blond. Återkom gärna med genetisk dokumentation, då man annars lätt kommer in på villospår.

  2. Sture says:

    @ peterkrabbe,
    jag tror att det i allmänhet är förnuftigt att knyta mörk hy + bruna ögon samt ljus hy + blåa ögon till klimat, på grund av solljusets betydelse. Däremot tror jag inte alls på att de första människorna skulle levt i Afrika och att vi andra ‘utvandrat’ därifrån och blivit blondare och mera blåögda med tiden. En sådan teori understödjer idéer om att svarta afrikaner stannat i sin utveckling och att de vita utvecklats vidare. Jag tror inte alls på detta.
    Man måste komma ihåg, som också du påpekat, att alla de fynd (=benknotor) som paleontologerna baserar sina teorier på ryms i en liten resväska. Mera är det inte. Ett lårben här och en underkäke där – som man sedan bygger hela teorier kring.
    Jag har i min bokhylla boken ”Forbidden Archeology” av Michael A. Cremo och Richard L. Thompson på 900 sidor som beskriver alla de paleontologiska och arkeologiska fynd som man gömt undan eftersom de inte passar den politiskt korrekta teorin.
    Michael Cremo kan ses på nätet, bl. a. YouTube.com

  3. Arn Lannock says:

    Det värsta är att jag personligen inte tror att den gemene Svenske politikern känner till eller VILL känna till detta faktum.”Att våra politiker i ett sådant läge gör allt för att erbjuda muslimer platser i kommunstyrelser, riksdag och regering kan nog uppfattas som ett märkligt ställningstagande om man känner till denna historiska bakgrund. Att det muslimska kalifatet inte har mycket gemensamt med vad vi kallar demokrati behöver jag nog inte utveckla vidare. Mångmiljonstäder som London och Rotterdam har redan muslimska borgmästare” Dock måste jag framhäva att borgmästaren i Rotterdam ( Marockansk muslim) Sade ” Ni som inte vill rätta er efter Nederländska regler och förordningar, Ni kan fara tillbaka till länderna ni kom ifrån , ni vet var dörren är”.Min fru är holländska och jag sade till henne att INGEN Europeisk politiker som inte har lust att begå politiskt självmord hade ens vågat komma i närheten av detta uttalande. Tyvärr så ser stora delar av europa Sverige som ett föredömes land inom välstånd och vård. Mina svärsläktingar hade svårt att tro på mig innan jag kom med fakta. Att det Sverige som NI hört talas om och känner till det finnes ICKE mera.Men de sk fake news som visas på diverse sociala media berättar SANNINGEN!!!

  4. ulsansblogg says:

    Reblogga detta på ulsansblogg och kommenterade:
    Det firas fortfarande med pompa och ståt när morerna drevs ut från Spanien- Spanjorerna har inte glömt sin historia och vill vara ett fritt folk.
    https://ulsanskulturochkuriosa.wordpress.com/2017/09/29/striden-mellan-morer-och-kristna/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: