Landsförräderiet.

Fullt upptagna med att slåss om regeringsmakten, visar våra sjuklöverpolitiker inte minsta intresse för valets latenta huvudfråga – migrationsproblematiken. Ändå läcker uppgifter som är omöjliga att hemlighålla ut från kanslierna, både här och utomlands. Vi står på tröskeln till ett systemskifte som sannolikt inte under överskådlig tid kommer att kunna stoppas – om man inte gör det NU.

Är det då rimligt att kalla de svenska valda ombudens agerande i migrationsfrågan för landsförräderi? Jag anser det. När man väljer att undanhålla ett genomgripande systemskifte – vilket migrationsplanerna innebär – från både folkets insyn, förståelse och medbestämmande, då handlar det om landsförräderi. När nu FN:s migrationsagenda ligger klar för staternas undertecknande den 10 december i år, är det kronan på verket för en total omdaning av världens politiska inriktning. Varje människa skall ha rätten att fritt bestämma var han eller hon skall bo och dessutom vara garanterad ett omfattande omhändertagande, som ofrånkomligt placerar de attraktiva ländernas befintliga befolkning i strykklass. Migrantens önskemål skall prioriteras av såväl de utvalda ländernas samhällssystem som ursprungsbefolkningens ekonomiska uppoffringar. Det är nämligen ytterst de senare som genom skattsedeln får betala för detta systemskifte. Utan att vara tillfrågade.

Jag vet att många fortfarande tror att stabila demokratier är slutmålet för den globala politiken. Så är det inte. Demokrati är ett system på vägen till den fullbordade totalitära världsstaten. Där finns ingen plats för demokrati, alla beslut skall istället fattas av en självutnämnd elit – som givetvis vet bättre än vanliga dödliga. Eftersom begreppen kommunism och diktatur är utslitna kallar man denna ”moderna” form av kommunism för globalism, det låter vackert och associerar till en förenad värld som löser alla problem tillsammans. Nu är det tyvärr så att våra sjuklöverpolitiker tillhör globalismen med 80 % övervikt. Kanske borde fler ha tänkt på detta INNAN valet.

Andra aktörer på denna vandring mot den nya globala fördelningspolitikens kommunism är FN och EU, organisationer som på alla sätt försöker utplåna våra urgamla rättigheter att bevara våra nationer och våra länders specifika kulturer till förmån för en global soppa där ingen skiljer sig från den andre, där alla har lika lite betalt och där den självutnämnda eliten kan bada i ekonomiska förmåner som betalning för att inte släppa in någon utomstående i maktapparaten. En värld där elitens monopol inom finans, handel och företagsamhet inte kan ifrågasättas, där ländernas livsmedelsförsörjning specialiseras nationsvis, så inget land kan vara självförsörjande utan tvingas handla varor av andra länder och där världens råvaror är fritt tillgängliga för monopolföretagen ”för världens bästa”. En värld där blockad av utvald livsmedelsimport då kan ställa den tredskande inför valet att svältas ihjäl eller lyda.

I konceptet ingår också att skapa en universal människa, som är en blandning av de befintliga raserna, så rasbegreppet kan avskaffas en gång för alla. Därför är fri migration viktigt för dessa samhällsomstörtare, som i vetskapen att vissa religioner inte tillåter ingifte av konkurrerande religioner, tycker att må då den starkaste vinna. Kristendomen lär inte räknas till de starka, vi är tvärtom både mest sekulariserade och mest offervilliga. Ske det som sker…

Från en av mina bloggkommentatorer bifogar jag denna sammanställning av vandringen mot landsförräderiet och lägger bara till de senaste händelserna och spiken i kistan som förväntas slås in i december:

1. Beslut i riksdagen av Proposition 1975:26 den 27 februari 1975, föreslagen av Olof Palme & Anna Greta Leijon. Dess tre delmål och riktlinjer; jämlikhetsmålet (A), valfrihetsmålet (B) och samverkansmålet (C), betyder;
   A. Invandrare ska få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt, enkelt uttytt som att invandrare har rätt till samma sociala förmåner som den infödda befolkningen utan kvalificering.
   B. Medlemmar av språkliga minoriteter, bosatta i Sverige, bör genom samhällsinsatser ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet, enkelt uttytt invandrargrupper bestämmer själv om de vill integreras eller inte och staten ska underlätta utanförskap genom särskilda insatser – och legaliserar därigenom framväxten av religions- och klanbaserade enklavisering av förortsområden som något eftersträvansvärt.
   C. Invandrar- och minoritetsgrupper ska upplevas som likvärdiga parter i samhället, engageras för samhällsfrågor…..och måste bli delaktiga i utformningen av de beslut som berör deras situation, utan någon kvalificering, enkelt uttytt borde staten tillåta shariabaserade beslut i sociala frågor för grupper med viss religionstillhörighet.

 

2. Barcelonadeklarationen och efterföljande associationsavtal inom Euromed (senare Medelhavsunionen 2008 mellan 48 stater) från 1995 och framåt. Eftersom EU är fördragspart är dessa att betrakta som integrerade och tvingande förordningar för medlemsländerna. S:s Lena Hjelm Wallén var närvarande svensk representant vid undertecknandet av B-deklarationen. Fördragstexterna stipulerar, i förenklad form:
   A. Det europeiska territoriet ska öppnas för icke-begränsad migration från Mellanöstern och Nordafrika
   B. Medlemsstaterna ska underlätta för religiösa grupper (läs islam) att få inflytande över samhällsutvecklingen
   C. Medier ska framhålla det positiva i migration och avstå från att informera om negativa konsekvenser av migrationen
   Vi känner här igen en del av Agenda 2030 och kommande migrationsdekret från FN.
   Implementeringen i Sverige har skett genom dels S:s Bommersvik-överenskommelse med muslimska organisationer om inflytande 1999, dels M:s migrationsavtal med MP, dels MSM:s cementerande trånga åsiktskorridor och förföljelse av oliktänkande.

 

3. Den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget den 10 dec 2008, beslutat med enkel majoritet, EUs tredje konstitution och den hittills mest överstatliga. I princip avhänder sig den svenska riksdagen sitt beslutsfattande i helt avgörande samhällsfrågor till EU byråkratin. Konstitutionsutskottets godkännande och icke-erinran är som ett hånleende mot svenska folket. Lissabonfördraget bestämmer:
   A. Exklusiv befogenhet för EU: konkurrensregler, monetär politik (för EURO- länder), fiskeri- och handelspolitik
   B. Delad befogenhet, dvs när EU fattat politik inom följande områden gäller denna, svenska regler upphör genast och egna regler kan inte beslutas: socialpolitik, jordbruk, miljö, konsumentskydd, transportregler, energipolitik, förordnanden kring frihet, säkerhet, rättvisa samt folkhälsa.
   Den svenska portalparagrafen om folksuveränitet blev därmed avskaffad.

 

4. Grundlagsändringen av Regeringsformen 2010, framdriven av Reinfeldt-ministären, slutligen beslutad 24 nov 2010. I den förklaras att ‘Sverige är medlem i EU’, ett rent beställningsverk av EU byråkratin för att försvåra EU-utträde. I den grundlagen befästes i 10 kap. 3$ ang. Internationella överenskommelser och mellanfolkliga avtal att ‘regeringen kan avstå från att inhämta riksdagens godkännande till ett sådant avtal om rikets intressen kräver det’; istället ska överläggningar då ske med Utrikesnämnden innan överenskommelse ingås. Dessbättre kan uppsägning av dylika avtal ske på samma sätt.

 

4. FN:s Agenda 2030 undertecknat av Sverige och flertalet övriga medlemsländer hösten 2015, följt av The New York Declaration for Refugees and Migrants, 2016. https://refugeesmigrants.un.org/declaration .

 

5. Marrakesh deklarationen avs. immigration från Afrika har samtliga länder i EU utom Ungern undertecknat i maj 2018; https://gatestoneinstitute.org/12363/europe-africa-immigration.

 

6. FN:s migrationsöverenskommelse som följd av Agenda 2030, Global Compact for Migration, skall undertecknas av medlemsstaterna den 10 december 2018. Sverige uppges ha för avsikt att underteckna detta slutdokument, oavsett vilken regering som efterträder den nu avsatta. Implementering skall ske genom nationell lagstiftning som successivt skall ersättas av internationell lag. Sverige förlorar därmed sin jurisdiktion över migrationsfrågorna. https://morklaggning.wordpress.com/2018/10/10/det-postdemokratiska-forenta-nationerna/

Vad kan göras: proposition 1975:26 kan upphöra gälla genom ny lagstiftning. Lissabonfördraget kan återkallas genom enkelt majoritetsbeslut i riksdagen. Agenda 2030 och ev migrationsdekret kan återkallas av en ny regering. EU utträde förutsätter ny grundlag eller beslutande folkomröstning, varvid förpliktelser enligt B-deklarationen också upphör. Vid uppsägning av Lissabonfördraget ställs EU-fördraget inför speciella problem.

 

Processen att i slutänden överlämna styrningen av Sverige till det internationella samfundet har som synes pågått i det fördolda sedan 1975. Under det kalla kriget hade man främst tankefokus på flyktingar från andra sidan järnridån –  Östeuropa och Baltiska staterna, vilket inte många motsatte sig. Inte heller flyktingar från det krigsdrabbade Balkan väckte några starkare känslor. Men när USA proklamerade sitt ”krig mot terrorismen” 2001, vilket i själva verket var ett storskaligt erövringskrig av Mellanöstern och muslimska flyktingar började välla in från krigszonen, visade omfattningen och integrationsproblemen i våra samhällen att de bakomliggande tankarna inte varit de som till nöds diskuterades i media. Genom FN:s insatser har fokus numera vridits till att inkludera även Afrika, som genom européernas koloniala äventyr anses vara moraliskt länkade till Europa. Särskilt Frankrike låter sitt kvarstående koloniala och dåliga samvete delas av EU:s övriga medlemmar.

Den globalism som jag refererar till ovan har varit väl känd i länder utanför Sverige de senaste femtio åren. Den är långsiktigt implementerad och är ingenting som uppstått som en följd av flyktingströmmarna. Istället är det migrationen som är en följd av globalismens intåg och verkställande. Är det rimligt att tro att svenska regeringar under denna tid varit ovetande om de planer som formulerats i FN, EU och andra internationella sammanhang? Naturligtvis inte. Varför har då de flesta svenskar ingen aning om dessa för landets framtid avgörande processer? Alla vet nog att väldresserade media bidragit med total mörkläggning. Först genom internets intåg har rullgardinen dragits upp. I val efter val har svenskarna fråntagits möjligheten att påverka utvecklingen genom utebliven eller bristfällig information. Så är det än idag. Vi väljer ovetande en regering som har avsikten att upplösa vårt land till en diffus, gränslös amöba i ett lika diffust världsallt. Detta kallar jag med fog landsförräderi.

Peter Krabbe