Den tysta revolutionen

Europaparlamentets resolution av den 22 april 2009 om en gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg (2008/2331(INI)).

Bakom denna torra rubrik döljer sig i själva verket nationalstaterna i Europas dödsdom.  I dess sammanfattning får vi förklaringen till varför Europas folk och kultur skall utplånas:

Under pkt A i handlingsprogrammet kan vi exempelvis läsa att

”Invandringen till EU kommer att vara en realitet så länge det finns betydande skillnader i välstånd och livskvalitet mellan EU och andra regioner i världen.”

Sug på den karamellen! Lägg därtill att mer än en miljard människor i världen lever i extrem fattigdom. Detta gäller 50% av södra Afrika och 36% av södra Asien. Om vi skall tolka EU:s doktrin rätt så har vi tydligen som uppgift i en nära framtid att ta emot en miljard invandrare till EU i syfte att utjämna välståndet i världen. Detta skall enligt FN ske innan år 2030, d.v.s. inom det kommande decenniet.

Är då detta EU:s politiska målsättning eller ett lakoniskt konstaterande av ett ofrånkomligt faktum?

Det finns ingenting annat än politik som säger att vi måste underordna oss en världskommunism, med syfte att alla jordens medborgare skall ha samma levnadsstandard. Kommunismen har betydligt sämre möjligheter att lyckas globalt än nationellt. Även i det senare fallet lär det inte finnas många idag som tror att kommunism är en framkomlig väg för inkomstutjämning. Det finns andra och bättre vägar än att dela vår brödkaka och ge bort två tredjedelar till behövande. En bättre sådan är att lära de behövande att baka eget bröd och på lämpligt sätt bistå med de hjälpmedel som behövs för detta. Att odla rätt grödor och att bygga sin egen bakugn. Borra deras brunnar. För när vi har gett bort mer än hälften av vår egen brödkaka har vi inte längre kraft att baka nya i den omfattning som behövs. Vi går alla under. Likt en livräddare som går till botten tillsammans med den som han försöker rädda.

I UNICEF:s undersökning av barnfattigdom har Sverige under perioden från EU:s resolution 2009 fram till 2016 fallit från en topposition till plats 23 av 35 undersökta länder. Har vi då valt rätt metodik? Sverige är ett belysande exempel med extremt hög invandring per capita i EU.

Att genomföra ett sådant program som europaparlamentet upprättat 2009 är givetvis omöjligt om de ingående nationerna har politisk frihet genom nationella parlament. Att avskaffa denna frihet är därför fundamentalt för EU:s självvalda potentater – varav många är dokumenterade kommunister. De enda som insett detta är de länder som under större delen av 1900-talet tvingats leva under det kommunistiska oket. Man glömmer inte. Varför lär vi oss inte av dem som redan vet? Det hjälper inte att döpa om kommunismen till modernare begrepp, det är ändå samma kommunism i botten – globalism, internationalism, multilateralism etc. Tryck ner folket i skosulorna och låt kapitalet strömma till eliten i toppen. Avskaffa rösträtt (redan en parodi), medinflytande och yttrandefrihet. Köp in media eller lägg dem under censur. Har någon sett en debatt om resolution 2008/2331 i DN eller SVT, trots att den snart fyller tio år?

Vårens val till Europaparlamentet närmar sig. Samtidigt blir oppositionen allt starkare i EU mot de tendenser jag skildrat ovan. Hela det forna Östeuropa närmar sig alltmer en utbrytning ur EU, kanske tillsammans med Italien och några andra kloka, nyvalda parlament. Tyskland står på tröskeln till ett sidbyte när Merkel lämnar makten och EU-globalisten Macron i Frankrike faller som en sten i popularitet. Det finstilta på hans skylt FRAMÅT visades sig vara – mot helvetet. Nåja, allvarligt talat, Frankrike klarar sig alltid, fransmännen kommer inte att låta sin älskade nation försvinna i dimmorna. Helt säkert är dock att vårens val kommer att innebära en chock för ryggdunkarna i Bryssel. Fler än en kommer att sätta ostronen i halsen.

Kommer då Europa att få en ny karta? Jag tror att det är sannolikt.

För två år sedan skrev jag om George Friedmans vision om det framtida Europa, där ett utökat Östeuropa kommer att få en stor betydelse för utvecklingen. I detta ingår både Ukraina och Vitryssland i ett område ända fram till Rysslands gräns. Man har där en större språklig och kulturell gemenskap än vad man har med Västeuropa. Samtidigt är det ett judiskt kärnland med tusenåriga anor, något som både Soros och Friedman är väl medvetna om. Globalismen lurar därför i vassen, även där.

I Friedmans scenario ansluter sig Skandinavien till Storbritannien och de två trätobröderna Frankrike och Tyskland blir nästan ensamma kvar i det gamla EU. Därmed skulle freden kunna bevaras i Europa även vid ett ommöblerat EU. Tyskland får ta på sig rollen som ekonomiskt draglok åt det passiva Frankrike, som är mer intresserat av ostar än industrier. I gengäld kan tyskarna fortsätta med att lägga ut sina filtar vid Medelhavets stränder…

Men låt oss återvända till dagens bekymmer och Nordens Mecka. I landet där Löfvén räknas till de intellektuella råder fortfarande politiskt hjärtstillestånd. Vi väntar dock på att Löfvén, Lööf , Lövin och Björklöv (förlåt, -lund) skall bilda samlingsregering, men lämna inte landet innan allt är klart, för mycket kan fortfarande hända! Någon skall bli statsminister och förloraren får nöja sig med att bli Stoltenbergs efterträdare i NATO, den gängse belöningen för att lämna över landet till främmande krigsmakter. Kan ni tänka er Annie Lööf som generalsekreterare för NATO? Inte det? Då får det väl bli Löfvén istället. Ungefär som 91:an Karlsson som kompanichef.

Vad gäller den gravallvarliga rubriken, så kan vi nog ändå konstatera att politiken inte spelar någon större roll längre, allting är redan beslutat och långt kommet på vägen till att genomföras.

Inte bara Sveriges folk, utan hela Europas, har blivit grundlurade. Under de senaste decennierna har båda de forna samarbetsorganisationerna FN och EU successivt förvandlats till politiska styrorgan i syfte att införa ett globalt, totalitärt system som är lika omstörtande som den bolsjevikiska revolutionen i Ryssland för hundra år sedan. Dödsoffren, som då kunde räknas i hundratalet miljoner, kommer i framtiden att kunna räknas i miljarder istället. Metoderna kommer att uppfattas som mer humana, istället för hängning och pistolskott kommer depopulationen att ske genom för tidig död förorsakad av manipulerade livsmedel och läkemedel, kontaminering av luft och vatten och genom att ställa folkgrupper mot varandra. Genom att utplåna nationerna inbjuder man till fri kamp om de mest attraktiva platserna på vår jord. Allt detta regisseras under parollen Den Nya Världsordningen. Där styr en liten elit godtyckligt över liv och död. FN:s Global Compact, som skall undertecknas den 10 december, och EU:s resolution är samma andas barn. Är det så vi vill ha det, eller är det dags att reagera?

Peter Krabbe