Efter regn kommer sol.

I mitt förra inlägg bad jag om ett avskaffande av DÖ. Att bönen skulle gå i uppfyllelse hade jag inte minsta förhoppning om. Ändå blev det så, med kraften av en åskknall och en blixt som lyser upp hela natthimlen. Idag skiner åter solen.

FN:s Agenda 2030 är i sin helhet den direkta förlagan till Miljöpartiets partiprogram. Deras väljarunderlag motsvarar mindre än 10 % av Sveriges befolkning. Förhållandet är detsamma i den övriga västvärlden. Genom att spräcka DÖ blir det långsiktiga genomförandet av den absurda Agendan åter en förhandlingsfråga. Bäst vore naturligtvis om riksdagens arbete nu utmynnar i nyval och en ny regering med en nykter inställning till migration. Det är rimligt att anta att USA får en konservativ president efter Obama, detsamma gäller i Frankrike, där Hollande utan minsta tvekan kommer att efterträdas av en högerinriktad president 2017. Putin lär bli starkare efter sina insatser i Syrien och EU kommer att lära av motståndet i Ungern och England. Konsekvenserna av den hittillsvarande invandringen i Europa kommer sannolikt att visa på det orimliga i ökad invandring från muslimska länder om nuvarande aggressiva framtoning hos marknadsförarna av islam fortsätter. Sammantaget kommer en omprövning av Agendan att bli nödvändig, kanske döps den om till Agenda 2100 istället i syfte att låta en ny generation skapa en mjukare övergång?

Men än så länge finns den här och nulägesanalysen består liksom regeringen:

Efter den senaste veckans djupdykning i FN:s nypublicerade Agenda under New York-mötet kan det då vara dags för en liten sammanfattning. Vissa bitar saknas fortfarande, så kommer FN:s möte om byggande och stadsplanering under våren, Habitat III, som skall leda fram till The New Urban Agenda, säkert att avslöja omvälvande konsekvenser under namnet av Hållbar Utveckling. Att innehållet där är väl känt av 7-klövern kan vi ta för givet, men när kommer vi vanliga dödliga att få insyn? Låt oss ändå se på vad vi har!

I Agendans namn kan vi lägga samman de anmärkningsvärda iakttagelserna att civilminister Shekarabi från Iran kommer att ha huvudansvaret för genomförandet i Sverige, medan bostadsminister Kaplan från Turkiet kommer att få ansvaret för att ändra vår bygglagstiftning efter direktiven i Habitat III. Att det svenska folket skall bli passiva åskådare till detta är helt i linje med Agendans filosofi om mångkultur och migration. Att vårt nya samhällssystem därmed kommer att appliceras av invandrare från muslimska länder är en osannolik men verklig konstruktion som Alliansen accepterar utan invändningar. Svensken vandrar leende till stupstocken…

Sverige har haft en helt annan drivande inverkan på tillkomsten av FN:s Agenda än vad jag trodde inledningsvis, allt storvulet prat om Sverige som moralisk stormakt och nödvändigheten av att Sverige skall sitta i FN:s säkerhetsråd grundar sig på ett långvarigt engagemang för att presentera Sverige som global modell för Det Goda Samhället. Hybrisen bröt ut redan under Reinfeldts tid i MUF, då han sannolikt stod under ett bestående inflytande av Romklubben, där partikollegan Wijkman var en viktig person. De första spåren kunde skönjas under FN:s möte i Rio 1992, då Agenda 21 klubbades igenom. Men först måste naturligtvis Sverige omvandlas för att kunna vara pilotprojekt för övriga världen. Invandringen har varit en viktig del av detta. Vi skall visa att mångkultur fungerar, trots att de globala erfarenheterna visar på raka motsatsen. Men skam den som ger sig. Genom svenska skattepengar har rikligt med smörjmedel östs över FN.

När bubblan brast vid valet 2014 var Löfvén snabb med att ta över konceptet, några åsiktskillnader mellan Alliansen och vänsterblocket fanns knappt och med hjälp av DÖ försökte man permanenta det fortsatta samarbetet i gott samförstånd. Det spelade ingen roll vem som bildar regering, Agendan är gemensam och global. En samlad väljarkår förstår ingenting. Vi skall ha Ordning och Reda säger Kinberg Batra. Vi skall ha Ordning och Reda upprepar Löfvén. I detta mantra ingår att tysta oppositionen bland folket, så Yttrandefrihetslagen inskränks med hjälp av en ny Hatbrottslag, där alla negativa attityder till mångkulturalismen förbjuds.

Migrationen påskyndas genom att annonser i tredje världens tidningar uppmanar till invandring till Sverige, bidragsnivån till invandrare blir världens högsta, invandrare ges förtur till befattningar i kommuner och statliga ämbetsverk och bostäder skall snabbproduceras utan kommunal vetorätt.

Men medan Sverige skenar iväg med sin invandring i väntan på applåder, tvekar EU i kraft av sin större livserfarenhet. EU riskerar tvärtom att spricka genom att de tidigare förtryckta länderna i Östeuropa inte vill släppa sin spirande välfärd, minnet av Ottomanernas muslimska horder vid deras gränser är ännu levande historia. Storbritannien väljer att ha folkomröstning och Sydeuropa knakar under trycket av invandringen. Till råga på allt hotar en ekonomisk världskris genom att FN försöker strypa tillväxten med hänvisning till de falska klimatlarm som fortfarande är huvudargumentet för att sätta fart på världsomvandlingen. Något håller tydligen på att gå snett, men i Sverige förstår man inte att loket håller på att tappa sina vagnar. Istället jublar man över sitt nya samhällsbygge och sin inbillade roll i världspolitiken.

En avgörande roll i migrationspolitiken har bostadsförsörjningen. Jag skall därför återkomma med en granskning av regeringens hittillsvarande åtgärder i sammanhanget. Detta är själva bottenventilen, som riskerar att sänka skutan Sverige för gott om planeringen genomförs!

Peter Krabbe