Det sovande folket.

FN:s logga för en ny framtid. Är vi överens om målen – och medlen?

Varför välja Reinfeldt boktitel från 1993 som titel för denna artikel? Jo, den passar förskräckande bra för att beskriva utvecklingen även under de senaste 15 åren. Man sover bra när tystnaden är total. Att jag nu skriver min allvarligaste och sorgligaste artikel i oktober 2015 är heller ingen tillfällighet. Vi har nu fått ta del av rapporten från FN:s toppmöte i New York 25- 27 september och kan därmed konstatera att den sista pusselbiten fallit på plats. Även om tystnaden består kan vi nu åtminstone se en bild, en bild som visar hur vår framtid kommer att se ut. Frågan är om vi vill öppna våra ögon för att se den bilden, eller om fortsatt dvala är att föredra för den personliga fridens skull?

Historien börjar egentligen vid FN:s toppmöte i Rio år 1992. Då antogs den första agendan för en hållbar utveckling, Agenda 21, avsedd för det 21:a århundradet. Agendan kan tyckas harmlös och mest inriktad mot förbättringar i miljö, hälsa och klimat. FN:s underavdelningar bildades för det fortsatta arbetet, exempelvis IPCC för klimatfrågan. Det viktigaste var ändå det som aldrig skrevs ner, de nya resonemangen kring radikala förändringar för att rädda planeten från undergång, tankar som formulerades i de mäktiga men osynliga Romklubben och Bilderberggruppen. Dess medlemmar var aktiva i resonemangen och lade grunden för en dold agenda som innehöll aparta inslag som införandet av en världsregering och en minskning av jordens befolkning till en femtedel av den dåvarande. Från Sverige var Anders Wijkman en förespråkare för dessa tankar.

Jag har skrivit om detta tidigare och bra analyser har gjorts av Lars Bern och Karl-Olov Arnstberg, men det sovande folket har avfärdat detta som konspirationsteorier. Vi vet nu att stora delar av såväl den tidigare borgerliga regeringen som den nuvarande socialdemokratiska är starkt påverkade av de tankar som utvecklats inom FN ur Bilderberggruppens argumentation, något som förklarar den rörande samsyn som finns inom 7-klövern. Reinfeldt är naturligtvis huvudaktör och har under sina åtta regeringsår fört Sverige långt in på den vägen tills folket vaknade vid valet 2014. Genom decemberöverenskommelsen har man ändå lyckats föra uppdraget vidare till nuvarande regering.

Vad är det då som är så förskräckligt i sammanhanget? Är det inte bra att FN bekämpar svält och fattigdom i världen? Jo, så har vi säkert alla uppfattat FN:s roll globalt. Men låt oss se på vad som i själva verket hänt. Tyvärr måste jag plåga er med en lite längre artikel denna gången, men håll ut!

FN har sedan 1992 haft återkommande konferenser på temat hållbar utveckling ungefär vart tionde år och möten i mindre skala i stort sett varje år. Under denna process växer omfattningen av engagemanget och höjdpunkten är den nu avhållna konferensen i New York med påvens medverkan. Den får den pretentiösa titeln Transforming our world: the 2030 agenda for Sustainable Development, eller förkortat 2030 Agenda. Man anser sig därmed ha kommit fram till receptet för hur världen skall räddas undan undergång och sätter tidpunkten 1 januari 2016 som startpunkt för Time for action!

Sammanfattat kommer vi 2030 enligt FN att ha en världsregering, ett socialistiskt system utan kapitalism, en värld utan fattigdom och krig och full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser. Detta om 15 år! Den som tror på FN:s målsättning bör nog ta sig en extra funderare, tyvärr hör vår regering i Sverige till den troende kategorin. Förvisso har man arbetat länge med förberedelserna och vissa ”problem”, som yttrandefriheten är redan under åtgärdande. En skenande övervakning av internet och censur av bloggar och den fria kommunikationen på sociala medier är redan påtagliga. Press och media har fått strikta regelverk för att vi lugnt skall kunna sova vidare. Att Sverige under ledning av FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson, som nu återvänder efter uträttat värv, skall vara vägledande pilotstat i omvandlingen kan vi lätt förstå. Detta kan få komiska effekter, som när Löfvén tvingas justera flyktingpolitiken efter SD:s modell till mer hjälp i närområdet efter UNHCR:s direktiv.

I scenariot ligger också FN:s klimatmöte i Paris under december, där IPCC skall fastlägga det regelverk som skall gälla för de 196 stater som undertecknat 2030 Agenda. Detta kommer att ske utan problem, eftersom förbindelsen redan är utfärdad. I artiklarna 31 och 32 förbinder staterna sig att med legal status godkänna UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change, ersätter IPCC vars namn blivit skamfilat) som beslutsfattare i klimatfrågan. Detta är en intressant punkt eftersom Sverige redan under lång tid hållit fast vid IPCC:s direktiv i all samhällsplanering, trots att det idag är bevisat att koldioxidhypotesen är felaktig, de underliggande datormodellerna visar fel värden och att faktaunderlaget är felaktigt och manipulerat av NASA och NOAA (Obamas forsknings- och statistikenheter). Enligt den norske klimatprofessorn Ole Humlums utredning har mätresultaten för temperaturhöjningen förfalskats till att visa en ökning som med 0,2 grader (av totalt 0,8 grader över 100 år) överstiger den verkliga bara under de senaste sju åren!

Här kommer dock det viktigaste:

I artikel 45 åläggs de nationella parlamenten att genom egen lagstiftning och budgetarbete arbeta för genomförandet av ”the effective implementation of our commitments”. De nationella regeringarna skall alltså vara direkt underställda FN:s överhöghet och kommer att kunna jämföras med en kommunstyrelse i fortsättningen. Detta betonas också i artikel 47, där det fastläggs att de nationella regeringarna har ansvaret för genomförandet av Agendan, medan övervakningen av att så sker skall utövas av FN:s generalförsamling genom Det Högsta Politiska Rådet (The High Level Political Forum) och något man kallar ”The Economic and Social Council”. Är det någon som känner kalla kårar utefter ryggraden?

I artikel 25 stadgas att länderna skall stå för livslång omsorg om alla, oberoende av kön, ålder, ras, etnicitet, handikapp, migrationsstatus, ålder m.m. för att bli likvärdiga medborgare. Den som förvånats över att EU-migranter inte avhyses genom att länsstyrelsen upphäver sådana kommunala beslut, kan nu förstå bakgrunden. Detsamma gäller för delad välfärd gentemot flyktingar, som skall tas omhand i det land de själva väljer. Invandringen behandlas också i artikel 29, där det konstateras att ”vi” erkänner det positiva inslaget av migranter för ett hållbart och utvecklande samhälle. Vi erkänner också att den internationella migrationen är en mångdimensionell realitet av stor betydelse för utvecklingen av länder involverade i ursprung, förflyttning och mottagande. Migrationen är således enligt FN–styret enbart positiv och till glädje för de länder som är mottagare. Basta! Den kommer också att vara bestående under de kommande 15 åren tills lyckotillståndet infunnit sig på jorden!

Naturligtvis finns det delar av konventionen som är positiva. En sådan är det 5:e huvudmålet, att ge flickor och kvinnor likställdhet i alla sammanhang. Att problemet som sådant ligger i de muslimska länderna gör detta mål till ett luftslott. Islam kommer aldrig att ge upp sin religiöst baserade syn på kvinnors ställning i samhället. Agendan ger därför också många möjligheter att komma förbi det 5:e målet genom hänvisning till kulturella särintressen.

För att inte trötta ut er alltför mycket återkommer jag med fler analyser inom kort, säkert tillsammans med andra krönikörer. Genom media kommer ni inte att få mycket insyn och vår 7-klöverregering lär inte heller anstränga sig med att förklara sambanden. I detta inlägg vill jag främst peka på det för Sveriges del totalt omvälvande skiftet från en folkvald demokrati till en tjänstemannastyrd världsorganisation utan insyn eller genomlysning. Under perioden fram till 2030 kommer nationerna att få spela en roll som närmast kan liknas vid det självstyre som vi idag har på kommunal nivå. Som bekant håller även detta redan på att naggas i kanten. Hanteringen av den manipulerade klimatfrågan och hoten om internering av skeptiker i USA (Hansen) kan tjäna som exempel på de möjligheter som FN:s tjänstemän ser i framtiden.

Kvarstår att utreda vilka bestraffande åtgärder som FN-styret kommer att tillämpa gentemot de nationer som vägrar lyda, trots sin signatur på konventionsdokumentet, hur de nationer skall hanteras som genom en oppositionell folkvilja vill lämna FN-samarbetet och framför allt hur de befolkningar skall hanteras som vägrar överge sin ekonomiska standardnivå till förmån för en global inkomstutjämning.

Sov gott!

Peter Krabbe