Globalismen – framtidshopp eller hotet mot vår civilisation? Del 9. FN:s roll i globaliseringen.

Under oktober månad 2015 skrev jag ett antal artiklar om just FN:s 2030 Agenda i samband med att detta avtal undertecknades i New York av medlemsstaterna. Dessa sju artiklar är fortfarande relevanta och jag upprepar därför inte det budskap jag då ville förmedla, läs gärna här och vidare framåt under resten av oktober 2015.

I den sammanfattning som jag då gjorde inser jag nu att jag felbedömde orsakssambanden tidsmässigt genom att relatera finanskartellens strävan att genomföra NWO, the New World Order, till FN:s arbete med fredsbevarande och fattigdomsbekämpning. FN:s arbete hade under andra halvan av 1900-talet inte kommit särskilt långt och jag såg Romklubbens bildande 1968 som finanskartellens insteg för att sätta fart på processen. Efter närmare ett års research inser jag att det ser något annorlunda ut.

I själva verket var bildandet av både Nationernas Förbund efter första världskriget och FN efter det andra bara ett sätt för aktörerna bakom NWO att skapa ett verktyg med moraliska förtecken för att genomföra en sedan länge redan existerande agenda.

Denna fanns redan under 1800-talet och dess drivande kraft var Amschel Rothschild i Tyskland. Om denne judiske köpman, som med ett aldrig sinande tålamod tillsammans med sina efterkommande skulle komma att bygga upp världens största privata förmögenhet under de följande seklerna, har jag redan skrivit här. Globaliseringstanken i hans version handlade helt enkelt om att genom finansiell kontroll över nationerna kunna styra politik och verksamheter mot ökad eller behållen lönsamhet för sig själv och hans utvalda. Redskapet blev att ta kontroll över centralbankerna genom att styra över staternas in- och utlåning med hjälp av statsobligationer. Särskilt lockande blev detta i den unga nationen Amerika, där man till och med själva kunde bilda och helt privat styra den 1913 grundade centralbanken The Federal Reserve. I spåren av detta har flertalet av världens centralbanker tillsammans med de av FN initierade IMF och WBG, internationella valutafonden och världsbanken, i kraft av att de sitter fast i samma spindelnät, kommit att bli styrda av den amerikanska finanskartell som familjen Rothschild än idag är främsta representant för.

Det frö som sattes genom bildandet av Nationernas Förbund har fått växa till sig genom FN för att visa upp den Goda Ideologin, mänsklighetens vackra blomma, i syfte att dölja det ogräs, NWO, som växer så det knakar där bakom. Det som har hänt de senaste 30 är att tiden börjat rinna ut för NWO:s genomförande, genom att välståndsökningen och den industriella utvecklingen på östra halvklotet hotar att äventyra den sedan gammalt självklara finansiella kontrollen som hittills utövats från den västra halvan.

Därför har en tidsgräns satts för genomförandet till år 2030, något som FN tilldelats uppgiften att bevaka. Den vackra rosen börjar få obehagligt långa och vassa taggar. I denna artikelserie har jag belyst hur organisationen bakom finanskartellen ser ut, vilka mål den egentligen har och vilka politiker som, deras väljare ovetande, valt att bli dess lakejer. Jag skall i denna fortsättning istället förtäta väven något genom en sammanfattande tillbakablick.

Som jag skrivit tidigare var avståndet inte stort mellan de ideologier som de båda judiska, i våra ögon ytterligheterna, Rothschild och Karl Marx företrädde under slutet av 1800-talet. I den diskrete Rothschilds ställe blev den utåt mer synlige Rockefeller den aktive, i Marx ställe kom den militante Lev Trotskij. Båda hyllade den statliga styrningen av samhället och upprättandet av företagsmonopolen. Skillnaden låg i vem som skulle ha kontrollen över staten och därmed förtjänsten av de konkurrensbefriade monopolen. Efter den misslyckade oktoberrevolutionen 1905 togs Trotskij omhand av Rockefeller i New York för att sedan skickas tillbaks, utrustad med behövligt kapital till Ryssland och den slutliga revolutionen 1917. Trotskij och Lenin öppnade därefter för amerikanska investeringar i de ryska oljefälten, men förstod aldrig Rockefellers baktanke att samtidigt strypa en konkurrerande verksamhet, här omsattes monopoltanken i ett globalt perspektiv men på ett sätt som bolsjevikerna inte hade tänkt sig.

Parallellt med detta initierade president Woodrow Wilson 1919 bildandet av Nationernas Förbund, det första stora globaliseringsprojektet. Det nya Sovjet höll sig dock utanför. Wilsons rådgivare och medhjälpare var Edvard Mandell House, som några år senare skulle bilda även CFR, Council on Foreign Relations. Därmed var strukturen grundlagd som man ville ha den, en verklig världsregering i amerikansk regi genom CFR och ett parlament i form av det internationella NF. Detta är en struktur som består än idag, med ändringen att NF ersatts av FN. House var den egentlige författaren till planen för NF och var känd som marxist. Han skrev under pseudonym boken Administrator som handlar om hur en amerikansk diktator upphäver konstitutionen och introducerar reformer.

Den globala plan som finanskartellen med Rockefeller i spetsen skisserade efter första världskriget hade tre utvecklingslinjer, alla baserade på socialismens möjligheter till företagsmonopol. Den första var den sovjetiska socialismen som vi berört ovan, den andra nationalsocialismen som började byggas upp i Tyskland efter kriget och den tredje var det som skulle kallas Roosevelts ”New Deal” i USA. I samtliga tre fallen var CFR drivande, bakom CFR låg som finansiärer Rockefeller Foundation och Carnegie Foundation.

I Tyskland utvecklades 1924 Dawes Plan och 1928 Young Plan, benämnda efter de amerikanska upphovsmännen och med syfte att finansiera det nya Tyskland. Närmare en miljard dollar pumpades in i det tyska näringslivet genom amerikanska banker och företag. Av de senare var Standard Oil, General Electric och I G Farben (American I G Chemical) särskilt framträdande. Dessa företag skulle ha en viktig roll i den tyska krigsindustrin under 30-talet. Företagen finansierade också Hitlers väg till makten. Paradoxalt nog styrdes dessa företag av judiska ägare. Man kan inte bortse från att de flesta av dessa hade sina rötter i Tyskland, men kan ändå inte förundras över oförmågan att inse att de monster man skapade vid lämpligt tillfälle skulle få ett eget liv. Detta gäller också för bolsjevismens ideologer som snart förvandlades genom stalinismen. Ett exempel på hur det kunde gå till är Paul Warburg, en av Rockefellers agenter som startade Bank of Manhattan i New York och var en av grundarna till Federal Reserve. Hans familj kom från Hamburg och brodern Max, som lämnades kvar blev satt i styrelsen för Tyska Riksbanken vid samma tid som det Warburgstyrda IG Farben sattes i arbete inom rustningsindustrin. Det är ingen överdrift att påstå att utan den amerikanska teknologin och det amerikanska kapitalet skulle Hitlers kommande krigsmaskin aldrig ha kunnat uppstå.

Samtidigt som Hitler blev vald till Tysklands ledare 1933 med hjälp av CFR blev Roosevelt vald till president i USA, också med hjälp av CFR. Anledningen till detta stöd var i Roosevelts fall hans plan The New Deal, som innebar ökad statlig styrning och en försiktigare form av amerikansk socialism, allt enligt Rockefellers önskemål. Roosevelt satt som president från 1933 – 1945, den längsta period en amerikansk president haft, avkortad genom hans död 1945. Det var säkert med fasa som Roosevelt till slut 1941 insåg det oundvikliga i att gå in i kriget med USA:s styrkor, han fick uppgiften att avliva det monster han själv medverkat till att föda. Under Nürnbergrättegången gjordes vad som kunde göras för att rädda amerikanska affärsintressen i Tyskland och strategiska kunskaper och teknologi överfördes i hemlighet till USA. Mest känt är teknologin kring framställningen av atombomben. Om inte Hitler hade valt att göra verklighet av sina hot om förintelsen av judarna är det troligt att Tyskland istället hade blivit en god partner till USA i globaliseringens namn. Henry Kissinger, som blev efterkrigstidens mest inflytelserikaste amerikanske politiker och en av nyckelpersonerna bakom Bilderberggruppen, CFR och TC, flydde från judeförföljelserna i Tyskland 1938.

Nationernas Förbund slutade naturligtvis att fungera i och med andra världskrigets utbrott. Istället bildades FN, Förenta Nationerna 1945. I likhet med Wilsons initiativ att bilda Nationernas Förbund ett par decennier tidigare var det åter en amerikansk president, Franklin D Roosevelt, som initierade bildandet av FN, en utveckling av den tre år äldre brittisk-amerikanska Atlantdeklarationen.

Finns det nu någon som inte tror att CFR och det amerikanska utrikesdepartementet gjorde jobbet åt den dödssjuke Roosevelt? De 51 ursprungliga nationerna har sedan dess vuxit till 193. Tomten i New York där FN:s säte skulle byggas finansierades genom en 50-miljoners donation från John D Rockefeller….

Centralt för FN:s ekonomiska verksamhet har institutionerna IMF (International Monetary Fund) och Världsbanken WBG (World Bank Group) varit, båda bildades 1944 genom en konferens som hölls i Bretton Woods. Är då denna finansverksamhet oberoende?

En av världens mäktigaste banker är den schweiziska BIS. Den är lokaliserad till det nationellt oåtkomliga Schweiz och användes därför ofta under andra världskriget av såväl nazisterna som dess opponenter. Ägare till BIS är Federal Reserve, Bank of England, Bank of Italy, Bank of Canada, Swiss National Bank, Nederlandsche Bank, Bundesbank och Bank of France.

BIS håller minst 10% av penningreserven för 80 av världens centralbanker, inklusive IMF och WBG och är det direkta styrmedlet för världens finansmarknader. Dess första president var Gates McGarrah från Rockefellerägda Chase Manhattan. De verkliga ägarna består av 8 familjer, som redan 1903 gick samman i the Bankers Trust. De flesta av dem har vi mött upprepade gånger i texterna ovan.

Slutsatsen av ovanstående är att världens ekonomi styrs av en liten privat grupp av finansfamiljer som jag kallat finanskartellen. Världens ekonomi är redan ett monopol. I detta monopol ingår de institutioner som många tror är ideella och fredsbevarande som IMF och WBG. FN existerar inte som oberoende institution utan styrs i sin helhet av denna finanskartell. När FN presenterar sin 2030 Agenda är det en kopia av NWO:s målsättning och dess genomförande är i alla avseenden regisserat av globalisternas styrgrupper. Detta är värt att tänka på, särskilt för en infantil regering som Sveriges, som uppenbarligen inte förstått någonting av vad som händer i världen. Är en socialistisk världsregering utan demokratiskt inflytande målet även för våra svenska politiker? Om inte, varför sätter vi inte stopp för eländet?

Antony Sutton / Wall Street and the Rise of Hitler, 1976

Dean Henderson / The Federal Reserve Cartel: The Eight Families, 2011

Daniel Estulin / Den sanna historien om Bilderberggruppen, 2010

Peter Krabbe