Deep State och Jihad – ett skrämmande äktenskap. Del 1. Inledning.

I några artiklar skall vi gräva fram en sanning om samspelet mellan USA:s globala krigsföring och den islamistiska Jihad, som många kanske inte känner till eller är oförstående inför. Vi har sett det i Afghanistan, Jugoslavien, Mellanöstern, Libyen, Centralasien och kommer att få se det på ett sätt som vi inte ens anar även i Europa.

Deep State är ett sammanfattande namn på ett etablissemang som i kraft av sin ekonomiska styrka och omfattningen av infiltration av tjänstemän i den statliga administrationen är starkare än regeringen självt, inklusive dess presidenter eller statschefer. Deep State är i själva verket den organisation som kommer att utöva den totalitära makten i världen när demokratierna har gått i graven, vilket ligger i en närmare framtid än de flesta vill tro. Deep State har sitt centrum i USA, men utökar allt mer sin makt även i England och i övriga Europa. Dess skugga kommer redan efter höstens val att ha fallit även över Sverige. Och, mina vänner, detta är ingen konspirationsteori utan krass verklighet.

För att få en historisk bakgrund kan vi gå tillbaks till andra världskriget, då Hitler insåg att han kunde ha stor nytta av en allians med den muslimska världen för att få ett starkt inflytande över dagens MENA-länder, eller kanske snarare ett återupprättat Ottomanskt imperium. Detta krossades under första världskriget och turkarnas hämndlystnad kombinerat med en religiös kampanda som till och med överträffade nazismens, kunde komma väl till pass i kampen mot turkarnas förtryckarmakter England och Frankrike. England kunde dessutom ses som embryo till de sionistiska krafter som ville bygga vidare på Israel-tanken, islams ärkefiende. Det förvånade därför inte när Stormuftin av Jerusalem, Amin Al-Husseini slöt upp i Berlin och på uppdrag av Heinrich Himmler bildade SS muslimska brigad. I det övervägande muslimska Bosnien-Herzegovina bildades 1943 den 13:e Waffen-SS Divisionen under Stormuftins ledning. Den var den första och största icke-tyska divisionen och värvade främst bosniska muslimer.

Ansvarig för nazisternas engagemang var Gerhard von Mende, som efter kriget skulle bli rådgivare åt västmakterna och speciellt CIA i konsten att rikta islams Jihad mot kommunismen. De allierade västmakterna var ”duktiga” på att välja ut användbar kompetens ur de tyska leden efter kriget framför näsan på krigsdomstolarna. Al-Husseini arbetade från Berlin 1941-1945 aktivt med att sprida antisemitismen i arabvärlden, främst i Egypten och Palestina och har stor del i dagens bestående judehat i arabvärlden. I sina memoarer skrev han senare:

”Vår främsta anledning till att samarbeta med Tyskland var att få fria händer att utplåna judarna till siste man i Palestina och arabvärlden. Jag bad Hitler om ett totalt åtagande att lösa det judiska problemet på ett sätt som är till förmån för våra nationella och rasrelaterade målsättningar och i enlighet med de vetenskapliga metoder som Tyskland uppfunnit för hanteringen av judarna. Svaret jag fick var: Judarna är era.”

Al-Husseini kan beskrivas som länken mellan det Muslimska Brödraskapet och de förenade islamistiska Jihad-grupperna i arabvärlden. I fortsättningen skall vi se hur USA genom CIA allt mer tar över relationerna både med Muslimska Brödraskapet och de Jihadgrupper som senare kommer att identifieras som Al Quaida och ISIS. Den som trodde att andra världskrigets segrarmakter skulle införa en ny och fredligare världsordning efter att Ondskan besegrats har knappast förstått hur världen fungerar. Istället dyker Ondskan upp i nya former och med oförminskad kraft där man inte förväntade sig det. I själva verket är demokratin en illusion och ett verktyg för de totalitära krafterna att få oss att fastna i deras system utan att förstå vad som händer.

I nästa avsnitt skall vi se hur Deep States kamporganisation CIA inser värdet av islamisk Jihad för att bekämpa kommunismen i Sovjetunionens skepnad. Att detta egentligen inte heller gällde kommunismen som företeelse vet vi idag, när samma verksamhet fortsätter fullt ut, men riktad mot ett inte längre kommunistiskt Ryssland. Istället gällde det kontrollen över superkontinenten Asien, dess råvaror och global styrning från Wall Street i New York.

Peter Krabbe

Lästips: William Engdahl / The Lost Hegemon